Reserveringar i beskattningen av kapitalinkomst av skogsbruk

I denna anvisning behandlas utgifts- och skadereserveringar av skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk och intäktsföring av reserveringar som kapitalinkomst av skogsbruk under senare skatteår.

1 Allmänt

Skogsbeskattningen ändrades då den nuvarande inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) trädde i kraft i början av 1993. Tidigare baserade sig beskattningen på areal men efter ändringen började man beskatta kapitalinkomst av skogsbruk baserad på faktiska jordbruksinkomster och -utgifter. Enligt arbetsgruppen för beskattning av virkesförsäljningsinkomster (Finansministeriets arbetslagsmemorial 1992:5) var en utmaning med det nya skogsbeskattningssystemet att inkomster och utgifter relaterade till skogsbruk uppstår på ett mycket annorlunda sätt än i annan verksamhet för förvärvande av inkomst.

I regeringens proposition till inkomstskattelag (RP 200/1992) föreslogs i enlighet med arbetsgruppens förslag och i syfte att förbättra samtidigheten för inkomster av skogsbruk och i synnerhet utgifterna för skogsförnyelse att särskilt fastställda skogsägargrupper vilka som utgiftsreservering kunde låta bli att som inkomst för skatteåret redovisa en del kapitalinkomst av skogsbruk på fastigheter som betraktas som gårdsbruksenhet.

Enligt bestämmelsen utgiftsreservering från kapitalinkomst av skogsbruk i ISkL 111 § var syftet med reserveringen att täcka jordbruksutgifter för inkomstens förvärvande, men å andra sidan avgränsades inte de kapitalinkomster av skogsbruk som utgjorde grunden för reserveringen på något sätt, till exempel endast till inkomster av föryngringsavverkning. Reserveringen kan alltså också göras från inkomst av gallring och annan inkomst av skogsbruk som inte direkt påverkar beloppet av skogsbrukets utgifter för inkomstens förvärvande under senare skatteår. Reserveringen används dessutom till direkt intäktsföring som kapitalinkomst av skogsbruk och inte indirekt genom minskning av årliga utgifter och avskrivningar på basis av skogsbrukets utgifter för förvärvande av inkomst.

Utgiftsreserveringen är således i praktiken en särskild direkt periodiseringsmöjlighet för kapitalinkomst av skogsbruk. Utgiftsreserveringens maximibelopp är 15 procent av den skattepliktiga kapitalinkomsten av skogsbruk efter att skogsavdraget har gjorts. Utgiftsreserveringen ska i norra Finland inkomstföras under de sex följande skatteåren och i övriga delar av landet under de fyra följande skatteåren. Utgiftsreserveringen är ett undantag från den allmänna principen om periodisering av kapitalinkomst i ISkL 110 § 1 mom., enligt vilken en inkomst anses hänföra sig till det skatteår under vilket den har lyfts eller antecknats på den skattskyldiges konto eller under vilket den skattskyldige annars har kunnat förfoga över den.

Den skattskyldige kan genom att optimera utgiftsreserveringens storlek och tajmningen av inkomstföringen av reserveringar påverka beloppet av kapitalinkomster under ett skatteår och den andel av skatteårets kapitalinkomster som ska betalas enligt en höjd inkomstskattesats för kapitalinkomst som avses i ISkL 124 § 2 mom. och den andel som ska betalas enligt skattesatsen för kapitalinkomst. Skatteåret 2022 är inkomstskattesatsen för kapitalinkomst 30 och den höjda inkomstskattesatsen för kapitalinkomst 34.

2 Reservering

2.1 Skattskyldiga som är berättigade till reservering

Möjligheten att göra reserveringar från kapitalinkomst av skogsbruk har enligt ISkL 111 § 1 mom. begränsats till fysiska personer, dödsbon och av sådana bildade beskattningssammanslutningar samt samfällda förmåner. Någon reservering beviljas dock inte om skogen hänför sig till dessa skattskyldigas näringsverksamhet.

Utöver av skogsägare kan reserveringar också göras av sådana fysiska personer som med stöd av besittningsrätt har rätt till skogsavkastning i stället för ägaren. Innehavaren av besittningsrätten är då skattskyldig för inkomst av skogsbruk och får göra avdrag från kapitalinkomst av skogsbruk med undantag för skogsavdrag och skogsgåvoavdrag som endast beviljas på basis av ägande av skog.

Reserveringar från kapitalinkomst av skogsbruk kan också göras av sådana fysiska personer och dödsbon som enligt ISkL 9 § är begränsat skattskyldiga.

Samfund och näringssammanslutningar får dock inte göra reserveringar från kapitalinkomst av skogsbruk. Enligt ordalydelsen i ISkL 111 § 1 mom. har inte heller sådan beskattningssammanslutning rätt att göra reserveringar vars delägare är ett samfund eller en samfälld förmån eller någon annan skattskyldig än en fysisk person eller ett dödsbo. Med beskattningssammanslutning avses i bestämmelsen om reserveringar relaterade till skogsbruk i ISkL 4 § sådant samägande av skog som beskrivs närmare i anvisningen Beskattning av en beskattningssammanslutning. 

2.2 Utgiftsreservering

2.2.1 Inkomster som utgör grunden för utgiftsreservering

Med utgiftsreservering avses enligt ISkL 111 § 1 mom. att en skattskyldig som är berättigad till reserveringen inte behöver räkna en del av den skattepliktiga kapitalinkomst av skogsbruk som de fått från en fastighet som ska betraktas såsom en gårdsbruksenhet och använda den för att täcka utgifterna för förvärvande av kapitalinkomsten av skogsbruket såsom inkomst under skatteåret.

Skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk som utgör grunden för utgiftsreserveringen är enligt ISkL 43 § 1 mom. inkomsten av den första överlåtelsen mot vederlag av rätten att avverka stamvirke i den skattskyldiges skog (rotförsäljning) samt kapitalinkomstandelen vid leveransförsäljning av trävaror, såsom stockar, stolpar, massaved och brännved, som skall tillverkas eller har tillverkats av stamvirke och flis. Såsom kapitalinkomstandelen av inkomst som förvärvats genom leveransförsäljning anses inkomsten av virkesförsäljning med avdrag för värdet av leveransarbetet. Värdet av leveransarbete och avdrag för det från inkomst av leveransarbete beskrivs närmare i anvisningen Leveransarbete i beskattningen.

Kapitalinkomst av skogsbruk enligt ISkL 43 § 1 mom. utgörs även av inkomst av skogsbruk av annan försäljning än stamvirke, såsom inkomst av överlåtelse av avverkningsrester, stubbar, övrigt energivirke, barrträdskvistar till dekorationer, vägkäppar, julgranar eller motsvarande. Såsom kapitalinkomst av skogsbruk betraktas enligt ISkL 43 § 2 mom. också försäkringsersättning eller annan ersättning för skog och likaså rotprisvärdet eller det gängse värdet av virke som tagits ut för användning i privathushåll eller som överförts till någon annan inkomstkälla. Till kapitalinkomst av skogsbruk räknas också understöd och bidrag som erhållits för skogsbruk. Även dessa kapitalinkomster av skogsbruk kan utgöra en grund för utgiftsreserveringen.

Källan till de inkomster som utgör grunden för utgiftsreserveringen fastställs inte närmare i bestämmelsen om reserveringen. Den skattskyldiges alla skattepliktiga kapitalinkomster av skogsbruk möjliggör utgiftsreserveringen. Reserveringen kan också göras från inkomst av gallringsavverkning liksom av föryngringsavverkning, trots att utgifter för utgiftsallokeringsmålet enligt ISkL 111 § 1 mom. inte direkt skulle bildas för följande skatteår. Vid tillämpning av metoden för kontinuerlig beståndsvård i skogsbruk bildas inga egentliga markbearbetnings- och planteringsutgifter för skogsförnyelse, men trots det får utgiftsreservering göras från inkomster av avverkning enligt kontinuerlig beståndsvård.

Enligt 43 § 3 mom. i ISkL anses som skattepliktig kapitalinkomst för skogsbruk inte värdet av virke som den skattskyldige har tagit ut för uppvärmning eller annan egen förbrukning, och inte heller värdet av virke som den skattskyldige har tagit ut för att uppföra eller reparera andra byggnader eller konstruktioner än sådana som han använder som sin egen bostad eller som annars är i hans personliga bruk. Sådan skattefri inkomst kan inte ingå i en grund för utgiftsreservering. Biinkomster av skogsbruk som beskattas som inkomst av jordbruk enligt 2 § 1 mom. i GårdsSkL är inte heller inkomst som berättigar till utgiftsreservering.

Enligt ISkL 111 § 1 mom. får utgiftsreservering endast göras från skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk som erhållits från gårdsbruksenhetens skog. Enligt GårdsSkL 2 § 2 mom. avses med en gårdsbruksenhet en självständig ekonomisk enhet på vilken bedrivs jord- eller skogsbruk. I praktiken bedrivs endast skogsbruk på största delen av gårdsbruksenheterna. En gårdsbruksenhet kan bestå av flera fastigheter eller outbrutna områden. Med gårdsbruksenhet avses i allmänhet inte en fastighet eller ett obrutet område under två hektar, om den inte hör till en större helhet som ska ses som en gårdsbruksenhet. Närmare information om gränsdragningen mellan skogsmark och fastigheter som helt omfattas av fastighetsbeskattningen finns i anvisningen Skattebefrielse för jordbruks- och skogsmark i fastighetsbeskattningen.

Endast gårdsbruk kan ha sådan skog som avses i 7 § i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005). Enligt 7 § 2 mom. i värderingslagen hänförs till skogsmark sådan mark som använts för eller är avsedd att användas för odling av träd och där den årliga tillväxten hos fullslutet trädbestånd som är lämpat för ståndorten i medeltal är minst 1 kubikmeter stamved med bark per hektar under den omloppstid som ger den högsta medelavkastningen. Sådan skogsbruksmark med sämre avkastningsförmåga som hänförs till tvinmark och impediment, till exempel karg torvmark och bergsområden, räknas till annan gårdsbruksmark enligt 31 a § i värderingslagen. I praktiken sker virkesförsäljningen inte från gårdsbruksenhetens skogsmark och annan gårdsbruksmark separat, utan allt virke som avverkas på fastigheten vid en försäljning apteras på en gång. Grunden för reserveringen från kapitalinkomst av skogsbruk från en gårdsbruksenhet kan utöver inkomster från skogsmark även innehålla inkomster av avverkad skog från annan gårdsbruksmark.

Fastigheter som inte hör till en gårdsbruksenhet omfattas i sin helhet av fastighetsbeskattningen. Virkesförsäljningsinkomst av dem är inte kapitalinkomst av skogsbruk enligt ISkL 43 § utan sådan annan kapitalinkomst enligt ISkL 32 § från vilken utgiftsreservering inte kan göras och inte heller till exempel skogsavdrag enligt ISkL 55 §, företagaravdrag enligt ISkL 30a § eller skogsgåvoavdrag enligt ISkL 55 a §.

Eftersom grunden för utgiftsreserveringen utgörs av skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk enligt ISkL 43 §, omfattar den inkomst som utgör grunden för reserveringen ingen moms, som en momspliktig idkare av skogsbruk har kunnat få till exempel med betalningar för virke.

2.2.2 Utgiftsreserveringens maximibelopp

Enligt ISkL 111 § 1 mom. är utgiftsreserveringens maximibelopp 15 procent av den skattepliktiga kapitalinkomsten av skogsbruket efter att skogsavdraget har gjorts.

I förarbetena till bestämmelsen om utgiftsreserveringen har det inte närmare motiverats varför maximibeloppet är 15 procent. Då målet för utgiftsreserveringen enligt förarbetena till bestämmelsen som beskrivs i avsnitt 1 i denna anvisning i synnerhet var att förbättra samtidigheten för skogsrelaterade inkomster och skogsförnyelsekostnader, är syftet med angivandet av det maximala procenttalet antagligen att det genomsnittliga beloppet av skogsförnyelseutgifter ska motsvara inkomsterna av föryngringsavverkning som kalhygge.

En betydande omständighet som begränsar utgiftsreserveringens storlek för ett skatteår är dessutom att skogsavdraget enligt ISkL 55 § dras av från skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk före utgiftsreserveringen. Skogsavdraget görs från samma kapitalinkomst av skogsbruk som fastställts som grund för utgiftsreserveringen. Grunden för skogsavdraget utgörs dock endast av de inkomster som den skattskyldige uttryckligen fått från skog i skogsavdragssystemet. Beloppet av skogsavdraget uppgår enligt ISkL 55 § 2 mom. till högst 60 procent av beloppet på den kapitalinkomst av skogsbruk som den skattskyldige under skatteåret fått av skog som berättigar till skogsavdrag. Därtill ska ett skogsavdrag som görs under ett skatteår uppgå till minst 1 500 euro enligt 55 § 4 mom. i ISkL. Det högsta beloppet på ett skogsavdrag uppgår till det återstående beloppet på den tillgängliga skogsavdragsrätten vid utgången av skatteåret. Ytterligare information om inkomst som berättigar till skogsavdrag och skogsavdrag för skatteåret finns i anvisningen Skogsavdrag.

Det finns ingen minimigräns i euro för utgiftsreservering för ett skatteår. Även en liten skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk från en gårdsbruksenhet möjliggör reservering. Beloppet av en utgiftsreservering på 15 procent av små skattepliktiga kapitalinkomster av skogsbruk kan vara mycket litet.

2.3 Skadereservering

Om den skattskyldige fått försäkringsersättning eller skadestånd på grund av förstörd skog, får det belopp av ersättningen som behövs för förnyelse av den förstörda skogen enligt ISkL 111 § 2 mom. reserveras som utgift för den ovan nämnda tiden. En reservering från en ersättning för förstörd skog brukar kallas skadereservering.

Eftersom försäkringsersättningar och skadestånd för förstörd skog även berättigar till utgiftsreservering från skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk, kan både utgifts- och skadereservering göras från ersättning som räknas som skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk och som är avsedd för förnyelse av skog. Dessa reserveringar från samma inkomst kan även göras för samma skatteår. Skadereserveringens maximibelopp är lika stor som förnyelsekostnaderna för skog, medan utgiftsreserveringens maximibelopp är 15 procent av erhållna skadeersättningar och andra eventuella skattepliktiga kapitalinkomster av skogsbruk under samma skatteår från vilka skogsavdraget dragits av.

Om skogsskadan inte leder till förnyelse av skogen, dvs. om ersättningen endast täcker trädbeståndets kvalitativa och kvantitativa förluster, kan skadereservering inte göras. Från sådana försäkringsersättningar eller skadestånd på grund av skogsskada kan den skattskyldige dock göra vanlig utgiftsreservering.

Skog kan ge försäkringsersättning som räknas som kapitalinkomst av skogsbruk på basis av en skogsförsäkring från ett försäkringsbolag. Skogsförsäkringen ersätter skador på skogsbeståndet enligt skogens ekonomiska värde. Skogsskador orsakas till exempel av stormar, tung snö, skogsbränder samt vissa svampsjukdomar, insekter och däggdjur. Premierna för skogsförsäkringen får skogsägaren dra av i beskattningen för betalningsåret som utgifter för förvärvande av kapitalinkomst av skogsbruk enligt ISkL 56 §.

Skogsskador orsakade av hjortdjur ersätts dock ur statsmedel med stöd av viltskadelagen (105/2009). Skogscentralen ersätter skador som orsakats av hjortdjur, och på samma sätt som försäkringsersättning är ersättningen skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk för det skatteår då den skattskyldige fått ersättningen på kontot eller i sin besittning. Skadereservering kan också göras från ersättning för hjortdjursskada, om den leder till omplantering av skogsbestånd.

Enligt ISkL 111 § 2 mom. är skadereserveringen lika stor som kostnaderna för förnyelse av skogen. Beloppet av skadereserveringen begränsas dessutom av att grunden för reserveringen endast utgörs av ersättning för skogsskada. Ersättningen kan vara mindre än de totala kostnaderna för förnyelse av skogen. Grunden för reserveringen är således försäkringsersättning eller skadestånd för skog under skatteåret, varav kostnaderna för förnyelse av skog bildar beloppet av skadereserveringen.

De totala kostnaderna för förnyelse av ett skadat område framgår i allmänhet först året att ersättningen betalats eller senare. Beloppet av förnyelsekostnaderna måste därför estimeras det skatteår då ersättningen betalas med tanke på skadereserveringen.

Med förnyelsekostnader avses årliga kostnader för förnyelse av skog som kan dras av från kapitalinkomst av skogsbruk. I förteckningen i ISkL 56 § anges exempel på avdrag från kapitalinkomst av skogsbruk, bland annat inrättande av förnyelseareal och utgifter för skogsbruk. Om skogsägaren är momsskyldig under skatteåret, beräknas beloppet av förnyelsekostnaderna utan moms. Om en skogsägare som inte är momsskyldig får ersättning under skatteåret, beräknas grunden för skadereserveringen utifrån förnyelsekostnaderna inklusive moms.

De försäkringsersättningar och skadestånd som räknas som skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk och som berättigar till skadereservering är momsfria, såsom det beskrivs närmare i anvisningen Skadestånd och poster av skadeståndskaraktär i momsbeskattningen.

2.4 Yrkande på reserveringar i skattedeklarationen för skogsbruk

Enligt 12 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL) ska en skattskyldig som bedriver skogsbruk göra sådana anteckningar som innehåller tillräckligt specificerade uppgifter för beskattningen. En skattskyldig som bedriver skogsbruk ska i sina skatteanteckningar också lämna en utredning av utgifts- respektive skadereserveringen enligt 5 § i Skatteförvaltningens beslut om anteckningsskyldighet (563/2017).

Enligt 5 § 3 mom. i beslutet ska den skattskyldige till sin anteckningsbok foga en utredning av skogsvårdsföreningen eller skogscentralen eller en annan tillförlitlig utredning om det beräknade beloppet av kostnaderna för förnyelse av den förstörda skogen.

Skattedeklarationen för skogsbruk baserar sig på den skattskyldiges anteckningar när det gäller uppgifter om reserveringar som ska deklareras för skatteåret.  Uppgifterna om grunden för och användningen av utgifts- respektive skadereserveringen ska anges i skattedeklarationen för skogsbruk enligt BFL 7 § och 7 § i Skatteförvaltningens beslut om uppgifter som ska ingå i en skattedeklaration (1202/2021).

Reserveringarna är frivilliga. Den skattskyldige behöver inte yrka på reservering, trots att virkesförsäljningsinkomster eller annan skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk influtit under skatteåret och återstår efter skogsavdraget.  Utan yrkande av den skattskyldige i skattedeklarationen för skogsbruk beaktar Skatteförvaltningen inte reserveringar vid beräkningen av ren kapitalinkomst av skogsbruk.

Reserveringar behöver inte heller göras för att täcka utgifter för förvärvande av inkomst av skogsbruk under de följande åren. Största delen av de skattskyldiga som bedriver skogsbruk kan alltid dra av utgifter för förvärvande av inkomst av skogsbruk enligt ISkL 56 § för skatteåret antingen från kapitalinkomst av skogsbruk enligt ISkL 43 § eller, om sådan inkomst saknas, från annan eventuell kapitalinkomst vid beräkningen av ren kapitalinkomst för skatteåret enligt ISkL 30 § 2 mom. eller senast vid beskattningen av förvärvsinkomst på basis av underskott i kapitalinkomstslaget i form av underskottsgottgörelse som beräknas enligt ISkL 131 §. Om avdraget inte heller kan göras från skatten på förvärvsinkomst, fastställs den andel som inte avdras som kapitalinkomstslagets förlust med stöd av ISkL 60 § 2 mom. I enlighet med ISkL 118 § 3 mom. kan den dras av från kapitalinkomster under de följande 10 åren.

Dödsbon, som beskattas som särskilda skattskyldiga enligt ISkL TVL 17 § och som äger skog, saknar i allmänhet andra inkomster, och det är möjligt att även kapitalinkomstslagets förluster förblir outnyttjade. För dödsbon har utgiftsreserveringen därför särskild betydelse även med tanke på möjligheten att dra av utgifter för förvärvande av inkomst.

I praktiken ska man i skattedeklarationen för skogsbruk deklarera beloppet av nya utgifts- och skadereserveringar för skatteåret som poster som minskar kapitalinkomsten av skogsbruk, medan inkomstföring av reserveringar deklareras som ökning av kapitalinkomsten av skogsbruk för skatteåret. I skattedeklarationen för skogsbruk deklareras dessutom uppgifter om reserveringar som inte inkomstförts, även om det inte yrkas på nya reserveringar eller tidigare reserveringar inte inkomstförs för skatteåret.

Uppföljningen och deklarationen av reserveringar sker inom ramen för de uppföljningsenheter som iakttas i beskattningen av kapitalinkomst av skogsbruk. Skattedeklarationer för skogsbruk inklusive uppgifter om reserveringar ska lämnas av särskilt beskattade fysiska personer, dödsbon eller beskattningssammanslutningar. Vad gäller beskattning av inkomster av skogsbruk som makar bedriver tillsammans tillämpas i enlighet med 14 § 4 mom. i ISkL de bestämmelser som gäller beskattningssammanslutningar. Skogsbruk som utövas gemensamt av makar omfattar enligt högsta förvaltningsdomstolens årsboksavgörande HFD 1993-B-513 (Finlex) i regel såväl de skogar som bägge makar äger ensamma som alla deras gemensamma skogar, trots att de äger dessa till olika andelar. Uppföljningen av reserveringar omfattar alla dessa skogar genom uppföljningsenheten för makarnas gemensamma skogsbruk. Om den ena maken dock självständigt besitter sina egna skogar separat från makarnas gemensamma skogar och den andra makens skogar, kan hen lämna in en egen skattedeklaration för skogsbruk och självständigt följa upp sina utgifts- och skadereserveringar.

Samfällda skogar och andra samfällda förmåner som har rätt att göra reserveringar deklarerar dock uppgifterna om bedrivande av skogsbruk på skattedeklarationen för samfällda förmåner som avviker från skattedeklarationen för privatkunder. Samfällda förmåner som bedriver skogsbruk är bokföringsskyldiga, och för dem hör skogsbruk till förvärvskällan för övrig verksamhet. Närmare information om beskattning av samfällda förmåner finns i anvisningen Beskattning av samfällda förmåner.

Yrkande på reservering kan också framställas som begäran om omprövning efter utgången av den ordinarie beskattningen inom tidsfristerna för begäran om omprövning. Yrkande på reservering har enligt ISkL 111 § inte separat avgränsats till utgången av beskattningen för skatteåret, och enligt högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 10.12.2010/3711 (Finlex) kunde även yrkande på skogsavdrag på motsvarande sätt framställas efter verkställandet av beskattningen.

3 Inkomstföring av reserveringar

3.1 Reserveringar inkomstförs direkt som kapitalinkomst av skogsbruk

Enligt ISkL 111 § 2 mom. ska reserveringar relaterade till skogsbruk inkomstföras under de sex följande skatteåren i Uleåborgs och Lapplands län och i övriga delar av landet under de fyra följande skatteåren.

Med inkomstföring avses att utgifts- och skadereserveringar som gjorts under tidigare år blir skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk för skatteåret.

Utgiftsreserveringar inkomstförs i allmänhet under de följande skatteåren efter reserveringen på motsvarande sätt som utgifter för förvärvande av inkomst av skogsbruk, eftersom utgiftsreserveringen enligt ISkL 111 § 1 mom. är avsedd för att täcka utgifter som orsakats av kapitalinkomst av skogsbruk. Av utgifter som ska dras av genom avskrivning får dock endast täckas ett belopp som motsvarar den årliga avskrivningen enligt ISkL 111 § 2 mom.

Syftet med ersättning för skogsförstörelse är på motsvarande sätt att täcka utgifter för att förnya förstörda skogar. En skadereservering inkomstförs därför i allmänhet under ett skatteår då utgifter för förnyelse av skog kan dras av från kapitalinkomst av skogsbruk.

Inkomstföring av reserveringar inom tidsfristen beror dock på den skattskyldiges vilja på samma sätt som bildandet av reserveringar. En reservering behöver inte inkomstföras före utgången av den föreskrivna tiden, även om det finns utgifter som motsvarar inkomstföringen under skatteåret. Under skatteåret kan den skattskyldige till exempel ha andra kapitalinkomster av skogsbruk som täcker utgifterna utan inkomstföring av reserveringen. Den skattskyldige kan också medvetet redovisa förlust för skogsbruket för skatteåret och utnyttja förlusten som en post som minskar de totala kapitalinkomsterna. Genom tajmningen av bildandet av reserveringar och inkomstföringen av dem kan den skattskyldige också själv påverka hur mycket kapitalinkomst som kommer att beskattas under skatteåret med den höjda inkomstskattesatsen för kapitalinkomst enligt ISkL 124 § 2 mom.

Enligt beskattningspraxis har det också varit tillåtet att inkomstföra reserveringar helt eller delvis före den föreskrivna tiden går ut även om motsvarande utgifter saknas under ett skatteår. Då förlorar den skattskyldige i praktiken inflationsbaserad nytta i beskattningen av skogsinkomst men kan få annan nytta till exempel i beskattningen av de totala kapitalinkomsterna.

Om det finns icke-inkomstförda reserveringar från flera år, kan den skattskyldige välja om alla icke-inkomstförda reserveringar inkomstförs på en gång under skatteåret eller om nyare reserveringar lämnas helt eller delvis intakta. När det gäller reserveringar från olika år följer beskattningspraxis "fifo”-principen, dvs. de äldsta inkomstförs först.

En utgiftsreservering ska inkomstföras under det sista föreskrivna året, även om ett motsvarande belopp av årliga utgifter och avskrivningar relaterade till skogsbruk då inte kan avdras från kapitalinkomster av skogsbruk. En skadereservering ska på motsvarande sätt inkomstföras under det sista föreskrivna året, även om utgifter för förnyelse av skog saknas.

Reserveringar i uppföljningen behöver inte inkomstföras ens delvis under deras löptid, om den skattskyldiges totala skogsareal minskar på grund av förändringar i markanvändningen eller fastighetsöverlåtelser. Den skattskyldige får dock vid behov inkomstföra oanvända reserveringar i proportion till ett minskat skogsinnehav.

Om den skattskyldige avstår från alla återstående skogar ska oanvända reserveringar inkomstföras inom löptiden och senast i skattedeklarationen för skogsbruk för det skatteår då besittningsrätten till skogarna övergår till den nya ägaren. Behandlingen av reserveringar i olika situationer du skogsägandet upphör beskrivs närmare i avsnitt 4 i denna anvisning.

Användningstiderna för reserveringar anges i ISkL 111 § enligt regionförvaltningsindelningen som tillämpades 1993 då inkomstskattelagen trädde i kraft. Dåvarande Uleåborgs och Lapplands län motsvaras i dag av Norra Österbottens, Kajanalands och Lapplands landskap samt motsvarande välfärdsområden enligt lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (616/2021). På skogar i dessa regioner tillämpas den längre, sex år långa användningstiden för reserveringar. För skogar belägna på andra håll i landet ska reserveringar inkomstföras inom fyra skatteår.

Om en skattskyldig under ett skatteår får inkomst av skogar i såväl södra Finland som i Norra Österbotten, Kajanaland eller Lappland och yrkar på en reservering för dem i skattedeklarationen för skogsbruk, ska reserveringen då i praktiken inkomstföras inom den längre användningstiden på sex år.

Eftersom reserveringar görs för det belopp av skattepliktig kapitalinkomst av skogsbruk från vilket skogsavdrag redan har dragits av, kan skogsavdrag eller en ny utgiftsreservering inte göras för en reservering som inkomstförs. Då skulle skogsavdraget eller reserveringen göras två gånger för samma inkomst. Inkomstföringen av reserveringar beaktas därför vid beräkningen av skogsbrukets resultat först efter skogsavdraget och avdraget för eventuella nya reserveringar.

3.2 Inkomstföring av reserveringar påverkar inte avdrag för utgifter

Skogsbruksreserveringar inkomstförs enligt beskrivningen ovan direkt som kapitalinkomst av skogsbruk och aldrig indirekt genom att minska möjligheten att dra av utgifter för förvärvande av inkomst av skogsbruk. Inkomstföringen av skogsbruksreserveringar är således inte ett likadant förfarande som till exempel utjämningsreservering för jordbruk, om vilken föreskrivs särskilt i GårdsSkL 10 a § att en utgift eller del av en utgift som har täckts med en utjämningsreservering är inte avdragbar vid beskattningen.

Alla årsutgifter som hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst av skogsbruk dras av till fullt belopp och enligt kontantprincipen såsom ISkL 113 § föreskriver i beskattningen av kapitalinkomst av skogsbruk, även om reserveringar inkomstförs i proportion till kostnader under skatteåret. Även utgifter för byggande av skogsvägar, utgifter för dikning av skogsmark samt avskrivningar på maskiner och byggnader relaterade till skogsbruk enligt ISkL 115 § kan göras till fullt belopp på yrkande av den skattskyldige, trots att ett motsvarande belopp av utgiftsreserveringar inkomstförs samma skatteår.

4 Reserveringar i olika situationer där bedrivande av skogsbruk upphör

4.1 Oanvända reserveringar ska i regel inkomstföras när bedrivande av skogsbruk upphör

I 111 § i inkomstskattelagen finns inga bestämmelser om hantering av oanvända skogsbruksreserveringar i samband med förändringar i skogsägande. Medan det till exempel i ISkL 55 § 3 mom. föreskrivs särskilt om möjligheten att överföra skogsavdrag i beskattningen av kapitalinkomst av skogsbruk i samband med vederlagsfria förvärv, kan det att en motsvarande bestämmelse om reserveringar saknas tolkas som att oanvända reserveringar i regel inte kan överföras.

Således överförs oanvända skogsbruksreserveringar inte vid överlåtelse av skogsbruksenheter utan eller mot vederlag till den som fortsätter att bedriva skogsbruk utan inkomstförs för överlåtaren, om denne helt slutar att bedriva skogsbruk. Ytterligare information om beskattning vid överlåtelse av skogsbruksenheter finns i anvisningen Beskattning av generationsväxlingar vid gårdsbruksenheter.

Oanvända reserveringar överförs inte heller i samband med vederlagsfritt förvärv genom arv eller testamente till en skattskyldig som fortsätter att bedriva skogsbruk. Beskattning av skogsbruk i generationsväxlingar genom arv beskrivs närmare i anvisningen Generationsväxling i arvssituationer.

En skattskyldig som avstår från bedrivande av skogsbruk ska inkomstföra alla oanvända reserveringar från tidigare skatteår i skattedeklarationen för skogsbruk för det skatteår då besittningsrätten till skogen överlåts till den nya ägaren. 

Enligt 17 § 1 mom. i ISkL beskattas en under skatteåret avliden persons dödsbo för dödsåret såväl för den avlidnes som för boets inkomst. Därför ska den avlidnes oanvända reserveringar inkomstskrivas i dödsboets skattedeklaration för skogsbruk.

Enligt etablerad beskattningspraxis ska skogsbruksreserveringar också när en beskattningssammanslutning upplöses inkomstföras i den uppföljningsenhet som gjort reserveringen, och de kan inte överföras till nya uppföljningsenheter. Detta gäller alla situationer där en sammanslutning upplöses, vilket beskrivs närmare i anvisningen Beskattning av en beskattningssammanslutning.

Eftersom skogsbruksreserveringar från kapitalinkomst av skogsbruk enligt ISkL 111 § endast kan göras av en fysisk person, ett dödsbo och en beskattningssammanslutning som bildas av dem samt en samfälld förmån, inkomstförs en utgiftsreservering alltid som skattepliktig inkomst för det skatteår då sådana skattskyldigas skogsbruk ändras till aktiebolag. Inkomstföringen görs i beskattningen av verksamhetsformen före ändringen av verksamhetsformen. Ytterligare information om inkomstbeskattning vid ändring av verksamhetsform finns i anvisningen Ändring av verksamhetsformen till aktiebolag.

En fastighetsägare kan enligt ISkL 111 § ha gjort reserveringar för en samfälld skog eller en annan fastighet som ansluts till en annan samfälld förmån på basis av kapitalinkomst av skogsbruk. Trots att en samfälld förmån kan göra reserveringar från inkomster av skogsbruk, överförs inte fastighetsägarens oanvända reserveringar i samband med bildandet av en samfälld förmån eller anslutning av skog till en samfälld förmån, utan utgiftsreserveringen räknas som fastighetsägarens inkomst för det skatteår då den samfällda förmånen bildas eller skogarna ansluts till exempelvis en samfälld skog. Kapitalinkomst av skogsbruk kan således inte överföras som reserveringar så att den beskattas med en lägre skattesats som tillämpas på samfällda förmåner. Ytterligare information om beskattning av samfällda förmåner och rätt till reserveringar finns i anvisningen Beskattning av samfällda förmåner.

4.2 Situationer där oanvända reserveringar kan överföras till den som fortsätter att bedriva skogsbruk

4.2.1 Upplösning av dödsbo

Enligt beskattningspraxis kan en skogsbruksreservering som bildats av ett dödsbo överföras till en delägare i dödsboet eller till en beskattningssammanslutning som fortsätter att bedriva verksamheten, om skogsbrukstillgångarna överförs från samma värden, verksamhetens identitet bevaras och verksamheten som tillgångshelhet förblir densamma.  Detta är fallet när ett dödsbos skogsbruk i sin helhet överförs till en arvinge eller till flera arvingars beskattningssammanslutning vid arvskiftet. Trots att det inte är fråga om en ändring av verksamhetsform som uttryckligen nämns i ISkL 24 §, bevaras verksamhetens identitet i enlighet med de principer som framgår av ISkL 24 §, och anskaffningsutgifterna överförs till dem som fortsätter att bedriva verksamheten enligt kontinuitetsprincipen som avses i GårdsSkL 19 §.

Det är dock inte obligatoriskt att överföra en utgifts- eller skadereservering i ovan avsedda situationer från dödsboet till en delägare i dödsboet eller en beskattningssammanslutning som bildats av flera delägare, utan dödsboet kan alternativt inkomstföra utgifts- och skadereserveringarna i beskattningen för det skatteår då dödsboets skogsbruk överlåtits till dem som fortsätter att bedriva verksamheten.

Om flera arvingar ärver skogsfastigheter och de fortsätter att bedriva skogsbruk självständigt, anses verksamhetens identitet inte bli bevarad.  Då kan inte heller dödsboets utgifts- och skadereserveringar överföras till dem som tar över verksamheten, utan de ska inkomstföras i dödsboets skogsbeskattning. Om skogsbruksförmögenhet vid arvskiftet löses in med medel utanför dödsboet, påverkar det anskaffningsutgifterna för egendomen och då överförs tillgångarna inte från samma värden till dem som tar över verksamheten. Då överförs inte heller dödsboets utgifts- och skadereserveringar till dem som fortsätter verksamheten.

I situationer där utgifts- och skadereserveringar överförs från dödsboet till en beskattningssammanslutning eller en delägare i boet, beviljas beskattningssammanslutningen eller delägaren inte en ny användningstid för reserveringen på fyra år (i Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland sex år), utan beskattningssammanslutningen eller delägaren ska använda utgifts- och skadereserveringen inom samma tid som dödsboet.

4.2.2 Nedläggning av skogsbruk som makar bedrivit tillsammans

I beskattningen av kapitalinkomst av skogsbruk avses med makar de personer som definieras i 7 § i ISkL. I beskattningen anses personer vara makar från och med det skatteår under vilket de har ingått äktenskap eller registrerat partnerskap. Beskattningsförfarandet för skogsbruk som makar bedriver tillsammans och uppföljning av reserveringar behandlas i avsnitt 2.4 i denna anvisning. Skogsbruk som makar bedriver tillsammans kan upplösas på grund av äktenskapsskillnad eller den ena makens frånfälle.

Om makarna tillsammans äger all skog vid tidpunkten för äktenskapsskillnad, kan reserveringar överföras till en beskattningssammanslutning på motsvarande sätt som när ett dödsbo upplöses. Då antas att avvittring inte ännu har förrättats. Skogsbruk som makar bedriver tillsammans och på vilket bestämmelserna om beskattningssammanslutning i enlighet med ISkL 14 § 4 mom. tillämpas i beskattningen, överförs som en oförändrad helhet till beskattningssammanslutningen, vars delägare är skattskyldiga som tidigare betraktats som makar på basis av ISkL 7 §. I en sådan situation bevaras verksamhetens identitet och förmögenhetshelhet.

Beskattningssammanslutningen får dock inte en ny användningstid för reserveringen på fyra år (sex år i Norra Österbotten, Kajanaland och Lappland), utan beskattningssammanslutningen ska använda reserveringen inom samma tid som makarna i det gemensamma skogsbruket.

Om makarna tillsammans äger all skog och den ena maken avlider, kan reserveringar överföras till en beskattningssammanslutning som bildas av dödsboet och den efterlevande maken på samma sätt som vid äktenskapsskillnad.  Även om den efterlevande maken ärver den avlidne makens skogsandelar, kan oanvända reserveringar överföras till skogsbruk som den efterlevande maken fortsätter att bedriva på motsvarande sätt som när ett dödsbos skogsbruk överförs som en helhet till en av delägarna.

Om makarna har ägt skog både separat och tillsammans, överförs inte reserveringar i den ena makens uppföljning i skattedeklarationen för skogsbruk till flera olika uppföljningsenheter som fortsätter skogsbruket efter äktenskapsskillnad. Verksamhetens identitet förändras när det tidigare skogsbruket fördelas mellan uppföljningsenheter.

Om makarnas samägda skog i en situation där makar äger skog tillsammans och skilt för sig upplöses på grund av att den ena maken avlider, överförs reserveringar inte till fortsättande uppföljningsenheter i beskattningen när den avlidnes skogsegendom överförs till dödsboet. Om dock den efterlevande maken ärver den avlidne makens skog, kan återstående reserveringar överföras till skogsbruk som den efterlevande maken fortsätter att bedriva. Oanvända reserveringar kan på motsvarande sätt i sin helhet överföras till skogsbruk som den efterlevande maken fortsätter att bedriva, om hen besitter den avlidne makens skog med stöd av besittningsrättstestamente. Då bildas dock inte heller ny användningstid för överförda reserveringar, dvs. den efterlevande maken ska använda utgifts- och skadereserveringarna inom samma tid som då de var makar.

Oanvända reserveringar kan alternativt dock alltid inkomstföras för tiden före äktenskapsskillnad eller den ena makens frånfälle genom makarnas gemensamma skattedeklaration för skogsbruk för skatteåret.

4.2.3 Avvittring

När ett äktenskap upplöses på grund av äktenskapsskillnad, verkställs giftorätten genom avvittring av makarnas egendom. Närmare information om skattekonsekvenser av avvittring vid äktenskapsskillnad finns i Anvisning om ägarbyten vid avvittring och överlåtelsebeskattningen i anslutning till dessa. Vid avvittring avskiljs också giftorätten från dödsboets och änkans eller änklingens tillgångar. Arvskifte kan inte verkställas före avvittring. Vid avvittring preciseras den egendom som inte omfattas av giftorätt och tillfaller dödsboet efter den avlidne och som kan skiftas till arvingarna efter den avlidne. Skattekonsekvenser av avvittring och arvskifte beskrivs i anvisningarna  Fång mot vederlag vid kvarlåtenskapsavvittring och arvskifte och Generationsväxling i arvssituationer.

De principer som ska tillämpas på överföring av reserveringar och som beskrivs ovan i avsnitt 4.2 tillämpas också på avvittring. Om makarna äger all skog tillsammans vid äktenskapsskillnad, kan reserveringar överföras till en beskattningssammanslutning, förutsatt att skogen med samma andelar och värden överförs till en beskattningssammanslutning mellan ex-makarna. Även om en make vid avvittring på grund av äktenskapsskillnad eller en efterlevande make före eller vid arvskifte får skog vederlagsfritt, kan oanvända reserveringar överföras till skogsbruk som hen fortsätter att bedriva ensam.

Men om det vid avvittring förvärvas skogsegendom som tillhört makarna med medel som inte ingår i avvittringsegendomen dvs. giftorätten, kan oanvända utgifts- och skadereserveringar inte överföras till en skattskyldig som fortsätter att bedriva skogsbruk.

Oanvända reserveringar kan alternativt dock alltid inkomstföras för tiden före avvittring genom makarnas eller dödsboets skattedeklaration för skogsbruk för skatteåret.

 

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

överinspektör Kari Pilhjerta