Beskattning av överlåtelse av värdepapper

Anvisningen anknyter till helheten: Beskattning av överlåtelsevinst, Familjerätt och beskattning

---

I denna anvisning behandlas frågor som gäller inkomstskatt i anknytning till överlåtelse av värdeandelar, placeringsfondsandelar och andra värdepapper. Anvisningen har uppdaterats och preciserats.

Denna anvisning tillämpas inte på värdepappershandel som skett på aktiesparkonton, och anvisningen gäller inte heller överlåtelse av virtuella valutor.

I slutet av anvisningen i bilaga 1 finns en förteckning över de finländska börsbolag vars aktier slutgiltigt har förlorat sitt värde till följd av konkurs och över det skatteår under vilket aktiernas slutgiltiga värdeförlust har konstaterats.

1 Värdepapper, värdeandelar, andelar i placeringsfonder

Värdepapper utgörs av till exempel aktier i ett aktiebolag, motsvarande andelar i ett annat samfund, masskuldebrev, obligationer och placeringsfondandelar. Också ett depositionsbevis som utfärdats för bland annat en aktie i ett aktiebolag, en andel i ett annat samfund eller ett masskuldebrev är ett värdepapper. (Värdepappersmarknadslagen 746/2012, 2 kap.1 §)

Värdeandelar är sådana värdepapper som har anslutits till värdeandelssystemet. Över värdeandel utfärdas inget aktiebrev eller annan handling gällande rättighetens befintlighet eller innehåll. Rättigheten, till exempel äganderätten till en aktie, framgår av registreringar som gjorts i ett elektroniskt värdeandelssystem (värdeandelsregister). Till värdeandelssystemet har anslutits bland annat nästan alla aktier som noterats offentligt i Finland. Bestämmelser om värdeandelssystemet finns i lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet (348/2017).

Med placeringsfond avses ett förmögenhetskomplex som huvudsakligen består av värdepapper. Placeringsfonden ägs av de personer, samfund och stiftelser som placerat medel i fonden i förhållande till sina respektive fondandelar. Placeringsfonder och motsvarande utländska fondföretag betraktas som samfund som beskattas skilt från ägarna. Placeringsfonden förvaltas av ett fondbolag. En fondandel förvärvar man i allmänhet genom att teckna den i fondbolaget. Ägaren av en fondandel kan yrka att fonden löser in hans eller hennes fondandel, vilket i praktiken är det vanligaste sättet att överlåta en fondandel. Trots att placeringsfondandelar är värdepapper hör de i allmänhet inte till värdeandelssystemet. Bestämmelser om placeringsfonder finns i lagen om placeringsfonder (213/2019).

Överlåtelse av värdeandelar, placeringsfondandelar och andra värdepapper beskattas med några undantag enligt samma regler. I det följande behandlas beskattningen av fysiska personer för överlåtelse av värdeandelar, placeringsfondandelar och andra värdepapper enligt inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL). Bestämmelser om beskattningen av överlåtelsevinst och -förlust finns i 45–50–§ i inkomstskattelagen.

Beskattningen av vinst vid överlåtelse av andra slags tillgångar – såsom bostadsaktier och fastigheter – redogörs för i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning och i de separata anvisningar till vilka hänvisas i den anvisningen. Skatteförvaltningen har även gett anvisningen Beskattning av derivat.

Skatteförvaltningen har en separat anvisning om Beskattning av livförsäkring, liksom också om Beskattning av kapitaliseringsavtal

Antecknings- och deklarationsskyldigheten i anknytning till placeringsverksamhet redogörs i Skatteförvaltningens anvisning Deklarationsskyldigheten för fysiska personer och dödsbon i inkomstbeskattningen

2 Om beskattning av överlåtelsevinst och -förlust

2.1 Allmänt

Överlåtelsevinst och -förlust kan uppkomma när egendom överlåts mot vederlag. Överlåtelse mot vederlag är köp (försäljning), byte och vissa med byte jämförliga händelser, såsom förvärv av skiftesandel vid upplösning av ett aktiebolag. Under vissa förutsättningar ska också kapitalåterbäring som annat än ett offentligt noterat aktiebolag betalat ut beskattas som överlåtelse. Mer om beskattning av kapitalåterbäring senare i denna anvisning.

Då köpesumman är 0 euro är det inte fråga om överlåtelse mot vederlag (se HFD 2020:145). Frågan i högsta förvaltningsdomstolen gällde om en på ett köpebrev baserad överlåtelse av äganderätten till aktier skulle anses vara en sådan överlåtelse på vilken bestämmelserna om överlåtelseförlust tillämpas, trots att aktiernas försäljningspris enligt köpebrevet avtalats till noll euro. HFD konstaterade att beskattningen av överlåtelsevinst på grund av sin natur gäller endast överlåtelser över vilka ett vederlag i någon form har betalats eller erlagts åt en skattskyldig som överlåter egendom. Vederlaget ska ha ett ekonomiskt värde. Rubriceringen av det dokument som gällde överföringen av aktiernas äganderätt som köpebrev saknade betydelse i ärendet eftersom inget verkligt vederlag hade erlagts för aktierna. Eftersom inget vederlag hade betalats åt överlåtaren för överföringen av äganderätten till aktierna hade ingen sådan överlåtelseförlust uppstått som kunde beaktas i inkomstbeskattningen.

En överlåtelsevinst uppkommer när försäljningspriset överskrider anskaffningsutgiften för den överlåtna egendomen och utgifterna för förvärvandet av vinsten. En överlåtelseförlust uppkommer i sin tur när försäljningspriset underskrider anskaffningsutgiften för den överlåtna egendomen och utgifterna för förvärvandet av vinsten. Överlåtelseförlust kan uppkomma också på grund av slutlig värdeförlust för ett värdepapper på grund av konkurs eller ett annat därmed jämförbart skäl.  När ett aktiebolag upplöses genom likvidationsförfarande och ingen skiftesandel alls flyter in för aktieägaren från bolaget, är det möjligt att fastställa överlåtelseförlust för anskaffningsutgiften för aktierna. Om aktieägaren får en skiftesandel då bolaget upplöses, men mindre än vad anskaffningsutgiften för aktierna var, fastställs överlåtelseförlust för differensen.

Anskaffningsutgifter behandlas i kapitel 4.2 i denna anvisning. Utgifter för att förvärva vinst behandlas i kapitel 9 i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning.

2.2 Överlåtelsevinst

Överlåtelsevinster av både inhemska och utländska värdepapper är i princip skattepliktig kapitalinkomst oberoende av hur länge egendomen har varit i överlåtarens ägo och hur hen har förvärvat egendomen (genom köp, gåva, arv och så vidare).

Beloppet av överlåtelsevinst räknas ut så att från egendomens överlåtelsepris (det vill säga det mottagna vederlaget) avdras egendomens oavskrivna anskaffningsutgift samt utgifterna för att förvärva vinst.

Överlåtelsepriset och anskaffningsutgiften beaktas till sitt nominella belopp. En eventuell förändring av pengarnas realvärde påverkar inte uträkningen av överlåtelsevinsten, även om egendomen hade förvärvats för länge sedan.

Om anskaffningspriset på egendomen har betalats i annan valuta än euro, omräknas anskaffningspriset till euro enligt växelkursen på anskaffningsdagen. Om överlåtelsepriset har erhållits i annan valuta än euro, omräknas överlåtelsepriset till euro i brist på annan utredning enligt den växelkurs som gällde den dag då överlåtelsepriset mottagits. Anskaffningsutgift som betalats i finska mark omräknas till euro med den fasta omräkningskursen 5,94573 mark = 1 euro.

2.3 Överlåtelseförlust

Beloppet av överlåtelseförlust uträknas genom att man från egendomens överlåtelsepris drar av egendomens anskaffningsutgift och utgifter för överlåtelse och anskaffning av egendom. Överlåtelsepriset och anskaffningsutgiften beaktas även här till sitt nominella belopp och en förändring av pengarnas realvärde påverkar inte beräkningen. Om anskaffningen eller överlåtelsen av egendom har skett i annan valuta än i euro, omräknas valutan till euro i enlighet med kapitel 2.2.

Förluster för överlåtelse av egendom är avdragbara om det inte finns separata bestämmelser om att de är oavdragbara. Avdragbar överlåtelseförlust dras av från vinst vid överlåtelse av den skattskyldiges egendom eller vad gäller förluster från och med år 2016 också från andra kapitalinkomster under skatteåret och fem år därefter.

Med överlåtelseförlust jämställs till exempel också slutlig värdeförlust för värdepapper. Överlåtelseförlust och avdrag av överlåtelseförlust redogörs närmare nedan i kapitel 25 i denna anvisning.

2.4 Överlåtelsevinst och -förlust räknas separat för varje anskaffningsparti

Överlåtelsevinsten och -förlusten räknas ut separat för varje anskaffningsparti. Om den överlåtna egendomen har förvärvats i flera partier, ska överlåtelsevinsten och -förlusten således räknas ut separat för varje anskaffningsparti.

Det är vanligt vid fondsparande att man skaffar fondandelar i en och samma placeringsfond litet i sänder, till exempel genom månatliga partier. När fondandelarna överlåts ska överlåtelsevinsten räknas ut skilt för varje anskaffningsparti på basis av anskaffningsutgiften, försäljningskostnaderna och det mottagna överlåtelsepriset för partiet i fråga.

2.5 Skatteåret för överlåtelsevinst och -förlust

Överlåtelsevinsten utgör inkomst för det skatteår under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal, till exempel avtal om inlösning av aktier, har ingåtts. Köpeprisets betalningstid påverkar i regel inte beskattningstidpunkten.

På motsvarande sätt uppstår överlåtelseförlust under det år under vilket ett bindande köp eller annat överlåtelseavtal har ingåtts. Om överlåtelseförluster och deras avdragsordning, se nedan kapitel 25 Överlåtelseförlust och avdrag av överlåtelseförlust.

3 Skattefria överlåtelser

3.1 Generationsväxlingsöverlåtelser

Överlåtelse av aktierna i ett aktiebolag kan vara skattefri under vissa förutsättningar som anges i lagen. De tre villkoren för skattefrihet är följande:

1. Att den skattskyldige överlåter aktier eller andelar i ett bolag, vilka berättigar till en ägarandel på minst 10 procent i detta bolag.
2. Att förvärvaren är överlåtarens barn, barnets bröstarvinge, överlåtarens syskon eller överlåtarens halvsyskon. Skattefriheten omfattar även förvärvarens make om den nämnda nära släktingen och maken mottar de överlåtna aktierna tillsammans.
3. Att egendomen i sammanlagt 10 år varit i överlåtarens eller i hens och en sådan persons ägo av vilken överlåtaren har erhållit den utan vederlag.

Frågan behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Generationsväxling i ett aktiebolag i beskattningen.

3.2 Små överlåtelser

Enligt särskilda bestämmelser är vissa överlåtelsevinster skattefria och vissa överlåtelseförluster icke avdragsgilla. Av särskild betydelse vid beskattningen av värdepappersöverlåtelser är att små vinster är skattefria och att små förluster inte är avdragsgilla.

Överlåtelsevinsten är skattefri om överlåtelsepriserna för all egendom som överlåtits under skatteåret är sammanlagt högst 1 000 euro. På motsvarande sätt är överlåtelseförlusten icke avdragsgill om anskaffningsutgifterna för all under skatteåret överlåten egendom är högst 1 000 euro och överlåtelsepriserna för all egendom som överlåtits under skatteåret samtidigt är sammanlagt högst 1 000 euro.

När man tillämpar ovan nämnda eurobelopp beaktas överlåtelsepriserna och anskaffningsutgifterna för all slags egendom som överlåtits under skatteåret (utöver värdepapper t.ex. överlåtelsepriser och anskaffningsutgifter för fastigheter och bostadsaktier). I detta sammanhang beaktas dock inte överlåtelsepriserna eller anskaffningsutgifterna för överlåtelse av sådan egendom som särskilt föreskrivits vara skattefri. Sådana egendomsöverlåtelser är till exempel skattefri överlåtelse av egen stadigvarande bostad och skattefri generationsväxling.

Här beaktas inte heller överlåtelse av sedvanligt bohag eller med det jämförbar personlig egendom (se närmare Skatteförvaltningens anvisning Helt eller delvis skattefria överlåtelsevinster i personbeskattningen).

4 Beräkning av överlåtelsevinst och -förlust

4.1 Överlåtelsepris

Ett överlåtelsepris är ett vederlag som överlåtaren av egendom får med anledning av en överlåtelse. Vid köp är överlåtelsepriset det erhållna penningvederlaget (försäljningspris). Vid byte erhålls vederlaget delvis eller helt i annan egendom än pengar. Överlåtelsepriset utgörs av gängse värdet vid överlåtelsetidpunkten för egendomen som fåtts vid byte ökat med eventuell mellanpeng eller minskat med mellanpeng som betalats vid byte.

4.2 Anskaffningsutgiften

4.2.1 Anskaffningspris och -kostnader

Anskaffningsutgifterna för värdeandelar, placeringsfondandelar och andra värdepapper fastställs på olika sätt beroende på hur de en gång i tiden har förvärvats. Om den överlåtna egendomen har anskaffats genom köp är anskaffningsutgiften det erlagda inköpspriset. Om egendomen har erhållits vid byte, är anskaffningsutgiften det gängse värdet på egendomen som överlåtits vid bytet ökat med eventuell mellanpeng.

Man kan förvärva aktier genom att teckna dem när bolaget grundas eller vid en senare aktieemission. Då utgörs anskaffningsutgiften av teckningspriset för aktierna.

Som anskaffningsutgift för aktier räknas också vederlagsfria aktiekapitalplaceringar i aktiebolag och placeringar i fonder för inbetalt fritt eget kapital. En sådan placering anses fördela sig jämnt som anskaffningsutgift för de aktier som aktieägaren som gjorde placeringen äger i bolaget, oberoende av när och till vilket pris aktierna ursprungligen har skaffats. En vederlagsfri placering påverkar inte beräkningen av den tid som aktierna har ägts.

Om placeringen görs i form av någon annan egendom än pengar, handlar det om apportplacering och överlåtelse till gängse värde av egendom som har placerats i bolaget. Också i det fall att en aktieägare säljer egendom till aktiebolaget till underpris, handlar det om en placering i bolaget som kan jämföras med apport. Sådan placering av egendom i aktiebolag behandlas i aktieägarens beskattning som en överlåtelse. Som överlåtelsepris för egendom som placerats i ett aktiebolag betraktas i överlåtelsevinstbeskattningen nämnda egendoms gängse värde vid tidpunkten för överlåtelsen (HFD:2009:66).

Hur kapitallån som beviljats aktiebolag inverkar på aktiernas anskaffningspris behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelser och förluster av kapitallån och andra lån som beviljats bolag i inkomstbeskattningen.

Egendom har man också kunnat få exempelvis genom arv, gåva eller avvittring. Mer information om olika sätt att förvärva aktier och om anskaffningspris som fastställs på basis av de olika sätten finns senare i denna anvisning.

Till anskaffningsutgiften räknas även vissa kostnader som direkt anknyter till anskaffning av egendomen (anskaffningskostnader). Sådana är bland annat överlåtelseskatt eller stämpelskatt som köparen betalat, förmedlingsarvode som köparen betalat till värdepappersmäklaren och teckningsarvode för fondandelar som betalats till fondbolaget, banken eller värdepappersföretaget. Om värdepappret har anskaffats via börshandel, har överlåtelseskatt i allmänhet inte betalats.

4.2.2 Presumtiv anskaffningsutgift och ägartid

I stället för det sammanlagda beloppet på anskaffningsutgift och utgifter för förvärvande av vinst kan överlåtelsevinsten räknas ut genom att man från överlåtelsepriset drar av den så kallade presumtiva anskaffningsutgiften. Presumtiv anskaffningsutgift tillämpas endast vid beskattning av fysiska personer eller dödsbon, och bara när överlåtelsevinsten beskattas enligt inkomstskattelagen.

Presumtiv anskaffningsutgift innebär att man vid uträkning av överlåtelsevinsten alltid drar av från överlåtelsepriset minst

• 20 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen en kortare tid än 10 år
• 40 procent av överlåtelsepriset, om överlåtaren vid överlåtelsetidpunkten hade ägt egendomen i minst 10 år.

Ägartiden för värdepapper beräknas från den tidpunkt då de har förvärvats. Vid grundande av ett aktiebolag anses aktierna ha skaffats när aktierna tecknas och stiftelseurkunden undertecknas. När aktier förvärvas genom köp, börjar ägartiden i allmänhet den dag köpebrevet undertecknas. Ägartiden för aktier som förvärvats vid aktieemission behandlas i kapitel 9.3. Ägartiden för aktier som tecknats på basis av en anställningsoption beräknas från tidpunkten då aktierna tecknas. Ägandet av egendom som fåtts i arv börjar på dödsdagen, och ägandet av egendom som fåtts i gåva börjar den dag då gåvobrevet undertecknas. Anskaffningstidpunkten för egendom som överförts till make eller efterlevande make vid avvittring räknas från det förvärv som föregått avvittringen. Anskaffningstidpunkten för egendom som vid avvittring tillfallit ett dödsbo är den avlidnes dödsdag.

Presumtiv anskaffningsutgift används i stället för det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande ifall avdraget blir större om det räknas ut enligt den presumtiva anskaffningsutgiften än vad det blir om det räknas ut enligt det sammanlagda beloppet. Vinsten räknas alltså ut så att den blir förmånligare för den skattskyldige.

Presumtiv anskaffningsutgift kan också tillämpas vid överlåtelse av egendom som erhållits i arv eller gåva och den presumtiva anskaffningsutgiften är större än gåvo- eller arvsbeskattningsvärdet ökat med försäljningskostnaderna, eller vid överlåtelse av egendom som erhållits genom avvittring och den presumtiva anskaffningsutgiften är större än anskaffningsutgiften för det förvärv som föregått avvittringen ökad med försäljningskostnaderna. Vid uträkningen av vinst från terminsavtal ska den presumtiva anskaffningsutgiften däremot inte dras av.

4.2.3 Utredning av anskaffningspriset

När överlåtelsevinsten beräknas har Skatteförvaltningen inte alltid uppgifter om värdepapprens anskaffningspris. Säljaren ska i regel kunna visa det ursprungliga anskaffningspriset och utgifterna som anknyter till anskaffningen för att överlåtelsevinsten ska räknas enligt det verkliga anskaffningspriset. Om säljaren inte kan visa det verkliga anskaffningspriset, används den presumtiva anskaffningsutgiften vid beräkning av överlåtelsevinsten.

Det är viktigt att visa anskaffningspriset och -utgifterna, särskilt om det är fråga om förlustbringande överlåtelse. Annars kan förlustbringande överlåtelse bli till vinst i beskattningen på grund av användandet av presumtiv anskaffningsutgift.

5 Överlåtelse till underpris

Om överlåtelsepriset för egendomen inte överstiger 75 procent av egendomens gängse värde vid överlåtelsetidpunkten, betraktas skillnaden mellan det betalda priset och det gängse värdet som gåva. Då delas överlåtelsen enligt det betalda priset och det gängse värdet i ett köp mot vederlag och i en vederlagsfri gåva. Överlåtelsevinsten eller -förlusten beräknas då så att från det erhållna överlåtelsepriset avdras endast den del av egendomens anskaffningsutgift som motsvarar den mot vederlag överlåtna andelen.

Konstgjord överlåtelseförlust som beror på att en överlåtelse skett till underpris är inte avdragbar. I avgörandet HFD 2014:85 hade den skattskyldige sålt börsaktier till sina barn till ett pris som underskred börskurserna på försäljningsdagen. Överlåtelseförlusten godkändes inte som avdragbar till den del förlusten hade orsakats av att försäljningspriserna underskred börskurserna. Förlusten ansågs vara verklig endast till den del den berodde på minskning av egendomens gängse värde.

6 Överlåtelse av värdeandelar, placeringsfondandelar och andra värdepapper vilka fåtts  i arv eller gåva

Överlåtelsevinst eller -förlust kan uppstå också vid överlåtelse av värdeandelar, placeringsfondandelar och andra värdepapper som man fått i arv eller gåva. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas också i dessa fall ut så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och utgifterna för vinstens förvärvande eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Storleken på den presumtiva anskaffningsutgiften (40 % eller 20 %) avgörs utgående från ägartiden. Ägartiden för egendom som erhållits genom arv eller testamente räknas från arvlåtarens död. Ägartiden för egendom som erhållits i gåva räknas från att gåvan getts.

Som anskaffningsutgift för värdepapper som erhållits i arv eller gåva anses beskattningsvärdet vid arvs- eller gåvobeskattningen. Som anskaffningsutgift kan inte det värde avdras som använts för värdepappret vid avvittring eller arvskifte. Den betalda arvs- eller gåvoskatten får inte räknas till anskaffningsutgiften eller annars dras av vid beskattningen av överlåtelsevinsten.

Arvsbeskattningsvärdet på värdepappret dras av som anskaffningsutgift både då ett oskiftat dödsbo överlåter värdepappret och då en arvinge överlåter egendom som han eller hon erhållit vid arvskifte.

Som anskaffningspris avdras alltså det beskattningsvärde som använts i arvsbeskattningen och kostnaderna för att förvärva vinst eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Ägartiden som påverkar storleken på den presumtiva anskaffningsutgiften räknas från dödsdagen.

7 Vidareöverlåtelse av värdeandelar, placeringsfondandelar eller andra värdepapper vilka fåtts i gåva inom ett år från gåvan

Värdet vid gåvobeskattningen får inte dras av som anskaffningsutgift för värdepappret, om man överlåter värdepappret innan ett år har förflutit från gåvan. Som anskaffningsutgift betraktas i sådana fall gåvogivarens anskaffningsutgift jämte senare ändringar. 

Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas också i detta fall ut så att man från överlåtelsepriset drar av det sammanlagda beloppet av den icke-avskrivna anskaffningsutgiften på egendomen och utgifterna för förvärvande av vinst eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Den presumtiva anskaffningsutgiften utgör i detta fall alltid 20 procent av överlåtelsepriset, eftersom gåvotagarens ägartid börjar från att gåvan getts.

När man säljer vidare aktier som man fått i gåva innan ett år har gått från gåvan, bör man ta i beaktande att andelar av viss egendom som hör till värdeandelssystemet anses ha överlåtits i den ordning i vilken de har förvärvats, om inte den skattskyldige visar något annat. Gåvan är en överlåtelse där gåvogivaren överlåter samma bolags värdeandelar som finns på samma värdeandelskonto enligt FIFO-principen (först-in-först-ut) i den ordning som hen har fått dem.

Om man på samma gång ger likadana andelar i gåva till flera olika mottagare, anses värdepappren ha överlåtits i den ordning som de värdeandelar som fås i gåva registreras på mottagarnas värdeandelskonton. Värdepappren anses inte ha överlåtits i den ordning som bestäms i gåvobrevet om överlåtelseordningen.

Man kan eventuellt med stöd av 28 § i lagen om beskattningsförfarande ingripa i förfaranden där aktier som fåtts i gåva säljs kort efter att gåvan har mottagits och det finns en intressegemenskap mellan parterna, om arrangemanget vid en helhetsbedömning ger särskilda skatteförmåner. Situationer som gäller kringgående av skatt beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Tillämpning av bestämmelsen om kringgående av skatt.

Även gåvobeskattning ska verkställas på värdepappret som fåtts i gåva. Då påförs gåvotagaren gåvoskatt på gåvans gängse värde vid gåvotillfället. Om gåvotagaren har överlåtit värdepappret vidare inom ett år från att gåvan givits, och överlåtelsevinsten har räknats ut enligt ovan utgående från gåvogivarens anskaffningsutgift, ska den verkställda gåvobeskattningen rättas så att från gåvans värde dras den skatt av som påförts gåvotagaren för överlåtelsevinst. Man kan emellertid inte dra av ett större belopp än vad som hade påförts i skatt om överlåtelsepriset hade varit beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen.

8 Överlåtelse av värdeandelar, placeringsfondandelar och andra värdepapper vilka fåtts vid avvittring

Om en make överlåter egendom som hen med stöd av giftorätt har fått vid en avvittring, betraktas som hens anskaffningsutgift den anskaffningsutgift som den andra maken/makan, som vid avvittringen överlät egendomen, hade inklusive senare ändringar.

Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas också i dessa fall ut så att man från överlåtelsepriset för värdepappret drar av det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och utgifterna för förvärvande av vinst eller alternativt den presumtiva anskaffningsutgiften. Ägartiden för värdepapper som erhållits vid avvittring med stöd av giftorätt räknas enligt det ägarbyte som föregått avvittringen, det vill säga i allmänhet från den tidpunkt då den part som överlåter egendom vid avvittringen har anskaffat egendomen.

Med avvittring avses sådan formbunden avvittring som enligt äktenskapslagen (234/1929) ska verkställas till följd av skilsmässa eller den andras död. Den kalkylmässiga avvittring som görs vid verkställande av arvsbeskattningen har ingen betydelse i detta sammanhang.

9 Överlåtelse av aktier som fåtts vid aktieemission

9.1 Allmänt

När ett aktiebolag höjer sitt aktiekapital har aktieägarna i allmänhet företrädesrätt att teckna nya aktier i proportion till sitt gamla aktieinnehav. Detta gäller både aktier som tecknas vid emission mot vederlag och aktier som fås gratis vid vederlagsfri emission.

Aktieemissioner kan också arrangeras så att man avstår från att ge gamla aktieägare företrädesrätt vid teckning. Då är det fråga om exempelvis riktad aktieemission till en viss placerargrupp.

9.2 Inverkan av en aktieemission på anskaffningsutgiften för aktier

9.2.1 Aktieemission senast 31.12.2004

En aktieemission som har registrerats i handelsregistret före 2005 inverkar inte på anskaffningsutgiften för de aktier som legat till grund för teckningen. Anskaffningsutgiften för den aktie som fåtts vid aktieemission bestäms enligt det teckningspris som betalats för aktien. Om aktien har fåtts i samband med en fondemission, är dess verkliga anskaffningsutgift noll.

När man överlåter en aktie som legat till grund för teckningen, en nyemissionsaktie eller en fondemissionsaktie, får man från överlåtelsepriset dra av antingen det sammanräknade beloppet av aktiens anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande eller en större presumtiv anskaffningsutgift.

9.2.2 Aktieemission 1.1.2005 eller senare

Om en ny aktie tecknas eller förvärvas på basis av en gammal aktie vid en aktieemission som ordnas 1.1.2005 eller därefter, ska anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen och den eventuella anskaffningsutgiften på den tecknade aktien fördelas som anskaffningsutgift både för den ursprungliga aktien och för den tecknade aktien (ISkL 47 § 3 mom.). Fördelning av anskaffningsutgiften gäller alla aktier, oberoende av när de har förvärvats, förutsatt att aktieemissionen skett 1.1.2005 eller därefter.

Anskaffningsutgiften för en aktie som erhållits vid fondemission (gratisemission) fördelas som anskaffningsutgift för den aktie som legat till grund för teckningen och den aktie som erhållits vid fondemissionen.

Den sammanlagda anskaffningsutgiften för den aktie som utgör grunden för en betald aktieemission och anskaffningsutgiften för den tecknade aktien fördelas som anskaffningsutgift för den aktie som legat till grund för emissionen och för den nytecknade aktien.

Vid en aktieemission är det möjligt att aktieägaren efter att teckningsrätterna avskilts säljer bort den gamla aktien innan han utnyttjar de teckningsrätter han fått med stöd av den gamla aktien till aktieteckning. Även i detta fall fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgiften för den gamla aktien och den tecknade nya aktien till den gamla aktien och den tecknade nya aktien.

Om fondemission och betald nyemission sker samtidigt, fördelas det sammanräknade beloppet av anskaffningsutgiften för den aktie som legat till grund för teckningen samt anskaffningsutgiften för de tecknade aktierna jämnt på alla dessa aktier.

Vid aktieemission fördelas anskaffningsutgiften per aktie. Om de aktier som teckningen grundar sig på har olika anskaffningsutgifter, ska också anskaffningsutgiften efter aktieemissionen räknas ut separat för varje aktieparti.

9.2.3 Anskaffningsutgift för aktier i situationer där anskaffningen inte grundar sig på gammalt aktieinnehav

Om en aktie inte tecknats på basis av gammalt aktieinnehav, består anskaffningsutgiften för aktien av det betalda teckningspriset och eventuellt anskaffningspris på teckningsrätten.

Vid en emission som grundar sig på aktieägarnas företrädesrätt kan det hända att alla aktieägare inte vill teckna nya aktier. Det är vanligt att aktier som inte tecknats erbjuds till andra aktieägare. Aktier som köpts på det sättet anses inte ha fåtts på basis av tidigare aktieinnehav.

9.2.4 Överlåtelse av aktier som fåtts vid fondemission före 1.1.2005 och därefter

En aktieägare kan ha aktier som hen fått vid en fondemission före 1.1.2005 och aktier som hen fått vid en fondemission 1.1.2005 eller därefter. Anskaffningsutgiften för aktier som fåtts vid en fondemission före 1.1.2005 är 0 euro.

På basis av sådana aktier kan man vid en fondemission 1.1.2005 eller därefter få nya aktier. Då ändras inte anskaffningsutgiften för de gamla aktierna (0 euro) och den överförs också till de nya aktier som fåtts på basis av de gamla aktierna. Anskaffningsutgiften för dessa aktier är också 0 euro.

Vid beräkning av överlåtelsevinst vid fondemissioner av ovan nämnda typ avdras som anskaffningsutgift för erhållna aktier alltid den presumtiva anskaffningsutgiften. Storleken på den presumtiva anskaffningsutgiften bestäms på basis av anskaffningstidpunkten för de aktier som ska överlåtas. Som anskaffningstidpunkt för aktier som fåtts vid en fondemission betraktas anskaffningstidpunkten för de aktier på basis av vilka aktier som fåtts vid fondemissionen har tecknats.

9.3 Ägartiden för aktier som fåtts vid aktieemission

Ägartiden för aktier som fåtts vid en aktieemission anses börja från anskaffningstidpunkten för de tidigare ägda aktierna om aktier tecknas på basis av det tidigare aktieinnehavet.

Om aktieägaren får teckna en större andel av aktierna än hen ägde före emissionen eller om teckningen är öppen, räknas ägartiden för de nya aktierna från den tidpunkt då aktieägaren förbundit sig att teckna aktierna eller från den tidpunkt då aktieägaren skaffar de teckningsrätter som ligger som grund för teckningen.

Anskaffningstidpunkten för aktier som fåtts vid en aktieemission som registrerats i handelsregistret år 2005 eller därefter bestäms på samma sätt som vid en aktieemission som registrerats i handelsregistret före 2005. Exempelvis ägartiden som påverkar storleken av den presumtiva anskaffningsutgiften räknas från anskaffningstidpunkten för den aktie som legat som grund för teckningen.

9.4 Överlåtelse av teckningsrätt

En aktieägare kan i allmänhet överlåta teckningsrätterna som hen fått vid en aktieemission utan att använda dem till teckning av aktier. Teckningsrätt som fåtts på basis av tidigare aktieinnehav har ingen anskaffningsutgift. Från teckningsrättens överlåtelsepris dras således alltid av en presumtiv anskaffningsutgift enligt 20 eller 40 procent beroende på anskaffningstidpunkten för de aktier som legat till grund för teckningsrätterna. Från överlåtelse av en teckningsrätt som fåtts på basis av ett tidigare aktieinnehav realiseras därför alltid en överlåtelsevinst. 

En teckningsrätt kan fås även på annat sätt än på basis av ett gammalt aktieinnehav. Efter emissionen av teckningsrätter är de ofta föremål för handel på börsen under en viss tid. Då kan även andra än gamla aktieägare skaffa sig teckningsrätter. En aktieägare som inte vill använda sig av sina teckningsrätter kan i allmänhet också ge dem i gåva till någon annan.

Anskaffningsutgiften för teckningsrätt som anskaffats separat består av inköpspris och anskaffningskostnader. Anskaffningsutgiften för teckningsrätt som man fått i gåva är beskattningsvärdet vid gåvobeskattningen. Anskaffningsutgiften bestäms alltså på samma sätt som vid anskaffning av annan egendom mot vederlag eller vederlagsfritt. Då kan det vid överlåtelse av teckningsrätt också i stället för vinst uppstå förlust, om anskaffningspriset och utgifterna för förvärvande av vinst överstiger överlåtelsepriset

Om en teckningsrätt som införskaffats eller fåtts separat används till aktieteckning, läggs anskaffningsutgiften för teckningsrätten till aktiens anskaffningsutgift.

Om en teckningsrätt inte används till aktieteckning eller överlåts vidare, förfaller teckningsrätten vid teckningsperiodens utgång. Då förlorar teckningsrätten slutligt sitt värde. Anskaffningspriset för en teckningsrätt som införskaffats separat kan då dras av som överlåtelseförlust. Skatteåret för förlusten anses vara det skatteår då tiden för användning av teckningsrätten upphör. Om en förfallen teckningsrätt har fåtts på basis av gammalt aktieinnehav uppstår ingen överlåtelseförlust eftersom det då inte finns någon anskaffningsutgift för teckningsrätten.

9.5 Användning och överlåtelse av en del av teckningsrätterna, anskaffningsutgift för aktierna

Det är möjligt att använda en del av teckningsrätter som hänför sig till aktier för nyteckning och sälja en del. Då aktier har förvärvats i flera poster och teckningsrätter har tilldelats utifrån samtliga aktier i det tidigare innehavet, går det inte att specificera vilka teckningsrätter som hänför sig till vilka aktier. Om aktieägaren tecknar nya aktier med endast en del av sina teckningsrätter och säljer resten av teckningsrätterna, anses hen ha använt teckningsrätterna för aktieteckning i samma proportion som hens tidigare aktieinnehav med avseende på anskaffningsutgift och anskaffningstidpunkt.

Det saknar betydelse i vilken ordning teckningsrätterna används och de återstående teckningsrätterna säljs. Den sammanlagda ursprungliga anskaffningsutgiften per anskaffningsparti för de gamla aktierna och teckningspriset för de nya aktierna fördelas på aktierna i samma proportion som anskaffningspartierna.

9.6 Överlåtelse av överblivna teckningsrätter (rester)

Vid aktieemission kan man ge aktier på basis av tidigare aktieinnehav så att man för att få en eller flera nya aktier behöver mer än en gammal aktie (teckningsrätt). Då kan det bli så att antalet teckningsrätter som hänför sig till aktieägarens gamla aktier inte är delbart med antalet teckningsrätter som behövs för att teckna en ny aktie, utan teckningsrätter blir över.

Enligt aktiebolagslagen kan bolaget sälja de överblivna teckningsrätterna (resterna) för ägarnas räkning och redovisa medlen till ägarna. Vid uträkningen av överlåtelsevinsten tillämpas då bestämmelserna om överlåtelse av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras i presumtiv anskaffningsutgift av antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

Vid gratisemission kan man också förfara så att man bildar aktier av de överblivna teckningsrätterna (resterna) och dessa aktier säljs då för ägarnas räkning. Också en sådan realisering av överblivna teckningsrätter kan jämställas med försäljning av teckningsrätter. På det erhållna vederlaget fördelas ingen del av anskaffningsutgiften för den aktie på basis av vilken teckningsrätten har erhållits. Från vederlaget dras i presumtiv anskaffningsutgift av antingen 20 eller 40 procent av vederlagsbeloppet, beroende på när den ursprungliga aktien har anskaffats.

10 Delning av aktier (split)

Med split avses uppdelning av en aktie på flera aktier. Antalet aktier ökar och man får nya aktier för de gamla aktierna. Till följd av split fördelas den anskaffningsutgift som aktien hade vid splittidpunkten mellan de nya aktier som erhålls vid split. Ägartiden för de vid split erhållna aktierna är densamma som för den splittade aktien.

I exemplet ovan får den skattskyldige vid spliten aktier med lika värde. Anskaffningsutgiften för den aktie som splittas fördelas då jämnt på de aktier som erhålls vid split. Det är också möjligt att den skattskyldige vid spliten får olika slags aktier som är olika till sitt värde. I sådana fall fördelas inte anskaffningsutgiften för den splittade aktien jämnt på alla aktier som erhålls vid split, utan anskaffningsutgiften fördelas på de aktier som erhålls vid split i förhållandet till aktiernas gängse värde.

11 Sammanläggning av aktier (omvänd split; reverse split)

Motsatsen till split är sammanläggning av aktier, det vill säga omvänd split. Vid sammanläggningen läggs aktier samman till en aktie. Bolagets aktiekapital ändras inte men antalet aktier minskar.

Vid sammanläggningen förändras aktiernas gemensamma anskaffningsutgift inte, men anskaffningsutgiften för en enskild aktie ökar. Efter sammanläggningen räknas anskaffningsutgiften för en enskild aktie ut så att anskaffningspriserna för aktier som lagts samman till en aktie räknas ihop. Sammanläggningen inverkar inte på fastställande av anskaffningstidpunkten för aktierna. Ägartiden för aktien räknas från den tidpunkt då de sammanlagda aktierna har förvärvats.

Om de sammanlagda aktierna har skaffats vid olika tidpunkter och till olika anskaffningsutgifter, hänförs anskaffningsutgiften för aktierna till de sammanlagda aktierna i den ordning de icke-sammanlagda aktierna har förvärvats. När det i sammanläggningen av aktier har ingått aktier som har skaffats vid olika tidpunkter, har också de sammanlagda aktierna olika anskaffningstidpunkter, beroende på från vilket anskaffningsparti de har sammanlagts. För varje anskaffningsparti av aktier beräknas en separat anskaffningsutgift som baserar sig på den anskaffningsutgift som aktierna hade före sammanläggningen. (HFD 2019:66)

Vid sammanläggningen går antalet aktier som aktieägaren har inte nödvändigtvis jämnt ut. Då inlöser bolaget vanligtvis de aktier som blir över och betalar aktieägarna ett vederlag i pengar för dem. För att utreda en eventuell överlåtelsevinst eller -förlust för vederlaget i pengar, avdras från vederlaget den anskaffningsutgift som räknats ut på det sätt som anges i exemplet nedan, eller den presumtiva anskaffningsutgiften.

12 Bonusaktie

På basis av köpet kan aktieköparen ha fått så kallade bonusaktier av den som säljer aktier utan något särskilt vederlag. En förutsättning för att köparen fått bonusaktier är i allmänhet att köparen behållit de köpta aktierna under en viss tid. En sådan bonusaktie anses ha anskaffats mot vederlag så, att en del av anskaffningsutgiften för de tidigare köpta aktierna fördelas på bonusaktien.

Anskaffningsutgiften för de köpta aktierna och bonusaktierna räknas ut så att man dividerar den betalda köpesumman med det sammanlagda antalet aktier som man mottagit då och bonusaktier som man mottagit senare.

13 Aktier som fåtts på basis av anställningsförhållande

Förvärv av aktier som lön eller annan skattepliktig förmån är ett förvärv mot vederlag. Som anskaffningsutgift betraktas då förutom det pris som eventuellt betalats även beloppet som beaktats som skattepliktig förvärvsinkomst vid inkomstbeskattningen.

Enligt ISkL 66 § 1 mom. anses som förvärvsinkomst rätten att på grundval av ett arbetsförhållande teckna aktier eller andelar i ett företag till lägre pris än det gängse. Förmånen är skattepliktig till den del nedsättningen på aktiens eller andelens pris överstiger 10 procent av aktiens eller andelens gängse pris. Om förmånen inte kan utnyttjas av en majoritet av personalen, utgör nedsättningens belopp i sin helhet skattepliktig inkomst. I bestämmelsens 2 mom. regleras fastställandet av gängse pris på en offentligt noterad aktie eller andel vid aktieemission enligt ISkL 66 § 1 mom.

Om teckningspriset vid en personalemission enligt ISkL 66 § 1 mom. motsvarar det gängse värdet, uppstår det ingen skattepliktig förmån av teckningen av aktier. Som aktiernas anskaffningspris betraktas då det pris som betalats för dem vid teckningen.

Om aktier får tecknas vid en riktad emission enligt ISkL 66 § 1 mom. vilken riktas till en majoritet av personalen till ett pris som understiger deras gängse värde, uppkommer det för den anställda en skattepliktig förmån som ska beskattas som lön till den del nedsättningen av värdet är mer än 10 procent av aktiens gängse värde. Den del av nedsättningen som beskattats som inkomst räknas in i anskaffningspriset för aktierna. Om nedsättningen är högst 10 procent, räknas den inte med i den skattepliktiga löneinkomsten och den tas inte heller i beaktande som ökning av anskaffningsutgiften.

Vid personalemission är det fråga om riktad aktieemission, därför anses teckningstidpunkten vara aktiernas anskaffningstidpunkt.

Nedsättningen av aktiernas gängse värde betraktas som anskaffningsutgift även om förmånen inte hade beskattats i Finland med stöd av sexmånadsregeln som gäller utlandsarbete (HFD 18.3.2003 liggare nr 575). Den nedsättning på högst 10 procent av aktiens gängse värde som arbetstagaren fick i arbetsgivarbolagets aktieemission räknas dock inte med i anskaffningsutgiften.

I ISkL 66 a §, som trädde i kraft i början av år 2021, finns det bestämmelser om aktieemission som grundar sig på arbetsförhållande i andra än offentligt noterade bolag. I en aktieemission som uppfyller förutsättningarna i denna bestämmelse bildas skattepliktig inkomst enbart i den utsträckning som teckningspriset understiger det matematiska värde som räknats för aktien, justerat med vissa poster som nämns i bestämmelsen. Om aktieemissionen uppfyller kriterierna enligt ISkL 66 a § utgörs anskaffningsutgiften för aktien endast av det teckningspris som betalats för den. Om teckningspriset underskrider det matematiska värde som kalkylerats enligt ISkL 66 a § utgör hela mellanskillnaden skattepliktig inkomst. Till anskaffningsutgiften räknas i så fall utöver teckningspriset för aktien även det belopp som beskattats som lön.

En på ett anställningsförhållande baserad rätt att få eller förvärva aktier eller andelar i ett samfund till ett lägre pris än gängse värde utifrån en överenskommelse eller förbindelse kallas anställningsoption (ISkL 66 § 3 mom.). (ISkL 66 § 3 mom.). En förmån som fåtts utifrån en anställningsoption är skattepliktig förvärvsinkomst i sin helhet. Anskaffningsutgiften för aktier som köpts på basis av anställningsförhållande och som anskaffats med anställningsoptioner räknas ut på samma sätt som anskaffningsutgiften för aktier som fåtts som lön. Anskaffningsutgiften utgörs således av det pris som betalats för aktierna och det belopp som beskattats som lön sammanlagt.

Köpet av aktier och användningen av anställningsoptionen kan orsaka kostnader för löntagaren. En sådan utgift kan till exempel vara ett förmedlararvode eller överlåtelseskatt som betalats av löntagaren. Sådana utgifter är utgifter för att skaffa förvärvsinkomst, vilken utifrån en framlagd utredning dras av då beskattningen av löntagaren verkställs (ISkL 29 och 95 §). Dessa utgifter för inkomstens förvärvande som dragits av i beskattningen av förvärvsinkomsten räknas inte till anskaffningsutgiften för löntagarens aktier.

Mer information om anställningsoptioner och personalemissioner finns i Skatteförvaltningens anvisningar Beskattning av aktieemission som grundar sig på arbetsförhållande, Beskattning av anställningsoptioner och aktieemissioner som grundar sig på arbetsförhållande i internationella situationer och Beskattning av anställningsoptioner.

14 Aktie som fåtts som dividend

Ett aktiebolag kan som dividend dela ut även annan egendom än pengar, till exempel egna aktier eller aktier i ett dotterbolag. Anskaffningsutgiften för aktie som fåtts i dividend är aktiens gängse värde vid den tidpunkt dividenden stått att lyfta. Som anskaffningsutgift betraktas det gängse värdet på aktien i sin helhet, även om en del av dividendinkomsten utgör skattefri inkomst.

Det gängse värdet på en offentligt noterad aktie bestäms i allmänhet på basis av aktiens medelkurs den dag då dividenden stått att lyfta. Ägartiden för en aktie eller annan egendom som fåtts som dividend räknas från den tidpunkt då dividenden har stått att lyfta.

Börsbolaget kan genomföra dividendutdelningen också på så sätt att det delar ut dividenden antingen i penningform eller ger avgiftsfria aktier till ett värde som motsvarar en penningdividend vid en riktad emission till aktieinnehavaren. Bolaget ger aktieägaren en så kallad scrip-kupong, med vilken ägaren uttrycker sin vilja att ta emot den framtida dividenden i penningform eller som avgiftsfria aktier. För aktieägaren kumuleras en partiellt skattepliktig dividendinkomst enligt 33 a § i inkomstskattelagen då hen utifrån scrip-kupongerna tecknar nya aktier (HD 2020:116). Anskaffningsutgiften för de aktier som tecknas utifrån en scrip-kupong är i sin helhet det belopp som betraktas som dividendinkomst, även om enbart en del av den är skattepliktig. Ägartiden för aktierna börjar från och med den tidpunkt då de tecknas.

I Sverige kan börsbolag verkställa vinstutdelningen genom att i stället för eller utöver kontant utdelning tilldela inlösenaktier till aktieägarna. Bolaget löser sedan senare in inlösenaktierna till ett i förväg bestämt pris och vid en i förväg bestämd tidpunkt. Inlösenaktier som tilldelats som vinstutdelning kan också handlas offentligt innan de löses in på överenskommet sätt. Den överenskomna inlösenlikviden (inlösningspriset) beskattas som utdelningsinkomst och räknas som anskaffningskostnad för inlösenaktien. Offentlig handel med inlösenaktier är skattepliktig överlåtelse, varvid hela det belopp som betraktas som utdelningsinkomst dras av från överlåtelsepriset, oavsett om endast en del av utdelningen har varit skattepliktig inkomst.

Mer information om beskattningen av dividend som delats ut som aktier finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividend som delats ut i annan form än pengar.

15 Utbetalning av medel från fonden för inbetalt fritt eget kapital som överlåtelse

15.1 Allmänt

En i aktiebolagslagen avsedd utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet betraktas i beskattningen som dividend. I regel betraktas som dividend såväl ett noterat aktiebolags som ett onoterat aktiebolags utbetalning av medel. En sådan utbetalning från en fond för det fria egna kapitalet vilken fåtts från ett onoterat bolag kan betraktas som överlåtelse i vissa undantagsfall.

15.2 Behandling av utbetalning av medel som överlåtelse

Ett onoterat bolags utbetalning av medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet jämställs med överlåtelse om

• bolaget till aktieägaren (eller hens dödsbo) återbetalar den kapitalplacering som hen själv gjort (= kapitalåterbäring) och
• det har gått högst tio år från kapitalplaceringen till det att medlen betalas ut.

Om aktieägaren inte uppvisar en tillförlitlig utredning om medlens ursprung eller sambandet mellan de medel som utbetalas och den skattskyldiges kapitalplaceringar förblir oklart, beskattas utbetalningen enligt bestämmelserna om dividend.

Att beskatta utbetalning av medel som överlåtelsevinst kommer i fråga närmast i situationer där av de teckningspriser för aktier som aktieägaren har tecknat eller av optionerna återbetalas till aktieägaren den del som har bokförts i fonden för fritt eget kapital.

Beskattningen av utbetalda medel från en fond som hänförs till det fria egna kapitalet behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Utbetalning av medel från fonder som hänförs till fritt eget kapital i beskattningen.

15.3 Inverkan av kapitalåterbäring på anskaffningsutgiften för aktier

Den vinst som uppkommer av utbetalningar som behandlas som kapitalåterbäringar beräknas separat för varje aktie så att från kapitalåterbäringen avdras anskaffningsutgiften (till exempel  inköpspriset) för den aktie för vilken kapital har återbetalats. I anskaffningsutgift kan dock dras av högst ett belopp som motsvarar den kapitalåterbäring som betalats på aktien; det kan således inte uppstå förlust. Presumtiv anskaffningsutgift kan inte användas när man beräknar vinst som uppkommer vid kapitalåterbäring.

Den ursprungliga anskaffningsutgiften för varje aktie minskar på motsvarande sätt med det kapitalåterbäringsbelopp som betalats för aktien. Så är fallet oavsett om kapitalplaceringen har gjorts på basis av alla aktier som ägs eller inte, eller om aktier har skaffats efter att kapitalplaceringen har gjorts.

Huruvida villkoren för att utdelningen ska beskattas som överlåtelsevinst uppfylls kontrolleras separat för varje aktieägare. Om villkoren bara uppfylls för vissa aktieägare, till exempel på grund av att placeringar har gjorts vid olika tider och i olika sammanhang, beskattas utbetalningen av medel på dessa aktier som överlåtelsevinst och utbetalningen av medel på andra aktier som dividend.

När en aktieägare säljer en aktie som bolaget har betalat kapitalåterbäring på, är den avdragbara anskaffningsutgiften för aktien endast det belopp av den ursprungliga anskaffningsutgiften från vilket kapitalåterbäringen har dragits av. Alternativt går det att dra av den presumtiva anskaffningsutgiften.

Om aktier har överlåtits före kapitalåterbäringen, har den del av kapitalplaceringen som motsvarar de sålda aktierna redan vid beräkningen av överlåtelsevinsten dragits av som anskaffningsutgift för aktierna. Från kapitalåterbäringen kan då endast avdras den återstående anskaffningsutgiften för aktierna. Om det återbetalda kapitalet överstiger beloppet av den anskaffningsutgift som återstår för aktien vid återbetalningstidpunkten, utgör den överstigande delen överlåtelsevinst för skatteåret. Presumtiv anskaffningsutgift kan inte tillämpas.

16 Utbetalning av medel från bolagets bundna egna kapital

Ett aktiebolag kan betala ut bundet eget kapital till delägarna genom att lösa in aktier från delägarna. Inlösning av aktier beskattas enligt bestämmelserna om överlåtelsevinst, förutsatt att man inte anser att aktier har lösts in i syfte att undgå skatt på dividend.

Bundet eget kapital kan betalas ut till delägare också utan att delägaren avstår från sina aktier, till exempel genom att nedsätta överkursfonden. Det utbetalda beloppet utgör en sådan inkomst för delägaren som är jämförbar med överlåtelsepriset för aktierna, förutsatt att det inte anses utgöra förtäckt dividend.

När man räknar ut den överlåtelsevinst som uppkommer vid en utbetalning av bundet eget kapital, drar man från utbetalningen av som anskaffningsutgift för aktien samma eurobelopp som erhålls vid utbetalningen, dock inte mer än anskaffningsutgiften för aktien. När aktien senare överlåts, kan man inte dra av den del av anskaffningsutgiften för aktien som har dragits av från utdelningen av kapital från en överkursfond eller annat bundet eget kapital. Anskaffningsutgiften för varje aktie minskas med det belopp som utbetalats för aktien. Om de medel som utbetalas på en aktie överstiger den anskaffningsutgift som gäller för aktien vid tidpunkten för utbetalning av medel, utgör den överstigande delen överlåtelsevinst för skatteåret.

Presumtiv anskaffningsutgift kan tillämpas på utbetalning av medel från bundet eget kapital, om den återstående oavskrivna anskaffningsutgiften för aktierna är mindre än den presumtiva anskaffningsutgiften.

17 Avtal om värdepapperslån, blankning och återköp

17.1 Allmänt om värdepapperslån och blankning

I ett avtal om värdepapperslån överlåter långivaren (vanligtvis en penninginrättning) föremålen för överlåtelsen, det vill säga vanligtvis aktier (värdeandelar), till låntagaren som är skyldig att återlämna motsvarande värdepapper till långivaren efter att den utsatta tiden har gått ut. Även om det är fråga om lån av värdepapper, får låntagaren full äganderätt till värdepappren.

Utländska aktieförmedlare som är verksamma på internet godkänner också fysiska personer som långivare av aktielån. För kunder som beskattas enligt inkomstskattelagen är långivning en överlåtelse eftersom aktieinnehavet i praktiken överförs på aktieförmedlaren.  Överlåtelsepriset anses vara aktiernas gängse värde på dagen för långivningen. När långivningen upphör utgör återlämnandet av aktierna till långivaren ett nytt fång, varvid anskaffningsutgiften bestäms enligt det gängse värdet på återlämningsdagen.

Låntagaren betalar en ersättning för att få värdepappren i sitt bruk. Den ersättning som betalas till fysiska personer för långivningen är skattepliktig kapitalinkomst. Låntagaren får avkastningen på aktierna under lånetiden. Om det till låntagaren betalas dividend på basis av aktier som hen har lånat, betalar hen ersättning för det till långivaren. Den ersättning för dividend som betalats till långivaren kallas dividendersättning.

17.2 Värdepapperslån och blankning

Blankning innebär att man säljer aktier som man inte äger. De aktier som man sålt anskaffar man i efterhand antingen genom att köpa eller låna dem på marknaden. Blankning och aktielån bildar ofta en sammanhängande helhet. Ur blankarens synvinkel är försäljningstransaktionen en överlåtelse till vilken hänförs en anskaffning som sker först senare.

Blankaren har för avsikt att dra nytta av aktiernas kursförändring. Efter försäljningen väntar blankaren på att aktiekursen ska gå ner så att hen till ett lägre pris ska kunna köpa det antal aktier som motsvarar de sålda aktierna. Eventuell avkastning uppstår av skillnaden mellan försäljnings- och inköps/lånepriset minskat med kostnaderna för handel.

Om blankaren inte under samma dag köper aktier som motsvarar de blankade aktierna, bildas ett aktielån för de sålda aktierna. Då utgörs en eventuell avkastning av skillnaden mellan försäljningspriset och det gängse priset på aktierna som lånats jämte kostnaderna för aktielån.

Blankningen betraktas som överlåtelse i beskattningen. Tidpunkten för försäljning är överlåtelsetidpunkten. Från överlåtelsepriset kan man dra av anskaffningsutgiften för de aktier som man köpt under samma dag eller anskaffningsutgiften för de aktier som man lånat under samma dag, vilken anskaffningsutgift är aktiernas gängse värde vid den tidpunkt då de lånas. Den premie som låntagaren betalat för lånet kan dras av som kostnad för förvärvande av vinst.

Aktielånet måste betalas tillbaka. Återbetalningen sker genom att köpa det antal aktier som motsvarar aktielånet. Anskaffningspriset för dessa aktier dras av från försäljningspriset på aktierna. Som försäljningspris anses det värde som aktierna hade vid tidpunkten för lånet.

17.3 Återköpsavtal

Med en repa, det vill säga ett återköpsavtal (engelska repurchase agreement), avses ett avtal om överlåtelse av värdepapper, där köparen och säljaren ingår ett avtal om försäljning av värdepapper och dessutom ett bindande avtal om att köparen efter en överenskommen tid säljer motsvarande mängd värdepapper av samma slag tillbaka till den ursprungliga säljaren. I samband med den första överlåtelsen fastställs ett fast återköpspris. Köparen får full äganderätt till värdepapperen och kan utöva alla förvaltningsbefogenheter som är förenade med värdepappren samt även överlåta dem vidare.

Ett återköpsavtal inkluderar två giltiga värdepappersköp i motsatt riktning. I vartdera köpet övergår äganderätten mellan parterna. Återköpspriset överstiger i allmänhet det pris som köparen betalar. Skillnaden mellan prisen utgör köparens ersättning för att försäljaren får disponera över penningbeloppet under avtalstiden. Då ett fast återköpspris avtalas i samband med den första överlåtelsen kvarstår risken för förändringar i värdepapprens marknadspris under avtalets giltighetstid hos försäljaren.

Ett återköpsavtal är ett avtal om överlåtelse av värdepapper. Enligt villkoren i avtalet ska överlåtelsemottagaren efter en överenskommen tid sälja och överlåtaren köpa motsvarande mängd värdepapper av samma slag. I motsats till avtalet om värdepapperslån betalas det på basis av återköpsavtalet full köpeskilling vid de båda köpen.

I återköpsavtalet bildas den ersättning som vid beskattningen behandlas som en överlåtelsevinst eller -förlust av skillnaden mellan köpeskillingarna, det vill säga av reporäntan. Som ränta kan användas en i avtalet definierad fast ränta eller en rörlig ränta, och då är räntan i repoavtalet bunden till hur referensräntan för avtalet utvecklas.

18 Konvertibla lån, optionslån och optionsrätt

18.1 Konverteringslån

Konvertibelt skuldebrev är ett lån med eller utan ränta som aktiebolaget kan ta från placeraren. Enligt villkoren för konvertibla lån har placeraren efter att lånetiden gått ut rätt att byta lånebeloppet i sin helhet eller en del därav till bolagets aktier enligt ett på förhand bestämt utbytesförhållande. 

Anskaffningsutgiften för ett konvertibelt skuldebrev är teckningspriset för skuldebrevet eller annan anskaffningsutgift som man betalat för det jämte kostnader. Om den skattskyldige har tecknat konvertibla skuldebrev på basis av sitt aktieinnehav i bolaget, anses ingen del av anskaffningsutgiften för aktierna utgöra anskaffningsutgift för de konvertibla skuldebreven.

Byte av ett konvertibelt skuldebrev mot aktier i det emitterande bolaget betraktas inte som överlåtelse vid beskattningen, och då uppstår varken överlåtelsevinst eller -förlust. Anskaffningsutgiften för skuldebreven räknas till anskaffningsutgiften för de aktier som tecknats på basis av skuldebreven.

Anskaffningstiden för aktier som tecknats med konvertibla skuldebrev anses vara samma som anskaffningstiden för det konvertibla skuldebrevet. Om det konvertibla skuldebrevet har tecknats på basis av tidigare aktieinnehav, anses de aktier som tecknats med det konvertibla skuldebrevet ha anskaffats vid samma tidpunkt som de tidigare aktierna.

18.2 Optionslån och optionsrätt

Optionslån är ett lån som aktiebolaget kan ta från placeraren. Optionslån kallas också för ett teckningsrättslån eftersom till det hör optionsbevis. Placerarna får utöver räntan på lånet och återbetalningen av kapitalet rätt att teckna aktier i ett bolag till ett visst pris under vissa tider. Optionsrätten kan i allmänhet åtskiljas från skuldebrevet och överlåtas separat. Aktiebolag kan även ge ut optionsrätter utan lånedel.

Om en optionsrätt som ansluter sig till ett optionslån används för att teckna aktier eller överlåts separat från skuldebrevet, ska anskaffningsutgiften för optionslånet fördelas mellan skuldebrevet och optionsrätten. Räntan på ett optionslån är i allmänhet lägre än på ett vanligt lån därför att till optionslånet ansluter sig en optionsrätt. Anskaffningsutgiften för skuldebrevet bestäms på basis av gängse ränta och lånevillkor (motsvarande lån utan optionsrätt) vid tiden då skuldebrevet anskaffades. Anskaffningsutgiften för en optionsrätt räknas ut så att man från optionslånets teckningspris eller annan anskaffningsutgift avdrar anskaffningsutgiften för skuldebrevet.

Om optionsrätten har erhållits på basis av tidigare aktieinnehav, anses ingen del av anskaffningsutgiften för de tidigare förvärvade aktierna utgöra anskaffningsutgift för optionsrätten. Optionsrätten anses dock ha förvärvats vid samma tidpunkt som de tidigare anskaffade aktierna. Då man använder en optionsrätt för att teckna aktier, betraktas detta inte som överlåtelse, varför det inte heller uppstår någon överlåtelsevinst eller -förlust. Som anskaffningsutgift för de tecknade aktierna betraktas det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften för optionen och det betalda teckningspriset. Som anskaffningstid för aktierna betraktas anskaffningstiden för optionsrätten.

Den förmån som fås vid utnyttjandet av en teckningsrätt som anknyter till konvertibla lån, optionslån och optionsrätter som erhållits på basis av en anställning utgör löneinkomst. Detta gäller även överlåtelse av en sådan teckningsrätt (ISkL 66 §).

19 Masskuldebrevslån

Masskuldebrev eller masslån kan emitteras av stater och andra offentliga samfund samt av privata företag. Omsättningsbara masslån som har satts i allmänt omlopp utgör i regel sådan värdepappersförmögenhet på vars överlåtelser tillämpas beskattningsregler för överlåtelsevinster och överlåtelseförluster.

Masslån kan vanligtvis säljas och köpas på eftermarknaden på samma sätt som börsaktier. Överlåtelse av ett masskuldebrevslån kan också leda till att det uppstår överlåtelsevinst eller -förlust till följd av att lånets marknadsvärde förändras.

Ett masslån kan vara kapitalgaranterat varvid placeraren alltid får lånekapitalet tillbaka (om gäldenären inte är insolvent). Lånet kan även sakna kapitalgaranti till exempel så att återbetalning av lånekapitalet delvis eller helt är beroende av värdeförändringar på de placeringsobjekt som utgör lånets referens. Om lånekapitalet i ett sådant fall inte återbetalas och lånet utgör ett värdepapper, får värdeförlusten dras av som värdepapprets slutliga värdeförlust på samma sätt som överlåtelseförlust av ett värdepapper.

Mer information om masskuldebrevslån finns i Skatteförvaltningens anvisning Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen.

20 Aktiedepositionsbevis

Enligt värdepappersmarknadslagen är ett depositionsbevis som utfärdats för rätten till en aktie i ett aktiebolag eller en andel i annan sammanslutning ett värdepapper. Också ett depositionsbevis som utfärdats för rätten till masskuldebrev eller en annan skuldförbindelse är ett värdepapper.

Ett aktiedepositionsbevis av grundform ("depositary receipt") är ett separat värdepapper som emitterats av en bank och som företräder rätten till en utländsk aktie. Ett aktiedepositionsbevis kan företräda en bråkdel av en aktie eller en eller flera aktier i ett utländskt bolag. Bevisen förvaltas av en depositionsbank.

Innehavaren av ett aktiedepositionsbevis av grundform har samma rätt som bolagets övriga aktieinnehavare, det vill säga att en innehavare av aktiedepositionsbevis har rätt att delta i bolagsstämman och där utöva sin rösträtt och få utdelning från bolaget. Värdet på ett aktiedepositionsbevis av grundform motsvarar direkt värdet på en aktie i bolaget och det kan konverteras till en aktie i bolaget. Konvertering av en aktiedeposition till en aktie i ett bolag betraktas inte som överlåtelse i beskattningen. I allmänhet förs handel med aktiedepositionsbevis på en utländsk börs på samma sätt som värdepapper. Till exempel handlas American Depositary Receipt-bevis (ADR) på de olika börserna i Förenta staterna och EDR-depositionsbevis på de europeiska börserna. Finländska aktieinnehavare kan inte äga finländska bolags aktiedepositionsbevis, men det är möjligt att handla med utländska företags depositionsbevis (FDR) på den finska värdepappersbörsen.

Aktiedepositionsbevis av grundform behandlas såsom aktier i personbeskattningen. Beskattningen av överlåtelsevinsterna följer följaktligen de principer som tillämpas på överlåtelse av aktier. Om det inte handlar om ett aktiedepositionsbevis av grundform, bedöms skattebemötandet av det från fall till fall.

21 Vissa typer av företagsomstrukturering och beskattning av överlåtelsevinst

21.1 Allmänt

Utbyte av aktier till ett annat bolags aktier på grund av fusion, delning (fission) och aktiebyte anses inte utgöra en skattepliktig överlåtelse om omstruktureringen uppfyller de särskilda kraven som anges i inkomstskattelagen och i 52–52 g § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. I beskattningen tillämpas kontinuitetsprincipen på dessa företagsomstruktureringar, om de förutsättningar för kontinuitet som avses i lagen uppfylls.

En viktig förutsättning för kontinuiteten är att aktieägaren som vederlag får aktier i det övertagande bolaget eller i det bolag som förvärvar aktier. På aktieinnehav tillämpas kontinuitet, vilket innebär att anskaffningsutgiften för aktier i det fusionerade eller fissionerade bolaget eller för aktier som överlåtits vid aktiebyte överförs vid företagsomstruktureringen som vederlag för de aktier som förvärvats. I de företagsomstruktureringar som uppfyller kontinuitetskraven realiseras överlåtelsevinsten eller -förlusten först i den överlåtelse mot vederlag som följer efter företagsomstruktureringen. Beskattningen senareläggs alltså till den överlåtelse som följer efter fusion, delning eller aktiebyte.

I en företagsomstrukturering som uppfyller kontinuitetskraven kan man utöver aktievederlag också ge penningvederlag. Beloppet på penningvederlag får inte överstiga 10 procent av det sammanlagda nominella värdet av de aktier som lämnas som vederlag. Penningvederlag som mottas i stället för eller utöver aktievederlag är dock alltid skattepliktig inkomst.

Mer information om fusion, delning och aktiebyte finns i Skatteförvaltningen anvisning Företagsomstrukturering och beskattning – fusion, Företagsomstrukturering och beskattning – delning, Företagsomstrukturering och beskattning – aktiebyte.

21.2 Fusion

Vid fusion överförs det fusionerade bolagets tillgångar och skulder utan utredningsförfarande till det mottagande bolaget, varefter det fusionerade bolaget upplöses. Det fusionerade bolagets delägare får som fusionsvederlag nya aktier som det mottagande bolaget emitterat eller kontantvederlag.

På penningvederlag man eventuellt får vid fusion tillämpas bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst. Penningvederlaget kan användas som post som jämnar ut aktievederlaget eller det kan betalas utöver aktievederlaget.

Fusionsvederlaget kan fastställas också så att man exempelvis mot en aktie får ett visst antal aktier i det övertagande bolaget och pengar. Om beloppet av penningvederlag inte överstiger 10 procent av de aktiers nominella värde som getts i vederlag, kan kontinuiteten tillämpas, och då räknas överlåtelsevinst endast för penningvederlagets del.

21.3 Delning 

Vid fission övergår det överlåtande bolagets tillgångar och skulder utan likvidationsförfarande till två eller flera övertagande bolag och det överlåtande bolaget upplöses. Från och med 1.1.2007 kan delning äga rum även partiellt så att också det överlåtande bolaget fortsätter med sin verksamhet. Aktieägarna i det överlåtande bolaget får i delningsvederlag pengar eller aktier i de övertagande bolagen.

Vid beskattningen fördelas anskaffningsutgiften för en aktie i det överlåtande bolaget på aktier i de övertagande bolagen i samma förhållande som nettoförmögenhet i det överlåtande bolaget överförs till de övertagande bolagen. Vid delning utreder bolaget i allmänhet för sina aktieägare grunderna och proportionen enligt vilka anskaffningsutgiften för en aktie i det överlåtande bolaget fördelas som anskaffningsutgift för aktierna i det övertagande bolaget.

Om det dock är uppenbart att förhållandet mellan de nettoförmögenheter som överförs till de övertagande bolagen väsentligt avviker från förhållandet mellan de gängse värdena för de övertagande bolagens aktier, används som fördelningsgrund för anskaffningsutgiften förhållandet mellan aktiernas gängse värde. Ägartiden för aktier som fåtts i delningsvederlag anses ha börjat då aktieägaren har anskaffat aktier i det överlåtande bolaget.

21.4 Aktiebyte

21.4.1 Allmänt om aktiebyte

Vid ett aktiebyte skaffar ett aktiebolag en sådan andel av aktierna i ett annat bolag att aktierna medför mer än hälften av det röstetal som alla aktier i bolaget medför eller om aktiebolaget redan har mer än hälften av röstetalet, skaffar fler aktier. Bolaget som anskaffar aktierna ger som vederlag till aktieägarna i det andra bolaget nya aktier som det emitterar eller egna aktier som det innehar. En del av vederlaget kan lämnas i pengar, dock inte mera än tio procent av det nominella värdet av de aktier som lämnats som vederlag eller, om nominellt värde saknas, av den del av det inbetalade aktiekapitalet som motsvarar aktierna.

Vid beskattningen av en aktieägare som överlåtit aktier realiserar aktiebyte inte beskattning av överlåtelsevinst eller -förlust. Beskattningen senareläggs till att de aktier som fåtts vid aktiebyte överlåts mot vederlag. I fråga om penningvederlag är byte dock alltid en skattepliktig överlåtelse. Överlåtelsevinst eller -förlust räknas ut så att från det mottagna penningvederlaget dras av som anskaffningsutgift samma proportionella andel av anskaffningsutgiften som motsvarar penningvederlagets proportionella andel av hela vederlaget.

Anskaffningsutgiften för den aktie som överlåts vid aktiebyte fördelas som anskaffningsutgift för de aktier som man får i vederlag. Anskaffningstidpunkten för aktierna är anskaffningstiden för de ursprungliga aktierna, och aktiebytet påverkar inte beräkningsgrunderna för den presumtiva anskaffningsutgiften.

21.4.2 Aktiebyte och utflyttningsskatt enligt NärSkL 52 f § 3 mom.

Aktiebyte medför inte beskattning av överlåtelsevinst eller -förlust. Skattefriheten för aktiebyte gäller fortfarande i en situation där en fysisk person som är delägare flyttar till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och inte längre har skatterättslig hemvist i Finland.

Om en person som flyttat från Finland till en annan stat inom EES-området dock överlåter de aktier som hen fått vid ett aktiebyte innan fem år har gått från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska den överlåtelsevinst som inte beskattats vid aktiebytet beskattas i Finland. Då ska ett belopp som motsvarar de överlåtna aktierna och som skulle ha varit skattepliktig inkomst om inte bestämmelsen om aktiebyte skulle ha tillämpats på aktiebytet räknas som inkomst för det skatteår då överlåtelsen av de aktier som förvärvats som vederlag skedde.

Om en person flyttar till en annan stat än till en stat inom EES-området innan fem år har gått från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska den överlåtelsevinst som inte beskattats vid aktiebytet beskattas i Finland, även om de aktier som fåtts i vederlag inte skulle överlåtas.

Om personen överlåter vederlagsaktierna eller flyttar utanför EES-området först efter att det har gått minst fem år från utgången av det skatteår under vilket aktiebytet skedde, ska den överlåtelsevinst som uppkommit vid aktiebytet inte beskattas i Finland.

I utflyttningssituationer är den överlåtelseförlust som uppkommit vid aktiebyte inte avdragbar.

22 Byte av fondandel

Fondandelarna i en placeringsfond utgörs av antingen avkastnings- eller tillväxtandelar. Avkastningen på en avkastningsandel betalas årligen till fondandelsägaren, och avkastningen på en tillväxtandel kapitaliseras årligen och blir en del av fondandelsägarens fondandel. Den kapitaliserade avkastningen på en tillväxtandel kan sålunda endast realiseras genom en fondandelsöverlåtelse. Byte av en avkastningsandel mot en tillväxtandel, eller tvärtom, inom en och samma fond betraktas inte som överlåtelse och leder inte till beskattning av överlåtelsevinst.

Om en placeringsfond har underfonder som skiljer sig från varandra endast genom exempelvis beloppet på minimiinbetalningen och förvaltningsprovisionen, medan tillgångsmassan i samtliga underfonder är densamma, utgör ett byte från en underfond till en annan inte en överlåtelse i beskattningen.

Däremot betraktas en fondandel som byts mot en fondandel i en annan fond som överlåtelse, även om båda fonderna administreras av samma fondbolag. Byte av fond leder till att man beräknar överlåtelsevinsten eller -förlusten. Detta ska också göras när pengar inte lyfts vid bytet, utan inlösningspriset används direkt för att teckna andelar i en annan fond. Om bytet av en fondandel beror på en fondfusion, realiseras dock inte beskattningen av överlåtelsevinsten.

23 Överlåtelseordningen för värdepapper

23.1 Allmänt

Om den skattskyldige överlåter endast en del av sina värdepapper av samma slag, till exempel aktier av samma slag i samma bolag, ska man för beräkningen av överlåtelsevinsten avgöra, vilka aktier som anses ha blivit överlåtna. Överlåtelseordningen kan inverka på vinst- eller förlustbeloppet om anskaffningsutgifterna för olika aktier är av olika storlek och aktier har anskaffats vid olika tidpunkter.

23.2 Överlåtelseordning för värdepapper som inte hör till värdeandelssystemet

Om värdepapper som inte hör till värdeandelssystemet kan individualiseras, kan den skattskyldige själv besluta om överlåtelseordningen, det vill säga vilka individualiserade aktier hen överlåter. Den skattskyldige kan till exempel överlåta vissa numrerade aktier om det finns ett numrerat aktiebrev över aktierna eller om aktierna har numrerats i bolagets aktieförteckning. Överlåtelsevinsten eller -förlusten räknas då ut genom att man från överlåtelsepriset på aktien drar av anskaffningsutgiften för just den bestämda, individualiserade aktien.

Om de värdepapper som säljs inte kan individualiseras, anses den skattskyldige sälja en proportionell del av varje aktieparti som hen skaffat vid olika tidpunkter till olika priser. Beloppet på den anskaffningsutgift som dras av och den eventuella användningen av en presumtiv anskaffningsutgift avgörs separat för varje aktieparti.

23.3 Överlåtelseordning för värdepapper som hör till värdeandelssystemet

Värdeandelar som hör till värdeandelssystemet individualiseras inte med nummer eller med någon annan identifierare så att den skattskyldige ska kunna överlåta en bestämd enskild värdeandel av flera andelar av samma slag i samma bolag. Om överlåtelseordningen för värdeandelar anges i lag att värdeandelar av en viss egendom anses ha överlåtits i den ordning de har förvärvats, om inte den skattskyldige visar något annat. Det är fråga om den så kallade First In-First Out-principen eller FIFO-principen.

I beskattningspraxis har man inte avvikit från överlåtelseordningen enligt FIFO-principen på den grunden att den skattskyldige har förklarat att hens avsikt varit att överlåta specifika värdeandelar. Om den skattskyldige har anskaffat samma slags värdeandelar i samma bolag på skilda värdeandelskonton, har han ändå kunnat bevisa att han överlåtit värdeandelar från ett visst konto. FIFO-principen tillämpas således separat för varje värdeandelskonto.

Överföring av aktier från ett värdeandelskonto till ett annat utgör varken förvärv eller överlåtelse. Överföring från ett värdeandelskonto till ett annat leder inte till att ägartiden börjar på nytt. Anskaffningstidpunkten för överförda aktier avgör i vilken ordning de på det mottagande värdeandelskontot ska överlåtas.

FIFO-principen tillämpas inte på överföring av värdeandelar från ett värdeandelskonto till ett annat, eftersom kontoöverföring inte betraktas som överlåtelse. Kontoöverföring påverkar inte den inbördes överlåtelseordningen för värdeandelar av samma slag. Om den skattskyldige överför endast en del av värdeandelar av samma slag från ett värdeandelskonto till ett annat, kan hen inte påverka beskattningen genom att bestämma att överföringen gäller till exempel värdeandelar som ingår i ett visst anskaffningsparti.

Innehållet av FIFO-principen har preciserats från skatteåret 2008. När man avgör överlåtelseordningen anses värdeandelarna ha förvärvats vid samma tidpunkt från vilken ägartiden räknas vid beskattning av överlåtelsevinsten.

Mer information om hur ägartiden räknas i olika situationer finns tidigare i denna anvisning. Nedan behandlas särskilt hur ägartiden beräknas med tanke på FIFO-principen i vissa vanliga, praktiska fall.

23.4 Överlåtelseordningen för aktier som fåtts vid aktieemission

När man vid en aktieemission får nya aktier på grund av tidigare aktieinnehav och i proportion till detta, anses man ha fått de nya aktierna vid samma tidpunkt som de gamla aktier som legat till grund för aktieteckningen.

När man avgör den inbördes överlåtelseordningen mellan de gamla aktier (värdeandelar) som finns på ett värdeandelskonto och de nya aktier som tecknats på grundval av dem och som lagts till samma värdeandelskonto, anses de gamla aktierna bli överlåtna innan de nya aktierna som tecknats på basis av dem.

23.5 Överlåtelseordningen för aktier som fåtts i arv

Ägartiden för aktier som erhållits genom arv eller testamente beräknas från arvlåtarens död. Tidpunkten för arvskifte inverkar inte på beräkningen av ägartiden om aktier fås inom ramen för arvsandelen eller på grund av ett testamentsförordnande.

23.6 Överlåtelseordning för värdeandelar vid avvittring

FIFO-principen gäller också vid överlåtelse av endast en del av värdeandelarna i ett bolag från värdeandelskonto i samband med avvittring på grund av äktenskapsskillnad eller avvittring av kvarlåtenskap. Om värdeandelarna har förvärvats vid olika tidpunkter, överförs värdeandelar till mottagaren så att andelarna i det äldsta anskaffningspartiet överförs först. Efter avvittringsförvärvet beräknas både ägartiden och anskaffningsutgiften i mottagarens beskattning enligt det förvärv som föregått avvittringen, det vill säga från förvärvet för den som överlåtit värdeandelarna vid avvittringen. 

23.7 Överlåtelseordning för fondandelar

Fondandelar hör i allmänhet inte till värdeandelssystemet. Vid överlåtelse av fondandelar av samma slag tillämpas emellertid FIFO-principen, om inte den skattskyldige visar något annat.

Fondbolaget ska föra fondandelsregister över fondandelarna och i registret införa ordningsnumret på det andelsbevis som getts för fondandelen eller fondandelsteckningen. Den skattskyldige kan begära att fondbolaget löser in vissa genom andelsbeviset eller med hjälp av ett ordningsnummer specialiserade fondandelar och därigenom avvika från FIFO-principen.

FIFO-principen ska tillämpas om den skattskyldige inte har individualiserat de fondandelar av samma slag som ska överlåtas. Om fondandelarna har anslutits till värdeandelssystemet, kan de inte individualiseras på motsvarande sätt. Överlåtelseordningen bestäms då enligt FIFO-principen.

23.8 Överlåtelseordning för teckningsrätter

När ett aktiebolag genomför en aktieemission tilldelar det teckningsrätter till aktieägarna. Teckningsrätterna tilldelas utifrån det tidigare aktieinnehavet och det går inte att individualisera vilka aktier de hänför sig till. Teckningsrätterna kan användas för att teckna nya aktier i bolaget eller säljas.  Om teckningsrätter tilldelas utifrån aktier som förvärvats vid olika tidpunkter och endast en del av teckningsrätterna säljs, hänförs de överlåtna teckningsrätterna till aktierna i samma proportion som de ursprungliga aktieförvärven.

Då teckningsrätterna har tilldelats utgående från tidigare aktieinnehav har de inget anskaffningspris. Överlåtelsevinsten räknas ut med hjälp av presumtiv anskaffningsutgift som fastställs enligt anskaffningstidpunkten för den aktie till vilken teckningsrätten hänför sig till.

24 Skatteåret för inlösen av minoritetsaktier

Aktieägare som innehar över 90 % av bolagets samtliga aktier och röster har rätt att lösa in de andra aktieägarnas (minoritetsaktieägarnas) aktier. Sådana minoritetsaktieägare har också rätt att kräva inlösen av sina aktier.

Om det genom ett avgörande som har vunnit laga kraft har konstaterats att inlösningsrätt föreligger eller om skiljemännen anser det vara klart, men något inlösningspris inte har avtalats eller bestämts, övergår aktien till inlösaren direkt då denne ställer en av skiljemännen godkänd säkerhet för betalningen av inlösningspriset. Vinst av aktieöverlåtelsen beskattas det år aktien har övergått till köparen. När inlösningspriset betalas har ingen betydelse.

Om inlösningspriset inte har avtalats eller bestämts förrän beskattningen för året i fråga slutförs, används som inlösningspris vid uträkningen av överlåtelsevinst det inlösningspris som har erbjudits.

Till den del inlösningspriset inte har kunnat tas i beaktande vid inlösningsårets beskattning, räknas det som inkomst för det skatteår under vilket det har betalats eller kunnat lyftas. För fastställande av överlåtelsevinst för den del av inlösningspriset som kommer i efterskott räknas överlåtelsevinsten ut på nytt genom att som inlösningspris också ta i beaktande det belopp som har kommit i efterskott. Också till denna del uträknas vinsten enligt de bestämmelser som gällde under inlösningsåret.

Den ägartid som ligger till grund för den presumtiva anskaffningsutgiften fastställs på basis av skatteåret för inlösen, inte enligt det år då den del av inlösningspriset som kommer i efterskott erhålls. På den del av inlösningspriset som lagts till den beskattningsbara inkomsten tillämpas dock skattesatsen för det aktuella året.

25 Överlåtelseförlust och avdrag av förlust

25.1 Allmänt

En överlåtelseförlust uppstår om man överlåter egendom mot vederlag och det sammanlagda beloppet av egendomens oavskrivna anskaffningsutgift och utgifter för vinstens förvärvande är större än överlåtelsepriset. Vid överlåtelser till underpris beräknar man överlåtelseförlusten genom att indela överlåtelsen i andel mot vederlag och vederlagsfri andel. Från överlåtelsepriset får dras av endast den del av anskaffningsutgiften som hänför sig till den mot vederlag överlåtna andelen (se ovan kapitel 5 Överlåtelse till underpris).

En avdragsgill överlåtelseförlust kan också uppstå, om värdepapper säljs med förlust i det syfte att värdepapper av samma slag omedelbart köps på aktiesparkontot.

Till förlustavdrag berättigar inte i sig att värdet av ett värdepapper eller annan egendom har sjunkit under anskaffningspriset, om egendomen inte överlåts. Som överlåtelseförlust får emellertid sådan värdeförlust på värdepapper dras av som kan anses slutlig på grund av konkurs eller av någon annan därmed jämförbar orsak.

När ett aktiebolag upplöses genom likvidationsförfarande och ingen skiftesandel alls flyter in för aktieinnehavaren från bolaget, är det möjligt att fastställa överlåtelseförlust för anskaffningsutgiften för aktierna. Om en aktieägare får en skiftesandel när ett bolag upplöses, men i en utsträckning som understiger anskaffningsutgiften för aktierna, fastställs överlåtelseförlust för differensen.

När köpesumman är negativ, det vill säga att försäljaren betalar en kontantersättning i samband med överlåtelsen av värdepapper till köparen, kan sådan överlåtelse av äganderätten inte betraktas som en överlåtelse mot vederlag. Överlåtelseförlust kan fastställas enbart för överlåtelser mot vederlag, varför överlåtelseförlust inte fastställs för anskaffningspriset för värdepappret eller en ersättning som säljaren betalat till köparen i fall med en negativ köpesumma.

25.2 Överlåtelseförlust vid konkurs i aktiebolag

En överlåtelseförlust anses uppstå under det skatteår då aktierna kan anses ha förlorat sitt värde slutgiltigt. Enligt inkomstskattelagen är värdeminskning på aktier i ett bolag som gått i konkurs slutgiltig i beskattningen när:

• konkursförvaltaren meddelar att det inte blir någon utdelning, eller
• slutredovisningen görs i konkursboet.

I högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD:2011:55 ansåg man att aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde slutgiltigt redan innan slutredovisningen i konkursboet hade gjorts. Enligt den specialrevisionsberättelse som framlades i ärendet hade aktiebolagets aktiekapital förlorats under räkenskapsåret 2003. Aktiebolaget hade försatts i konkurs 21.4.2005. Tingsrätten hade 10.2.2006 fastställt konkursboets förslag till utdelningsförteckning, som hade utarbetats 31.10.2005. Slutredovisningen i konkursboet hade getts 25.5.2007. Vid konkursförfarandet hade man betalt endast 2,5 procent av fordringarna på skulder utan säkerhet.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det av utredningen i målet framgick att det redan år 2005 hade stått klart att konkursboets medel inte skulle räcka till utdelning åt aktieägarna. Aktierna kunde anses ha förlorat sitt värde slutgiltigt till följd av konkursen redan år 2005 och inte först senare.

Som en utredning som avses i ovan nämnda beslut av HFD kan alltså betraktas konkursboförvaltarens meddelande om att aktiebolagets aktieägare inte kommer att få någon utdelning av bolagets medel i konkursens slutredovisning. Boförvaltaren kan lämna meddelandet på basis av konkursboets boförteckning och/eller utdelningsförteckning, och hen ska uppge i sitt meddelande från och med när och på vilka grunder det har varit klart att aktieägarna inte kommer att få utdelning. När man fastslår skatteåret för förlustens fastställande är det avgörande inte vilket datum boförvaltarens meddelande har undertecknats, utan den i meddelandet angivna tidpunkt från och med vilken aktiernas värdeförlust var slutlig.

25.3 Bolag som avförts ur handelsregistret av myndighet

Om ett aktiebolags konkurs förfaller på grund av knappa medel, anses aktiernas värde vara slutligt förlorat då Patent- och registerstyrelsen (PRS) avför aktiebolaget ur handelsregistret. För anskaffningsutgiften för aktierna kan fastställas en överlåtelseförlust för det skatteår då aktiebolaget avförs ur handelsregistret på grund av att konkursen förfallit. Om aktieägarna dock senare får utdelning från bolaget, beräknas överlåtelsevinst på utdelningen med användande av presumtiv anskaffningsutgift.

Om PRS avregistrerar ett aktiebolag på andra grunder (se 20 kap. 4 § i aktiebolagslagen) än att konkursen förfallit på grund av brist på likvida medel fastställs ingen överlåtelseförlust. Bolag som myndigheten avregistrerat på andra grunder än att konkursen förfallit anses inte bli upplösta i beskattningen. Bolagets delägare kan därmed inte anses få någon skiftesandel av bolaget enligt vilken överlåtelseförlusten kan bestämmas. Överlåtelseförlusten (eller överlåtelsevinsten) kan fastställas enligt delägarens skiftesandel först efter att bolaget har blivit upplöst genom likvidationsförfarande och delägaren därigenom eventuellt tilldelas medel från bolaget som en skiftesandel.

25.4 Andra överlåtelseförluster

En avdragbar värdeminskning på värdepapper uppstår också när en warrant förfaller som värdelös eller då lånekapitalet av ett masslån som betraktas som ett värdepapper går förlorat.

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt avgörande HFD 2022:107 konstaterat att förlusten av kapitalet i skuldebrevet av värdepappersform, vilket skurits ned vid företagssaneringen, inte var slutlig, då det enligt villkoren i saneringsprogrammet är möjligt att till borgenärerna betala en extra skiftesandel från de skuldfordringar som skurits ned i saneringsprogrammet. Följaktligen var det inte möjligt att fastställa överlåtelseförlust på grund av förlust av det kapital som skurits ned i företagssaneringen så länge som saneringsprogrammet var i kraft.

Med överlåtelseförlust jämställs förfall av en option som är föremål för handel på en reglerad marknad och förlust som uppstår av ett terminsavtal som är föremål för handel på en reglerad marknad.

Övriga förluster, såsom förlust från utlåning privatpersoner emellan, förlust av egendom till följd av brott eller egendom som förstörts, kan inte dras av som överlåtelseförlust och inte heller på annat sätt i personbeskattningen.

Förlust uppstår av en placeringsförsäkring om den prestation man får från försäkringen (återköpsvärde) är mindre än de inbetalda försäkringspremierna. En förlust som uppkommit av en placeringsförsäkring är dock inte avdragbar som överlåtelseförlust, utan den dras med stöd av ISkL 35 § 3 mom. av från de skattepliktiga kapitalinkomsterna (se Skatteförvaltningens detaljerade anvisning Beskattning av livförsäkring).

Förlust från små överlåtelser av värdepapper kan inte dras av (se ovan avsnitt 3.2 Små överlåtelser).

25.5 Avdrag för överlåtelseförluster

Överlåtelseförlust från försäljning av ett visst slag av egendom kan också dras av från vinster som erhållits vid överlåtelse av egendom av ett annat slag. Exempelvis en förlust som uppkommit vid överlåtelse av värdepapper kan dras av från försäljningsvinsten av en fastighet.

Överlåtelseförluster som uppkommit år 2016 och senare dras av från alla kapitalinkomster. Om den skattskyldige inte alls har överlåtelsevinster eller andra kapitalinkomster eller om deras belopp är mindre än de överlåtelseförluster som ska dras av, kan den oavdragna förlusten dras av under de fem följande åren. På basis av överlåtelseförlust kan man inte få underskottsgottgörelse i beskattningen av förvärvsinkomster.

Varje skattskyldig får dra av endast sina egna överlåtelseförluster. En skattskyldig kan exempelvis inte avdra en förlust som uppkommit vid överlåtelse av värdepapper eller annan egendom som tillhört hens make. Ett oskiftat dödsbo beskattas som en särskild skattskyldig för överlåtelse av egendom som ingår i det oskiftade dödsboet. Delägaren kan inte avdra det oskiftade dödsboets förluster i sin beskattning och det oskiftade dödsboet kan inte heller dra av delägarens överlåtelseförluster i sin beskattning.

Konstgjorda överlåtelseförluster som har gjorts för att undvika skatt på överlåtelsevinst av annan egendom är inte avdragbara. Det kan komma i fråga till exempel då den skattskyldige säljer aktier med förlust och samma dag köper tillbaka samma aktier (aktier av samma slag) till samma eller nästan samma pris. Om det inte kan visas att det finns andra faktiska skäl till försäljningen och köpet av aktierna än att åstadkomma en överlåtelseförlust, får överlåtelseförlusten inte dras av i beskattningen.

En avdragsgill överlåtelseförlust kan dock uppstå, om värdepapper säljs med förlust i det syfte att värdepapper av samma slag omedelbart köps på aktiesparkontot.

En närmare redogörelse för överlåtelseförluster och avdragande av förluster finns i Skatteförvaltningens anvisning Överlåtelsevinster och -förluster på egendom i en fysisk persons inkomstbeskattning.

26 Andra kostnader i anslutning till placeringsverksamhet

26.1 Kostnader för förvaring och förvaltning av värdepapper och andra kostnader för förvärv av inkomst

Utgifter för förvaltning och förvaring av värdeandelar, placeringsfondandelar och andra värdepapper, såsom administrationsavgifter för ett värdeandelskonto, kostnader för bankfack eller andra allmänna kostnader för förvärv av inkomst, räknas inte till anskaffningsutgiften för egendom. Dessa utgifter avdras inte heller vid beskattningen av överlåtelsevinst som utgifter för vinstens förvärvande.

Kostnader för förvaring och förvaltning av värdepapper får avdras från kapitalinkomsterna under betalningsåret till den del kostnaderna under skatteåret överstiger 50 euro. En skattskyldig som bedriver aktiv värdepappershandel kan i beskattningen dra av de kostnader som hänför sig till denna verksamhet som kostnader för förvärv av kapitalinkomster. Avdragsgilla kostnader kan vara bland annat kostnader för datakommunikation, dator och programvara, facklitteratur och prenumerationer på facktidskrifter samt kostnader för placeringsrådgivning, kostnader för att lyfta och förvalta ett lån som hänför sig till placeringsverksamhet, avgifter för ränteskyddsavtal och avdrag för arbetsrum. Kostnader för resor till börsbolags bolagsstämmor är inte avdragsgilla.

Kostnaderna för återbetalningsskyddet för ett lån likställs med livförsäkringspremier och är således inte avdragsgilla.

Den som äger en andel i en placeringsfond får inte dra av placeringsfondens förvaltningsarvoden som fondbolaget inte direkt tar ut av andelsägarna. Således är det förvaltningsarvode som dragits av från fondens medel inte avdragbart.

26.2 Räntekostnader

Räntekostnader som hänför sig till anskaffning av värdepapper dras inte av vid uträkning av överlåtelsevinst. Dessa räntor avdras i regel från kapitalinkomsterna under betalningsåret som räntor på skuld för inkomstens förvärvande. Räntekostnader på lån för anskaffning av källskattepliktiga masskuldebrev och andra motsvarande värdepapper är dock inte avdragsgilla i beskattningen

Bilagetabell 1: Tabell över det skatteår under vilket aktier i finländska börsbolag som försatts i konkurs slutgiltigt förlorat sitt värde.

Tabellen uppdateras vid behov.

Mash Group Abp	skatteår 2021
FIT Biotech Ab	skatteår 2021
Geosentric Abp	skatteår 2021
Ahtium Oyj (tidigare Talvivaara kaivososakeyhtiö Oyj)	skatteår 2018
Takoma Oyj	skatteår 2018
Tiimari Abp	skatteår 2013
Elcoteq Abp	skatteår 2012
Stromsdahl Abp	skatteår 2008

 

ledande skattesakkunnig Tero Määttä                                                         

ledande skattesakkunnig Pirjo Mäkynen