Stödpersons- och stödfamiljsverksamhet i beskattningen

Denna anvisning redogör för skattebemötandet av ersättningar som betalas till stödpersoner och stödfamiljer, och för de kostnader som orsakats av stödpersons- och stödfamiljsverksamhet och som de som bedriver stödpersons- och stödfamiljsverksamhet kan dra av i sin beskattning. Anvisningen gäller endast en sådan stödpersons- och stödfamiljsverksamhet som bedrivs på ett annat sätt än i ett anställningsförhållande (till exempel i ett uppdragsförhållande eller som frivilligarbete).

Anvisningen ersätter det tidigare ställningstagandet med samma rubrik. Innehållet i anvisningen har uppdaterats efter att ansvaret för att ordna socialservice hade övergått från kommunerna till välfärdsområdena vid social- och hälsovårdsreformen (den 1 januari 2023). Dessutom har anvisningen och anvisningens struktur och exempel i övrigt uppdaterats och preciserats. Ändringarna påverkar inte gällande beskattningspraxis.

Närmare information om skattekort för stödpersoner och stödfamiljer och om avdrag för kostnader finns i Skatteförvaltningens anvisning Så här sköter du skatteärenden i egenskap av familjevårdare, stödfamilj eller stödperson. Dessutom kan Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av familjevårdare tillämpas vid beskattning av stödfamiljsverksamhet.

1 Bestämmelser som tillämpas på resekostnadsersättningar till stödpersoner och stödfamiljer

1.1 Skattefria resekostnadsersättningar

Enligt 29 § i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) är skattepliktig inkomst den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde, bortsett från vissa undantag.

Bland annat ersättningar som arbetsgivare betalar för resekostnader har separat fastställts som skattefria. Enligt ISkL 71 § 1 mom. är sådana ersättningar kostnadsersättningar för resor, dagtraktamenten, måltidsersättningar och logiersättningar. Skatteförvaltningen beslutar om grunder för och maximibelopp av skattefria resekostnadsersättningar genom ett årligt beslut (kostnadsbeslut). Resekostnadsersättningar kan endast betalas ut skattefritt om mottagaren har lagt fram en utredning (reseräkning) som avses i 17 § 2 mom. i förordningen om förskottsuppbörd av dem. Betalaren verkställer ingen förskottsinnehållning på skattefria kostnadsersättningar.

Med skattefri resekostnadsersättning som arbetsgivaren betalat för en arbetsresa jämställs sådan resekostnadsersättning som ett delvis skattefritt samfund som avses i ISkL 21 § (exempelvis en kommun, en församling eller ett välfärdsområde) har betalat eller ett allmännyttigt samfund som avses i ISkL 22 § har betalat. För att en sådan ersättning ska vara skattefri krävs det att resan har gjorts till förmån för samfundet och på uppdrag av samfundet. (ISkL 71 § 3 mom.) Utifrån ISkL 71 § 3 mom. är en sådan ersättning skattefri, även om den skattskyldige inte står i ett anställningsförhållande till betalaren av ersättningen eller inte annars får lön för det arbete som resan ansluter sig till.

Enligt ISkL 71 § 3 mom. är dock endast följande skattefri inkomst av en resekostnadsersättning som ett allmännyttigt samfund eller ett delvis skattefritt samfund har betalat:

• dagtraktamente för högst tjugo dagar under ett kalenderår,
• logiersättning,
• resekostnadsersättning, som trots 72 § 4 mom. kan betalas också för resor som gjorts från den skattskyldiges bostad. 

Resekostnadsersättningar för resor som gjorts med något annat än ett allmänt fortskaffningsmedel är skattefria upp till högst 3 000 euro under ett kalenderår (ISkL 71 § 3 mom.).

1.2 Skattepliktiga resekostnadsersättningar

Om resekostnadsersättningar betalas av någon annan än arbetsgivaren eller av ett allmännyttigt samfund eller ett delvis skattefritt samfund som avses i kapitel 1.1 ovan, utgör ersättningarna alltid skattepliktig inkomst för mottagaren.

Ersättningar som betalas av ovannämnda samfund är skattepliktiga till den del de överstiger de maximibelopp som fastställs för skattefria ersättningar i ISkL 71 § 3 mom. Resekostnadsersättningar är skattepliktiga även när mottagaren utöver ersättningarna får ett arvode för sitt arbete (en arbetsersättning). Beskattningen av resekostnadsersättningar som betalas till en stödperson påverkas till exempel betydligt av om stödpersonen får ett arvode (se kapitel 2.2).

Skattepliktiga resekostnadsersättningar kan dock under vissa förutsättningar betalas utan att förskottsinnehållning verkställs. Betalaren behöver inte verkställa förskottsinnehållning, om ersättningarna betalas ut enligt Skatteförvaltningens kostnadsbeslut och mottagaren av ersättningarna är fysisk person (1 § 16 punkten i Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning). Det innebär att betalaren kan avstå från att verkställa förskottsinnehållning på skattepliktiga resekostnadsersättningar (exempelvis dagtraktamenten för mer än 20 dagar eller ersättningar till mottagaren av arvode) till stödpersonen eller stödfamiljen, om ersättningen i övrigt är förenlig med Skatteförvaltningens kostnadsbeslut.

Den skattskyldige har rätt att från sin skattepliktiga inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande (ISkL 29 §). Den skattskyldige kan till exempel dra av resekostnader genom att använda det schablonmässiga avdrag per kilometer som fastställs i Skatteförvaltningens årliga beslut (beslut om resekostnadsavdrag). Under skatteåren 2022 och 2023 fastställs avdragsbeloppet undantagsvis direkt i inkomstskattelagen (ISkL 93 § 2 mom.). Alternativt kan den skattskyldige dra av de faktiska resekostnaderna utifrån verifikationer.

2 Beskattning av en stödperson

2.1 Stödpersonsverksamhet

Med stödpersonsverksamhet avses en handledd verksamhet där stödpersonen fungerar som stöd, hjälp och sällskap för barn, unga, seniorer, personer med funktionsnedsättning, ensamförsörjare, rehabiliteringsklienter eller andra liknande personer. Stödtagaren och stödpersonen träffas vanligen någon annanstans än hemma hos stödpersonen, till exempel i stödtagarens egen livsmiljö inom ramen för gemensamma aktiviteter eller fritidsintressen. Det kan finnas variationer i hur regelbundet stödpersonsverksamhet sker och hur lång tid.

Det är vanligtvis olika slags allmännyttiga samfund, organisationer och offentliga samfund som arrangerar stödpersonsverksamhet. Välfärdsområdena har en skyldighet enligt socialvårdslagen att ordna stödpersonsverksamhet som en socialtjänst, antingen genom att producera tjänsten själv eller genom att upphandla den som köpt tjänst. Till stödpersonen betalas i allmänhet olika kostnadsersättningar eller ett arvode (en arbetsersättning). Då sker arbetet som stödperson mot vederlag.

Å andra sidan kan stödpersonsverksamheten vara frivilligarbete som bedrivs helt utan ersättning, exempelvis i form av vänverksamhet, familjefadderverksamhet eller kamratstöd för sjuka. Dessutom kan olika kostnadsersättningar betalas ut till frivilliga stödpersoner. Beskattning av ersättningar som betalas ut till frivilliga behandlas i kapitel 2.2.2.

2.2 Skatteplikt för ersättningar och prestationsbetalarens förfarande

2.2.1 Kostnadsersättningar och arvode betalas ut

Arvodet till stödpersoner är skattepliktig förvärvsinkomst (arbetsersättning). Betalaren ska verkställa förskottsinnehållning på arvodet, om stödpersonen inte är införd i Skatteförvaltningens förskottsuppbördsregister.

När stödpersonen får ett arvode för arbetet, är eventuella resekostnadsersättningar (såväl schablonmässiga ersättningar enligt kostnadsbeslutet som ersättningar som bygger på verifikationer) och andra ersättningar som har betalats ut till stödpersonen skattepliktiga på samma sätt som arvodet (arbetsersättning). Betalaren kan dock betala ut resekostnadsersättningar utan att verkställa förskottsinnehållning. Förutsättningen är dock att beloppen av och grunderna för ersättningarna motsvarar Skatteförvaltningens kostnadsbeslut.

Om stödpersonen inte är införd i förskottsuppbördsregistret, ska betalaren till inkomstregistret anmäla de arbetsersättningar som betalaren har betalat ut till stödpersonen. Närmare information om anmälning finns i inkomstregistrets anvisningar.

2.2.2 Endast kostnadsersättningar betalas ut

Om stödpersonsverksamhet ordnas av ett delvis skattefritt samfund som fastställs i ISkL 21 § (till exempel ett välfärdsområde eller en församling) eller ett allmännyttigt samfund som fastställs i ISkL 22 §, kan samfundet under vissa förutsättningar betala stödpersonen resekostnadsersättningar skattefritt och utan att verkställa förskottsinnehållning. Skattefria ersättningar kan betalas ut inom ramen för ISkL 71 § 3 mom., om de bygger på frivilligarbete som har utförts till förmån för det samfund som är betalare och på uppdrag av samfundet. Skattefria ersättningar kan med andra ord endast betalas ut om stödpersonen inte får något arvode.

Om stödpersonen inte får något arvode, kan skattefria ersättningar i regel även betalas ut för andra kostnader för verksamheten. Om arrangören av stödpersonsverksamhet betalar kostnaderna direkt till tjänsteleverantören eller stödtagaren själv ersätter kostnaderna, får stödpersonen ingen skattepliktig förmån.

Icke allmännyttiga samfund och icke offentliga samfund som organiserar stödpersonsverksamheten kan däremot inte betala ut skattefria resekostnadsersättningar till stödpersoner. Resekostnadsersättningar som till exempel icke registrerade föreningar betalar ut är alltid skattepliktiga för mottagaren.

Betalaren ska till inkomstregistret anmäla de skattepliktiga respektive skattefria ersättningar som betalaren har betalat ut till stödpersonen (exklusive skattefria ersättningar som bygger på verifikationer). Närmare information om anmälning finns i inkomstregistrets anvisningar.

2.3 Avdrag för kostnader i stödpersonens beskattning

Stödpersonen kan i sin beskattning dra av faktiska kostnader som har orsakats av stödpersonsverksamheten, om hen har fått skattepliktig inkomst från verksamheten (skattepliktiga arvoden eller skattepliktiga kostnadsersättningar). Stödpersonen kan dock dra av högst ett belopp som motsvarar den skattepliktiga inkomsten, eftersom stödpersonsverksamhet vanligen inte bedrivs i syfte att förvärva inkomst.

Stödpersonen kan yrka på resekostnadsavdrag i sin beskattning antingen utifrån verifikationer (till exempel färdbiljetter) eller i form av ett schablonmässigt resekostnadsavdrag (0,30 euro per kilometer under 2023). Stödpersonen kan yrka på avdrag för kostnader i sin beskattning, oberoende av om betalaren har ersatt kostnader eller till vilket belopp kostnader har ersatts. Det är dock möjligt att yrka på avdrag högst till ett belopp som motsvarar den erhållna skattepliktiga inkomsten av stödpersonsverksamheten.

Om stödpersonen inte får skattepliktig ersättning för sin verksamhet, kan hen inte dra av eventuella kostnader för verksamheten.

3 Beskattning av en stödfamilj

3.1 Stödfamiljsverksamhet

Välfärdsområdena har en skyldighet att ordna stödfamiljsverksamhet som en socialtjänst (36 § i barnskyddslagen och 28 § i socialvårdslagen) antingen genom att producera tjänsten själv eller genom att upphandla tjänsten som en köpt tjänst. I stödfamiljsverksamhet deltar det barn eller den unga som stöds i det normala vardagslivet i stödfamiljen och övernattar hos stödfamiljen, till exempel under veckoslut eller lov.

Kostnader orsakas av verksamheten för stödfamiljen och de ersätts i allmänhet till stödfamiljen. Till stödfamiljen betalas vanligen ett vårdarvode (en arbetsersättning) för varje stödtagare, en kostnadsersättning och eventuella ersättningar för resekostnader separat utifrån reseräkningar. I lagstiftningen finns det inga uttryckliga bestämmelser om beloppen på vårdarvoden och kostnadsersättningar som ska betalas till stödfamiljer.

3.2 Beskattning av stödpersonsverksamhet

I beskattningen kan stödfamiljsverksamhet jämställas med kortvarig familjevård, som föreskrivs i familjevårdslagen. Inkomster av stödpersonsverksamhet beskattas då på samma sätt som inkomst för familjevårdare som bedriver verksamhet för att förvärva inkomst. Närmare information om beskattning av familjevårdare finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av familjevårdare.

Arvoden och kostnadsersättningar till en stödfamilj och resekostnadsersättningar som har betalats till stödfamiljen separat utgör skattepliktig inkomst (en arbetsersättning) för mottagaren av prestationen. Betalaren ska verkställa förskottsinnehållning på arvodena och kostnadsersättningarna, om den person som har utfört arbetet inte är införd i förskottsuppbördsregistret. För detta syfte ska stödfamiljen begära ett skattekort för familjevårdare.  Förskottsinnehållning behöver dock inte verkställas på resekostnadsersättningar som betalas ut separat och enligt Skatteförvaltningens kostnadsbeslut.

Betalaren anmäler det utbetalda arvodet, den utbetalda kostnadsersättningen och de resekostnadsersättningar som har betalats ut separat, inklusive förskottsinnehållningen, till inkomstregistret på samma sätt som arvoden och kostnadsersättningar för familjevårdare anmäls (se närmare information om anmälning i inkomstregistrets anvisning). Kostnader för sedvanliga resor för att uträtta ärenden ingår vanligen i kostnadsersättningen, som ska anmälas till inkomstregistret som kostnadsersättning för familjevårdare. Resekostnadsersättningar som eventuellt betalats ut separat anmäls i sin tur till inkomstregistret som arvode för familjevårdare.

Om betalaren har anmält ersättningarna till inkomstregistret på rätt sätt, beviljas stödfamiljen automatiskt i sin beskattning ett avdrag som motsvarar kostnadsersättningen. I beskattningen kan stödfamiljen ändå yrka på ett större avdrag, om familjen har orsakats större kostnader än vad familjen har ersatts i form av kostnadsersättning. Då kan stödfamiljen yrka på avdrag för skillnaden mellan de faktiska kostnaderna och den kostnadsersättning som anges som avdrag i den förhandsifyllda skattedeklarationen. På begäran ska stödfamiljen lägga fram en redogörelse för alla sina kostnader för stödfamiljsverksamheten (även kostnadsersättningens andel). I praktiken innebär det att familjen ska föra anteckningar om kostnader.

Dessutom kan stödfamiljen yrka på avdrag för andra kostnader för stödfamiljsverksamheten, till exempel resekostnader. Stödfamiljen kan i sin beskattning dra av kostnaderna för resor som gjorts med egen bil och fakturerats separat. Avdragsbeloppet beräknas genom att antalet fakturerade kilometer multipliceras med beloppet på det schablonmässiga resekostnadsavdraget (0,30 euro per kilometer under 2023). Avdragsbeloppet påverkas inte av det belopp till vilket arrangören av stödfamiljsverksamheten eventuellt har ersatt resekostnaderna.

Närmare information om alternativa sätt att dra av olika kostnader som orsakas stödfamiljer finns i Skatteförvaltningens kundanvisning Så här sköter du skatteärenden i egenskap av familjevårdare, stödfamilj eller stödperson.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

specialsakkunnig Marita Mäkeläinen