I denna anvisning behandlas beskattningen av en sjukkostnadsförsäkring som arbetsgivaren har tecknat. Anvisningen tillämpas från och med att den publiceras även på sådana försäkringar vid allvarlig sjukdom som kan täcka den försäkrades vårdkostnader.
Anvisningen har kompletterats med anvisningar om försäkringar vid allvarlig sjukdom (kapitel 1.2.3, 2.7 och 2.9), om bedömning av huruvida försäkringsskydden är separata (kapitel 1.2.4) och om nyttjandeprincipens inverkan på den tidsmässiga inriktningen av förmånen som uppkommer av sjukkostnadsförsäkringen (kapitel 4.2 och 2.7). Ärendenas behandlingsordning har till vissa delar ändrats och andra små preciseringar har gjorts i anvisningen.
Beskattningen av andra riskpersonförsäkringar som arbetsgivaren tecknat behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av frivilliga riskpersonförsäkringar som tecknats av arbetsgivaren, och beskattningen av pensionsförsäkringar behandlas i anvisningen Frivilliga pensionsförsäkringar som arbetsgivaren tecknat. Beskattningen av försäkringar som fysiska personer själva tecknat behandlas i Skatteförvaltningens anvisningar Beskattning av livförsäkring och Beskattning av långsiktiga sparavtal och frivilliga pensionsförsäkringar tecknade av privatpersoner.
1 Inledning
1.1 Företagshälsovård och skyldighet att ordna företagshälsovård
Föreskrifter om företagshälsovården finns i lagen om företagshälsovård (1383/2001). Enligt 4 § i lagen ska en arbetsgivare på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa.
I lagen om företagshälsovård 7 § 1 mom. föreskrivs om de alternativa sätten som arbetsgivaren kan tillämpa för att ordna företagshälsovårdstjänsterna. Enligt lagrummet kan arbetsgivaren ordna företagshälsovården genom att:
- skaffa de tjänster arbetsgivaren behöver från en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet
- själv eller tillsammans med andra arbetsgivare ordna de företagshälsovårdstjänster han behöver
- skaffa de tjänster han behöver från någon annan verksamhetsenhet eller person som har rätt att producera företagshälsovårdstjänster.
Enligt 6 § 1 mom. i lagen om företagshälsovård ska arbetsgivaren och den som producerar företagshälsovårdstjänster ingå ett skriftligt avtal om ordnande av företagshälsovård, varav framgår de allmänna arrangemangen inom företagshälsovården samt tjänsternas innehåll och omfattning. Avtalet ska ses över om omständigheterna förändras väsentligt. Om arbetsgivaren själv producerar företagshälsovårdstjänster, ska arbetsgivaren på lämpligt sätt beskriva de omständigheter som avses ovan.
Närmare föreskrifter om minimiinnehållet i den lagstadgade företagshälsovården finns i lagen om företagshälsovård 12 §. Lagrummet innehåller föreskrifter om så kallad obligatorisk företagshälsovård som närmast omfattar förebyggande företagshälsovård, till exempel olika kontroller.
Enligt 14 § 1 mom. i lagen om företagshälsovård kan arbetsgivare utöver de tjänster som avses i 12 § ordna sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster för sina arbetstagare. Nedan kallas dessa tjänster frivillig företagshälsovård som ordnas av arbetsgivaren.
1.2 Försäkringar kompletterar företagshälsovården
1.2.1 Allmänt om ordnande av hälso- och sjukvårdstjänster med hjälp av försäkringar
På marknaden finns olika typer av försäkringar som är avsedda att trygga den försäkrades hälsa och funktionsförmåga vid olika risker som hotar hälsan (insjuknande, olycksfall osv.). Dessa försäkringar kan täcka bland annat sjukdomskostnader samt underlätta och påskynda tillgången till vård.
Arbetsgivaren kan inte ordna sådan obligatorisk företagshälsovård som avses i lagen om företagshälsovård enbart genom att teckna en sådan försäkring för sina arbetstagare som avses ovan. Arbetsgivaren kan dock ordna och skaffa hälso- och sjukvårdstjänster för sina anställda genom försäkringar, men till denna del är det fråga om frivillig företagshälsovård. I försäkringar som arbetsgivaren tecknat med tanke på arbetstagarens hälsa eller för att täcka sjukdomskostnader är det alltid och uteslutande fråga om arrangemang som kompletterar den lagstadgade företagshälsovården.
Skattelagstiftningen innehåller inga särskilda bestämmelser om försäkringar som ersätter sjukvård, utan skatteplikten för den förmån som försäkringen utgör bedöms enligt samma bestämmelser som skatteplikten för obligatorisk företagshälsovård. Enligt 69 § 1 mom. 1 punkten i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) anses som skattepliktig inkomst inte sedvanliga och skäliga förmåner som anställda och personer som får pension för tidigare anställning hos arbetsgivaren erhåller av denne och som utgörs av hälsovård som arbetsgivaren ordnar. Bestämmelsen gäller dock inte sådana ersättningar för kostnader för hälsovård och sjukdom som arbetsgivaren betalar till arbetstagaren.
Frivillig företagshälsovård som arbetsgivaren ordnar med hjälp av försäkringar kan vara en skattefri förmån, om alla förutsättningar som nämns i 69 § 1 mom. 1 punkten i ISkL och som beskrivs närmare i kapitel 2 i denna anvisning uppfylls. I annat fall är förmånen skattepliktig inkomst (se kapitel 4).
1.2.2 Sjukkostnadsförsäkring
Arbetsgivaren kan komplettera den obligatoriska företagshälsovården genom att teckna en frivillig försäkring för sina anställda, som ger dem rätt till hälso- och sjukvård som är mer omfattande än den lagstadgade miniminivån. En sådan försäkring kan kallas exempelvis sjukvårds-, sjukkostnads-, sjukdomsbehandlings- eller sjukvårdskostnadsförsäkring eller arbetsförmåga- eller hälsoförsäkring. Nedan används benämningen sjukkostnadsförsäkring för denna försäkring.
Försäkringsskyddet som grundar sig på sjukkostnadsförsäkringen täcker kostnaderna för undersökning och vård vid sjukdom eller skada. Försäkringen kan täcka vårdkostnader för många olika sjukdomar eller olycksfall. Alternativt kan ersättningsgiltigheten vara avgränsad till enbart vissa situationer.
1.2.3 Försäkring vid allvarlig sjukdom
På marknaden finns också separata försäkringar för allvarliga sjukdomar. Ersättning från en försäkring vid allvarlig sjukdom betalas om den försäkrade konstateras ha en sjukdom som enligt försäkringsvillkoren klassificeras som allvarlig, såsom cancer, infarkt eller förlamning.
I försäkringen vid allvarlig sjukdom ingår vanligtvis inget vårdkostnadsskydd som skulle ersätta undersöknings- och vårdkostnader, läkemedelskostnader och sjukhusavgifter som orsakats av en allvarlig sjukdom. Däremot kan man utifrån en sjukdomsdiagnos betala den försäkrade en fast engångsersättning som är fritt tillgänglig från försäkringen vid allvarlig sjukdom.
Om endast en engångsersättning kan betalas från försäkringen för en allvarlig sjukdom, betraktas försäkringen inte som frivillig företagshälsovård som arbetsgivaren ordnar. Beskattningen av sådana försäkringar behandlas i anvisningen Beskattning av frivilliga riskpersonförsäkringar som tecknats av arbetsgivaren.
Om försäkringen vid allvarlig sjukdom också omfattar vårdkostnadsskydd, dvs. kostnader som orsakats av sjukdomen ersätts, kan försäkringen anses vara frivillig företagshälsovård som ordnas av arbetsgivaren och den kan till sin karaktär jämställas med en sjukkostnadsförsäkring. Då bedöms skatteplikten för den förmån som försäkringen bildar under samma förutsättningar som för sjukkostnadsförsäkringen (se kapitel 2) och vid beskattningen av försäkringen tillämpas vad som i denna anvisning sägs om sjukkostnadsförsäkring.
1.2.4 Granskning enligt försäkringsskyddets innehåll
Ett enskilt försäkringsavtal kan omfatta flera olika försäkringar (försäkringsskydd). Det kan omfatta försäkringsskydd vid till exempel sjukdom, arbetsoförmåga eller dödsfall.
Försäkringsskydd som ersätter vårdkostnaderna för sjukdomar granskas som en helhet. Sjukkostnadsförsäkringens försäkringsskydd täcker i allmänhet också vårdkostnader som orsakas av olycksfall, så olycksfallsskyddet betraktas i dessa situationer inte som ett separat skydd från sjukkostnadsförsäkringen.
Om arbetsgivaren för sina arbetstagare har tecknat både en sjukkostnadsförsäkring och en försäkring vid allvarlig sjukdom som ersätter vårdkostnader, är det fråga om frivillig företagshälsovård som ordnats med hjälp av försäkringar. Då bedöms också försäkringsförmånens sedvanlighet, skälighet och kollektivitet som en helhet, även om försäkringsskyddet grundar sig på separata försäkringsavtal.
Skattefriheten av andra försäkringsskydd än sådana som hänför sig till ordnandet av frivillig företagshälsovård bedöms separat från sjukkostnadsförsäkringen oavsett om de ingår i samma avtal som sjukkostnadsförsäkringen eller inte. Till exempel försäkringspremien för en invaliditets- eller dödsfallsförsäkring som ingår i samma försäkringsavtal som en sjukkostnadsförsäkring beaktas således inte vid bedömningen av det skäliga beloppet av försäkringspremien.
2 Kriterier för skattefrihet för sjukkostnadsförsäkring
2.1 Helhetsbedömning och utgångspunkterna för bedömningen
Skattefriheten av en förmån som uppkommer av en sjukkostnadsförsäkring förutsätter kollektivitet, sedvanlighet och skälighet enligt 69 § 1 mom. 1 punkten i ISkL. Uppfyllelsen av dessa kriterier bedöms som en helhet.
Olika slags sjukkostnadsförsäkringar kan ha olika villkor, och därför ska skatteplikten för den förmån som uppstår av en enskild försäkring alltid bedömas från fall till fall. Bedömningen görs för ett kalenderår i sänder. En sjukkostnadsförsäkring som tidigare varit skattefri blir skattepliktig från ingången av det kalenderår då något av kriterierna för skattefrihet inte längre uppfylls (t.ex. den genomsnittliga försäkringspremien överskrider det belopp som betraktas som skäligt). Försäkringen kan bli skattefri igen om den uppfyller samtliga kriterier för skattefrihet.
Nedan beskrivs närmare de kriterier som ska uppfyllas samtidigt för att sjukkostnadsförsäkringen ska vara en skattefri förmån för arbetstagaren.
2.2 Arbetsförhållande
En sjukkostnadsförsäkring som tecknats av arbetsgivaren kan vara en skattefri förmån endast om de försäkrade personerna har ett anställningsförhållande till arbetsgivaren och faktiskt arbetar hos arbetsgivaren. Arbetet kan vara en heltids- eller deltidsanställning, en tillsvidareanställning eller en tidsbunden anställning. Även en sjukkostnadsförsäkring som tecknats för pensionerade tidigare arbetstagare kan utgöra en skattefri förmån.
En försäkring som tecknats för mottagaren av ett personligt arvode 13 § 1 mom. 2 punkten i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FörskUL) kan också betraktas som en försäkring som tecknats för arbetstagaren. En sjukkostnadsförsäkring som tecknats för en medlem i ett förvaltningsorgan kan vara en skattefri förmån för den försäkrade endast om hen faktiskt deltar i förvaltningsorganets arbete. Under vissa förutsättningar kan en sjukkostnadsförsäkring utgöra en skattefri förmån även för en aktieägare eller delägare som arbetar hos bolaget (se kapitel 3).
En sjukkostnadsförsäkring som har tecknats för någon annan än en arbetstagare (t.ex. underleverantör, inhyrd arbetstagare, samarbetspartner eller en arbetstagares familjemedlem) är inte en skattefri förmån. Även om gruppen av försäkrade utgörs av såväl arbetstagare som sådana andra personer, kan sjukkostnadsförsäkringen trots detta vara en skattefri förmån för arbetstagarna, förutsatt att de övriga kriterierna för skattefrihet uppfylls.
2.3 Försäkringen ingår i verksamhetsplanen för företagshälsovården
För att de hälso- och sjukvårdstjänster som arbetsgivaren ordnar ska kunna betraktas som skattefri hälso- och sjukvård enligt inkomstskattelagen ska de basera sig på en verksamhetsplan för företagshälsovården som arbetsgivaren utarbetat skriftligen eller på något annat motsvarande dokument. Samma princip tillämpas också på frivillig hälsovård som ordnas genom försäkringar. Skattefriheten för en förmån som uppkommer av en sjukkostnadsförsäkring eller en försäkring vid allvarlig sjukdom förutsätter alltså att försäkringen samt de anvisningar och principer som gäller den har inkluderats i företagshälsovårdens verksamhetsplan.
2.4 Försäkring som tecknas av arbetsgivaren
En sjukkostnadsförsäkring kan vara en skattefri förmån endast då arbetsgivaren har tecknat försäkringen och arbetsgivaren betalar försäkringspremierna direkt till försäkringsgivaren (t.ex. ett försäkringsbolag). Om arbetsgivaren betalar premier för en sjukkostnadsförsäkring som arbetstagaren själv tecknat, är det fråga om ersättning av arbetstagarens levnadskostnader och då anses premierna utgöra skattepliktig löneinkomst vid betalningstidpunkten.
Vid tillämpning av 69 § i inkomstskattelagen har även en förmån som erhållits från ett bolag som ingår i samma koncern i allmänhet betraktats som en personalförmån. Förmånen anses visserligen ha givits av det koncernbolag vid vilket arbetstagaren är anställd. Inom en koncern kan även sjukkostnadsförsäkringen ordnas så, att ett koncernbolag försäkrar samtliga arbetstagare inom samma koncern. Även i detta fall anses försäkringen ha tecknats av arbetstagarens arbetsgivare.
2.5 Försäkring som tecknats för hela personalen
Skattefriheten för en förmån som uppkommer av en sjukkostnadsförsäkring förutsätter att försäkringen har tecknats kollektivt för hela personalen på det sätt som avses i 69 § 1 mom. i ISkL. Om försäkringen har tecknats enbart för en viss personalgrupp eller en enskild arbetstagare, är det fråga om en skattepliktig förmån (CSN 43/2002).
Arbetsgivaren kan utifrån objektiva grunder fastställa vissa villkor för att personalen ska kunna inkluderas i försäkringsskyddet. Till exempel kan arbetsgivaren förutsätta en skälig minimilängd på ett anställningsförhållande innan arbetstagaren kan bli försäkrad. Försäkringen kan omfatta till exempel alla fast anställda arbetstagare vars anställning varat minst sex månader (HFD 2011:27). I rättspraxisen har man också accepterat att så kallade timanställda, som arbetsgivarens anställer tillfälligt i kortvariga anställningar, inte omfattas av försäkringen.
Försäkringsbolaget beviljar inte nödvändigtvis en enskild arbetstagare en sjukkostnadsförsäkring på grund av orsaker som hänför sig till hens hälsotillstånd eller ålder. Försäkringen kan ändå vara en skattefri förmån för de övriga arbetstagarna, förutsatt att de övriga kriterierna för skattefrihet uppfylls.
Om försäkringsgivaren har lämnat en del av arbetstagarna utanför försäkringsskyddet, kan arbetsgivaren ordna kompletterande företagshälsovård på samma nivå som sjukförsäkringsskyddet. Ett sådant ersättande arrangemang utgör inte en skattepliktig förmån för de anställda om arrangemanget upptas i verksamhetsplanen för företagshälsovården (se kapitel 2.3) så att den omfattar samtliga anställda som uteslutits från sjukkostnadsförsäkringen och att maximiersättningen för ett vårdtillfälle är skälig (högst 3 000 euro). Eventuell kompensation som arbetsgivaren betalar till arbetstagare som lämnats utanför försäkringen utgör däremot skattepliktig löneinkomst.
En arbetstagare kan avböja en försäkring som erbjuds av arbetsgivaren. Enbart till följd av att en arbetstagare avböjt förmånen blir försäkringen inte en skattepliktig förmån för de övriga anställda, förutsatt att arbetsgivaren inte betalar någon kompensation för detta till arbetstagaren. Om arbetsgivaren gottgör avböjandet av försäkringsförmånen för arbetstagaren till exempel genom att höja penninglönen är försäkringen skattepliktig förmån för alla arbetstagare.
En sjukkostnadsförsäkring som tecknats för en styrelsemedlem eller någon annan medlem i ett förvaltningsorgan kan vara en skattefri förmån enligt motsvarade förutsättningar som för en försäkring som tecknats för en arbetstagare. Förutsättningen för skattefrihet är även i detta fall bland annat att arbetsgivarens hela personal omfattas av försäkringen. Medlemmarna i förvaltningsorganet och verkställande direktören kan inräknas i personalen även om deras arbete inte utförs i ett anställningsförhållande. Å andra sidan behöver de inte inkluderas i försäkringsskyddet för att försäkringen ska anses vara tecknad för hela personalen.
Försäkringsskyddet kan ha olika omfattning till exempel mellan bolagen i en koncern eller mellan enskilda statliga eller kommunala inrättningar. Samtliga anställda vid en enhet ska däremot ha ett lika omfattande försäkringsskydd.
Mer information om kriterierna för kollektiva förmåner och bedömningen av huruvida kriterierna uppfylls finns i Skatteförvaltningens anvisning Personalförmånerna i beskattningen.
2.6 Försäkring ersätter inte lön
Försäkringspremierna utgör skattepliktig löneinkomst för arbetstagaren, om försäkringen används för att ersätta löneutbetalning (HFD 1990-B-565 och HFD 2.12.1992 liggare 4457). En motsvarande princip gäller alla personalförmåner som avses i ISkL 69 §.
Om sjukkostnadsförsäkringen används för att ersätta löneutbetalning, utgör försäkringspremierna alltid i sin helhet skattepliktig löneinkomst för arbetstagaren. Detta är fallet till exempel om arbetstagarens penninglön sänks och sänkningen kompenseras genom att teckna en sjukkostnadsförsäkring för hen. Likaså är det fråga om att ersätta löneutbetalning, om arbetstagaren får välja mellan försäkring och penninglön eller någon annan förmån.
2.7 Beloppet av försäkringspremien
Ett kriterium för att sjukkostnadsförsäkringen ska vara skattefri är att beloppet av försäkringspremien är skäligt. I högsta förvaltningsdomstolens prejudikat HFD 2013:141 ansågs som skattefri förmån en försäkring vars genomsnittliga årliga försäkringspremie överskred 400 euro per löntagare. Försäkringen kan med andra ord vara en skattefri förmån även i det fall att den genomsnittliga försäkringspremien överstiger 400 euro per kalenderår. Om försäkringspremien dock väsentligen överstiger detta belopp, är försäkringen en skattepliktig förmån. I beskattnings- och rättspraxis har en genomsnittlig årsavgift på över 1 000 euro inte ansetts vara skälig. Till exempel i högsta förvaltningsdomstolens opublicerade beslut HFD 24.10.2023 liggare 3072, ansågs en försäkring vars årliga försäkringspremie var över 1 200 euro inte vara sedvanlig och skälig.
Huruvida premien för en sjukkostnadsförsäkring är skälig bedöms främst utifrån beloppet av den genomsnittliga premien. Den genomsnittliga försäkringspremien beräknas genom att dividera det totala premiebeloppet som arbetsgivaren betalat med antalet försäkrade arbetstagare.
Som den totala avgiften för varje kalenderår beaktas de försäkringspremier som arbetsgivaren orsakats för ordnandet av det försäkringsskydd som var i kraft under året i fråga, även om arbetsgivaren skulle betala dem till försäkringsdistributören delvis på förhand eller i efterhand under olika kalenderår (till exempel som en uppskattningsbaserad förskottsräkning under föregående kalenderår eller som en så kallad utjämningsfaktura under följande kalenderår).
En sjukkostnadsförsäkring kan dock inte anses vara sedvanlig och skälig endast utifrån försäkringspremierna. Med andra ord innebär en skälig försäkringspremie inte automatiskt att försäkringen är en skattefri förmån. Sjukkostnadsförsäkringen är oberoende av försäkringspremiens storlek en skattepliktig förmån till exempel om försäkringsskyddet inte är sedvanligt och skäligt. Å andra sidan kan enbart en avsevärt hög försäkringspremie resultera i att försäkringen blir en skattepliktig förmån.
Om arbetsgivaren har tecknat både en sjukkostnadsförsäkring och en försäkring vid allvarlig sjukdom som innehåller vårdkostnadsskydd för sina arbetstagare, bedöms försäkringspremiernas skälighet som en helhet. Försäkringarnas skattefrihet förutsätter alltså att båda försäkringarnas sammanlagda genomsnittliga försäkringspremie är skälig.
Exempel 1: Arbetsgivaren har tecknat för sina arbetstagare en sjukkostnadsförsäkring och en försäkring vid allvarlig sjukdom som ersätter vårdkostnaderna. Den genomsnittliga försäkringspremien per arbetstagare är i fråga om sjukförsäkring 700 euro per år och i fråga om försäkringen vid allvarlig sjukdom 500 euro per år. Eftersom försäkringspremiernas sammanlagda belopp på 1 200 euro per år inte är skäligt på det sätt som avses i 69 § i ISkL, utgör försäkringarna en skattepliktig förmån.
Arbetstagaren kan eventuellt själv betala en del av premien för sjukkostnadsförsäkringen. Den försäkringspremie som arbetstagaren betalar till arbetsgivaren inverkar inte på vad som betraktas som ett skäligt belopp på premien. Beloppet av en försäkringspremie som kan betraktas som skäligt är således inte högre, även om arbetstagaren betalar en del av försäkringspremien till arbetsgivaren. Samma princip tillämpas även när arbetstagaren själv betalar en del av försäkringspremien direkt till försäkringsbolaget, det vill säga att arbetsgivaren och löntagaren delar på premien.
2.8 Innehållet i försäkringsskyddet
Skatteplikten för en förmån som uppkommer genom en sjukkostnadsförsäkring beror på försäkringsskyddets omfattning, det vill säga hurdan hälso- och sjukvård som enligt försäkringsvillkoren kan ersättas.
Sjukkostnadsförsäkringen är en skattefri förmån om den ersätter förebyggande företagshälsovård på samma nivå som den obligatoriska företagshälsovård som arbetsgivaren ordnar. I praktiken utgör försäkringen ett komplement till den obligatoriska företagshälsovården. Då avgörs förmånens skattefrihet av huruvida de åtgärder som ersätts från sjukförsäkringen är sedvanliga och skäliga.
Sjukkostnadsförsäkringen kan vara en skattefri förmån om den ersätter skäliga kostnader för till exempel:
- besök hos allmänläkare
- sedvanliga och skäliga specialistläkarbesök
- behandling av sjukdom eller olycksfall (t.ex. operationskostnader, vårddagsavgifter på sjukhus, fysikalisk vård som ordinerats av företagsläkaren)
- läkemedel för behandling eller förebyggande av sjukdom (även läkemedel som ordinerats av någon annan än företagsläkaren)
- tandvård på skälig nivå (t.ex. tandkontroller, plombering av tand, avlägsnande av tandsten).
Om arbetsgivaren har tecknat en separat tandförsäkring för sina arbetstagare för att ordna sedvanlig och skälig tandvård, kan förmånen vara skattefri under samma förutsättningar som sjukkostnadsförsäkringen (CSN 43/2019).
Sjukkostnadsförsäkringen kan även ersätta andra kostnader som anknyter till så kallade gamla sjukdomar, dvs. sjukdomar som gett den försäkrade symtom eller för vilka den försäkrade anlitat en läkare innan hen anslöts till försäkringen. Även i dessa fall kan försäkringen vara en skattefri förmån (HFD 2011:27).
Sjukkostnadsförsäkringen ger däremot en skattepliktig förmån, om man utifrån den kan ersätta kostnader till exempel:
- vård eller undersökning på grund av graviditet eller förlossning, abort, graviditetsprevention, fertilitetsbehandlingar eller -undersökningar, inseminationsbehandling, sterilisering eller undersökning av fostrets tillstånd.
- plastikkirurgi, vård, operation eller tandvård av kosmetiska skäl
- anskaffning av naturpreparat eller vitaminpreparat som inte har samband med behandlingen av en sjukdom.
2.9 Ersättningens maximibelopp
Skatteplikten för förmånen som sjukkostnadsförsäkringen utgör påverkas också av hur stor ersättning som kan utgå ur försäkringen för kostnader för en sjukdom eller ett olycksfall. Sjukkostnadsförsäkringen kan vara en skattefri förmån endast om maximibeloppet på ersättningen från försäkringen är skäligt.
En sjukkostnadsförsäkring anses inte vara en skattepliktig förmån, om ersättningen som betalas från försäkringen är högst 10 000 euro per sjukdomsfall eller olycksfall (HFD 2011:27 och HFD 2013:141). Om ersättningen som kan betalas ur försäkringen för en enskild försäkringshändelse överstiger detta belopp, är försäkringen en skattepliktig förmån.
Vid bedömningen av skäligheten hos maximiersättningen för en försäkring vid allvarlig sjukdom som innehåller vårdkostnadsskydd beaktas det sammanlagda beloppet av vårdkostnads- och engångsersättningen.
Om arbetsgivaren som frivillig företagshälsovård har tecknat både en sjukkostnadsförsäkring och en försäkring vid allvarlig sjukdom som innehåller vårdkostnadsskydd för sina arbetstagare, bedöms maximiersättningarnas skälighet som en helhet. Då förutsätter försäkringarnas skattefrihet att de maximiersättningar som betalas på basis av dem (vårdkostnadsersättningar från båda försäkringarna samt engångsersättningen från försäkringen vid allvarlig sjukdom) sammanlagt uppgår till högst 10 000 euro per enskild sjukdom.
Maximibeloppet som ersätts ur en sjukkostnadsförsäkring kan även fastställas på något annat sätt än sjukdoms- eller olycksfallsspecifikt i ett försäkringsavtal. Ersättningarna kan begränsas till exempel så att ersättningar betalas upp till ett visst belopp under försäkringens giltighetstid eller under ett kalenderår. Förutsatt att den maximala ersättningen för ett sjukdomsfall eller olycksfall inte överstiger 10 000 euro kan sjukkostnadsförsäkringen vara en skattefri förmån, även om ersättningarna under försäkringens giltighetstid eller under ett kalenderår kan överstiga 10 000 euro.
Sjukkostnadsförsäkringen behöver inte ha en arbetstagarspecifik självriskandel för att förmånen som uppkommer genom försäkringen ska vara skattefri. Om försäkringen omfattar en arbetstagarens självriskandel och arbetsgivaren betalar den åt arbetstagaren eller ersätter arbetstagaren för självriskandelen, anses betalningen utgöra ersättning för levnadskostnader och därmed skattepliktig löneinkomst. En självriskandel som betalas av arbetsgivaren utgör dock inte en skattepliktig förmån för arbetstagaren om självriskandelen enligt försäkringsvillkoren ska betalas av arbetsgivaren.
Skatteplikten för en förmån som uppkommer av en sjukkostnadsförsäkring påverkas inte huruvida ersättningar någonsin betalas från försäkringen. Huruvida en eventuell ersättning som betalas från försäkringen är skattepliktig avgörs också separat från skatteplikten för förmånen (se kapitel 6).
3 Sjukkostnadsförsäkrade företagare
3.1 Aktieägare i aktiebolag och bolagsman i personbolag
En sjukkostnadsförsäkring som tecknats för en aktieägare i ett aktiebolag eller en bolagsman i ett personbolag (öppet bolag eller kommanditbolag) kan vara en skattefri förmån för mottagaren på motsvarande grunder som för arbetstagarna. För skattefrihet förutsätts alltid att den försäkrade aktieägaren eller bolagsmannen faktiskt arbetar hos bolaget. Hen behöver dock inte ta ut lön för sitt arbete. Om en försäkring tecknas för en aktieägares eller bolagsmannens familjemedlem som inte arbetar hos bolaget, är det alltid fråga om en skattepliktig förmån som aktieägaren eller bolagsmannen fått.
En sjukkostnadsförsäkring som tecknats för en aktieägare eller bolagsman kan vara en sådan skattefri personalförmån som avses i 69 § i ISkL, om försäkringen uppfyller de kriterier för sedvanlighet och skälighet som beskrivits i kapitel 2 i denna anvisning. För skattefrihet krävs dessutom att alla försäkrade omfattas av ett lika täckande försäkringsskydd, oavsett om de försäkrade är ägare i bolaget eller inte. En sjukkostnadsförsäkring kan betraktas som en skattefri förmån för en aktieägare eller bolagsman även om bolaget inte har några andra anställda.
En sjukkostnadsförsäkring kan vara en skattefri förmån endast som ett komplement till företagshälsovården. Det innebär att för att en sjukkostnadsförsäkring som tecknats till exempel för en aktieägare i ett bolag ska vara skattefri, så ska bolaget ordna företagshälsovård också för aktieägaren, vilket annars inte är obligatoriskt för en person med företagarstatus. Om aktieägaren inte omfattas av den obligatoriska företagshälsovården, utgör sjukkostnadsförsäkringen en skattepliktig förmån för hen.
3.2 Rörelseidkare, yrkesutövare eller jordbruksidkare
En rörelseidkare, yrkesutövare eller jordbruksidkare är inte en separat juridisk person och kan således inte ge sig själv skattefria personalförmåner enligt 69 § i ISkL.
En rörelseidkare, yrkesutövare eller jordbruksidkare kan av ovan nämnda orsak inte dra av premierna för en sjukkostnadsförsäkring som hen tecknat för sig själv från närings- eller jordbruksinkomsten. Hen kan dock göra avdrag för kostnader för företagshälsovård som hen ordnat för sig själv enligt Skatteförvaltningens anvisning Kostnader för företagshälsovård för företagare i beskattningen.
4 Beloppet av en skattepliktig förmån och tidsmässig inriktning
4.1 En skattepliktig försäkringsförmån är i regel lön
Skattepliktig inkomst är enligt ISkL 29 § 1 mom. den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde. Enligt 61 § 2 mom. i inkomstskattelagen är skattepliktig förvärvsinkomst bland annat lön i arbetsförhållande. Enligt 13 § 3 mom. i lagen om förskottsuppbörd anses som lön även förmåner som avses i ISkL 69 § till den del de inte är sedvanliga och skäliga. Således, om den sjukkostnadsförsäkring som arbetsgivaren tecknat inte uppfyller de villkor för skattefrihet som nämns i 69 § 1 mom. 1 punkten i ISkL, beskattas förmånen som uppkommer av försäkringen som de försäkrade arbetstagarnas löneinkomst.
Om en skattepliktig sjukkostnadsförsäkring har tecknats för en aktieägare som arbetar i ett aktiebolag, beskattas förmånen som uppkommer av försäkringen som delägararbetstagares lön, om förmånen har behandlats som lön (naturaförmån) i bolagets bokföring och anmälts till inkomstregistret. Om en förmån som en delägararbetare eller dennes familjemedlem har fått inte har behandlats och anmälts som lön eller om förmånen är osedvanlig eller ogrundad, kan den beskattas som förtäckt dividend enligt 29 § i lagen om beskattningsförfarande (1995/1558, BFL). Mer information om beskattningen av förtäckt dividend finns i Skatteförvaltningens anvisning Förtäckt dividend.
Premien för en sjukkostnadsförsäkring som tecknats för en bolagsman i ett personbolag utgör vinstutdelning, som bolaget inte kan dra av i beskattningen.
Om en sjukkostnadsförsäkring har tecknats för någon annan än en person som arbetar i bolaget som arbetstagare, med förtroendeuppdrag eller som delägare, uppkommer alltid en skattepliktig förmån av försäkringen. Premierna för en försäkring som har tecknats till exempel för en underleverantör, samarbetspartner eller inhyrd arbetstagare utgör skattepliktig förvärvsinkomst för den försäkrade. Premierna för en försäkring som tecknats för en arbetstagares familjemedlem beskattas dock som arbetstagarens löneinkomst.
4.2 Nyttjandeprincipen och förmånens skatteår
En skattepliktig förmån som uppkommer av en sjukkostnadsförsäkring utgör inkomst vid den tidpunkt då förmånen har stått till arbetstagarens förfogande. Med detta avses den tid under vilken arbetstagarens försäkringsskydd har varit i kraft. Förmånens skatteår bestäms alltså enligt den så kallade nyttjandeprincipen, och det har ingen betydelse vilket år arbetsgivaren betalar försäkringspremierna.
Exempel 2: Årspremien för den sjukkostnadsförsäkring som en arbetsgivare tecknat för sina arbetstagare är 1 100 euro per arbetstagare, så försäkringen utgör en skattepliktig förmån för arbetstagarna. Försäkringsbolaget fakturerar arbetsgivaren försäkringens årspremie i två delar: för varje arbetstagare faktureras en försäkringspremie på 600 euro i juli samma år och en utjämningsfaktura på 500 euro i mars följande år. Även om arbetsgivaren betalar en del av den årliga premien till försäkringsgivaren först följande år, beskattas förmånen enligt nyttjandeprincipen som inkomst för det år då det försäkringsskydd som bekostats med premierna har varit i kraft.
Skatteplikten för förmånen som uppkommer av sjukkostnadsförsäkringen och bland annat försäkringspremiernas skälighet bedöms kalenderårsvis på det sätt som anges i kapitel 2.1 i denna anvisning.
4.3 Försäkringspremiens belopp som grund för beräkningen av förmånen
Om en sjukkostnadsförsäkring har tecknats enbart för en viss person eller personalgrupp, är de försäkringspremier som arbetsgivaren betalar skattepliktig inkomst för den försäkrade till hela beloppet. Premierna utgör en skattepliktig förmån också då sjukkostnadsförsäkringen som tecknats för hela personalen på något annat sätt är osedvanlig och oskälig (t.ex. på grund av den genomsnittliga försäkringspremiens storlek).
Exempel 3: Arbetsgivaren har tecknat en sjukkostnadsförsäkring endast för medlemmarna i ledningsgruppen, och försäkringspremien är 380 euro per arbetstagare. Försäkringspremierna utgör skattepliktig löneinkomst för medlemmarna i ledningsgruppen, eftersom försäkringen inte har tecknats för hela personalen.
Exempel 4: Arbetsgivaren har för sin personal som består av fem arbetstagare tecknat en kollektiv sjukkostnadsförsäkring, vars årliga försäkringspremie är sammanlagt 6 000 euro. Den genomsnittliga försäkringspremien är 1 200 euro per arbetstagare (6 000 euro/5), så försäkringen är inte en sedvanlig och skälig förmån. Försäkringspremierna beskattas som arbetstagarnas löneinkomst.
Den skattepliktiga förmånen för en enskild försäkrad uträknas primärt utifrån hur stor del av försäkringspremien som hänför sig till arbetstagarens försäkringsskydd. Om beloppet av försäkringspremien inte har fastställts separat för varje försäkrad, används schablonfördelning för att fastställa beloppet av en enskild persons skattepliktiga förmån. Vid avsaknad av annan utredning anses den skattepliktiga inkomsten utgöras av den genomsnittliga försäkringspremien (den totala försäkringspremien dividerat med antalet försäkrade personer).
Exempel 5: Arbetsgivaren har tecknat en sjukkostnadsförsäkring för hela personalen, och den genomsnittliga försäkringspremien är 1 100 euro per arbetstagare. Försäkringsbolaget har differentierat försäkringspremierna för olika arbetstagare så att premien för till exempel arbetstagare A är 900 euro och premien för arbetstagare B är 1 300 euro.
Försäkringen är en skattepliktig förmån för alla arbetstagare, eftersom beloppet på den genomsnittliga premien är oskäligt. Beloppet på en arbetstagares skattepliktiga förmån är den premie som hänför sig till hen, det vill säga 900 euro för arbetstagare A och 1 300 euro för arbetstagare B. Om den försäkringspremie som arbetsgivaren betalar inte hade varit differentierad, skulle beloppet på den skattepliktiga inkomsten för både A och B ha varit den genomsnittliga premien, det vill säga 1 100 euro.
En arbetstagare kan i sin beskattning inte dra av en försäkringspremie som utgör löneinkomst, eftersom sådana levnadskostnader som ersatts av arbetsgivaren inte får dras av i beskattningen (ISkL 31 § 4 mom.). Om arbetstagaren betalar en del av försäkringspremien till arbetsgivaren, minskar denna andel beloppet av den förmån som betraktas som arbetstagarens lön.
4.4 Sjukkostnadsförsäkring som tilläggsförmån för en del av arbetstagarna
En mer omfattande sjukkostnadsförsäkring, som tecknats som en extra förmån för en viss personalgrupp, omfattar inte hela personalen kollektivt och utgör därför en skattepliktig förmån för de försäkrade, trots att försäkringens omfattning i sig är sedvanlig och skälig.
Premierna är dock skattepliktig inkomst endast i den mån som premierna överstiger premierna för en sedvanlig och skälig sjukkostnadsförsäkring som tecknats för hela personalen (HFD 2017:60). Försäkringspremierna är alltså inte skattepliktig inkomst i den mån som de motsvarar premierna för en sedvanlig och skälig sjukkostnadsförsäkring för den övriga personalen.
Exempel 6: En arbetsgivare har tecknat sjukkostnadsförsäkring för hela personalen, och den kan anses vara sedvanlig och skälig. Dessutom har arbetsgivaren tecknat en mer omfattande sjukkostnadsförsäkring för ledningen. Med stöd av den mer omfattande försäkringen har ledningen både samma försäkringsskydd som den övriga personalen och dessutom ett mer täckande skydd från den mer omfattande sjukkostnadsförsäkringen. Försäkringspremierna är skattepliktig inkomst för ledningen i den mån som de överstiger premierna för den sjukkostnadsförsäkring som tecknats för hela personalen.
5 Arbetsgivarens skyldigheter avseende sjukkostnadsförsäkring som är underställd skatt
5.1 Arbetsgivarens anmälningsskyldighet
Enligt lagen om inkomstdatasystemet (53/2018, InkDSL) ska prestationsbetalaren lämna till inkomstregistret uppgifter om bland annat sina utbetalningar av löner, naturaförmåner, arvoden, pris och andra skattepliktiga förmåner (InkDSL 6 § 2 mom. 1 punkten).
Om en sjukkostnadsförsäkring som arbetsgivaren tecknat är en skattepliktig förmån för arbetstagaren, ska arbetsgivaren anmäla förmånens belopp samt förskottsinnehållningen på förmånens värde och arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift som arbetsgivaren betalat till inkomstregistret. Mer information om att anmäla uppgifterna finns i anvisningen om inkomstregistret.
Om en sjukkostnadsförsäkring som har tecknats av arbetsgivaren är en skattefri förmån för arbetstagaren, ska den inte anmälas till inkomstregistret.
5.2 Arbetsgivarens skyldighet att verkställa förskottsinnehållning
5.2.1 Allmänt om behandling av förmåner i förskottsuppbörden
Om en sjukkostnadsförsäkring som arbetsgivaren tecknat utgör en skattepliktig förmån för löntagaren, ska arbetsgivaren verkställa förskottsinnehållning på förmånens belopp (FörskUL 9 §). Eftersom förmånen från sjukkostnadsförsäkringen är en betalning som görs i annat än pengar ska förskottsinnehållningen verkställas enligt 9 § 1 mom. i förordningen om förskottsuppbörd (1124/1996, FörskUF) genom att förmånens belopp (se avsnitt 4) läggs till det belopp som betalas till arbetstagaren i pengar.
Arbetsgivaren kan behandla en skattepliktig sjukkostnadsförsäkring antingen som en återkommande förmån eller på samma sätt som en tillfällig förmån. Det valda sättet ska tillämpas konsekvent.
5.2.2 Försäkring som en återkommande förmån
På beloppet av premierna för en sjukkostnadsförsäkring som behandlas som en återkommande förmån ska förskottsinnehållning verkställas månatligen. Förmånens belopp per månad räknas ut genom att dividera de försäkringspremier som betalas för ett kalenderår och som utgör arbetstagarens skattepliktiga inkomst med antalet försäkringsmånader. Till exempel räknas månadsbeloppet på förmånen från en försäkring som gäller ett kalenderår ut genom att dividera den totala försäkringspremien för året med tolv.
Exempel 7: Q Ab har tecknat en frivillig sjukkostnadsförsäkring för sin nyckelperson D. Försäkringsbolaget fakturerar försäkringspremien för hela året på engång i januari. Premiebeloppet är 1 200 euro.
Försäkringen utgör en skattepliktig förmån för D, och därför ska Q Ab verkställa förskottsinnehållning på förmånens värde. Beloppet på vilket förskottsinnehållningen ska verkställas varje månad räknas ut genom att dividera den totala försäkringspremien med antalet försäkringsmånader (i detta fall med 12). Förskottsinnehållningen verkställs således varje månad på en förmån vars värde är 100 euro (1 200 euro/12).
Om det slutliga beloppet av försäkringspremien inte är känt när lönen betalas, kan arbetsgivaren verkställa förskottsinnehållningen enligt den beräknade försäkringspremien. I så fall ska beloppet av den under året verkställda förskottsinnehållningen efteråt rättas så att den motsvarar förskottsinnehållningen på det verkliga värdet av den skattepliktiga förmånen. Rättelsen ska göras när det verkliga premiebeloppet är känt eller senast vid den sista löneutbetalningen för kalenderåret.
Exempel 8: W Ab har tecknat en frivillig sjukkostnadsförsäkring bara för sina nyckelpersoner. Försäkringsbolaget fakturerar försäkringspremien för hela året i oktober. Försäkringsbolagets förhandsbesked till W Ab vid ingången av året är att försäkringspremien för hela året beräknas vara 840 euro per försäkrad.
Försäkringen utgör en skattepliktig förmån, och därför ska W Ab verkställa förskottsinnehållning på förmånens värde. Utifrån försäkringsbolagets förhandsbesked beräknar W Ab att förmånens värde är 70 euro per månad (840 euro/12) och verkställer förskottsinnehållning månatligen enligt detta belopp.
Före löneutbetalningen i oktober sänder försäkringsbolaget till W Ab en specifikation på beloppen av de slutliga försäkringspremierna för året. Enligt specifikationen är premien för arbetstagare V totalt 960 euro och därmed har hen fått en förmån vars värde är 80 euro per månad (960 euro/12).
Utifrån specifikationen står det klart att den beräknade försäkringspremien som använts vid löneberäkningen inte stämmer överens med den verkliga premien. Mellan januari och september verkställdes förskottsinnehållning på ett förmånsvärde på sammanlagt 630 euro (9 x 70 euro). Enligt det verkliga premiebeloppet verkställdes under den tiden ingen förskottsinnehållning på ett förmånsvärde på 90 euro (9 x 80 euro - 630 euro).
W Ab rättar beloppet av förskottsinnehållningen vid löneutbetalningen i oktober. Till V:s inkomst som omfattas av förskottsinnehållning räknas då försäkringspremien för oktober (80 euro) plus den del av förmånens verkliga värde som inte beaktats under tidigare månader (90 euro). Värdet av förmånen som omfattas av förskottsinnehållning vid löneutbetalningen i oktober är således sammanlagt 170 euro (80 euro + 90 euro). I november och december verkställer W Ab förskottsinnehållning enligt förmånsvärdet 80 euro.
5.2.3 Försäkring som behandlas på samma sätt som en tillfällig förmån
Om sjukkostnadsförsäkringen behandlas på samma sätt som en tillfällig förmån, ska arbetsgivaren verkställa förskottsinnehållning enligt försäkringspremiens värde periodiserat över samma kalenderår. Då kan förskottsinnehållningen verkställas antingen
- på engång, så att den skattepliktiga förmånens andel kan beaktas till exempel vid utbetalning av följande lön efter att försäkringspremien betalts eller vid sista utbetalningen av penninglön under kalenderåret, eller
- i flera delar, så att den skattepliktiga förmånen delas upp i jämnstora belopp och beaktas vid löneutbetalningarna under resten av året.
Exempel 9: W Ab har för sina anställda tecknat en skattepliktig sjukkostnadsförsäkring vars årspremie är 900 euro per försäkrad. Försäkringsbolaget fakturerar försäkringspremien för hela året i början av april. W Ab upptar försäkringen i lönebokföringen på samma sätt som en tillfällig förmån.
Arbetstagare A har en penninglön inklusive naturaförmåner på 10 000 euro i månaden. W Ab lägger i april förmånsvärdet från sjukkostnadsförsäkringen till A:s lön som omfattas av förskottsinnehållning och verkställer förskottsinnehållningen på detta belopp (10 000 euro + 900 euro = 10 900 euro).
Alternativt skulle W Ab kunna beakta förmånsvärdet vid löneutbetalningen någon annan månad under kalenderåret (t.ex. december). W Ab skulle också kunna periodisera förmånen som jämnstora belopp över löneutbetalningarna under resten av året (900 euro/9 månader = 100 euro/månad), och då skulle A:s lön som omfattas av förskottsinnehållning under april–december vara 10 100 euro i månaden (10 000 euro + 100 euro).
Om arbetsgivaren verkställer förskottsinnehållning på förmånens värde på samma sätt som på en tillfällig förmån, kan den också tilldela arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift till samma månader som förskottsinnehållningen.
5.3 Arbetsgivares skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift
Enligt 5 § 1 mom. i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016) ska arbetsgivaren betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift på grundval av de löner som hen betalat till arbetstagarna. Om sjukkostnadsförsäkringen som arbetsgivaren tecknat utgör en skattepliktig förmån för arbetstagarna (lön), beror arbetsgivarens skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift på huruvida sjukkostnadsförsäkringen har tecknats med samma omfattning för hela personalen eller inte.
Om en sjukkostnadsförsäkring har tecknats med samma omfattning för hela personalen, är det fråga om en kollektiv förmån, trots att den är skattepliktig. I så fall behöver arbetsgivaren inte betala någon sjukförsäkringsavgift på förmånsvärdet (5 § 3 mom. i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och 11 kap. 3 § 3 mom. 1 punkten i sjukförsäkringslagen (1224/2004, SFL)). Mer information om inverkan av förmånens kollektivitet på arbetsgivarens skyldighet att betala sjukförsäkringsavgift finns i Skatteförvaltningens anvisning Personalförmånerna i beskattningen.
Om sjukkostnadsförsäkringen inte är kollektiv ska arbetsgivaren betala arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift av förmånens värde (Lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 5 § 1 mom.). Så är fallet till exempel när försäkringen har tecknats för endast en del av personalen eller försäkringens omfattning inte är densamma för alla anställda. Arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.
Om sjukkostnadsförsäkringen utgör en skattefri förmån, betalar arbetsgivaren ingen sjukförsäkringsavgift på förmånens värde.
6 Beskattning av ersättning som utbetalas ur försäkringen samt försäkringsgivarens skyldigheter
En ersättning som betalas arbetstagaren ur en sjukkostnadsförsäkring som arbetsgivaren tecknat utgör inte lön från arbetsgivaren, utan en försäkringsersättning från försäkringsbolaget. Beskattningen av försäkringsersättningen beror på för vilket ändamål ersättningen har erhållits.
Enligt 80 § 5 punkten i inkomstskattelagen utgör ersättning för sjukdomskostnader eller annan därmed jämförbar ersättning som utbetalats med stöd av en personförsäkring skattefri inkomst. Ersättningar som betalas utifrån en sjukkostnadsförsäkring är oftast sådana skattefria ersättningar för sjukdomskostnader.
Den försäkrade kan också få olika slags engångsersättningar med stöd av försäkringen. Andra engångsersättningar än ersättningar för inkomstbortfall som har betalts på grund av bestående arbetsoförmåga eller i försäkringsavtalet fastställd sjukdom eller skada utgör skattefri inkomst (ISkL 80 § 6 punkten).
Om försäkringsersättningen erhållits i stället för skattepliktig inkomst eller som ersättning för minskade inkomster eller försämrad utkomst, utgör den ändå skattepliktig inkomst (ISkL 79 §). Till skattepliktig inkomst räknas också till exempel invaliditetsdagpenning som grundar sig på en försäkring samt en fast ersättning som utbetalats för sjukfrånvarodagar till den del den överstiger beloppet på vårddagsavgiften på sjukhus (CSN 78/1995).
Om en försäkringsersättning som betalas utifrån en sjukkostnadsförsäkring omfattas av skatt, ska försäkringsbolaget eller annan försäkringsgivare verkställa förskottsinnehållning på den (FörskUF 9 §) och anmäla ersättningens belopp inklusive förskottsinnehållningen till inkomstregistret. Däremot verkställs ingen förskottsinnehållning på en skattefri försäkringsersättning och den ska inte anmälas till inkomstregistret.
ledande skattesakkunnig Tero Määttä
specialsakkunnig Marita Mäkeläinen