Beskattning av personer som tillhandahåller gräsrotsfinansiering

Med gräsrotsfinansiering avses öppna förfrågningar till allmänheten om att samla in medel för ett specifikt projekt eller aktivitet via serviceplattform. I denna anvisning behandlas beskattning av fysiska personer och dödsbon som är allmänt skattskyldiga i Finland, när finansiering beviljas för olika former av gräsrotsfinansiering (såsom person-till-person-lån). I anvisningen behandlas donationer som görs genom gräsrotsfinansiering, inköp av råvaror eller varor och gräsrotsfinansieringsinvesteringar som görs i syfte att förvärva inkomst genom person-till-person-lån eller andra låne- eller investeringsinstrument.

I denna anvisning granskas skattefrågor relaterade till gräsrotsfinansiering uteslutande utifrån den som gör investeringen och som beskattas enligt inkomstskattelagen. I anvisningen behandlas inte beskattning av investeringar som hör till näringsidkares, andra företags eller jordbruksidkares förvärvskälla. Skattefrågor som gäller förmedlare av gräsrotsfinansiering behandlas endast till den del de berör verkställande av förskottsinnehållning och anmälningar. Dessutom tar anvisningen inte upp investeringar i kryptovalutor eller olika derivat. Dessa situationer behandlas i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Beskattning av virtuella valutor och Beskattning av derivatinstrument.

Enligt definitionen är det inte fråga om gräsrotsfinansiering när medel samlas in från en begränsad och fastställd grupp av personer eller när en part utan en förmedlare av gräsrotsfinansiering samlar in medel, investeringar eller finansiering på villkor för främmande eller eget kapital från allmänheten. Exempel på sådan medelanskaffning är klasskommittéers medelanskaffning som behandlas i Skatteförvaltningens ställningstagande Beskattning av medelanskaffning i klasskommittéer.

Hänvisningen till överlåtelseskattens belopp har tagits bort från kapitel 6.7 i anvisningen.

1 Inledning

I denna anvisning avses med gräsrotsfinansiering (crowdfunding) öppna förfrågningar till allmänheten om att via en serviceplattform samla in medel för ett visst projekt eller en viss parts verksamhet. Gräsrotsfinansiering samlas in från en stor och odefinierad skara, vanligtvis i små belopp, för att nå önskad finansiering. Inom gräsrotsfinansiering kan tre centrala aktörer identifieras, nämligen:

• gräsrotsfinansieringens mottagare (den som genomför projektet) som samlar in finansiering från allmänheten,
• allmänheten, dvs. investerarna eller de andra finansiärerna, som finansierar projektet, och
• en organisation som tillhandahåller gräsrotsfinansieringen och som för samman genomförarna och investerarna av projektet via en internetbaserad serviceplattform.

I praktiken handlar gräsrotsfinansiering således om en från fall till fall fastställd trepartsrelation som bildas av mottagaren, förmedlaren och finansiärerna av gräsrotsfinansiering.

Gräsrotsfinansiering erbjuds via en digital plattform. Via den digitala plattformen sammanför leverantören av gräsrotsfinansiering dem som behöver finansiering och investerarna. Med serviceplattformen för gräsrotsfinansiering avses ett allmänt tillgängligt internetbaserat informationssystem som administreras av tjänsteleverantören för gräsrotsfinansiering. Den serviceplattform som förmedlaren av gräsrotsfinansiering tillhandahåller är alltså ett slags teknisk marknadsplats för finansiärers och finansieringssökandes verksamhet på eget initiativ.

2 Olika former av gräsrotsfinansiering

Gräsrotsfinansiering kan samlas in på flera olika sätt. Några av de vanligaste operativa modellerna beskrivs i korthet nedan. Det gäller dock att notera att gräsrotsfinansiering kan omfatta en hel del aktiviteter med avvikande innehåll, och nya affärsmodeller utvecklas också regelbundet på marknaden. Gemensamt för alla former av gräsrotsfinansiering är att medel samlas in via en förmedlande organisations serviceplattform. Om en person eller ett företag samlar in medel, investeringar eller finansiering på villkor för främmande eller eget kapital från allmänheten utan en förmedlare av gräsrotsfinansiering är det inte gräsrotsfinansiering.

Gräsrotsinvestering kan definitionsmässigt indelas i vederlagsfri och vederlagsbaserad gräsrotsfinansiering. I denna anvisning avses med vederlagsfri gräsrotsfinansiering uteslutande donationsbaserade aktiviteter. I donationsbaserad gräsrotsfinansiering (donation-based crowdfunding) får den part som gör en penningprestation till ett visst projekt via en serviceplattform inget konkret vederlag för prestationen, och prestationen återbetalas inte heller. Donationsbaserad gräsrotsfinansiering kallas också för gräsrotssponsring (crowd sponsoring). Donationsbaserad gräsrotsfinansiering behandlas i detalj i avsnitt 4.

Med vederlagsbaserad gräsrotsfinansiering avses en stor grupp av olika verksamhetsformer, där en part som gör en penningprestation får ett konkret ekonomiskt vederlag för prestationen. Vederlagsbaserad gräsrotsfinansiering kan till exempel gå ut på att förvärva produkter, bevilja lån eller göra investeringar.

Produktbaserad gräsrotsfinansiering (rewards-based crowdfunding) går ut på av allmänheten samla in finansiering för ett visst projekt mot ett produkt- eller servicevederlag via en serviceplattform. Produktbaserad gräsrotsfinansiering kan också kallas gräsrotsfinansiering baserad på belöning, förhandsköp, förhandsbeställning eller vederlag. Produktbaserad gräsrotsfinansiering kan ibland också kallas gräsrotssponsring. Produktbaserad gräsrotsfinansiering behandlas i detalj i avsnitt 5.

Med lånebaserad gräsrotsfinansiering avses i allmänhet inhämtande, erbjudande eller förmedling av kredit med ett icke-finansiellt instrument, där en skuldrelation uppstår mellan mottagaren av gräsrotsfinansiering och kunden till gräsrotsfinansieringsförmedlaren. I denna form av gräsrotsfinansiering ansöker en privatperson, ett företag, ett annat samfund eller en näringsidkare om räntebärande eller annan vederlagsbaserad kredit för viss tid hos andra privatpersoner, företag, andra samfund eller näringsidkare via en serviceplattform. Lånebaserad gräsrotsfinansiering indelas vanligtvis i två olika former: lånebaserad gräsrotsfinansiering för företag (peer-to-peer business lending) och person-till-person-lån mellan privatpersoner (peer-to-peer consumer lending).

Vid investeringsbaserad gräsrotsfinansiering (equity-based, securities-based or investment-based crowdfunding) emitterar det företag som ansöker om finansiering finansiella instrument, såsom aktier eller obligationer, till investerare, via en serviceplattform, och gör det möjligt för allmänheten att i sin tur teckna eller köpa dessa värdepapper via plattformen. I praktiken görs vid investeringsbaserad gräsrotsfinansiering görs en investering på villkor för främmande eller eget kapital i ett företag som söker finansiering via en serviceplattform.

I både låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering kan investeringar göras i främmande kapital. Således överlappar begreppen låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering varandra i viss mån. Till sin skattemässiga karaktär skiljer sig låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering från donations- och produktbaserad gräsrotsfinansiering. I donationsbaserad gräsrotsfinansiering är det fråga om givande av en gåva och i produktbaserad gräsrotsfinansiering användning av inkomster (levnadskostnader). Ur investerarens synvinkel handlar låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering om förvärvsverksamhet. Därför behandlas låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering som helhet i avsnitt 6 i denna anvisning.

3 Reglering av gräsrotsfinansiering

På EU-nivå regleras gräsrotsfinansiering genom förordning och tillhörande direktiv. Europaparlamentet och rådet antog den 7 oktober 2020 förordning (EU) 2020/1503 om europeiska leverantörer av gräsrotsfinansieringstjänster för företag och om ändring av förordning (EU) 2017/1129 och direktiv (EU) 2019/1937 (förordningen om gräsrotsfinansiering). Dessutom antog Europaparlamentet och rådet samma dag direktiv (EU) 2020/1504 om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument (direktivet om marknader för finansiella instrument).

På nationell nivå regleras gräsrotsfinansiering genom lagen om tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster (203/2022, lagen om gräsrotsfinansieringstjänster), som trädde i kraft den 2 april 2022. Lagen ersatte den tidigare lagen om gräsrotsfinansiering (734/2016). Genom den nya lagen ändrades den nationella lagstiftningen på grund av att de ändringar som gjorts i förordningen om gräsrotsfinansiering och direktivet om marknader för finansiella instrument trädde i kraft.

Förordningen om gräsrotsfinansiering och lagen om gräsrotsfinansieringstjänster tillämpas på tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster och gäller främst förmedlare av gräsrotsfinansiering. Dessutom syftar regleringen till att ge investerare all relevant information för att fatta ett motiverat investeringsbeslut. Tillämpningsområdet för förordningen om gräsrotsfinansiering och lagen om gräsrotsfinansieringstjänster omfattar endast gräsrotsfinansiering låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering som används i finansiering av näringsverksamhet. Tillämpningsområdet omfattar inte gräsrotsfinansieringstjänster relaterade till utlåning till konsumenter (person-till-person-lån).

Förordningen om gräsrotsfinansiering omfattar endast finansieringsomgångar för en enskild tillhandahållare av finansiering har ett sammanlagt årligt belopp på högst fem miljoner euro. Finansieringsomgångar som överskrider tröskelvärdet är investeringstjänster i investeringsbaserad verksamhet och förutsätter auktorisation för leverantör av investeringstjänster. Finansieringsomgångar som överstiger tröskelvärdet är undantagna från unionens reglering i lånebaserad verksamhet.

Tillämpningsområdet för lagen om gräsrotsfinansieringstjänster omfattar dock även sådan lånebaserad gräsrotsfinansiering, som överstiger det ovan nämnda tröskelvärdet på fem miljoner euro enligt förordningen om gräsrotsfinansiering (annan lånebaserad gräsrotsfinansiering, 1 § 1 mom. 2 punkten i lagen om gräsrotsfinansieringstjänster). Således omfattas all lånebaserad gräsrotsfinansiering i Finland oavsett tröskelvärde av samma regler som lånebaserad gräsrotsfinansiering som avses i förordningen om gräsrotsfinansiering.

Tillhandahållande av gräsrotsfinansieringstjänster förutsätter auktorisation enligt förordningen om gräsrotsfinansiering. Enligt lagen om gräsrotsfinansieringstjänster förutsätter även tillhandahållande av annan ovan avsedd lånebaserad gräsrotsfinansiering auktorisation. 

Beroende på den operativa modellen för gräsrotsfinansiering omfattas gräsrotsfinansiering ofta även av andra regelverk. Till exempel lagen om penninginsamlingar, köplagen, konsumentskyddslagen, lagen om skuldebrev, aktiebolagslagen, värdepappersmarknadslagen eller annan lagstiftning som gäller finansmarknader kan bli tillämpliga på gräsrotsfinansiering.

Det finns inga särskilda bestämmelser om beskattning av gräsrotsfinansiering i skattelagstiftningen. Skattefrågor relaterade till gräsrotsfinansiering avgörs således utifrån skattelagstiftningens allmänna bestämmelser och föreskrifter samt rätts- och beskattningspraxis för tillämpningen av dem. Ur en individs perspektiv betraktas investeringar i person-till-person-lån, lånebaserad gräsrotsfinansiering och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering i allmänhet som förvärvsverksamhet, dvs. verksamheten som syftar till förvärvande av skattepliktig inkomst. När det gäller gräsrotsfinansiering som tillhandahålls av en privatperson finns den centrala regleringen avseende inkomstbeskattningen i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL). I beskattningen av gräsrotsfinansiering kan även till exempel lagen om skatt på arv och gåva (378/1940, ArvsskatteL), lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FörskUL) eller lagen om överlåtelseskatt (931/1996, ÖSL).

Innehållet i de operativa modellerna för gräsrotsfinansiering kan skilja sig från varandra, och nya operativa modeller utvecklas hela tiden. Därför måste beskattningen av varje gräsrotsfinansieringsarrangemang i sista hand avgöras utifrån den aktuella operativa modellens faktiska karaktär.

4 Donationsbaserad gräsrotsfinansiering

4.1 Insamling av pengar i form av gräsrotsfinansiering

Vid donationsbaserad gräsrotsfinansiering, dvs vederlagsfri gräsrotsfinansiering, samlas donationer in från allmänheten för ett specifikt projekt genom att marknadsföra insamlingen via en serviceplattform. Vid donationsbaserad gräsrotsfinansiering får den part som gör betalningen ingen konkret ersättning, avkastning eller återbetalning på grund av donationen. Ur betalarens perspektiv är det rättsligt fråga om en gåva som avses i lagen om gåvoutfästelser (625/1947).

Enligt lagen om penninginsamlingar (863/2019) avses med penninginsamling verksamhet där pengar eller virtuella valutor samlas in genom vädjan till allmänheten och utan motprestation (2 § 1 punkten och 1 § 2 mom. i lagen om penninginsamlingar). Donationsbaserad gräsrotsfinansiering omfattas således av tillämpningsområdet för lagen om penninginsamlingar, eftersom man vid donationsbaserad gräsrotsfinansiering uttryckligen samlar in pengar utan vederlag genom att vädja till allmänheten via en offentlig plattform. Därför ska de skyldigheter om vilka föreskrivs i lagen om penninginsamlingar beaktas när man ordnar vederlagsfri gräsrotsfinansiering.

Syftet med lagen om penninginsamlingar är att förhindra oärlig verksamhet i samband med penninginsamlingar. I lagen om penninginsamlingar föreskrivs om de parter som kan ordna penninginsamlingar och för vilka ändamål pengar kan samlas in samt om tillstånds-, anmälnings- och redovisningsförfaranden för penninginsamlingar. Penninginsamlingar kan ordnas som tillståndspliktiga penninginsamlingar, anmälningspliktiga småskaliga insamlingar eller valinsamlingar. Ordnande av penninginsamlingar utan tillstånd eller anmälan enligt lagen om penningsamlingar genom att vädja till allmänheten är ett penninginsamlingsbrott (17 kap. 16 c och 16 d § i strafflagen). Detaljerad information om identifiering av olagliga penninginsamlingar finns på Polisens webbplats.

I avsnitt 4.2 nedan behandlas beskattningen av en person som donerar medel via en gräsrotsfinansieringsplattform. Beskattningsfrågor relaterade till parter som har fått medel genom donationsbaserad gräsrotsfinansiering i form av småskalig insamling enligt lagen om penninginsamlingar och till anordnaren av penninginsamlingen behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av småskaliga insamlingar. Allmännyttiga samfunds penninginsamlingsverksamhet behandlas i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattningsanvisning för allmännyttiga samfund.

4.2 Beskattning av gåvogivare

Utgifter för inkomstens förvärvande och bibehållande är avdragbara i inkomstbeskattningen (ISkL 29 §). Givna gåvor och eventuella kostnader på grund av eller relaterade till donationer är inte utgifter för förvärvande av inkomst som avses i bestämmelsen.

Med stöd av specialbestämmelsen i inkomstskattelagen får fysiska personer och dödsbon från sin nettoförvärvsinkomst dra av en penningdonation på minst 850 euro och högst 500 000 euro som gjorts i syftet att främja vetenskap eller konst, om donationen gjorts till ett universitet eller en högskola som fungerar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och får offentlig finansiering eller en universitetsfond i anknytning till universitetet eller högskolan (ISkL 98 a §).

Andra än ovan nämnda donationer är inte avdragbara vid inkomstbeskattningen av fysiska personer och dödsbon. Donationsbaserad gräsrotsfinansiering är således inte en prestation som görs av en fysisk person eller ett dödsbo i syfte att förvärva inkomst, utan snarare en vederlagsfri donation. Därför kan donatorn inte dra av donationen eller relaterade kostnader i sin inkomstbeskattning.

Skyldigheten att betala gåvoskatt gäller endast den som tar emot en gåva, och därför är donatorn inte skyldig att betala gåvoskatt på gåvan (ArvsskatteL 1 §).

Förmedlare av gräsrotsfinansiering (serviceplattformar) fungerar i allmänhet så att de accepterar gåvolöften, som endast uppfylls om det minsta fastställda insamlingsbeloppet samlas in. Om minimifinansieringen för projektet inte kan samlas in, återbetalar förmedlaren av gräsrotsfinansiering i allmänhet de insamlade medlen till givarna. Enligt beskattningspraxis har donationen inte då ännu realiserats, vilket innebär att en sådan återbetalning inte utgör en gåva som omfattas av gåvoskatt för den ursprungliga donatorn, oavsett storleken på den återlämnade donationen.

Virtuella valutor anses vara egendom som avses i ISkL 45 § 1 mom., vilket innebär att bestämmelserna om överlåtelsevinst i inkomstskattelagen är tillämpliga på överlåtelse av dem (virtuella behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av virtuella valutor). Beskattning av överlåtelsevinst verkställs dock inte i fråga om överlåtelser utan vederlag. Om virtuell valuta samlas in genom vederlagsfri gräsrotsfinansiering (penninginsamling), är det inte fråga om en skattepliktig överlåtelse utan en donation av virtuell valuta.

4.3 Förskottsuppbörd och anmälan

Förskottsuppbörd hänför sig till den skattepliktiga inkomst som avses i inkomstskattelagen, och därför verkställs förskottsinnehållning inte på en prestation som gåvogivaren ger som vederlagsfri gåva (FörskUL 1 §).

Medel som ges i donationsbaserad gräsrotsfinansiering anmäls i regel inte till inkomstregistret. Endast gåvor som erhållits av arbetsgivaren i form av pengar eller en jämförbar prestation ska anmälas till inkomstregistret. Mottagaren av gåvan ska anmäla gåvan på gåvoskattedeklarationen, om gåvans värde är minst 5 000 euro eller om gåvomottagaren av samma gåvogivare inom tre år mottagit flera gåvor, vars värde är minst 5 000 euro.

5 Produktbaserad gräsrotsfinansiering

5.1 Anskaffning av produkter genom gräsrotsfinansiering

Produktbaserad gräsrotsfinansiering går ut på av allmänheten samla in finansiering för ett visst projekt mot ett konkret produkt- eller servicevederlag via en serviceplattform. Produktbaserad gräsrotsfinansiering kan också benämnas gräsrotsfinansiering baserad på belöning, förhandsköp, förhandsbeställning eller vederlag. Produktbaserad gräsrotsfinansiering omfattas av tillämpningsområdet för antingen konsumentskyddslagen (78/1978) eller köplagen (355/1987).

Enligt lagen om penninginsamlingar ska handel alltid vara skild från penninginsamling, och det ska därför vara klart för finansiären vilken form av medelanskaffning det är fråga om. Bedömningen av om verksamheten sker mot eller utan vederlag kan ibland kräva prövning från fall till fall.

Produktbaserad gräsrotsfinansiering genomförs ofta som ett förköp av den produkt som ska finansieras, i vilket fall finansiären senare får betalningen för den vara eller tjänst för vilken finansieringen samlats in. Parter som deltar i produktbaserad gräsrotsfinansiering kan till exempel få en kopia av den produkt som utvecklas i projektet (till exempel en CD-skiva, ett datorspel eller en motsvarande materiell eller immateriell vara) i utbyte mot penningprestationen.

Vederlaget kan också vara en inträdesbiljett eller rättighet att ta del av den tjänst som projektet resulterar i (till exempel ett teaterstycke eller ett annat kulturevenemang). Vederlaget kan också vara rabatt på den vara eller tjänst som produceras i projektet och som beviljas av den part som samlar in gräsrotsfinansiering.

I allmänhet är givare och mottagare av gräsrotsfinansiering parter som är utomstående i förhållande till varandra. Således kan man i beskattningen utgå från att listpriset på de varor eller tjänster som definieras på serviceplattformen utgör ett genuint vederlag enligt gängse värde för penningprestationen.

Det vederlag som erhålls vid produktbaserad gräsrotsfinansiering ska ha något slags monetärt bytesvärde för mottagaren. Således skiljer sig produktbaserad gräsrotsfinansiering från donationsbaserad gräsrotsfinansiering, där inget monetärt vederlag erhålls. Om det dock är uppenbart att vederlaget (varan eller tjänsten) har obetydligt gängse värde jämfört med det penningbelopp som ges, kan gräsrotsfinansieringen skattemässigt betraktas som en donation helt eller delvis. Till exempel insamlingsmärken med lågt värde som avses i lagen om penninginsamlingar (såsom ett pins eller klistermärke) anses i regel inte vara vederlag i beskattningen, och givande ett insamlingsmärke ändrar därför inte donationens karaktär till en transaktion mot vederlag.

I beskattningen är gräsrotsfinansiering donationsbaserad också när mottagandet av vederlaget de facto inte förutsätter en penningprestation (till exempel om den produkt som erbjuds som slutresultat av projektet är fritt tillgänglig för alla).

5.2 Beskattning av mottagare av vederlag

För en fysisk person eller ett dödsbo är deltagande i produktbaserad gräsrotsfinansiering ett förvärv av en immateriell eller materiell vara eller tjänst mot vederlag. Kostnaderna för sådana förvärv betraktas i allmänhet som levnadskostnader för en fysisk person eller ett dödsbo. Levnadskostnader är inte avdragbara i inkomstbeskattningen (ISkL 31 § 4 mom.). Eventuella utgifter relaterade till förvärvet av en vara eller tjänst som betraktas som levnadskostnader och som debiteras utöver köpesumman är inte heller avdragbara i beskattningen, eftersom de inte är kostnader för förvärv av inkomst.

I vissa situationer kan kostnader för att förvärva en vara eller tjänst i utbyte mot att delta i gräsrotsfinansiering betraktas som avdragbara kostnader för förvärv som hänför sig till förvärvs eller kapitalinkomst. Detta förutsätter att den produkt som förvärvas kan anses anknyta till förvärv eller bibehållande av förvärvs- eller kapitalinkomst för den som deltar i gräsrotsfinansieringen (ISkL 29 §, 31 § och 54 §). Kostnader för förvärv av inkomst och avdrag för dem behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Kostnader för förvärv av inkomst vilka dras av från förvärvsinkomsten.

Om virtuell valuta samlas in genom produktbaserad gräsrotsfinansiering är det fråga om användning av virtuell valuta för förvärv av en vara eller tjänst. Dessa situationer behandlas i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av virtuella valutor (avsnitt 2.3).

5.3 Förskottsuppbörd och anmälan

5.3.1 Förskottsinnehållning

I produktbaserad gräsrotsfinansiering betraktas vederlaget för förvärv av produkter som köpesumma i inkomstbeskattningen och förskottsuppbörden, för vilken förskottsinnehållning inte verkställs. Det vederlag som säljaren får för produkten betraktas som köpesumma, även om säljaren själv har tillverkat eller beställt varan och största delen av köpesumman baserar sig på värdet på säljarens arbetsinsats. I dessa situationer fungerar serviceplattformen för gräsrotsfinansiering som en förmedlare av köpesumman.

I produktbaserad gräsrotsfinansiering kan individuella arbetsprestationer (till exempel privatundervisning) också erbjudas som vederlag. Då är de medel som samlas in genom gräsrotsfinansiering vederlag för arbete, uppgifter eller tjänster (arbetsersättning). Arbetsersättning beskattas av sin slutliga mottagare som förvärvsinkomst, och prestationsbetalaren ska i regel verkställa förskottsinnehållning på arbetsersättningen, om prestationsmottagaren, dvs. den som utför arbetet, inte är införd i förskottsuppbördsregistret (FörskUL 9 § och 25 §).

En lättnad som gäller förskottsinnehållningsskyldigheten har dock föreskrivits för hushållen då den prestation som ett hushåll betalat inte hänför sig till näringsverksamhet eller annan verksamhet för att förvärva inkomst som hushållet bedriver. Om de prestationer som betalas ut till samma mottagare för sådant för hushållet utfört arbete inte överstiger 1 500 euro om kalenderåret, är inte hushållet skyldigt att verkställa förskottsinnehållning (FörskUL 9 § 3 mom. och förordningen om förskottsuppbörd 1124/1996, FörskUF, 13 §). Denna lättnad för förskottsinnehållning är tillämplig även om förmedlaren av gräsrotsfinansiering som ombud betalar prestationen till mottagaren för hushållets räkning.

Om förskottsinnehållningsskyldighet uppstår är betalaren av prestationen, dvs. den part som erbjuder medel för gräsrotsfinansiering, skyldig att verkställa förskottsinnehållning (FörskUL 9 § 1 mom.). På grund av gräsrotsfinansieringens karaktär är det dock i allmänhet endast den serviceplattform som förmedlar gräsrotsfinansiering som har detaljerad information om prestationsmottagarna. Därför kan det anses tillräckligt att serviceplattformen verkställer förskottsinnehållningen för prestationsbetalarens räkning. Serviceplattformens roll vid verkställande av förskottsinnehållning och inlämnande av anmälningar behandlas närmare nedan i avsnitt 5.3.4.

Om det i produktbaserad gräsrotsfinansiering erbjuds arbetsprestationer som vederlag och mottagaren av gräsrotsfinansiering (genomföraren av projektet) är införd i förskottsuppbördsregistret, medför betalningen av arbetsersättning inga skyldigheter för prestationsbetalaren. Den som utför arbetet eller tjänsten ansvarar för anmälan om sin skattepliktiga inkomst.

Gränsdragningen mellan köpesumma för produkt och arbetsersättning behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Lön och arbetsersättning i beskattningen. Förskottsinnehållning av arbetsersättning behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Verkställande av förskottsinnehållning och Hushållen som uppdragsgivare. Förskottsuppbördsregistret och kontrollen av anteckningen i förskottsuppbördsregistret behandlas närmare i kundanvisningen Förskottsuppbördsregistret.

5.3.2 Tidpunkt för betalning av arbetsersättning

När förskottsinnehållning av arbetsersättning ska verkställas, sker det så att utbetalaren vid betalningen eller, i fråga om prestation som gottskrivs någon, när betalningen införs på kontot, från det penningbelopp som ska betalas ut drar av ett belopp som beräknats enligt innehållningsprocenten (FörskUL 11 § 1 mom.). Tidpunkten för verkställande av förskottsinnehållning bestäms därför av tidpunkten för betalningen av en förskottsinnehållningspliktig prestation.

Vid produktbaserad gräsrotsfinansiering anses tidpunkten för betalning av arbetsersättning vara den dag då givaren av gräsrotsfinansiering, dvs. den som beställer en arbetsprestation via serviceplattformen, deltar i gräsrotsfinansieringskampanjen, dvs. gör betalningen till förmedlaren av gräsrotsfinansiering. Gräsrotsfinansieringskampanjen kan dock vara villkorlig, så att finansieringen först samlas in på förmedlarens kundmedelskonto, varifrån den överförs till finansieringsmottagaren först efter att kampanjens minimimål uppnåtts. Om minimimålet inte uppnås återbetalas pengarna till betalarna. Om medlen i en sådan villkorlig gräsrotsfinansieringskampanj förvaras på den förmedlande serviceplattformens kundmedelskonto uttryckligen i betalarens namn, kan man som tidpunkt för betalning av arbetsersättning betrakta det ögonblick då mottagaren av gräsrotsfinansiering enligt de avtalade villkoren har rätt att ta över medlen i sitt namn eller att ta dem. Om förskottsinnehållningsskyldighet uppstår, verkställer serviceplattformen i allmänhet förskottsinnehållningen för prestationsbetalarens räkning (se avsnitt 5.3.4 nedan).

5.3.3 Anmälan av arbetsersättning till inkomstregistret

När arbetsersättning betalas till en utförare av arbetet som inte är införd i förskottsuppbördsregistret, ska prestationen och den verkställda förskottsinnehållningen anmälas till inkomstregistret. Även om förskottsinnehållning inte har verkställts på grund av den lättnad för hushåll som nämns i avsnitt 5.3.1 ovan ska den utbetalda arbetsersättningen alltid anmälas till inkomstregistret om mottagaren inte är införd i förskottsuppbördsregistret. Information om anmälan av arbetsersättning till inkomstregistret finns i anvisningarna Anmälan av information till inkomstregistret: belöning av arbetstagare, prestationer som ska betalas till företagare och andra specialsituationer och Anmälan av information till inkomstregistret: hushåll som arbetsgivare.

5.3.4 Serviceplattformens roll

Den som ger gräsrotsfinansiering, dvs. den som skaffar en arbetsprestation via serviceplattformen, är prestationsbetalare, som i regel är skyldig att verkställa förskottsinnehållning på arbetsersättningen och anmäla den till inkomstregistret. Förmedlaren av gräsrotsfinansiering dvs. serviceplattformen är betalningsförmedlare, och i allmänhet har endast serviceplattformen tillgång till detaljerad information om prestationsmottagarna. När det gäller fullgörandet av skyldigheterna relaterade till verkställande av förskottsinnehållning och anmälan till inkomstregistret bör det därför anses tillräckligt om förmedlaren av gräsrotsfinansieringstjänsten verkställer förskottsinnehållningen och lämnar in anmälan till inkomstregistret för finansiärens räkning.

Det ovan avsedda agerandet undanröjer dock inte ansvaret för finansiären, dvs. den som skaffar arbetsprestationer via serviceplattformen, i situationer där tjänsteleverantören har försummat att verkställa förskottsinnehållning eller lämna in anmälan till inkomstregistret. För eventuella försummelser av skyldigheterna ansvarar sålunda alltid prestationsbetalaren.

6 Låne- och investeringsbaserad gräsrotsfinansiering

6.1 Utlåning och investering i form av gräsrotsfinansiering

Med person-till-person-lån avses i allmänhet en form av gräsrotsfinansiering där privatpersoner i enlighet med sin riskprofil beviljar andra privatpersoner kredit via en förmedlares serviceplattform. I denna finansieringsform förblir identiteten hos kreditsökande och investerare vanligtvis okända för varandra.

I person-till-person-utlåning erbjuder investeraren i praktiken medel via en serviceplattformen i enlighet med sin riskprofil för investering i enskilda lån i form av skuldebrev eller delar av dem för privatpersoner som behöver finansiering. Den privatperson som beviljats lån betalar ränta på lånet eller annan motsvarande ersättning till långivaren via serviceplattformen.

Med person-till-person-lån kan man ibland också avse konsumentkrediter som avses i konsumentskyddslagen och som en näringsidkare beviljar konsumenter via en serviceplattform. Det som är väsentligt vid person-till-person-utlåning är att gäldenären är en privatperson och relationerna mellan parterna har avtalats på ett sådant sätt att serviceplattformen endast fungerar som kreditförmedlare och inte som kreditgivare. Parterna i låneavtalet är den person som får lån som gäldenär och finansiärerna av lånet.

På person-till-person-lån tillämpas bland annat konsumentskyddslagens och räntelagens bestämmelser om konsumentkrediter, vilket innebär att förmedlaren av denna typ av lån ska se till att dessa bestämmelser följs i kreditförhållandet (se till exempel Regionförvaltningsverkets webbplats). Dessutom förutsätter förmedling av person-till-person-lån i regel registrering i registret över kreditgivare och förmedlare av person-till-person-lån (ytterligare information om registrering finns på Finansinspektionens webbplats). 

I lånebaserad gräsrotsfinansiering skaffar företag kredit från andra företag eller investerare för att finansiera sin affärsverksamhet via en serviceplattform som förmedlar lånebaserad gräsrotsfinansiering. Investerarna beviljar lån via den förmedlande organisationens serviceplattform i enlighet med sin riskprofil. Investeraren står inte i direkt kontakt med det företag som har sökt finansiering, utan en förmedlare som agerar som tjänsteleverantör fungerar som en gemensam representant för investerarna.

Typiskt är att tjänsteleverantören överför lånekapitalet till den lånesökande, varvid den lånesökande och investerare förblir okända för varandra i tjänsten. Det företag som beviljats lån betalar ränta på lånet eller annan motsvarande ersättning till långivaren via serviceplattformen. Lånebaserad gräsrotsfinansiering motsvarar alltså i allmänhet person-till-person-utlåning till sitt ekonomiska innehåll med den skillnaden att låntagaren är ett företag.

I investeringsbaserad gräsrotsfinansiering är det i regel fråga om investering i värdepapper som avses i värdepappersmarknadslagen. Investerare tecknar eller köper dessa värdepapper med hjälp av serviceplattformens funktioner. I allmänhet producerar företaget eller ett annat samfund som är målet för investeringen marknadsföringsmaterial som beskriver dess verksamhet och investeringen som är tillgängligt för investerare via serviceplattformen. I gräsrotsfinansiering finns det ingen enskild reglerad andrahandsmarknad för de värdepapper som ges i utbyte mot finansiering.

När det gäller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering som bygger på instrument för främmande kapital emitterar det företag som söker finansiering finansiella instrument såsom masskuldebrevslån via en serviceplattform. De finansiella instrumenten kan också vara instrument som hör till främmande kapital i form av så kallad finansiering av mellanliggande kapital, såsom konvertibla masskuldebrevslån.

När det gäller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering som bygger på instrument för eget kapital emitterar det företag som söker finansiering finansiella instrument såsom aktier via en serviceplattform. När det gäller aktieinvesteringar hänför sig investeringen i form av gräsrotsfinansiering ofta till en separat aktieserie i bolaget, vilket kan innebära begränsningar av röst- och/eller överlåtelserätten.

I investeringsbaserad gräsrotsfinansiering kan förutom värdepapper även andra investeringsprodukter användas, såsom bolagsandelar för tysta delägare i ett kommanditbolag.

Lånebaserad gräsrotsfinansiering för företag omfattas av tillämpningsområdet för förordningen om gräsrotsfinansiering och lagen om gräsrotsfinansieringstjänster (se avsnitt 3).

6.2 Beskattning av löpande inkomster

6.2.1 Ränteinkomst

Mottagaren av gräsrotsfinansiering betalar i allmänhet ränta eller annan motsvarande kompensation till investerare som beviljat lån eller gjort en investering på villkor för främmande kapital. När den part som tog lån betalar ränta på lånet eller investeringen görs betalningen till en tjänsteleverantör som agerar som mellanhand och som i sin tur vidarebefordrar räntan till investerarna.

Inkomstskattelagen tillämpas på den ränta som betalas på person-till-person-lån till privatpersoner. Eftersom person-till-peson-lån inte är masskuldebrev i den mening som avses i 34 § i lagen om skuldebrev, tillämpas lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1992) inte på person-till-person-lån. Enligt inkomstskattelagen är ränta och annan därmed jämförbar gottgörelse för investerat kapital skattepliktig kapitalinkomst (ISkL 33 §).  Räntan är inkomst för det beskattningsår då den betalas till investeraren, dvs. det saknar betydelse för vilken period räntan har löpt (ISkL 110 §). Beskattning och periodisering av ränteinkomster behandlas närmare i avsnitt 3 i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av ränteinkomster.

I regel tillämpas inkomstskattelagen även på de ränteintäkter som betalas för gräsrotsfinansiering till företag, på motsvarande sätt som vad som ovan konstaterats om räntan på person-till-person-lån. Om en investering på villkor för främmande kapital däremot görs i ett masskuldebrevsbaserat finansiellt instrument avsett för allmänheten beskattas den ränta som betalas på det antingen enligt inkomstskattelagen eller lagen om källskatt på ränteinkomst (RKällSkL, 1341/1992).

Olika masskuldebrevsbaserade investeringar och beskattningen av prestationer relaterade till dem behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen. Källbeskattning av ränteinkomst är primär i förhållande till inkomstbeskattningen. Källskatt på ränteinkomst behöver dock inte betalas när prospekt inte ska upprättas för lånet enligt artikel 1.4 a–c i prospektförordningen (2017/1129). Källskatt på ränteinkomst betalas inte heller när emittenten inte är ett inhemskt bolag eller en filial till ett utländskt företag i Finland.

I Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av ränteinkomster (avsnitt 2.1.5) finns detaljerad information om när lagen om källskatt på ränteinkomst tillämpas på räntor på masskuldebrev. Räntan på masskuldebrev som källbeskattats är inte skattepliktig inkomst i inkomstbeskattningen. Om källskatt på ränta på masskuldebrev inte betalas enligt RKällSkL, beskattas ränteinkomsten enligt inkomstskattelagen på motsvarande sätt som vad som ovan konstaterats om person-till-person-lån.

6.2.2 Inkomst av aktier eller andelar

I investeringsbaserad gräsrotsfinansiering görs en investering på villkor för eget kapital vanligtvis i ett aktiebolag, och investeraren får vanligtvis aktier som vederlag för investeringen. Därmed står investeraren i en aktieägares position, som ofta också får rättigheter till bolagets tillgångar. I allmänhet betalas avkastningen till aktieägarna som vinstutdelning, dvs. dividend. Den utdelning som en fysisk person och dödsbo får från ett onoterat bolag indelas i kapitalinkomstdividend och förvärvsinkomstdividend (ISkL 33 b §). Beskattning av utdelning av utdelning av dividend till fysiska personer och dödsbon behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Beskattning av dividendinkomster och Beskattning av dividend som delats ut i annan form än pengar.

Ett aktiebolag kan dela ut medel till aktieägarna från fonden för fritt eget kapital. Utdelning av medel från ett onoterat bolags fond för fritt eget kapital beskattas som dividend enligt huvudregeln (ISkL 33 b § 6 mom.). Om förutsättningarna enligt ISkL 45 a § uppfylls, behandlas utdelningen dock som en överlåtelse i beskattningen. Aktiebolags utbetalning av medel från en fond för fritt eget kapital behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Utbetalning av medel från fonder som hänförs till fritt eget kapital i beskattningen.

De ovan nämnda bestämmelserna om utdelning av dividend och annat fritt eget kapital tillämpas inte på utdelning av ett aktiebolags aktiekapital och annat bundet eget kapital. Utdelning av medel från bundet eget kapital i ett aktiebolag behandlas i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av överlåtelse av värdepapper (avsnitt 16).

Ett aktiebolag kan också dela ut medel genom att förvärva eller lösa in egna aktier. Sådana transaktioner beskattas i allmänhet enligt bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst. Frågan behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning. I vissa situationer kan ett aktiebolag även dela ut förtäckt dividend (frågan behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Förtäckt dividend).

Investeringsbaserad gräsrotsfinansiering kan också hänföra sig till andelar i andelslag. Ett andelslag kan dela ut överskott eller återbetalning av överskott till sina delägare. Beskattningen av överskott ett icke publikt noterat andelslag beror på antalet medlemmar vid utgången av det räkenskapsår som föregår beslutet om utdelning av andelslagets överskott. Beskattningen av prestationer som betalas till medlemmar i ett andelslag behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av andelslag och deras medlemmar.

Investeringsbaserad gräsrotsfinansiering kan också hänföra sig till tysta bolagsmäns andelar i kommanditbolag. Ett kommanditbolag är inte separat skattskyldigt, utan kommanditbolagets resultat delas som bolagsmännens inkomst och beskattas enligt deras andel av bolagets inkomst. De tysta bolagsmännens andel av bolagets inkomst fastställs i bolagsavtalet. Fördelningen av ett kommanditbolags inkomst behandlas i Skatteförvaltningens ställningstagande Fördelningen av beskattningsbar inkomst inom öppna bolag och kommanditbolag.

6.3 Utgifter för förvärvande av inkomst och ränteutgifter

Serviceplattformar som förmedlar gräsrotsfinansiering debiterar vanligtvis investerare olika avgifter för sina tjänster (till exempel tecknings-, uttags- eller förmedlingsavgifter). Men till exempel kan en investering i person-till-person-lån vara kostnadsfri för investeraren om låntagaren betalar förmedlarorganisationens avgifter.

Utgifter relaterade till förvärv, ägande och försäljning av egendom som förvärvats i syfte att förvärva inkomst är i regel avdragbara i beskattningen. Hur kostnaderna dras av beror på om kostnaderna är relaterade till förvärv eller överlåtelse av egendom.

Anskaffningskostnaden för egendom och de kostnader som är direkt relaterade till förvärvet (till exempel teckningskostnader för värdepapper) räknas som anskaffningsutgift för egendomen, och den kan dras av först när egendomen överlåts (eller värdepappret förloras). Även försäljningskostnaderna för egendomen dras av vid beräkningen av överlåtelsevinsten. Andra utgifter relaterade till investeringar än anskaffnings- och försäljningsutgifter kan i allmänhet dras av som utgifter för förvärvande av inkomst från kapitalinkomster det år då de betalats (ISkL 54 § och 113 §). Frågan behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning (avsnitt 8 och 9) samt när det gäller värdepapper i anvisningen Beskattning av överlåtelse av värdepapper (avsnitt 4.2.1 och 25.1).

För att ge ett lån eller göra en investering kan en investerare ta ett lån till exempel från en bank. I dessa situationer får investeraren, utöver utgifterna för förvärvande av inkomst, i allmänhet dra av betalda räntor på skulden, om skulden anses hänföra sig till förvärvet av skattepliktig inkomst (ISkL 58 § 1 mom.). Övriga lånekostnader som hänför sig till egendom som förvärvats i syfte att förvärva inkomst dras av som utgifter för förvärvande av inkomst.

Ränta på lån för förvärvande av inkomst dras i regel av för det skatteår då de betalats (ISkL 113 §). Avdrag för räntekostnader behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Ränteavdrag i personbeskattningen. Ränta, som omfattas av källbeskattning av ränteinkomst enligt lagen om källskatt på ränteinkomst, är dock skattefri i inkomstbeskattningen. Om räntan på ett lån som beviljats som gräsrotsfinansiering omfattas av källskatt på ränteintäkter som ränta på ett masskuldebrev (se avsnitt 6.2.1 ovan), är räntan på den skuld som tagits för att förvärva sådan ränteinkomst inte avdragbar.

6.4 Värdeförlust för en lånefordran eller investering

6.4.1 Avdrag för värdeförlust

Gräsrotsfinansiering som beviljas i form av lån eller annan investering medför risk för att mottagaren av finansieringen får betalningssvårigheter eller att fordran eller investeringen går förlorad helt eller delvis. Beskattningen av förlust av en skuldfordran eller annat investerat kapital beror på investeringens rättsliga status.

När det gäller rätten att dra av värdeförluster har det betydelse om skuldebrevet eller en annan investering är ett värdepapper eller inte. Ett värdepappers slutliga värdeförlust jämställs med kapitalförlust och är avdragbar som kapitalförlust i inkomstbeskattningen (ISkL 50 § 3 mom. 2 punkten). Överlåtelseförlust kan dock inte dras av i beskattningen, om överlåtelsepriserna och anskaffningsutgifterna för den egendom som den skattskyldige har överlåtit under skatteåret är högst 1 000 euro (ISkL 50 § 2 mom.).

Såsom det konstaterats ovan är en slutlig värdeförlust på ett lån eller en annan investering som beviljats som gräsrotsfinansiering avdragbar som överlåtelseförlust i investerarens beskattning, förutsatt at det är fråga om ett värdepapper. Således är till exempel den slutliga värdeförlusten för en investering i aktier eller ett värdepapper i form av ett masskuldebrev avdragbar som överlåtelseförlust. Avdrag för värdeförlust för värdepapper behandlas på ett allmänt plan i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Beskattning av överlåtelse av värdepapper (avsnitt 24) och Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen (avsnitt 3.1.2).

Förlust av lånekapital, dvs. kreditförlust, är i regel inte avdragbar i beskattningen enligt inkomstskattelagen. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg dock i beslutet HFD 2018:11 att en skuld och ett relaterat fordringsbevis (skuldebrev) är egendom som omfattas av överlåtelsevinstbeskattningen och att begreppet värdepapper ska tolkas på samma sätt som i civilrättsliga lagen om skuldebrev när det gäller värdeförlust för värdepapper.

Civilrättsligt är skulder som baserar sig på löpande skuldebrev värdepapper. Enligt 11 § 1 mom. i lagen om skuldebrev (622/1947) är skuldebrev som är ställt till innehavaren (innehavarskuldebrev) eller en viss person eller order (orderskuldebrev) löpande skuldebrev. Enligt 11 § 2 mom. i lagen om skuldebrev ska också skuldebrev av vilket det inte framgår till vem betalning ska ske betraktas som ett innehavarskuldebrev och således civilrättsligt som värdepapper. I till exempel ett person-till-person-lån kan det vara fråga om en situation där skulden beviljas via tjänsteförmedlarens elektroniska plattform mellan parter som inte känner varandra, varvid det är fråga om ett löpande skuldebrev enligt 11 § mom. 2 punkten i lagen om skuldebrev (HFD 2018:11).

I ett enkelt skuldebrev förbinder sig gäldenären att återbetala skulden till en i skuldebrevet nämnd person (lagen om skuldebrev 26 §). Ett enkelt skuldebrev är ett bevis på skulden, men rätten till fordran baserat på det är inte kopplad till handlingen på motsvarande sätt som i löpande skuldebrev. Gräsrotsfinansieringsfordringar baserade på ett enkelt skuldebrev betraktas inte som värdepapper och värdeförluster för sådana lånefordringar fastställs därför inte som överlåtelseförluster. Förlusten är inte heller avdragbar som utgift för förvärvande av inkomst enligt ISkL 54 § utom i undantagsfall (se HFD 2014:21, jämför med HFD 2019:6).

Skatteförvaltningen har utfärdat en särskild detaljerad anvisning om värdeförluster för kapitallån enligt aktiebolagslagen Överlåtelser och förluster av kapitallån och andra lån som beviljats bolag i inkomstbeskattningen.

6.4.2 Periodisering av värdeförluster

Överlåtelseförlust som beror på värdeförlusten som beskrivs ovan i avsnitt 6.4.1 är avdragbar i beskattning enligt inkomstskattelagen för det skatteår då värdeförlusten för värdepappret anses vara slutgiltig. Periodisering av slutlig värdförlust för aktieinvesteringar och andra motsvarande värdepapper behandlas på ett allmänt plan i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av överlåtelse av värdepapper (avsnitt 24). Dessutom beskrivs periodisering av värdeförluster för masskuldebrevsbaserade värdepapper i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen (avsnitt 3.1.2).

Värdeförlust för ett person-till-person-lån som anses vara värdepapper mellan två privatpersoner kan anses vara slutlig när utsökningsmyndigheten har utfärdat ett intyg över gäldenärens medellöshet och förmedlaren av lånet utifrån det konstaterat att fordran är en kreditförlust vars indrivning av avslutats (HFD 2018:11).

Värdeförlust för ett lån som beviljas ett företag som gräsrotsfinansiering och som betraktas som värdepapper är i regel slutgiltig när företaget försätts i konkurs och förvaltarna avger sin slutredovisning på borgenärsmötet. Värdeförlusten anses dock vara slutgiltig även tidigare än så, om konkursboförvaltaren meddelar att fordran i fråga inte kommer att få någon utdelningsandel från konkursboet. I ett sådant meddelande ska konkursförvaltaren ange när och på vilken grund det är klart att ingen utdelning kommer att tillfalla fordran. När man fastslår skatteåret för förlustens fastställande är det avgörande inte vilket datum boförvaltarens meddelande har undertecknats, utan den i meddelandet angivna tidpunkt från och med vilken aktiernas värdeförlust var slutlig.

Ett person-till-person-lån som beviljas en okänd part kan exceptionellt förlora sitt värde slutgiltigt när en investerare på grund av förmedlarens konkurs eller en annan jämförbar orsak relaterad till förmedlaren inte längre kan indriva lånet.

Utöver i de situationer som nämns ovan kan värdet på en lånefordran som betraktas som värdepapper anses definitivt förlorad om det kan påvisas att fordran har förfallit enligt lagen om preskription av skulder (728/2003). Preskription av en penningskuld innebär att gäldenären inte längre har skyldighet att betala skulden och borgenären har inte heller längre rätt att driva in den. Fordringar baserade på gräsrotsfinansiering preskriberas dock vanligtvis inte, eftersom de regelbundna prestationer i allmänhet betalas för dem eller alternativt serviceplattformen som agerar som förmedlare i övrigt ser till att preskriptionen av skulden avbryts.

Om lånefordran under de omständigheter som avses ovan i detta avsnitt 6.4 har dragits av som slutlig värdeförlust i investerarens beskattning, och lånefordran av någon orsak dock helt eller delvis återbetalas till borgenären (investeraren) under ett senare skatteår (till exempel om gäldenären betalar en förfallen fordran) utgör återbetalningen skattepliktig kapitalinkomst för återbetalningsåret för investeraren.

6.5 Överlåtelse av en lånefordran eller investering

Eftersom värdepapper enligt inkomstskattelagen är egendom, omfattas överlåtelsen av dem av bestämmelserna om överlåtelsevinster och -förluster. Beskattningen av överlåtelse av aktier och andra motsvarande värdepapper behandlas i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av överlåtelse av värdepapper medan överlåtelse av masskuldebrevsbaserade värdepapper behandlas i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen.

Dessutom behandlas bestämmelserna om överlåtelsevinst och -förlust för egendom på ett allmänt plan i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning och Beskattning av överlåtelsevinster och -förluster för dödsbon. Överlåtelser av bolagsandelar behandlas i anvisningen Överlåtelse av en bolagsandel i ett personbolag i inkomstbeskattningen och i gåvobeskattningen. Skyldigheten att betala överlåtelseskatt till följd av överlåtelse av värdepapper behandlas nedan i avsnitt 6.7.

En investerare kan också själv eller via en förmedlare av gräsrotsfinansiering överlåta en annan lånefordran än ett masskuldebrevslån till en tredje part. Förmedlaren av gräsrotsfinansiering kan till exempel ha rätt att sälja lånefordringar som överförts till indrivning till ett inkassoföretag för investerarens räkning. Eftersom skuld och därtill hörande fordringsbevis (skuldebrev) är egendom som omfattas av beskattning av överlåtelsevinst (HFD 2018:11), tillämpas inkomstskattelagens bestämmelser om överlåtelsevinst och -förluster på överlåtelse av lånefordringar mot vederlag.

Om lånefordran överlåts i utbyte mot ett lägre gängse värde än det återstående nominella lånekapitalet, bildas i regel en avdragbar överlåtelseförlust i inkomstbeskattningen. Vid beräkningen av vinsten eller förlusten för överlåtelse av lånefordran kan dess skuldkapital, dvs. det belopp som utlånats, med avdrag för eventuella låneamorteringar som gäldenären gjort, betraktas som anskaffningsutgift för skuldebrevet. Den vinst eller förlust som uppkommer vid överlåtelse av skuldebrev periodiseras för det skatteår då överlåtelsen ägde rum (ISkL 110 § 2 mom.).

Om överlåtaren och mottagaren av överlåtelsen står i intressegemenskap med varandra ska vid behov en tillförlitlig utredning av skuldebrevets gängse värde lämnas. Dessutom gäller det att notera att överlåtelseförlust inte kan dras av i beskattningen om det totala överlåtelsepriset på den egendom som den skattskyldige överlåter under ett skatteår inte överstiger 1 000 euro och dessutom att de totala anskaffningsutgifterna inte överstiger 1 000 euro (ISkL 50 § 2 mom.).

Skatteförvaltningen har utfärdat en särskild detaljerad anvisning om överlåtelser av kapitallån enligt aktiebolagslagen Överlåtelser och förluster av kapitallån och andra lån som beviljats bolag i inkomstbeskattningen.

En fysisk person eller ett dödsbo kan i allmänhet tillämpa den så kallade presumtiva anskaffningsutgiften (ISkL 46 § 1 mom.) vid beräkningen av överlåtelsevinst på egendom i stället för den faktiska anskaffningsutgiften. Den presumtiva anskaffningsutgiften fastställs utifrån ägandetiden för den överlåtna egendomen.

Vid gräsrotsfinansiering reserverar tjänsteleverantören ofta först investerarnas medel till slutet av finansieringsomgången, varefter de frigörs för sökanden av finansiering, förutsatt att de villkor som ställts för finansieringsomgången är uppfyllda. Om villkoren inte uppfylls återbetalas medlen till investerarna. I sådana situationer anses investeringen ännu inte ha gjorts inom beskattningen, och beräkningen av anskaffningstiden för den egendom som förvärvas (fordran eller annan investering) anses inte börja från det ögonblick då medlen har överförts till tjänsteleverantören. Exempelvis anses en investering i form av aktier ha gjorts vid den tidpunkt då aktierna de facto tecknas. En lånefordran anses däremot bildas i det ögonblick då låneavtalet bekräftas i tjänsten på ett sådant sätt att låntagaren har rätt att ta ut medel från tjänsteförmedlaren.

6.6 Förskottsuppbörd och anmälan

6.6.1 Ränteinkomst

6.6.1.1 Förskottsinnehållning, betalningstidpunkt för ränteinkomst och anmälan

På ränteintäkter som betalas till fysiska personer och dödsbon ska i regel förskottsinnehållning verkställas (30 procent av räntebeloppet, enligt 15 § 1 mom. 1 punkten i förordningen om förskottsuppbörd). Inkomstskattepliktiga ränteinkomster är dock befriade från förskottsinnehållning om det är fråga om dröjsmålsränta eller när räntan betalas till sådana samfund, samfällda förmåner eller i handelsregistret införda sammanslutningar som avses i inkomstskattelagen (Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning 1 § 5 och 6 punkterna).

Betalaren av ränta på person-till-person-lån omfattas dessutom av följande undantag för hushåll: fysiska personer eller dödsbon (hushåll) är inte skyldiga att verkställa förskottsinnehållning om det sammanlagda beloppet av prestationer som betalats till samma mottagare under kalenderåret inte överstiger 1 500 euro eller om prestationen inte hänför sig till betalarens näringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet (FörskUL 9 § 3 mom. och FörskUF 13 §).

Om förskottsinnehållningsskyldighet uppstår är betalaren av prestationen skyldig att verkställa förskottsinnehållning (FörskUL 9 § 1 mom.). Förskottsinnehållningen verkställs vid betalningen eller när betalaren inför prestationen på konto och den kommer den berörda parten till godo (FörskUL 11 § 1 mom.). Förskottsinnehållning ska således verkställas då räntan betalas på placerarens kundmedelskonto eller då tjänsteleverantören på basis av ett avtal med placeraren återinvesterar räntan. Förskottsinnehållning ska dock inte verkställas om den ränta som betalats till kundmedelskontot eller den ränta som återinvesterats är högst 20 euro (FörskUF 14 §). Förskottsinnehållning kan verkställas också på ränta som understiger 20 euro om tjänsteleverantören har kommit överens om detta med placeraren.

En verkställd förskottsinnehållning på ränta deklareras i en skattedeklaration för skatter på eget initiativ till Skatteförvaltningen (lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, EgenBeskL, 16 §). Dessutom ska räntebetalaren eller förmedlaren i årsanmälan anmäla de skattepliktiga räntor som den betalat eller förmedlat till fysiska personer eller dödsbon (BFL 15 § 1 mom. och 7 § 1 mom. i Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter). En fysisk person som är gäldenär i ett person-till-person-lån ska dock anmäla den ränta som hen har betalat endast om prestationen anknyter till betalarens näringsverksamhet eller annan verksamhet för förvärvande av inkomst eller om förskottsinnehållning har verkställts på prestationen (7 § 2 mom. i ovan nämnda beslut om uppgiftsskyldighet).

Verkställande av förskottsinnehållning på ränteinkomst, betalningstidpunkten för ränteinkomst och att lämna deklarationer och anmälningar för prestationsutbetalare har behandlats allmänt i Skatteförvaltningens detaljerade anvisningar Verkställande av förskottsinnehållning och Beskattning av ränteinkomster (kapitel 3.5 och 5).

Tjänsteplattformens roll vid verkställandet av förskottsinnehållningen på inkomstskattepliktig ränteinkomst och lämnandet av anmälningar har behandlats närmare i kapitlen 6.6.1.2 (person-till-person-lån) och 6.6.1.3 (lånebaserad gräsrotsfinansiering till företag). Om ränteinkomsten inte är inkomstskattepliktig utan omfattas av källskatt på ränteinkomst debiteras 30 procent av räntebeloppet som källskatt på ränteinkomst. Skatten tas ut av räntebetalaren, till exempel emittenten av masskuldebrevet. Uppbörd och anmälan av källskatt på ränteinkomst behandlas i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av ränteinkomster (avsnitt 2.4 och 5).

6.6.1.2 Tjänsteplattformens roll vid person-till-person-lån

Den privatperson som är kreditgivaren vid person-till-person-lån ger andra privatpersoner lån via en tjänsteleverantörs plattform. I vissa fall har konsumentmyndigheterna och domstolarna ansett att förmedlaren av person-till-person-lån är en sådan kreditgivare som avses i konsumentskyddslagen ifall dess verksamhet i ett avtalsförhållande har motsvarat en kreditgivares verksamhet. Tjänsteleverantören av person-till-person-lån kan alltså beroende på situationen de facto vara antingen en kreditförmedlare eller en kreditgivare. Tjänsteleverantörens ställning antingen som kreditförmedlare eller som kreditgivare påverkar dess skyldigheter att verkställa förskottsinnehållning på räntan och lämna en skattedeklaration för skatter på eget initiativ samt en årsanmälan om räntor.

6.6.1.2.1 Tjänsteleverantören fungerar som kreditförmedlare

När tjänsteleverantören fungerar som en kreditförmedlare uppstår ett skuldförhållande mellan två privatpersoner, det vill säga mellan låntagaren och placeraren. Den privatperson som tagit ett person-till-person-lån är betalaren av räntan och den tjänsteleverantör som förmedlar person-till-person-lån är förmedlaren av räntan.

De kreditinstitut och finansiella institut, andra som bedriver yrkesmässig handel med eller förmedling av värdepapper samt utländska kreditinstituts filialer i Finland som fungerar som förmedlare av ränta, är skyldiga att verkställa förskottsinnehållning på den ränta som de förmedlat och som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om förskottsuppbörd (FörskUL 9 § 4 mom.). Andra förmedlarparter än de som avses i bestämmelsen är inte skyldiga att verkställa förskottsinnehållning på de räntor de förmedlat och sålunda är tjänsteleverantören av person-till-person-lån i regel inte skyldig att verkställa förskottsinnehållning på de räntor som den förmedlat. Tjänsteleverantören av person-till-person-lån är dock som förmedlare av ränta skyldig att lämna en årsanmälan om räntan (BFL 15 § 1 mom. och 7 § 1 mom. i Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter).

Räntebetalaren (låntagaren) är i regel skyldig att verkställa förskottsinnehållning på räntan samt lämna en skattedeklaration av skatter på eget initiativ och en årsanmälan. I fråga om person-till-person-lån vet låntagaren dock inte den slutliga räntemottagaren, det vill säga placeraren, eftersom parterna inte känner varandra. Sålunda kan det anses tillräckligt för att uppfylla förpliktelserna att verkställa förskottsinnehållning och lämna anmälningar till Skatteförvaltningen att endast den tjänsteleverantör som förmedlar person-till-person-lån, och som har tillgång till uppgifterna om de räntor som den förmedlat och mottagarna av dem, verkställer förskottsinnehållningen samt lämnar en skattedeklaration av skatter på eget initiativ och en årsanmälan till Skatteförvaltningen.

Begränsningen av hushållens skyldighet att verkställa förskottsinnehållning kan dock också tillämpas när tjänsteleverantören som fungerar som förmedlare verkställer förskottsinnehållningen. Tjänsteleverantören är således inte skyldig att verkställa förskottsinnehållning om räntebeloppet som betalats under kalenderåret till samma mottagare inte överstiger 1 500 euro och prestationen inte anknyter till låntagarens näringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet.

Tjänsteleverantören ska lämna en skattedeklaration för skatter på eget initiativ om den har verkställt en förskottsinnehållning på räntan. Tjänsteleverantören är dessutom skyldig att lämna en årsanmälan om de förmedlade räntorna till Skatteförvaltningen.

Verksamhetsmodellen ovan avlägsnar dock inte ansvaret för den person som mottagit ett person-till-person-lån i situationer där tjänsteleverantören har försummat verkställandet av förskottsinnehållning eller lämnandet av anmälningar eller deklarationer. För eventuella försummelser av skyldigheterna ansvarar sålunda alltid räntebetalaren.

6.6.1.2.2 Tjänsteleverantören fungerar som kreditgivare

När tjänsteleverantören fungerar som kreditgivare skapas ett faktiskt skuldförhållande mellan tjänsteleverantören och låntagaren. Låntagaren betalar då inte ränta på lånet till en annan privatperson (en investerare) utan till en tjänsteleverantör (företag) som fungerar som kreditgivare.

Inkomstskattepliktiga ränteinkomster som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om förskottsuppbörd är befriade från förskottsinnehållning när räntan betalas till sådana samfund, samfällda förmåner eller i handelsregistret införda sammanslutningar som avses i inkomstskattelagen (1 § 5 punkten i Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning). Därmed behöver låntagaren i dessa situationer inte verkställa förskottsinnehållning på räntan och inte lämna deklarationer och anmälningar till Skatteförvaltningen.

När tjänsteleverantören betalar placerarens andel av ränteinkomsten till placeraren ska tjänsteleverantören, i sin roll som en sådan betalare som avses i FörskUL 9 § 1 mom., verkställa förskottsinnehållning på räntan och den lättnad i förskottsinnehållningen som fastställts för hushåll kan inte heller tillämpas. Om förskottsinnehållning har verkställts på räntan ska tjänsteleverantören till Skatteförvaltningen lämna en skattedeklaration för skatter som betalas på eget initiativ. Tjänsteleverantören ska dessutom lämna en årsanmälan om räntan som den betalat.

6.6.1.3 Tjänsteplattformens roll vid lånebaserad gräsrotsfinansiering

Vid lånebaserad gräsrotsfinansiering, där placerare ger företag lån via tjänsteleverantörens plattform, står placeraren som gett lånet och företaget som tagit lånet i skuldförhållande till varandra. Det företag (gäldenären) som tagit ett gräsrotsfinansierat lån är betalaren av räntan och den tjänsteleverantör som förmedlar gräsrotsfinansieringen är förmedlaren av räntan.

De kreditinstitut och finansiella institut, andra som bedriver yrkesmässig handel med eller förmedling av värdepapper samt utländska kreditinstituts filialer i Finland som fungerar som förmedlare av ränta, är skyldiga att verkställa förskottsinnehållning på den ränta som de förmedlat och som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om förskottsuppbörd (FörskUL 9 § 4 mom.). Andra förmedlarparter än de som avses i bestämmelsen är inte skyldiga att verkställa förskottsinnehållning på de räntor de förmedlat och sålunda är tjänsteleverantören av gräsrotsfinansiering i regel inte skyldig att verkställa förskottsinnehållning på de räntor som den förmedlat. Tjänsteleverantören av gräsrotsfinansiering är dock som förmedlare av ränta skyldig att lämna en årsanmälan om räntan (BFL 15 § 1 mom. och 7 § 1 mom. i Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter).

Företaget som tagit lånet är som betalare av ränta i regel skyldigt att verkställa förskottsinnehållningen på räntan och att lämna en skattedeklaration för skatter på eget initiativ och årsanmälan. Företag som tagit gräsrotsfinansierade lån får dock i regel inte kännedom om de privatpersoners identitet som gett lånet, och därför är det i praktiken omöjligt för företagen att verkställa förskottsinnehållning på räntan de betalat och att lämna anmälningar till Skatteförvaltningen. Däremot har den tjänsteleverantör som förmedlar gräsrotsfinansierade lån tillgång till de uppgifter som behövs för att verkställa förskottsinnehållning och lämna anmälningar till Skatteförvaltningen.

Därför kan det anses som tillräckligt för att uppfylla skyldigheterna att verkställa förskottsinnehållning och lämna anmälningar till Skatteförvaltningen att endast den tjänsteleverantör som förmedlar gräsrotsfinansiering verkställer förskottsinnehållningen samt lämnar en skattedeklaration för skatter som betalas på eget initiativ och en årsanmälan till Skatteförvaltningen.

Verksamhetsmodellen ovan avlägsnar inte ansvaret för det företag som mottagit ett gräsrotsfinansierat lån i situationer där tjänsteleverantören har försummat verkställandet av förskottsinnehållningen eller lämnandet av anmälningar eller deklarationer. För eventuella försummelser av skyldigheterna ansvarar sålunda alltid det företag som betalar ränta.

Det är dessutom på sin plats att notera att det på marknaden finns många tjänsteleverantörer som förmedlar gräsrotsfinansiering och att verksamhetsmodellerna för gräsrotsfinansiering kan avvika från den verksamhetsmodell som nu har behandlats. Detta kan påverka huruvida förskottsinnehållning kan verkställas och anmälningar lämnas på det sätt som beskrivs ovan.

6.6.2 Inkomst av aktier eller andelar

På dividender som betalats ut av ett annat än ett offentligt noterat bolag verkställs förskottsinnehållning om mottagaren är en fysisk person eller ett finländskt dödsbo. Det bolag som delar ut dividend är skyldigt att verkställa förskottsinnehållning på de dividender som det delar ut. Beloppet av förskottsinnehållningen är i regel 7,5 procent upp till 150 000 euro och 28 procent av den överskjutande delen (FörskUF 15 § 1 mom. 4 punkten). Skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning gäller även för utbetalning av medel som beskattas som dividend ur ett annat än offentligt noterat bolags fond för fritt eget kapital. Verkställande och anmälan av förskottsinnehållning på dividend behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Förskottsinnehållning på dividender och anmälningar till Skatteförvaltningen.

Förskottsinnehållning ska också verkställas på det överskott som betalas av ett icke publikt noterat andelslag. Beloppet av förskottsinnehållningen är i regel 7,5 procent upp till 5 000 euro och 25,5 procent av den överskjutande delen (FörskUF 15 § 1 mom. 5 punkten). Skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning gäller även för utbetalning av medel som beskattas som dividend ur ett annat än offentligt noterat andelslags fond för fritt eget kapital. Förskottsinnehållning och anmälan av överskott behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av andelslag och deras medlemmar (avsnitt 3.8).

Trots det som konstaterats ovan verkställs förskottsinnehållning inte på kapitalinkomst om det belopp som betalas är högst 20 euro (FörskUF 14 §).

6.6.3 Överlåtelsevinst

På skattepliktig överlåtelsevinst vid överlåtelse av egendom verkställs i regel ingen förskottsinnehållning, utan skatten på överlåtelsevinsten verkställs som förskottsuppbörd (FörskUL 23 §). Således verkställs till exempel ingen förskottsinnehållning på den skattepliktig överlåtelsevinst på överlåtelse av aktier.

Ansökan om förskottsskatt behandlas i kundanvisningen Förskottsskatt på hyresinkomster och försäljningsvinster. Skatteförvaltningen kan dock bestämma att inkomster om totalt högst 7 000 euro på vilka förskottsbetalning ska verkställas kan beaktas vid beräkningen av grunderna för förskottsinnehållningen (FörskUL 2 §).

6.6.4 Investerarens skyldigheter vid verkställande av beskattningen

En person som har investerat i person-till-person-lån eller låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering ska deklarera löpande inkomster av sina investeringar (till exempel ränta, dividend, utdelning av medel från fonden för inbetalt fritt eget kapital) samt överlåtelsevinster och -förluster för investeringarna.

På basis av de deklarationer som serviceplattformen eller räntebetalaren lämnar är till exempel ränteinkomster i allmänhet förhandsifyllda i skattedeklarationen för fysiska personer eller dödsbon som är långivare. Trots det ska investerare alltid kontrollera den förhandsifyllda skattedeklarationen och, om det finns brister eller fel i uppgifterna, deklarera de uppgifter som saknats och rättats till Skatteförvaltningen (BFL 7 §). Deklarationsskyldigheten för fysiska personer och dödsbon behandlas i Skatteförvaltningens separata anvisning Deklarationsskyldigheten för fysiska personer och dödsbon i inkomstbeskattningen.

En aktör som idkar investeringsverksamhet och inte är bokföringsskyldig ska föra anteckningar om sin verksamhet med tillräckligt utförlig specifikation av uppgifter som behövs för beskattningen (BFL 12 § 1 mom.). Anmälningsskyldigheten gäller både den som har gjort investeringar i person-till-person-lån och den som investerat i låne- eller investeringsbaserad gräsrotsfinansiering. Anteckningarna ska basera sig på verifikationer och föras även om investeringarna i gräsrotsfinansiering är småskaliga. Anteckningarna och verifikationerna ska förvaras i sex år räknat från ingången av året efter skatteårets utgång (BFL 12 § 2 mom.). Detaljerade föreskrifter om de anteckningar som ska föras för beskattningens finns i Skatteförvaltningens beslut om anteckningsskyldigheten.

6.7 Överlåtelseskatt vid överlåtelse av värdepapper

Enligt lagen om överlåtelseskatt ska förvärvaren betala överlåtelse av äganderätt till värdepapper (ÖSL 15 och 20 §). Överlåtelseskatt kan därför påföras investeraren i gräsrotsfinansiering när investeraren gör en investering i ett värdepapper som avses i lagen om överlåtelseskatt via en plattform för gräsrotsfinansiering.

Aktieteckning betraktas inte som skattepliktig överlåtelse av värdepapper, om föremålet för teckningen är nya aktier eller aktier som kommit i bolagets besittning genom aktieemission till bolaget (HFD 2017:39). När en investerare erhåller aktier i ett aktiebolag i investeringsbaserad gräsrotsfinansiering är det alltså en överlåtelse enligt lagen om överlåtelseskatt endast om gamla aktier i ett privat aktiebolag erbjuds för teckning.

Ingen överlåtelseskatt påförs gräsrotsfinansiering på villkor för främmande kapital, om skuldebreven i fråga inte anses vara värdepapper definierade i lagen om överlåtelseskatt. Begreppet värdepapper vid överlåtelsebeskattning av egendom respektive värdepapper behandlas närmare i Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Överlåtelseskatt vid överlåtelse av värdepapper.

Om överlåtelseskatt ska betalas ska den i regel betalas inom två månader från undertecknandet av överlåtelseavtalet. Om emellertid en värdepappershandlare i den mening som avses i lagen om överlåtelseskatt (ett finländskt värdepappersföretag, ett kreditinstitut eller ett utländskt värdepappersföretags eller kreditinstituts filial eller kontor i Finland) agerar som förmedlare av gräsrotsfinansiering, ska skatten betalas genast i samband med att överlåtelseavtalet ingås (ÖSL 21 §). Förmedlaren av gräsrotsfinansiering är då skyldig att bära upp skatten av investeraren, om inte investeraren har betalat skatten på eget initiativ (ÖSL 22 §).

ledande skattesakkunnig Tero Määttä                                                               

ledande skattesakkunnig Nella Toivonen