Beräkning av det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktier i offentliga icke-noterade aktiebolag

I anvisningen behandlas beräkning av ett offentligt icke-noterat aktiebolags nettoförmögenhet och det matematiska värdet och jämförelsevärdet på dess aktier.

Sökande av ändring i det matematiska värdet och jämförelsevärdet på en aktie behandlas i Skatteförvaltningens ställningstagande Sökande av ändring i jämförelsevärde för aktier .

Beräkningen av det matematiska värdet på en aktie i situationer där 66 a § i inkomstskattelagen tillämpas behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Beskattningen av aktieemission som grundar sig på ett arbetsförhållande. 

Beskattningen av dividend som delas ut av ett offentligt icke-noterat bolag behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster .

Beskattningen av generationsväxling i ett aktiebolag behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Generationsväxling i ett aktiebolag i beskattningen.

1 Inledning

Beräkningen av ett aktiebolags nettoförmögenhet, det matematiska värdet på en aktie och jämförelsevärdet på en aktie baserar sig på lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (värderingslagen). Skatteförvaltningen beräknar det matematiska värdet och jämförelsevärdet på en aktie bland annat på basis av de uppgifter som bolaget uppgett i skattedeklarationen.

Skatteförvaltningen beräknar det matematiska värdet på en aktie i inhemska offentligt icke-noterade aktiebolag. Med offentligt icke-noterat aktiebolag avses ett sådant bolag som inte uppfyller definitionen av ett offentligt noterat bolag enligt 33 a § 2 mom. i inkomstskattelagen (ISkL). Definitionen av ett offentligt noterat bolag behandlas mer ingående i avsnitt 2.1 i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster.

Det matematiska värdet på en aktie beräknas också för utländska samfund som är allmänt skattskyldiga i Finland och som har en samfundsform som motsvarar ett inhemskt offentligt icke-noterat aktiebolag. Ett samfund som enligt ISkL 9 § 1 mom. 1 punkten grundats eller registrerats utomlands är allmänt skattskyldigt i Finland om dess verkliga ledning finns i Finland. Utländska samfunds allmänna skattskyldighet behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Allmän och begränsad skattskyldighet för samfund.

Det matematiska värdet på en aktie för skatteåret baserar sig på bolagets nettoförmögenhet för föregående skatteår. Med nettoförmögenhet avses skillnaden mellan bolagets tillgångar och skulder. För beräkning av nettoförmögenheten värderas bolagets tillgångar och skulder enligt bestämmelserna i värderingslagen. Värderingslagen innehåller dessutom separata bestämmelser om hur det matematiska värdet på en aktie beräknas i vissa särskilda situationer.

Det matematiska värdet på en aktie behövs för beskattningen av dividender som en fysisk person eller ett dödsbo som är delägare i ett bolag får från ett offentligt icke-noterat bolag. En dividend som en delägare som är en fysisk person får delas in i en förvärvsinkomstandel och en kapitalinkomstandel på basis av det matematiska värdet för det skatteår under vilket dividenden beskattas för dividendtagaren. För beskattningen av dividender som en fysisk person får från ett offentligt icke-noterat bolag redogörs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster.

Skatteförvaltningen beräknar ett jämförelsevärde på en aktie för inhemska offentligt icke-noterade aktiebolag och utländska samfund som är allmänt skattskyldiga i Finland, vilka i fråga om samfundsform motsvarar offentligt icke-noterade aktiebolag. För sådana bolag baserar sig jämförelsevärdet på en aktie på bolagets nettoförmögenhet under föregående skatteår, med avdrag för dividend som bolaget beslutat att dela ut för räkenskapsperioden. I värderingslagen finns det dessutom separata föreskrifter om hur jämförelsevärdet på aktier beräknas i vissa specialsituationer. Jämförelsevärdet på aktier i ett offentligt icke-noterat aktiebolag är offentlig information. Skatteförvaltningen publicerar årligen uppgifter om jämförelsevärden på aktier på webbplatsen skatt.fi (Andra offentliga uppgifter).

Jämförelsevärdet på en aktie behövs när nettoförmögenheten för en delägare beräknas. Till exempel ett moderbolag behöver uppgifter om jämförelsevärden på aktier i sina dotterbolag för att beräkna sin egen nettoförmögenhet.  Beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie är dessutom av betydelse för arvs- och gåvobeskattningen när det värde som används vid skattelättnad vid generationsväxling enligt 55 § i lagen om skatt på arv och gåva fastställs för ett aktiebolags aktier. Skattelättnad vid generationsväxling behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisningar Generationsväxling i ett aktiebolag i beskattningen och Generationsväxling i arvssituationer.

Värderingslagen har utfärdats år 2005. Terminologin i värderingslagen baserar sig på den aktiebolagslag som gällde vid den tidpunkten (734/1978). Den nuvarande aktiebolagslagen (624/2006, nedan ABL) trädde i kraft 1.9.2006. ABL skiljer sig i många avseenden från den gamla aktiebolagslagen. Detta påverkar tolkningen av värderingslagen.

Innan värderingslagen trädde i kraft värderades tillgångar och beräknades beskattningsvärdet och det matematiska värdet för ett bolag enligt förmögenhetsskattelagen (1537/1992), som upphävdes 1.1.2006. Värderingslagen grundar sig i stor utsträckning på den upphävda förmögenhetsskattelagen. Därför kan till exempel rättspraxis kring tillämpning av förmögenhetsskattelagen användas i tolkningen av värderingslagens bestämmelser.

2 Nettoförmögenhet

Enligt 2 § 1 mom. i värderingslagen fås bolagets nettoförmögenhet genom att bolagets skulder dras av från bolagets tillgångar. I värderingslagen finns det föreskrifter om de tillgångar och skulder som beaktas vid beräkningen av nettoförmögenheten. För beräkning av nettoförmögenheten värderas tillgångarna och skulderna enligt bestämmelserna i värderingslagen. Det matematiska värdet och jämförelsevärdet på en aktie i ett bolag baserar sig på nettoförmögenheten.

2.1 Tillgångar som ingår i nettoförmögenheten

Enligt 2 § 2 mom. i värderingslagen omfattar bolagets tillgångar anläggnings-, omsättnings-, investerings- och finansieringstillgångar samt andra sådana tillgångar och sådana utgifter med lång verkningstid som har förmögenhetsvärde. Som tillgångar betraktas dock inte uppskjutna skattefordringar enligt 5 kap. 18 § i bokföringslagen (1336/1997, BokFL).

Till bolagets nettoförmögenhet räknas följaktligen i princip tillgångarna från bolagets samtliga förvärvskällor. Tillgångarna omfattar till exempel maskiner och inventarier, markområden, byggnader och konstruktioner, kontanter, fordringar, värdepapper, patent, förskott samt material och förnödenheter, varor under tillverkning och färdiga produkter. Tillgångsslaget övriga tillgångar i aktiebolagets förvärvskälla för näringsverksamhet kan även omfatta tillgångar som inte används för förvärv av bolagets inkomster. Också dessa tillgångar ingår i nettoförmögenheten.  

Inkludering av utgifter med lång verkningstid i nettoförmögenheten förutsätter att utgiften med lång verkningstid anses ha förmögenhetsvärde. Förmögenhetsvärdet på utgifter med lång verkningstid avgörs från fall till fall med beaktande av de principer som anges nedan. Om en utgift med lång verkningstid ska aktiveras enligt bestämmelserna i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968, NärSkL), anses den i princip ha förmögenhetsvärde. Sådana utgifter är till exempel med stöd av NärSkL 24 § aktiverade utgifter för ombyggnad av en hyreslägenhet, anskaffningsutgifter för datorprogram, ersättningar för begränsad nyttjanderätt till fast egendom och expropriationsersättningar samt anslutningsavgifter som är avdragbara i beskattningen.

Om NärSkL inte kräver aktivering av en utgift med lång verkningstid, utan aktiveringen grundar sig på yrkande av den skattskyldige, anses utgiften med lång verkningstid i princip inte ha något förmögenhetsvärde. Detta beror på att utgiften då kan ha dragits av helt och hållet redan i beskattningen för det år då utgiften uppkom. Sådana utgifter är till exempel med stöd av NärSkL 24 § aktiverade kostnader för bildande av ett bolag, utgifter med lång verkningstid med anledning av en reklamkampanj, kostnader för utbildning av anställda samt kostnader för renovering av byggnader som aktiveras och som är kopplade till pågående projekt och utgifter för planering av en tomts framtida användning (HFD 1982 liggare 2032). Inte heller forsknings- och utvecklingsutgifter som aktiverats utifrån NärSkL 25 § anses i princip ha förmögenhetsvärde. Aktiverade utgifter för utveckling av nya produkter kan dock ha förmögenhetsvärde (se HFD 2014:120).

Fusionsförlust som aktiverats i bokföringen anses i princip ha förmögenhetsvärde (se HFD 1994 B 545 och HFD 1994 B 546), trots att fusionsförlusten inte är en avdragbar post i beskattningen enligt NärSkL 52 b § 1 mom. Fusionsförlust som aktiverats i bokföringen kan ha hänförts till de tillgångar som överförts från det överlåtande bolaget eller så kan de ha aktiverats som goodwill.

Verksamhetsöverlåtelse kan i bokföringen genomföras utifrån gängse värden, varvid det är möjligt att redovisa goodwill till följd av skillnaden mellan redovisade värden och gängse värden i bokföringen. I beskattningen av det övertagande bolaget är sådan goodwill inte avdragbar enligt 52 d § 3 mom. i NärSkL. Goodwill räknas inte heller in i det övertagande bolagets nettoförmögenhet, eftersom goodwill som bokförts på grund av en orealiserad värdeuppgång inte anses vara en sådan utgift med lång verkningstid som avses i 2 § 2 mom. i värderingslagen.

Enligt 2 § 2 mom. i värderingslagen betraktas uppskjutna skattefordringar inte som tillgångar. Uppskjutna skattefordringar är poster som kan tas upp i bokslutet, till exempel på basis av periodiseringsskillnader mellan bokföringen och beskattningen. Enligt BokFL 5 kap. 18 § kan uppskjutna skattefordringar tas upp antingen i balansräkningen eller i noterna. I bolagets nettoförmögenhet inräknas däremot en icke-debiterad inkomstskattefordran, som uppkommer genom att skatt tas upp för räkenskapsperioden på ett sätt som motsvarar prestationsprincipen.

2.2 Värdering av tillgångar

Bestämmelser om värdering av ett aktiebolags tillgångar finns i 3 § i värderingslagen. Värdering av tillgångar enligt värderingslagen kan skilja sig från värderingen enligt bokföringen.

Vid beräkningen av nettoförmögenheten värderas tillgångar i regel enligt deras oavskrivna anskaffningsutgift i inkomstbeskattningen. Med den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen avses det belopp som återstår av anskaffningsutgiften för egendomen vid skatteårets utgång efter avdrag av avskrivningar och avdragbara värdenedskrivningar i beskattningen.

Undantaget till huvudregeln, enligt vilken tillgångar värderas enligt deras oavskrivna anskaffningsutgift i beskattningen, utgörs av vissa värdepapper, fastigheter, byggnader, konstruktioner och lägenhetsaktier vilka hör till anläggningstillgångarna, finansieringstillgångarna och de övriga tillgångarna i förvärvskällan för näringsverksamhet och den personliga förvärvskällan och jordbruksförvärvskällan. Värderingen av dessa tillgångar kräver en så kallad värdejämförelse (se närmare i avsnitt 2.2.7 och 2.2.8). Det finns också separata föreskrifter om värdering av tillgångar som varit föremål för utflyttningsbeskattning (se avsnitt 2.2.9).

2.2.1 Finansieringstillgångar

Finansieringstillgångar utgörs enligt NärSkL 9 § av pengar, fordringar och andra finansiella tillgångar. Finansieringstillgångarna består i allmänhet av medlen i bolagets kassa, bankfordringar och andra fordringar, såsom kundfordringar, lånefodringar och resultatregleringar samt förskottsbetalningar. Dessutom kan finansieringstillgångarna omfatta egendom i vilken de tillgångar som behövs i affärsverksamheten tillfälligt placerats eller vilken fåtts som betalning för prestationer som bolaget tillhandahållit. Sådana tillgångar kan till exempel vara värdepapper eller virtuella valutor.

Bestämmelser om värdering av finansiella tillgångar finns i 3 § 1 mom. i värderingslagen. Värderingen av offentligt noterade värdepapper, andelar i placeringsfonder och aktier i aktiebolag som hör till finansieringstillgångarna föreskrivs separat i 3 § 6 och 7 mom. i värderingslagen.

Som värdet i euro på en fordran som hör till finansieringstillgångarna betraktas det nominella värdet på fordran, från vilket ett avdrag för värdenedgång gjorts enligt NärSkL 17 § i beskattningen. Avdragbarheten för nedskrivningar av fordringar behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Avdragsgiltigheten av nedskrivningar av fordringar i beskattningen av näringsinkomst.

Om en fordran är i utländsk valuta, omvandlas fordran till finsk valuta i enlighet med 5 kap. 3 § i bokföringslagen (BokFL). Enligt BokFL 5 kap. 3 § omvandlas fordringar i utländsk valuta till finsk valuta enligt kursen på bokslutsdagen. Om fordringar i utländsk valuta genom avtal eller annars är bundna till en viss kurs, får de omvandlas till finsk valuta med iakttagande därav.

Värderingen av offentligt noterade värdepapper, andelar i placeringsfonder och aktier i aktiebolag som hör till finansieringstillgångarna behandlas separat i avsnitt 2.2.8.

Andra finansieringstillgångar än fordringar och värdepapper som behandlas i avsnitt 2.2.8 värderas enligt deras oavskrivna anskaffningsutgift i inkomstbeskattningen. Följaktligen värderas till exempel penningmedel som hör till finansieringstillgångarna, andra värdepapper än de som behandlas i avsnitt 2.2.8 och virtuella valutor enligt deras oavskrivna anskaffningsvärde i inkomstbeskattningen.  Med oavskriven anskaffningsutgift för finansieringstillgångar i inkomstbeskattningen avses anskaffningsutgiften för egendomen, från vilken avdrag för värdenedgången enligt NärSkL 17 § gjorts i beskattningen. Närmare uppgifter om bestämmandet av anskaffningsutgiften för en virtuell valuta finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av virtuella valutor .

2.2.2 Omsättningstillgångar

Enligt NärSkL 10 § är omsättningstillgångar handelsvaror, råämnen, halvfabrikat och övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten är avsedda för överlåtelse såsom sådana eller i förädlad form, ävensom bränslen och smörjämnen samt övriga nyttigheter, vilka i näringsverksamheten är avsedda för förbrukning.

Bestämmelser om värdering av omsättningstillgångar finns i 3 § 2 mom. i värderingslagen. Som värdet på omsättningstillgångar betraktas anskaffningsutgiften, från vilken ett avdrag för värdenedgång enligt NärSkL 28 § 1 mom. gjorts. Följaktligen värderas de tillgångar som ingår i omsättningstillgångarna enligt deras oavskrivna anskaffningsutgift i inkomstbeskattningen.

Också alla värdepapper och fastigheter, byggnader och konstruktioner som hör till omsättningstillgångarna värderas enligt deras oavskrivna anskaffningsutgift i inkomstbeskattningen. Den värdejämförelse som beskrivs i avsnitten 2.2.7 och 2.2.8 gäller därför inte tillgångar som ingår i omsättningstillgångarna.

2.2.3 Investeringstillgångar

Endast penning-, försäkrings- och pensionsanstalter kan ha investeringstillgångar. Enligt NärSkL 11 § omfattar investeringstillgångar egendom som förvärvats för att investera medel i dessa företag eller för att trygga investeringar. Fordringar är inte investeringstillgångar, utan de ingår i finansieringstillgångarna.

Bestämmelser om värdering av investeringstillgångar finns i 3 § 3 mom. i värderingslagen. Som värde på placeringstillgångar betraktas det sammanlagda beloppet av anskaffningsutgiften och en uppskrivning enligt NärSkL 5 § 6 punkten, från vilken de nedskrivningar som avses i NärSkL 29 § gjorts. Egendom som hör till placeringstillgångarna värderas alltid till den oavskrivna anskaffningsutgiften för egendomen i inkomstbeskattningen. Den värdejämförelse som beskrivs i avsnitten 2.2.7 och 2.2.8 gäller följaktligen inte för investeringstillgångar.

2.2.4 Anläggningstillgångar och långfristiga utgifter

Enligt 12 § i NärSkL omfattar anläggningstillgångar för bestående bruk i näringsverksamheten avsedda jordområden, värdepapper, byggnader, maskiner, inventarier och övriga föremål, patent och andra immateriella rättigheter, som kunna särskilt överlåtas, samt grus- och sandtäkter, gruvor, stenbrott, torvmossar och andra sådana nyttigheter. Markområden, värdepapper och andra motsvarande nyttigheter är anläggningstillgångar som inte slits.

Anläggningstillgångarna kan även omfatta konstruktioner, såsom cisterner för bränsle och syror och övriga sådana av metall eller annat därmed jämförligt material uppförda lagerbyggnader och konstruktioner samt lätta konstruktioner som uppförts av trä eller därmed jämförbart material.

Utgifter med lång verkningstid med förmögenhetsvärde är till exempel fusionsförlust och ombyggnadsutgifter för hyreslägenheter och hyreslokaler (se fler exempel i avsnitt 2.1).

Bestämmelser om värdering av anläggningstillgångar och utgifter med lång verkningstid finns i 3 § 4, 5 och 6 mom. i värderingslagen. Som värdet på anläggningstillgångar och sådana utgifter med lång verkningstid vilka har förmögenhetsvärde betraktas utifrån 3 § 4 mom. i värderingslagen i princip vid skatteårets utgång det oavskrivna värdet vid inkomstbeskattningen.

Med oavskrivet värde i inkomstbeskattningen avses anskaffningsutgiften för egendom, från vilken avdragbara nedskrivningar och avskrivningar gjorts i beskattningen. Fastställande av anskaffningsutgiften och hur avskrivningar görs behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Avskrivningar i näringsbeskattningen.

Värderingen av fastigheter, byggnader och konstruktioner vilka hör till anläggningstillgångarna och av offentligt noterade värdepapper, vissa andelar i placeringsfonder och aktier i aktiebolag avviker från värderingen av övriga anläggningstillgångar. Detta beror på att värderingen av dessa poster förutsätter en värdejämförelse enligt 3 § 5 och 6 mom. i värderingslagen. Som slutresultat av värdejämförelsen värderas posterna antingen enligt deras jämförelsevärde eller enligt deras oavskrivna anskaffningsutgift i inkomstbeskattningen Jämförelse av värdet på fastigheter, byggnader och konstruktioner behandlas i avsnitt 2.2.7. Jämförelse av värdet på offentligt noterade värdepapper, andelar i placeringsfonder och aktier i ett aktiebolag behandlas i avsnitt 2.2.8.

Vid beräkning av nettoförmögenheten värderas fusionsförlusten till den oavskrivna anskaffningsutgiften i bokföringen. Värderingen sker därför alltid enligt det belopp som återstår av fusionsförlusten vid räkenskapsårets slut, även om ingen avskrivning av fusionsförlusten får göras i beskattningen.

2.2.5 Tillgångsslaget övriga tillgångar

Enligt NärSkL 12 a § omfattar tillgångsslaget övriga tillgångar medel som inte ska räknas in i näringsverksamhetens finansierings-, omsättnings-, investerings- eller anläggningstillgångar. Tillgångsslaget övriga tillgångar utgörs vanligtvis av nyttigheter, som inte tjänar bolagets näringsverksamhet och som därför eller i övrigt inte kan anses höra till övriga tillgångsslag i förvärvskällan för näringsverksamhet. Tillgångsslaget övriga tillgångar behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Slopandet av indelningen i förvärvskällor för vissa samfund.

Enligt 3 § 8 mom. i värderingslagen värderas tillgångar som hör till tillgångsslaget övriga tillgångar i tillämpliga delar på det sätt som avses i 3 § i värderingslagen. Följaktligen värderas till exempel fordringar som ingår i tillgångsslaget övriga tillgångar på samma sätt som fordringar som ingår i finansieringstillgångarna (se avsnitt 2.2.1). Maskiner och inventarier, markområden, byggnader och konstruktioner och värdepapper värderas på samma sätt som anläggningstillgångar (se avsnitt 2.2.4).

2.2.6 Medel i den personliga förvärvskällan och jordbrukets förvärvskälla

Enligt 3 § 8 mom. i värderingslagen värderas andra tillgångar än tillgångar som hör till näringsverksamheten på motsvarande sätt i tillämpliga delar på det sätt som avses i 3 § i värderingslagen. Detta innebär att de principer som beskrivs i avsnitt 2.2.1–2.2.4 ovan tillämpas vid värdering av tillgångar som hör till den personliga förvärvskällan och förvärvskällan för jordbruk.

I inkomstbeskattningen av ett aktiebolag som bedriver jordbruk tillämpas alltid kontantprincipen, även om aktiebolaget ska sammanställa sin bokföring och sitt bokslut utifrån prestationsprincipen. På grund av att inkomstbeskattningen av jordbruk baserar sig på kontantprincipen är det möjligt att i ett aktiebolags balansräkning som sammanställts utifrån prestationsprincipen som tillgångar uppta till exempel sådana omsättningstillgångar vars anskaffningsutgift redan dragits av enligt kontantprincipen i inkomstbeskattningen. Sådana poster som syns i balansräkningen beaktas inte som tillgångar vid beräkningen av nettoförmögenheten, eftersom tillgångarna i princip värderas enligt deras oavskrivna anskaffningsutgift vid beräkningen av nettoförmögenheten i inkomstbeskattningen.

2.2.7 Värdejämförelse av fastigheter, byggnader och konstruktioner och fastställande av jämförelsevärde

Värdejämförelse

En fastighet, byggnad eller konstruktion som med stöd av NärSkL 3 § 5 mom. hör till andra tillgångar än omsättnings- eller investeringstillgångarna värderas till jämförelsevärdet i stället för den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen, om jämförelsevärdet är större än den oavskrivna anskaffningsutgiften. Med stöd av 3 § 6 och 9 mom. i värderingslagen används, beroende på den tidpunkten då bolagets räkenskapsperiod utgår, antingen jämförelsevärdet för det år som föregår skatteåret eller jämförelsevärdet för året före det år som föregår skatteåret.

Värderingen av fastigheter, byggnader och konstruktioner som ingår i finansieringstillgångar, anläggningstillgångar, tillgångsslaget övriga tillgångar, den personliga förvärvskällan eller jordbrukets förvärvskälla förutsätter följaktligen en värdejämförelse. Värdejämförelsen innebär att den oavskrivna anskaffningsutgiften för en fastighet, byggnad eller konstruktion i inkomstbeskattningen jämförs med det jämförelsevärde som fastställts för den. En fastighet, byggnad eller konstruktion värderas till det högre beloppet av dessa värden när nettoförmögenheten beräknas.

Värdejämförelsen görs per fastighet. Bolaget ska följaktligen jämföra den vid inkomstbeskattningen oavskrivna anskaffningsutgiften för varje fastighet som bolaget äger med jämförelsevärdet för fastigheten i fråga. En fastighet anses bestå av mark och byggnader och konstruktioner på den (se HFD 2005 liggare 274). Om bolaget äger både marken och de byggnader och konstruktioner som finns på den, utgör de följaktligen en enda jämförbar helhet.

De byggnader och konstruktioner som bolaget äger kan finnas på en tomt som hyrts ut till bolaget med ett överförbart hyresavtal. I detta fall bildar alla byggnader och konstruktioner som är belägna på samma hyrestomt en enda jämförbar helhet med stöd av ISkL 6 §.

Fastställande av jämförelsevärdet

För att en värdejämförelse ska kunna göras krävs att jämförelsevärden fastställs för fastigheter, byggnader och konstruktioner. Fastställandet av jämförelsevärdena sker i enlighet med bestämmelserna i värderingslagen. Fastställandet av jämförelsevärdet för en fastighet påverkas av vilken typ av fastighet det är fråga om.

Utgångspunkten är att jämförelsevärdet för fastigheter och byggnader och konstruktioner utgörs av beskattningsvärdet enligt 5 kap. i värderingslagen. Beräkningen av beskattningsvärdet behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Värdering av fastigheter i fastighetsbeskattningen. Tillämpning av fastighetsskattelagen behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Tillämpning av fastighetsskattelagen. Beskattningsvärden för fastigheter redogörs i fastighetsbeskattningsbeslutet. Till exempel beskattningsvärdet för skatteåret 2021 framgår av fastighetsskattebeslutet för skatteåret 2022.

Jämförelsevärdet för vissa fastigheter ska fastställas separat. Sådana fastigheter är bland annat skogsfastigheter, jordbruksmark och andra byggnader och områden vilka nämns i 3 § i fastighetsskattelagen.

Jämförelsevärdet för skog fastställs med stöd av 3 § 5 mom. i värderingslagen i enlighet med 7 § i värderingslagen. Som jämförelsevärde för skog som ett bolag äger betraktas följaktligen skogens genomsnittliga årliga avkastning multiplicerad med talet 10. Till skog räknas markgrunden och trädbeståndet.

Enligt 7 § 2 mom. i värderingslagen hänförs till skogsmark sådan mark som använts för eller är avsedd att användas för odling av träd och där den årliga tillväxten hos fullslutet trädbestånd som är lämpat för ståndorten i medeltal är minst 1 kubikmeter stamved med bark per hektar under den omloppstid som ger den högsta medelavkastningen. Mark med sämre avkastningsförmåga beräknas som impediment. Jämförelsevärdet för impediment är enligt 3 § 5 mom. i värderingslagen och 31 a § i värderingslagen noll euro.

Skatteförvaltningen fastställer årligen i enlighet med 7 § 3 mom. i värderingslagen den genomsnittliga årliga avkastningen på skog per kommun och hektar. Den av Skatteförvaltningen fastställda genomsnittliga årliga avkastningen på skog finns i Skatteförvaltningens beslut Skatteförvaltningens beslut om den genomsnittliga årliga avkastningen av skog.

Om den senast fastställda genomsnittliga årliga avkastningen på skog på grund av en ändring i kommunindelningen under skatteåret avviker från varandra i olika delar av kommunen, betraktas som den senast fastställda genomsnittliga årliga avkastningen på skog enligt 7 § 4 mom. i värderingslagen det viktade medeltalet av avkastningen enligt arealerna.

Som jämförelsevärde på jordbruksmark betraktas värdet enligt 20 § i värderingslagen. Enligt 20 § 1 mom. i värderingslagen betraktas som värdet på jordbruksmark och dess växtbestånd den genomsnittliga årliga avkastningen på jordbruksmarken multiplicerad med talet sju. Som jordbruksmark betraktas åker, trädgård och naturäng och naturbete i varaktig användning för jordbruk. Skatteförvaltningen fastställer årligen den genomsnittliga årliga avkastningen på en åker per hektar och kommun. Den av Skatteförvaltningen fastställda genomsnittliga årliga avkastningen på en åker finns i Skatteförvaltningens beslut Skatteförvaltningens beslut om genomsnittlig årlig avkastning av åker och täckdikningstillägg.

En fastighet kan ha flera olika användningsändamål. En del av den fastighet som bolaget äger kan bestå av till exempel jordbruksmark eller skogsmark och dessutom kan det finnas byggnader och konstruktioner på fastigheten. För att beräkna jämförelsevärdet på fastigheten ska jämförelsevärdena på markområden som är i olika användning och som hör till fastigheten i fråga fastställas utifrån användningsändamålet i enlighet med de principer som beskrivs ovan och räknas samman. Jämförelsevärdena på byggnaderna och konstruktionerna läggs till. Denna summa av jämförelsevärdena på fastighetsdelarna jämförs med beloppet på de oavskrivna anskaffningsutgifterna för fastighetsdelarna. 

Som jämförelsevärde för andra fastigheter än jordbruksmark och skog enligt 3 § i fastighetsskattelagen betraktas noll. Som jämförelsevärde för följande byggnader och områden som ägs av bolaget används följaktligen noll euro vid värdejämförelsen:

• öde kyrka, slott, fästning, kloster
• en byggnad, konstruktion eller annan fastighet som används för övervakningen av Finlands territorium till den del den används för Försvarsmaktens behov som fästning, militär-, flyg- eller flottbas, forsknings- eller experimentinrättning, lager eller depå,
• ett område som skyddats med stöd av 24 § i naturvårdslagen (1096/1996), med undantag för byggnader och konstruktioner jämte byggplatser
• vattenområde.

Inverkan av ägarbolagets räkenskapsperiod på valet av jämförelsevärde

På basis av 3 § 5 och 9 mom. i värderingslagen bestämmer tidpunkten för utgången av aktiebolagets räkenskapsperiod vilket års jämförelsevärde som ska användas vid värdejämförelsen och beräkningen av nettoförmögenheten. Om bolagets räkenskapsperiod upphör 1.10 eller senare, används som jämförelsevärdet på fastigheten, byggnaden eller konstruktionen under det år som föregår skatteåret som jämförelsevärde. Detta innebär i praktiken att när ett ägarbolag beräknar nettoförmögenheten för till exempel skatteåret 2022, använder det för de fastigheter, byggnader och konstruktioner som det äger jämförelsevärden för skatteåret 2022.

Om bolagets räkenskapsperiod går ut 30.9 eller tidigare, betraktas som jämförelsevärde på en fastighet, byggnad eller konstruktion jämförelsevärdet för året som föregick året före skatteåret. Detta beror på att jämförelsevärdet på en fastighet, byggnad eller konstruktion för det år som föregår skatteåret ännu inte bestämts, när jämförelsevärdet på en aktie beräknas i samband med verkställande av beskattningen för året före skatteåret med tanke på följande skatteår. Detta innebär i praktiken att när ett ägarbolag beräknar sin nettoförmögenhet för skatteåret 2022, använder det jämförelsevärdena på de fastigheter, byggnader och konstruktioner som det äger vid värdejämförelsen för skatteåret 2021. 

2.2.8 Värdejämförelse och fastställande av jämförelsevärde för värdepapper

Värdejämförelse

Offentligt noterade värdepapper och vissa placeringsfondsandelar som med stöd av 3 § 6 mom. hör till andra tillgångar än omsättnings- eller investeringstillgångar samt aktier i bolag som avses i 2 kap. värderingslagen värderas i stället för att använda enskilda aktiers oavskrivna anskaffningsutgift, till deras sammanlagda jämförelsevärde enligt 4, 5 eller 5 a § värderingslagen, om detta värde är större än deras sammanlagda oavskrivna anskaffningsutgift. Med stöd av 3 § 6 och 9 mom. i värderingslagen används, beroende på den tidpunkt då ägarbolagets räkenskapsperiod utgår, antingen jämförelsevärdet för det år som föregår skatteåret eller jämförelsevärdet för året före det år som föregår skatteåret.

Aktier i bolag som avses i 2 kap. i värderingslagen är aktier i ett aktiebolag, ett andelslag, ett bostadsaktiebolag, ett fastighetsaktiebolag eller ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag som inte är offentligt noterat.

Följaktligen förutsätts värdejämförelse för värdering av offentligt noterade värdepapper, placeringsfondandelar och aktier i offentligt icke-noterade aktiebolag, bostadsaktiebolag, fastighetsaktiebolag och ömsesidiga fastighetsbolag vilka hör till finansieringstillgångarna, anläggningstillgångarna, tillgångsslaget övriga tillgångar, den personliga förvärvskällan eller jordbrukets förvärvskälla.

Med värdejämförelse av värdepapper avses att värdepappren värderas som en helhet antingen till deras sammanräknade oavskrivna anskaffningsutgift i inkomstbeskattningen eller till deras sammanräknade jämförelsevärde, beroende på vilket av dessa värden som är störst.

Fastställande av jämförelsevärdet

För att en värdejämförelse ska kunna göras krävs att jämförelsevärde fastställs för de värdepapper som är föremål för värdejämförelsen. Fastställandet av jämförelsevärdena sker i enlighet med bestämmelserna i värderingslagen. Fastställandet av jämförelsevärdet påverkas av vilket slags värdepapper det är fråga om.

Jämförelsevärdet för offentligt noterade värdepapper är enligt 4 § 1 mom. i värderingslagen 70 procent av slutkursen enligt bokslutsdagen. Med bokslutsdag avses tidpunkten för slutet på ägarbolagets egen räkenskapsperiod. Med offentligt noterade värdepapper avses enligt 4 § 2 mom. i värderingslagen värdepapper och derivatavtal som är föremål för handel på en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument (748/2012) eller på någon annan reglerad marknad som står under myndighetstillsyn utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Reglerade marknader är handelsplatser eller börser med verksamhetstillstånd för en reglerad marknad. Sådana reglerade marknader är till exempel den börslista som administreras av Nasdaq Helsinki Oy och den tillhörande Pre-listan samt Nasdaq Stockholm Ab:s huvudmarknad. På Europeiska värdepappersmarknadsmyndighetens webbplats finns en förteckning över reglerade marknader inom EU/EES (välj Regulated Market i punkten Entity type). Offentligt noterade värdepapper är därför exempelvis aktier, teckningsrätter och derivatkontrakt såsom optioner, terminer och warranter, som handlas på en reglerad marknad. 

Värdepapper som är föremål för multilateral handel är inte sådana offentligt noterade värdepapper som avses i 4 § 1 mom. i värderingslagen. De ingår därför inte i värdejämförelsen. Den multilaterala handeln gäller till exempel värdepapper som handlas i handelssystemet First North Finland.

Skatteförvaltningen beräknar inte ett jämförelsevärde på ett offentligt noterat bolags aktier, utan ägarbolaget ska själv beräkna jämförelsevärdet. Information om slutkursen för aktier i offentligt noterade bolag finns i allmänhet på börsernas webbplats (se till exempel på adressen http://www.nasdaqomxnordic.com punkten Historisk kursinformation).

Jämförelsevärdet på placeringsfondsandelar är enligt 4 § 3 mom. i värderingslagen 70 procent av gängse värde. Med placeringsfond avses enligt 4 § 3 mom. i värderingslagen placeringsfonder enligt 1 kap. 2 § 1 mom. 2 punkten och företag för kollektiva investeringar enligt 2 § 1 mom. 17 punkten i lagen om placeringsfonder (213/2019). Enligt lagen om placeringsfonder avses med placeringsfond sådana medel som skaffats i placeringsfondverksamhet och placerats enligt de regler som fastställts i Finland och 13 kap. i lagen om placeringsfonder samt de förpliktelser som följer av dessa. En placeringsfond kan också bestå av en eller flera underfonder. Med företag för kollektiva investeringar avses ett sådant företag som utövar kollektiv investeringsverksamhet i en annan EES-stat än Finland och utifrån lagstiftningen i sin hemstat uppfyller förutsättningarna i direktivet om placeringsfonder.

I 4 § 3 mom. i värderingslagen föreskrivs inte vilken tidpunkts gängse värde som ligger till grund för fastställande av jämförelsevärdet. I förmögenhetsskattelagen ingick en bestämmelse med motsvarande innehåll för beräkningen av jämförelsevärdet på andelar i placeringsfonder. När förmögenhetsskattelagen var i kraft fastställde Skatteförvaltningen jämförelsevärdet på placeringsfondsandelarna på basis av gängse värde på den sista dagen i året. Då det i samband med att värderingslagen stiftades i förarbetena till lagen inte fördes fram att bestämmelsen borde tolkas på annat sätt än då förmögenhetsskattelagen gällde, används fortfarande kalenderårets slut som värderingstidpunkt. Jämförelsevärdet på andelar i investeringsfonder är följaktligen 70 % av gängse värde på den sista dagen i kalenderåret (31.12).

Värdejämförelsen av aktier i ett bolag som inte är noterat offentligt baserar sig på jämförelsevärdet för aktien. Skatteförvaltningen beräknar jämförelsevärdet på aktier i ett annat än ett offentligt noterat bolag på basis av bolagets nettoförmögenhet för det föregående skatteåret (se närmare i avsnitt 4). 

Jämförelsevärdet på aktier i offentligt icke-noterade aktiebolag är offentlig information. Skatteförvaltningen publicerar årligen uppgifter om jämförelsevärden på aktier i aktiebolag på webbplatsen skatt.fi (Övriga offentliga uppgifter). Eftersom listan baserar sig på det jämförelsevärde som räknats utifrån föregående skatteårs nettoförmögenhet, är det möjligt att det jämförelsevärde på en aktie som uppges i listan kan ändras, om ändringar som påverkar aktiens jämförelsevärde äger rum i bolaget under skatteåret. Dessa ändringar beaktas i synnerhet i samband med verkställandet av beskattningen för skatteåret i fråga, men de uppdateras inte på webbplatsen skatt.fi. Följaktligen är det i mån av möjlighet bra att kontrollera jämförelsevärdet på aktien i fråga från beskattningsbeslutet för det bolag vars aktie det är fråga om.

Jämförelsevärdet på aktier i ett offentligt icke-noterat utländskt bolag som hör till bolagets tillgångar beräknas enligt 6 § värderingslagen i tillämpliga delar på samma sätt som värdet på en inhemsk affärsaktie, det vill säga på basis av det utländska bolagets nettoförmögenhet. Skatteförvaltningen beräknar inte något jämförelsevärde för ett utländskt bolags aktier, utan den skattskyldige ska själv beräkna jämförelsevärdet på ett utländskt bolags aktier på det sätt som beskrivs i denna anvisning. Undantaget till detta är samfund som är allmänt skattskyldiga i Finland och som jämställs med ett inhemskt offentligt icke-noterat aktiebolag. Sådana samfund behandlas i beskattningen på samma sätt som inhemska aktiebolag och Skatteförvaltningen beräknar ett jämförelsevärde för dem på samma sätt som för inhemska aktiebolag.

Jämförelsevärdet på aktier i ett bostadsaktiebolag och ett fastighetsaktiebolag som medför rätt att besitta en viss lägenhet bestäms för värdejämförelsen på ett sätt som avviker från andra värdepapper och deras värdering påverkas av aktiens anskaffningstid.

Om aktierna i ett bostadsaktiebolag eller ett fastighetsaktiebolag som medför rätt att besitta en viss lägenhet förvärvats före 1.1.2006, används vid värdejämförelsen det beskattningsvärde för 2005 som beräknats enligt förmögenhetsskattelagen (1537/1992) som jämförelsevärde för aktierna enligt 5 a § i värderingslagen. Beskattningsvärdet för år 2005 finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattningsvärden på bostads- och fastighetsaktier för år 2005.

Om aktierna i ett bostadsaktiebolag eller ett fastighetsaktiebolag som medför rätt att besitta en viss lägenhet förvärvats 1.1.2006 eller därefter, har aktierna inte något separat beskattningsvärde. Sådana aktier faller helt utanför värdejämförelsen och värderas alltid till den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen med tillägg för den återanskaffningsreservering som dragits av från anskaffningsprisutgifterna.

Om aktierna i ett fastighetsbolag inte berättigar till besittning av en viss lägenhet, värderas de oberoende av tidpunkten för anskaffningen på samma sätt som aktierna i andra offentligt icke-noterade bolag. Bostadsaktiebolagets aktier värderas däremot enligt de principer som beskrivs ovan, även om de inte berättigar till besittning av en viss lägenhet.        

Inverkan av ägarbolagets räkenskapsperiod på valet av jämförelsevärde

På basis av 3 § 6 och 9 mom. i värderingslagen fastställer den tidpunkt då räkenskapsperioden löper ut det års jämförelsevärde som används vid värdejämförelsen av värdepapper. Om bolagets räkenskapsperiod löper ut 1.10 eller senare, används som jämförelsevärde jämförelsevärdet på värdepappret för det år som föregår skatteåret. Detta innebär i praktiken att när ett ägarbolag beräknar sin nettoförmögenhet till exempel för skatteåret 2022, använder det jämförelsevärden för de värdepapper som det äger vid värdejämförelsen för skatteåret 2022.

Andelarna i placeringsfonder värderas alltid enligt kalenderårets sista dag (31.12), även om ägarbolagets räkenskapsperiod avviker från kalenderåret. När det gäller placeringsfondandelar påverkar sluttidpunkten för ägarbolagets räkenskapsperiod följaktligen vilket kalenderårs slut som används i värderingen av gängse värde (se exemplen 11 och 13).

Om bolagets räkenskapsperiod går ut 30.9 eller tidigare, betraktas som jämförelsevärdet på ett värdepapper jämförelsevärdet för året före skatteåret. Detta innebär i praktiken att när ett ägarbolag beräknar sin nettoförmögenhet för skatteåret 2022, använder det vid värdejämförelsen jämförelsevärdena för skatteåret 2021 för de värdepapper som det äger. 

När jämförelsevärden fastställts på det sätt som beskrivs ovan för värdepapper som är föremål för värdejämförelse, ska de oavskrivna anskaffningsutgifterna för alla värdepapper som är föremål för värdejämförelse och de jämförelsevärden som uppges ovan räknas samman och värdepappren värderas antingen till anskaffningsutgiften eller till jämförelsevärdet, beroende på vilken summa som är störst.

Om aktierna som ett resultat av värdejämförelsen värderas till deras sammanräknade jämförelsevärde och det handlar om till exempel en koncern på flera nivåer, där det dotterbolag som ägs av moderbolaget äger en tredjedel av aktierna i bolaget och så vidare, påverkar nettoförmögenheten för varje ägda bolag och det jämförelsevärde på aktien vilken baserar sig på den i praktiken varje ägarbolags nettoförmögenhet och i förlängningen jämförelsevärdet på en aktie.

2.2.9 Tillgångar som varit föremål för utflyttningsbeskattning

Ett bolags tillgångar kan ha varit föremål för utflyttningsbeskattning, om bolaget överfört sina tillgångar från Finlands beskattningsrätt till ett fast driftställe i en annan stat eller om bolagets skatterättsliga hemort enligt skatteavtalet flyttats från Finland.

De tillgångar som varit föremål för utflyttningsbeskattning värderas enligt 3 § 7 mom. i värderingslagen till utflyttningsvärdet. Om det är fråga om tillgångar som omfattas av värdejämförelse, beaktas utflyttningsvärdet när den sammanräknade oavskrivna anskaffningsutgiften beräknas. Utflyttningsbeskattning behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Utflyttningsbeskattning.

2.3 Skulder som ska beaktas vid beräkningen av nettoförmögenheten

Vid beräkning av ett bolags nettoförmögenhet betraktas som skulder enligt 2 § 3 mom. i värderingslagen poster som tagits upp i det främmande kapitalet i passiva i balansräkningen. Som skuld betraktas också

1. en försäkringsanstalts ersättningsansvar och premieansvar samt det pensionsansvar för en pensionsstiftelse och en annan pensionsanstalt som baserar sig på pensionsförpliktelser och har uträknats enligt försäkringstekniska grunder,
2. reserver enligt 48 a § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) som ett försäkringsbolag som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring har i syfte att förbättra sin soliditet,
3. kapitallån då de till sin ekonomiska karaktär är främmande kapital.

Som skulder beaktas följaktligen i princip skulder i bolagets samtliga förvärvskällor och de poster som uppges särskilt i 2 § 3 mom. värderingslagen, vilka betraktas som främmande kapital. Vid tillämpningen av värderingslagen betraktas ett kapitallån i princip som främmande kapital, oberoende av hur det behandlas i bokföringen.

Enligt 2 § 4 mom. i värderingslagen ses dock inte uppskjutna skatteskulder enligt 5 kap. 18 § i BokFL som skulder. Uppskjutna skattefordringar är poster som kan tas upp i bokslutet, till exempel på grundval av periodiseringsskillnader mellan bokföringen och beskattningen. Däremot är inkomstskatteskuld som inte debiteras och som bolaget bokför i det främmande kapitalet enligt huvudregeln skuld även vid beräkningen av nettoförmögenheten.

Bolagets eget kapital eller fonder för eget kapital betraktas inte som skuld. Inte heller avsättningar eller reserver är skuld. Detta beror på att avsättningar och reserver till sin natur är kostnadsföringar som görs i förskott. Inte heller de ackumulerade bokslutsdispositioner som kan hänföras till balansräkningen beaktas separat vid beräkningen av nettoförmögenheten. De ackumulerade bokslutsdispositionerna är summan av de avskrivningsdifferenser som bolaget bokfört och som anger hur stora avskrivningar som gjorts i bokföringen utöver avskrivningarna enligt plan.

2.4 Värdering av skulder

Bestämmelser om värdering av skulder finns i 2 kap. 8 § i värderingslagen. Enligt denna bestämmelse värderas skulder i euro i alla förvärvskällor vid beräkningen av nettoförmögenheten i princip enligt deras nominella värde. Om skulden är bunden till ett index eller någon annan jämförelsegrund, anses dess värde vara det värde som följer av den ändrade jämförelsegrunden.

Skulder i utländsk valuta värderas på det sätt som avses i 5 kap. 3 § i bokföringslagen, det vill säga enligt huvudregeln till den kurs som Europeiska centralbanken (ECB) publicerar på bokslutsdagen. Om en fordran eller en skuld är skyddad mot valutakursändringar, ska ingen omvandling göras.

Skulderna i alla förvärvskällor värderas följaktligen vid beräkning av nettoförmögenheten i praktiken till bolagets värde enligt bokslutet.

2.5 Sammanfattning av beräkningen av nettoförmögenheten

Täytä tähän taulukon kuvaus, esteettömyyttä silmälläpitäen, ei näy kuin ruudunlukijoille

Aktiva/tillgångar
Immateriella rättigheter	Värderas enligt den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen. Exempel på immateriella rättigheter: patent upphovsrätt varumärkesrätt licensavgifter koncessionsrätt licensavgifter för datorprogram mönsterrätt.
Långfristiga utgifter	Beaktas som tillgångar, om de har förmögenhetsvärde Värderas i princip enligt den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen. Till exempel följande poster har inte förmögenhetsvärde: Anläggningsutgifter Forskningsutgifter (NärSkL 25 §) Utgifter för en reklamkampanj Goodwill (exklusive goodwill som uppkommit vid verksamhetsöverlåtelse och grundar sig på skillnaden mellan bokföringsvärden och gängse värden) Exempelvis följande poster har förmögenhetsvärde: Ombyggnadskostnader för aktielägenheter Fusionsförlust (värderas till den oavskrivna anskaffningsutgiften i bokföringen)
Fastigheter	Värderas antingen till den oavskrivna anskaffningsutgiften eller jämförelsevärdet i beskattningen, beroende på vilket av dessa som är större. Jämförelsen görs per fastighet. Till en fastighet räknas marken och byggnaderna på den.
Maskiner och inventarier	Värderas i inkomstbeskattningen enligt den oavskrivna anskaffningsutgiften.
Förskottsbetalningar	Värderas till nominellt värde.
Värdepapper som ingår i anläggningstillgångar, finansiella tillgångar eller annan egendom	Offentligt noterade värdepapper, aktier i fastighetsbolag som berättigar till besittning av andra aktiebolag, andelslag, bostadsaktiebolag, en viss lägenhet samt i 4 § 3 mom. lagen om placeringsfonder avsedda andelar i placeringsfonder värderas antingen till deras sammanräknade oavskrivna anskaffningsutgift i inkomstbeskattningen eller till jämförelsevärdet, beroende på vilket av dessa som är störst. Undantag från det föregående: De lägenhetsaktier som förvärvats 1.1.2006 eller därefter och de aktier i fastighetsbolaget som berättigar till besittning av en viss lägenhet värderas dock till den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen, med tillägg för den återanskaffningsreservering som dragits av från anskaffningsutgiften. Övriga värdepapper värderas i inkomstbeskattningen till den oavskrivna anskaffningsutgiften.
Fastigheter som utgör omsättningstillgångar	Värderas enligt den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen.
Värdepapper som utgör omsättningstillgångar	Värderas enligt den oavskrivna anskaffningsutgiften i inkomstbeskattningen.
Andra omsättningstillgångar (till exempel material och förnödenheter, produkter under tillverkning eller färdiga produkter)	Värderas till anskaffningsutgiften från vilken vid behov ett avdrag för värdenedgång enligt NärSkL 28 § 1 mom. gjorts.
Kassa och bank	Värderas till nominellt värde.
Fordringar	Värderas till nominellt värde, från vilket vid behov ett avdrag för värdenedgång enligt NärSkL 17 § i NärSkL gjorts.
Övriga tillgångar som ingår i anläggningstillgångar, omsättningstillgångar, finansieringstillgångar eller annan egendom	Värderas i inkomstbeskattningen enligt den oavskrivna anskaffningsutgiften.
Passiva
Främmande kapital	Värderas till nominellt värde. Det sammanlagda beloppet på det främmande kapitalet dras av från de sammanräknade tillgångarna.
Eget kapital	Dras inte av från tillgångarna.
Avskrivningsdifferens	Ingen skuld, dras inte av från tillgångarna.
Frivilliga reserveringar	Ingen skuld, dras inte av från tillgångarna.
Avsättningar	Ingen skuld, dras inte av från tillgångarna.

3 Det matematiska värdet på en aktie

Det matematiska värdet på en aktie beräknas endast för aktier i ett offentligt icke-noterat bolag. Med offentligt icke-noterat aktiebolag avses ett sådant bolag som inte uppfyller definitionen av ett offentligt noterat bolag enligt 33 a § 2 mom. i ISkL. Definitionen av ett offentligt noterat bolag behandlas mer ingående i avsnitt 2.1 i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster.

Förvärvsinkomst- och kapitalinkomstandelarna för en dividend för en fysisk person eller för ett dödsbo som är delägare i ett bolag under skatteåret bestäms på basis av det sammanlagda matematiska värdet på de aktier som delägaren äger under skatteåret, från vilket avdrag enligt 33 b § i ISkL gjorts. Fastställandet av det sammanräknade matematiska värdet på de aktier som en delägare äger behandlas i avsnitt 2.2.2 i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster.

Det matematiska värdet på en aktie baserar sig enligt 2 § 1 mom. i värderingslagen på nettoförmögenheten för det år som föregår skatteåret. Följaktligen baserar sig till exempel en akties matematiska värde för skatteåret 2023 på nettoförmögenheten för skatteåret 2022.

Enligt 9 § i värderingslagen beräknas det matematiska värdet på en aktie på så sätt att bolagets nettoförmögenhet för föregående skatteår divideras med antalet utestående aktier. Egna aktier som bolaget löst in eller i övrigt förvärvat beaktas inte i beräkningen som utestående aktier.

Som antalet utestående aktier används alltid antalet utestående aktier vid bokslutstidpunkten för föregående räkenskapsperiod (se även HFD 2001 liggare 2742). Förändringar i antalet utestående aktier i bolaget efter bokslutstidpunkten för året före skatteåret påverkar följaktligen inte beräkningen av det matematiska värdet på en aktie (se närmare i avsnitt 5.3).

Alla utestående aktier vid tidpunkten för bolagets bokslut beaktas oberoende av deras art (CSN 18/1999). Det matematiska värdet på alla utestående aktier blir därmed lika stort även om aktierna skiljer sig åt till exempel på grundval av rösträtter eller utdelningsrätter.

Den räkenskapsperiod som avviker från bolagets kalenderår påverkar inte beräkningen av det matematiska värdet. Således baserar sig också det matematiska värdet för en räkenskapsperiod som avviker från kalenderåret på balansräkningen för året före skatteåret och på den nettoförmögenhet som uträknats ifrån den.

Om bolaget inte avslutat någon räkenskapsperiod året före skatteåret, beräknas aktiens matematiska värde på basis av den nettoförmögenhet som baserar sig på balansräkningen för den senaste avslutade räkenskapsperioden (CSN 309/1993).

Fler än en räkenskapsperiod kan upphöra under samma kalenderår för bolaget. I en sådan situation beräknas det matematiska värdet på basis av nettoförmögenheten för den räkenskapsperiod som avslutades senast året före skatteåret.

Aktiens matematiska värde är alltid minst noll. I en situation där den nettoförmögenhet som ligger till grund för aktiens matematiska värde är negativ, är aktiens matematiska värde således noll.

Om nya aktier emitterats till bolaget efter bokslutstidpunkten för föregående år, beräknas det matematiska värdet separat för de nya aktierna (se avsnitt 5.2). Det finns separata bestämmelser också om beräkning av det matematiska värdet för det nya bolagets första skatteår (se avsnitt 5.1). Dessutom beaktas företagsomstrukturering separat i beräkningen av det matematiska värdet (se avsnitt 5.5).

Skatteförvaltningen beräknar aktiens matematiska värde i samband med verkställandet av beskattningen. Det matematiska värdet avrundas med en precision på tre decimaler. Uppgiften om aktiens matematiska värde finns i bolagets beskattningsbeslut. Skatteårets beskattningsbeslut visar alltid det matematiska värdet för följande skatteår. Följaktligen är det matematiska värde som framgår av beskattningsbeslutet för skatteåret 2022 det matematiska värdet för skatteåret 2023.

4 Jämförelsevärdet på en aktie

Enligt 5 § 1 mom. i värderingslagen beräknas jämförelsevärdet på aktier i andra än offentligt noterade bolag med iakttagande av bestämmelserna om beräkning av det matematiska värdet med de undantag som anges i 2–5 mom.

Också jämförelsevärdet på en aktie baserar sig på bolagets nettoförmögenhet för föregående skatteår. Exempelvis baserar sig det jämförelsevärde som beräknats för en aktie i ett bolag för skatteåret 2023 på nettoförmögenheten för skatteåret 2022. Enligt 5 § 2 mom. i värderingslagen avdras dividend som bolaget beslutat att dela ut för räkenskapsperioden från nettoförmögenheten då jämförelsevärdet på en aktie beräknas. Därefter divideras den kvarvarande nettoförmögenheten med antalet utestående aktier vid tidpunkten för bolagets bokslut för föregående räkenskapsperiod. På detta sätt beräknas jämförelsevärdet för bolagets aktie för skatteåret. 

Vid beskattningen anses alla beslut om dividendutdelning ha fattats för den senast avslutade räkenskapsperioden. Från nettoförmögenheten avdras följaktligen alla dividendutdelningar som bolagsstämman beslutat om efter utgången av bolagets räkenskapsperiod, som utgörs av det föregående skatteåret, men före utgången av den räkenskapsperiod eller de räkenskapsperioder som utgör det pågående skatteåret.

I 5 § 2 mom. i värderingslagen finns det föreskrifter om den så kallade bromsregeln som tillämpas på beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie. Enligt 5 § 2 mom. i värderingslagen får jämförelsevärdet på en aktie vara högst 50 procent högre än föregående års jämförelsevärde. Om jämförelsevärdet för föregående år är noll, ska som jämförelsevärde betraktas medelvärdet av jämförelsevärdet för skatteåret och jämförelsevärdet för föregående år.

Bromsregeln leder i praktiken till att om bolagets nettoförmögenhet ökar betydligt jämfört med föregående skatteår och bromsregeln blir tillämplig, beaktas inte hela beloppet på nettoförmögenheten i beloppet på jämförelsevärdet.

Jämförelsevärdet på en aktie kan utan begränsning minskas jämfört med föregående års jämförelsevärde. Jämförelsevärdet på en aktie är alltid minst noll. I en situation där den nettoförmögenhet som ligger till grund för aktiens jämförelsevärde är negativ, är aktiens jämförelsevärde således noll.

Om bolaget inte avslutat någon räkenskapsperiod under det kalenderår som föregår skatteåret, ska jämförelsevärdet på aktien beräknas på grundval av den nettoförmögenhet som baserar sig på balansräkningen för den senast avslutade räkenskapsperioden (se även CSN 309/1993). Också tillämpningen av bromsregeln bedöms utifrån jämförelsevärdet för bolagets aktier under det senast avslutade skatteåret.

Förändringar i företagets förhållanden efter utgången av föregående räkenskapsår, till exempel ökning och minskning av aktiekapitalet, inlösen och förvärv av egna aktier samt företagsomstrukturering beaktas separat vid beräkningen av jämförelsevärdet och vid tillämpningen av bromsregeln (se avsnitten 5.2–5.5).

Skatteförvaltningen beräknar jämförelsevärdet på en aktie i samband med verkställandet av beskattningen. Om jämförelsevärdet på en aktie understiger 10 euro, avrundas jämförelsevärdet med tre decimalers noggrannhet. Om värdet är 10 euro eller mer, avrundas jämförelsevärdet med två decimalers noggrannhet. Uppgiften om aktiens jämförelsevärde finns i bolagets beskattningsbeslut. Jämförelsevärdet för bolagets aktie i beskattningsbeslutet för skatteåret är alltid jämförelsevärdet på aktien för följande skatteår. Följaktligen är till exempel det jämförelsevärde på aktier som framgår av beskattningsbeslutet för skatteåret 2022 jämförelsevärdet på en aktie för skatteåret 2023.

5 Specialsituationer

I värderingslagen finns det separata bestämmelser om hur det matematiska värdet och jämförelsevärdet på en aktie beräknas i vissa specialsituationer. Bestämmelserna behövs eftersom det matematiska värdet och jämförelsevärdet på en aktie i princip grundar sig på nettoförmögenheten och antalet aktier under föregående skatteår. Därför ska bildande av ett nytt bolag och vissa ändringar som skett under skatteåret beaktas separat. 

5.1 Nytt bolag

I värderingslagen finns det separata föreskrifter om hur det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktier i ett nytt bolag beräknas. En specialbestämmelse behövs på grund av att det nya bolaget inte har någon nettoförmögenhet för föregående skatteår, utifrån vilken det matematiska värdet och jämförelsevärdet på bolagets aktie för det första skatteåret kan beräknas.

Som nytt bolag betraktas ett bolag som inte kan anses ha bildats för att fortsätta verksamheten inom en rörelse, ett yrke, jordbruk eller skogsbruk, en sammanslutning eller ett samfund som funnits redan tidigare. Ett bolag är följaktligen nytt, om det inte grundats vid en sådan ändring av verksamhetsformen som avses i ISkL 24 § för att fortsätta den verksamhet som övergår från den föregående företagsformen. Det finns separata bestämmelser om beräkning av ett aktiebolags nettoförmögenhet vid ändring av verksamhetsformen i 11 § i värderingslagen (se avsnitt 5.6).

Ett bolag anses vara ett nytt bolag även om ett annat bolag fusioneras med bolaget under dess första räkenskapsperiod (se CSN 271/1993). Motsvarande tolkning iakttas också om bolaget är övertagande bolag vid delning eller verksamhetsöverlåtelse. I sådana fall ska även de principer som beskrivs i detta avsnitt tillämpas på beräkningen av det matematiska värdet och jämförelsevärdet på vederlagsaktier som ges i samband med företagsomstrukturering. Som teckningspris på vederlagsaktier betraktas då beloppet på de nettotillgångar som överförts vid företagsomstruktureringen, varvid teckningspriset på en aktie fås genom att beloppet på de nettotillgångar som överförts vid företagsomstruktureringen divideras med antalet vederlagsaktier.

Bestämmelser om beräkning av det matematiska värdet av aktier i ett nytt bolag finns i 10 § i värderingslagen. Eftersom det i 5 § i värderingslagen inte finns separata föreskrifter om beräkning av jämförelsevärdet på ett nytt bolags aktier, tillämpas 10 § i värderingslagen också på beräkning av jämförelsevärdet på bolagets aktier under det första skatteåret.

Med stöd av 10 § i värderingslagen betraktas som det nya bolagets matematiska värde och jämförelsevärde för det första skatteåret aktiens nominella värde eller, om det inte finns något nominellt värde, aktiens bokföringsmässiga motvärde. Som beräkningsgrund används aktiens teckningspris, om det är högre än det nominella värdet eller det bokföringsmässiga motvärdet. För att ett aktieteckningspris ska kunna användas som matematiskt värde och jämförelsevärde för en aktie krävs alltid ett yrkande av bolaget eller en delägare.

Enligt ABL har aktierna inget nominellt värde, om det inte finns någon bestämmelse om detta i bolagsordningen. Om det i bolagsordningen finns föreskrifter om det nominella värdet, ska alla aktier enligt ABL 3 kap. 5 § ha samma nominella värde och minst beloppet på det nominella värdet för varje aktie ska tas upp i aktiekapitalet. Om en aktie i ett bolag har ett nominellt värde, används den i princip som matematiskt värde och jämförelsevärde på en aktie i ett nytt bolag under det första skatteåret.

Om aktien i ett bolag inte har något nominellt värde, används som aktiens matematiska värde och jämförelsevärde för det första skatteåret i princip aktiens bokföringsmässiga motvärde. Med bokföringsmässigt motvärde avses enligt ABL den del av aktiens teckningspris som tas upp i aktiekapitalet (ABL 3 kap. 5 § 1 mom.). Det bokföringsmässiga motvärdet kan vara olika för olika aktier. Enligt ABL behöver ett offentligt icke-noterat bolag inte ha ett minimiaktiekapital, utan bolaget kan bildas helt utan aktiekapital. I sådana fall är aktiens bokföringsmässiga motvärde noll. Aktiens bokföringsmässiga motvärde kan också vara noll, om aktiens teckningspris i sin helhet tas upp i en fond för inbetalt fritt eget kapital. Följaktligen kan endast de poster som tagits upp i aktiekapitalet beaktas vid beräkning av aktiens matematiska värde och jämförelsevärde på basis av aktiens bokföringsmässiga motvärde.

Om bolaget eller en delägare kräver att ett teckningspris som är högre än det nominella värdet eller det bokföringsmässiga värdet ska användas som matematiskt värde och därmed även som jämförelsevärde på aktien, kan även en del av aktiens teckningspris som tagits upp till exempel i en fond för inbetalt fritt eget kapital beaktas vid beräkningen av det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktien.

Under de skatteår som följer på det nya bolagets första skatteår bestäms aktiens matematiska värde och jämförelsevärde på basis av bolagets nettoförmögenhet under det föregående skatteåret (se avsnitt 3 och 4). Följaktligen bestäms till exempel det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktierna i det nya bolaget under det andra skatteåret på basis av uppgifter om bolagets nettoförmögenhet för det första skatteåret.

Bromsregeln tillämpas först på basis av bolagets jämförelsevärde för det andra skatteåret. Detta beror på att bolagets jämförelsevärde för det första skatteåret grundar sig på det nominella värdet, det bokföringsmässiga motvärdet eller aktiens teckningspris i stället för på bolagets nettoförmögenhet för det föregående skatteåret.

Beskattningen av dividender som fysiska personer och dödsbon fått från ett nytt bolag behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster.

5.2 Nya aktier 

I värderingslagen finns det separata föreskrifter om hur det matematiska värdet och jämförelsevärdet på nya aktier i ett bolag beräknas. Specialbestämmelser behövs därför att nya aktier ännu inte funnits vid utgången av föregående skatteår, vars nettoförmögenhet och antal aktier ligger till grund för det matematiska värdet och jämförelsevärdet på bolagets aktier.

Som nya aktier betraktas aktier som tecknats efter den räkenskapsperiod som gått ut föregående år, det vill säga vid den aktieemission som ägt rum under skatteåret. En aktieemission kan vara avgiftsbelagd, varvid ett teckningspris betalas för aktierna. Teckningspriset kan betalas i penningform eller med apportegendom. Alternativt kan aktieemissionen vara avgiftsfri, varvid bolaget emitterar nya aktier avgiftsfritt. En aktieemission kan ske antingen med nya aktier som bolaget emitterat eller med egna aktier som bolaget innehar.

Om bolaget ordnar en kostnadsfri aktieemission för sig själv, beräknas inte det matematiska värdet eller jämförelsevärdet på de nya aktierna, såvida bolaget inte överlåter aktierna vidare. Detta beror på att aktiens matematiska värde och jämförelsevärde endast kan beräknas för utestående aktier. 

Bestämmelser om beräkning av det matematiska värdet av nya aktier finns i 12 § i värderingslagen. Om ökningen av aktiekapitalet skett efter utgången av den sista räkenskapsperioden före skatteårets början, anses aktiernas matematiska värde under skatteåret enligt bestämmelsen utgöras av det nominella värdet på nya aktier som tecknats i samband med ökningen. Om ett nominellt värde saknas, anses värdet vara aktiens bokföringsmässiga motvärde eller, om bolaget eller dess delägare så kräver, ett teckningspris som är högre än det nominella värdet eller det bokföringsmässiga motvärdet. Med andra ord fastställs det matematiska värdet på de nya aktierna på samma sätt som det matematiska värdet på aktierna i det nya bolaget för det första beskattningsåret (se avsnitt 5.1).

Värderingslagens 12 § tillämpas på nya aktiers matematiska värde även om aktiekapitalet inte ökas i samband med en aktieemission. Bestämmelsen gäller därför till exempel för aktieemissioner där teckningspriset för aktierna helt och hållet tas upp i en fond för inbetalt fritt eget kapital. I så fall är en förutsättning för att använda teckningspriset på aktien som matematiskt värde på den nya aktien att bolaget eller delägaren lägger fram ett yrkande.

Värderingslagens 12 § leder till att det matematiska värdet på aktier som emitteras vid en aktieemission i allmänhet avviker från det matematiska värdet på övriga aktier under det skatteår då aktieemissionen genomförs. Under följande skatteår fastställs det matematiska värdet också för akter som utfärdas vid en aktieemission på samma sätt som det matematiska värdet på bolagets övriga aktier (se avsnitt 3).  Följaktligen beräknas till exempel det matematiska värdet för skatteåret 2023 för nya akter som utfärdats under skatteår 2022, för vilka det matematiska värdet för skatteåret 2022 beräknats separat på det sätt som redogörs i detta avsnitt, på basis av nettoförmögenheten för skatteåret 2022 och aktieantalet vid utgången av skatteåret i fråga på samma sätt som för bolagets övriga gamla aktier.

Värderingslagens 12 § tillämpas också på avgiftsfria aktieemissioner. Om det vid emissionen avgiftsfritt ges nya aktier utan nominellt värde eller bokföringsmässigt motvärde, är teckningspriset noll. I sådana fall ska det matematiska värdet på nya aktier som fåtts avgiftsfritt vara noll.

Beskattningen av dividender som fysiska personer och dödsbon fått utifrån nya aktier behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av dividendinkomster.

Bestämmelser om nya aktiers inverkan på jämförelsevärdet på aktier finns i 5 § 3–5 mom. i värderingslagen.

Enligt 5 § 3 mom. i värderingslagen beaktas ökning av aktiekapitalet och överlåtelse av aktier i bolaget i beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie, om teckningstiden för aktierna vid nyemissionen löpt ut eller aktierna överlåtits före utgången av skatteåret. Bolagets nettoförmögenhet beräknas då på så sätt att man till nettoförmögenheten lägger till det nya avgiftsbelagda kapital som kommit till bolaget och det belopp som fåtts vid överlåtelsen av aktierna.

Enligt 5 § 4 mom. i värderingslagen fås jämförelsevärdet på aktier genom att den nya nettoförmögenheten divideras med det nya antalet aktier.

När ett jämförelsevärde på en aktie beräknas på nytt i och med aktieemissionen, ska bromsregeln enligt 5 § 2 mom. i värderingslagen beaktas vid beräkningen. Det finns separata bestämmelser om tillämpningen av bromsregeln vid beräkning av ett nytt jämförelsevärde i 5 § 5 mom. i värderingslagen. Med stöd av bestämmelsen omvandlas aktiens jämförelsevärde för föregående år till ett jämförbart värde på så sätt man att till föregående års sammanräknade jämförelsevärde lägger till det nya avgiftsbelagda kapital som kommit till bolaget. Det nya värdet på aktiestocken som fås på detta sätt divideras med det nya antalet aktier.

Jämförelsevärdet på en aktie får vara högst 50 procent högre än det jämförelsevärde för föregående år vilket omvandlats till ett jämförbart värde. Om det jämförelsevärde som omvandlats till ett jämförbart värde är noll euro, ska jämförelsevärdet vara medelvärdet av jämförelsevärdet och noll.

Jämförelsevärdet på nya aktier avviker inte från jämförelsevärdet på bolagets övriga aktier. Detta beror på att teckningspriserna för aktier som emitteras vid emissionen läggs till den nettoförmögenhet som ligger till grund för jämförelsevärdet på aktierna under det aktuella beskattningsåret och den nya nettoförmögenhet som uppstår på detta sätt divideras med antalet aktier efter emissionen. På så sätt kommer de nya aktierna och det teckningspris som eventuellt betalas för dem att påverka jämförelsevärdet på alla aktier. Jämförelsevärdet på alla aktier är följaktligen alltid lika stort. 

Tillämpning av 5 § 3–5 mom. i värderingslagen förutsätter inte höjning av aktiekapitalet i samband med aktieemissionen. Bestämmelserna gäller därför till exempel för aktieemissioner där teckningspriset för aktierna helt och hållet tas upp i en fond för inbetalt fritt eget kapital. För att de teckningspriser som tagits upp i fonden för inbetalt fritt eget kapital ska kunna beaktas vid beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie krävs inte något yrkande av bolaget eller en delägare.

Bestämmelserna i 5 § 3–5 mom. i värderingslagen tillämpas också på vederlagsfria aktieemissioner. Eftersom bolaget inte får nytt kapital vid den avgiftsfria aktieemissionen, delas den nettoförmögenhet som ligger till grund för jämförelsevärdet på en aktie i praktiken med det nya antalet aktier, då ett nytt jämförelsevärde på en aktie i bolaget och det omvandlade jämförelsevärdet för föregående år beräknas.

För att en aktieemission ska beaktas i jämförelsevärdet för aktier krävs att teckningstiden löpt ut senast när skatteåret löper ut. Om teckningstiden inte gått ut vid utgången av skatteåret, fastställs inget jämförelsevärde på de aktier som erbjuds vid emissionen. Detta innebär att jämförelsevärdet på en aktie beräknas på grundval av nettoförmögenheten och antalet aktier under det föregående skatteåret (se avsnitt 4).

Om aktier som emitteras vid en aktieemission tecknats under de skatteår som föregår det skatteår då teckningstiden går ut, kan vid aktieemissionen i bolaget redan ingå i den nettoförmögenhet för föregående skatteår som ligger till grund för jämförelsevärdet på aktier under skatteåret. I den utsträckning som de medel som kommit till bolaget på grund av aktieemissionen redan ingår i bolagets nettoförmögenhet för föregående skatteår, finns det inget behov av att längre separat beakta medlen i beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie under det skatteår då teckningstiden upphör. Då beaktas aktieemissionen vid beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie på så sätt att man till bolagets nettoförmögenhet för föregående skatteår lägger till endast de tillgångar som under skatteåret kommit in i bolaget på grund av aktieemissionen och den nya nettoförmögenhet som fåtts på detta sätt divideras med antalet aktier efter aktieemissionen.

Under följande skatteår bestäms jämförelsevärdet på samtliga aktier i bolaget utifrån bolagets nettoförmögenhet för det föregående skatteåret och antalet aktier vid utgången av skatteåret i fråga (se avsnitt 4).

5.3 Inlösen eller förvärv av egna aktier

Ett bolag kan lösa in eller förvärva egna aktier efter bokslutstidpunkten för det år som föregår skatteåret, det vill säga under skatteåret. När ett bolag löser in eller förvärvar egna aktier, minskar antalet utestående aktier i bolaget. Dessutom minskar bolagets tillgångar då bolaget gör en betalning för aktierna till de aktieägare av vilka aktierna förvärvas. Till följd av detta har bolaget under skatteåret färre utestående aktier och tillgångar än under det föregående skatteåret, vars antal aktier och nettoförmögenhet vid utgången ligger till grund för aktiernas matematiska värde och jämförelsevärde.

I värderingslagen finns det inte separata föreskrifter om beaktande av inlösen eller förvärv av egna aktier i aktiernas matematiska värde efter bokslutstidpunkten för det år som föregår skatteåret. Eftersom det matematiska värdet på en aktie alltid beräknas enligt det föregående skatteårets nettoförmögenhet och antalet aktier vid bokslutstidpunkten för den föregående räkenskapsperioden, inverkar de förändringar i antalet aktier utanför bolaget vilka skett efter bokslutstidpunkten för det år som föregår skatteåret inte på beräkningen av det matematiska värdet på en aktie.

Följaktligen beaktas ändringar i bolagets förmögenhet eller i antalet utestående aktier i bolaget på grund av inlösen eller förvärvet först då det matematiska värdet för följande skatteår beräknas för bolaget.

Vid beräkningen av ett jämförelsevärde för aktien beaktas det separat att bolaget löser in eller förvärvar egna aktier. Enligt 5 § 3 mom. i värderingslagen avdras från bolagets nettoförmögenhet det belopp som till följd av inlösen och förvärv av aktier betalats till bolagets delägare, om aktierna förvärvats före skatteårets utgång. Enligt 5 § 4 mom. i värderingslagen fås jämförelsevärdet på aktier genom att den nya nettoförmögenheten divideras med det nya antalet aktier.

För beaktande av bromsregeln ska aktiens jämförelsevärde för föregående år omvandlas till ett jämförbart värde enligt 5 § 5 mom. i värderingslagen. Detta sker genom att från det sammanräknade jämförelsevärdet för föregående år för aktierna dra av det kapital som betalats till bolagets aktieägare på grund av inlösen och förvärv av aktierna. Det nya värdet på aktiestocken som fås på detta sätt divideras med det nya antalet utestående aktier. Jämförelsevärdet på en aktie får vara högst 50 procent högre än det jämförelsevärde för föregående år vilket omvandlats till ett jämförbart värde. Om det jämförelsevärde som omvandlats till ett jämförbart värde är noll euro, ska jämförelsevärdet vara medelvärdet av jämförelsevärdet och noll.

Under skatteåret efter inlösen bestäms jämförelsevärdet för en aktie på basis av bolagets nettoförmögenhet och aktieantal under det föregående skatteåret med beaktande av bromsregeln (se avsnitt 4).

5.4 Minskning av eget kapital

Bolagets eget kapital kan ändras också av andra skäl än till följd av en avgiftsbelagd aktieemission eller inlösen eller förvärv av egna aktier. Bolagets eget kapital kan minska till exempel därför att bolaget beslutar sig för att minska sitt aktiekapital och dela ut medel till sina aktieägare.

Enligt ABL behöver ett icke-offentligt noterat aktiebolag inte alls ha något aktiekapital. Följaktligen kan aktiebolagens aktiekapital sänkas ända till noll euro, såvida bolagsordningen inte innehåller föreskrifter om minimiaktiekapitalet eller aktiens nominella värde. Om aktierna har ett nominellt värde, får aktiekapitalet inte sänkas på så sätt att det understiger aktiernas sammanräknade nominella värde.

Bestämmelser om nedsättning av aktiekapitalet finns i 14 kap. i ABL. Enligt ABL 14 kap. 1 § kan bolagsstämman besluta om delning av aktiekapitalet, om minskning av det för överföring av medel till SVOP-fonden och om dess användning för omedelbar täckande av förlust för vilken det fria egna kapitalet inte räcker. Aktiekapitalet har enligt ABL sänkts, när nedsättningen registrerats i handelsregistret (ABL 14 kap. 5 § 3 mom. och 6 § 1 mom.).

Minskning av aktiekapitalet efter bokslutstidpunkten för föregående år beaktas inte alls vid beräkning av aktiens matematiska värde. I stället beräknas jämförelsevärdet på en aktie på nytt om bolaget minskat sitt aktiekapital efter bokslutstidpunkten föregående år på så sätt att medel har delats ut till aktieägarna. Beaktandet av nedsättningen av aktiekapitalet förutsätter enligt 5 § 3 mom. i värderingslagen att nedsättningen av aktiekapitalet registrerats i handelsregistret före skatteårets utgång.  

Om villkoren för beaktande av minskningen av aktiekapitalet uppfylls, fås det nya jämförelsevärdet på aktien på så sätt att det belopp som betalats till delägarna på grund av minskningen av aktiekapitalet dras av från bolagets nettoförmögenhet och den nya nettoförmögenheten divideras med antalet utestående aktier (5 § 3 och 4 mom. i värderingslagen).

För beaktandet av bromsregeln omvandlas jämförelsevärdet på en aktie för det föregående året till ett jämförbart värde på så sätt att man från det sammanlagda jämförelsevärdet för aktierna under det föregående året drar av det kapital som till följd av nedsättningen av aktiekapitalet betalats till bolagets aktieägare och det nya värdet på aktiestocken divideras med antalet utestående aktier (5 § 5 mom. i värderingslagen). Jämförelsevärdet på en aktie får vara högst 50 procent högre än det jämförelsevärde för föregående år vilket konverterats till ett jämförbart värde. Om det jämförelsevärde för föregående år vilket konverterats till ett jämförbart värde är noll euro, ska jämförelsevärdet vara medelvärdet av jämförelsevärdet och noll.

Nedsättning av aktiekapitalet beaktas inte i jämförelsevärdet på aktier, om nedsättningen av aktiekapitalet inte registrerats i handelsregistret under skatteåret. Nedsättning av aktiekapitalet beaktas inte heller om nedsättningen av aktiekapitalet gjorts genom överföring av medlen till en fond för inbetalt fritt eget kapital eller om medlen använts för att täcka en förlust. Detta beror på att tillgångarna fortfarande finns kvar i bolaget.

5.5 Företagsomstrukturering

Företagsomstrukturering kan påverka det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktierna under det beskattningsår företagsomstruktureringen genomförs. Eftersom det matematiska värdet och jämförelsevärdet på en aktie alltid baserar sig på nettoförmögenheten för föregående skatteår, ska de nettoförmögenhet som överförts vid en företagsomstrukturering vid behov separat beaktas i det matematiska värdet och i jämförelsevärdet på aktien under det beskattningsår företagsomstruktureringen verkställs. Det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktierna under de beskattningsår som följer på företagsarrangemanget bestäms på nytt på grundval av bolagets nettoförmögenhet under det föregående beskattningsåret, inklusive de nettotillgångar som överförts inom ramen för en företagsomstrukturering (se avsnitt 3 och 4).

5.5.1 Fusion

Med fusion avses ett arrangemang genom vilket ett eller flera överlåtande bolag upplöses utan likvidationsförfarande och överför alla sina tillgångar och skulder till ett övertagande bolag. Det övertagande bolaget kan vara ett bolag som bildats före fusionen och som redan finns eller så kan det bildas genom en kombinationsfusion där minst två bolag fusioneras till ett nytt bolag.

Aktieägarna i det överlåtande bolaget får som vederlag nya aktier som emitteras eller egna aktier som innehas av det övertagande bolaget, i proportion till de aktier som de ägde. Vid fusion kan även penningvederlag betalas på vissa villkor. Fusion kan under vissa omständigheter ske även utan vederlag. Fusion behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Företagsomstrukturering och beskattning – fusion.

I 13 § i värderingslagen finns det föreskrifter om hur en fusion ska beaktas i det matematiska värdet för det år då fusionen verkställdes. Om fusionen dock sker i ett redan existerande övertagande bolag under dess första skatteår, beaktas fusionen inte vid beskattningen av det övertagande bolaget på det sätt som beskrivs i detta avsnitt. Däremot beräknas det matematiska värdet på vederlagsaktier som ges vid en fusion på det sätt som föreskrivs i 10 § i värderingslagen, det vill säga på samma sätt som det matematiska värdet på aktierna i det nya bolaget beräknas (se CSN 271/1993 och avsnitt 5.1). I andra fall beaktas fusionen i enlighet med 13 § i värderingslagen.

Enligt 13 § 2 mom. i värderingslagen beaktas fusionen separat vid beräkningen av det övertagande bolagets matematiska värde endast om det övertagande bolaget delar ut dividend för den räkenskapsperiod under vilken fusionen genomförts och dividenden kan lyftas inom det kalenderår under vilket fusionsräkenskapsperioden löpt ut (se även HFD 1999:58). Om det övertagande bolaget bildats vid en kombinationsfusion, förutsätter beaktandet av fusionen i det matematiska värdet att det övertagande bolaget delar ut dividend för den första räkenskapsperioden och att dividenden kan lyftas inom det kalenderår under vilket fusionen genomförts. För att en fusion ska beaktas krävs i praktiken också att det övertagande bolagets delägare är fysiska personer eller dödsbon vars dividendbeskattning påverkas av det matematiska värdet.

Om förutsättningarna för beaktande av fusionen är uppfyllda, beräknas för det övertagande bolaget på det sätt som föreskrivs i 13 § 2 mom. i värderingslagen en ny nettoförmögenhet för föregående skatteår och på basis därav ett nytt matematiskt värde för det skatteår då fusionen verkställs. Med stöd av bestämmelsen fås den nya nettoförmögenheten för det existerande övertagande bolaget genom att i det övertagande bolagets egen nettoförmögenhet för föregående skatteår lägga till de övertagande bolagens nettoförmögenheter. Den kalkylmässiga nettoförmögenheten för föregående skatteår för det nya bolag som uppkommer vid en kombinationsfusion fås genom att räkna samman nettoförmögenheten för föregående skatteår för de bolag som fusioneras.

Vid beräkningen av den nya nettoförmögenheten inräknas i tillgångarna för det övertagande bolaget inte de aktier som det äger i det överlåtande bolaget, utan det värde av det övertagande bolagets aktier som används i beräkningen av nettoförmögenheten dras av från det övertagande bolagets nettoförmögenhet. Om det övertagande bolaget utöver aktier i det överlåtande bolaget även äger aktier i andra bolag, ska man i samband med minskningen av värdet av aktierna i det överlåtande bolaget beakta den eventuella inverkan av avdraget på värderingen av aktier i andra bolag (se närmare i 3 § 6 mom. i värderingslagen och avsnitt 2.2.8). Det övertagande bolaget kan utöver sina egna aktier ge pengar som fusionsvederlag. Också beloppet på penningvederlaget dras av från det övertagande bolagets tillgångar. Det övertagande bolagets nya matematiska värde fås genom att dela den nya eller kalkylmässiga nettoförmögenheten för det föregående skatteåret med antalet utestående aktier i det övertagande bolaget.

Vid en nedströmsfusion äger det överlåtande bolaget helt eller delvis aktierna i det övertagande bolaget. Vid en nedströmsfusion dras därför värdet på de aktier i det övertagande bolaget vilka det överlåtande moderbolaget äger av från det överlåtande moderbolagets nettoförmögenhet innan det överlåtande bolagets och det övertagande bolagets nettoförmögenheter räknas samman. Om det övertagande bolaget utöver sina egna aktier ger kontanter som fusionsvederlag, dras beloppet av från det övertagande bolagets nettoförmögenhet. I övrigt beaktas en nedströmsfusion vid beräkning av det övertagande bolagets matematiska värde på samma sätt som övriga fusioner.

Jämförelsevärdet för aktierna i det övertagande bolaget beräknas alltid på nytt på grund av fusionen, oberoende av det övertagande bolagets delägarbas eller om det övertagande bolaget delar ut dividend eller inte.

Vid beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie i det övertagande bolaget iakttas de ovan redogjorda principerna för beräkning av det matematiska värdet, eftersom det i värderingslagen inte finns separata föreskrifter om hur fusion ska beaktas i jämförelsevärdet på en aktie. Vid beräkningen av jämförelsevärdet för en aktie ska från varje bolags nettoförmögenhet vid behov även dras av den dividend som bolaget beslutat att dela ut för räkenskapsperioden (se 5 § 2 mom. i värderingslagen och avsnitt 4).

Vid beräkningen av jämförelsevärdet för en aktie ska även bromsregeln beaktas (se närmare i avsnitt 4). Utifrån bromsregeln får de sammanlagda jämförelsevärdena för fusionsskatteåret för aktier i det övertagande bolag inte vara större än vad bromsregeln möjliggör på grundval av de sammanlagda jämförelsevärdena på aktierna under det föregående skatteåret för de bolag som deltar i fusionen (se även HFD 2003 liggare 1876).

På grund av bromsregeln beräknas ett maximibelopp enligt bromsregeln för det nya jämförelsevärdet på en aktie i det övertagande bolaget. Maximibeloppet jämförs med det nya jämförelsevärde på aktien vilket beräknats för det övertagande bolaget och som baserar sig på det övertagande bolagets nya eller kalkylmässiga nettoförmögenhet för föregående skatteår, vilken beräknats enligt principerna i 13 § 2 mom. i värderingslagen. Jämförelsen görs för att undvika att jämförelsevärdet för aktien blir större än vad som är möjligt enligt bromsregeln. Det lägre värdet utgör det nya jämförelsevärdet för aktien i det övertagande bolaget.

Om det är fråga om en kombinationsfusion med ett nytt bolag som bildas, beräknas maximibeloppet på jämförelsevärdet för det övertagande bolagets aktier under det första skatteåret på basis av de sammanlagda jämförelsevärdena för aktierna i de överlåtande bolagen under det föregående skatteåret. Om fusionen görs i ett existerande övertagande bolag, baserar sig maximibeloppet på jämförelsevärdet för en aktie i det övertagande bolaget på det sammanlagda beloppet på jämförelsevärdena för aktierna i det övertagande bolaget och de överlåtande bolagen under det föregående skatteåret.

Det maximibelopp på jämförelsevärdet vilket bromsregeln möjliggör beräknas för varje bolag som deltar i arrangemanget på det sätt som visas i nedanstående formler. Av formlerna väljs först de formler som lämpar sig för den aktuella situationen utifrån sluttidpunkten för det övertagande bolagets räkenskapsperiod. Därefter väljs den formel som är lämplig för varje bolag som deltar i arrangemanget. Slutresultaten av formlerna räknas samman och divideras med antalet utestående aktier i det övertagande bolaget efter genomförandet av fusionen.

På detta sätt fås maximibeloppet på jämförelsevärdet för det övertagande bolagets aktier under fusionsskatteåret, vilket jämförs med det nya jämförelsevärdet på en aktie i det övertagande bolaget. Det lägre värdet utgör det nya jämförelsevärdet för aktien i det övertagande bolaget.

Formler som behövs för beräkning av maximibeloppet på jämförelsevärdet på en aktie i det övertagande bolaget:

Formler för situation 1: Det övertagande bolagets räkenskapsperiod under vilket fusionen ägt rum har gått ut under samma kalenderår som det överlåtande bolagets sista räkenskapsperiod:

Det överlåtande bolagets andel av maximibeloppet på det övertagande bolagets nya jämförelsevärde:

a) Det överlåtande bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (jämförelsevärdet på aktien för föregående skatteår för det överlåtande bolaget x antalet aktier i det överlåtande bolaget för föregående skatteår)

b) Jämförelsevärdet för föregående skatteår för det överlåtande bolaget är 0 euro: jämförelsevärdet på det överlåtande bolagets aktier för det överlåtande bolagets senaste skatteår x antalet aktier i det överlåtande bolagets sista skatteår

Andelen av maximibeloppet för dess nya jämförelsevärde för ett existerande övertagande bolag:

c) Det övertagande bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (jämförelsevärdet på aktien under föregående skatteår för det övertagande bolaget x antalet aktier i det övertagande bolaget för föregående skatteår)

d) Jämförelsevärdet för föregående skatteår för det övertagande bolaget är 0 euro: jämförelsevärdet på det övertagande bolagets aktier för det övertagande bolagets skatteår x antalet aktier i det övertagande bolagets skatteår

Formler för situation 2: Det övertagande bolagets räkenskapsperiod under vilket fusionen ägt rum har gått ut under ett annat kalenderår än det överlåtande bolagets sista räkenskapsperiod:

Det överlåtande bolagets andel av maximibeloppet på det övertagande bolagets nya jämförelsevärde:

a) Det överlåtande bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (jämförelsevärdet på aktien under det sista skatteåret för det övertagande bolaget x antalet aktier i det övertagande bolaget under det sista skatteåret)

b) Det överlåtande bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är 0 euro: ((0 euro + (det övertagande bolagets nettoförmögenhet under det senaste skatteåret x antalet aktier i det övertagande bolaget under det senaste skatteåret)) / 2)

Andelen för ett verksamt övertagande bolag av maximibeloppet på dess nya jämförelsevärde:

c) Det övertagande bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (jämförelsevärdet på aktien för föregående skatteår för det övertagande bolaget x antalet aktier i det övertagande bolaget för föregående skatteår)

d) Jämförelsevärdet för föregående skatteår för det övertagande bolaget är 0 euro: jämförelsevärdet på det övertagande bolagets aktier för det övertagande bolagets skatteår x antalet aktier i det övertagande bolaget för skatteåret.

5.5.2 Delning

Med total delning avses ett arrangemang genom vilket det ursprungliga bolaget upplöses utan likvidationsförfarande och överför alla sina tillgångar och skulder till två eller flera övertagande bolag. Med partiell delning avses ett arrangemang genom vilket ett bolag utan likvidationsförfarande överför en eller flera av sina verksamhetsgrenar i oförändrad form till ett eller flera övertagande bolag och behåller minst en verksamhetsgren. De övertagande bolagen kan vara bolag som bildats före delningen och redan verksamma bolag eller så kan de bildas i samband med delningen.

Aktieägarna i det ursprungliga bolaget får som fusionsvederlag nya aktier som emitteras eller egna aktier som innehas av det övertagande bolaget, i förhållande till de aktier som de ägde. Vid fusion kan även penningvederlag betalas under vissa förutsättningar. Delning behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Företagsomstruktureringar och beskattningen – fission.

Delningen beaktas i det matematiska värdet och jämförelsevärdet på aktierna i de övertagande bolagen enligt samma principer som för en fusion (se 5 § 1 mom. och 13 § 3 mom. i värderingslagen och avsnitt 5.5.1). Vid partiell delning beräknas också det ursprungliga bolagets matematiska värde och jämförelsevärde på nytt.

Om delningen dock sker till ett redan existerande övertagande bolag som bildats före delningen under dess första skatteår, beaktas delningen inte vid beskattningen av det övertagande bolaget på det sätt som beskrivs i detta avsnitt. Däremot beräknas det matematiska värdet på vederlagsaktierna på det sätt som föreskrivs i 10 § i värderingslagen, det vill säga på samma sätt som det matematiska värdet på aktierna i det nya bolaget (se CSN 271/1993 och avsnitt 5.1).

För att en delning ska beaktas i aktiens matematiska värde krävs det att det övertagande bolaget eller ett bolag som delas partiellt har fysiska personer eller dödsbon som delägare och att bolaget delar ut dividend för den räkenskapsperiod under vilken delningen genomförts. Dessutom ska dividend kunna lyftas inom det kalenderår under vilket delningen genomförts. Om det övertagande bolaget bildats vid delningen, förutsätter beaktandet av delningen i det matematiska värdet att det övertagande bolaget delar ut dividend för den första räkenskapsperioden och att dividenden kan lyftas inom det kalenderår under vilket delningen genomförts.

Om villkoren är uppfyllda, ska för det övertagande och/eller det bolag som är mottagande bolag i en partiell delning beräknas ett nytt nettoförmögenhetsvärde för föregående skatteår och på grundval av detta ett nytt matematiskt värde för det år då delningen genomförs. Om det övertagande bolaget är ett nytt bolag, beräknas för det på basis av det ursprungliga bolagets nettoförmögenhet en kalkylmässig nettoförmögenhet för det föregående skatteåret.

När ett matematiskt värde för delningsskatteåret beräknas för det övertagande bolaget, ska det ursprungliga bolagets nettoförmögenhet för det föregående skatteåret hänföras till det övertagande bolaget till en del som motsvarar det nettoförmögenhet som överförts till bolaget i fråga. Vid beräkning av det övertagande bolagets matematiska värde för skatteåret 2022 används till exempel det ursprungliga bolagets nettoförmögenhet för skatteåret 2021 som den nettoförmögenhet som ska delas. Om 60 procent av det ursprungliga bolagets tillgångar överförts till det övertagande bolaget, hänförs 60 procent av det ursprungliga bolagets nettoförmögenhet för skatteåret 2021 till grunden för beräkningen av det matematiska värdet på en aktie i det övertagande bolaget för skatteåret 2022. Från nettoförmögenheten för ett bolag som är föremål för en partiell delning görs å sin sida ett avdrag av den del som övergått till det övertagande bolaget.

Den nettoförmögenhet som ligger till grund för ett verksamt övertagande bolags nya matematiska värde fås genom att den del av bolagets nettoförmögenhet som hänför sig till det övertagande bolagets egen nettoförmögenhet under det föregående skatteåret läggs till i det överlåtande bolagets nettoförmögenhet under det föregående skatteåret. Vid delning grundar sig det nya bolagets matematiska värde på den del av det ursprungliga bolagets nettoförmögenhet under det föregående skatteåret vilken hänför sig till bolaget.

Vid beräkning av det nya matematiska värdet inräknas inte i det övertagande bolagets nettoförmögenhet aktier eller penningvederlag som det äger i det ursprungliga bolaget. Det matematiska värdet på en aktie i det övertagande bolaget fås genom att den nettoförmögenhet som beräknats på ovan nämnda sätt divideras med antalet utestående aktier i det övertagande bolaget.

Också det matematiska värdet under delningsskatteåret för ett bolag som deltar i en partiell delning beräknas på nytt i enlighet med de principer som beskrivs ovan. Vid beräkning av det matematiska värdet avdras från nettoförmögenheten för bolag som deltar i en partiell delning under det år som föregår delningsskatteåret den del som vid den partiella delningen övergått till det övertagande bolaget.

Jämförelsevärdet för aktierna i det övertagande bolaget beräknas alltid på nytt på grund av delningen, oberoende av det övertagande bolagets delägarbas eller om det övertagande bolaget delar ut dividend eller inte. Vid partiell delning beräknas alltid ett nytt jämförelsevärde även för ett bolag som delas partiellt. 

Vid beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie i det övertagande bolaget iakttas de ovan beskrivna principerna enligt 13 § i värderingslagen, eftersom det i värderingslagen inte finns separata föreskrifter om hur delningen ska beaktas i jämförelsevärdet på en aktie. Också beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie i ett bolag som deltar i en partiell delning sker i enlighet med de principer som beskrivs ovan.

Vid beräkningen av jämförelsevärdet för en aktie ska dessutom även bromsregeln beaktas (se närmare i avsnitt 4). Utifrån bromsregeln får det sammanlagda värdet på jämförelsevärdena för delningsskatteåret för aktier i de bolag som deltar i delningen inte vara större än vad som föreskrivs i bromsregeln på grundval av det sammanlagda jämförelsevärdet för aktierna under det föregående skatteåret (se även HFD 2003 liggare 1876).

På grund av bromsregeln beräknas ett maximibelopp enligt bromsregeln för det nya jämförelsevärdet på en aktie i varje övertagande bolag, mot vilket det nya jämförelsevärde som beräknats för det övertagande bolaget i fråga jämförs. Vid partiell delning beräknas ett maximibelopp på jämförelsevärdet på motsvarande sätt också för jämförelsevärdet på en aktie i ett bolag som är föremål för partiell delning. Jämförelsen görs för att undvika att jämförelsevärdet för aktien blir större än vad som är möjligt enligt bromsregeln. Det lägre värdet utgör det nya jämförelsevärdet för aktien i det övertagande bolaget.

Om det övertagande bolaget har bildats vid delningen, har det inte något jämförelsevärde för föregående skatteår. I så fall fastställs maximibeloppet på jämförelsevärdet enligt bromsregeln enbart utifrån det sammanlagda beloppet på jämförelsevärdena för föregående skatteår för det ursprungliga bolaget. Av detta sammanlagda belopp riktas till det övertagande bolaget som grund för bromsregeln det belopp som motsvarar den andel av det ursprungliga bolagets nettoförmögenhet vilken överförts till det övertagande bolaget i fråga. Om det övertagande bolaget är ett verksamt bolag, baserar sig maximibeloppet på den del av det övertagande bolagets sammanlagda jämförelsevärden vilken hänför sig till det övertagande bolaget och det övertagande bolagets sammanlagda jämförelsevärden för det föregående skatteåret. Maximibeloppet för ett bolag som delas vid en partiell delning baserar sig å sin tur på den del av föregående skatteårs jämförelsevärde för det bolag som är föremål för partiell delning, vilken motsvarar den nettoförmögenhet som blivit kvar hos det ursprungliga bolaget.

Det maximibelopp på jämförelsevärdet vilket bromsregeln möjliggör beräknas för varje bolag som deltar i arrangemanget på det sätt som visas i nedanstående formler. Av formlerna väljs först de formler som lämpar sig för den aktuella situationen utifrån sluttidpunkten för det övertagande bolagets räkenskapsperiod. Därefter väljs den formel som är lämplig för varje bolag som deltar i arrangemanget. Slutresultaten av formlerna räknas samman och divideras med antalet utestående aktier i det övertagande bolaget efter genomförandet av delningen.

På detta sätt fås maximibeloppet på jämförelsevärdet för det övertagande bolagets aktier under delningsskatteåret, vilket jämförs med det nya jämförelsevärdet på en aktie i det övertagande bolaget. Det lägre värdet utgör det nya jämförelsevärdet för aktien i det övertagande bolaget.

Vid partiell delning beräknas alltid också ett maximibelopp på jämförelsevärdet för delningsskatteåret. För att beräkna detta finns en egen formel nedan. På beräkning av maximibeloppet på jämförelsevärdet för ett bolag tillämpas också i fråga om partiell delning det övertagande bolagets formler. 

Formler som behövs för beräkning av maximibeloppet på jämförelsevärdet på en aktie i det övertagande bolaget:

Formler för situation 1: Det övertagande bolagets räkenskapsperiod under vilken delningen ägt rum har gått ut under samma kalenderår som det ursprungliga bolagets räkenskapsperiod för delningen:

Det ursprungliga bolagets andel av maximibeloppet på det övertagande bolagets nya jämförelsevärde:

a) Det ursprungliga bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (den andel av jämförelsevärdet på en aktie för föregående skatteår för det ursprungliga bolaget vilken motsvarar den nettoförmögenhet som överförts till det övertagande bolaget x antalet aktier under bolagets föregående skatteår)

b) Det ursprungliga bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är 0 euro: den andel av jämförelsevärdet på en aktie för det ursprungliga bolaget under delningsskatteråret vilken motsvarar den nettoförmögenhet som överförts till det övertagande bolaget x antalet aktier hos det ursprungliga bolaget under delningsskatteåret

Andelen för ett verksamt övertagande bolag av maximibeloppet på dess nya jämförelsevärde:

c) Det övertagande bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (jämförelsevärdet på aktien under föregående skatteår för det övertagande bolaget x antalet aktier i det övertagande bolaget under föregående skatteår)

d) Jämförelsevärdet för föregående skatteår för det övertagande bolaget är 0 euro: jämförelsevärdet för det övertagande bolagets aktier för det övertagande bolagets skatteår x antalet aktier i det övertagande bolagets skatteår

Formler för situation 2: Det övertagande bolagets räkenskapsperiod under vilket delningen ägt rum har gått ut under ett annat kalenderår än det ursprungliga bolagets räkenskapsperiod för delningen:

Det ursprungliga bolagets andel av maximibeloppet på det övertagande bolagets nya jämförelsevärde:

a) Det ursprungliga bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (den andel av jämförelsevärdet på en aktie för delningsskatteåret för det ursprungliga bolaget vilken motsvarar den nettoförmögenhet som överförts till det övertagande bolaget x antalet aktier under bolagets delningsskatteår)

b) Det ursprungliga bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är 0 euro: ((0 euro + (den andel som överförts från bolagets nettoförmögenhet under delningsskatteåret till det övertagande bolaget/antalet aktier hos det ursprungliga bolaget under delningsskatteåret)) / 2)

Andelen för ett verksamt övertagande bolag av maximibeloppet på dess nya jämförelsevärde:

c) Det övertagande bolagets jämförelsevärde för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (jämförelsevärdet på aktien under föregående skatteår för det övertagande bolaget x antalet aktier i det övertagande bolaget under föregående skatteår)

d) Jämförelsevärdet för föregående skatteår för det övertagande bolaget är 0 euro: jämförelsevärdet på det övertagande bolagets aktier för det övertagande bolagets senaste skatteår x antalet aktier i det övertagande bolagets senaste skatteår

Formler som behövs för beräkning av maximibeloppet på jämförelsevärdet på en aktie i ett bolag som deltar i partiell delning:

1. 1. Jämförelsevärdet för ett bolag som deltar i en partiell delning för föregående skatteår är inte 0 euro: 1,5 x (den andel av den nettoförmögenhet som blivit kvar hos bolaget vilken motsvarar jämförelsevärdet på en aktie för bolaget under föregående skatteår x antalet aktier hos bolaget)
   2. Jämförelsevärdet för föregående skatteår för ett bolag som är föremål för partiell delning är 0 euro: den andel av den nettoförmögenhet som blivit kvar hos bolaget av bolagets nettoförmögenhet under delningsskatteåret x antalet aktier hos bolaget

Den andel av det ursprungliga bolagets nettotillgångar som överförs till det övertagande bolaget kan vara negativ, om tillgångarna överstiger skuldernas belopp värderade till gängse värde (se CSN 28/2011). Detta påverkar beräkningen av maximibeloppet på jämförelsevärdet för det övertagande bolaget. Om den andel av det ursprungliga bolagets nettoförmögenhet vilken överförts till det övertagande bolaget är negativ, anses jämförelsevärdet för det ursprungliga bolaget inte ens partiellt hänföra sig till det aktuella övertagande bolaget, utan noll euro ses som jämförelsevärdet på en aktie i det ursprungliga bolaget.

5.5.3 Verksamhetsöverlåtelse

Med verksamhetsöverlåtelse avses ett arrangemang genom vilket det överlåtande bolaget överför en eller flera av sina verksamhetshelheter till ett aktiebolag som fortsätter verksamheten (det övertagande bolaget). Det övertagande bolaget ger det överlåtande bolaget nya aktier som det emitterat eller aktier i dess besittning som vederlag. Verksamhetsöverlåtelse behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Företagsomstruktureringar och beskattning – verksamhetsöverlåtelse.

Det finns inga särskilda bestämmelser om överlåtelse av affärsverksamhet i värderingslagen. Med tanke på beräkningen av det matematiska värdet och jämförelsevärdet på en aktie för det övertagande bolaget jämställs verksamhetsöverlåtelse med avgiftsbelagd aktieemission, där aktierna betalas med apportegendom.  Följaktligen beräknas det matematiska värdet på vederlagsaktier som getts vid verksamhetsöverlåtelse på det sätt som föreskrivs i 12 § i värderingslagen och inverkan av en verksamhetsöverlåtelse på jämförelsevärdet på en aktie för det överlåtande bolaget under det skatteår då verksamhetsöverlåtelsen genomförs beaktas på det sätt som föreskrivs i 5 § 3–5 mom. i värderingslagen (se närmare i avsnitt 5.2).

Värderingslagen innehåller inte bestämmelser som gör det möjligt att justera jämförelsevärdet på aktierna i det överlåtande bolaget på grundval av verksamhetsöverlåtelse. Följaktligen beaktas inte verksamhetsöverlåtelse under det skatteår då verksamhetsöverlåtelsen genomförs i beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie i det överlåtande bolaget.

5.5.4 Aktiebyte

Med aktiebyte avses ett arrangemang där ett aktiebolag skaffar en sådan andel av aktierna i ett annat bolag att aktierna medför mer än hälften av det röstetal som alla aktier i bolaget medför eller om aktiebolaget redan har mer än hälften av röstetalet, skaffar fler aktier i bolaget i fråga. Det bolag som förvärvat aktierna ger som vederlag till aktieägarna i det andra bolaget nya aktier som det emitterar eller egna aktier som det innehar. Vid aktiebyte är det möjligt att under vissa förutsättningar även betala penningvederlag. Aktiebyte behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Företagsomstruktureringar och beskattningen – aktiebyte.

Värderingslagen innehåller inga specialbestämmelser om aktiebyte, utan vid aktiebytet är det ur värderingslagens synvinkel fråga om en avgiftsbelagd aktieemission där aktierna betalas med apportegendom. Följaktligen beräknas det matematiska värdet på vederlagsaktier som getts vid ett aktiebyte enligt 12 § i värderingslagen och inverkan av aktiebytet på jämförelsevärdet på en aktie för det förvärvande bolaget under det skatteår då aktiebytet genomförs beaktas på det sätt som föreskrivs i 5 § 3–5 mom. i värderingslagen (se närmare i avsnitt 5.2).

Penningvederlag beaktas inte särskilt när det matematiska värdet beräknas för vederlagsaktierna. Penningvederlag beaktas inte heller vid beräkningen av jämförelsevärdet på en aktie. Detta beror på att värderingslagen inte innehåller bestämmelser om beaktande av penningvederlag.

5.6 Ändring av verksamhetsformen

Det finns bestämmelser om beräkning av det matematiska värdet för det första skatteåret för ett aktiebolag som bildats genom ändring av verksamhetsformen och om beräkning av den nettoförmögenhet som ligger till grund för jämförelsevärdet i 11 § i värderingslagen. Om tillgångarna och skulderna för den verksamhet som tidigare bedrivits vid en ändring av verksamhetsformen övergått från samma värden till det aktiebolag som bildats, beräknas bolagets nettoförmögenhet enligt bestämmelsen på basis av det senaste bokslut som upprättats över den verksamhet som överförs för det år som föregår skatteåret. Om endast en del av tillgångarna och skulderna överförts till aktiebolaget vid ändringen av företagsformen, beaktas enbart de överförda tillgångarna och skulderna då bolagets nettoförmögenhet beräknas.

Följaktligen fastställs det matematiska värdet för det första skatteåret för det aktiebolag som grundats vid ändringen av verksamhetsformen utifrån den balansräkning som upprättats för den föregående företagsformen för året före skatteåret och den nettoförmögenhet som beräknats utifrån den. Det matematiska värdet fås genom att den nettoförmögenhet som beräknats på basis av balansräkningen divideras med antalet aktier vid den tidpunkt då aktiebolaget bildas.

Om ett aktiebolag som grundats vid en ändring av verksamhetsformen under sitt första skatteår genomför en aktieemission, beräknas det matematiska värdet och jämförelsevärdet på de aktier som getts vid aktieemissionen på det sätt som anges i avsnitt 5.1.

Om det sista skatteåret för det företag som föregår aktiebolaget och aktiebolagets första skatteår upphör under samma kalenderår, utgör balansräkningen för den sista räkenskapsperioden för den föregående företagsformen och den nettoförmögenhet som beräknats utifrån den i praktiken inte grund för beräkningen av det matematiska värdet för aktiebolaget under ett enda år. I ett sådant fall grundar sig aktiebolagets matematiska värde under det första beskattningsåret på den föregående företagsformens näst sista nettoförmögenhet.

Ett undantag från det ovan nämnda utgör en situation där en ändring av verksamhetsformen till ett aktiebolag sker under den första räkenskapsperioden för det föregående företaget. I så fall beräknas det matematiska värdet på aktiebolagets första skatteår utifrån den balansräkning som upprättats för den föregående företagsformens första och på samma gång senaste räkenskapsperiod och den nettoförmögenhet som beräknats utifrån den.

När nettoförmögenheten beräknas för ett bolag utifrån balansräkningen för den föregående företagsformen, iakttas principerna för beräkning av ett aktiebolags nettoförmögenhet i värderingslagen i beräkningen (se till exempel CSN 309/1993). En ändring av verksamhetsformen kan följaktligen också påverka behandlingen av vissa egendomsposter vid beräkningen av nettoförmögenheten. Till exempel ett masskuldebrevslån och en deposition som avses i lagen om källskatt på ränteinkomst betraktas enligt 15 § 3 mom. i värderingslagen inte som tillgångar för rörelseidkare och yrkesutövare samt inhemska dödsbon. I aktiebolagets nettoförmögenhet kan dessa egendomsposter däremot beaktas som tillgångar. Å andra sidan är det i beskattningen av ett aktiebolag inte möjligt att tillämpa specialbestämmelsen i 26 § 2 mom. i värderingslagen rörande värdering av andelen för ett andelslag som hör till jordbrukstillgångarna.

Vid beräkning av nettoförmögenheten avdras från värdet på tillgångarna poster som inte övergått till aktiebolaget. Till exempel sådana privata uttag som gjorts under samma räkenskapsperiod som ändringen av verksamhetsformen, dras av från tillgångarnas värde till den del de överstiger vinsten under ändringsräkenskapsperioden (se till exempel CSN 327/1993).

Jämförelsevärdet på en aktie för det första skatteåret för ett aktiebolag som grundats vid ändring av verksamhetsformen fastställs enligt samma principer som det matematiska värdet. Vid beräkningen av jämförelsevärdet ska dock bromsregeln beaktas (5 § 2 mom. i värderingslagen). Vid ändring av verksamhetsformen beräknas det maximibelopp för jämförelsevärdet för det första skatteåret för aktiebolaget vilket bromsregeln möjliggör utifrån nettoförmögenheten för den föregående företagsformen under året före det år som föregår skatteåret.

 

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

ledande skattesakkunnig Olavi Tuomi