Skatteförvaltningens anvisning om tillämping av FATCA-avtalet om utbyte av beskattningsuppgifter mellan Finland och Förenta staterna

Denna anvisning är en tolknings- och tillämpningsanvisning om Skatteförvaltningens beslut (A38/200/2015) utifrån 17  a § och dess 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande. I denna anvisning ger Skatteförvaltningen anvisningar om tillämpningen av FATCA-avtalet mellan Finland och Förenta staterna i Finland.

Syftet med anvisningen är att hjälpa finansinstitut och deras rådgivare och tjänsteleverantörer

att fullfölja sina plikter vad gäller den aktsamhetsprocedur och rapportering som hänför sig till FATCA. Anvisningen redogör också för de uppgifter som en kund hos ett finansinstitut ska lämna till finansinstitutet för att det ska kunna sköta sina lagstadgade plikter.

Till anvisningen har lagts ett undantag gällande kravet på ett amerikanskt skattenummer (se kapitel 1 underrubrik Nationella optioner som tillåts av avtalet och kapitel 5.7 Skattenummer). I fortsätt-ningen kan man tillämpa de nationella optionerna som möjliggörs av FATCA-avtalet, tillägg I, para-graf II, stycke A. I anvisningen har man även beaktat meddelande 2017-46 av Förenta staternas skattemyndighet (IRS) om övergångsreglerna upphörande 31.12.2019, gällande tidigare konton som saknar ett amerikanskt skattenummer.

1 Bakgrund

Syftet med anvisningen

Finland har ingått ett så kallat FATCA-avtal med Förenta staterna (FördrS 25/2015) (nedan också ”avtal”). Avtalets mål och syfte framgår av regeringens proposition (RP 301/2014 rd) (pdf). Enligt avtalet ska ett finskt finansinstitut undersöka och identifiera om en kontoinnehavare (nedan också "kund" beroende på kontexten) omfattas av amerikanska indicier och vid behov meddela uppgifter om specificerade amerikanska personer i den omfattning som fastställts i avtalet med en årsanmälan till Skatteförvaltningen. Uppgifterna skulle för första gången meddelas 30.4.2015.

Denna anvisning är en tolknings- och tillämpningsanvisning om Skatteförvaltningens beslut (A38/200/2015) utifrån 17 a § och dess 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande (nedan också BFL). I denna anvisning ger Skatteförvaltningen anvisningar om tillämpningen av FATCA-avtalet (pdf) mellan Finland och Förenta staterna i Finland.

Syftet med anvisningen är att hjälpa finansinstitut och deras rådgivare och tjänsteleverantörer att fullfölja sina plikter vad gäller den aktsamhetsprocedur och rapportering som hänför sig till FATCA. Anvisningen redogör också för de uppgifter som en kund hos ett finansinstitut ska lämna till finansinstitutet för att det ska kunna sköta sina lagstadgade plikter.

Skatteförvaltningen har gett en teknisk tillämpningsanvisning om årsanmälan som uppdateras ständigt (se Årsanmälan). I denna anvisning beskrivs noggrannare vem som är rapporteringsskyldig, vems transaktioner som ska rapporteras och vilka uppgifter som ska lämnas i årsanmälan.

Anvisningen innehåller anvisningar om tolkningen och tillämpningen av avtalet i situationer där Skatteförvaltningen i Finland är behörig myndighet. För att åtnjuta de förmåner som nämns i avtalet ska ett finansinstitut dessutom uppfylla kraven i punkt C-E i artikel 4.1 i avtalet. Vad gäller detta, till exempel registrering av ett finansinstitut i det FATCA-register som förs av IRS, ansvarar den relevanta behöriga amerikanska myndigheten eller instansen för de officiella anvisningarna.

Nationella optioner som tillåts av avtalet

Med stöd av 17 a § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter som reducerar tillämpningsområdet. Enligt lagen fattar Skatteförvaltningen beslut om tillstånd för tillämpning av de så kallade nationella optionerna i Finland. När Skatteförvaltningen meddelar föreskrifter ska den enligt regeringens proposition beakta de administrativa belastningar som inhämtandet och meddelandet av upplysningarna medför samt den
internationella utvecklingen inom utbytet av upplysningar, för att så enhetliga procedurer som möjligt tillämpas då upplysningar inhämtas och sänds. Med den internationella utvecklingen avses i detta samband särskilt OECD:s Common Reporting Standard och Europeiska unionens biståndsdirektiv DAC2

Artikel 4.7 i FATCA-avtalet innehåller ett nationellt alternativ som ger möjlighet för Finland att då det genomför avtalet, utan hinder av definitionerna i avtalet och tilläggen till detta avtal, använda och tillåta finska finansinstitut att använda en definition i relevanta U.S. Treasury Regulations i stället för en motsvarande definition i detta avtal, förutsatt att sådan tillämpning inte tillintetgör målen för detta avtal.

Därtill innehåller avtalet en nationell option enligt vilket Finland kan tillåta ett finansinstitut att använda så kallade gränsvärden då det fullföljer de plikter som hör till aktsamhetsproceduren, det vill säga då det undersöker och identifierar kontoinnehavare och eventuellt ger rapporter om dessa (stycke C i paragraf I, stycke A i paragraf II, stycke A i paragraf III, stycke A i paragraf IV och stycke A i paragraf V i Tillägg I till avtalet).

Från och med år 2016 kan gränsvärden tillämpas på det sätt som avses i regeringens proposition endast till den del som gränsvärdena inte står i strid med kraven i CRS och DAC2. De övriga gränsvärdena som nämns i avtalet kunde tillämpas enligt beskrivningen i kapitel 5 i denna anvisning för åren 2014 och 2015.

Det är tillåtet för ett finskt finansinstitut att i stor utsträckning använda definitionerna i de relevanta amerikanska nationella bestämmelserna. Begränsningen för användningen av definitionerna är att de inte står i strid med fullföljandet av de plikter som gäller Finland i avtalet och inte tillintetgör målet för avtalet samt att ovan nämnda krav på tillämpningen av de nationella optionerna i regeringens proposition uppfylls. I denna anvisning har Skatteförvaltningen beaktat de definitioner i Förenta staternas nationella bestämmelser som ett finskt finansinstitut enligt artikel 4.7 i avtalet kan använda då det fullföljer sina avtalsplikter.

I Finland är användning av ovan nämnda nationella optioner tillåten på det sätt och i den utsträckning som fastställts i denna anvisning. Om ett finansinstitut anser att det, förutom de definitioner som nämns i anvisningen, i Förenta staternas nationella bestämmelser finns en definition som det vill tillämpa, ska det få tillstånd för denna tillämpning av Skatteförvaltningen.

I sin verksamhet ska finansinstitut beakta FATCA-avtalet och kravet i genomförandelagen om den avseende insamlingen av skattenummer av amerikanska kunder. Förutom av nya kontoinnehavare skulle finansinstituten samla in skattenummer för alla tidigare kontoinnehavare senast år 2017.

Som undantag i Finland till kravet på amerikanskt skattenummer som nämns tidigare är situationer, var man kan tillämpa den nationella optionen som möjliggörs av FATCA-avtalet, tillägg I, paragraf I, stycke A om följande krav uppfylls:

• personkontot är öppnat före 1.7.2014;
• ifrågavarande kontots saldo överskred inte 50 000 USD 30.6.2014 och inte i slutet av något kalenderår där efter; och
• nya konton har inte öppnats för kontohavaren ifråga efter 30.6.2014.

När förutsättningarna ovan uppfylls är ett amerikanskt skattenummer inte en obligatorisk rapporteringspliktig uppgift i FATCA-årsanmälan, förutsatt att ett rapporteringspliktigt finansinstitut på rimliga sätt fortsättningsvis försöker erhålla saknade amerikanska skattenumror av kontohavare. I situationer som beskrivs ovan ska kontot fortsättningsvis rapporteras enligt kraven.

Övergångsreglerna enligt meddelande (Notice 2017-46) av Förenta staternas skattemyndighet IRS gällande amerikanska skattenummer upphörde 31.12.2019.

Tillämpning av villkoren i nya FATCA-avtal i Finland

Enligt artikel 7 i FATCA-avtalet kan Finland i stället för artikel 4 i och Tillägg I till det avtal som Finland undertecknat, tillämpa förmånligare villkor i en annan stats FATCA-avtal. Förutsättningen för detta är att avtalet i fråga undertecknats efter att Finlands FATCA-avtal undertecknats. Beslutet om huruvida användning av förmånligare villkor i sådana nya avtal ska tillåtas i Finland fattas av den behöriga myndigheten, som enligt lagen är Skatteförvaltningen.

Artikel 7 ska tillämpas enligt den princip i regeringens proposition vilken nämndes ovan i samband med nationella optioner. Vid tillämpning av artikel 7 har Skatteförvaltningen i denna anvisning beaktat de administrativa belastningarna av inhämtande och meddelande av upplysningar samt den internationella utvecklingen inom informationsutbyte.

Enligt ovan nämnda princip kan ett finansinstitut på det sätt som beskrivs i avsnitt 5.13, i strid med avtalet, behandla kunder som blivit enhetskunder mellan 1.7.2014 och 31.12.2014 som existerande kontoinnehavare på det sätt som tillåts i nyare FATCA-avtal och meddelande 2014-33 av IRS (pdf).

Common Reporting Standard (CRS) och DAC2

Common Reporting Standard är en världsomspännande standard för informationsutbyte som OECD utvecklat utifrån FATCA, vilken i stor utsträckning motsvarar FATCA i fråga om såväl aktsamhetsprocedurerna som de uppgifter som ska rapporteras. DAC2 är en ändring av direktiv 2011/16/EU (direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning) utifrån direktiv 2014/107/EU. I och med denna ändring inledde EU-medlemsstaterna ett ömsesidigt årligt informationsutbyte enligt innehållet i CRS.

Skatteförvaltningen utfärdar en separat tolknings- och tillämpningsanvisning om CRS och DAC2.

2 FATCA-definitioner

FATCA-avtalet innehåller definitioner av de begrepp som ska användas i avtalet och genomförandelagen. Avtalet möjliggör att Förenta staternas nationella lagstiftning och anvisningar utnyttjas i definitionen av begreppen i den mån som det är tillåtet i den nationella i genomförandelagen. Genomförandelagen ger Skatteförvaltningen möjlighet att meddela närmare föreskrifter om i vilken omfattning det är tillåtet att använda Förenta staternas reglering utöver det som nämnts i avtalet.

I denna anvisning har Skatteförvaltningen beaktat de närmare begreppsdefinitioner som finns i Förenta staternas relevanta regelverk och som överenskommits tillsammans med de behöriga myndigheterna och vilka ett finansinstitut kan använda i Finland. I anvisningen förekommer också situationer där det är möjligt att tillämpa definitionerna i den finska lagstiftningen på det sätts som tillåts av artikel 3 i avtalet.

2.1 Definitioner i artikel 1 i avtalet (direkta citat från avtalet)

a) "Förenta staterna" åsyftar Amerikas förenta stater, däri inbegripet dess delstater, men uttrycket omfattar inte amerikanska territorier. Hänvisningar till "delstat" av Förenta staterna omfattar District of Columbia.

b) "Amerikanska territorier" åsyftar Amerikanska Samoa, Samväldet Nordmarianerna, Guam, Samväldet Puerto Rico eller Amerikanska Jungfruöarna.

c) "IRS" åsyftar U.S. Internal Revenue Service.

d) "Finland" åsyftar Republiken Finland.

e) "Partnerjurisdiktion" åsyftar en jurisdiktion som har i kraft ett avtal med Förenta staterna för att möjliggöra genomförandet av FATCA. IRS ska offentliggöra en lista som identifierar alla partnerjurisdiktioner.

f) "Behörig myndighet" åsyftar:

(1) i fråga om Förenta staterna, Secretary of the Treasury eller hans delegat; och

(2) i fråga om Finland, finansministeriet eller dess befullmäktigade ombud.

g) "Finansinstitut" åsyftar förvaringsinstitut, depositionsinstitut, investeringsenhet eller specificerat försäkringsbolag

h) "Förvaringsinstitut" åsyftar en enhet som håller finansiella medel för andras räkning som en väsentlig del av sin affärsverksamhet. En enhet håller finansiella medel för andras räkning som en betydlig del av sin affärsverksamhet, om dess bruttoinkomst, som är hänförlig till hållande av finansiella medel och därmed förknippade finansiella tjänster, motsvarar eller överstiger 20 procent av dess bruttoinkomst under det kortaste tidsintervallet:

(i) treårsperiod som utlöper den 31 december (eller den sista dagen av räkenskapsperiod som inte utgörs av ett kalenderår) före det år under vilket ärendet avgörs; eller

(ii) den period under vilken enheten har existerat.

i) "Depositionsinstitut" åsyftar en enhet som mottar insättningar inom ramen för sedvanlig bankverksamhet eller annan likadan affärsverksamhet.

j) "Investeringsenhet" åsyftar en enhet som driver som rörelse (eller är ledd av en enhet som driver som rörelse) en eller flera av följande verksamheter eller operationer för en kund eller på dennes vägnar:

(1) handel med penningmarknadsinstrument (checker, skuldebrev, depositionsbevis, derivat osv.), utländsk valuta, valuta-, ränte- och indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller handel med råvarufuturer;

(2) individuell och kollektiv portföljförvaltning;
eller

(3) annan form av investering, administrering eller förvaltning av medel eller pengar på andra personers vägnar.

Denna underpunkt 1(j) ska tolkas på ett sätt som överensstämmer med liknande ordalydelse som används i definitionen av "finansinstitut" i Financial Action Task Force Recommendations.

k) "Specificerat försäkringsbolag" åsyftar en enhet som är ett försäkringsbolag (eller ett holdingbolag av ett försäkringsbolag) som ger försäkringsavtal med kontantvärde (Cash Value Insurance Contract) eller livränteavtal (Annuity Contract) eller är förpliktat att erlägga betalningar beträffande sådana avtal.

l) "Finskt finansinstitut" åsyftar (i) ett finansinstitut som är bosatt i Finland, med undantag av de filialer av sådant finansinstitut som är belägna utanför Finland, och (ii) en filial av ett finansinstitut som inte är bosatt i Finland, om sådan filial är belägen i Finland.

"Partnerjurisdiktions finansinstitut" åsyftar (i) ett finansinstitut som är etablerat i en partnerjurisdiktion, med undantag av de filialer av sådant finansinstitut, som är belägna utanför partnerjurisdiktionen, och (ii) en filial av ett finansinstitut som inte är etablerat i en partnerjurisdiktion, om sådan filial är belägen i partnerjurisdiktionen.

n) "Rapporterande finansinstitut" åsyftar, beroende på sammanhanget, ett rapporterande finskt finansinstitut eller ett rapporterande amerikanskt finansinstitut.

o) "Rapporterande finskt finansinstitut" åsyftar ett finskt finansinstitut som inte är ett icke-rapporterande finskt finansinstitut.

p) "Rapporterande amerikanskt finansinstitut" åsyftar (i) ett finansinstitut som är bosatt i Förenta Staterna, med undantag av de filialer av sådant finansinstitut, som är belägna utanför Förenta staterna, och (ii) en filial av ett finansinstitut som inte är bosatt i Förenta staterna, om sådan filial är belägen i Förenta staterna, förutsatt att finansinstitutet eller filialen kontrollerar, mottar eller har i förvar inkomst i fråga om vilken information ska utbytas enligt artikel 2 underpunkt (2)(b) i detta avtal.

q) "Icke-rapporterande finskt finansinstitut" åsyftar ett finskt finansinstitut, eller en annan enhet, som är bosatt i Finland och som beskrivs i Tillägg II som icke-rapporterande finskt finansinstitut eller som annars kvalificerar som ett utländskt finansinstitut, som anses iaktta gällande skattebestämmelser (deemed-compliant foreign financial institution), eller kvalificerar som en undantagen verklig förmånsägare (exempt beneficial owner) enligt relevanta U.S. Treasury Regulations).

r) "Icke-deltagande finansinstitut" åsyftar ett icke-deltagande utländskt finansinstitut såsom uttrycket definieras i relevanta U.S. Treasury Regulations, men uttrycket omfattar inte finskt finansinstitut eller annan partnerjurisdiktions finansinstitut, med undantag av finansinstitut som behandlas som ickedeltagande finansinstitut enligt artikel 5 underpunkt 2(b) i detta avtal eller motsvarande bestämmelse i ett avtal mellan Förenta staterna och en partnerjurisdiktion.

s) "Finanskonto" åsyftar ett konto som upprätthålls av ett finansinstitut och omfattar:

(1) när det gäller enheter, som är finansinstitut enbart därför att de är investeringsenheter, egetkapital- eller skuldandelar (bortsett från andelar som omsätts regelmässigt på en etablerad värdepappersmarknad) i finansinstitutet;

(2) när det gäller finansinstitut som inte beskrivs i underpunkt 1(s)(1) i denna artikel, egetkapital- eller skuldandelar i finansinstitutet (bortsett från andelar som regelmässigt omsätts på en etablerad värdepappersmarknad), om (i) egetkapital- eller skuldandelens värde bestäms, direkt eller indirekt, huvudsakligen på grund av tillgångar som medför skattepliktiga betalningar med amerikansk källa, och (ii) andelsklassen upprättades i syfte att undvika rapportering enligt detta avtal; och

(3) försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal som ges eller upprätthålls av finansinstitut, med undantag av icke-placeringsbunden, icke-överlåtbar omedelbar livränta som ges till fysisk person och som räknar penningvärdet till pensionsförmåner eller förmåner vid arbetsoförmåga som ges på grund av ett konto som faller utanför definitionen av finanskonto i Tillägg II. Utan hinder av det föregående omfattar uttrycket "finanskonto" inte ett konto som faller utanför definitionen av finansiellt konto i Tillägg II. Vid tillämpningen av detta avtal "omsätts andelarna regelmässigt", om det finns en betydande mängd av kontinuerlig omsättning av andelarna, och "etablerad värdepappersmarknad" åsyftar en börs, som är officiellt erkänd och övervakad av offentlig myndighet (i den ort där marknaden är belägen) och i vilken det årliga värdet av omsatta andelar är betydande. Vid tillämpningen av denna underpunkt 1(s) är en andel i ett finansinstitut inte "regelmässigt omsatt" och ska behandlas som finanskonto, om innehavaren av andelen (annat än ett finansinstitut som verkar som förmedlare) är registrerad i räkenskaper av sådant finansinstitut. Den föregående satsen tillämpas inte på andelar som har första gången registrerats i sådant finansinstituts räkenskaper före den 1 juli 2014, och beträffande andelar, som har första gången registrerats i sådant finansinstitut räkenskaper den 1 juli 2014 eller därefter, är finansinstitutet inte skyldigt att tillämpa den föregående satsen före den 1 januari 2016.

t) "Depositionskonto" omfattar varje kommersiellt konto, checkkonto, sparkonto, tidsbundet konto eller sparkassekonto, eller konto, som dokumenteras med depositions-, sparkasse-, bank- eller skuldsättningscertifikat eller -urkund, eller annat likadant instrument, som upprätthålls av finansinstitut inom ramen för sedvanlig bankverksamhet eller annan likadan affärsverksamhet. Depositionskonto omfattar också ett belopp som ett försäkringsbolag innehar enligt ett garanterat investeringsavtal eller liknande avtal för att betala eller kreditera ränta på beloppet.

u) "Förvaringskonto" åsyftar ett konto (annat än försäkringsavtal eller livränteavtal) till förmån för annan person, vilket har något finansiellt instrument eller avtal som innehas för investeringsändamål (häri inbegripet, men inte begränsat till, aktie eller andel i ett bolag, masskuldebrevslån, debentur eller annat bevis på gäld, valuta- eller råvarutransaktion, kreditswap, swap baserad på ett icke-finansiellt index, avtal om teoretiskt kapital eller notional principal contract, försäkringsavtal eller livränteavtal och option eller annat derivatinstrument).

v) "Egetkapitalandel" åsyftar i fråga om de sammanslutningar som är finansinstitut, antigen kapital- eller vinstandel i sammanslutningen. I fråga om de truster som är finansinstitut anses egetkapitalandel vara ägd av varje person som behandlas som stiftare eller förmånstagare av hela trusten eller en del av den, eller varje annan fysisk person som utövar definitiv effektiv kontroll över trusten. Specificerad amerikansk person ska behandlas som förmånstagare av en utländsk trust, om sådan specificerad amerikansk person har rätt att direkt eller indirekt (till exempel genom en nominell ägare) motta en obligatorisk utdelning från trusten eller kan direkt eller indirekt motta en skönsmässig utdelning från trusten.

w) "Försäkringsavtal" åsyftar avtal (andra än livsränteavtal) enligt vilket försäkringsgivaren accepterar att betala ett belopp vid inträffandet av en specificerad händelse, som omfattar dödlighets-, sjukdoms-, olycks-, ansvars- eller egendomsrisk.

x) "Livränteavtal" åsyftar ett avtal enligt vilket försäkringsgivaren accepterar att betala ett belopp under en tidsperiod som helt eller delvis bestäms på grund av en eller flera fysiska personers förväntade livslängd. Uttrycket omfattar också avtal som anses vara livränteavtal enligt lag, föreskrift eller praxis i den jurisdiktion, där avtalen blev givna, och enligt vilka försäkringsgivaren accepterar att erlägga betalningar under en period av flera år.

y) "Försäkringsavtal med kontantvärde" åsyftar försäkringsavtal (andra än återförsäkringsavtal mellan två försäkringsbolag med regressansvar) med ett kontantvärde av mer än 50 000 dollar.

z) "Kontantvärde" åsyftar

(i) det största av (i) det belopp som försäkringstagaren har rätt att motta vid inlösning eller upphörande av avtalet (bestämt utan nedsättning för eventuell betalning i fråga om inlösning eller försäkringslån), och

(ii) det belopp som försäkringstagaren kan låna enligt eller i fråga om avtalet. Utan hinder av det föregående omfattar "kontantvärde" inte belopp, som betalas enligt försäkringsavtalet som

(1) personskada- eller sjukdomsförmån eller annan förmån, som är ersättning för ekonomisk förlust som uppstått vid ett försäkringsfall;

(2) återbäring av en tidigare betald premie till försäkringstagaren enligt ett försäkringsavtal (annat än ett livsförsäkringsavtal) på grund av annullering eller upphörande av försäkringen, reduktion av riskexponering under försäkringsavtalets giltighetstid eller som följd av omberäkning av premien på grund av rättelse av konteringsfel eller annat liknande fel; eller

(3) utdelning till försäkringstagaren på grund av det ifrågavarande avtalets eller gruppens försäkringsutveckling.

aa) "Rapporteringspliktigt konto" åsyftar, beroende på sammanhanget, amerikanskt rapporteringspliktigt konto eller finskt rapporteringspliktigt konto.

bb) "Finskt rapporteringspliktigt konto" åsyftar ett finansiellt konto som upprätthålls av ett rapporterande amerikanskt finansinstitut om:

(i) i fråga om ett depositionskonto, kontot innehas av fysisk person som är bosatt i Finland och mer än 10 dollar ränta betalas på kontot i vilket som helst kalenderår, eller

(ii) i fråga om ett finanskonto som är annat än ett depositionskonto, kontoinnehavaren är bosatt i Finland, häri inbegripet en enhet, som visar med ett certifikat att den är skattemässigt bosatt i Finland, i fråga om vilket det betalas eller krediteras sådan inkomst med amerikansk källa, som ska rapporteras enligt undertitel A kapitel 3 eller undertitel F kapitel 61 av U.S. Internal Revenue Code.

cc) "Amerikanskt rapporteringspliktigt konto" åsyftar ett finansiellt konto som upprätthålls av ett rapporterande finskt finansinstitut och innehas av en eller flera specificerade amerikanska personer eller av en icke-amerikansk enhet med en eller flera kontrollerande personer som är specificerad amerikansk person. Utan hinder av det föregående ska ett konto inte behandlas som ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto, om kontot inte identifieras som ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto efter tillämpningen av aktsamhetsproceduren (due diligence procedures) i Tillägg I.

dd) "Kontoinnehavare" åsyftar den person som det finansinstitut, som upprätthåller kontot, listar eller identifierar som innehavare av ett finanskonto. En person, annan än ett finansinstitut, som innehar ett finanskonto för en annan persons förmån eller räkning som agent, förvarare, nominell ägare, undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare behandlas inte som kontoinnehavare vid tillämpningen av detta avtal, och den andra personen behandlas som kontoinnehavare. Vid tillämpningen av den omedelbart föregående satsen omfattar uttrycket "finansinstitut" inte ett finansinstitut, som är organiserat eller bildat i något territorium av Förenta staterna. I fråga om försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal är kontoinnehavaren varje person, som har rätt att motta kontantvärdet eller byta avtalets förmånstagare. Om ingen kan motta kontantvärdet eller byta förmånstagaren, kontoinnehavaren är varje person som nämns som ägare i avtalet och varje person som har en personlig rätt till betalning enligt avtalets villkor. När ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal förfaller till betalning, behandlas alla de personer, som har rätt att motta en betalning enligt avtalet, som kontoinnehavare.

ee) "Amerikansk person" åsyftar amerikansk medborgare eller fysisk person som är bosatt i Förenta staterna, sammanslutningar eller samfund som är organiserade i Förenta staterna eller enligt lagstiftningen av Förenta staterna eller någon av dess delstater, trust, om (i) en domstol i Förenta staterna skulle enligt tillämplig lagstiftning ha behörighet att ge order eller domar i fråga om alla väsentliga spörsmål beträffande trustens förvaltning och (ii) en eller flera amerikanska personer har behörighet att kontrollera alla trustens väsentliga beslut, eller dödsbo efter en person som är amerikansk medborgare eller bosatt i Förenta staterna. Denna underpunkt 1(ee) ska tolkas i överensstämmelse med U.S. Internal Revenue Code.

ff) "Specificerad amerikansk person" åsyftar amerikansk person som är annan än: (i) ett bolag vars aktier omsätts regelmässigt på en eller flera etablerade värdepappersmarknader, (ii) ett bolag som är medlem i samma utvidgad närstående grupp, såsom den definieras i paragraf 1471(e)(2) av U.S. Internal Revenue Code som ett bolag beskrivet i klausul (i), (iii) Förenta staterna eller något ämbetsverk eller instrument som helt ägs av Förenta staterna, (iv) en delstat av Förenta Staterna, territorium av Förenta Staterna, politisk underavdelning av någon av de ovannämnda, eller ämbetsverk eller instrument som helt ägs av en eller flera av de ovannämnda, (v) en organisation som är undantagen från beskattning enligt paragraf 501(a) av U.S. Internal Revenue Code, eller en individuell pensionsordning såsom den definieras i paragraf 7701(a)(37) av U.S. Internal Revenue Code, (vi) en bank såsom den definieras i paragraf 581 av U.S. Internal Revenue Code, (vii) en fastighetsinvesteringstrust såsom den definieras i paragraf 856 av U.S. Internal Revenue Code, (viii) ett reglerat investeringsbolag såsom det definieras i paragraf 851 av U.S. Internal Revenue Code eller en enhet registrerad i Förenta staternas Securities Exchange Commission enligt Förenta staternas Investment Company Act av år 1940 (15 U.S.C. 80a-64), (ix) en allmän trustfond såsom den definieras i paragraf 584(a) av U.S. Internal Revenue Code, (x) en trust som är undantagen från skatt enligt paragraf 664(c) av U.S. Internal Revenue Code eller som beskrivs i paragraf 4947(a)(1) av U.S. Internal Revenue Code, (xi) en handlare av värdepapper, råvaror eller derivatinstrument (häri inbegripet avtal om teoretiskt kapital, terminer, futurer och optioner) som har registrerats som sådan enligt lagstiftningen av Förenta staterna eller någon delstat, (xii) mäklare såsom den definieras i paragraf 6045 (c) av U.S. Internal Revenue Code, eller (xiii) en skattefri trust enligt en plan som beskrivs i paragraf 403(b) eller 457(g) av U.S. Internal Revenue Code.

gg) "Enhet" åsyftar en juridisk person eller ett juridiskt arrangemang, såsom en trust.

hh) "Icke-amerikansk enhet" åsyftar en enhet som inte är en amerikansk person.

ii) "Skattepliktig betalning med amerikansk källa" åsyftar betalningar av ränta (inklusive eventuella ursprungliga emissionsrabatter), dividend, hyra, lön, premie, livränta, kompensation, vederlag och gottgörelse, och andra fasta eller fastställbara årliga eller periodiska vinster och inkomst, om sådan betalning sker från källor inom Förenta staterna. Utan hinder av det föregående omfattar en skattepliktig betalning med amerikansk källa inte betalningar som inte behandlas som skattepliktiga betalningar i relevanta U.S. Treasury Regulations.

jj) En enhet är "närstående enhet" av en annan enhet om antingen en enhet kontrollerar den andra eller de två enheterna är under gemensam kontroll. I detta sammanhang omfattar kontroll sådant direkt eller indirekt ägande av enhets rösträtt eller värde som överstiger 50 procent. Utan hinder av det föregående kan Finland behandla en enhet som icke-närstående enhet av en annan enhet, om de två enheter inte är medlemmar i samma utvidgad närstående grupp såsom den definieras i paragraf 1471(e)(2) av U.S. Internal Revenue Code.

kk) "Amerikanskt TIN" åsyftar skattebetalares amerikanska federala identifikationsnummer.

ll) "Finskt TIN" åsyftar skattebetalares finska identifikationsnummer.

mm) "Kontrollerande personer" åsyftar de fysiska personer som utövar kontroll över en enhet. I fråga om trust åsyftar uttrycket stiftare, förvaltare, skyddare (om sådana finns), förmånstagare eller en klass av förmånstagare och annan fysisk person som i sista hand effektivt kontrollerar trusten, och i fråga om annat juridiskt arrangemang än trust åsyftar uttrycket personer i motsvarande eller likadan position. Uttrycket "kontrollerande personer" ska tolkas på ett sätt som motsvarar tolkningen i Financial Action Task Force Recommendations.

Definitionen av kontrollerande person tolkas i Finland på samma sätt som i lagen om förhindrande av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) (nedan kallad penningtvättslagen).

2.2 Vissa andra viktiga begrepp

Vid fullföljandet av avtalsplikterna ska ett finansinstitut förutom de begrepp som definierats i avtalet känna till vissa nya centrala begrepp. I Finland definieras de begrepp som i övrigt inte definierats i avtalet med beaktande av begreppens kontext och avtalets mål. Begreppen fastställs i denna anvisning i huvudsak i den punkt som behandlar ärendet. Detta avsnitt innehåller de begreppsdefinitioner som ska användas i Finland då begreppen i övrigt inte definierats i denna anvisning.

2.2.1 Existerande och nytt konto

Existerande konto

Med existerande konto avses ett konto som upprätthålls 30.6.2014 av ett rapporterande finansinstitut.

Nytt konto

Med nytt konto avses ett finanskonto som öppnats efter 1.7.2014 och som upprätthålls av ett rapporterande finansinstitut. 

2.2.2 Gränsvärden (Threshold)

Tillägg I till FATCA-avtalet innehåller gränsvärden i dollar för olika kontotyper. Ett finansinstitut kan bestämma att konton som inte överskrider dessa gränser inte behöver vara föremål för aktsamhetsproceduren enligt avtalet i fråga om undersökning av, identifiering av och eventuell rapportering om kontoinnehavaren. Gränsvärden är en nationell option och en avtalsstat kan själv besluta att tillåta användning av dessa. I Finland kan ett finansinstitut välja att tillämpa gränsvärdena i Tillägg I till avtalet för åren 2014 och 2015. Gränsvärdena i dollar behandlas närmare i denna anvisning i samband med varje kontotyp.

2.2.3 Närstående enheter (Related Entities)

De regler som gäller närstående enheter är av betydelse särskilt då så kallade gränsvärden räknas och i situationer där en närstående enhetsgrupp omfattar icke-deltagande finansiella institut. Om ett finskt finansinstitut har närstående enheter i en sådan jurisdiktion där det inte är möjligt att iaktta FATCA-bestämmelserna, ska det finska finansinstitutet behandla de närstående enheterna som icke-deltagande finansinstitut och vad gäller dessa fullfölja plikterna i artikel 4.

Vid tillämpning av FATCA ses en enhet som en närstående enhet till en annan enhet, om någondera enheten kontrollerar den andra enheten eller om bägge enheter kontrolleras av samma enhet.

I detta samband avser kontroll direkt eller indirekt ägande av över 50 procent av enhetens rösträtt och värde.

En enhet som är medlem av en närstående enhetsgrupp är inte ett finansinstitut om

• enheten inte upprätthåller finanskonton (med undantag för konton som upprätthålls av medlemmar av en närstående enhetsgrupp)
• enheten inte har ett konto med innehållningspliktiga betalningar från en amerikansk källa av en instans som ansvarar för att innehålla källskatt och enheten inte får innehållningspliktiga betalningar av en instans som ansvarar för att innehålla källskatt från en amerikansk källa
• enheten inte gör innehållningspliktiga betalningar från en amerikansk källa till andra medlemmar än medlemmar av samma närstående enhetsgrupp, vilka inte är begränsade finansinstitut och inte begränsade filialer
• enheten inte kommit överens om att ge rapporter som sponsor eller i övrigt fungera som agent för finansinstitutet (inklusive medlemmar av en närstående enhetsgrupp) enligt avtalet.

En investeringsenhet ses inte som en närstående enhet om en medlem av gruppen placerat startkapital i investeringsenheten och:

• den medlem av gruppen som placerat startkapital bedriver placering av startkapital i investeringsenheter som sin affärsverksamhet och avser sälja dessa till placerare som inte hör till den närstående enhetsgruppen;
• investeringsenheten grundas inom ramen för dess affärsverksamhet;
• avsikten är att inte hålla en kapitalandel på över 50 procent av totalvärdet på investeringsenhetens andelar i längre än tre år räknat från förvärvsdagen; och
• värdet på en kapitalandel som hålls i över tre år är minst 50 procent av totalvärdet på investeringsenhetens andelar.

2.2.4 Icke-deltagande finansinstitut (Nonparticipating FIs)

Ett icke-deltagande finansinstitut är ett finansinstitut som inte iakttar FATCA. Ett finansinstitut iakttar inte FATCA om:

• finansinstitutet är beläget i en jurisdiktion som inte har ett avtal med Förenta staterna på regeringsnivå och inte ingått ett FATCA-avtal med IRS, eller;
• finansinstitutet försummar de plikter som gäller för finansinstitut enligt artikel 4 i avtalet och trots en uppmaning inte avhjälper en sådan väsentlig överträdelse inom den utsatta tid som förutsätts för en påföljd av sådant förfarande i artikel 5.2. I så fall behandlar IRS finansinstitutet som ett icke-deltagande finansinstitut.

2.2.5 Utländska (andra än amerikanska) icke-finansiella enheter (Nonfinancial foreign entities, NFFEs)

Vad gäller vissa enhetskonton förutsätter FATCA-avtalet att ett rapporterande finskt institut undersöker och identifierar om enheten har kontrollerande amerikanska personer enligt avtalet. Kontrollerande personer ska identifieras vad gäller så kallade passiva utländska icke-finansiella institut.

När ett finansinstitut undersöker och identifierar enhetskonton ska det känna till de avtalsenliga begreppen finansinstitut, aktiv icke-finansiell enhet och passiv inkomst. Med utländsk icke-finansiell enhet avses varje icke-amerikansk enhet, som inte behandlas som ett finansinstitut. Utländska icke-finansiella institut är antingen aktiva utländska icke-finansiella institut eller passiva utländska icke-finansiella institut. Det finska finansinstitutet ska avgöra om det handlar om en aktiv eller passiv utländsk icke-finansiell enhet utifrån det finska regelverket, oberoende av den stat där kontoinnehavaren är belägen.

Vad gäller en enhetskund är det inte alltid nödvändigt att i Finland fastställa om en enhet som innehar ett konto är en passiv eller aktiv icke-finansiell enhet, om finansinstitutet på annat sätt kan visa att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto. Finansinstitutet kan visa att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto till exempel genom att redogöra för att den icke-finansiella enheten inte har kontrollerande personer eller att enhetens kontrollerande personer inte är specificerade amerikanska personer enligt avtalet.

I praktiken kan det dock vara enklare att först fastställa enhetens FATCA-status och först därefter vid behov utreda eventuella kontrollerande personers FATCA-status. För att identifiera enhetskunder kan enheterna i utredningsfasen klassificeras med till exempel följande frågor:

• År enheten med ett konto enligt avtalet ett finansinstitut? om inte
• Är enheten aktiv? om inte
• Är enheten passiv? Om så är fallet, ska det utredas om enheten har kontrollerande personer.
  Om det
• finns kontrollerande personer, ska deras FATCA-status alltid identifieras

I denna anvisning avses med FATCA-status den av de i avtalet nämnda klasser till vilken kontoinnehavaren hör utifrån identifieringen. Klasserna utgörs av till exempel finansinstitut, icke-rapporterande finansinstitut, aktiv utländsk icke-finansiell enhet, passiv utländsk icke-finansiell enhet, icke-deltagande finansinstitut, specificerad amerikansk person (enhet, fysisk person och kontrollerande person).

2.2.6 Aktiv utländsk (annan än amerikansk) icke-finansiell enhet (Active NFFE)

En utländsk icke-finansiell enhet definieras som en aktiv utländsk icke-finansiell enhet om den uppfyller ett av följande kriterier:

• Mindre än 50 procent av den utländska icke-finansiella enhetens bruttoinkomst av föregående kalenderår eller annan relevant rapporteringsperiod är passiv inkomst, och mindre än 50 procent av tillgångar som innehas av den utländska icke-finansiella enheten under föregående kalenderår eller annan relevant rapporteringsperiod är tillgångar som genererar passiv inkomst eller som innehas för att generera passiv inkomst.
• Den utländska icke-finansiella enhetens aktier omsätts regelmässigt på en etablerad värdepappersmarknad eller den utländska icke-finansiella enheten är en närstående enhet till en enhet vars aktier omsätts regelmässigt på en etablerad värdepappersmarknad. (se vad som avses med "omsätts regelmässigt på en etablerad värdepappersmarknad" i detta sammanhang i avsnitt 3.8.)
• Den utländska icke-finansiella enheten har organiserats i ett amerikanskt territorium och alla ägare av betalningsmottagaren är bona fide-personer som är bosatta i det amerikanska territoriet (definitionen av amerikanskt territorium finns i artikel 1(1)(b) i avtalet.)
• Den utländska icke-finansiella enheten är en regering (annan än Förenta staternas regering), en politisk underavdelning av sådan regering (som omfattar delstater, provinser, distrikt eller kommuner), ett offentligt organ som utför en funktion av sådan regering eller dess politiska underavdelning, en regering av ett amerikanskt territorium, en internationell organisation, en icke-amerikansk sedelutgivande centralbank eller en enhet som helt ägs av en eller flera av de ovannämnda.
• I stort sett all verksamhet av den utländska icke-finansiella enheten består av innehav (helt eller delvis) av utestående aktier i eller erbjudande av finansiering och tjänster till ett eller flera dotterbolag som driver handel eller verksamhet som är annan än affärsverksamhet av ett finansinstitut, med det undantag att en enhet inte kvalificerar för denna status, om den utländska icke-finansiella enheten verkar som (eller utger sig för att vara) en investeringsfond såsom som en privat equity-fond, venturekapitalfond, lånefinansierad uppköpsfond eller vilket som helst investeringsinstrument vars ändamål är att skaffa eller finansiera bolag och sedan inneha intressen i dessa bolag som kapitaltillgångar för investeringsändamål. I så fall ses enheten som en passiv utländsk icke-finansiell enhet (Obs! i Finland är fonder i allmänhet investeringsenheter och följaktligen finansinstitut). Vad gäller övriga länder sker klassificeringen enligt det nationella regelverket).
• Den utländska icke-finansiella enheten driver inte ännu affärsverksamhet och har inte någon tidigare driftshistoria utan investerar kapital i tillgångar för att driva affärsverksamhet som är annan än verksamhet av ett finansinstitut, förutsatt att den utländska icke-finansiella enheten inte kvalificerar för detta undantag efter den tidpunkt som är 24 månader efter tidpunkten för det ursprungliga inrättandet av den utländska icke-finansiella enheten.
• Den utländska icke-finansiella enheten var inte ett finansinstitut under de sista fem åren och håller på att avveckla sina tillgångar eller att omorganisera för att fortsätta eller på nytt inleda operationer i en affärsverksamhet som är annan än verksamhet av ett finansinstitut.
• Den utländska icke-finansiella enheten utför huvudsakligen finansierings- och säkringstransaktioner med eller för sådana närstående enheter som inte är finansinstitut, och inte tillhandahåller finansierings- eller säkringstjänster till andra. förutsatt att den grupp som består av sådana närstående enheter, huvudsakligen driver annan affärsverksamhet än verksamhet av ett finansinstitut.
• Den utländska icke-finansiella enheten är en "undantagen utländsk icke-finansiell enhet" så som den beskrivs i U.S. Treasury Regulations (1.1472–1(c)(1) och 1.1472–1T(c)(1)); eller
• Den utländska icke-finansiella enheten uppfyller alla följande krav:
  • Den är etablerad och verkar i den jurisdiktion där den är bosatt, enbart för religiösa, välgörande, vetenskapliga, konstnärliga, kulturella, idrottsliga eller utbildningsmässiga ändamål; eller den är etablerad och verkar i den jurisdiktion där den är bosatt och den är yrkesorganisation, branschorganisation, handelskammare, arbetarorganisation, lant- eller trädgårdsbrukssällskap, medborgarorganisation eller organisation som verkar enbart för att främja socialt välmående.
  • Den är undantagen inkomstskatt i det land där den är bosatt (delvis skattefria finska samfund enligt 21 §, 21 a–b § och 22 § i inkomstskattelagen uppfyller inte detta krav, eftersom de inte är helt undantagna inkomstskatt);
  • Den har inga aktieägare eller medlemmar som har ägande- eller förmånsintresse i dess inkomst eller tillgångar;
  • Tillämplig lagstiftning i den jurisdiktion där enheten är bosatt eller enhetens stiftelseurkunder tillåter inte att enhetens inkomster eller tillgångar utdelas till eller används till fördel för en privatperson eller icke-välgörande enhet, utom för att genomföra den utländska icke-finansiella enhetens välgörande verksamhet eller för att användas som betalning av ett rimligt vederlag för utförda tjänster eller som betalning som representerar marknadsvärdet av egendom som den utländska icke-finansiella enheten köpt; och
  • Tillämplig lagstiftning i det land där enheten är bosatt eller enhetens stiftelseurkunder förutsätter att, vid likvidation eller upplösning av den utländska icke-finansiella enheten, ska alla dess tillgångar utdelas till en offentlig enhet eller annan allmännyttig organisation eller så tillfaller de den offentliga makten i det land (eller en av dess politiska underavdelningar) där den utländska icke-finansiella enheten är bosatt.

2.2.7 Passiv inkomst enligt avtalet

Definitionen av passiv inkomst används då ett finansinstitut identifierar om en kund som är en annan enhet än ett finansinstitut är aktiv eller passiv.

I Finland grundar sig definitionen av passiv inkomst i detta sammanhang på definitionen av passiv inkomst i Förenta staternas bestämmelser om FATCA i nedan nämnda omfattning. I definitionen av de inkomster som nämns i definitionen, såsom dividend, ränta och överlåtelsevinst, används den finska lagstiftningens etablerade definition av inkomsten i fråga.

I Finland avser begreppet passiv inkomst i detta sammanhang en bruttoinkomstandel som består av följande inkomster:

1. Dividender, inklusive dividendersättningar och andra poster som ska ses som dividender i Finland
2. Ränta och inkomster som motsvarar ränta (inklusive vinstandelar från sammanslutningar)
3. Hyres- och royaltyinkomster, med undantag för hyres- och royaltyinkomster som åtminstone delvis har sitt ursprung i handel eller affärsverksamhet som bedrivs aktivt av en anställd vid en utländsk icke-finansiell enhet
4. Livräntor
5. Vinst av försäljning eller byte av egendom som berättigar till inkomster enligt ovan nämnda punkter 1–4,
6. Inkomst av transaktioner av nyttigheter som berättigar till inkomster enligt ovan nämnda punkter 1–4 (inklusive futurer, terminer och andra inkomster av liknande transaktioner)
7. Valutakursvinster
8. Nettoinkomst av nominella kapitalavtal
9. Nettoinkomst av swap
10. Penningbelopp som fåtts utifrån ett försäkringsavtal med kontantvärde

I strid med det som nämns ovan utgörs passiv inkomst inte av egendom som berättigar till passiv inkomst för en enhet som regelbundet förmedlar egendom utifrån en transaktion som hör till den regelmässiga handeln eller affärsverksamheten för handlaren i fråga så som värdepappershandlare (Obs! I allmänhet är finansinstitut värdepappersförmedlare i Finland).

Koncernbidrag enligt den finska skattelagstiftningen som en finsk enhet har erhållit vederlagsfritt i annan form än kapitalinvestering eller poster som har karaktär av kapitalprestation, såsom t.ex. personalfondsposter och tilläggsposter till dem, påverkar inte klassificeringen av enheten som aktiv eller passiv. I övrigt blir en passiv enhet inte aktiv på grund av en sådan prestation och en i övrigt aktiv enhet anses inte vara passiv enbart på grund av dessa prestationer. Bolagsvederlag till bostadsaktiebolag och ömsesidigt fastighetsaktiebolag och andra motsvarande prestationer omfattas inte av definitionen av passiv inkomst. Därför är finska bostadsaktiebolag i allmänhet aktiva icke-finansiella enheter.

2.2.8 Kontrollerande person

Definitionen av en kontrollerande person enligt avtalet finns i avsnitt 2.1.

Definitionen "kontrollerande person" tolkas på samma sätt som i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (444/2007)(nedan också penningtvättslagen). En fysisk person anses kontrollera en enhet, det vill säga utöva bestämmande inflytande, då han eller hon:

1. innehar mer än 25 procent av det röstetal som aktierna eller andelarna medför och detta röstetal grundar sig på ägande, medlemskap, bolagsordningen, bolagsavtalet eller därmed jämförbara stadgar eller på någon annan överenskommelse, eller
2. har rätt att utnämna eller avskeda majoriteten av ledamöterna i företagets eller sammanslutningens styrelse eller i därmed jämförbara organ eller i det organ som har en motsvarande rätt, och denna rätt grundar sig på samma omständigheter som det röstetal som avses i 1 punkten.

I fråga om trust åsyftar uttrycket stiftare, förvaltare, skyddare (om sådana finns), förmånstagare eller en klass av förmånstagare och annan fysisk person som i sista hand effektivt kontrollerar trusten, och i fråga om annat juridiskt arrangemang än trust åsyftar uttrycket personer i motsvarande eller likadan position. Sådana personer ska alltid behandlas som kontrollerande personer. Definitionen av en kontrollerande person för en utländsk trust ska även användas vid definition av kontrollerande personer för andra motsvarande juridiska arrangemang.

En amerikansk fysisk kontrollerande person i en icke-amerikansk enhet är en specificerad amerikansk person enligt FATCA och personer som kontrollerar ett konto hos en sådan enhet ska rapporteras.

2.2.9 Undantagen (annan än amerikansk) icke-finansiell enhet (Excepted nonfinancial foreign entity, Excepted NFFE)

En enhet som inte ses som ett utländskt finansinstitut (se punkt 4.j i avsnitt VI i Tillägg I till avtalet). Undantagna utländska icke-finansiella enheter utgörs bland annat av offentligt noterade bolag och deras dotterbolag och aktiva utländska icke-finansiella enheter. U.S. Treasury Regulations 1.1472-1(c)(1) innehåller en noggrann definition av undantagna utländska icke-finansiella enheter.

2.2.10 Klassificering enligt U.S. Treasury Regulations av enheter som kvalificerar som utländska finansinstitut (andra än amerikanska) som anses iaktta gällande skattebestämmelser (deemed-compliant FFI)

Ett finansinstitut ska i vissa situationer känna till klassificeringar enligt relevanta U.S. Treasury Regulations då det undersöker och identifierar andra finansinstitut som är kunder hos institutet (jfr. RP 301/2014 s. 59–60 och Tillägg I till avtalet, IV.D.3). Ett finskt finansinstitut ska också meddela sin FATCA-status då det är kund hos ett annat finansinstitut. Att känna till klassificeringarna enligt U.S. Treasury Regulations är då till nytta.

FATCA-status för ett registrerat finskt finansinstitut och ett annat finansinstitut i en stat av modell 1 är i princip ett "rapporterande utländskt finansinstitut av modell 1"(jfr. bl.a. IRS blankett W-8-BEN-E ”Reporting Model 1 FFI”). FATCA-status för en finsk undantagen verklig förmånsägare och en undantagen verklig förmånsägare som är etablerad i en annan stat av modell 1 enligt avtalet och finansinstitut som kvalificerar som utländska finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser är "icke-rapporterande utländska finansinstitut" (jfr. bl.a. IRS blankett W-8-BEN-E ”Nonreporting IGA FFI”).

Om enheten är belägen annanstans än i en avtalsstat, avgörs dess FATCA-status utifrån Förenta staternas lagstiftning. Därför är klassificering enligt sektion 1.1471-5(f) i U.S. Treasury Regulations nödvändig i situationer där ett finskt finansinstitut identifierar att den har kunder som är sådana utländska finansinstitut som är belägna i en sådan jurisdiktion som inte ingått ett avtal av modell 1 med Förenta staterna.

Enligt sektion 1.1471-5(f) i U.S. Treasury Regulations omfattar “deemed-compliant FFI” följande grupper: “registered deemed-compliant FFI”, “certified deemed-compliant FFI” och i vissa situationer “owner-documented FFI”.

Ovan nämnda grupper omfattar följande enheter:

Registered deemed-compliant FFIs:

• finansinstitut med lokalt kundunderlag (local FFIs) (section 1.1471-5(f)(1)(i)(A));
• icke-rapporterande medlemmar av en deltagande finansgrupp (nonreporting members of participating FFI groups) (section 1.1471‑5(f)(1)(i)(B));
• kvalificerade kollektiva investeringsinstrument (qualified collective investment vehicles) (section 1.1471‑5(f)(1)(i)(C));
• begränsade fonder (restricted funds) (section 1.1471-5(f)(1)(i)(D));
• kvalificerade kreditkortsutgivare (qualified credit card issuers) (section 1.1471-5(f)(1)(i)(E)); och
• sponsorerade investeringsenheter och kontrollerade utländska samfund (bassamfund) (sponsored investment entities och controlled foreign corporations) (section 1.1471-5(f)(1)(i)(F)).

Certified deemed-compliant FFIs:

• lokalbanker (nonregistering local banks) (section 1.1471-5(f)(2)(i));
• finansinstitut med endast lågvärdeskonton (financial institutions with only low value accounts) (section 1.1471-5(f)(2)(ii)); och
• sponsorerade fåmansägda investeringsinstrument (sponsored, closely held investment vehicles) (section 1.1471‑5(f)(2)(iii)).

Definitionerna av ovan nämnda enheter motsvarar definitionen av motsvarande enheter i Tillägg II till avtalet.

Owner-documented FFIs (Ägardokumenterade utländska (andra än amerikanska) finansinstitut) (1.1471-5(f) (3))

Klassificeringen "ägardokumenterade finansinstitut" ska i allmänhet tillämpas endast på fåmansägda passiva investeringsinstrument, som är investeringsenheter, om det är mödosamt att fullfölja plikterna enligt avtalet med beaktande av enhetens hela storlek. Ett ägardokumenterat finansinstitut ska ge den begärda dokumentationen och samtycka till att meddela det andra finansinstitut som sköter rapporteringen för det ägardokumenterade finansinstitutets räkning om ändringar i omständigheterna.

Ett ägardokumenterat finansinstitut ska uppfylla följande krav:

• Finansinstitutet får inte upprätthålla ett konto för ett icke-deltagande finansinstitut;
• Finansinstitutet får inte var ägt eller medlem av en sådan närstående enhetsgrupp som har ett finansinstitut som är ett depositionsinstitut, ett förvaringsinstitut eller ett specificerat försäkringsbolag.

Ett finansinstitut som fullföljer plikter för en investeringsenhets räkning, ska samtycka till att meddela de begärda uppgifterna om specificerade amerikanska personer, men det behöver inte ge rapporter om en sådan indirekt ägare av en ägardokumenterad enhet som besitter en andel i denna via ett utländskt deltagande finansinstitut, ett finansinstitut av modell 1, ett finansinstitut som kvalificerar som ett utländskt finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser (annat än ägardokumenterat utländskt finansinstitut), en enhet som är en amerikansk person, en undantagen verklig förmånsägare eller en undantagen utländsk icke-finansiell enhet.

2.2.11 Begreppet ”utländsk” i avtalet

I avtalet och i denna anvisning avses med "utländsk" annan än amerikansk. Till exempel ett utländskt finansinstitut avser ett finansinstitut som är beläget annanstans än i Förenta staterna, med andra ord också finska finansinstitut.

2.2.12 Begreppet finansiella tillgångar

I Finland är begreppet finansiella tillgångar enligt FATCA till sitt innehåll detsamma som begreppet finanseilla tillgångar i CRS och DAC2.

Med finansiella tillgångar avses alla tillgångar som kan has på konton som förvaltas av finansiella institut.

Finansiella tillgångar inbegriper värdepapper (till exempel aktier i företag, andelar i en delägarbe-skattad juridisk person (partnership) eller förmånsintresse i ett bolag eller en trust med ett stort antal delägare eller ett börsnoterat bolag eller trust, skuldebrev, masskuldebrev, debenturer, eller andra skuldbevis), delägarandelar, råvaror, swappar (till exempel ränteswappar, valutaswappar, basswappar, räntetak, räntegolv, råvaruswappar, aktieswappar, aktieindexswappar och liknande avtal), försäkringsavtal eller livränteavtal eller en andel (inklusive ett termins- eller forwardkontrakt eller en option) i ett värdepapper, delägarandel, råvara, swap, försäkringsavtal eller livränteavtal. Finansiella tillgångar omfattar dock inte icke-belånade direkta fastighetsinnehav eller råvaror som är materiella produkter, såsom vete.

Som finansiella tillgångar anses i allmänhet överlåtbara skuldebrevslån med vilka handel bedrivs på en reglerad marknad eller OTC-marknad och vilka distribueras via finansiella institut och förvaras i dem, samt andelar eller aktier i fastighetsfonder. Som finansiella tillgångar anses däremot i allmänhet inte aktier i finska bostadsaktiebolag eller ömsesidiga fastighetsaktiebolag, utan de jäm-ställs i detta sammanhang med en direkt andel i ett fastighetsinnehav.

3 Finansinstitut

3.1 Inledning

Begreppet utländskt finansinstitut (Foreign Financial Institution, FFI) som finns i FATCA-avtalet mellan Finland och Förenta staterna (nedan också "avtalet") har sitt ursprung i Förenta staternas nationella regelverk. Det tillämpas på icke-amerikanska enheter (Entity), som uppfyller definitionen av ett finansinstitut. I Finland gäller plikten för finska finansinstitut enligt avtalet och lagstiftningen. Med andra ord är förutsättningen för att plikter uppkommer att det handlar om en enhet, att enheten är finsk och att enhetens verksamhet uppfyller kännetecknen för ett finansinstitut.

I Finland kan en enhet fastställa om den är ett rapporterande finansinstitut med till exempel följande frågor:

1. Är det fråga om en enhet enligt avtalet?
2. Är enheten etablerad i Finland?
3. Är enheten ett finansinstitut?
4. Är det frågan om ett icke-rapporterande finansinstitut enligt Tillägg II till avtalet (Non-Reporting Financial Institution)?

Enligt avtalet avses med enhet en juridisk person eller ett juridiskt arrangemang. Definitionen är bred. I praktiken faller endast fysiska personer utanför definitionen. Enligt avtalet avses med "finsk" ett finskt finansinstitut eller en annan enhet som är bosatt i Finland (se avsnitt 2.2).

Enligt avtalet ses finska enheter som finansinstitut om de hör till en eller flera av följande klasser:

• Förvaringsinstitut – avsnitt 3.3.1
• Depositionsinstitut – avsnitt 3.3.2
• Investeringsenhet – avsnitt 3.3.3
• Specificerat försäkringsbolag – avsnitt 3.3.4

Det finns kriterier för varje finansinstitutsklass och en enhet som uppfyller dessa klassificeras som ett finansinstitut enligt en viss kategori. En enhet kan också uppfylla kriterierna för flera kategorier. Om en enhet inte uppfyller definitionen av ett finansinstitut, ses det som en utländsk icke-finansiell enhet (Nonfinancial Foreign Entity, NFFE, se avsnitt 2.2.5)

Huvudregeln i avtalet och lagstiftningen är att alla finska finansinstitut ska uppfylla de identifierings- och rapporteringsplikter som gäller deras kunder och som fastställts i avtalet. Tillägg II till avtalet innehåller överenskommelser om vissa undantag från plikterna för sådana finska finansinstitut (se avsnitt 3.4). En förutsättning för att tillämpa ett undantag är att finansinstitutet uppfyller alla krav i den berörda punkten i tillägget. Ett finansinstitut har en skyldighet att lägga fram bevis och utredningar som visar att dessa krav uppfyllts.

Enligt avtalet klassificeras ett finskt finansinstitut antingen som ett rapporterande finskt finansinstitut (Reporting Finnish Financial Institution) eller som ett icke-rapporterande finskt finansinstitut (Non-Reporting Finnish Financial Institution). Så länge som finska finansinstitut iakttar finsk lagstiftning och fullföljer plikterna enligt artikel 4.1 i avtalet, ses de som deltagande finansinstitut.

3.2 Finska finansinstitut

Avtalet tillämpas på finska finansinstitut. Enligt avtalet är ett finskt finansinstitut ett finansinstitut som är bosatt i Finland och en filial som är belägen i Finland till ett finansinstitut som är bosatt annanstans än i Finland, inklusive en filial som är belägen i Finland till ett finansinstitut som är bosatt i Förenta staterna.

I regel är det problemfritt att definiera den stat där ett finansinstitut är bosatt och beläget och fastställa att ett finansinstitut är finskt. I vissa fall är detta dock inte en självklarhet. I så fall fastställer Skatteförvaltningen finansinstitutets status utifrån avtalet med den stat där finansinstitutet skattemässigt är bosatt. Om finansinstitutet skattemässigt är bosatt i Finland, anser Skatteförvaltningen att finansinstitutet omfattas av avtalet med Finland.

I detta sammanhang avses med bosatt i Finland det följande:

• Ett bolag som grundats i Finland.
• Ett utländskt bolag som bedriver verksamhet i Finland via ett fast driftställe i Finland
• En enhet som leds eller övervakas i Finland till exempel i följande situationer:
  • i detta sammanhang ses truster och andra motsvarande arrangemang som finska, om en trustförvaltare eller stiftare eller annan person i motsvarande ställning är bosatt i Finland
  • sammanslutningar som leds eller övervakas av en person som är bosatt i Finland

Om en enhet är bosatt också i en annan stat än Finland, ska finsk lagstiftning tillämpas på rapporteringspliktiga konton som innehas i Finland.

Dotterbolag och filialer

Som rapporterande finska finansinstitut ses dotterbolag eller filialer till icke-finska enheter (inklusive amerikanska enheter), vilka bedriver affärsverksamhet i Finland som förvaringsinstitut, depositionsinstitut, investeringsenheter eller specificerade försäkringsbolag

Dotterbolag och filialer som är belägna utanför Finland till finansinstitut som är bosatta i Finland omfattas inte av avtalet med Finland och betraktas inte som finska finansinstitut. Dessa enheter omfattas av reglerna i den jurisdiktion där enheterna är belägna. Om dessa dotterbolag eller filialer dock presenterar kontona och kontot i fråga innehas och upprätthålls av ett finskt finansinstitut, betraktas kontot som ett konto hos ett finskt finansinstitut och det omfattas följaktligen av avtalet med Finland.

3.3 Finansinstitutsklasser i avtalet

3.3.1 Förvaringsinstitut

Ett förvaringsinstitut är en enhet som förvarar tillgångar för en annans räkning som en väsentlig del av den affärsverksamhet som institutet bedriver i Finland. I detta sammanhang avses med väsentlig del att förvaringen av tillgångar för en annans räkning och enhetens bruttoinkomst med anledning av anknutna finanstjänster utgör minst 20 procent av enhetens bruttoinkomst antingen under dess tre senaste räkenskapsperioder eller från och med det att enheten inledde affärsverksamheten.

En ny enhet som börjar bedriva verksamhet och som inte har någon driftshistoria vid definitionstidpunkten, anses besitta penningmedel för en annans räkning som en väsentlig del av sin affärsverksamhet om enheten förutser att den kommer att överskrida gränsvärdet för bruttoinkomst utifrån dess förväntade uppdrag, tillgångar och anställda. Ändamålsenlig uppmärksamhet ska riktas mot det syfte eller de uppdrag som enheten beviljats tillstånd för eller som reglerats.

Med kringtjänster avses alla tjänster som direkt anknyter till den besittning av tillgångar för en annans räkning vilken institutet bedriver och vilka omfattar

• avgifter för förvaring, upprätthållande av konto och överföring;
• provisioner för genomförande och prissättning av och avgifter för värdepapperstransaktioner;
• inkomst av beviljande av kredit till kunder;
• inkomst av avtal som gäller prisdifferenser och differensen mellan köp- och säljpriset för penningmedel; och
• avgifter för ekonomiska rådgivnings-, clearing- (clearance) och genomförandetjänster (settlement).

I typfallet utgörs förvaringsinstitut av till exempel värdepappersförmedlare, mäklare, förvaringssamfund, clearingorganisationer och andra aktörer med tredjeparters tillgångar i sitt namn.

Om enhetens verksamhet inte omfattar förvaring av kundtillgångar är det i allmänhet inte ett förvaringsinstitut. Till exempel värdepappersförmedlare som enbart utför köp- och säljuppdrag som gäller värdepapper eller tar emot eller förmedlar sådana uppdrag till andra motsvarande mäklare är i princip inte förvaringsinstitut. De är dock ofta investeringsenheter och följaktligen finansinstitut enlig lagstiftningen (se avsnitt 3.3.3). I allmänhet besitter inte heller försäkringsmäklare tillgångar för sina kunders räkning och de ses följaktligen i princip inte som förvaringsinstitut.

3.3.2 Depositionsinstitut

Enligt avtalet är "depositionsinstitut" en enhet som mottar insättningar inom ramen för sedvanlig bankverksamhet eller annan likadan affärsverksamhet. Huruvida det handlar om ett depositionsinstitut enligt avtalet avgörs alltid utifrån enhetens faktiska verksamhet och därför är det inte möjligt att ge en uttömmande lista över depositionsinstitut enligt den finska lagstiftningen i Skatteförvaltningens anvisning. I princip är dock ett kreditinstitut och en filial till ett utländskt kreditinstitut enligt lagen om kreditinstitutsverksamhet (610/2014) ett depositionsinstitut enligt avtalet. Därtill är vilken som helst annan enhet, som mottar depositioner i Finland som affärs- eller yrkesverksamhet på det sätt som beskrivs i lagstiftningen, ett depositionsinstitut enligt lagen oberoende av om det är ett kreditinstitut enligt lagen om kreditinstitutsverksamhet eller inte. Till exempel en enhet som ger ut betalkort som kan laddas på förhand eller så kallade elektroniska pengar är ofta ett förvaringsinstitut.

Enheter som enbart tillhandahåller finanstjänster som grundar sig på tillgångar eller tar emot depositioner enbart av personer som säkerheter eller panter för försäljning eller uthyrning av egendom med anledning av ett lån eller ett motsvarande finansieringsarrangemang som säkrats med egendom och ingåtts mellan en sådan enhet och den person som gör depositionen i enheten utgör å andra sidan inte depositionsinstitut. I allmänhet är inte heller till exempel försäkringsmäklare depositionsinstitut enligt lagen.

3.3.3 Investeringsenhet

Med investeringsenhet avses enheter som tillhandahåller investeringstjänster till tredjeparter som sin affärsverksamhet och enheter som bedriver investeringsverksamhet och leds eller vars tillgångar förvaltas av ett finansinstitut.

En investeringsenhet är i första hand en enhet som bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kund (t.ex. en kontoinnehavare) eller på dennes vägnar som sin affärsverksamhet:

• handel med penningmarknadsinstrument (checker, skuldebrev, depositionsbevis, derivat osv.), utländsk valuta, valuta-, ränte- och indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller handel med råvarufuturer;
• individuell och kollektiv portföljförvaltning;
• annan form av investering, administrering eller förvaltning av medel eller pengar på andra personers vägnar.

I detta sammanhang anses en investeringsenhet bedriva ovan nämnda verksamheter som sin affärsverksamhet om minst 50 procent av enhetens brottinkomster fås från dessa verksamheter under en kortare tid än tiden i följande alternativ:

• den sista dagen av det år då en treårsperiod upphör, vilken föregår det år de definitionen görs; eller
• den period under vilken enheten existerat.

Vid tolkning av definitionen "investeringsenhet" utnyttjas definitionen av finansinstitut i rekommendationen av Arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF). I Finland finns det skäl för alla aktörer som omfattas av tillämpningsområdet för penningtvättslagen att utreda i vilken omfattning FATCA-plikterna gäller för dem. I praktiken är alla aktörer enligt 2 § i lagen i fråga vilka tillhandahåller ovan beskrivna tjänster för en kund eller för en kunds räkning finansinstitut enligt avtalet, om den bruttoinkomst som enheten får av dessa verksamheter står för minst 50 procent av enhetens bruttoinkomster.

Å andra sidan är en investeringsenhet också en sådan enhet vars bruttointäkter främs kommer från investering i, återinvestering i och handel med finansiella tillgångar och som leds eller vars tillgångar förvaltas av ett finansinstitut.

Enheter som bedriver investeringsverksamhet (andra än depositionsinstitut, förvaringsinstitut eller specificerade försäkringsbolag), vilka inte är aktörer som omfattas av penningtvättslagens tillämpningsområde, är i allmänhet investeringsenheter endast om de leds av eller om deras tillgångar förvaltas av ett annat finansinstitut. En sådan enhet som inte tillhandahåller tjänster relaterade till investeringar för tredje part kan alltså i allmänhet säkerställa om det handlar om ett finansinstitut med hjälp av följande frågor:

1. Kommer minst 50 procent av bruttoinkomsten från finansiella tillgångar?

• Om inte är enheten inte ett finansinstitut.

2. Leds eller förvaltas enheten av ett finansinstitut?

• Om detta är fallet är enheten ett finansinstitut (förutsatt att svaret på punkt 1 är ja).

3. Har enhetens tillgångar överlåtits genom avtal eller på annat sätt till att självständigt förvaltas av ett finansinstitut?

• Om detta är fallet är enheten ett finansinstitut (förutsatt att svaret på punkt 1 är ja).

4. Fattar enheten självständigt beslut om sina investeringar?

• Om detta är fallet och enheten inte leds eller förvaltas av ett finansinstitut (jämför med punkt 2) och den inte har överlåtit tillgångar till tredje part som förvaltar dem självständigt (jämför med punkt 3) är enheten inte ett finansinstitut, även om dess bruttoinkomst i sin helhet består av passiv inkomst (jämför med punkt 1).

I detta sammanhang avses med ledning eller förvaltning av tillgångar att ledningen av enheten eller förvaltningen av dess tillgångar överlåtits för självständig förvaltning till en annan enhet. Det faktum att en enhet i sin investeringsverksamhet anlitar sakkunnigtjänster eller ingått avtal om konsultation som gäller kapitalförvaltning med olika finansinstitut, vilka under ledning och kontroll av enhetens ledning förvaltar enhetens investeringstillgångar, gör i allmänhet inte en enhet som bedriver investeringsverksamhet till en investeringsenhet enligt avtalet.

Följande enheter uppfyller i allmänhet definitionen av en investeringsenhet:

• ett kollektivt investeringsinstrument som inrättats för placering av finansiella tillgångar, omplacering eller handel med dessa
• en investeringsfond, en börsnoterad så kallad Private Equity-fond, en hedgefond, en så kallad Venture Capital-fond, en så kallad Leveraged Buy Out-fond
• en annan kapitalplaceringsfond eller en annan motsvarande enhet som inrättats för investeringsverksamhet

Finska holdingbolag är i allmänhet aktiva icke-finansiella enheter och alltså inte investeringsenheter. En förutsättning är att deras verksamhet består av innehav (helt eller delvis) av aktier som finns ute på marknaden i dotterbolag och tillhandahållande av finansiering eller tjänster till ett eller flera dotterbolag som driver verksamhet som inte är finansinstitutsverksamhet (se avsnitt 2.2.6). Ett exempel på en aktiv icke-finansiell enhet är ett holdingbolag som ägs av en fysisk person och som i sin tur äger ett aktiebolag som driver produktionsverksamhet (dvs. inte finansinstitutsverksamhet).

Övriga holdingbolag och så kallade centrum för kapitalförvaltning för koncerner uppfyller i typfallet definitionen av en investeringsenhet och är följaktligen finansinstitut. Centrum för kapitalförvaltning utgörs till exempel av koncernenheter som samlat förvaltar koncerntillgångar. Om ett sådant holdingbolag eller centrum för kapitalförvaltningen för en koncern uppfyller förutsättningarna för definitionen i underpunkten i) i kapitel VI.(B) i Tillägg I till avtalet, är det en icke-finansiell enhet, även om den i övrigt uppfyller definitionen av ett finansinstitut.

En investeringsenhet vars tillgångar huvudskaligen utgörs av direkta icke-skuldbelagda andelar i fast egendom är inte en investeringsenhet, även om de leds eller om dess fasta egendom förvaltas av ett finansinstitut. Till exempel bostadsaktiebolag är i typfallet inte investeringsenheter. Enhetens juridiska form saknar betydelse med tanke på avgörandet av frågan, och en fond som uppfyller förutsättningarna och som investerar i till exempel fast egendom är inte en investeringsenhet. En fysisk person är inte en investeringsenhet, även om personen har en ovan beskriven investeringsenhet.

Direkta investeringar i aktier i finska bostadsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsaktiebolag jämställs i allmänhet med direkta investeringar i fast egendom. Däremot är en investering i aktier i ett så kallat icke-ömsesidigt fastighetsaktiebolag eller i till exempel en fond som investerar i ett fastighetsaktiebolag inte en direkt investering i fast egendom.

Ovan nämnda definition av investeringsenhet tillämpas på alla juridiska personer eller juridiska arrangemang i Finland, såsom truster.

3.3.4 Specificerat försäkringsbolag

Ett specificerat försäkringsbolag är en enhet som är ett försäkringsbolag som tillhandahåller försäkringsavtal med kontantvärde (Cash Value Insurance Contract) eller livränteavtal (Annuity Contract) eller är förpliktat att erlägga betalningar beträffande sådana avtal. I Finland kan specificerade försäkringsbolag utgöras av till exempel ett försäkringsbolag enligt försäkringsbolagslagen (1062/1979) ett arbetspensionsförsäkringbolag enligt lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) en försäkringsförening enligt lagen om försäkringsföreningar (1250/1987) eller en filial till ett utländskt försäkringsbolag enligt lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) om de tillhandahåller försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal enligt avtalet.

Försäkringsbolag som enbart tillhandahåller allmänna försäkringar eller dödsfallsförsäkringar samt återförsäkringsbolag som tillhandahåller enbart återförsäkringsavtal som gäller skadestånd är inte finansinstitut enligt denna definition. Försäkringsmäklare är i allmänhet en del av betalningskedjor och borde därför inte klassificeras som specificerade försäkringsbolag, eftersom de inte är skyldiga att betala avgifter utifrån villkoren i försäkrings- eller livränteavtalet.

Ett specificerat försäkringsbolag kan omfatta såväl försäkringsbolaget som dess holdingbolag. Själva holdingbolaget är dock ett specificerat försäkringsbolag om det tillhandahåller försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteförsäkringar eller om det är skyldigt att betala avgifter för sådana.

3.4 Enheter enligt Tillägg II till avtalet, vilka behandlas som icke-rapporterande finska finansinstitut

Tillägg II till avtalet innehåller en överenskommelse om att de enheter som nämns i tillägget ska behandlas som icke-rapporterande finska finansinstitut. Om en enhet uppfyller de förutsättningar som nämns i tillägget har den inte någon FATCA-rapporteringsskyldighet. Ett finansinstitut har en skyldighet att ge utredningar och lägga fram bevis om att förutsättningarna i Tillägg II uppfylls.

Ett finansinstitut är inte tvunget att tillämpa undantag enligt Tillägg II, utan finska enheter kan tillämpa dessa om de så önskar. Om ett icke-rapporterande finansinstitut enligt Tillägg II registrerar sig till det register som förs av IRS och får ett GIIN-nummer, ska det lämna in en FATCA-årsanmälan i Finland. Ett sådant icke-rapporterande finansinstitut kan i allmänhet ge en så kallad blank anmälan. Icke-rapporterande finska finansinstitut enligt Tillägg II utgörs av de förmånsägare som listas i tillägget och enheter som kvalificerar som utländska finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser (deemed-compliant foreign financial institution).

3.4.1 Undantagna verkliga förmånsägare (Exempt Beneficial owners)

Sådana enheter omfattas inte av de rapporterings- eller registreringskrav som gäller de konton som de upprätthåller och ett rapporterande finskt finansinstitut förutsätts inte undersöka eller rapportera konton som hör till rapporterande undantagna verkliga förmånsägare.

Undantagna verkliga förmånsägare utgörs av enheter som hör till följande klasser:

• En enhet som hör till den finländska offentliga makten och som beskrivits i Tillägg II till avtalet.
• Finlands Bank
• Internationella organisationer
• Vissa pensionsfonder
• Enheter som helt ägs av undantagna verkliga förmånsägare

Finska undantagna verkliga förmånsägare behöver inte registrera sig till det register som IRS administrerar för att få ett GIIN-nummer.

A. Den offentliga makten och dess enheter

Finska staten och en politisk underavdelning av Finlands regering (inklusive kommuner) och enheter som individuellt eller kollektivt ägs av dessa är icke-rapporterande finansinstitut och de behandlas som undantagna verkliga förmånsägare.

B. Finlands Bank

Finlands Bank eller enheter som helt ägs av Finlands Bank är icke-rapporterande finansinstitut och de behandlas som undantagna verkliga förmånsägare.

C. Internationella organisationer

En internationell organisation eller enheter som helt ägs av organisationen är icke-rapporterande finansinstitut och de behandlas som undantagna verkliga förmånsägare.

D. Fonder som kvalificerar som verkliga förmånsägare

Tillägg II till FATCA-avtalet innehåller fyra fondkategorier. Enheter enligt dessa kategorier ska behandlas som icke-rapporterande finska finansinstitut och som undantagna verkliga förmånsägare.

För klarhetens skull ska det konstateras att begreppet pensionsfond i Finland tolkas enligt avtalet och den relevanta lagstiftningen i Förenta staterna. Definitionen av begreppet kan delvis avvika från det pensionsfondsbegrepp som används i andra sammanhang i Finland.

I detta sammanhang avses med pensionsfond alla juridiska personer eller juridiska arrangemang som uppfyller förutsättningarna för den berörda fondkategorin. Med andra ord avses med pensionsfonder inte enbart vissa bolagsformer. I detta sammanhang kan till exempel ett ömsesidigt bolag vara en fond som uppfyller kraven för en verklig förmånsägare oberoende av om det i övrigt ses som en egentlig fond. Förutsättningen för ett undantag är att förutsättningarna i de berörda punkterna i Tillägg II till avtalet uppfylls. Arbetspensionsanstalter som tillhandahåller lagstadgade arbetspensionsförsäkringar i Finland uppfyller i allmänhet något av kraven för kategorin E. Pensionsfonder, som finns nedan. Följaktligen är de avtalsenliga verkliga förmånsägare som uppfyller kraven.

E. Pensionsfonder

E.1 Pensionsfond som uppfyller kraven enligt skatteavtalet

Paragraf II.A i Tillägg II till avtalet tillämpas på de fonder som nämns i inkomstskatteavtalet (FördrS 2/1991) mellan Finland och Förenta staterna. Dessa fonder har inte någon rapporteringsplikt och det förutsätts inte att finska rapporterande finansinstitut undersöker eller rapporterar konton som innehas av ett sådant pensionssystem eller andra pensionsordningar.

Som en pensionsfond som uppfyller kriterierna i skatteavtalet ses en enhet som:

• är etablerad i Finland
• enligt inkomstskatteavtalet mellan Finland och Förenta staterna är berättigad till förmåner för eventuella inkomster från källor i Förenta staterna så som fond som är bosatt i Finland
• uppfyller alla krav om begränsning av förmåner som ska tillämpas
• i huvudsak fungerar för att förvalta eller tillhandahålla pensionsförmåner

Därtill täcker paragraf II.A i Tillägg II finska lagstadgade pensionsanstalter, men endast ömsesidiga försäkringsbolag vad gäller pensionsanstalter i bolagsform.

E.2 Pensionsfond med omfattande deltagande

Pensionsfonder med omfattande deltagande ses som icke-rapporterande finansinstitut och undantagna verkliga förmånsägare. Pensionsfonder med omfattande deltagande definieras i paragraf II.B i Tillägg II till avtalet. Som sådan fond ses en fond, inbegripet pensionsförsäkringsbolag (oberoende av om det organiserats som ett ömsesidigt pensionsförsäkringsbolag eller ej) som

• är etablerad i Finland och som
• tillhandahåller pensionsförmåner, dödsfallsförmåner eller förmåner vid arbetsoförmåga eller kombinationer av dessa för förmånstagare som är
• nuvarande eller tidigare anställda (eller personer utsedda av dessa anställda) hos en eller flera arbetsgivare

En ytterligare förutsättning är att

• fonden inte har en enda förmånstagare med rätt
• till mer än fem procent av fondens tillgångar
• fonden är underkastad den offentliga maktens regelverk och ger en årlig informationsrapport om sina förmånstagare till Skatteförvaltningen; och
• att fonden uppfyller åtminstone ett av följande
• krav:
  • Fonden är generellt undantagen från finsk skatt på investeringsinkomst enligt finsk lagstiftning på grund av sin status som pensionsordning;
  • Fonden får minst 50 procent av sina totala premier (andra än överföringar av tillgångar från andra planer) av de arbetsgivare som finansierar dessa;
  • Utdelningar eller uttag från fonden är tillåtna endast i samband med en specificerad händelse som hänför sig till pensionering, arbetsoförmåga eller dödsfall (med undantag för utdelningar till andra pensionsfonder), eller så tillämpas straff på utdelningar eller uttag som görs före dessa specificerade händelser; eller
  • De anställdas pensionspremier (andra än vissa tillåtna tilläggspremier) till fonden begränsas utifrån den anställdes förvärvsinkomst eller så kan de årligen inte överstiga 50 000 dollar med tillämpning av de regler om sammanläggning av konton och valutaomräkning vilka anges i Tillägg I.

E.3 Pensionsfond med begränsat deltagande

Pensionsfonder med begränsat deltagande ses som icke-rapporterande finansinstitut och undantagna verkliga förmånsägare. Pensionsfonder med begränsat deltagande definieras i paragraf II.C i Tillägg II till avtalet. Som en sådan fond ses en fond som

• är etablerad i Finland
• tillhandahåller pensionsförmåner, dödsfallförmåner eller förmåner vid arbetsoförmåga till förmånstagare, som är nuvarande eller tidigare anställda (eller personer utsedda av dessa anställda) av en eller flera arbetsgivare, som vederlag för utförda tjänster, förutsatt att
  • Fonden har färre än 50 deltagare;
  • Fonden finansieras av en eller flera arbetsgivare, som inte är investeringsenheter eller passiva utländska icke-finansiella enheter;
  • Arbetstagar- och arbetsgivarpremierna till fonden (andra än överföringar av tillgångar från pensionsordningar som kvalificerar på grund av skatteavtalet) begränsas utifrån arbetstagarens förvärvsinkomst och kompensation;
  • De deltagare som inte är bosatta i Finland är inte berättigade till mer än 20 procent av fondens tillgångar; och
  • Fonden är underkastad den offentliga maktens regelverk och ger en årlig informationsrapport om sina förmånstagare till Skatteförvaltningen.

E.4 Pensionsfond av en undantagen verklig förmånsägare

Pensionsfonder av en undantagen verklig förmånsägare ses som icke-rapporterande finansinstitut och undantagna verkliga förmånsägare. En sådan pensionsfond specificeras i paragraf II.D i Tillägg II till avtalet. Som en pensionsfond för en undantagen verklig förmånsägare ses en fond som

• är etablerad i Finland och som
• tillhandahåller pensions-, arbetslöshets- eller dödsfallsförmåner till förmånstagare eller deltagare, som
  • är nuvarande eller tidigare anställda (eller personer utsedda av dessa anställda) hos den undantagna verkliga förmånsägaren; eller som
  • inte är nuvarande eller tidigare anställda

om de förmåner som tillhandahålls för sådana förmånstagare eller deltagare, är vederlag för personliga tjänster som utförts för den undantagna verkliga förmånsägaren.

E.5 Investeringsenhet som helt ägs av undantagna verkliga förmånsägare

Investeringsenheter som helt ägs av undantagna verkliga förmånsägare ses som icke-rapporterande finansinstitut och undantagna verkliga förmånsägare. En sådan investeringsenhet specificeras i paragraf II.E i Tillägg II till avtalet. Som en investeringsenhet som helt ägs av undantagna verkliga förmånsägare ses en enhet som är

• ett finskt finansinstitut enbart därför att det är en investeringsenhet, förutsatt att varje direkt innehavare av en kapitalandel i enheten är en undantagen verklig förmånsägare och varje direkt innehavare av en skuldandel i en sådan enhet är antingen
  • ett depositionsinstitut (beträffande ett lån som sådan enhet beviljats) eller
  • en undantagen verklig förmånsägare

3.4.2 Små enheter som kvalificerar som utländska (andra än amerikanska)finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser (Deemed-Compliant Foreign Financial Institution)

De finansinstitut som beskrivs nedan är finska finansinstitut som behandlas som finansinstitut som kvalificerar som utländska finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser och som i allmänhet inte behöver rapportera kundkonton. Tillägg II till avtalet innehåller en överenskommelse om vissa små finansinstitut och finansinstitut med begränsat område som kvalificerar som finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser samt finansinstitut med kunder som enligt Förenta staterna inte är förknippade med särskilda skatterisker. Finansinstitut som hör till dessa kategorier ska i sin verksamhet beakta de undersöknings-, identifierings- och rapporteringskrav som gäller för deras kunder enligt föreskrifterna nedan.

Om ett finansinstitut registrerat sig i det FATCA-register som förs av IRS, ska det i Finland lämna in en årsanmälan till Skatteförvaltningen, även om det inte har rapporteringspliktiga konton. I så fall är årsanmälan en så kallad blank anmälan, med vilken finansinstitutet bekräftar att det inte har konton som ska rapporteras.

Definitionerna av finansinstitutskategorierna som beskrivs nedan avviker från definitionerna av icke-rapporterande finansinstitut enligt CRS och DAC2. Därför ska ett finansinstitut, som anser sig uppfylla kraven nedan, omsorgsfullt reda ut om det omfattas av skyldigheterna att undersöka, identifiera och rapportera kunder enligt CRS och DAC2. Skatteförvaltningen utfärdar en separat anvisning om tillämpningen av CRS och DAC2.

A. Små finansinstitut eller finansinstitut med begränsat område som kvalificerar som utländska finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser

De finansinstitut som beskrivs nedan i punkterna B1–B4 i detta avsnitt är icke-rapporterande finska finansinstitut som ska behandlas som utländska finansinstitut som anses iaktta gällande utländska skattebestämmelser.

A.1 Finansinstitut med lokalt kundunderlag (Tillägg II, III.A)

Ett finansinstitut ses som ett finansinstitut med lokalt kundunderlag om det uppfyller samtliga av de tio kriterier som listas nedan. Finansinstitutet ska själv bedöma om det uppfyller dessa kriterier och göra behöriga anteckningar till stöd för sin bedömning.

• Det har koncession och det har fastställts som ett finansinstitut enligt finsk lagstiftning
• Det har inte en stadigvarande plats för affärsverksamhet utanför Finland. I detta sammanhang ses inte ett ställe för vilket man inte gör reklam som riktar sig till allmänheten och från vilket finansinstitutet utför enbart administrativa stödfunktioner som en stadigvarande plats för affärsverksamhet.
• Det får inte leta efter kunder eller kontoinnehavare utanför Finland. Som sådan verksamhet ses inte enbart
  • en webbsida, förutsatt att webbsidan inte särskilt anger att finansinstitutet tillhandahåller finanskonton eller tjänster till personer som bor annanstans och inte på annat sätt är avsedd för amerikanska kunder eller kontoinnehavare eller letar efter sådana, eller
  • gör reklam i tryckt media eller på en radio- eller TV-station som distribuerar eller sänder huvudsakligen inom Finland men också tillfälligt i andra länder, förutsatt att reklamen inte särskilt nämner att finansinstitutet tillhandahåller finanskonton eller tjänster till utomlands bosatta personer och inte på annat sätt är avsedd för eller söker efter amerikanska kunder eller kontoinnehavare
• Det ska enligt finsk lagstiftning vara förpliktat att identifiera kontoinnehavare bosatta i landet för att antingen rapportera information eller innehålla skatt i fråga om finanskonton som innehas av personer bosatta i landet eller för att uppfylla de finska kraven beträffande aktsamhetsprocedur i fråga om åtgärder mot penningtvätt
• Minst 98 procent av de finanskonton (enligt värdet) som upprätthålls av finansinstitutet innehas av personer bosatta (häri inbegripet personer som är enheter) i Finland eller en medlemsstat av Europeiska unionen
• Från och med den 1 juli 2014 eller tidigare ska finansinstitutet ha handlingsprinciper och procedurer, som motsvarar dem som nämns i Tillägg I, för att hindra finansinstitutet från att tillhandahålla ett finanskonto för ett icke-deltagande finansinstitut och för att bevaka om finansinstitutet öppnar eller upprätthåller ett finanskonto för en specificerad amerikansk person som inte är bosatt i Finland (häri inbegripet en amerikansk person som var bosatt i Finland, när finanskontot öppnades, men som senare upphör att vara bosatt i Finland), eller en passiv utländsk icke-finansiell enhet med kontrollerande personer som är bosatta i Förenta staterna eller är amerikanska medborgare som inte är bosatta i Finland
• Sådana handlingsprinciper och procedurer ska föreskriva att om man identifierar ett finanskonto som innehas av en specificerad amerikansk person, som inte är bosatt i Finland, eller av en passiv utländsk icke-finansiell enhet med kontrollerande personer, som är bosatta i Förenta staterna eller är amerikanska medborgare, som inte är bosatta i Finland, ska finansinstitutet rapportera ett sådant finanskonto, så som det skulle krävas, om finansinstitutet vore ett rapporterande finskt finansinstitut (här inbegripet genom att iaktta tillämpliga registreringskrav på FATCA-registreringswebbsida av IRS), eller avsluta sådant finanskonto
• I fråga om ett existerande konto som innehas av en fysisk person, som inte är bosatt i Finland, eller av en enhet, ska finansinstitutet undersöka dessa existerande konton enligt den procedur som anges i Tillägg I och som tillämpas på existerande konton för att identifiera varje amerikanskt rapporteringspliktigt konto eller finanskonto som innehas av ett icke-deltagande finansinstitut och rapportera ett sådant finanskonto, så som det skulle krävas, om finansinstitutet vore ett rapporterande finskt finansinstitut (här inbegripet genom att iaktta tillämpliga registreringskrav på FATCA registreringswebbsida av IRS), eller avsluta ett sådant finanskonto
• Alla sådana närstående enheter till ett finansinstitut, vilka är finansinstitut, ska vara bildade eller organiserade i Finland och, med undantag för alla de närstående enheter som är sådana pensionsfonder som beskrivs i styckena A–D i paragraf II i Tillägg II till avtalet, uppfylla de krav, som anges i detta stycke A; och
• Finansinstitutet ska inte ha sådana handlingsprinciper eller praxis, som diskriminerar mot öppnande eller upprätthållande av finanskonton för sådana fysiska personer, som är specificerade amerikanska personer och bosatta i Finland.

A.2 Lokalbank. (Tillägg II, III.B)

Som lokalbank ses ett finansinstitut som uppfyller följande förutsättningar

• Finansinstitutet verkar enbart som (och har koncession och är reglerat enligt finsk lagstiftning som) (a) bank eller (b) kreditförening eller likadan kooperativ kreditorganisation som drivs utan vinst
• Finansinstitutets affärsverksamhet består huvudsakligen av att ta emot insättningar och bevilja lån till icke-närstående kunder i fråga om en bank och till medlemmar i fråga om en kreditförening eller likadan kooperativ kreditorganisation, förutsatt att ingen medlem har en andel som överstiger fem procent i en sådan kreditförening eller kooperativ kreditorganisation
• Finansinstitutet uppfyller de krav som gäller stadigvarande plats för affärsverksamhet och letande efter kunder utomlands enligt punkt A.1 ovan. Vad gäller det sist nämnda förutsätts det därtill att finansinstitutets webbsidor inte möjliggör öppnande av ett finanskonto
• Finansinstitutet har inte mera än 175 miljoner dollar i tillgångar i sin balansräkning, och finansinstitutet och alla närstående enheter tillsammans har inte mera än 500 miljoner dollar i totala tillgångar i deras konsoliderade eller kombinerade balansräkningar; och
• Varje närstående enhet ska vara bildad eller organiserad i Finland, och varje närstående enhet som är ett finansinstitut, med undantag för en närstående enhet som är en pensionsfond som beskrivs i styckena A–D i paragraf II av detta Tillägg II, eller ett finansinstitut som har enbart lågvärdekonton och som beskrivs i stycke C i paragraf III, ska uppfylla de krav som anges i denna punkt A.2.

A.3 Finansinstitut med endast lågvärdeskonton (Tillägg II, III.C)

Ett finskt finansinstitut som uppfyller alla följande krav

• Finansinstitutet är inte en investeringsenhet
• Inget konto som upprätthålls av finansinstitutet eller någon närstående enhet, har ett saldo eller värde som överstiger 50 000 dollar, med tillämpning av de i Tillägg I angivna reglerna för sammanläggning av konton och valutaomräkning; och
• Finansinstitutet har inte mera än 50 miljoner i tillgångar i sin balansräkning, och finansinstitutet och alla närstående enheter har inte tillsammans mera än 50 millioner dollar i totala tillgångar i deras konsoliderade eller kombinerade balansräkningar.

A.4 Kvalificerad kreditkortsutgivare (Tillägg II, III.D)

Ett finskt finansinstitut som uppfyller följande krav:

• Finansinstitutet är ett finansinstitut enbart därför att det är en kreditkortsutgivare som tar emot depositioner endast då en kund erlägger en betalning som överstiger ett debetsaldo i fråga om kortet och överbetalningen inte omedelbart återbärs till kunden; och
• Från och med den 1 juli 2014 eller tidigare ska finansinstitutet genomföra handlingsprinciper och procedur antingen för att förhindra sådana depositioner av kunder som överstiger 50 000 dollar eller för att säkra att alla sådana depositioner av kunder, som överstiger 50 000 dollar genom att i bägge fall tillämpa de i Tillägg I angivna reglerna för sammanläggning av konton och valutaomräkning, återbärs till kunden inom 60 dagar. Vid tillämpningen av detta hänvisar en deposition av en kund inte till kreditsaldon till den del det är fråga om bestridda betalningar men omfattar kreditsaldon som förorsakas av returnerade varor.

Dessa villkor och förutsättningar är också tillämpliga på andra utgivare av kort och elektroniska pengar.

B. Investeringsenheter som kvalificerar som utländska finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser och andra särskilda regler (Tillägg II, IV)

De finansinstitut som beskrivs nedan i punkterna B1–B4 är icke-rapporterande finska finansinstitut som ska behandlas som utländska finansinstitut som anses iaktta gällande utländska skattebestämmelser.

B.1 Sponsorerad investeringsenhet och kontrollerat utländskt samfund (bassamfund) (Tillägg II, IV.A)

Med sponsorerad investeringsenhet avses ett finansinstitut enligt beskrivningen i detta avsnitt, vilket har en sponsorerande enhet (sponsor) som uppfyller de krav som beskrivs nedan.

En sponsorerad investeringsenhet är en enhet som ingått ett avtal med en sponsor om att sponsorn sköter den sponsorerade investeringsenhetens plikter i anknytning till aktsamhetsproceduren och rapporteringen. En sponsor (i typfallet en fondförvaltare) har behörighet att sköta ett sponsorerat finansinstitut (i typfallet en fond eller en underfond som utgör en investeringsenhet) och ingå avtal för det sponsorerade finansinstitutets räkning. Sponsorn ska registrera sig i IRS som sponsorerande enhet och om den sponsorerande enheten har rapporteringspliktiga konton, registrera varje sådan fond eller underfond (enligt övergångsbestämmelserna före utgången av år 2016) som den förvaltar som sponsorerad enhet.

Sponsorn ska se till att FATCA-plikterna fullföljs för de sponsorerade fondernas räkning. Detta omfattar till exempel identifiering och dokumentering. Sponsorn ska säkerställa att nya placerare i fonder som den förvaltar dokumenteras på behörigt sätt med tanke på FATCA.

Ett fondbolag som fungerar som sponsor kan klassificera kontot som ett nytt eller ett existerande konto beroende på om kontot är nytt eller existerande för bolaget själv. Det är följaktligen inte nödvändigt att klassificera varje sponsorerad fond separat i situationer där samma kontoinnehavare gör placeringar i fler än en fond som förvaltas av samma sponsor. Förutsättningen är att sponsorn själv har alla de identifieringsuppgifter som avtalet förutsätter och i övrigt följer de krävda identifieringsprocedurerna.

Sponsorn ska också sköta rapporteringen till Skatteförvaltningen.

I en sponsor-sponsorerad-situation ligger det juridiska ansvaret för de krävda aktsamhetsprocedurerna och rapporteringen fortsättningsvis hos den sponsorerade enheten. Med andra ord ska en sponsorerad enhet säkerställa att nödvändig dokumentation och annan information läggs fram till exempel för skatterevision eller annan övervakning av fullföljandet av plikterna. I praktiken kan det bli aktuellt att fullfölja framläggnings- och utredningsplikterna för en sponsorerad enhet till exempel i en situation där sponsorn inte är en finsk enhet.

Ett finansinstitut är en sponsorerad investeringsenhet om

• det är en investeringsenhet som är belägen i Finland
• det inte är en kvalificerad förmedlare, en skatt innehållande utländsk sammanslutning eller en skatt innehållande utländsk trust enligt relevanta U.S. Treasury Regulations, och
• det kommit överens med en enhet att enheten verkar som sponsor för finansinstitutet

Ett finansinstitut är ett sponsorerat kontrollerat utländskt samfund (bassamfund), om

• finansinstitutet enligt finsk lagstiftning är ett organiserat kontrollerat utländskt bassamfund, som
  • inte är en kvalificerad förmedlare, en skatt innehållande utländsk sammanslutning eller en skatt innehållande utländsk trust
• finansinstitutet helt, direkt eller indirekt, ägs av ett rapporterande amerikanskt finansinstitut, som går med på att verka som eller som förutsätter att ett närstående bolag till finansinstitutet verkar som sponsorerande enhet för finansinstitutet, och
• finansinstitutet har ett sådant gemensamt elektroniskt kontosystem med den sponsorerande enheten, med hjälp av vilket den sponsorerande enheten kan identifiera finansinstitutets alla kontoinnehavare och betalningsmottagare och få inträde till all den information om konton och kunder som upprätthålls av finansinstitutet, däri inberäknat (men inte begränsat till) information om identifiering av kunder, dokumentering av kunder, kontosaldo och alla betalningar som erlagts till kontoinnehavaren eller betalningsmottagaren.

Sponsorn ska uppfylla följande krav:

• Sponsorn är auktoriserad att verka på finansinstitutets vägnar (t.ex. som fondförvaltare, trustförvaltare, bolagsdirektör eller ledande partner) för att uppfylla tillämpliga registreringskrav på IRS FATCA-registreringswebbsida;
• Sponsorn har registrerat sig som en sponsorerande enhet i IRS på IRS FATCA-registreringswebbsida;
• Om sponsorn identifierar ett amerikanskt konto hos finansinstitutet, den registrerar finansinstitutet enligt tillämpliga registreringskrav på IRS FATCA-registreringswebbsida den 31 december 2016 eller tidigare och det datum som är 90 dagar efter den första identifieringen av ett sådant amerikanskt rapporteringspliktigt konto eller tidigare, beroende på det datum som infaller senare;
• Sponsorn går med på att på finansinstitutets vägnar uppfylla alla de krav som gäller aktsamhet, innehållande av skatt, rapportering och annat och som finansinstitutet skulle ha varit förpliktat att uppfylla, om det varit ett rapporterande finskt finansinstitut;
• Sponsorn identifierar finansinstitutet och inkluderar finansinstitutets GIIN-nummer i all rapportering som slutförts för finansinstitutets räkning; och
• Sponsorn har inte låtit sin status som sponsor bli upphävd.

Rapportering av sponsorerade offshore-fonder

I praktiken kan en fondförvaltare agera till förmån för fonder som finns i många jurisdiktioner. När en fondförvaltare fungerar som sponsor ska förvaltaren agera neutralt för de sponsorerade fondernas räkning gentemot skattemyndigheten i varje stat eller jurisdiktion där en fond är bosatt. Vad gäller fonder ska en finsk sponsor beakta definitionen av boningsort enligt avtalet. En offshore-fond som registrerats utomlands ska alltid lämna in en årsanmälan till Finland om den har sin boningsort i Finland. I praktiken ska skyldigheten att lämna in årsanmälan om en offshore-fond till Finland fullföljas till exempel i situationer där den leds eller övervakas i Finland.

B.2 Sponsorerat fåmansägt investeringsinstrument (Sponsored, Closely Held Investment Vehicle) (Tillägg II, IV.B)

Ett finskt finansinstitut som uppfyller följande krav:

• Finansinstitutet är ett finansinstitut enbart för att det är en investeringsenhet och inte en kvalificerad förmedlare, en utländsk sammanslutning som innehåller skatt eller en utländsk trust som innehåller skatt
• Sponsorn är ett rapporterande amerikanskt finansinstitut, ett rapporterande utländskt finansinstitut av modell 1 eller ett deltagande utländskt finansinstitut, auktoriserat att verka på finansinstitutets vägnar (t.ex. som professionell ledare, trustförvaltare eller ledande partner) och går med på att på finansinstitutets vägnar uppfylla alla de krav som gäller aktsamhet, innehållande av skatt, rapportering och annat och som finansinstitutet skulle ha varit förpliktat att uppfylla, om det hade varit ett rapporterande finskt finansinstitut;
• Finansinstitutet utger sig inte som investeringsinstrument till icke-närstående parter;
• Tjugo eller färre fysiska personer äger alla skuldandelar och kapitalandelar i finansinstitutet (utan hänsyn till skuldandelar som ägs av utländska deltagande finansinstitut och utländska finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser, och kapitalandelar, som ägs av en enhet, om denna enhet äger 100 procent av kapitalandelar i finansinstitutet och själv är ett sponsorerat finansinstitut enligt beskrivningen i denna avtalspunkt); och
  • Sponsorn uppfyller följande krav:
  • Sponsorn har registrerat sig som en sponsor i IRS på IRS FATCA-registreringswebbsida;
  • Sponsorn går med på att, på finansinstitutets vägnar, uppfylla alla de krav som gäller aktsamhet, innehållande av skatt, rapportering och annat och som finansinstitutet skulle ha varit förpliktat att uppfylla om det hade varit ett rapporterande finskt finansinstitut och förvarar den dokumentation som insamlats i fråga om finansinstitutet i sex år;
  • Sponsorn identifierar finansinstitutet i all rapportering som har slutförts på finansinstitutets vägnar; och
  • Sponsorn har inte låtit sin status som sponsor bli upphävd.

B.3 Investeringsrådgivare och investeringsförvaltare (Investment Advisors and Investment Managers) (Tillägg II, IV.C)

En investeringsenhet som är etablerad i Finland och som är ett finansinstitut enbart därför att den

ger investeringsråd till och verkar på vägnar av och förvaltar portfolio för och verkar på vägnar av en kund för att investera, förvalta eller administrera tillgångar som deponerats i kundens namn i ett finansinstitut som är ett annat än ett icke-deltagande finansinstitut.

B.4 Kollektivt investeringsinstrument (Collective Investment Vehicle) (Tillägg II, IV.D)

Kategorin kollektivt investeringsinstrument är en lättnad för investeringsföretag som uteslutande ägs via utländska icke-amerikanska deltagande finansinstitut eller som ägs av sådan stora institutionella investerare som i typfallet inte omfattas av FATCA-skatteinnehållning eller -rapportering.

Villkoret är

• investeringsenheten är etablerad i Finland
• det omfattas av bestämmelserna för kollektiva investeringsinstrument
• alla andelar i det kollektiva investeringsinstrumentet (häri inbegripet skuldandelar som överstiger 50 000 dollar) innehas av eller genom en eller flera undantagna verkliga förmånsägare, aktiva utländska icke-finansiella enheter enligt beskrivningen i paragraf VI underpunkt B(4) i Tillägg I, amerikanska personer som inte är specificerade amerikanska personer, eller finansinstitut som inte är icke-deltagande finansinstitut.

4 Finanskonton (Finacial accounts)

Ett finanskonto är ett konto som upprätthålls av ett finansinstitut. Finanskonton delas in i fem klasser:

• Depositionskonton (avsnitt 4.3)
• Förvaringskonton (avsnitt 4.4)
• Försäkringsavtal med kontantvärde (avsnitt 4.5)
• Livränteavtal (avsnitt 4.6)
• Egetkapital- och skuldandelar (avsnitt 4.7)

Varje kategori omfattar undantag och dispenser, som nämns i anslutning till varje kontotyp.

4.1 Inledning

Enligt avtalet ska rapporterande finska finansinstitut årligen ge Skatteförvaltningen uppgifter om konton som innehas av specificerade amerikanska personer. I avtalet går dessa konton under benämningen rapporteringspliktiga amerikanska konton.

Ett finansinstitut, om det inte är ett undantaget, det vill säga ett icke-rapporterande finskt finansinstitut, ska identifiera:

• om det upprätthåller konton
• typen på de konton som det upprätthåller och
• om innehavarna av dessa konton är specificerade amerikanska personer eller kontrollerande personer av en passiv utländsk icke-finansiell enhet.

Ett finanskonto är ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto om dess kontoinnehavare utgörs av en eller flera specificerade amerikanska personer eller en passiv utländsk (annan än amerikansk)enhet med en eller flera specificerade amerikanska personer som kontrollerande person. Om kontoinnehavaren eller de kontrollerande personerna av en icke-amerikansk enhet upphör att vara specificerade amerikanska personer, är finanskontot inte längre ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto.

Vid tillämpning av avtalet har begreppet konto en bred definition och det kan omfatta produkter eller plikter som normalt inte ses som konton i den övriga finska lagstiftningen eller i dagligt bruk. Begreppet finanskonto omfattar till exempel alla försäkringsavtal med kontantvärde (oberoende av avtalets kapital- eller återköpsvärde), livränteavtal och egetkapital- och skuldandelar.

Om ett finansinstitut fungerar enbart som värdepappersförmedlare, som endast genomför köp- och säljuppdrag som gäller värdepapper eller får eller förmedlar sådana uppdrag till andra motsvarande förmedlare, förutsätts det inte att finansinstitutet behandlar de arrangemang som gjorts för denna verksamhet som finanskonton. Det finansinstitut som fungerar som förvarare ansvarar då för fullföljandet av aktsamhetsplikten och rapporteringen.

Konton som upprätthålls av finansinstitut

Med ”upprätthålls” avses det följande för kontotyperna nedan:

• Ett depositionskonto upprätthålls av ett finansinstitut som är skyldigt att betala avgifter som anknyter till kontot.
• Ett förvaringskonto upprätthålls av ett finansinstitut som förvarar tillgångar som förvaras på kontot för kontoinnehavaren.
• Ett försäkringsavtal eller ett livränteavtal upprätthålls av ett finansinstitut som är skyldigt att betala avgifter i anknytning till avtalet.
• Egetkapital- eller skuldandelar i ett finansinstitut, om denna kapital- eller skuldandel bildar ett konto, behandlas som om det upprätthölls av detta finansinstitut om detta finansinstitut är en investeringsenhet.

Ett finansinstitut kan upprätthålla flera än en typ av konton. Till exempel ett depositionsinstitut kan också upprätthålla förvaringskonton och också depositionskonton.

Om en kund hos ett finansinstitut använder sin ångerrätt och avslutar kontot under ångerperioden, anses det att ett finanskonto bildats. Det värde som ska rapporteras för kontot utgörs av värdet vid den tidpunkt då det stängdes.

Rapporteringspliktigt konto

Ett konto är ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto om dess kontoinnehavare utgörs av en eller flera specificerade amerikanska personer eller en icke-amerikansk enhet med en eller flera specificerade amerikanska personer som kontrollerande person. Under åren 2015 och 2016 är även ett konto vars innehavare är ett icke-deltagande finansinstitut ett rapporteringspliktigt konto.

De rapporterande finansinstitut som inte har rapporteringspliktiga konton ska dock bekräfta detta i årsanmälan genom att ge Skatteförvaltningen en så kallad blank anmälan (se avsnitt 7.4).

Kapitel 5 behandlar den behöriga aktsamhetsprocedur som ett finansinstitut eller en tredjepart ska iaktta för ett finansinstituts räkning för att identifiera rapporteringspliktiga konton.

Om ett finansinstitut lägger ut de plikter som gäller aktsamhetsproceduren och rapporteringen till en tredjepart, ligger ansvaret för dessa plikter fortsättningsvis dock hos finansinstitutet.

Ett konto som upphör att vara ett rapporteringspliktigt konto

Om kontoinnehavaren eller de kontrollerande personerna av ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto upphör att vara specificerade amerikanska personer, är finanskontot inte längre ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto.

Om kontoinnehavaren eller de nämnda kontrollerande personerna är specificerade amerikanska personer under vilken som helst rapporteringsperiod, ska finanskontot rapporteras som ett amerikanskt konto under rapporteringsperioden i fråga. Om kontoinnehavaren till följd av en ändring av omständigheterna har flera status under rapporteringsperioden och finansinstitutet inte kunnat granska dessa då den förberett årsanmälan till Skatteförvaltningen (t.ex. har kontoinnehavarens adress ändrats en eller flera gånger), ska finansinstitutet i varje fall se finanskontot som ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto och inte fastställa status utifrån situationen vid slutet av rapporteringsperioden.

Med andra ord bevaras ett konto som under något år varit ett rapporteringspliktigt konto som rapporteringspliktigt fram till dess att antingen kontoinnehavaren upphör att vara en specificerad amerikansk person eller tills dess att kontot avslutas. Ett rapporteringspliktigt konto som kontoinnehavaren helt avslutat eller överfört under kalenderåret, ska rapporteras för det år då kontot avslutades. I annat fall avgörs rapporteringsplikten utifrån situationen vid slutet av året. Om kontoinnehavaren eller de kontrollerande personerna vid slutet av året inte längre är specificerade amerikanska personer, är det med andra ord inte nödvändigt att rapportera kontot, trots att kontoinnehavaren eller de kontrollerande personerna tidigare varit specificerade amerikanska personer.

4.2 Kontoinnehavare

I allmänhet är en kontoinnehavare enligt FATCA samma som en kontoinnehavare enligt privaträttslig syn i Finland. När ett finansinstitut identifierar en kontoinnehavare kan det dock i vissa situationer vara nödvändigt att beakta kontotypen och kontoinnehavarens roll.

Konton som upprätthålls av andra personer än finansinstitut

En annan person än ett finansinstitut som upprätthåller ett konto för en annan persons räkning

• agent (agent),
• kontoförvaltare/förvarare (custodian),
• nominell ägare (nominee),
• undertecknare (signatory),
• investeringsrådgivare (investment adviser) eller
• förmedlare (intermediary)

behandlas inte som innehavare av ett sådant konto då avtalet tillämpas. Då är den person för vars räkning kontot innehas kontoinnehavare.

Om ett finansinstitut, såsom ett förvaringsinstitut, upprätthåller ett konto för en annan persons räkning (inklusive undantagna verkliga förmånsägare och finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser), ses finansinstitutet som kontoinnehavare och inte som en person för vars räkning kontot upprätthållits.

Gemensamma konton

Om ett konto innehas gemensamt, ska det anses att hela dess saldo eller värde hör till alla dem som innehar kontot gemensamt. Denna regel tillämpas på såväl sammanläggnings- som rapporteringssyften.

Om ett konto upprätthålls gemensamt av en fysisk person och en enhet, ska finansinstitutet separat tillämpa kraven i den behöriga aktsamhetsproceduren på såväl den fysiska personen som enheten vad gäller detta konto.

Försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal (Cash Value Insurance Contracts and Annuity Contracts)

Ett försäkrings- eller livränteavtal innehas av varje sådan person som har rätt att dra nytta av avtalets värde (t.ex. via lån, uttag, återköp eller på annat sätt) eller som enligt avtalet har möjlighet att byta en förmånstagare.

Om ingen kan dra nytta av avtalets värde eller ändra en förmånstagare, är alla personer som utsetts till ägare i avtalet och alla personer som utifrån avtalsvillkoren är berättigade till en framtida utbetalning kontoinnehavare. När en plikt att göra en betalning utifrån avtalet blir permanent är alla personer med att få en betalning kontoinnehavare.

En förmånstagare som inte fastställts oåterkalleligt (oåterkalleligt förmånstagarförordnande, förmånstagarförbindelse) och kan bytas ut av försäkringstagaren innan förmånen realiseras, ses inte som en kontoinnehavare i detta sammanhang. Till exempel vid en sparlivförsäkring där försäkringstagaren utsett en förmånstagare vid ett dödsfall, är en sådan villkorlig förmånstagare inte en rapporteringspliktig kontoinnehavare under spartiden för försäkringen.

Om försäkringen förutom försäkringstagaren omfattar ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande, är en sådan förmånstagare kontoinnehavare. Till exempel om en arbetsgivare som är försäkringstagare ingår ett pensionsförsäkringsavtal enligt avtalet med en utsedd förmånstagare (som inte kan bytas) är denna förmånstagare en kontoinnehavare enligt avtalet. I så fall, innan utbetalning av pension inleds, är såväl den arbetsgivare som är försäkringstagare som den anställde som är förmånstagare enligt avtalet. Om förmånen är villkorlig eller om arbetsgivaren ensidigt kan byta en förmånstagare, ses inte den anställde som kontoinnehavare innan förmånen realiseras.

Livränteförsäkringar med flera förmånstagare

Om två eller flera personer (t.ex. makar) tecknar gemensamma försäkringsavtal med kontantvärde, där flera parter är försäkrade och förmånstagarna utgörs av de efterlevande parterna, behandlas alla som kontoinnehavare.

Innehavare av enhetskonton

Ett enhetskonto kan vara ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto, om enheten antingen är en specificerad amerikansk person eller en icke-amerikansk enhet, med en eller flera amerikanska kontrollerande personer. En enhet anses bo där den har sin skattemässiga hemort och basreglerna för att fastställa boningsorten för en utländsk icke-finansiell enhet är samma som för finansinstitut (avsnitt 2.2). I regel bor en enhet skattemässigt sett i den stat där den grundats och/eller varifrån den till största del leds eller övervakas.

En rapporterande enhet kan dock också vara en så kallad genomgångsenhet i beskattningen (sammanslutning, trust, stiftelse osv.). Enheten ses som en enhet som är bosatt i staten i rapporteringssyfte, trots att enheten enligt den berörda statens eller jurisdiktionens regelverk inte ses som skattskyldig i staten eller jurisdiktionen.

4.3 Depositionskonto (Depository Account)

Depositionskonto är enligt avtalet ett kommersiellt konto, checkkonto, sparkonto, tidsbundet konto eller sparkassekonto, eller konto, som dokumenteras med depositions-, sparkasse-, bank- eller skuldsättningscertifikat eller -urkund, eller annat likadant instrument, som upprätthålls av finansinstitut inom ramen för sedvanlig bankverksamhet eller annan likadan affärsverksamhet.

Kontot behöver inte vara ett konto som generar ränta. Ett depositionskonto omfattar kreditsaldot för ett kreditkort som getts ut av ett kreditkortsbolag som bedriver bank- eller likande affärsverksamhet (kreditsaldo omfattar inte kreditsaldon med stridiga debiteringar, men kreditsaldon, som är ett resultat av returnering av köp).

Punkt III.D i Tillägg II till avtalet innehåller ett undantag. Då förutsättningarna för detta uppfylls kan en kreditkortsutgivare ses som ett icke-rapporterande finskt finansinstitut, då utgivarens kreditkort inte ses som depositionskonton. Enligt denna avtalspunkt ses inte kreditkort som depositionskonton, om ett finansinstitut som enbart ger ut kreditkort har handlingsprinciper och procedurer för att hindra kunddepositioner som överstiger 50 000 dollar eller säkerställer att varje kunddeposition som överstiger 50 000 dollar returneras till kunden inom 60 dagar. Därtill är det möjligt att gränsvärdena i Tillägg I till avtalet tillämpas på kreditkort på samma sätt som för depositionskonton i allmänhet (se avsnitt 5.10.1).

Definitionen av ett depositionskonto inbegriper också det belopp som försäkringsbolaget besitter för att betala eller kreditera ränta utifrån avtalet. De belopp som ett försäkringsbolag besitter i väntan på utbetalning då giltighetstiden för ett försäkringsavtal med kontantvärde avslutas utgör inte ett depositionskonto.

4.4 Förvaringskonto (Custodial Account)

Ett förvaringskonto är ett konto eller ett annat arrangemang (annat än ett försäkringsavtal eller ett livränteavtal) till förmån för en annan person med ett finansiellt instrument, avtal eller en finansiell investering som innehas för investeringsändamål.

I detta sammanhang är begreppet "tillgångar som innehas för investeringsändamål" brett. I praktiken omfattar begreppet "tillgångar" alla tillgångar som kan innehas på ett konto som upprätthålls av ett finansinstitut, med undantag för direkta investeringar i fast egendom. Som tillgångar ses bl.a.:

• aktie eller andel i ett bolag
• masskuldebrevslån, debentur eller annat bevis på gäld
• valuta- eller råvarutranskation
• kreditwap
• swap baserad på icke-finansiellt index
• notional principal contract
• försäkringsavtal eller livränteavtal
• alla former av optioner eller
• annat etablerat eller oetablerat derivatinstrument

Ett förvaringskonto bildas i de situationer där ett finansinstitut förvaltar till exempel derivater till förmån för en kund som utgör motpart. Med förvaltning avses bland annat att öppna, stänga, realisera eller säkra en derivatposition för en kunds räkning. Det handlar också om förvaltning i en situation där ett finansinstitut kräver, förvarar eller förvaltar säkerheter i anknytning till en position för en kunds räkning. Alla former av rapportering och arvoden är tecken på förvaltning av derivater för en kunds räkning.

Ett förvaringskonto bildas i allmänhet inte om finansinstitutets roll enbart är att fungera som motpart för ett derivatavtal eller ett annat avtal.

Ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal ses inte som ett förvaringskonto, men de kan utgöra tillgångar som förvaras på ett förvaringskonto. En försäkringstagare ska vid behov meddela kapital-/återköpsvärdet på ett försäkringsavtal med kontantvärde till förvaringsinstitutet med tanke på förvaringsinstitutets rapportering.

I fråga om förvaringskonto gäller det att observera att rapporten utöver intäkter som betalats på kontot även ska omfatta intäkter som betalats till annat håll på basis av tillgångar som förvarats på kontot. Till exempel ska överlåtelsepriser och dividender på aktier som förvarats på ett förvaringskonto rapporteras som intäkter som betalats på basis av förvaringskontot, även om de betalas på kontoinnehavarens depositionskonto. För depositionskonton rapporteras endast betalda och krediterade räntor på kontot.

4.5 Försäkringsavtal med kontantvärde (Cash Value Insurance Contract)

Ett försäkringsavtal är ett avtal enligt vilket försäkringsgivaren accepterar att betala ett belopp då en fastställd händelse inträffar. Händelserna omfattar dödlighets-, sjukdoms-, olycks-, ansvars- eller egendomsrisk. Ett livränteavtal ses inte som ett försäkringsavtal.

Ett försäkringsavtal med kontantvärde är ett försäkringsavtal vars kontantvärde överstiger 50 000 dollar.

Ett försäkringsavtal med kontantvärde omfattar inte:

• återförsäkringsavtal mellan två försäkringsbolag;
• livförsäkringar som inte har kontantvärde eller andra sparförsäkringselement. Återbäring av försäkringspremier som beror på annullering eller avslutande av försäkring, sänkning av försäkringsbeloppet eller korrigering av ett fel i en försäkringspremie som förfallit till betalning eller bonus för den försäkrade, gör inte heller en försäkring till försäkringsavtal med kontantvärde.

En ersättning som överenskommits i en livförsäkring och utbetalas om personen avlider beaktas inte då kontantvärdet på ett försäkringsavtal per 31.12 fastställs.

Realisering av en försäkring och utbetalning av försäkringsersättningar utgör inte ett nytt konto, utan kontot anses fortsättningsvis utgöras av samma försäkringsavtal med kontantvärde, om inte försäkringens omständigheter ändras.

4.6 Livränteavtal (Annuity Contract)

Ett livränteavtal är ett avtal enligt vilket försäkringsgivaren accepterar att betala ett belopp under en tidsperiod som helt eller delvis bestäms utifrån en eller flera fysiska personers förväntade livslängd. Uttrycket livränteavtal omfattar också avtal som anses vara livränteavtal enligt en lag, en föreskrift eller praxis i den jurisdiktion där avtalen blev givna, och enligt vilka försäkringsgivaren accepterar att erlägga betalningar under en period av flera år.

Undantagna pensionskonton enligt punkt V i Tillägg II till avtalet eller återförsäkringar av livränteavtal mellan två försäkringsbolag ses inte som livränteavtal.

4.7 Egetkapital- och skuldandelar som finanskonton

Egetkapital- och skuldandelar (andra andelar än andelar som är föremål för regelmässig handel) är konton hos enheter som är investeringsenheter enbart på grund av att:

• enhetens bruttoinkomst har sitt ursprung i investering eller återinvestering i finanstillgångar eller handel med sådana och de förvaltas av ett finansinstitut, inklusive en annan investeringsenhet, eller
• enheten fungerar eller utger sig för att vara ett kollektivt investeringsinstrument (mutual fund), en börsnoterad fond (exchange traded fund), en kapitalplaceringsfond (private equity fund), en hedgefond, en kapitalriskfond (venture capital fund), en lånefinansierad uppköpsfond (leveraged buyout fund) eller ett annat motsvarande investeringsinstrument, som inrättats med investering, återinvestering i finansiella tillgångar eller handel med sådana som investeringsstrategi.

Vad gäller en sådan sammanslutning som är ett finansinstitut, avser uttrycket kapitalandel antingen kapital- eller vinstandel i sammanslutningen.

Vad gäller en sådan trust som är ett finansinstitut avser kapitalandel en andel som förvaltas antingen av en person som behandlas som stiftare eller förmånstagare av hela trusten eller en andel i denna eller en annan fysisk person som i sista hand verkligen kontrollerar trusten. En specificerad amerikansk person ska behandlas som en förmånstagare av en trust, om denna person indirekt eller direkt är berättigad att få obligatorisk eller skönsmässig utdelning från trusten.

Depositionsinstitut, förvaringsinstitut, specificerade försäkringsbolag och investeringsenheter vilka är kapitalförvaltare, placeringsrådgivare eller motsvarande enheter, ska enligt avtalet rapportera endast de kapital- och skuldandelar som skapats för att förmedla rapportering enligt avtalet.

Avtalet utelämnar därtill de kapital- och skuldandelar som omsätts regelmässigt på en etablerad värdepappersmarknad från rapporteringen. En kapital- eller skuldandel anses "omsättas regelmässigt" om den är noterad på en godkänd värdepappersbörs. Enbart det faktum att andelen är noterad är inte ett tillräckligt bevis för att den ska anses vara regelmässigt omsatt, utan syftet med noteringen ska uttryckligen vara att investeringsinstrumentet är föremål för allmän handel. Ett finansinstitut förutsätts dock inte årligen granska om kapital- eller skuldandelarna varit föremål för handel.

4.8 Egetkapital- eller skuldandel i ett holdingbolag eller ett centrum för kapitalförvaltning för en finanskoncern

Förutom de situationer som nämns i avsnitt 4.7 innehåller den amerikanska lagstiftningen en bestämmelse om finanskoncerner och centrum för kapitalförvaltning, vilken berörda aktörer kan tillämpa i Finland om de så önskar. Enligt regeln är en annan kapital- eller skuldandel än en kapital- eller skuldandel i ett holdingbolag eller ett centrum för kapitalförvaltning ett konto endast om:

• Dess närstående enhet omfattar en eller flera investeringsenheter eller en passiv utländsk icke-finansiell enhet och den inkomst som dessa investeringsenheter eller passiva utländska icke-finansiella enheter får utgör 50 procent eller mer av den total inkomst som den närstående enhetsgruppen intjänat
• Inlösnings- eller pensioneringsbeloppet eller avkastningen på andelen fastställs, direkt eller indirekt, i första hand utifrån en eller flera investeringsenheter eller utifrån en eller flera passiva utländska icke-finansiella enheter, vilka är medlemmar av en närstående enhetsgrupp till enheten;
• Andelens värde fastställs direkt eller indirekt i första hand utifrån de tillgångar som leder till (eller kunde leda till) avgifter som är föremål för skatt; eller
• Andelen emitteras i huvudsak för att undvika Förenta staternas rapporterings- eller skatteinnehållningskrav

4.9 Konton som inte kvalificerar som finanskonton

Tillägg II till avtalet innehåller vissa produkter som godkänts som lågriskprodukter (sannolikheten att skatt undviks är liten). Sådana produkter ska med andra ord inte behandlas som amerikanska rapporteringspliktiga konton.

Avtalet möjliggör att listan över produkter som ska ses som lågriskprodukter uppdateras antingen genom att införa nya produkter som ses som lågriskprodukter på listan eller ta bort produkter som inte längre ses som lågriskprodukter från listan. Det krävs ett ömsesidigt avtal mellan avtalsstaternas behöriga myndigheter för att uppdatera listan. Förutsättningen för att tillämpa undantaget är att kontona uppfyller alla krav i punkten i fråga.

Avsnitt 4.10–4.15 preciserar de identifierade finska konton som inte ses som finanskonton och som omfattas av Tillägg II till avtalet.

4.10 Vissa sparkonton

Pensionskonto (Tillägg II, V.A.1)

Ett pensionskonto som upprätthålls i Finland och som uppfyller följande krav enligt finsk lagstiftning:

• Kontot är underkastat regelverk som ett personligt pensionskonto eller så är det en part av en registrerad eller reglerad pensionsordning för att tillhandhålla pensionsförmån (häri inbegripet förmåner vid arbetsoförmåga eller dödsfallförmåner);
• Kontot behandlas förmånligt i beskattningen (t.ex. sådana premier till kontot som annars skulle vara skattepliktiga enligt finsk lagstiftning är avdragsgilla eller lämnas utanför kontoinnehavarens bruttoinkomst eller beskattas med en nedsatt skattesats eller beskattningen av investeringsinkomst från kontot uppskjuts eller den beskattas med en nedsatt skattesats);
• Det förutsätts årlig rapportering av information beträffande kontot till de finska myndigheterna;
• Uttagen förutsätter arbetsoförmåga eller dödsfall eller att en viss pensionsålder uppnås, eller så tillämpas straff på de uttag som görs innan sådana särskilda händelser; och
• Antingen (i) de årliga premierna är begränsade till 50 000 dollar eller mindre, eller (ii) maximala premier till kontot under livstiden är begränsade till 1 000 000 dollar eller mindre, genom att i varje fall tillämpa de i Tillägg I angivna reglerna för sammanläggning av konton och valutaomräkning.

Sparkonton som inte är avsedda för pension (Tillägg II, V.A.2)

Ett konto som upprätthålls i Finland (annat än ett försäkrings- eller livränteavtal) och som uppfyller följande krav enligt finsk lagstiftning:

• Kontot regleras som ett sparinstrument för andra ändamål än pension;
• Kontot behandlas förmånligt i beskattningen (t.ex. sådana premier till kontot som annars skulle vara skattepliktiga enligt finsk lagstiftning är avdragsgilla eller lämnas utanför kontoinnehavarens bruttoinkomst eller beskattas med en nedsatt skattesats eller beskattningen av investeringsinkomst från kontot uppskjuts eller den beskattas med en nedsatt skattesats);
• Uttagen förutsätter att sådana särskilda kriterier som hänför sig till ändamålet av sparkontot uppfylls (t.ex. tillhandahållande av utbildningsförmåner eller medicinska förmåner) eller så tillämpas straff på de uttag som görs innan sådana kriterier uppfylls; och
• De årliga premierna är begränsade till 50 000 dollar eller mindre, genom att tillämpa de i Tillägg I angivna reglerna för sammanläggning av konton och valutaomräkning.

4.11 Vissa dödsfallsförsäkringsavtal (Tillägg II, V.B)

Ett livförsäkringsavtal som upprätthålls i Finland och som har en täckningsperiod som slutar före den försäkrade fysiska personen uppnår 90 års ålder, förutsatt att avtalet uppfyller följande krav:

• Periodiska premier, som inte sjunker med tiden, ska betalas åtminstone årligen under den period då avtalet är i kraft eller till dess att den försäkrade personen uppnår 90 års ålder, beroende på vilket som är kortast;
• Avtalet har inte sådant avtalsmässigt värde vilket någon person kan få tillgång till (genom uttag, lån eller annars) utan att uppsäga avtalet;
• Det belopp (annat än dödsfallförmån) som ska betalas vid inställande eller uppsägning av avtalet kan inte överstiga de totala premier som betalats för avtalet, med avdrag för summan av dödsfalls-, sjukdoms- och kostnadsavgifter (vare sig de är faktiskt bestämda eller inte) för den period eller de perioder då avtalet existerat och belopp som betalats före inställande eller uppsägning av avtalet; och
• Avtalet hålls inte för värdets skull av en cessionaire.

4.12 Konto som innehas av ett dödsbo (Tillägg II, V.C)

Ett konto som upprätthålls i Finland och som innehas enbart av ett dödsbo, Förutsättningen är en kopia av den avlidnes testamente eller dödsattest. Vad gäller en finsk person ses också information om personens dödsfall från Befolkningsregistercentralen som tillräcklig information.

Detta undantagande ska tolkas på samma sätt som den gällande finska lagstiftningen om penningtvätt (AML) och det övriga regelverket för undersökning och identifiering av kunder (KYC). Med andra ord ska finansinstitut undersöka och identifiera dödsboets förmånstagare när det övriga regelverket förutsätter det. I enlighet med skattelagstiftningen i Finland behandlas ett oskiftat dödsbos konto som ett enhetskonto som ska undersökas, identifieras och rapporteras i enlighet med de krav som gäller för enhetskonton.

När finansinstitutet har identifierat dödsboets delägare handlar det om en förändring av omständigheterna (kontots förmånstagare ändras) som avses i FATCA-avtalet. Det handlar inte längre om ett undantaget konto som enbart innehas av dödsboet utan om ett finanskonto enligt FATCA-avtalet.  När ett finansinstitut ska samla in uppgifterna om delägarna i ett dödsbo på grund av den övriga lagstiftningen ska finansinstitutet i praktiken följa förfaranden för förändrade omständigheter när det gäller undersökning och identifiering av kunder. Finansinstitutet kan även uppfylla undersöknings- och identifieringsskyldigheten avseende existerande konto genom att be om de uppgifter om delägarna i dödsboet som FATCA förutsätter i samband med insamlingen av andra uppgifter som lagstiftningen kräver (i allmänhet delägarens skattemässiga hemviststat, skattenummer och uppgift om delägaren är amerikansk medborgare).

Före utfärdandet av Skatteförvaltningens anvisning 26.4.2016, kan anvisningarna på denna punkt ha ansetts vara tolkningsbara och oklara. Därför kan finansinstituten hantera ett oskiftat dödsbos konton före offentliggörandet av anvisningen som konton utanför finanskonton.

4.13 Spärrkonton (Escrow accounts) (Tillägg II, V.D)

Ett i Finland upprätthållet konto som skapats i samband med någon av följande händelser:

• Ett förordnande eller en dom av en domstol.
• Försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom, förutsatt att kontot uppfyller följande krav:
  • Kontot finansieras enbart med en handpenning, en deposition av ett lämpligt belopp för att säkra en förpliktelse som direkt hänför sig till transaktionen, eller likadan betalning, eller det finansieras med finansiella tillgångar som deponeras på kontot i samband med försäljning, byte eller uthyrning av egendomen;
  • Kontot skapas och används enbart för att säkra köparens förpliktelse att betala egendomens inköpspris, säljarens förpliktelse att betala villkorlig förpliktelse eller hyresvärdens eller hyresgästens förpliktelse att betala alla skador som hänför sig till den uthyrda egendomen enligt överenskommelsen i hyresavtalet;
  • Tillgångar på kontot, häri inbegripet inkomst som har förvärvats på dem, betalas eller utdelas annars till köparens, säljarens, hyresvärdens eller hyresgästens fördel (häri inbegripet för att uppfylla sådan persons skyldighet) då egendomen säljs, byts eller överlåts eller hyresavtalet uppsägs;
  • Kontot är inte ett marginalkonto eller likadant konto som skapats i samband med försäljning eller byte av finansiella tillgångar; och
  • Kontot är inte förknippat med ett kreditkortskonto.
• En förpliktelse av ett finansinstitut, som givit ett lån som säkerställts genom fast egendom, för att avsätta en del av betalningen enbart för att underlätta betalning av skatter eller försäkring som hänför sig till fast egendom vid en senare tidpunkt.
• En förpliktelse av ett finansinstitut enbart för att underlätta betalning av skatter vid en senare tidpunkt.

4.14 Konton i partnerjurisdiktioner (Tillägg II, V.E)

Ett i Finland upprätthållet konto som faller utanför definitionen av finanskonto enligt ett avtal mellan Förenta staterna och en annan partnerjurisdiktion för att underlätta genomförandet av FATCA, förutsatt att kontot är underkastat samma krav och övervakning enligt lagstiftningen i denna andra partnerjurisdiktion, på samma sätt som om kontot var etablerat i denna partnerjurisdiktion och upprätthållet av ett av partnerjurisdiktionens finansinstitut i denna partnerjurisdiktion.

4.15 Oanvända konton

Ett finskt finansinstitut kan använda sina existerande normala förfaringssätt för att klassificera ett konto som ett oanvänt konto. Om de normala förfaringssätten inte kan användas, kan ett finskt finansinstitut, vid tillämpning av avtalet, klassificera ett konto som ett oanvänt konto om:

• kontot inte varit aktivt under de tre senaste åren,
• kontoinnehavaren inte kontaktat finansinstitutet vad gäller detta eller ett annat konto under de senaste sex åren,
• kontot har inte kopplats ihop med ett aktivt konto som hör till samma kontoinnehavare.

Ett finskt finansinstitut ska klassificera ett konto utifrån dess existerande dokumentation över kontoinnehavaren. Om dokumentationen visar att det oanvänt kontot är ett rapporteringspliktigt konto, ska det finska finansinstitutet rapportera kontot i årsanmälan, oberoende av bristen på kontakt till kontoinnehavaren. Om ett finansinstitut stängt ett oanvänt konto och överfört kundens tillgångar för förvaring annanstans vid finansinstitutet, anses inte finansinstitutet ha ett rapporteringspliktigt konto som innehas av kunden. "Reaktivering" av ett sådant stängt konto ses som öppnande av ett nytt konto. I så fall ska finansinstitutet fastställa kontoinnehavarens status på samma sätt som för vilket nytt konto som helst.

Ett konto är inte oanvänt om:

• kontot är inte enligt normala förfaringssätt är oanvänt
• kontoinnehavaren kontaktar finansinstitutet vad gäller detta eller ett annat konto som kontoinnehavaren upprätthåller hos detta finansinstitut
• kontoinnehavaren använder ett oanvända konto eller ett annat eget konto hos detta finansinstitut.

5 Den behöriga aktsamhetsproceduren (due diligence)

5.1 Allmänt om aktsamhetsproceduren

De aktsamhetsförpliktelser som ett finansinstitut ska iaktta då det undersöker och identifierar om ett konto är ett rapporteringspliktigt konto har fastställts i Tillägg I till avtalet. Det kan anses att de allmänna principerna är de följande:

A. Ett konto ska betraktas som ett rapporteringspliktigt konto från och med den dag det identifierats som ett sådant i enlighet med aktsamhetsprocedurerna, och om inte annat föreskrivs ska uppgifter som gäller ett rapporteringspliktigt konto rapporteras årligen under det kalenderår som följer det år för vilket uppgifterna gäller.
B. Ett kontos saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen under ett kalenderår.
C. Om ett gränsbelopp för saldo eller värde ska fastställas per den sista dagen av ett kalenderår, ska det relevanta saldot eller värdet fastställas per den sista dagen av den rapporteringsperiod som löper ut vid slutet av eller inom kalenderåret.
D. Rapporterande finansinstitut kan i Finland använda tjänsteleverantörer för att uppfylla dess årsanmälnings- och aktsamhetsplikter, men ansvaret för att fullfölja plikterna ligger alltid på själva finansinstitutet.
E. Ett finansinstitut kan i Finland tillämpa de aktsamhetsprocedurer som gäller för nya konton och högvärdeskonton på lågvärdeskonton. Dock ska de regler som i övrigt ska tillämpas på existerande konton fortsättningsvis tillämpas.
F. Om ett finansinstitut så önskar kan det välja att tillämpa de optioner som anknyter till aktsamhetsproceduren i den omfattning som Skatteförvaltningen tillåtit i denna anvisning eller i övrigt. Därtill är det möjligt att personen sköter underhållsuppgifter.
G. I sin aktsamhetsprocedur kan ett finansinstitut i enlighet med artikel 4.7 i avtalet tillämpa de relevanta amerikanska bestämmelserna i den omfattning som Skatteförvaltningen tillåtit i denna anvisning eller i övrigt.
H. I sin aktsamhetsprocedur kan ett finansinstitut i enlighet med artikel 7 i avtalet tillämpa förmånligare villkor i en annan stats avtal i den omfattning som Skatteförvaltningen tillåtit i denna anvisning eller i övrigt.

5.2 Om tillämpningen av gränsvärden

Enligt 17 a § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter, enligt vilka rapporterande finska finansinstitut enligt stycke C i paragraf I, stycke A i paragraf II, stycke A i paragraf III, stycke A i paragraf IV och stycke A i paragraf V i Tillägg I till FATCA-avtalet kan använda ett förfarande eller en definition som beskrivs i de relevanta bestämmelserna av Förenta staterna. Därtill kan Skatteförvaltningen utfärda närmare bestämmelser om tillämpningen av den aktsamhetsprocedur som hänför sig till FATCA-avtalet. Ovan nämnda avtalspunkter anknyter till de så kallade gränsvärdena. I Finland kan ett finansinstitut tillämpa de gränsvärden som beskrivs i de relevanta punkterna för varje kontotyp för åren 2014 och 2015.

Enligt regeringens proposition ska Skatteförvaltningen beakta den internationella utvecklingen inom informationsutbytet vad gäller gränsvärden. Enligt regeringens proposition är målet maximalt enhetliga förfaringssätt i inhämtandet och meddelandet av information. I praktiken kommer man också i Finland att från och med år 2016 tillämpa gränsvärden för de berörda kontona enligt Common Reporting Standard och EU:s direktiv 2014/107 (DAC2) vad gäller FATCA.

Från och med år 2016 kan gränsvärden tillämpas på det sätt som avses i regeringens proposition endast till den del som gränsvärdena inte står i strid med kraven i CRS och DAC2. Finansinstitutet ska därför undersöka alla tidigare kontoinnehavare enligt CRS- och DAC2-kraven även när det gäller FATCA före utgången av 31.12.2017. I praktiken ska finansinstitutet när det till exempel gäller en fysisk persons tidigare konto undersöka alla konton och kan inte heller låta bli att undersöka, identifiera och rapportera konton vars saldo är mindre än 50 000 USD. När det gäller konton med ett saldo på under 50 000 USD ska de undersökas och identifieras enligt de krav CRS och DAC2 omfattarföre utgången av 31.12.2017, om finansinstitutet har tillämpat gränsvärden åren 2014 och 2015. Konton ska rapporteras från och med det år då de identifierats som konton som ska rapporteras.

5.3 Acceptabla dokumentbevis

Enligt avtalet utgörs acceptabla dokumentbevis av:

1. Intyg över hemvist som utfärdats av skattemyndigheten i den stat där betalningsmottagaren påstår sig vara bosatt. I Finlands ses ett intyg som skattskyldighet av Skatteförvaltningen som ett intyg över boningsorten.

2. Vad gäller fysiska personer, ett officiellt identitetsbevis (pass eller id-kort) som beviljats av en myndighet eller ett annat identitetsbevis som utfärdats av en myndighet, såsom ett finskt körkort.

3. I fråga om en enhet, varje officiell dokumentation som utfärdas av ett auktoriserat offentligt organ (till exempel en regering eller dess myndighet, såsom Patent- och registerstyrelsen, eller en kommun) och som omfattar enhetens namn och antingen adressen av dess huvudkontor i den jurisdiktion (eller ett amerikanskt territorium) där den påstår att vara bosatt eller den jurisdiktion (eller ett amerikanskt territorium) där den har grundats eller organiserats.

4. Beträffande ett finanskonto som upprätthålls i en jurisdiktion vars regler för förhindrande av penningtvätt accepterats av IRS i samband med ett QI-avtal (så som det beskrivs i relevanta U.S. Treasury Regulations), var och ett av de dokument (som inte är formulär W-8 eller W-9), till vilka det hänvisas i bilagan till QI-avtalet för jurisdiktionen vad gäller identifiering av fysiska personer eller enheter.

5. Ekonomiska beräkningar, tredjeparts kreditrapporter, konkursansökningar eller rapporter av U.S. Securities and Exchange Commission.

Enligt avtalet kan ett finansinstitut i vissa situationer grunda definitionen av sina enhetskunders status på offentligt tillgängliga uppgifter eller andra uppgifter som finansinstitutet innehar. Om finansinstitutet med dessa uppgifter kan visa att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto, uppfylls den aktsamhetsplikt som beskrivs i avtalet. Med andra ord kan ett finansinstitut utifrån övrig dokumentation och en tillförlitlig utredning visa att en kontoinnehavare är till exempel ett deltagande finansinstitut, ett icke-rapporterande finskt finansinstitut eller en aktiv utländsk icke-finansiell enhet. 

5.4 Användning av dokument för flera konton

Det förutsätts att dokumentationen styrker status för varje upprätthållet konto. Ett finansinstitut kan använda dokumentation som inhämtats då en kund öppnat ett existerande konto, om kunden öppnar ett nytt konto hos samma finansinstitut.

Ett finansinstitut kan vid identifieringen av en kund använda dokumentation som kunden gett för ett konto som upprätthålls i en annan filial eller en filial till en närstående enhet för finansinstitutet om:

• finansinstitutet behandlar konton som omfattas av samma dokumentation som ett enda konto eller en enda plikt, och
• finansinstitutet och en annan filial eller närstående enhet är en del av ett universellt kontosystem, som använder en kundidentifikation som kan användas för att systematiskt söka kundens alla övriga konton.

Finansinstitutet ansvarar alltid för att informationen är korrekt och ska på begäran kunna uppvisa den behörig och nödvändig dokumentation för att styrka status som meddelats till Skatteförvaltningen.

5.5 Förvaring av dokumentbevis

Ett finansinstitut eller en tredjepart som sköter den behöriga aktsamhetsproceduren för dess räkning ska förvara de dokument som använts för att undersöka kontoinnehavarens status i sex år efter utgången av det år då status undersöktes.

5.6 Sammanläggning av konton (Aggregation)

I vissa situationer ska ett finansinstitut beakta reglerna om sammanläggning av konton i Tillägg I till avtalet för att identifiera om kontona är rapporteringspliktiga och om de är lågvärdes- eller högvärdeskonton.

När tillämpas reglerna om sammanläggning?

Sammanläggning förutsätts om ett finansinstitut beslutat att tillämpa de gränsvärden som anges i Tillägg I till avtalet på rapporteringspliktiga konton på det sätt som beskrivs närmare i denna anvisning. Reglerna om sammanläggning tillämpas också då det fastställs om det handlar om ett högvärdeskonto och då en omständighet ändras.

Det förutsätts att ett finansinstitut sammanlägger alla de konton som det själv eller en närstående enhet innehar till den del som finansinstitutets datasystem kopplar ihop kontona med varandra utifrån ett dataelement, såsom ett kundnummer eller ett skattenummer.

Om kontona kan kopplas ihop med ett dataelement eller om detaljerade saldouppgifter är tillgängliga, men systemet inte anger det sammanräknade saldot för kontona, ska finansinstitutet sammanlägga kontona.

Ett finansinstitut ska dock endast sammanlägga konton som innehas av samma kontoinnehavare. Alla konton som innehas av en fysisk person eller en enhet ska sammanläggas. Om en fysisk person har ett eget konto i sitt namn och samtidigt är kontrollerande person för en enhet, ska kontot för den fysiska personen och kontot för enheten i fråga inte sammanläggas. Om en produkt är undantagen och följaktligen inte ses som ett finanskonto, är det inte möjligt att inkludera produkten i sammanläggningsförfarandet.

Om kontona är i en annan valuta än amerikanska dollar, ska gränsvärdena omvandlas till den valuta som användes för kontot innan det fastställdes att gränsvärdena ska tillämpas. Detta ska göras genom att använda avistakursen per 31.12 under det år som är föremål för rapportering eller, vad gäller försäkrings- eller livränteavtal, informationen från den sista avtalsårsdagen. Vad gäller stängda konton utgörs den avistakurs som ska användas av kursen på den dag då kontot stängdes.

Regler om sammanläggning och närstående enheter (Related Entities)

Om datasystemet kopplar ihop konton för olika närstående enheter oberoende av den plats där de är belägna, ska finansinstitutet sammanlägga kontona då det fastställer om något av gränsvärdena för rapportering överskrids. Efter att finansinstitutet fastställt att gränsvärdena överskrids, ansvarar det dock endast för rapporteringen av de rapporteringspliktiga konton som det innehar.

Sammanläggning av sponsorerade fonder

En sponsor av ett stort antal fonder agerar för fondernas räkning och sköter också deras FATCA-plikter. Det slutliga ansvaret för att fullfölja plikterna lämnar dock kvar hos det sponsorerade finansinstitutet.

Sammanläggning förutsätts för fonder i en sponsorerad grupp med samma sponsor, om sponsorn eller dess tjänsteleverantör använder samma datasystem för att koppla ihop kontona med varandra.

I praktiken använder en sponsor (i typfallet en fondförvaltare) en tjänsteleverantör (ett överföringsombud) för att sköta kundrelationerna med kontoinnehavarna (fondplacerarna). Om samma sponsor använder olika tjänsteleverantörer, är det möjligt att systemen inte kan koppla ihop information mellan tjänsteleverantörerna och då förutsätts en sammanläggning endast på tjänsteleverantörsnivå (överföringsombud).

Om en sponsor till exempel sköter alla kundrelationer via ett enda överföringsombud, borde sammanläggningen ske på sponsornivå (till den del som systemet kopplar ihop konton med varandra).

Om sponsorn har två fondgrupper som använder olika överföringsombud, är sammanläggning i praktiken möjlig endast på fondgrupps-/överföringsombudsnivå, eftersom kundrelationen sköts på denna nivå. Sponsorn ska sammanlägga fonderna på överföringsombudsnivå (till den del som systemet sammanlägger kontona).

5.7 Skattenummer (TIN)

Om kontoinnehavaren är en amerikansk person, ska finansinstitutet utreda kontoinnehavarens amerikanska skattenummer (U.S. Federal Taxpayer Identifying Number, US TIN).

Det amerikanska skattenumret är en obligatorisk uppgift enligt lag och FATCA-avtalet.  Ett undantag utgör passiva icke-finansiella enheter som inte har ett amerikanskt skattenummer. För dessa enheters del ska det i FATCA-årsanmälans skattenummerelement lämnas uppgifter enligt den tekniska tillämpningsanvisningen i stället för det amerikanska skattenumret. För övrigt ska den tekniska tillämpningsanvisningen (se Årsanmälan) följas när skattenumret rapporteras.

Därtill som undantag i Finland till kravet på amerikanskt skattenummer som nämns tidigare är situationer, var man kan tillämpa den nationella optionen som möjliggörs av FATCA-avtalet, tillägg I, paragraf I, stycke A om följande krav uppfylls:

• personkontot är öppnat före 1.7.2014;
• ifrågavarande kontots saldo överskred inte 50 000 USD 30.6.2014 och inte i slutet av något kalenderår där efter; och
• nya konton har inte öppnats för kontohavaren ifråga efter 30.6.2014.

När förutsättningarna ovan uppfylls är ett amerikanskt skattenummer inte en obligatorisk rapporteringspliktig uppgift i FATCA-årsanmälan, förutsatt att ett rapporteringspliktigt finansinstitut på rimliga sätt fortsättningsvis försöker erhålla saknade amerikanska skattenumror av kontohavare. I situationer som beskrivs ovan ska kontot fortsättningsvis rapporteras enligt kraven.

Begreppet rimliga sätt avser genuina försök att skaffa det rapporteringspliktiga kontots kontohavares skattenummer. Exempel på rimliga sätt är försök att ta kontakt med kontohavaren (exempelvis via post, i person eller via telefon), inklusive förfrågningar som levererats tillsammans med andra dokument eller elektroniskt (exempelvis med fax eller epost). Rimliga sätt förutsätter inte att kontot stängs, att dess bruk hindras eller att kontot flyttas, att villkor ställs för dess bruk eller övriga begränsningar av dess bruk.

Finansinstitutet ska av kontoinnehavaren inhämta självcertifiering som omfattar TIN (t.ex. IRS blankett W-9 ”Request for Taxpayer Identification Number and Certification” eller en annan motsvarande blankett, se kapitel 6 Självcertifiering) för de fysiska personer som identifierats som boende i Förenta staterna och som har ett nytt konto som identifierats som ett rapporteringspliktigt konto från och med 1.7.2014. Ett finansinstitut kan lita på att ett skattenummer som en kontoinnehavare meddelat är korrekt, om inte finansinstitutet vet eller har skäl att misstänka att skattenumret är felaktigt.

5.8 En ändring i omständigheterna

En ändring i omständigheterna omfattar vilken som helst ändrad eller tillagd information som gäller en kontoinnehavares konto (inklusive tillägg eller ersättning av kontoinnehavare eller en annan ändring som gäller en kontoinnehavare) eller vilken som helst ändrad eller tillagd information som gäller ett sådant konto.

En ändring i omständigheterna är av betydelse endast om den ändrade eller tillagda informationen påverkar kontoinnehavarens status då avtalet tillämpas, det vill säga att ändringen visar att innehavaren är eller inte längre är en amerikansk person. Med andra ord är ändringar som gäller amerikanska indicier enligt avtalet av betydelse i detta sammanhang.

Om en sådan ändring som beskrivs i paragrafen ovan sker i omständigheterna och den leder till att finansinstitutet vet eller har skäl att misstänka att den ursprungliga självcertifieringen är felaktig eller otillförlitlig, kan finansinstitutet inte längre lita på den ursprungliga självcertifieringen. I så fall ska finansinstitutet inhämta självcertifiering av kontoinnehavaren, vilken redogör för om kontoinnehavaren är en specificerad amerikansk person. När omständigheterna ändras ska finansinstitutet verifiera kontoinnehavarens faktiska status på så sätt att den vid behov kan meddelas i följande årsanmälan. Kontot ska rapporteras fram till dess att finansinstitutet tillförlitligt kan visa att kontoinnehavaren inte är en specificerad amerikansk person.

Om en kontoinnehavare har flera konton eller om en innehavare av ett existerande konto öppnar ett konto, ska ändringar i omständigheterna för ett konto beaktas också vad gäller kontoinnehavarens övriga konton i den omfattning som bestämmelserna om sammanläggning av konton i avtalet förutsätter.

5.9 Aktsamhetsprocedurer för olika kontotyper

De exakta bestämmelser som gäller den aktsamhetsprocedur som ska tillämpas vid undersökning och identifiering av ett konto beror på vilken kontotyp enligt förteckningen i Tillägg I till avtalet det handlar om. Vad gäller den aktsamhetsprocedur som ska iakttas delar Tillägg I in konton i fyra klasser:

• Existerande personkonton
• Nya personkonton
• Existerande enhetskonton
• Nya enhetskonton

5.10 Existerande personkonton

Med existerande personkonto avses ett finanskonto för en fysisk person vilket upprätthålls 30.6.2014 av ett rapporterande finansinstitut. Existerande konton hör till en av fyra klasser beroende på kontots saldo och värde. Dessa är:

• Konton som är undantagna gränsvärdet
• Försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som inte kan säljas till personer som bor i Förenta staterna
• Lågvärdeskonton
• Högvärdeskonton

De minimikrav som gäller aktsamhetsproceduren för existerande personkonton beror på till vilken av ovan nämnda klasser kundens konton hör. Ett finansinstitut kan alltid iaktta den aktsamhetsprocedur som ska tillämpas för högvärdeskonton och huvudregeln är att konton ska undersökas och identifieras oberoende av saldo och värde. Gränsvärdena är alltså en option.

5.10.1 Undantag som gäller gränsvärden för existerande personkonton

Ett finansinstitut kan om det så önskar tillämpa de undantag som gäller gränsvärden och nämns i Tillägg I till avtalet vad gäller åren 2014 och 2015. Alternativet kan tillämpas på alla konton eller på en kontogrupp som kan identifieras entydigt, såsom konton enligt verksamhetsområde eller konton enligt placeringsplats.

Det är inte nödvändigt att undersöka, identifiera eller rapportera följande konton till Skatteförvaltningen om finansinstitutet själv väljer att tillämpa det undantag som gäller gränsvärden:

• Depositionskonton med ett saldo eller värde på 50 000 USD eller mindre.
• Existerande konton för en fysisk person vars saldo per 30.6.2014 inte överstiger 50 000 USD, förutom om kontot blir ett högvärdeskonto 31.12.2015 eller under vilket som helst av de följande åren.
• Existerande konton för en fysisk person, som ses som försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal, vars saldo per 30.6.2014 inte överstiger 250 000 USD, förutom om kontot blir ett högvärdeskonto 31.12.2015 eller under vilket som helst av de följande åren.

Om finansinstitutet väljer att inte tillämpa de undantag som gäller gränsvärden, ska det undersöka alla existerande konton som innehas av en fysisk person.

Från och med år 2016 ska ett finansinstitut, vad gäller gränsvärden, beakta kraven på aktsamhetsproceduren enligt Common Reporting Standard och DAC2 på det sätt som avses i denna anvisning. Dessa krav omfattar inte gränsvärden för personkonton.

5.10.2 Försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som inte kan säljas till personer som bor i Förenta staterna

Det är inte nödvändigt att undersöka, identifiera eller rapportera existerande försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som inte kan säljas till personer som bor i Förenta staterna eller på grund av en finsk lag eller restriktioner i författningen.

Detta undantag tillämpas endast om följande två förutsättningar uppfylls:

• Finansinstitutets försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal kan inte säljas till Förenta staterna utan ett juridiskt tillstånd eller ett tillstånd som grundar sig på bestämmelserna, och
• Finsk lagstiftning kräver rapportering eller skatteinnehållning vad gäller dessa produkter.

5.10.3 Lågvärdeskonton

Med existerande lågvärdeskonton för fysiska personer avses konton vars saldo eller värde överstiger 50 000 USD eller försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal vars saldo eller värde överstiger 250 000 USD, men inte 1 000 000 USD.

Vad gäller de lågvärdeskonton, som i övrigt inte identifierats som rapporteringspliktiga konton, är minimikravet elektronisk arkivsökning. Sökningen säkerställer att kunden inte omfattas av nedan beskrivna amerikanska indicier. Lågvärdeskonton för fysiska personer som är lågvärdeskonton 30.6.2014, ska undersökas före 30.6.2016. Existerande lågvärdeskonton som identifierats som rapporteringspliktiga konton är rapporteringspliktiga från och med det år då identifierats som sådana.

Elektronisk arkivsökning

Ett finansinstitut ska undersöka elektroniskt sökbar information som den innehar för att undersöka följande amerikanska indicier:

• Identifiering av kontoinnehavaren som amerikansk medborgare eller person bosatt i Förenta staterna.
• Otvetydig uppgift om amerikansk födelseort.
• Gällande amerikansk post- eller bostadsadress (häri inbegripet amerikansk postboxadress).
• Gällande amerikanskt telefonnummer.
• Stående instruktioner om överföring av tillgångar till ett konto som upprätthålls i Förenta staterna.
• Gällande fullmakt eller underteckningsrätt som beviljats till en person med en amerikansk adress.
• En c/o- eller postbevaringsadress som är
• den enda adress som det rapporterande finska
• finansinstitutet har i sitt arkiv för kontoinnehavaren. I fråga om ett existerande personkonto, som är ett lågvärdekonto, ska en c/o-adress utanför Förenta staterna eller en postbevaringsadress inte behandlas som en amerikansk indicia.

Om institutet hittar ovan förtecknade indicier i samband med den elektroniska sökningen, är kontot ett rapporteringspliktigt konto, om inte

• kunden inom rimlig tid (90 dagar) ger finansinstitutet självcertifiering enligt den beskrivning som getts ovan i avsnittet om aktsamhetsproceduren för nya kunder och certifieringen visar att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto eller
• finansinstitutet har dokumentbevis som redogör för att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto.

Om ovan listade indicier inte hittas i den elektroniska sökningen, ska finansinstitutet göra ytterligare utredningar endast om omständigheterna ändras eller om kontot ändras till ett högvärdeskonto (se avsnitt 5.10.4). En ändring i omständigheterna förutsätter ytterligare utredningar, om kontot omfattas av en eller flera amerikanska indicier till följd av ändringen.

Om kontoinnehavaren omfattas av en eller flera amerikanska indicier till följd av en ändring i omständigheterna blir kontot rapporteringspliktigt, om inte finansinstitutet på ett tillförlitligt sätt kan visa att kontot inte är ett rapporteringspliktigt konto trots indicierna (se nästa stycke ”Om amerikanska indicier”).

Om amerikanska indicier

Om en kontoinnehavare enligt certifieringen är amerikansk medborgare, bosatt i Förenta staterna eller har sin födelseort i Förenta staterna, ska kontot rapporteras.  Undantaget utgörs av situationer där kontoinnehavaren ger finansinstitutet ett bevis som visar att kontoinnehavaren inte är amerikansk medborgare och inte skattemässigt bor i Förenta staterna. Därtill ska finansinstitutet ha dokumentbaserade bevis på att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto (t.ex. ett pass eller ett annat intyg som utfärdats av en myndighet eller en kopia av ett intyg om att kontoinnehavaren inte längre är amerikansk medborgare eller en tillförlitlig utredning om varför kontoinnehavaren inte har ett sådant intyg eller varför kontoinnehavaren inte fått amerikanskt medborgarskap vid födseln).

Om kontoinnehavarens

• nuvarande adress eller amerikanska postadress och/eller adress till den nuvarande permanenta hemorten är i Förenta staterna,
• kontoinnehavaren har ett amerikanskt telefonnummer eller
• kontoinnehavaren har stående instruktioner om överföring av tillgångar till ett konto som upprätthålls i Förenta staterna

ska kontot rapporteras. Undantaget utgörs av situationer där kontoinnehavaren ger finansinstitutet ett bevis som visar att kontoinnehavaren inte är amerikansk medborgare och inte skattemässigt bor i Förenta staterna. Därtill ska finansinstitutet ha dokumenterade bevis på att kontoinnehavaren inte är amerikansk medborgare och skattemässigt bor i en annan stat än Förenta staterna.

Om kontot omfattas av en gällande fullmakt eller underteckningsrätt som beviljats till en person med en amerikansk adress, ska kontot rapporteras. Undantaget utgörs av situationer då kontoinnehavaren ger finansinstitutet ett bevis som visar att kontoinnehavaren inte är amerikansk medborgare och inte skattemässigt bor i Förenta staterna eller då finansinstitutet har ett dokumentbaserat bevis på att kontoinnehavaren inte är amerikansk medborgare och skattemässigt bor i en annan stat än Förenta staterna.

Det ovan nämnda kan också tillämpas i aktsamhetsproceduren för högvärdeskonton.

5.10.4 Högvärdeskonton

Med existerande högvärdeskonton för en fysisk person avses konton vars sammanräknade saldo eller värde överstiger 1 000 000 USD per 30.6.2014 eller per 31.12.2015 eller 31.12 under ett följande år. Saldot eller värdet utgörs av det sammanräknade saldot eller värdet på den fysiska personens alla konton.

Vad gäller existerande högvärdeskonton för en fysisk person tillämpas den utvidgade undersökningsprocedur för lågvärdeskonton som beskrivs i detta avsnitt (Tillägg I till avtalet, paragraf II, stycke D) för att konstatera och bekräfta amerikanska indicier.

Den undersökningsprocedur som gäller för konton som var högvärdeskonton 30.6.2014 ska genomföras före 30.6.2015. Om ett konto utifrån undersökningen identifierats som ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto senast 31.12.2014, ska ett rapporterande finansinstitut ge de uppgifter som krävs i årsanmälan om kontot för år 2014 och därefter årligen. Om kontot identifieras som ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto mellan 1.1.2015 och 30.6.2015, behöver det rapporterande finansinstitutet inte rapportera uppgifter om kontot för år 2014, men det ska rapportera uppgifter årligen från och med år 2015. Om kontot är ett högvärdeskonto 31.12.2015 eller senare, ska kontot undersökas före slutet av juni under det följande året.

Under senare år behöver ett finansinstitut inte på nytt genomföra den utvidgade undersökningsproceduren för samma högvärdeskonto, med undantag för förfrågan till den kundansvarige. Med andra ord är det inte nödvändigt att göra arkivsökningar varje år. Undantaget utgörs av konton som omfattas av en ändring i omständigheterna.

Elektronisk arkivsökning

Ett finansinstitut ska undersöka elektroniskt sökbar information om högvärdeskonton som det innehar vad gäller amerikanska indicier på samma sätt som för lågvärdeskonton.

Sökning i pappersarkiv

Det förutsätts inte att ett finansinstitut gör en sökning i ett pappersarkiv om finansinstitutets elektroniskt sökbara databaser omfattar uppgifter om ovan nämnda amerikanska indicier (jfr. avsnitt II, D.3 underpunkt ”Undantag då databaser innehåller tillräcklig information” i Tillägg I till avtalet). Om de elektroniska databaserna inte uppfångar alla dessa uppgifter, ska finansinstitutet vad gäller högvärdeskonton också undersöka kundens nuvarande kundakt (master file). I den omfattning som de inte är inkluderade i den nuvarande kundakten, ska ett finskt finansinstitut undersöka följande dokument som är förknippade med kontot och som inhämtats av det rapporterande finska finansinstitutet inom de fem sista åren vad gäller amerikanska indicier:

• De senaste dokumentbevis som inhämtats i fråga om kontot;
• Det senaste kontoöppningsavtalet eller den senaste kontoöppningsdokumentationen;
• den senaste dokumentation som finansinstitutet inhämtat för AML/KYC-proceduren eller för regleringsändmål;
• en gällande fullmakt eller underteckningsrätt; och
• gällande stående instruktioner om överföring av tillgångar.

Om ett existerande personkonto inte är ett högvärdeskonto 30.6.2014, men blir ett högvärdeskonto 31.12.2015 eller under ett senare kalenderår, ska ett rapporterande finansinstitut slutföra den utvidgade undersökningsprocedur som gäller kontot inom sex månader från den sista dagen av det kalenderår då kontot ändras till ett högvärdeskonto. Om kontot utifrån denna undersökning identifieras som ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto, ska ett rapporterande finansinstitut varje år ge de uppgifter som krävs i årsanmälan om kontot från och med det år då kontot identifieras som ett amerikanskt rapporteringspliktigt konto fram till dess att kontoinnehavaren upphör att vara en specificerad amerikansk person.

Den årliga förfrågan till en kundansvarig (Relationship Manager) om faktisk kunskap

Utöver ovan beskrivna arkivsökningar ska annan information som innehas av en kundansvarig utnyttjas i identifieringen av kunder. Om en kundansvarig har information om att en kontoinnehavare är en specificerad amerikansk person och kontoinnehavaren visar att denna information är felaktig, ska kontot rapporteras oberoende av om amerikanska indicier hittades i ovan beskrivna arkivsökningar.

Med kundansvarig avses varje person som är en tjänsteman eller annan anställd hos finansinstitutet och permanent tilldelats ansvar för särskilda kontoinnehavare och tillhandahåller finansprodukter och -tjänster och anknuten rådgivning och hjälp.

En förfrågan om faktisk information ska göras till en kundansvarig endast i situationer där kunden har högvärdeskonton (kontonas sammanräknade saldo eller värde överstiger 1 000 000 USD). Om en kund har högvärdeskonton, ska en förfrågan riktas till alla kundansvariga, även om den kundansvarige sköter endast en del av kundens konton.

Ett finansinstitut ska också säkerställa att det har ett förfarande som sparar all information om ändringar i omständigheterna vilka gäller en fysisk persons högvärdeskonton och kommit till den kundansvariges kännedom. Ett finansinstitut ska också säkerställa att den kundansvarige kan identifiera ändringar i omständigheterna för kontot vilka påverkar kontoinnehavarens skattestatus.

5.10.5 Nya konton för innehavare av existerande konton

Med nytt konto avses i allmänhet ett konto för en ny kund. Om en innehavare av ett existerande konto vill öppna ett nytt konto hos samma finansinstitut, behöver inte finansinstitutet identifiera kunden (på nytt) så länge som:

• kunden redan identifierats inom ramen för den behöriga aktsamhetsproceduren; och
• det nya kontot kan kopplas ihop med existerande och identifierade konton.

Finansinstitutet ska beakta ovan beskrivna aktsamhetsprocedurer för existerande konton också vad gäller nya konton för en existerande kontoinnehavare.

5.11 Nya personkonton

Med ett nytt personkonto avses ett finanskonto för en fysisk person vilket upprätthålls av ett rapporterande finansinstitut och öppnats 1.7.2014 eller senare.

De minimikrav som gäller aktsamhetsproceduren för nya personkonton beskrivs i detta avsnitt. Gränsvärdena är alltid en option för ett finansinstitut.

5.11.1 Undantag som gäller gränsvärden för nya personkonton

Ett finansinstitut kan om det så önskar i Finland tillämpa de undantag som gäller gränsvärden för personkonton och som nämns i Tillägg I till avtalet för åren 2014 och 2015. Alternativet kan tillämpas på alla konton eller på en kontogrupp som kan identifieras entydigt, såsom konton enligt verksamhetsområde eller konton enligt placeringsplats.

Det är inte nödvändigt att undersöka, identifiera eller rapportera följande konton till Skatteförvaltningen i samband med öppnandet av konton, om finansinstitutet själv väljer att tillämpa det undantag som gäller gränsvärden:

• Depositionskonton med ett saldo eller värde på 50 000 USD eller mindre.
• Försäkringsavtal med kontantvärde med ett saldo eller värde som 31.12 är 50 000 USD eller mindre.

Om finansinstitutet väljer att inte tillämpa de undantag som gäller gränsvärden, ska det undersöka alla nya konton som innehas av en fysisk person. Om gränsvärdet för kontot överskrids under ett senare år (värdet per 31.12), ska kontot undersökas som ett nytt konto.

Från och med år 2016 ska ett finansinstitut, vad gäller gränsvärden, beakta kraven på aktsamhetsproceduren enligt Common Reporting Standard och DAC2 på det sätt som avses i denna anvisning. När det gäller privatpersoners konton omfattar dessa krav inte gränsvärden, utan finansinstitutet ska undersöka och identifiera alla nya kontons innehavare.

5.11.2 Identifiering av nya personkonton

Vad gäller andra personkonton än de personkonton som är undantagna gränsvärdena och som beskrivs i avsnitt 5.4.1, ska ett finansinstitut genomföra den behöriga aktsamhetsproceduren för att fastställa kontoinnehavarens skattestatus enligt följande:

• kräva självcertifieringen om att kontoinnehavaren skattemässigt bor i Förenta staterna (se kapitel 6 Självcertifiering); och
• fastställa att självcertifieringen är korrekt utifrån den information som finansinstitutet inhämtade i samband med att kontot öppnades inklusive den dokumentation som inhämtades för AML/KYC-förfarandet.

Om kontoinnehavaren är amerikansk medborgare eller skattemässigt är bosatt i Förenta staterna, ska kontot rapporteras. Vid tillämpning av det ovan nämnda anses en amerikansk medborgare skattemässigt bo i Förenta staterna, även om han eller hon skattemässigt är bosatt också i ett annat land. Till exempel en medborgare i Förenta staterna som är allmänt skattskyldig i Finland bor i detta sammanhang skattemässigt i två stater, i Förenta staterna och i Finland.

Om finansinstitutet inte får en omfattande självcertifiering av kontoinnehavaren, ska kontot rapporteras. Finansinstitutet kan dock trots bristen på självcertifiering visa att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto med en annan dokumenterad tillförlitlig utredning.

Konton ska identifieras så fort som möjligt i samband med att de öppnas, dock senast då den övriga lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt och kontroll av kunders identitet så förutsätter. Om finansinstitutet tillämpat gränsvärden, ska identifieringen ske inom 90 dagar från det att gränsvärdet överskridits.

Gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller grupplivränteavtal (Cash Value Insurance Contracts and Annuity Contracts)

Ett finskt finansinstitut kan behandla ett gruppförsäkringsavtal med kontantvärde eller ett grupplivränteavtal som uppfyller nedan angivna krav som ett icke-amerikanskt konto, så som Förenta staternas lagstiftning tillåter, fram till den dag då ett belopp ska betalas till en anställd/certifikatinnehavare (certificate holder) eller förmånstagare, under förutsättning att finansinstitutet av arbetsgivaren inhämtar ett certifikat som visar att ingen anställd/certifikatinnehavare (kontoinnehavare) är en amerikansk person.

Det förutsätts inte att ett finansinstitut undersöker tillförlitligheten och korrektheten i kontoinformation som arbetsgivaren inhämtat för att ge finansinstitutet ett bevis för att fastställa kontoinnehavarens status (vad gäller anställda som utgör förmånstagare) om:

• gruppförsäkringsavtalet med kontantvärde eller grupplivränteavtalet är ställt till en arbetsgivare och täcker 25 eller fler anställda/certifikatinnehavare; och
• de anställda/certifikatinnehavana har rätt att erhålla det kontraktsvärde som är kopplad till deras andel och namnge förmånstagare för den förmån som ska utbetalas vid den anställdes död; och
• det sammanlagda belopp som ska utbetalas till en anställd/certifikatinnehavare eller förmånstagare överstiger inte 1 000 000 USD.

Försäkringsavtal med kontantvärde (Cash Value Insurance Contract), som utgör ett livränteavtal (Life Insurance Contract), konton som innehas av förmånstagarna

Ett finansinstitut kan behandla en fysisk person, som är förmånstagare (annan än ägare) och får en försäkringsersättning om den försäkrade avlider, som en icke-amerikansk person och behandla ett sådant konto som ett icke-amerikanskt konto, så som Förenta staternas nationella lagstiftning tillåter. Om finansinstitutet vet eller har skäl att misstänka att en oåterkallelig förmånstagare enligt ett förordnande är en amerikansk person, ska kontot rapporteras.

5.12 Existerande enhetskonton

Med existerande enhetskonto avses ett finanskonto för en juridisk person vilket upprätthålls 30.6.2014 av ett rapporterande finansinstitut.

5.12.1 Undantag som gäller gränsvärden för existerande enhetskonton

Ett finansinstitut kan om det så önskar i Finland tillämpa de undantag som gäller gränsvärden för existerande enhetskonton och som nämns i Tillägg I till avtalet vad gäller åren 2014 och 2015. Alternativet kan tillämpas på alla konton eller på en kontogrupp som kan identifieras entydigt, såsom konton enligt verksamhetsområde eller konton enligt placeringsplats.

Det är inte nödvändigt att undersöka, identifiera eller rapportera följande konton till Skatteförvaltningen om finansinstitutet själv väljer att tillämpa det undantag som gäller gränsvärden:

• konton vars saldo eller värde per 30.6.2014 inte översteg 250 000 USD, dock fram till dess att saldot eller värdet överstiger 1 000 000 USD

Undersökning av sådana existerande enhetskonton vars saldo eller värde per 30.6.2014 översteg 250 000 USD ska göras senast 30.6.2016.

Undersökning av sådana existerande enhetskonton vars saldo eller värde per 30.6.2014 inte översteg 250 000 USD, men som överstiger 1 000 000 USD 31.12.2015 eller under ett senare år, ska göras före utgången av juni det följande året.

Från och med den 1 januari 2016 ska ett finansinstitut, vad gäller gränsvärden, beakta kraven på aktsamhetsproceduren enligt Common Reporting Standard och DAC2 på det sätt som avses i denna anvisning. Enligt dessa krav ska ett konto undersökas och identifieras då saldot eller värdet överstiger 250 000 USD. I praktiken ska existerande enhetskonton alltid identifieras framöver om deras saldo överstiger 250 000 USD 31.12.2016 eller i slutet av något därpå följande år.

5.12.2 Förfarandet för att undersöka existerande enhetskonton

Ett rapporterande finansinstitut ska undersöka och identifiera om kontoinnehavaren är

• ett finansinstitut,
• ett icke-deltagande finansiellt institut,
• en specificerad amerikansk person; eller
• en passiv utländsk icke-finansiell enhet med en eller flera amerikanska kontrollerande fysiska personer

Identifiering av en enhet som ett finansinstitut

Ett finansinstitut ska identifiera om en enhet är ett finansinstitut. Huruvida en enhet är ett finansinstitut avgörs utifrån lagstiftningen i den stat där enheten är belägen eller om det handlar om en enhet som inte är belägen i en avtalsstat, utifrån Förenta staternas regelverk. Finansinstitutet ska undersöka de uppgifter som förvaras med tanke på regleringen och kundrelationer (inklusive uppgifter som inhämtats enligt förfarandet för förhindrande av penningtvätt eller kundidentifiering) för att fastställa om dessa uppgifter visar att kontoinnehavaren är ett finansinstitut.

Om uppgifterna visar att kontoinnehavaren är ett finansinstitut eller om ett rapporterande finansinstitut får bekräftelse om att kontoinnehavarens GIIN-nummer finns på den lista som ges ut av IRS, är kontot inte ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto.

Om en enhet är ett sådant finansinstitut som nämns i Tillägg II till avtalet, inklusive icke-rapporterande finansinstitut, är kontot inte ett rapporteringspliktigt konto. Enheten kan dock ha vissa rapporteringsplikter, om enheten är ett icke-deltagande finansinstitut. Tolkningen av om en enhet är ett finansinstitut enligt avtalet sker utifrån avtalet för den stat där enheten är belägen och den nationella tolkningen av avtalet i den stat där enheten är belägen. Ett finansinstitut ska identifiera en enhet som ett finansinstitut med ett bevis som enheten lagt fram eller med en annan pålitlig dokumenterad utredning.

Om enheten är ett amerikanskt finansinstitut, är kontot inte ett rapporteringspliktigt konto, under förutsättning att finansinstitutet är en undantagen specificerad amerikansk person enligt listan i artikel 1(ff) i avtalet.

Identifiering av en enhet som ett icke-deltagande finansinstitut

Om kontoinnehavaren är ett annat finansinstitut än ett finansinstitut från Finland eller en annan stat som ingått ett FATCA-avtal, ska det behandlas som ett icke-deltagande finansinstitut om inte

• enheten ger självcertifiering där den bekräftar att den är ett certifierat finansinstitut som kvalificerar som ett finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare eller ett undantaget finansinstitut eller
• finansinstitutet utifrån tillgängliga uppgifter kan verifiera att enheten är ett finansinstitut som ska iaktta skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare eller ett undantaget finansinstitut, eller
• det rapporterande finansinstitutet inte till exempel med ett GIIN-nummer kan styrka att det är ett icke-deltagande finansinstitut eller att det registrerats som ett finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser

Ett finskt finansinstitut eller ett finansinstitut som är beläget i en annan stat som ingått ett FATCA-avtal kan bli ett icke-deltagande finansinstitut, om IRS betraktar institutet som ett sådant till följd av väsentlig överträdelse.

Om kontoinnehavaren är ett icke-deltagande institut, ska ett rapporterande finansinstitut meddela de mottagna prestationerna för åren 2015 och 2016 i årsanmälan.

Identifiering av en enhet som en specificerad amerikansk person

Ett finansinstitut ska identifiera om en kontoinnehavare är en specificerad amerikansk person. Det ska undersöka de uppgifter som förvaras med tanke på regleringen och kundrelationer (inklusive uppgifter som inhämtats enligt förfarandet för förhindrande av penningtvätt eller kundidentifiering) för att fastställa om dessa uppgifter visar att kontoinnehavaren är ett finansinstitut. Undersökningsproceduren ska genomföras på det sätt som beskrivs ovan genom sökning i elektroniska arkiv och pappersarkiv. Enheter som är amerikanska, har ett fast driftställe i Förenta staterna eller i övrigt är etablerade i Förenta staterna, är amerikanska personer. Bland annat att enheten grundats på en amerikansk ort visar att kontoinnehavaren är en amerikansk person. Artikel 1(ff) i avtalet innehåller en lista över undantag som gäller specificerade amerikanska personer.

Om uppgifterna visar att kontoinnehavaren är en amerikansk person, ska kontot rapporteras, förutom om finansinstitutet utifrån självcertifiering av kontoinnehavaren eller information som finansinstitutet innehar eller som är offentligt tillgänglig på ett tillräckligt sätt kan fastställa att kontoinnehavaren inte är en specificerad amerikansk person.

Identifiering av en enhet som en utländsk (annan än amerikansk) icke-finansiell enhet

Om en innehavare av ett enhetskonto inte är en amerikansk person, ska finansinstitutet utreda om enheten är en passiv utländsk icke-finansiell enhet och om någon av en sådan enhets kontrollerande personer är amerikanska fysiska personer.

En enhet är en passiv utländsk icke-finansiell enhet, om det inte är en aktiv utländsk icke-finansiell enhet (se avsnitt 2.2.6). Finansinstitutet ska inhämta självcertifiering av kontoinnehavaren för att fastställa om enheten är en passiv utländsk icke-finansiell enhet. Finansinstitutet kan fastställa enhetens status också genom att dra nytta av information som den innehar och offentligt tillgänglig pålitlig information.

För att identifiera en enhets kontrollerande personer kan ett finansinstitut lita på information som det inhämtat och förvarat enligt AML/KYC-förfarandet.

För att fastställa om en passiv utländsk icke-finansiell enhets kontrollerande personer är amerikanska, kan finansinstitut lita på:

• Information som inhämtats och förvarats enligt AML/KYC-förfarandet, då det handlar om ett eller flera konton som innehas av en passiv utländsk icke-finansiell enhet och då saldot inte överstiger 1 000 000 USD.
• Självcertifiering av kontoinnehavaren eller en kontrollerande person, då det handlar om ett eller flera konton som innehas av en passiv utländsk icke-finansiell enhet och saldot inte överstiger 1 000 000 USD.

I Finland kan ett finansinstitut visa att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto genom att lägga fram bevis om att en av följande förutsättningar uppfylls:

• enheten är en aktiv utländsk icke-finansiell enhet,
• enheten har inte kontrollerande personer eller
• de kontrollerande personerna är inte amerikanska fysiska personer

Ett finansinstitut behöver inte undersöka andra kännetecken om det visas att åtminstone en av ovan nämnda förutsättningar uppfylls.

5.13 Nya enhetskonton

Med ett nytt enhetskonto avses ett finanskonto för en juridisk person vilket upprätthålls av ett rapporterande finansinstitut och öppnats 1.7.2014 eller senare.

I strid med avtalet är det i Finland möjligt att använda den så kallade alternativa aktsamhetsproceduren vad gäller nya enhetskonton som öppnats mellan 1.7.2014 och 31.12.2014.

Enligt IRS meddelande 2014-33 (pdf) (Further Guidance on the Implementation of FATCA and Related Withholding Provisions) och avsnitt (Section) VI punkt H Tillägg I till FATCA-modellavtalet (Model 1) pdf, som uppdaterades i juni 2014, kan ett finansinstitut om de så önskar behandla enhetskonton som öppnats mellan 1.7.2014 och 31.12.2014 som existerande konton och med vissa begränsningar tillämpa de aktsamhetsprocedurer och tidsfrister för identifiering som gäller för existerande enhetskonton (paragraf IV i Tillägg I i modellavtalet i stället för paragraf V). Trots att vissa konton inte ännu omfattas av en direkt identifieringsplikt, gäller rapporteringsplikten fortfarande för uppgifter om år 2014 för de konton (också enhetskonton som öppnas 1.7–31.12.2014) som finansinstitutet på ett eller annat sätt eller av någon orsak identifierat som ett rapporteringspliktigt konto.

Ovan nämnda alternativa förfarande ingår inte i FATCA-avtalet mellan Finland och USA. Finska finansinstitut kan vad gäller enhetskonton som öppnats mellan 1.7.2014 och 31.12.2014 tillämpa den alternativa aktsamhetsproceduren om de så önskar. Vid tillämpning av undantaget ska det dock beaktas att enhetskonton som öppnats under denna tidsintervall inte är föremål för tillämpning av det undersöknings-, identifierings- och rapporteringsundantag på 250 000 USD som gäller för existerande konton. Med andra ord ska den alternativa aktsamhetsproceduren vara genomförd före 30.6.2016 vad gäller enhetskonton som öppnats under ovan nämnda tidsintervall oberoende av saldo.

5.13.1 Undantag som gäller gränsvärden för nya enhetskonton

Nya enhetskonton omfattas inte av undantag som gäller gränsvärden, och följaktliglien är det inte nödvändigt att tillämpa reglerna om sammanläggning eller valutaomräkning.

I strid med det som nämns ovan, behöver ett finansinstitut, då det upprätthåller kreditkortskonton, inte undersöka, identifiera eller rapportera sådana konton, om finansinstitutet har förfaringssätt eller förfaranden som hindrar överträdelse av ett kreditsaldo på 50 000 USD.

5.13.2 Identifiering av nya enhetskonton

Vad gäller nya enhetskonton ska ett finansinstitut identifiera om kontoinnehavaren:

• är en amerikansk person och om så är fallet om
  • personen är en specificerad amerikansk person eller
  • en sådan enhet som nämns i artikel 1(ff) i avtalet
• ett finskt finansinstitut eller ett finansinstitut som är beläget i en annan FATCA-avtalsstat;
• ett deltagande finansinstitut, ett utländskt finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare eller ett undantaget finansinstitut enligt definitionerna i relevanta U.S. Treasury Regulations;
• ett icke-deltagande finansinstitut; eller
• en aktiv eller passiv utländsk icke-finansiell enhet.

Nya enhetskonton ska rapporteras om kontoinnehavaren:

• är en specificerad amerikansk person; eller
• en passiv utländsk icke-finansiell enhet med en eller flera amerikanska kontrollerande fysiska personer.

Om kontoinnehavaren är någon av dem som förtecknas nedan, är inte kontot ett rapporteringspliktigt amerikanskt konto:

• en amerikansk person som är en annan person än en specificerad amerikansk person;
• ett finskt finansinstitut eller ett finansinstitut som är beläget i en annan FATCA-avtalsstat;
• ett deltagande finansinstitut, ett finansinstitut som kvalificerar som ett utländskt finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare eller ett undantaget finansinstitut enligt definitionen av uttrycken i relevanta U.S. Treasury Regulations;
• en aktiv utländsk icke-finansiell enhet; eller
• en passiv utländsk icke-finansiell enhet, där inte en enda kontrollerande person är en amerikansk fysik person.

Konton ska identifieras så fort som möjligt i samband med att de öppnas, dock senast då den övriga lagstiftningen om förhindrande av penningtvätt och kontroll av kunders identitet så förutsätter.

Identifiering av en enhet som ett finansinstitut

Ett finansinstitut ska identifiera en enhet som ett finansinstitut med GIIN-numret, ett bevis som enheten lagt fram eller utifrån en annan tillförlitlig dokumenterad utredning. Om finansinstitutet grundar identifieringen på GIIN-numret, ska det säkerställa att numret existerar och dess status utifrån listan över finansinstitut som registrerats i IRS.

Om ett finansinstitut inte har egen information eller offentligt tillgänglig information med vilken det tillförlitligt är möjligt att visa att en enhet är en aktiv utländsk icke-finansiell enhet, ett deltagande utländskt finansinstitut, ett finskt finansinstitut eller ett finansinstitut som är beläget i en FATCA-avtalsstat, behöver inte finansinstitutet be kontoinnehavaren att uppvisa ett separat intyg. Finansinstitutet ansvarar för att uppgifterna och kontoinnehavarens status korrekta då det grundar identifieringen på dessa uppgifter.

I alla övriga fall ska finansinstitutet skaffa ett intyg som getts av kontoinnehavaren för att utreda kontoinnehavarens status.

Identifiering av en enhet som ett icke-deltagande finansinstitut

Om kontoinnehavaren är ett annat finansinstitut än ett finansinstitut från Finland eller en annan stat som ingått ett FATCA-avtal, ska det behandlas som ett icke-deltagande finansinstitut om inte

• enheten ger självcertifiering där den bekräftar att den är ett certifierat finansinstitut som kvalificerar som ett finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare eller ett undantaget finansinstitut eller
• finansinstitutet utifrån tillgängliga uppgifter kan verifiera att enheten är ett finansinstitut som ska iaktta skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare eller ett undantaget finansinstitut, eller
• det rapporterande finansinstitutet inte till exempel med ett GIIN-nummer kan styrka att det är ett icke-deltagande finansinstitut eller att det registrerats som ett finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser

Ett finskt finansinstitut eller ett finansinstitut som är beläget i en annan stat som ingått ett FATCA-avtal kan bli ett icke-deltagande finansinstitut, om IRS betraktar institutet som ett sådant till följd av väsentlig överträdelse.

Från och med 2017 behöver konton och prestationer som betalats till icke-deltagande finansinstitut inte uppges för Skatteförvaltningen i Finland i FATCA-årsanmälan.

Identifiering av en kontoinnehavare som en specificerad amerikansk person

Om ett finansinstitut identifierar en innehavare av ett nytt enhetskonto som en specificerad amerikansk person, ska kontot rapporteras. Finansinstitutet ska inhämta självcertifiering som redogör för det amerikanska skatteidentifikationsnumret (TIN).

Identifiering av en enhet som en utländsk (annan än amerikansk) icke-finansiell enhet

En enhet är en utländsk icke-finansiell enhet om det den inte är ett finansinstitut så som beskrivs ovan eller en amerikansk icke-finansiell enhet. I så fall ska finansinstitutet utreda om enheten är en passiv utländsk icke-finansiell enhet och om någon av en sådan enhets kontrollerande personer är amerikanska fysiska personer.

En enhet är en passiv utländsk icke-finansiell enhet, om det inte är en aktiv utländsk icke-finansiell enhet (se avsnitt 2.2.6). Finansinstitutet ska i allmänhet inhämta självcertifiering av kontoinnehavaren för att fastställa om enheten är en passiv utländsk icke-finansiell enhet.

Finansinstitutet ska identifiera enhetens kontrollerande personer enligt AML/KYC-förfarandet. Finansinstitutet ska av kontoinnehavaren eller en kontrollerande person inhämta självcertifiering för att fastställa om en passiv utländsk icke-finansiell enhets kontrollerande personer är amerikanska medborgare eller om de skattemässigt bor i Förenta staterna. Om de är amerikanska medborgare eller om de bor i Förenta staterna, ska kontot behandlas som ett rapporteringspliktigt konto.

6 Självcertifiering (self certification)

6.1 Allmänt om självcertifiering

Med självcertifiering avses ett bevis som kontoinnehavaren ger finansinstitutet, med vilket finansinstitutet får information om kontoinnehavarens status och annan information som är nödvändig för finansinstitutet för att genomföra aktsamhetsproceduren och fullfölja dess deklarationsplikter.

Ett finansinstitut kan använda självcertifiering vad gäller kontoinnehavare som är fysiska personer enligt följande:

• För att utreda den skattemässiga hemvisten för en innehavare av ett nytt personkonto
• För att inhämta amerikansk TIN för en innehavare av ett nytt personkonto, vilken skattemässigt bor i Förenta skatterna, eller
• För att visa att en fysisk person de facto inte är amerikansk medborgare eller skattemässigt bor i Förenta staterna, även om de existerande personkonton som utgör låg- eller högvärdeskonton och som han eller hon innehar omfattar amerikanska indicier.

Självcertifiering av enheter krävs enligt följande:

• För att utreda enhetens status, om finansinstitutet inte utifrån information som det innehar eller offentligt tillgänglig information med rimlighet kan fastställa att kontoinnehavaren inte är en specificerad amerikansk person.
• För att utreda status för ett sådant finansinstitut som inte är ett finskt finansinstitut och inte ett finansinstitut i en partnerjurisdiktion och status inte framgår av den lista som IRS ger ut.
• För att utreda om enheten är en passiv utländsk icke-finansiell enhet.
• För att utreda den skattemässiga hemorten för en passiv utländsk icke-finansiell enhets kontrollerande person.

I Finland finns det inga exakta formkrav på självcertifiering. Det viktigaste är att självcertifieringen innehåller de uppgifter som behövs för att fastställa kontoinnehavarens status, vilka kontoinnehavaren själv på dokumenterat sätt styrkt (förutom traditionell underskrift är en elektronisk underskrift eller annan motsvarande certifiering av kontoinnehavaren acceptabel i detta sammanhang). Ett finansinstitut kan använda de blanketter som IRS gett ut (såsom blanketterna W-8 och W-9), andra liknande blanketter, egna blanketter som utarbetats för detta eller andra ändamål eller ett annat dokumenterat förfarande, med vilket kontoinnehavarens status kan fastställas på behörigt sätt. För att ett finansinstitut ska kunna anse att de uppgifter som kontoinnehavaren lämnat är tillförlitliga ska finansinstitutet också säkerställa att kontoinnehavaren förstår de uppgifter som inlämnas. Det är särskilt viktigt att säkerställa detta i situationer där en finländsk kund måste fylla i en blankett på främmande språk (t.ex. blankett W-8 eller W-9) eller där en utländsk kund måste fylla i en finländsk blankett. Finansinstitutet får ge råd till kontoinnehavaren när det gäller ifyllandet av ett självcertifiering. Finansinstitutet får också ge råd i beskattningsfrågor, till exempel vad som avses med skattemässig hemviststat. Finansinstitutet får dock inte ge sådana råd till kunden genom vilka man strävar efter att undvika eller kringgå rapporteringen.

Vad gäller nya konton ska ett finansinstitut inhämta självcertifiering då kontot öppnas. Den kan vara en del av dokumentationen om öppnandet av ett konto, vilken finansinstitutet inhämtat i samband med att kontot öppnas, inklusive dokumentation som inhämtats enligt förfarandet för förhindrande av penningtvätt eller kundidentifiering. Certifieringen ska dock alltid fås inom 90 dagar från det att kontot öppnats.

Vid bedömningen av riktigheten och tillförlitligheten i en självcertifiering ska finansinstitutet dra nytta av annan information som det inhämtat om kontoinnehavaren till exempel i samband med att kontot öppnades. Självcertifiering kan inte användas om ett finansinstitut vet eller har skäl att misstänka att certifieringen är felaktig eller opålitlig eller om en ändring som ändrar kontoinnehavarens status skett i de omständigheter som gäller kontoinnehavaren. I så fall ska finansinstitutet inom 90 dagar inhämta självcertifiering av kontoinnehavaren vilken redogör för kontoinnehavarens aktuella status. Självcertifiering bör också innehålla ett krav på att kontoinnehavaren underrättar finansinstitutet om sådana förändringar i omständigheterna som inverkar på fastställandet av kontoinnehavarens skattemässiga hemviststat.

Om kontoinnehavaren har existerande konton hos finansinstitutet och finansinstitutet utifrån dessa har de uppgifter som behövs för att fastställa kontoinnehavarens status, behövs ingen ny självcertifiering, under förutsättning att den certifiering och de uppgifter som inhämtats tidigare är tillförlitliga och korrekta.

6.2 Självcertifiering och personkonton

Nödvändiga uppgifter om en kontoinnehavare vid öppnande av ett nytt personkonto

I samband med att ett konto öppnas ska finansinstitutet av kontoinnehavaren få tillräckliga uppgifter enligt det som beskrivs ovan för att fastställa om kontoinnehavaren är en specificerad amerikansk person. Dessa uppgifter utgörs av till exempel följande uppgifter:

• namn
• adress i hemviststaten
• är kontoinnehavaren en specificerad amerikansk person och som en separat fråga, är kontoinnehavaren amerikansk medborgare
• skatemässig/-a hemviststat/-er om staten är en annan än Förenta staterna
• amerikanskt TIN

Finansinstitutet kan fylla i de nödvändiga uppgifterna på förhand för kundens räkning. Kontoinnehavaren ska dock alltid själv ge uppgifter om kontoinnehavarens skattemässiga hemviststater. Därtill ska kontoinnehavaren själv styrka att de uppgifter som lämnats då kontot öppnades är korrekta (se kraven om styrkande i avsnitt 6.1).

Självcertifiering om existerande konton för en fysisk person

Ett finansinstitut kan alltid utreda en kontoinnehavares status genom att följa förfarandet för nya konton. Vad gäller existerande konton ska ett finansinstitut inhämta självcertifiering om kontoinnehavarens skattemässiga status är oklar och kontoinnehavaren omfattas av till exempel amerikanska indicier. I så fall gäller kraven på förfarandet för att öppna ett nytt konto för självcertifieringen. Om ett finansinstitut av en kontoinnehavare får ett certifikat som visar att innehavaren inte är en specificerad amerikansk person, är det inte nödvändigt att rapportera kontot.

6.3 Självcertifiering och enhetskonton

Självcertifiering om nya enhetskonton

Ett finansinstitut ska inhämta självcertifiering av en innehavare av ett nytt enhetskonto, om det inte på annat sätt kan visa att det inte handlar om ett rapporteringspliktigt konto. Självcertifieringen ska redogöra för om kontoinnehavaren:

• är en specificerad amerikansk person.
• är ett finansinstitut som inte är ett finskt finansinstitut eller ett finansinstitut som är beläget i en partnerjurisdiktion (ett deltagande utländskt finansinstitut, ett finansinstitut som kvalificerar som ett utländskt finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare, eller ett annat i övrigt undantaget utländskt finansinstitut, enligt definitionen av dessa uttryck i relevanta US. Treasury Regulations).
• är en passiv utländsk icke-finansiell enhet.

Vad gäller passiva utländska icke-finansiella enheter ska finansinstitutet identifiera kontrollerande personer och inhämta självcertifiering av kontoinnehavaren eller kontrollerande personer för att fastställa om de är amerikanska medborgare eller skattemässigt bor i Förenta staterna.

Denna definition kan göras också på det sätt som beskrivits för nya konton för fysiska personer.

Självcertifiering om existerande konton för en enhet

Vad gäller en enhets existerande konton förutsätts självcertifiering till exempel i följande situationer:

• Innehavaren av enhetskontot identifieras som en specificerad amerikansk person
  • I så fall förutsätts det att finansinstitutet behandlar kontot som ett rapporteringspliktigt konto, förutom om det inhämtar självcertifiering som visar att kontoinnehavaren inte är en specificerad amerikansk person.
• Innehavaren av enhetskontot är inte ett finskt finansinstitut eller ett finansinstitut som är etablerat i en annan FATCA-avtalsstat och finansinstitutet har inte införts i det gällande FATCA-register som förs av IRS
  • Självcertifiering krävs då för att identifiera om enheten är ett finansinstitut som kvalificerar som ett certifierat utländskt finansinstitut som anses iaktta gällande skattebestämmelser, en undantagen verklig förmånsägare eller ett undantaget utländskt finansinstitut, enligt definitionen av dessa uttryck i relevanta U.S. Treasury Regulations;
• Innehavaren av enhetskontot är en passiv utländsk icke-finansiell enhet
  • Finansinstitutet ska av kontoinnehavaren inhämta självcertifiering för att fastställa dess status, förutom om finansinstitutet på annat tillförlitligt och dokumenterat sätt kan utreda om enheten är en passiv utländsk icke-finansiell enhet eller att enheten inte har kontrollerande personer eller att de kontrollerande personerna inte är specificerade amerikanska fysiska personer.

7 FATCA-årsanmälan

När ett finansinstitut identifierat sina rapporteringspliktiga konton i enlighet med förfarandet och den tillbörliga aktsamheten som beskrivs i denna anvisning, ska det årligen deklarera de rapporteringspliktiga kontona till Skatteförvaltningen, till de delar som beskrivs nedan i detta kapitel. Årsanmälans exakta informationsinnehåll framgår av Skatteförvaltningens tekniska tillämpningsanvisning om FATCA-årsanmälan som uppdateras ständigt (se Årsanmälan).

De tekniska delarna av FATCA-årsanmälan grundar sig på det schema som getts ut av den amerikanska skattemyndigheten IRS och den kompletteras och preciseras av den tekniska tillämpningsanvisningen. Årsanmälan ska ges via den elektroniska Ilmoitin.fi-tjänsten.

En FATCA-årsanmälan ska ges årligen före slutet av januari för föregående kalenderår.

7.1 De uppgifter som ska meddelas

Vad gäller rapporteringspliktiga konton och specificerade amerikanska personer som är innehavare av sådana konton och alla specificerade amerikanska kontrollerande personer av en enhet ska följande uppgifter deklareras:

1. Kontoinnehavarens eller den kontrollerande personens namn
2. Kontoinnehavarens eller den kontrollerande personens adress
3. Kontoinnehavarens eller den kontrollerande personens amerikanska skattenummer
4. Kontonummer eller motsvarande uppgift om kontonummer saknas
5. Det deklarationsskyldiga finansinstitutets namn och GIIN-nummer
6. Kontots saldo eller värde vid slutet av kalenderåret eller en annan behörig tidsperiod eller om kontot stängt under ett sådant år, direkt före det stängs.

Dessa uppgifter ska anmälas för år 2014 och därefter årligen.

Förutom de uppgifter som anges i punkterna 1–6 ovan, ska följande uppgifter ges om förvaringskonton vad gäller ett kalenderår eller en annan behörig rapporteringsperiod:

• Totalt bruttobelopp på ränta som betalats eller krediterats på kontot
• Totalt bruttobelopp på dividend som betalats eller krediterats på kontot
• Totalt bruttobelopp på inkomst som betalats eller krediterats på kontot
• Total bruttoavkastning för försäljning eller inlösen av tillgångar som betalats eller krediterats på kontot.

Dessa uppgifter ska inte deklareras för år 2014, utan de ska deklareras för första gången för år 2015. Totala bruttoinkomster av försäljning och inlösen av egendom ska meddelas för första gången för år 2016.

Förutom de uppgifter som nämns ovan i punkterna 1–6 ska följande uppgifter anmälas om förvaringskonton:

• Det totala bruttobeloppet på ränta som betalats eller krediterats på kontot under kalenderåret eller en annan behörig rapporteringsperiod.

Dessa uppgifter ska inte deklareras för år 2014, utan de ska deklareras för första gången för år 2015.

Vad gäller andra rapporteringspliktiga konton än förvarings- och depositionskonton, ska ett finansinstitut förutom de uppgifter som anges i punkterna 1–6 ovan meddela följande uppgifter:

• Totalt bruttobelopp som betalats eller krediterats på kontot inklusive totala inlösenbelopp som betalats till kontoinnehavaren under kalenderåret eller en annan behörig rapporteringsperiod

Dessa uppgifter ska inte deklareras för år 2014, utan de ska deklareras för första gången för år 2015.

Avslutande och överföring av konto

Vad gäller ett konto som är ett depositionskonto eller ett förvaringskonto, som helt avslutats eller överförts under kalenderåret, ska finansinstitutet, förutom de uppgifter som nämns i punkterna 1–5 ovan, meddelade det belopp eller värde som tagits ut eller överförts från kontot i samband med att det avslutades eller överfördes. Syftet är att meddela det belopp som togs ut från kontot i samband med processen för att avsluta kontot. Det är möjligt att saldot sjunker före den uttryckliga tidpunkt då kontot avslutas, varför det inte är ändamålsenligt att meddela saldot på den tidpunkt då kontot avslutas. Vid avslutande av ett konto är det acceptabelt att finansinstitutet:

• registrerar saldot eller värdet inom fem affärsdagar från det att det mottar kontoinnehavarens begäran om att avsluta kontot och meddelar detta saldo och;
• meddelar saldot eller värdet vid en tidpunkt före stängningen vilken det i övrigt använder i sin affärsverksamhet, såsom värdet eller saldot vid slutet av föregående månad

Vad gäller ett försäkringsavtal med kontantvärde som helt och hållet återköpts under kalenderåret, ska det totala belopp som utbetalades till kontoinnehavaren eller en utsedd person då kontot stängdes meddelas.

7.2 Närmare anvisningar om de uppgifter som ska meddelas

Adress

Den adress för kontoinnehavaren som ska meddelas är kontoinnehavarens hemadress i hemviststaten, vilken det rapporteringspliktiga finansinstitutet känner till. Om finansinstitutet inte känner till kontoinnehavarens hemadress ska finansinstitutet meddela den adress som det använder för postnings- eller andra ändamål.

Vad gäller passiva utländska icke-finansiella enheter ska adressen för varje rapporteringspliktiga kontrollerande person rapporteras.

Skattenummer (TIN)

När en kontoinnehavare fastställts som en amerikansk person, har ett finansinstitut i flera situationer skyldighet att utreda och deklarera kontoinnehavarens amerikanska skattenummer (U.S. Federal Taxpayer Identifying Number, TIN). Om kontoinnehavaren har ett amerikanskt skattenummer, ska det alltid användas i rapporteringen.

Vad gäller existerande rapporteringspliktiga konton för fysiska personer ska TIN alltid ges, om det rapporterande finansinstitutet känner till numret. Om det rapporterande finansinstitutet inte känner till TIN, ska kontoinnehavarens finska personbeteckning anmälas och i brist på sådan ska ett utländskt skattenummer meddelas. Om institutet inte har TIN, ska också kontoinnehavarens födelsedatum meddelas, om institutet känner till det. Deklarationsskyldiga finansinstitut ska inhämta och meddela TIN vad gäller personens existerande konton från och med 1.1.2017. Övergångsreglerna enligt meddelandet (Notice 2017-46) av Förenta staternas skattemyndighet IRS gällande amerikanska skattenummer som saknas upphörde 31.12.2019.

Deklarationsskyldiga finansinstitut ska inhämta självcertifiering som omfattar TIN (till exempel IRS blankett W-9 ”Request for Taxpayer Identification Number and Certification” eller en annan motsvarande blankett) av de fysiska personer som identifierats som boende i Förenta staterna och som har ett nytt konto som identifieras som ett rapporteringspliktigt konto från och med 1.7.2014.

Om ovan nämnda fysiska person inte meddelar TIN eller visar att han eller hon inte är skattskyldig i Förenta staterna, ska ett gällande konto rapporteras. Ett finansinstitut kan lita på att ett skattenummer som en kontoinnehavare meddelat är korrekt, om finansinstitutet inte vet eller inte har skäl att misstänka att skattenumret är felaktigt.

Finansinstitutet kan som skattenummer för en passiv icke-finansiell enhet som inte har ett amerikanskt skattenummer lämna uppgift enligt den tekniska tillämpningsanvisningen (se Årsanmälan).

Kontonummer eller annan motsvarande information

Om ett rapporteringspliktigt konto har ett kontonummer, ska det meddelas. I detta sammanhang förstås med kontonummer ett traditionellt bankkontonummer och därtill bland annat försäkringsavtalsnummer och andra individuella koder som skapats för rapporteringspliktiga konton med tanke på specifikationen av dessa.

Om ett rapporteringspliktigt konto inte har ett individuellt nummer, ska en individuell identifikation som motsvarar detta användningssyfte meddelas. Det viktigaste är att det rapporterande finansinstitutet kan identifiera ett rapporteringspliktigt konto också i framtiden.

I de undantagssituationer, där ett rapporteringspliktigt konto inte har någon identifikation, ska kontot på annat tillräckligt specificerat sätt beskrivas, så att det rapporterande finansinstitutet kan identifiera det rapporteringspliktiga kontot också i framtiden.

Ett rapporteringspliktigt konto är i allmänhet ett konto som ett finansinstitut använder i sin kundrapportering, vilket omfattar kundens transaktioner och tillgångsvärdet vid slutet av kalenderåret. Om ett finansinstitut därtill har till exempel egna hjälpkonton för sin bokföring eller annan uppföljning, är det inte nödvändigt att anmäla sådana separat, om det konto som i allmänhet inkluderas i rapporteringen omfattar alla uppgifter som krävs i årsanmälan.

Kontots saldo eller värde

Kontots saldo eller värde kan meddelas i euro eller i kontoföringsvalutan.

Ett depositionskontos saldo eller värde fastställs per 31.12, förutom om kontot avslutas före den tidpunkten.

Vad gäller andra konton ska saldo eller värde rapporteras per 31.12, förutom om kontot avslutas före denna tidpunkt. Om det inte är möjligt eller normal praxis att värdera ett konto per 31.12, ska den normala tidpunkt för att värdera kontot som ligger närmast 31.12 användas. Om 31.12 infaller på ett veckoslut eller en helgdag används den sista vardagen före 31.12.

Saldot på eller värderingen av ett konto utgörs av det saldo eller det värde som finansinstitutet räknat för kontoinnehavaren för anmälan.

Det saldo som ska rapporteras för en kapitalandel utgörs av det värde som finansinstitutet ska använda i den övriga regelbundna deklareringen. Saldot på skuldandelen utgörs av värdet på dess kapital.

Det saldo som ska meddelas för försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal utgörs av det belopp som finansinstitutet årligen meddelat som kontantvärde till dess försäkringstagare eller det belopp eller värde som finansinstitutet meddelat som återköpsvärde och räknat per 31.12. Om kontot fortfarande finns vid slutet av året, ska man därtill meddela belopp som gäller partiella återköp och som betalats under försäkringsåret.

Ansvar och plikter för kontoinnehavaren i anknytning till kontot eller tillgångar som innehas på ett konto ska inte dras av från kontots saldo eller värde. Avgifter, straff eller andra debiteringar som kontoinnehavaren kan ansvara för då ett konto stängs, överförs, återköps, försätts i likvidation eller vid kontantuttag ska inte heller dras av från saldot eller värdet.

Om kontots eller försäkringens värde är negativt, ska värdet rapporteras som noll.

Gemensamma konton

Vad gäller gemensamma konton anses hela saldot eller värdet höra till kontot. Det anses att hela värdet eller saldot hör till varje kontoinnehavare.

Om saldot eller värdet på ett konto som innehas gemensamt är till exempel 100 000 USD och en av kontoinnehavarna är en specificerad amerikansk person, uppgår det saldo som ska rapporteras för denna person till 100 000 USD. Om bägge kontoinnehavare är specificerade amerikanska personer, uppgår det saldo som ska rapporteras för bägge personer till 100 000 USD.

7.3 Anmälan av icke-deltagande finansinstitut

Om ett rapporterande finansinstitut gör betalningar till ett icke-deltagande finansinstitut, förutsatte avtalet att finansinstitutet meddelade namnet på varje icke-finansiellt institut och det totala värdet på betalningarna till dessa under åren 2015 och 2016.

Följande betalningar skulle anmälas:

1. Ränta som betalats från en icke-amerikansk källa till ett konto som innehas av ett utländskt icke-deltagande finansinstitut
2. Dividend som betalats från en icke-amerikansk källa för aktier som innehas på ett konto hos ett utländskt icke-deltagande finansinstitut
3. Betalningar till ett utländskt icke-deltagande finansinstitut (på finanskonto eller på basis av medel på det) i samband med en utlåningstransaktion som gäller värdepapper, en transaktion som gäller återköp efter försäljning, warrant, futur, swap eller en motsvarande transaktion, som antingen direkt eller indirekt beror på utbetalning av ränta eller dividend från en amerikansk källa eller som fastställs utifrån en sådan; och
4. Sådana betalningar från en icke-amerikansk källa till ett utländskt icke-deltagande finansinstitut som utgör inkomster eller nyttigheter av försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal.

Finansinstitutet anses ha erlagt ovan nämnda betalningar till ett icke-deltagande finansinstitut som ska rapporteras, om betalningsmottagaren är ett icke-deltagande finansinstitut för egen räkning eller i eget namn för kundens räkning. Däremot anses ett icke-deltagande finansinstitut i detta sammanhang inte vara betalningsmottagare, om det icke-deltagande finansinstitutet agerar i kundens namn och för kundens räkning i transaktionen.

Finansinstitutet anses inte vara betalare i situationer där dess kund själv betalar prestationer från eget konto till ett konto som administreras av ett icke-deltagande finansinstitut.

7.4 Blank anmälan

Ett rapporterande finansinstitut ska lämna in en årsanmälan även om det inte haft rapporteringspliktiga kundkonton och anknutna transaktioner under det år som är föremål för anmälan. Då kan finansinstitutet ge sin årsanmälan som en så kallad blank anmälan. Med en blank anmälan deklarerar finansinstitutet enbart uppgifter som gäller årsanmälan och själva institutet och att det inte har rapporteringspliktiga uppgifter. I så kallade sponsorsituationer ska även specificerande uppgifter om sponsorn anges i blank anmälan. Skatteförvaltningens tekniska tillämpningsanvisning (se Årsanmälan) för FATCA-årsanmälan innehåller närmare tekniska anvisningar om blanka anmälningar.

8 Påföljder av deklarationsfel och försummelse av avtalsplikterna

Om ett deklarationsskyldigt finansinstitut försummar sina plikter i anknytning till den nationella årsanmälan eller meddelar felaktiga eller bristfälliga uppgifter, kan en försummelseavgift enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande påföras för den deklarationsskyldige.

Om Skatteförvaltningen i Finland mottar en anmälan om väsentlig överträdelse av plikterna i artikel 4 i avtalet av ett finskt finansinstitut eller om Skatteförvaltningen själv identifierar en sådan, ska Skatteförvaltningen enligt avtalet dessutom anmäla försummelsen till den amerikanska skattemyndigheten IRS.

Skatteförvaltningen i Finland ska också kontakta finansinstitutet och säkerställa att finansinstitutet avhjälper försummelsen och säkerställer att sådana inte förekommer i framtiden. Om finansinstitutet inte avhjälper väsentliga försummelser inom den utsatta tiden, behandlar IRS finansinstitutet som ett icke-deltagande finansinstitut Om finansinstitutet inte trots uppmaningar rättar små fel kan Förenta staterna betrakta dem som väsentliga försummelser.

9 Förhindrande av kringgående av avtalsförpliktelserna

Enligt avtalet ska Finland säkerställa att finansinstituten inte har praxis för att kringgå anmälningar enligt avtalet. Med detta avses att finansinstituten inte själva får utveckla arrangemang där ett av syftena är att undvika eller kringgå att anmäla uppgifter som gäller amerikanska personers konton till Förenta staterna. Om ett finansinstitut upptäcker att en av dess kunder har ett sådant arrangemang, ska kundens konto rapporteras som ett konto för en amerikansk kund.

10 Registrering

Enligt artikel 4.1.c i FATCA-avtalet ska ett finskt finansinstitut registrera sig till det så kallade FATCA-register som administreras av IRS för att kunna åtnjuta förmåner enligt FATCA-avtalet och bemötas som ett deltagande finansinstitut. I samband med registreringen får finansinstitutet ett GIIN-nummer (Global Intermediary Identification Number). Registreringen och GIIN-numret grundar sig på Förenta staternas lagstiftning. IRS för registret och ger anvisningar om det. Registreringsportalen och registreringsanvisningar finns på IRS webbsidor.

Skatteförvaltningen i Finland är inte behörig vad gäller registreringen. Om Skatteförvaltningen upptäcker registreringsförsummelser, har den enligt avtalet en skyldighet att anmäla sådana till IRS.

Det förutsätts inte att finska enheter av följande typ registreras och ska inte heller registreras:

• finska icke-rapporterande finansinstitut enligt Tillägg II till avtalet
• aktiva och passiva finska icke-finansiella institut.

Om finansinstitutet är ett finansinstitut enligt Tillägg II till avtalet (med ett lokalt kundunderlag och) med några amerikanska rapporteringspliktiga konton, ska GIIN anges i årsanmälan, varför finansinstitutet, i strid med det som nämns ovan, ska registreras.

Enheter som är rapporterande finansinstitut och också fungerar som sponsorer för andra enheter ska registrera sig separat vad gäller alla dessa roller. En sponsor ska registrera de enheter som den sponsorerar och som uppfyller avtalskraven (jämför med punkt 3.4.2 B.1) före utgången av 2016. Det har varit möjligt att registrera sponsorerade enheter från och med november 2015.

specialsakkunnig Kalle Hirvonen

överinspektör Dinis Kyllönen

överinspektör Tiia Rönnqvist