Internprissättning av tillverkningsverksamhet
I en koncern är det möjligt att tillverkningsverksamhet ordnas på många olika sätt mellan såväl interna som externa parter i koncernen. Ur en synvinkel som omspänner principen om marknadsmässiga villkor och internprissättningen är det nödvändigt att säkerställa att villkoren för koncerninterna transaktioner gällande tillverkning motsvarar villkor som oberoende parter hade kommit överens om och att koncernbolagen får en vinst som motsvarar vinsten som ett oberoende företag under motsvarande omständigheter skulle få.
Internprissättningen av tillverkningsverksamhet ska vara marknadsmässig
Det handlar om tillverkningsverksamhet då ett koncernbolag tillverkar produkter som säljs antingen till ett försäljningsbolag eller ett annat motsvarande bolag som hör till koncernen eller till en aktör som inte hör till koncernen. Det centrala målet med internprissättning som gäller tillverkningsverksamhet är att säkerställa att villkoren för koncerninterna transaktioner i anknytning till tillverkning motsvarar de villkor som parter som är oberoende av varandra hade kommit överens om. Detta gäller såväl koncernbolag som tillverkar produkter som koncernbolag som ansvarar för produktförsäljningen.
Internprissättningsprocessen för tillverkningsverksamhet börjar med fastställande av affärstransaktionen
Tillverkningsverksamhet kan omfatta olika koncerninterna transaktioner. Det är möjligt att ett tillverkningsbolag köper råvaror eller komponenter av andra koncernbolag och säljer färdiga produkter till koncernens försäljningsbolag. Tillverkningen kan också vara en tjänst som tillhandahålls ett annat koncernbolag och då pratar man ofta om så kallad kontraktstillverkning.
Vid överenskommelse om priser på koncerninterna affärstransaktioner i anknytning till tillverkningsverksamhet och andra avtalsvillkor är det väsentligt att fastställa affärstransaktionen enligt dess faktiska innehåll. För detta ska parterna identifiera relevanta kommersiella eller finansiella förhållanden och de ekonomiskt väsentliga särdrag som påverkar dessa. Dessa utgörs av avtalsvillkoren, parternas funktioner, tillgångar och risker, de överförda tillgångarnas och den tillhandahållna tjänstens särdrag, parternas och marknadens ekonomiska förhållanden och parternas affärsverksamhetsstrategier. Ovan nämnda omständigheter påverkar det resultat som ett självständigt företag förmodas göra i enlighet med principen om marknadsmässiga villkor.
I fastställandet av affärstransaktioner har funktionsbedömningen, det vill säga granskningen av parternas funktioner, tillgångar och risker, en central roll. Med den utreds de ekonomiskt viktiga funktionerna och ansvaren för parterna, de tillgångar som parterna använt eller satsat i funktionerna och de risker som parterna tagit i funktionerna. De funktioner som anknyter till tillverkningsverksamheten kan vara till exempel planering och utveckling av produktionslinjer, upphandling av råvaror och komponenter, val av råvaruleverantörer och underleverantörer, produktplanering, forskning och produktutveckling, produktionsplanering, tillverkning av produkter, kvalitetskontroll, packning och lagring. Vanliga risker som är förknippade med tillverkningsverksamhet utgörs å sin sida av marknadsföring, utrustnings- och produktutvecklingsinvesteringar, lager, defekta produkter, säkerheter, kreditförluster, produktansvaret och miljön.
Tillverkningsverksamhet kan vara förknippad med betydande immateriella tillgångar, till exempel produktrelaterade patent eller teknologi i anknytning till produktionsverksamhet. För att kunna fastställa transaktioner i intressegemenskap som gäller immateriella tillgångar är det väsentligt att utreda de immateriella tillgångar som utnyttjas i tillverkningsverksamheten och hur ägandet av dessa är fördelat i koncernen. Därtill är det väsentligt att identifiera vilket koncernbolag som utför de betydande funktionerna i anknytning till immateriella tillgångar och bär de risker som tagits i funktionerna. Tillverkningsverksamhet kan också omfatta avsevärda interna transaktioner som gäller överlåtelse av produktionsutrustning eller finansiering av investeringar och koncerninterna tjänsteprestationer.
Läs mer om fastställande av affärstransaktioner i anvisningen om dokumentation av internprissättning.
Läs mer om internprissättning av immateriella tillgångar.
Bekanta dig också med internprissättning av handel med tjänster.
Om verifieringen av det marknadsmässiga priset
Efter att en transaktion i intressegemenskap har fastställts enligt dess faktiska innehåll, granskas det hurudant pris oberoende parter hade kommit överens om för den fastställda affärstransaktionen. Den fastställda transaktionen i intressegemenskap jämförs med affärstransaktioner mellan jämförbara oberoende parter och den lämpligaste internprissättningsmetoden väljs för att verifiera det marknadsmässiga priset för beskattningen. Flera olika metoder är tillgängliga för att kunna verifiera att internprissättningen är marknadsmässig. Dessa har beskrivits i OECD:s riktlinjer om internprissättning. OECD:s riktlinjer om internprissättning är en viktig godkänd tolkningskälla i Finland och på det internationella planet då principen om marknadsmässiga villkor tillämpas.
Bekanta dig med OECD:s riktlinjer om internprissättning.
Om valet av part som testas
I en internprissättningssituation ska en av transaktionsparterna i typfallet väljas som den part som testas för att verifiera att priset är marknadsmässigt. Med part som testats avses det koncernbolag som valts som part i en transaktion i intressegemenskap, vars affärstransaktions nyckeltal jämförs med motsvarande nyckeltal för en oberoende part. Den part som med tanke på funktioner, tillgångar och risker är enklare väljs som part som testas, det vill säga den part vars verksamhet inte omfattar omständigheter som är svåra att bedöma (till exempel patent) och som gör det svårare att fastställa ett marknadsmässigt pris och att hitta jämförelseobjekt. I praktiken är det möjligt att välja antingen ett tillverkningsbolag eller en annan part i en affärstransaktion som part som ska testas i en tillverkningsaffärstransaktion (se HFD 2020:34).
Exempel på val av part som testas:
- Om koncernens tillverkningsbolag äger de immateriella tillgångar som anknyter till dess produkter och produktion, ansvarar för forsknings- och produktutvecklingsverksamheten och säljer de produkter som det tillverkar till ett försäljningsbolag i koncernen vilket bedriver sedvanlig försäljningsverksamhet, väljs försäljningsbolaget i allmänhet som part som testats, eftersom försäljningsbolaget i denna situation är enklare i fråga om funktioner, tillgångar och risker.
- Om koncernen utvidgar sin verksamhet genom att grunda ett tillverkningsbolag, som i sin verksamhet drar nytta av immateriella tillgångar som redan utvecklats inom koncernen och ägs av övriga koncernbolag och inte har funktioner som genererar särskilt mervärde, såsom forsknings- och produktutvecklingsverksamhet, är det möjligt att välja det inrättade tillverkningsbolaget som part som testas. I synnerhet då det handlar om avtalstillverkning väljs tillverkningsbolaget vanligen som part som testas.
Vad gäller internprissättning strävar man ofta efter att klassificera tillverkningsbolagets verksamhet enligt olika typer av förenklande verksamhetsmodeller. Ett exempel på en sådan typ av verksamhetsmodell är tolling-tillverkare, kontraktstillverkare och tillverkningsbolag med full risk. I verifieringen av om internprissättningen är marknadsmässig är dock omsorgsfullt fastställande av affärstransaktionen enligt dess faktiska innehåll viktigare än typindelningen.
Om valet av internprissättningsmetod
I princip styrks marknadsmässigheten för affärstransaktioner i anknytning till tillverkningsverksamhet med jämförelsepriser. Med jämförelsepriser avses priser som tillämpats i motsvarande transaktioner mellan oberoende parter. Denna metod kallas för marknadsprismetoden (comparable uncontrolled price method, CUP). Då tillverkade produkter eller tillverkningstjänster säljs är det möjligt att tillämpa marknadsprismetoden om tillverkningsbolaget säljer samma produkter eller tillhandahåller samma tillverkningstjänster till koncernbolag och till oberoende parter. Då de tillverkade produkterna säljs kan CUP-metoden vara tillämplig också då försäljningsbolaget köper jämförbara produkter av en tillverkare som inte hör till koncernen. Vid upphandling av råvaror och komponenter lämpar sig CUP-metoden bäst då tillverkningsbolaget köper samma råvara också av aktörer som inte hör till koncernen.
Ofta gör koncernbolagen dock inte motsvarande transaktioner med oberoende parter och därför är inte ett jämförbart pris som används mellan oberoende parter tillgängligt. Externa databaser innehåller i allmänhet inte heller jämförbara prisuppgifter som är direkt tillgängliga. I detta fall är det möjligt att verifiera att internprissättningen är marknadsmässig med andra internprissättningsmetoder, vars lämplighet avgörs från fall till fall.
Om den part som granskas vid bedömningen av om transaktionerna är marknadsmässiga är ett försäljningsbolag, bedöms oftast försäljningsbolagets rörelsevinstnivåer. Om den part som granskas är ett tillverkningsbolag bedöms i allmänhet förhållandet mellan rörelsevinsten och rörelsekostnaderna. I bägge fall handlar det om nettomarginalmetoden (transactional net margin method, TNMM).
Det är möjligt att försöka reda ut rörelsevinstnivåerna för oberoende företag med kommersiella databaser (till exempel databasen Amadeus av Bureau van Dijk). Det är viktigt att fastställa sökkriterierna i databasen omsorgsfullt för att de bolag som väljs ska vara jämförbara vad gäller funktioner, risker och till exempel utnyttjande av värdefulla immateriella tillgångar. Därtill ska jämförbarheten för enskilda jämförelseobjekt bedömas omsorgsfullt i förhållande till det koncernbolag som valts som part som testas. De omständigheter som påverkar bedömningen av jämförbarheten överensstämmer med de ekonomiskt väsentliga särdrag som identifierats i samband med fastställande av affärstransaktionen.
Annat att beakta vid internprissättning av tillverkningsverksamhet
Vad gäller internprissättning av tillverkningsverksamhet är det viktigt att beakta också följande eventuella situationer:
Fördelning av immateriell egendom som gäller tillverkningsverksamhet på flera bolag
Ett tillverkningsbolag kan i sin tillverkningsverksamhet dra nytta av immateriella tillgångar som övriga koncernbolag äger och utvecklat och också bedriva egen utvecklingsverksamhet, som kan ge upphov till unik immateriell egendom. I så fall är det möjligt att den verksamhet som bedrivs av transaktionsparter som är i intressegemenskap omfattar omständigheter som är svåra att värdera, vilket leder till att ingendera parten kan väljas som part som testas för att konstatera att internprissättningen är marknadsmässig. I en sådan situation kan det finnas skäl att granska situationen ur bägge parters synvinkel. Då kan den lämpligaste internprissättningsmetoden vara till exempel vinstdelningsmetoden (transactional profit split method).
Förändringar
Då en koncerns verksamhetsmodell förändras är det möjligt att en del av tillverkningsbolagets funktioner, tillgångar och risker överförs till ett annat koncernbolag. För ett tillverkningsbolag kan förändringen innebära till exempel en övergång från ett tillverkningsbolag med full risk till en kontraktstillverkare. Överföring av ett tillverkningsbolags funktioner, tillgångar och risker kan innebära att de förväntade inkomsterna ändras, vilket ska beaktas i bolagets internprissättningsmodell. I en förändringssituation ska det bedömas, om tillverkningsbolaget ska få en separat ersättning med anledning av förändringen. Det kan handla om en sådan situation till exempel då de funktioner, tillgångar och risker som ska överföras utgör en affärsverksamhetshelhet, som är förknippade med avsevärda resultatförväntningar.
Nyckelord: