Uppbäring av källskatt på dividend, ränta och royalty samt utbetalarens skyldigheter

En utbetalare ska ta ut källskatt på dividender, räntor och royaltyer vilka den betalat ut, då mottagaren är en begränsat skattskyldig och betalningen inte är undantagen källskatt utifrån ett internationellt avtal eller Finlands nationella skattelagstiftning. I denna anvisning behandlas förfarandet för uppbäring av källskatt och skyldigheterna samt ansvaren för utbetalaren vid utbetalning av dividender, ränta och royaltyer till en begränsat skattskyldig mottagare.

Denna anvisning ersätter anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga (VH/3059/00.01.00/2018) som getts 1.1.2019 i den utsträckning som anvisningen behandlar förfarandet för uppbäring av källskatt och anknutna ansvar och skyldigheter för utbetalaren. I den uppdaterade anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga behandlas beskattning av dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

1 Allmänt om källskatteförfarandet

1.1 Källbeskattning

En begränsat skattskyldig ska betala inkomstskatt enligt lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978, källskattelagen) (källskattelagen 1 § 1 mom.). Beskattningen av inkomst för en begränsat skattskyldig verkställs såsom slutlig skatt genom innehållning vid inkomstens vid källan (källskatt). I de fall som föreskrivs separat i källskattlagen bestäms skatt för inkomsttagare i den ordning som gäller enligt lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL). (källskattelagen 2 § 1 mom.).

Enligt 3 § i källskattelagen ska källskatt betalas på dividend, ränta och royalty, såvida det inte föreskrivits annat annanstans. Vad gäller dividender, räntor och royaltyer som ett begränsat skattskyldigt samfund fått, verkställs beskattningen som källbeskattning, såvida inkomsterna i fråga inte hänför sig till samfundets fasta driftställe i Finland.

Vid beskattning som verkställs enligt BFL påför Skatteförvaltningen den skatt som ska betalas på inkomsten för den skattskyldige och förskottsuppbörd enligt bestämmelserna i förskottsuppbördslagen verkställs för betalningen av skatterna (källskattelagen 16 § 1 och 4 mom.). Förskottsuppbörd behandlas närmare i anvisningen Verkställande av förskottsinnehållning.

Vad gäller källskattepliktiga utbetalningar uppbärs skatten av utbetalaren i samband med utbetalningen. Den källskatt som utbetalaren uppburit är dock inte alltid den slutliga skatten, eftersom mottagaren kan yrka på återbäring av källskatt som tagits ut till för högt belopp av Skatteförvaltningen (källskattelagen 11 §). Detta kan bli aktuellt till exempel i en situation där utbetalaren med tanke på utbetalningen inte fått en tillräcklig utredning över mottagarens rätt till en lägre källskattesats och följaktligen inte kan beakta källskatteförmånen under utbetalningsåret.

1.2 Skyldigheten att uppbära källskatt

En utbetalare är skyldig att ta ut källskatt på dividend, ränta eller royalty vilken den betalat ut till en begränsat skattskyldig (källskattelagen 8 §; lagen om förskottsuppbörd 1118/1996, FörskUL 9 § 1 mom.). I källskattelagen avses med den som är skyldig att uppbära skatt utbetalaren eller i vissa fall en ställföreträdande betalare.

Skyldigheten att uppbära källskatt gäller inkomst som fåtts från Finland, det vill säga dividender, räntor och royaltyer vilka betalats ut av en utbetalare som är allmänt skattskyldig i Finland (inkomstskattelagen 1535/1992, ISkL10 § 6, 7 och 8 punkten). Royalty är inkomst som fåtts från Finland också då den egendom eller den rättighet som utgör grund för gottgörelsen används i näringsverksamhet i Finland (ISkL 10 § 8 punkten). Också dividender, räntor och royaltyer vilka betalas av utländska samfund är inkomster som en begränsat skattskyldig inkomsttagare fått från Finland med stöd av ISkL 10 §, om utbetalarens verkliga ledning utövas i Finland (ISkL 9 § 8 och 9 mom.).

För att fullgöra sina plikter i anknytning till uppbäring av källskatt kan utbetalaren anlita en tjänstetillhandahållare, såsom en kontoförvaltare eller en bokföringsbyrå. Ansvaren och skyldigheterna enligt skattelagstiftningen innehas dock av utbetalaren, oberoende av om utbetalaren anlitar en tjänstetillhandahållare eller inte. Om tjänstetillhandahållaren, då denna agerar för utbetalarens räkning, på det sätt som beskrivs i denna anvisning fullgör de skyldigheter som anknyter till uppbäring av källskatt, kan utbetalaren anses ha fullgjort sina skyldigheter. På motsvarande sätt har utbetalaren ansvaret, om en tjänstetillhandahållare försummat att fullgöra skyldigheterna. En tjänstetillhandahållare har inte skyldigheter enligt skattelagstiftningen då den agerar för utbetalarens räkning. I så fall baserar sig ett eventuellt ansvar för tjänstetillhandahållaren på ett avtal eller ett förfarande som förpliktar bägge parter.

Källskattelagen tillämpas inte på utbetalningar till allmänt skattskyldiga. Utbetalaren ska följaktligen utreda om betalningsmottagaren är allmänt eller begränsat skattskyldig. Förskottsinnehållning ska verkställas på utbetalningar till allmänt skattskyldiga enligt FörskUL, såvida inte det separat föreskrivits att förskottsinnehållning inte verkställs på utbetalningen. Källskatt på ränteinkomst uppbäras på ränta som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om källskatt på ränteinkomst (1341/1990, källskattelagen för ränteinkomst). Allmän och begränsad skattskyldighet behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisningar Allmän och begränsad skattskyldighet samt boende enligt skatteavtal – fysiska personer och Allmän och begränsad skattskyldighet för samfund. Verkställande av förskottsinnehållning på kapitalinkomst och bruksavgift till allmänt skattskyldiga behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Verkställande av förskottsinnehållning.

1.3 Allmän källskatt enligt 7 § i källskattelagen

Enligt 7 § i källskattelagen uppgår den källskatt som ska tas ut på dividend, ränta eller royalty vilken betalats ut till en begränsat skattskyldig till

• 20 procent, då mottagaren är ett samfund (källskattelagen 7 § 1 mom. 2 punkten).
• 30 procent, då mottagaren är en annan mottagare än ett samfund (källskattelagen 7 § 1 mom. 4 punkten).

Med samfund avses samfund enligt ISkL 3 §. Samfund enligt ISkL 3 § omfattar staten och dess inrättningar, välfärdsområden och välfärdssammanslutningar, kommuner och samkommuner, församlingar och andra religionssamfund, aktiebolag, andelslag, sparbanker, placeringsfonder, specialplaceringsfonder, universitet, ömsesidiga försäkringsbolag, lånemagasin, ideella och ekonomiska föreningar, stiftelser, anstalter, utländska dödsbon och andra juridiska personer eller för särskilt ändamål förbehållna förmögenhetskomplex som är jämförbara med de ovan angivna samfunden.

Skattesatsen på 20 procent kan tillämpas på en utbetalning till ett utländskt samfund, om utbetalaren får en utredning om att mottagaren jämställs med ett finskt samfund enligt 3 § i inkomstskattelagen. Mottagaren kan som utredning över detta lägga fram till exempel ett utdrag ur handelsregistret eller ett intyg av skattemyndigheten i dividendtagarens hemviststat. Alternativt kan utbetalaren förvissa sig om mottagarens juridiska form från offentliga informationskällor. Om utbetalaren inte får en tillförlitlig utredning över att mottagaren jämställs med ett finskt samfund, uppbäras källskatt på 30 procent på utbetalningen.

Begreppet ”samfund” och skattskyldighetsställningen för ett utländskt samfund behandlas i anvisningen Allmän och begränsad skattskyldighet för samfund.

Enligt källskattelagen uppbärs källskatt på 30 procent på dividend, ränta eller royalty som betalas ut till en annan mottagare än ett samfund. Källskatten är 30 procent till exempel då motagaren är en fysisk person, en yrkesutövare eller en näringsidkare eller en sammanslutning.

1.4 Källskatteförmån vid utbetalning

Utbetalaren ska i princip ta ut källskatt på dividender, räntor och royaltyer enligt de källskattesatser som föreskrivits i 7 § i källskattelagen. Mottagaren kan dock ha rätt till en lägre skattesats eller till undantagande av källskatt utifrån en specialbestämmelse i källskattelagen eller en annan skattelag, såsom inkomstskattelagen.

Till exempel utifrån ISkL 12 § 1 mom. och internationella avtal betalar inte utlänningar som tjänstgör för några internationella organisationer i Finland eller utländska diplomater som arbetar i Finland källskatt på dividend, ränta eller royalty i Finland. Utbetalaren kan följaktligen låta bli att ta ut källskatt, om mottagaren av betalningen uppvisar en utredning över att förutsättningarna för tillämpning av bestämmelsen är uppfyllda. Förutsättningarna behandlas närmare i anvisningen Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet.

Rätten till en källskattefördel kan grunda sig också på ett skatteavtal eller ett annat internationellt avtal eller Europeiska unionens (EU) rätt. De skatteavtal som Finland ingått har listats på sidan Gällande skatteavtal. Också andra gällande internationella avtal som är förpliktande för finska staten kan innehålla föreskrifter om beskattningen. Ett sådant annat internationellt avtal kan gälla till exempel en internationell organisation. Exempelvis enligt 2 artikeln 7 § i Förenta Nationernas (FN) konvention rörande privilegier och immunitet har FN, dess tillgångar, inkomster och övriga egendom undantagits från alla direkta skatter.

Utbetalaren ska säkerställa vilken källskattesats som kan tillämpas på mottagaren och om tillämpningsförutsättningarna är uppfyllda vad gäller den aktuella utbetalningen. Följaktligen ska det säkerställas att förutsättningarna är uppfyllda för varje utbetalning. Betalningsmottagaren ska överlämna till utbetalaren en sådan utredning som är nödvändig för att säkerställa att förutsättningarna är uppfyllda. Genom att tillämpa en lägre källskattesatts eller genom att låta bli att uppbära källskatt, övertar utbetalaren ansvaret för att den har en tillräcklig utredning över mottagarens rätt till källskatteförmånen i fråga.

En utbetalare kan inte bevilja en källskatteförmån vid utbetalningen, om utbetalaren inte fått en tillräcklig utredning över att förutsättningarna för tillämpning av källskatteförmånen är uppfyllda eller om mottagarens rätt till en källskatteförmån, trots en mottagen utredning, lämnar utrymme för tolkning eller förblir oklar. Utbetalaren ska då ta ut källskatt enligt 7 § i källskattelagen vid tidpunkten för utbetalningen. En betalningsmottagare kan ansöka om återbäring av källskatt från Skatteförvaltningen, då Skatteförvaltningen utreder om mottagaren har rätt till den källskatteförmån som denna yrkat på.

En mottagare eller en utbetalare som är skyldig att uppbära skatt kan också ansöka om ett förhandsavgörande för källbeskattningen rörande tillämpning av ett internationellt avtal på uppbäring av källskatt, skyldigheten att ta ut källskatt eller övriga omständigheter som ska iakttas i uppbäringen av källskatt (källskattelagen 12 a §). Läs mer om ansökan om förhandsavgörande och tillämpning av ett förhandsavgörande i Skatteförvaltningens anvisning Att göra en ansökan om förhandsavgörande och att meddela beslut i ärendet.

En källskatteförmån kan inte beviljas för en inkomst, på basis av utbetalarens uppgifter eller uppgifter från en tjänstetillhandahållare som verkar för dennes räkning, om skatteavtalets Principal Purpose Test-bestämmelse eller en nationell regel om kringgående av skatt kan tillämpas på beviljandet av förmånen (lag om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ 768/2016, EgenBeskL 10 §, BFL 28 §). Om utbetalaren anser att det i situationen också kan bli aktuellt att bedöma tillämpligheten för bestämmelserna om kringgående av skatt, rekommenderas det att ärendet utreds i förväg till exempel genom att ansöka om ett förhandsavgörande. Principal Purpose Test-bestämmelsen i skatteavtalen och dess tillämpning behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Artiklarna i skatteavtalet.

1.5 Den lag som tillämpas och tolkningskällor

Enligt källskattelagen 1 § 3 mom. iakttages källskattelagen endast såvida bestämmelser, om beskattning av inkomst eller förmögenhet, i avtal med främmande stat eller i annat internationellt avtal, till vilket Finland har anslutit sig, icke föranleder annat.

Enligt 2 a § i källskattelagen tillämpas i fråga om beskattningsförfarandet och ändringssökande för den som är skyldig att ta ut skatt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och i fråga om skatteuppbörden skatteuppbördslagen (11/2018). I frågor som gäller förfarandet tillämpas följaktligen alltid finsk skattelagstiftning, trots att ett skatteavtal eller ett annat internationellt avtal tillämpas på uppbäringen av källskatt.

Skatteavtal och andra internationella avtal

Uppfyllandet av förutsättningarna för tillämpning av bestämmelserna i skatteavtalet avgörs utifrån skatteavtalet och dess tolkningskällor. Om inkomsttagaren däremot omfattas av ett annat internationellt avtal, som innehåller skattebestämmelser, tillämpas detta avtal och dess tolkningskällor.

I Finlands beskattnings- och rättspraxis har man ansett att då skatteavtalets bestämmelser i enlighet med OECD:s modellskatteavtal tolkas i Finland, är det motiverat att ge betydelse till det som i kommentaren till OECD:s modellskatteavtal har uttalats om tolkning av avtalet, oberoende av om den andra avtalsparten är medlem i OECD (HFD 2011:101).

Utgångspunkten i tolkningen är alltid det skatteavtal vars föreskrifter tillämpas. En utbetalare kan tolka till exempel begreppet ”verklig förmånstagare” (beneficial owner) enligt skatteavtalet utifrån den senaste kommentaren till OECD:s modellskatteavtal. Det krävs följaktligen inte att utbetalaren separat utreder om det finns någon särskild orsak till en tolkning som avviker från kommentaren eller en viss version av kommentaren vad gäller ett enskilt skatteavtal.

Tolkningen av OECD:s skatteavtal, inklusive begreppet ”verklig förmånstagare” av dividend-, ränte- eller royaltyinkomst behandlas närmare i Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga och Artiklarna i skatteavtalen.

Källskattelagen och den övriga nationella lagstiftningen

Om källskatt uppbäras enligt bestämmelserna i källskattelagen och skatteavtalet eller bestämmelserna om beskattning i ett annat internationellt avtal inte tillämpas vid utbetalningen, tolkas uppfyllandet av tillämpningsförutsättningarna utifrån den nationella lagstiftningen. Följaktligen avgörs vem som betraktas som dividendtagare då nationella källskattefördelar beviljas utifrån den nationella lagstiftningen. Då är inte bestämmelserna om den verkliga förmånstagaren av avgörande betydelse i beviljandet av en fördel.

2 Källskatt på dividend

2.1 Allmänt

Bestämmelserna om dividend i källskattelagen tillämpas på utbetalningar som betraktas som dividend i beskattningen. Som dividend anses i beskattningen vanligtvis utdelning av medel i form av vinstutdelning som genomförs på basis av bolagsstämmans beslut (se till exempel CSN 33/2018). En dividend kan betalas ut i penningform eller som annan egendom (in natura). Också till exempel på dividendutdelning ur en fond för inbetalt fritt eget kapital tillämpas bestämmelserna om dividend i källskattelagen i den utsträckning som utdelningen av medel betraktas som dividend och inte som överlåtelse. Begreppet ”dividend” behandlas närmare i anvisningarna Beskattning av dividendinkomster och Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga, medan utdelning av medel från en fond för inbetalt fritt eget kapital behandlas i anvisningen Utbetalning av medel från fonder som hänförs till fritt eget kapital i beskattningen.

Föreskrifterna om dividend i källskattelagen tillämpas också på följande inkomster (källskattelagen 3 § 2 mom.):

• utdelning av medel som fåtts ur en fond för inbetalt fritt eget kapital och som ska betraktas som dividend (ISkL 33 a §, 33 b § och lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet 360/1968, NärSkL 6 a §)
• överskott som fåtts från ett andelslag eller utdelning av medel som fåtts ur en fond för inbetalt fritt eget kapital och som ska betraktas som överskott (ISkL 33 e § och 33 f § och NärSkL 6 d §)
• vinstandel från en placeringsfond (ISkL 32 §)
• dividendersättning (ISkL 31 § 5 mom.)
• förtäckt dividend (BFL 29 §)
• inkomst som lagts till som rättelse av internprissättning (BFL 31 §).

Utbetalaren ska uppbära källskatt på en dividend som betalats ut till en begränsat skattskyldig, såvida den inte är befriad från källskatt utifrån annan lagstiftning eller ett internationellt avtal (källskattelagen 3 §).

Skyldigheten att uppbära källskatt gäller inkomst som en begränsat skattskyldig fått från Finland. Dividend, överskott från ett andelslag och annan inkomst som kan jämställas med dessa är inkomst från Finland för en begränsat skattskyldig, om den fåtts från ett finskt aktiebolag, andelslag eller annat samfund (ISkL 10 § 6 punkten i ISkL). Också en dividend som ett utländskt samfund betalat är inkomst som en begränsat skattskyldig fått från Finland, om utbetalaren utövar verklig ledning i Finland (ISkL 9 § 8 och 9 mom.). Utländska samfunds skattskyldighetsställning och utövande av verklig ledning behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Allmän och begränsad skattskyldighet för samfund.

2.2 Källskatt på dividend enligt källskattelagen

Vid tillämpning av källskattesatserna enligt källskattelagen avses med dividendtagare en dividendtagare enligt Finlands nationella lagstiftning. I princip kan en dividendtagare betraktas som den aktieinnehavare som införts i delägarförteckningen. Undantaget till detta är till exempel situationer där den som sköter förvaltarregistreringen införts i delägarförteckningen i stället för aktieinnehavaren. Vad gäller dividender som betalas utifrån förvaltarregistrerade aktier ska dividendtagaren följaktligen utredas separat i samband med utbetalningen av dividenden. Vid tillämpning av källskattesatserna enligt den nationella lagstiftningen kan utbetalaren då anse dividendtagaren vara den som har rätt till dividenden på den avstämningsdag som fastställts i beslutet om dividendutdelning.

Enligt 7 § i källskattelagen uppgår den källskatt som ska tas ut på en dividend som betalats ut till en begränsat skattskyldig till

• 20 procent, då dividendtagaren är ett samfund (källskattelagen 7 § 1 mom. 2 punkten).
• 30 procent, då dividendtagaren är en annan mottagare än ett samfund (källskattelagen 7 § 1 mom. 4 punkten).

Ovan nämnda förutsättningar för tillämpning av källskatt på 20 och 30 procent behandlas närmare i avsnitt 1.3.

Källskatt kan uppbäras på 15 procent på en dividend som betalas ut till ett begränsat skattskyldigt samfund, om dividendtagaren ger utbetalaren en utredning över att aktierna i det dividendutdelande samfundet hör till dividendtagarens investeringstillgångar och att någon av följande tre förutsättning är uppfyllda (källskattelagen 7 § 1 mom. 3 punkten):

• Dividendtagaren är ett sådant begränsat skattskyldigt samfund som avses i 3 § 5 mom. och dividendtagaren inte är ett sådant bolag enligt direktiv om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (90/435/EEG, moder- och dotterbolagsdirektivet) som direkt innehar minst tio procent av aktiekapitalet i det utdelande samfundet vid utbetalningen av dividenden.
• Dividendtagaren är ett utländskt samfund som motsvarar en inhemsk pensionsanstalt och har sin hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, och dividendtagaren inte är ett sådant bolag enligt moder- och dotterbolagsdirektivet som direkt innehar minst tio procent av aktiekapitalet i det utdelande samfundet vid utbetalningen av dividenden.
• Dividendtagaren är ett utländskt samfund som motsvarar en inhemsk pensionsanstalt och som direkt innehar mindre än tio procent av aktiekapitalet i det utdelande samfundet, Finland har ingått ett avtal med dividendtagarens hemviststat om utbyte av information i skatteärenden och tillräckliga uppgifter för verkställande av beskattningen fås av dividendtagarens hemviststat.

Källbeskattning av dividender som betalas till aktier som hör till dividendtagarens investeringstillgångarna behandlas mer ingående i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

Med avvikelse från ovan nämnda källskattesatser, ska ett offentligt noterat bolag uppbära källskatt på 35 procent på en dividend som betalas ut utifrån en förvaltarregistrerad aktie, om bolaget eller en registrerad förvarare inte kan meddela uppgifter om den begränsat skattskyldige dividendtagaren i årsanmälan till Skatteförvaltningen (källskattelagen 7 § 2 mom.). Om en dividend betalas ut till en begränsat skattskyldig och uppgifter om mottagaren kan uppges i årsanmälan till Skatteförvaltningen, kan på en dividend som betalats ut utifrån en förvaltarregistrerad aktie i ett offentligt noterat bolag tas ut källskatt på 30 procent i stället för 35 procent. Läs mer om de uppgifter som ska uppges i årsanmälan i den tekniska tillämpningsanvisningen Årsanmälan om dividender som betalats till begränsat skattskyldiga av ett offentligt noterat bolag.

2.3 Skatteavtalsförmåner under utbetalningsåret

2.3.1 Allmänt om tillämpningen av skatteavtalet vid källan

Källskatt uppbäras enligt källskattelagen, om inte annat föranleds av bestämmelserna om beskattning av inkomst eller förmögenhet i ett avtal som ingåtts med en främmande stat eller ett annat internationellt avtal till vilket Finland anslutit sig (källskattelagen 1 § 3 mom.).

Följaktligen kan en begränsat skattskyldig dividendtagare med stöd av ett skatteavtal vara berättigad till en lägre källskattesats än källskattesatserna enligt 7 § i källskattelagen. Källskatteprocenterna enligt de gällande skatteavtalen har specificerats i anvisningen Källskatte-% för bl.a. dividender som från Finland betalas till utlandet.

Vid utbetalning av dividend kan källskattesatsen enligt skatteavtalet tillämpas, om utbetalaren fått en utredning av dividendtagaren över dennes rätt till en skatteavtalsförmån. Utbetalaren ska säkerställa att den utredning som dividendtagaren lagt fram uppfyller de förutsättningar som ställts för beviljande av en skatteavtalsförmån.

Utbetalaren ska i första hand identifiera dividendtagarens skatterättsliga hemviststat, det vill säga den stat vars skatteavtal med Finland tillämpas på inkomst från Finland för denne. Utbetalaren ska därtill förvissa sig om att dividendtagaren uppfyller förutsättningarna för tillämpning av bestämmelserna i skatteavtalet. Det väsentliga är till exempel att identifiera den dividendtagare enligt skatteavtalet vilken har rätt till en skatteavtalsförmån för den aktuella dividenden. Om dividendtagaren yrkar att en specialbestämmelse i skatteavtalet tillämpas till exempel utifrån den juridiska formen, ska dividendtagaren också uppvisa en nödvändig utredning över att förutsättningarna för tillämpning av den aktuella specialbestämmelsen är uppfylld. De vanligaste bestämmelserna i skatteavtalen behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Artiklarna i skatteavtalen.

En förutsättning för tillämpning av dividendartiklarna i skatteavtalen är i allmänhet bland annat att en person med hemvist i den andra avtalsstaten är en verklig förmånstagare ("beneficial owner") av inkomst enligt skatteavtalet. Enligt kommentaren till OECD:s modellskatteavtal är inkomsttagaren verklig förmånstagare av en inkomst, då denne har rätt att använda inkomsten och avnjuta den utan begränsningar och en avtals- eller lagbaserad skyldighet att överföra den mottagna betalningen till en annan person. Den verkliga förmånstagaren är inte nödvändigtvis alltid den juridiska innehavaren av en aktie utifrån vilken en dividend betalas ut. Följaktligen ska utbetalaren i princip vad beträffar dividendutbetalning säkerställa för varje utbetalningen om föreskrifterna i skatteavtalet kan tillämpas på en dividend som betalas ut till mottagaren. Om förutsättningen för en verklig förmånstagare av inkomst inte är uppfylld, kan en skattefördel enligt dividendartikeln i skatteavtalet inte beviljas. Största delen av Finlands skatteavtal innehåller begreppet ”verklig förmånstagare”. Begreppet ”verklig förmånstagare” enligt skatteavtalet och dess tolkning behandlas närmare i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

Utländska enheter som är transparenta (så kallade transitenheter) i beskattningen i deras hemviststat betraktas i typfallet inte som separat skattskyldiga och de betraktas följaktligen inte heller i Finland som personer med hemvist i en annan avtalsstat. En sådan transitenhet har inte rätt till en skatteavtalsförmån, men skatteavtalet mellan andelsägarens eller delägarens hemviststat och Finland kan dock vara tillämpligt på den dividend som betalas ut. Utbetalaren kan tillämpa skatteavtalet mellan hemviststaten för andelsägaren av en transitenhet och Finland på dividenden, om andelsägarna kan betraktas som verkliga förmånstagare enligt skatteavtalet. En förutsättning för detta är att utbetalaren får en tillräcklig utredning om rättsinnehavarens skatterättsliga hemviststat och uppfyllandet av övriga förutsättningar för tillämpning av skatteavtalet och dennes andel av den aktuella dividenden (källskattelagen 10 och 10 b §). Till exempel en utländsk sammanslutning kan vara en transitenhet i sin hemviststat, då skatteavtalet med dess delägares hemviststat kan bli tillämpligt. Begreppet ”person med hemvist i en avtalsstat” och källbeskattningen av inkomst som fåtts från ett utländskt samfund behandlas i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

Dividendtagaren ska uppvisa en nödvändig utredning över att förutsättningarna för tillämpning av föreskrifterna i skatteavtalet är uppfyllda då denne yrkar att en källskattesats enligt skatteavtalet ska tillämpas på utbetalningen av en dividend (källskattelagen 10 och 10 b §). Skyldigheten att uppvisa en utredning föreligger för en dividendtagare enligt finsk lag, oberoende av om mottagaren också betraktas som skatteavtalssubjekt eller som en verklig förmånstagare enligt skatteavtalet.

Dividendtagaren ska ge utbetalaren en utredning enligt 10 § i källskattelagen om uppfyllandet av förutsättningarna för tillämpning av skatteavtalet. Däremot, om det handlar om en dividend som betalats ut utifrån en förvaltarregistrerad aktie i ett offentligt noterat bolag, ska dividendtagaren uppvisa en utredning enligt 10 b § i källskattelagen till utbetalaren av dividenden eller den registrerade förvararen. Förutsättningarna för tillämpning av skatteavtalsfördelarna behandlas i fråga om en dividend som betalas ut från ett annat än ett offentligt noterat bolag närmare i avsnitt 2.3.2 och vad gäller en dividend som betalas ut av ett offentligt noterat bolag i avsnitt 2.3.3.

Skatteavtalsfördelarna kan inte tillämpas vid utbetalningstidpunkten, om dividendtagaren inte överlämnar en utredning enligt källskattelagen rörande sin hemviststat och tillämpligheten för föreskrifterna i skatteavtalet. I så fall uppbäras källskatt enligt 7 § i källskattelagen på dividenderna. Källskatt uppbäras i enlighet med 7 § i källskattelagen också i situationer där det inte finns något gällande skatteavtal mellan Finland och dividendtagarens hemviststat.

Utbetalaren av en dividend kan inte tillämpa bestämmelserna i skatteavtalet på utbetalningen av dividenden, om dividendtagarens rätt till en skatteavtalsfördel lämnar utrymme för tolkning eller är oklar. Dividendtagaren kan tillställa utbetalaren ett förhandsavgörande, där Skatteförvaltningen uttryckligen avgjort den aktuella frågan som lämnar utrymme för tolkning. I så fall kan utbetalaren uppbära källskatt enligt förhandsavgörandet, om de faktiska förhållandena motsvarar den situation som beskrivits i förhandsavgörandet. Utbetalaren av en dividend kan också själv ansöka om ett förhandsavgörande för källbeskattningen (källskattelagen 12 a §). Ansökan om och tillämpning av förhandsavgörande behandlas i Skatteförvaltningens anvisning Att göra en ansökan om förhandsavgörande och att meddela beslut i ärendet.

Om källskattesatsen enligt skatteavtalen inte tillämpats vid tidpunkten för utbetalning eller i samband med rättelse under utbetalningsåret och källskatt enligt 7 § i källskattelagen tagits ut på dividenden, kan den skattskyldige ansöka om återbäring av källskatt från Skatteförvaltningen (källskattelagen 11 §). I så fall avgör Skatteförvaltningen dividendtagarens rätt till en skatteavtalsfördel i samband med handläggningen av ansökan om återbäring. Källskatt kan återbäras till en skattskyldig efter utbetalningsåret för dividenden. Ansökan om återbäring av källskatt behandlas mer i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

2.3.2 Dividend som betalats ut av ett annat än offentligt noterat bolag

Enligt 10 § i källskattelagen ska man vid uppbörd av källskatt iaktta bestämmelserna i ett skatteavtal, om inkomsttagaren för utbetalaren före betalning erläggs företer utredning om sin hemort och om övriga förutsättningar för tillämpning av avtalet. Som utredning kan inkomsttagaren visa upp ett källskattekort eller uppge sitt namn, sin födelsetid och andra eventuella officiella identifieringsuppgifter samt sin adress i hemviststaten.

Utbetalaren ska av dividendtagaren också få en utredning enligt 10 § i källskattelagen i anknytning till den dividendutbetalning på vilken skatteavtalet tillämpas, Till exempel ett källskattekort visar den skatterättsliga hemviststaten av den skattskyldige, till vilket källskattekortet utfärdats, och den källskattesats som påförs enligt skatteavtalet på dividend som denne får. Utbetalaren ska också förvissa sig om att den som uppvisar källskattekortet är en aktieinnehavare som införts i delägarförteckningen. Utbetalaren ska också kontrollera att identifieringsinformationen i källskattekortet som tillämpas motsvarar den information som utbetalaren har om dividendtagaren. Därtill ska det observeras att källskattekort i allmänhet beviljas för innevarande kalenderår och att mottagaren ska uppvisa ett gällande källskattekort innan dividenden betalas ut.

Dividend som betalas på en förvaltarregistrerad aktie

Med förvaltarregistrering avses att en värdeandel i värdeandelssystemet är skriven på den som sköter förvaltarregistreringen i stället för den verkliga ägaren av värdeandelen. Aktieinnehavaren framgår följaktligen inte av delägarförteckningen, om aktierna är skrivna på den som sköter förvaltarregistreringen. Därför ska utbetalaren, då dividend betalas ut utifrån en förvaltarregistrerad aktie, på annat sätt förvissa sig om att den som uppvisar ett källskattekort har rätt till dividenden och en fördel enligt skatteavtalet. Dividendtagaren kan till exempel, utöver källskattekortet, till utbetalaren överlämna ett intyg över att denne är en verklig förmånstagare enligt skatteavtalet för den aktuella dividenden och att aktierna inte är med i något upplägg som kan påverka tolkningen av skatteavtalet. Utbetalaren ska då förvissa sig om att det intyg som dividendtagaren lagt fram är tillförlitligt. Den förvarare som förvarar aktierna i fråga kan för utbetalarens räkning inhämta en utredning av dividendtagaren och förvissa sig om att den är tillförlitlig. Utbetalaren ska dock säkerställa att den kan anmäla uppgifterna om dividendtagarna i sin årsanmälan och vid behov på begäran av Skatteförvaltningen överlämna en utredning och dokumentation över hur mottagarens rätt till en skatteavtalsfördel säkerställts.

Källskattelagens 10 b § tillämpas inte i situationer där utbetalaren av en dividend är ett annat än ett offentligt noterat bolag enligt ISkL 33 a §. Dividendutbetalaren kan dock dra nytta av förfarandet enligt 10 b § i källskattelagen för att förvissa sig om mottagarens hemvist och övriga förutsättningar för tillämpning av skatteavtalet (läs mer om förfarandet i avsnitt 2.3.3.2).

2.3.3 Dividend som betalats ut av ett offentligt noterat bolag

2.3.3.1 Dividend som betalas ut på basen av direkt aktieinnehav

En uppdaterad delägarförteckning som baserar sig på anteckningarna på ett värdeandelskonto ska föras över aktier som fogats till ett värdeandelssystem och deras ägare och i denna antecknas aktieinnehavaren eller den som sköter förvaltarregistreringen (lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet 348/2017, 4 kap. 3 och 4 §). Det handlar om direkt aktieinnehav då aktieinnehavaren är införd i delägarförteckningen. Då ett offentligt noterat bolag betalar ut dividend på basis av direkt innehav till en aktieinnehavare som är införd i delägarförteckningen, tillämpas 10 § i källskattelagen på beviljande av skatteavtalsförmån.

Enligt 10 § i källskattelagen ska man vid uppbörd av källskatt iaktta bestämmelserna i ett skatteavtal, om inkomsttagaren för utbetalaren före betalning erläggs företer utredning om sin hemort och om övriga förutsättningar för tillämpning av avtalet. Som utredning kan inkomsttagaren visa upp ett källskattekort eller uppge sitt namn, sin födelsetid och andra eventuella officiella identifieringsuppgifter samt sin adress i hemviststaten.

Utbetalaren ska av dividendtagaren också få en utredning enligt 10 § i källskattelagen i anknytning till den dividendutbetalning på vilken skatteavtalet tillämpas. Till exempel ett källskattekort visar den skatterättsliga hemviststaten av den skattskyldige, till vilket källskattekortet utfärdats, och den källskattesats som påförs enligt skatteavtalet på dividend som denne får. Utbetalaren ska också förvissa sig om att den som uppvisar källskattekortet är en aktieinnehavare som införts i delägarförteckningen. Utbetalaren ska också kontrollera att identifieringsinformationen i källskattekortet som tillämpas motsvarar den information som utbetalaren har om dividendtagaren. Därtill ska det observeras att källskattekort i allmänhet beviljas för innevarande kalenderår och att mottagaren ska uppvisa ett gällande källskattekort innan dividenden betalas ut.

Dividendutbetalaren kan också dra nytta av förfarandet enligt 10 b § i källskattelagen i säkerställandet av hemvisten och övriga förutsättningar för tillämpning av skatteavtalet (se avsnitt 2.3.3.2).

2.3.3.2 Dividend som betalas på en förvaltarregistrerad aktie

Med förvaltarregistrering avses att en värdeandel antecknats i värdeandelssystemet för den som sköter förvaltarregistreringen i stället för den verkliga ägaren av värdeandelen. Förvaltarregistreringen kan skötas av en kontoförvaltare av ett värdeandelskonto, en centralbank eller värdepapperscentralen. (lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet 4 kap. 4 §)

Källskattelagens 10 b § innehåller bestämmelser om förutsättningarna för tillämpning av skatteavtalsförmåner då

• utbetalaren av dividenden är ett offentligt noterat bolag enligt ISkL 33 a §, och
• den aktie på vilken dividend betalas är förvaltarregistrerad.

Enligt 10 b § 2 mom. i källskattelagen kan bestämmelserna om dividend i ett internationellt avtal enligt 1 § 3 mom. tillämpas vid utdelning av dividend, om utbetalaren av dividend eller den förvarare som är närmast dividendtagaren och som vid tidpunkten för utdelningen av dividend finns antecknad i ett förvararregister enligt 10 d § noggrant har utrett dividendtagarens hemviststat och kontrollerat att bestämmelserna om dividend i det internationella avtalet kan tillämpas på dividendtagaren.

Enligt 10 b § 4 mom. i källskattelagen kan som noggrann utredning av hemviststaten avses

• ett källskattekort som utfärdats av Skatteförvaltningen,
• ett intyg från skattemyndigheten i dividendtagarens hemviststat, eller
• en sådan deklaration som dividendtagaren lämnar själv och som innehåller de uppgifter om dividendtagaren som behövs för källbeskattningen.

Ett hemvistintyg eller ett källskattekort anger den skatterättsliga hemviststaten för den skattskyldige, till vilket det utfärdats, och det skatteavtal som ska tillämpas. Ett källskattekort visar därtill den källskattesats som ska tillämpas utifrån skatteavtalet på en dividend som den skattskyldige får. Utbetalaren ska kontrollera att enligt informationen i källskattkortet eller hemvistintyget det är tillämpligt vid utbetalningstidpunkten och den skattskyldiges identifieringsinformation däri motsvarar den information som utbetalaren har om dividendtagaren.

Utbetalaren ska därtill förvissa sig om att den skattskyldige som uppvisar ett källskattekort eller ett hemvistintyg är en dividendtagare enligt det skatteavtal som tillämpas och följaktligen berättigad till en källskatteförmån enligt skatteavtal vad beträffar dividenden i fråga. Dividendtagaren har en skyldighet att uppvisa en nödvändig utredning över detta. Dividendtagaren kan till exempel, utöver ett källskattekort eller ett hemvistintyg, till utbetalaren överlämna en försäkran över att denne är en verklig förmånstagare enligt skatteavtalet vad gäller den aktuella dividenden och att aktierna inte är med i något upplägg som kan påverka tolkningen av skatteavtalet. Utbetalaren ska då förvissa sig om att den försäkran som dividendtagaren lagt fram är tillförlitligt och att skatteavtalsfördelar kan beviljas utifrån detta. I stället för utbetalaren kan en tjänstetillhandahållare, till exempel en kontoförvaltare eller en registrerad förvarare, inhämta utredningen och granska att den är tillförlitlig.

En självdeklaration av dividendtagaren med de uppgifter om dividendtagaren vilka behövs för källbeskattningen kan betraktas som en noggrann utredning om dividendtagarens hemviststat. Enligt 10 b § 4 mom. i källskattelagen ska en självdeklaration ha dokumenterats tillräckligt tillförlitligt och överensstämma med andra uppgifter om dividendtagaren som förvararen har i sin besittning. Enligt bestämmelsen meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter om självdeklarationens innehåll och giltighet och om det förfarande genom vilket självdeklarationens tillförlitlighet verifieras. Skatteförvaltningen har meddelat ett beslut om innehåll, giltighet och verifiering av tillförlitlighet av dividendtagarens självdeklaration enligt 10 b § 4 mom. i källskattelagen (ISD-beslutet). En självdeklaration av dividendtagaren, vilken utbetalaren eller en registrerad förvarare konstaterat vara tillförlitligt på det sätt som avses i Skatteförvaltningens ISD-beslut, är också en utredning över förutsättningarna för tillämpning av skatteavtalet. En självdeklaration av dividendtagaren och förfarandet för utbetalaren eller en registrerad förvarare för att verifiera deklarationens tillförlighet behandlas närmare i anvisningen Innehåll, giltighet och verifiering av tillförlitlighet av dividendtagarens självdeklaration.

En tjänstetillhandahållare, såsom en kontoförvaltare eller en registrerad förvarare, kan för utbetalarens räkning inhämta en utredning av dividendtagaren och förvissa sig om att den är tillförlitlig. Uppgifterna behöver inte innehas av utbetalaren själv vid tidpunkten för utbetalning av dividenden, utan tjänstetillhandahållaren kan samla in de nödvändiga uppgifterna från förvaringskedjan och förvara dessa för utbetalarens räkning. Utbetalaren ska dock säkerställa att den kan anmäla uppgifterna om de slutliga dividendtagarna och vid behov på begäran av Skatteförvaltningen överlämna en utredning och dokumentation över hur mottagarens rätt till en skatteavtalsfördel säkerställts.

Dividender som en registrerad förvarare övertagit på sitt ansvar

Med registrerade förvarare avses en förvarare som införts i det förvararregister som Skatteförvaltningen administrerar (källskattelagen 10 d §). En registrerad förvarare kan överta ansvaret för att utreda dividendtagarens hemviststat och se till att föreskrifterna i skatteavtalet är tillämpliga. I så fall samlar den registrerade förvararen in den nödvändiga utredningen av mottagaren och den behöver inte längre överlämnas till utbetalaren. Det ligger också på den registrerade förvararens ansvar att anmäla specifikationsuppgifter om dividendtagarna i årsanmälan till Skatteförvaltningen och vid behov på begäran till Skatteförvaltningen överlämna en utredning och dokumentation över hur mottagarens rätt till en skatteavtalsfördel säkerställts.

En registrerad förvarare övertar ansvaret genom att anmäla att källskatt under 35 procent uppbärs på utbetalningen av en dividend (källskattelagen 10 c § 2 mom.). I så fall ligger det på utbetalarens ansvar att säkerställa att den förvarare, som anmält att källskatt på under 35 procent uppbärs på utbetalningen av dividenden, har införts i Skatteförvaltningens förvararregister.

I källskattelagen finns det inte formkrav för en anmälan med vilken en registrerad förvarare anmäler övertagande av ansvar till utbetalaren. Parterna kan sinsemellan avtala om de förfaranden som ska iakttas. Skattelagstiftningen förutsätter inte ett separat avtal mellan parterna, utan det inbördes förfarandet kan också grunda sig på ett annat förfarande som binder parterna. Då en registrerad förvarare övertagit ansvaret för deklareringen av specifikationsuppgifter om dividendtagarna till Skatteförvaltningen, förutsätts det inte att uppgifter om till exempel hemviststaten eller de källskattesatser som ska tillämpas överlämnas till utbetalaren. Med tanke på utbetalarens ansvar är det tillräckligt att den kan visa de dividender för vilka den registrerade förvararen övertagit ansvaret och det totala beloppet i euro på den källskatt som tagits ut på dessa utifrån den registrerade förvararens deklaration. Utbetalaren kan till exempel komma överens med kontoförvaltaren att förvaltaren gör granskningarna och samlar in uppgifter för utbetalarens räkning. Skatteförvaltningen kan verifiera registreringsstatus för en förvarare som övertagit ansvaret från det register som den administrerar, och utbetalaren behöver inte i efterskott överlämna utdrag ur förvarvarregistret till Skatteförvaltningen.

Om det i förvaringskedjan finns flera registrerade förvarare, förutsätts det inte att utbetalaren får information om alla förvarare och granskar om dessa är införda i förvararregistret. Med tanke på befrielse från utbetalarens primära ansvar är det följaktligen tillräckligt att utbetalaren kan visa att den närmaste förvararen, av vilken den får information om tillämpning av lägre källskatt och övertagande av ansvaret, är en registrerad förvarare. I så fall ska denne registrerade förvarare vid behov kunna visa för Skatteförvaltningen att den förmedlat de uppgifter som denne fått av en annan registrerad förvarare för utbetalning av dividenden och uppbäringen av källskatt med samma innehåll till utbetalaren.

En registrerad förvarare kan också anmäla övertagagande av ansvar till utbetalaren via en registrerad förvarare mellan dem. I så fall ska utbetalaren förvissa sig om att den förvarare som övertagit ansvaret är införd i förvararregistret. Utbetalaren behöver inte då heller förvissa sig om att övriga förvarare i förvaringskedjan är registrerade eller icke-registrerade förvarare.

Om en registrerad förvarare på ovan beskrivna sätt övertagit ansvaret för en dividend, ansvarar denne också för skatt som inte tagits ut med anledning av försummelse (källskattelagen 10 c § 2 mom.). Utbetalaren har dock fortfarande sekundärt ansvar i skattesäkringshänseende (läs om sekundärt skatteansvar i avsnitt 5). En registrerad förvarare ansvarar för att anmäla uppgifter om den slutliga mottagaren av en dividend enligt BFL 15 e § till Skatteförvaltningen. Utbetalaren ansvarar å sin tur för att meddela uppgifter om dividender som förmedlats till en registrerad förvarare på den egna skattedeklarationen. En registrerad förvarares skyldigheter och ansvar behandlas i anvisningen Den registrerade förvararens skyldigheter och ansvar.

Om det i förvaringskedjan inte finns någon registrerad förvarare som övertagit ansvaret för dividenden, har utbetalaren en skyldighet att utreda dividendtagarens hemviststat och säkerställa att föreskrifterna i skatteavtalet är tillämpliga på det sätt som föreskrivs i 10 b § i källskattelagen. I så fall har utbetalaren också ansvaret för skatten och för att meddela uppgifter om den slutliga mottagaren av dividenden till Skatteförvaltningen i årsanmälan.

2.3.3.3 Exempel på förfarande vid situationer med förvaltarregistrering

Kontoförvaltaren närmast utbetalaren är en registrerad förvarare

Kontoförvaltaren närmast utbetalaren är inte en registrerad förvarare, men en registrerad förvarare finns i förvaringskedjan

Ingen registrerad förvarare i förvaringskedjan

2.4 Källskatteförmåner som baserar sig på nationell lagstiftning eller EU-rätt

2.4.1 Källskatteförmåner enligt 3 § i källskattelagen

Källskatt uppbäras inte på en dividend i de situationer som föreskrivits separat i 3 § i källskattelagen. Förutsättningarna för tillämpning av bestämmelsen tolkas enligt den nationella lagstiftningen, då det är väsentligt att identifiera dividendtagaren enligt Finlands nationella lagstiftning (se avsnitt 2.2).

I princip ska dividendtagaren uppvisa en utredning över att förutsättningarna enligt 3 § i källskattelagen är uppfyllda till utbetalaren. Utbetalaren kan tillämpa en källskattefördel vid utbetalning av en dividend, om denne får en tillräcklig utredning för att förvissa sig om att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelserna i fråga är uppfyllda.

Enligt 3 § i källskattelagen ska källskatt inte betalas i följande situationer då förutsättningarna för bestämmelsen i fråga är uppfyllda (läs närmare om förutsättningarna i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga):

• Ett samfund med hemvist i EES-området som dividendtagare (källskattelagen 3 § 5 mom.).
• Dividendtagare enligt moder- och dotterbolagsdirektivet (källskattelagen 3 § 6 mom.)
• En utländsk fond som motsvarar en inhemsk placeringsfond och en specialplaceringsfond som dividendtagare (källskattelagen 3 § 10 mom.).
• Dividend som betalas ut till ett aktiesparkonto (källskattelagen 3 § 11 mom.).

Ett samfund med hemvist i EES-området som dividendtagare (källskattelagen 3 § 5 mom.)

Med stöd av 3 § 5 mom. i källskattelagen är en dividend som fåtts utifrån en aktie som hör till investeringstillgångarna skattefri för ett utländskt samfund, då den betalas till ett samfund med hemvist i en EES-stat vilket motsvarar ett finskt samfund och då dividenden vore skattefri, om den ficks av det finska samfundet med stöd av ISkL 33 d § 4 mom. eller NärSkL 6 a §. Bestämmelsen tillämpas också på en vinstandel i och ränta på grundfondsandelar och placeringar i tillskottsfonder vilka inhemska sparbanker betalat ut och på ränta på garantikapital som ett ömsesidigt försäkringsbolag och en försäkringsförening betalar.

Utbetalaren kan låta bli att uppbära källskatt med stöd av 3 § 5 mom. i källskattelagen, om den före utbetalningen av dividenden får en utredning över att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen är uppfyllda. En förutsättning för att tillämpa bestämmelsen är att källskatt enligt dividendtagarens utredning i praktiken inte i sin helhet kan gottgöras i dividendtagarens hemviststat på grund av skatteavtalet mellan Finland och mottagarens hemviststat. I allmänhet fås dock information om gottgörelse till för lågt belopp först då beskattningen i hemviststaten är slutförd, varför utbetalaren inte kan bevilja källskattefördelen i fråga vid utbetalningstidpunkten. Mottagaren kan då ansöka om att fördelen ska beaktas i förfarandet för återbäring av källskatt. Om utbetalaren dock redan vid utbetalningstidpunkten kan förvissa sig om att dividenden inte beskattas i dividendtagarens hemviststat och att källskatt följaktligen inte i sin helhet de facto kan gottgöras i beskattningen i mottagarens hemviststat, kan utbetalaren bevilja källskattefördelen redan då dividenden betalas ut.

Dividendtagare enligt moder- och dotterbolagsdirektivet (källskattelagen 3 § 6 mom.)

En utbetalare kan låta bli att uppbära källskatt på en dividend som betalas ut till ett bolag som avses i artikel 2 i moder-dotterbolagsdirektivet, om bolaget direkt äger åtminstone tio procent av kapitalet i det dividendutbetalande bolaget (källskattelagen 3 § 6 mom.). Förutsättningarna behandlas mer ingående i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

En utländsk fond som motsvarar en inhemsk placeringsfond och en specialplaceringsfond som dividendtagare (källskattelagen 3 § 10 mom.).

En förutsättning för tillämpning av 3 § 10 mom. i källskattelagen är att dividendtagaren uppvisar en utredning över att förutsättningarna för skattefrihet är uppfyllda till Skatteförvaltningen. Följaktligen är en förutsättning för tillämpning av fördelen då dividenden betalas ut alltid att dividendtagaren uppvisar ett avgörande i ärendet av Skatteförvaltningen, såsom ett källskattekort eller ett förhandsavgörande, till utbetalaren. Utbetalaren ska också förvissa sig om att den skattskyldige, som källskattekortet eller förhandsavgörandet har utfärdats till, är en dividendtagare enligt den finska lagstiftningen.

Dividend som betalas ut till ett aktiesparkonto (källskattelagen 3 § 11 mom.).

Källskatt ska inte betalas på en dividend som fåtts utifrån aktier på ett aktiesparkonto enligt lagen om aktiesparkonton. Beskattning av aktiesparkonton för en begränsat skattskyldig behandlas i anvisningen Beskattning av aktiesparkonton.

Källskatteavdrag för ett utländskt samfund som motsvarar en finsk pensionsanstalt (källskattelagen 3 § 7 mom.).

Därtill är det möjligt att pensionsanstalter som jämställs med finska pensionsanstalter yrkar på avdrag för dividendinkomst, varför beloppet på den källskatt som tas ut på dividend minskar (källskattelagen 3 § 7 mom.). En förutsättning för tillämpning av bestämmelsen är att dividendtagaren uppvisar en utredning över avdragsbeloppet och -grunderna till Skatteförvaltningen. Dividendtagaren kan dock i allmänhet inte lägga fram utredningar över förutsättningarna för beviljande av avdrag vid tidpunkten för utbetalning av dividenden eller under utbetalningsåret. Utbetalaren av dividenden kan då inte tillämpa fördelen vid utbetalningen av dividenden, utan mottagaren ska i praktiken alltid ansöka om att avdraget beaktas i återbäringsförfarandet. De utredningar som ligger till grund för beviljande av avdrag behandlas närmare i anvisningen Källbeskattning av dividender för utländska pensionsanstalter som tillhandahåller lagstadgade pensioner.

2.4.2 Jämställande med en motsvarande finsk aktör

Ett utländskt samfund kan utifrån EU-rätten vara berättigad till undantagande från källskatt också i andra än de situationer som föreskrivits separat i 3 § i källskattelagen. En källskattefördel kan basera sig till exempel på att en mottagare jämställs med ett finskt samfund för vilken en motsvarande dividend vore skattefri.

Vad gäller finska samfund prövas förutsättningarna för skattefrihet från fall till fall som en helhetsbedömning separat för varje mottagare. Vanligtvis bedömer Skatteförvaltningen varje skatteår, om förutsättningarna för skattefrihet är uppfyllda. Om ändringar skett till exempel i en skattskyldigs förhållanden, är det möjligt att förutsättningarna för skattefrihet inte längre är uppfyllda under följande år. Exempelvis vad gäller finska allmännyttiga samfund avgör Skatteförvaltningen per skatteår från fall till fall om samfundet uppfyller förutsättningarna för allmännyttighet enligt ISkL 22 §.

På motsvarande sätt bedöms också jämställande av utländska samfund utifrån en helhetsbedömning som görs från fall till fall för varje mottagare. Följaktligen kan enbart Skatteförvaltningen i praktiken avgöra om mottagaren jämställs med ett motsvarande finskt samfund. Skatteförvaltningen bedömer utifrån den utredning som dividendtagaren uppvisat om förutsättningarna för jämställande är uppfyllda. Därför kan en utbetalare av dividend låta bli att uppbära källskatt utifrån EU-rättsligt jämställande, enbart om dividendtagaren uppvisar ett avgörande i ärendet av Skatteförvaltningen, såsom ett källskattekort eller ett förhandsavgörande, till utbetalaren. Utbetalaren ska också förvissa sig om att den som uppvisar utredningen är en dividendtagare enligt den finska lagstiftningen. Alternativt kan dividendtagaren ansöka om återbäring av källskatt från Skatteförvaltningen.

En begränsat skattskyldig fysisk person med hemvist i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) kan om förutsättningarna är uppfyllda yrka att hens dividendinkomst beskattas i en ordning enligt BFL (källskattelagen 13 § 1 mom. 3 punkten). I så fall beskattas dividenden på samma sätt som en dividend som fås av en allmänt skattskyldig fysisk person. Ett yrkande på beskattning enligt BFL kan i allmänhet göras först efter att beskattningen i hemviststaten upphört, då dividendtagaren kan ansöka om beskattning enligt BFL först med ansökan om återbäring.

Jämställande som baserar sig på EU-rätten och behandling enligt BFL av en begränsat skattskyldig fysisk person med hemvist i en EES-stat behandlas närmare i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

3 Källskatt på ränta

3.1 Allmänt

Det finns inte något allmänt räntebegrepp i den finska skattelagstiftningen. I rätts- och beskattningspraxis har ränta setts som en ersättning som betalats för främmande kapital, vilken vanligen påförs utifrån en viss procentuell andel av skuldkapitalet och den förflutna tiden. I beskattningen kan som ränta betraktas också andra utbetalningar än de som kallas för ränta, om deras faktiska ekonomiska karaktär är en ersättning för främmande kapital.

Vid utbetalningen är det väsentligt att identifiera om det handlar om ränta, dividend eller annan kapitalinkomst. Till exempel vad gäller masskuldebrev är det centralt att skilja det pris som betalas utifrån skuldkapitalet från ränteutbetalningarna, eftersom bestämmelserna om överlåtelsevinst och -förlust tillämpas på vinst och förlust från kapital. Begreppet ”ränta” behandlas närmare i anvisningen Ränteavdrag i personbeskattningen. Beskattningen av masskuldebrevslån behandlas i anvisningen Om beskattning av masskuldebrevslån enligt inkomstskattelagen..

Utbetalaren ska också utreda om räntetagaren är allmänt eller begränsat skattskyldig. På räntor som betalas ut till allmänt skattskyldiga samfund, samfällda förmåner eller sammanslutningar tillämpas bestämmelserna i NärSkL, ISkL och FörskUL. På ränta som betalas ut till en allmänt skattskyldig fysisk person eller ett finskt dödsbo tillämpas källskattelagen för ränteinkomst eller ISkL. Beskattningen av ränteinkomster före en fysisk person behandlas i anvisningen Beskattning av ränteinkomster.

Bestämmelserna i källskattelagen tillämpas på ränteinkomst som fåtts av en begränsat skattskyldig från Finland. Ränta är inkomst som fåtts från Finland då gäldenären är en person bosatt i Finland eller ett finskt samfund, en finsk sammanslutning, en finsk samfälld förmån eller ett finskt dödsbo (ISkL 10 § 7 punkten). Ränta är inkomst som fåtts från Finland då gäldenären är ett utländskt samfund med verklig ledning i Finland (ISkL 9 § 8 och 9 punkten).

3.2 Skattefri ränta till en begränsat skattskyldig (ISkL 9 § 2 mom.)

Med stöd av ISkL 9 § 2 mom. kan en utbetalare låta bli att uppbära källskatt på ränteinkomst som ska betalas ut till en begränsat skattskyldig, om ränteinkomsten betalas ut på kontofordringar som uppkommit vid utrikeshandeln, på medel som deponerats i bank eller annan penninginrättning på obligationer, debenturer eller andra masskuldebrevslån eller på sådana till Finland upptagna lån som inte ska anses som jämförbara med kapitalplacering.

Utbetalaren kan låta bli att uppbära källskatt på ränta som den betalat ut med stöd av ISkL 9 § 2 mom., om mottagaren uppvisar en utredning över begränsad skattskyldighet till utbetalaren. Som utredning kan mottagaren uppvisa ett källskattekort som utfärdats denne av Skatteförvaltningen eller ett intyg om skatterättslig hemviststat given av skattemyndigheten i hemviststaten, eller uppge sitt namn och sina identifieringsuppgifter och sin adress i hemviststaten (vad gäller utredningen läs också anvisningen Beskattning av ränteinkomster).

Ränta som betalats på en förvaltarregistrerad värdeandel

Ränta kan också betalas på en förvaltarregistrerad värdeandel. Till exempel vad gäller ett masskuldebrevslån i värdeandelsform kan värdeandelen, i stället för den verkliga innehavaren, vara skriven på den som sköter förvaltarregistreringen (lagen om värdeandelssystemet och om clearingverksamhet 4 kap. 4 §).

I årsanmälan kan utbetalaren, i stället för prestationsmottagaren, vad gäller räntor på masskuldebrevslån och eftermarknadsgottgörelser som har betalats till en begränsat skattskyldig, anmäla individualiseringsuppgifter om det rapporterande finansinstitut i en deltagande stat eller det rapporterande amerikanska finansinstitut enligt FATCA-avtalet mellan Finland och Förenta staterna som har finanskontot där de medel finns på basis av vilka räntorna eller eftermarknadsgottgörelserna har betalats (Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 17 § 3 mom.).

Utbetalaren har följaktligen inte nödvändigtvis information om mottagaren av ränta som betalats på en förvaltarregistrerad värdeandel. Det ligger dock på utbetalarens ansvar att utreda om mottagaren av ränta är allmänt eller begränsat skattskyldig. Vid identifieringen av räntemottagaren kan man använda sig av de uppgifter som finansagiobeloppinstitutet samlat in enligt kraven i standarderna för internationellt informationsutbyte (FATCA, CRS/DAC2) samt lagstiftningen om hindrande av penningtvätt och identifiering av kunder (AML/KYC). Om det finansiella institutet identifierat en räntemottagare för ovan beskrivna ändamål och mottagaren utifrån denna grund inte är en kontoinnehavare som rapporteras till Finland, kan mottagaren behandlas som en begränsat skattskyldig. På identifieringen av mottagaren i tillämpliga delar kan iakttas motsvarande förfarande som för dividender som betalats ut på förvaltarregistrerade aktier. Förfarandet behandlas i anvisningen Förskottsinnehållning på dividend på en förvaltarregistrerad aktie till en i Finland allmänt skattskyldig.

Ansvaren och skyldigheterna enligt skattelagstiftningen ligger på utbetalaren, trots att det finansiella institutet identifierar räntetagaren för utbetalarens räkning. Följaktligen ska utbetalaren förvissa sig om att den vid behov till Skatteförvaltningen kan överlämna en utredning över hur mottagaren identifierats som en begränsat skattskyldig.

3.3 Källskatt på ränta enligt skatteavtalet eller källskattelagen

Om det inte är möjligt att låta bli att uppbära källskatt med stöd av ISkL 9 § 2 mom. eller ränte-royaltydirektivet på ränta som betalats ut till en begränsat skattskyldig, ska utbetalaren uppbära källskatt på räntan (källskattelagen 3 § 1 mom.). I så fall uppbäras källskatt antingen enligt det tillämpliga skatteavtalet eller enligt huvudreglerna i källskattelagen.

En förutsättning för tillämpning av skatteavtalet är att mottagaren till utbetalaren uppvisar en utredning över sin hemviststat och uppfyllandet av övriga förutsättningar för tillämpning av skatteavtalet. Som utredning kan inkomsttagaren visa upp ett källskattekort eller uppge sitt namn, sin födelsetid och andra eventuella officiella identifieringsuppgifter samt sin adress i hemviststaten (källskattelagen 10 §).

Om skatteavtalet inte tillämpas, är källskatten 20 procent på ränta som betalas ut till ett samfund och 30 procent på ränta som betalas ut till en annan mottagare än ett samfund (källskattelagen 7 § 1 mom. 2 och 4 punkten). Förutsättningarna för tillämpning av källskatteprocenterna enligt 7 § i källskattelagen behandlas närmare i avsnitt 1.3 i anvisningen.

3.4 Ränta enligt ränte-royaltydirektivet

Källskatt uppbäras inte på ränta som betalats ut till ett närstående bolag enligt ränte-royaltydirektivet (källskattelagen 3 b §). Förutsättningarna för skattefrihet är att:

• den som har rätt till räntan är ett bolag i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat och tillhör ett bolag i en medlemsstat, och
• det bolag som är betalare, eller det bolag vars fasta driftställe behandlas som betalare, av ränta är ett närstående bolag till det bolag som här rätt till, eller vars fasta driftställe behandlas som den har rätt till, dessa räntor.

De räntor som omfattas av tillämpningsområdet för skattefrihet enligt ränte-royaltydirektivet har fastställts i 3 a § 1 punkten i källskattelagen. Enligt bestämmelsen avses med ränta inkomster av fordringar, oavsett om de säkerställts genom inteckning eller inte och oavsett om de medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte. Ränta är i synnerhet inkomst av värdepapper och masskuldebrev eller obligationer, däri inbegripet agiobelopp och vinster som hänför sig till sådana. Bötesavgifter som betalas med anledning av dröjsmål i betalningen ses inte som räntor.

Förutsättningarna för tillämpning av ränte-royaltydirektivet behandlas närmare i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

4 Källskatt på royaltyer

4.1 Allmänt

Med royalty avses ersättning för nyttjande av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till ett litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, rättighet som grundar sig på fotografi eller patent, varumärke, mönster, modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod eller för upplysningar om industriella, kommersiella eller vetenskapliga erfarenhetsrön (källskattelagen 3 § 3 mom.).

Utbetalaren ska uppbära källskatt på ränta som betalats ut till en begränsat skattskyldig, såvida den inte är befriad från källskatt utifrån ett skatteavtal eller ränte-royaltydirektivet (källskattelagen 3 §).

Skyldigheten att uppbära källskatt gäller inkomst som en begränsat skattskyldig fått från Finland. Royalty, licensavgift och annan därmed jämförbar gottgörelse är inkomst från Finland för en skattskyldig, då den egendom eller rätt på vilken gottgörelsen grundar sig används i näringsverksamhet här eller då den som är skyldig att betala gottgörelsen är en person med hemvist i Finland eller ett finskt samfund, en finsk sammanslutning eller samfälld förmån eller ett finskt dödsbo (ISkL 10 § 8 punkten). Det handlar om inkomst som fåtts från Finland också då den som är skyldig att betala en gottgörelse är ett utländskt samfund med verklig ledning i Finland (ISkL 9 § 8 och 9 mom.).

En ersättning som en begränsat skattskyldig fått för användning eller rätten att använda en biograffilm beskattas hos mottagaren i en ordning enligt BFL (källskattelagen 13 § 1 mom. 4 punkten). Följaktligen uppbär utbetalaren inte källskatt på sådan royalty, utan förskottsinnehållning verkställs på den enligt bestämmelserna i förskottsuppbördslagen. Den förskottsinnehållning som ska verkställas på en bruksavgift behandlas närmare i anvisningen Verkställande av förskottsinnehållning.

4.2 Källskatt på royaltyer enligt skatteavtalet eller källskattelagen

På royalty som betalats ut till en begränsat skattskyldig kan tillämpas källskattesatsen enligt skatteavtalet, om mottagaren uppvisar en utredning över sin hemviststat och uppfyllandet av övriga förutsättningar i skatteavtalet. Som utredning kan inkomsttagaren visa upp ett källskattekort eller uppge sitt namn, sin födelsetid och andra eventuella officiella identifieringsuppgifter samt sin adress i hemviststaten (källskattelagen 10 §). Källskatteprocenterna på royaltyer enligt de gällande skatteavtalen har specificerats i anvisningen Källskatte-% för bl.a. dividender som från Finland betalas till utlandet.

Definitionen av royalty i Finlands enskilda skatteavtal kan avvika från definitionerna i OECD:s modellskatteavtal och källskattelagen. På grund av skillnaderna mellan royaltydefinitionerna i skatteavtalet, ska definitionen av royalty följaktligen alltid granskas från det skatteavtal som ska tillämpas. Royaltyartikeln i skatteavtalen och dess tillämpning har behandlats i anvisningarna Skatteavtalens artiklar och Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

Om det med stöd av ränte-royaltydirektivet inte går att avstå från att ta ut källskatt på royalty som betalats ut till en begränsat skattskyldig eller om skatteavtalet inte tillämpas, är källskatten 20 procent på royalty som betalas ut till ett samfund och 30 procent på royalty som till betalas till en annan mottagare än ett samfund (källskattelagen 7 § 1 mom. 2 och 4 punkten). Förutsättningarna för tillämpning av källskatteprocenterna enligt 7 § i källskattelagen behandlas närmare i avsnitt 1.3 i anvisningen.

4.3 Royalty enligt ränte- och royaltydirektivet

En utbetalare kan om förutsättningarna är uppfyllda, låta bli att uppbära källskatt på royalty som omfattas av ränte-royaltydirektivets tillämpningsområde (källskattelagen 3 b §). Förutsättningarna för skattefrihet är att:

• den som har rätt till royaltyn är ett bolag i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, eller ett fast driftställe som är beläget i en annan medlemsstat och hör till ett bolag i en medlemsstat, och
• det bolag som är betalare. eller det bolag vars fasta driftställe behandlas som betalare, av royalties är ett närstående bolag till det bolag som har rätt till, eller vars fasta driftställe betraktas som den som har rätt till, dessa royalties.

Royaltyer som omfattas av tillämpningsområdet för skattefrihet enligt ränte-royaltydirektivet definieras i 3 a § 2 punkten i källskattelagen. Enligt bestämmelsen avses med royaltybetalning som tas emot som ersättning för nyttjandet av eller för rätten att nyttja upphovsrätt till litterärt, konstnärligt eller vetenskapligt verk, häri inbegripet biograffilm och programvara, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig tillverkningsmetod, eller för upplysning om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. Också utbetalning för användning av eller rätt att använda industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning betraktas som royalty.

Förutsättningarna för tillämpning av ränte-royaltydirektivet behandlas närmare i anvisningen Dividender, räntor och royaltyer till begränsat skattskyldiga.

5 Skatteansvar

Utbetalaren ska uppbära källskatt på dividender, ränta och royaltyer som den betalat ut, såvida inte annat föreskrivits annanstans (källskattelagen 8 §, FörskUL 9 § 1 mom.). Det ligger på utbetalarens ansvar att säkerställa att förutsättningarna för tillämpning av en källskattefördel enligt skatteavtalet eller den nationella lagstiftningen är uppfyllda, om fördelen beviljas redan i samband med utbetalningen. Mottagaren av en utbetalning ansvarar å sin tur för att uppvisa en nödvändig utredning för tillämpning av fördelen till utbetalaren.

Om källskatt inte har uppburits av någon annan anledning än försummelse hos den som är skyldig att uppbära skatten eller i något annat fall än ett sådant som avses i 9 § 3 mom. i källskattelagen, ska skatten påföras för den skattskyldige i en ordning som anges i BFL (källskattelagen 16 § 2 mom.). Med stöd av 9 § 3 mom. i källskattelagen uppbärs inte källskatt, om skatten på det källskattepliktiga belopp som en och samma utbetalare under en kalendermånad betalar till en och samma inkomsttagare uppgår till högst 10 euro.

Utbetalaren ansvarar inte för skatt som eventuellt inte uppburits, om utbetalaren visar att denne förfarit omsorgsfullt på så sätt att det inte handlar om en försummelse av utbetalaren. Utbetalaren har följaktligen inte skatteansvar, om mottagaren gett utbetalaren felaktiga eller vilseledande uppgifter för uppbäringen av källskatt. Skatt påförs då med stöd av 16 § 2 mom. i källskattelagen för mottagaren av utbetalningen.

Om skatt deklarerats till för litet belopp på grund av försummelse av utbetalaren eller om skatt av någon annan orsak påförts till för litet belopp, påför Skatteförvaltningen skatt eller rättar beslutet till den skattskyldiges nackdel (EgenBeskL 40 §). Skatteförvaltningen påför också skatteförhöjning för den skattskyldige, om skatt inte har tagits ut inom föreskriven tid (EgenBeskL 37 §). Dessutom beräknas dröjsmålsränta på skatten enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) (lagen om skatteuppbörd 14 §) Påföljdsavgifter behandlas närmare i anvisningen Påföljdsavgifter för skatter på eget initiativ.

Utbetalarens sekundära ansvar

När ett offentligt noterat bolag betalar ut en dividend på en förvaltarregistrerad aktie, kan också en förvarare som är införd i Skatteförvaltningens förvararregister överta ansvaret för dividenden. Om den registrerad förvararen för utbetalning av dividend har anmält att en lägre skatt som avses i 7 § 2 mom. i källskattlagen ska tas ut på dividenden, ansvarar denne för skatt som inte tagits ut hos den skattskyldiga med anledning av en felaktig anmälan (källskattelagen 10 c § 2 mom.).

Källskatt som inte tagits ut ska i en sådan situation som avses i 2 mom. påföras utbetalaren av dividend och den för skatten ansvarige registrerade förvararen med iakttagande av vad som i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ föreskrivs om påförande av skatt när det gäller skattskyldiga (källskattlagen 10 c § 4 mom.).

Den registrerade förvararen som övertagit ansvaret för dividenderna har alltid det primära ansvaret för skatt som inte tagits ut. Ansvaret för dividendutbetalaren är sekundärt i skattesäkringshänseende. Detta betyder att om den registrerade förvararen inte betalar den skatt som påförts, påförs skatten i syfte att trygga en skattefordran också för utbetalaren som en separat skyldighet. I praktiken riktas åtgärder som gäller påförande av skatt i första hand till den registrerade förvararen och till utbetalaren först om förvararen försummar betalningen av skatt.

Med stöd av 37 § 2 mom. i EgenBeskL är det möjligt att inte påföra skatteförhöjning för utbetalaren, då den uteblivna uppbäringen av skatt berott på försummelse av den registrerade förvararen och skatt påförs för dividendtagaren i syfte att trygga en skattefordran. Följaktligen gäller utbetalarens ansvar i praktiken skattebeloppet och eventuella dröjsmålspåföljder.

Indrivningen av skatt av en registrerad förvarare fortsätts trots att dividendutbetalaren betalar den skatt som påförts i säkringssyfte för förvararen. När den registrerade förvararen betalar skatten, undanröjs å sin tur den skatt som påförts utbetalaren av dividenden å tjänstens vägnar. Också skatter som utbetalaren eventuellt redan betalat ut returneras å tjänstens vägnar. Skatten undanröjs å tjänstens vägnar också då grunderna för undanröjande av skatt i övrigt undanröjts till exempel med anledning av att skatt inte uppburits till för lågt belopp utifrån en utredning som mottagits i efterskott (EgenBeskL 51 a § 1 mom.).

Skatteansvaret för en registrerad förvarare behandlas mer ingående i anvisningen Den registrerade förvararens ansvar skyldigheter och ansvar.

6 Uppbäring av källskatt och deklarering

6.1 Allmänt

Källskatt ska uppbäras då ett källskattepliktigt belopp betalas till vederbörande eller antecknas på konto honom till godo (källskattelagen 9 § 1 mom.). Källskatt uppbärs dock inte, om skatten på det källskattepliktiga belopp som en och samma utbetalare under en kalendermånad betalar till en och samma inkomsttagare uppgår till högst 10 euro (källskattelagen 9 § 3 mom.).

Utbetalaren ska anmäla den källskatt som tagits ut på dividenden och räntan på skattedeklarationen för skatter på eget initiativ (EgenBeskL 16 §). Deklarationen av skatter på eget initiativ ska lämnas in elektroniskt i MinSkatt-tjänsten. Skattedeklarationen över skatter på eget initiativ lämnas in enligt utbetalarens egen skatteperiod och den kan lämnas in för utbetalarens räkning också av en kontoförvaltare, en värdepapperscentral eller en annan bemyndigad uppgiftslämnare. Om deklarationen lämnas in av en annan aktör i stället för utbetalaren, ges också beteckningen för uppgiftslämnaren i fråga på deklarationen. Närmare information om deklaration och betalning av källskatt finns i kundanvisningen Skatter på eget initiativ.

Royalty som betalats ut till en begränsat skattskyldig och källskatt som tagits ut på den anmäls till inkomstregistret (lagen om inkomstdatasystemet, 53/2018, 6 § 2 mom. 8 punkten). Royaltyn ska anmälas till inkomstregistret även om någon källskatt inte skulle ha tagits ut på den. Uppgifter om utbetalda royaltyer ska anmälas till inkomstregistret inom fem dagar från betalningsdagen. Närmare information om deklaration av royaltyer som betalats ut till en begränsat skattskyldig till inkomstregistret finns i kundanvisningen Anmälan av information till inkomstregistret: internationella situationer.

En utbetalare eller en förmedlare ska till en begränsat skattskyldig mottagare ge en verifikation över utbetalningen och den källskatt som uppburits på den (Statsrådets förordning om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst, 1228/2005, 5 §). Se närmare i Verifikat till begränsat skattskyldig (Dividend, ränta, royalty).

6.2 Dividend som betalats i annan än penningform

Källskatt uppbäras inte till ett belopp som överstiger en utbetalning i penningform (källskattelagen 8 § och FörskUL 11 § 2 mom.).

Då ett bolag gör en källskattepliktig utbetalning i form av annan egendom i stället för i penningform, kan det inte uppbära källskatt på utbetalningen. Då ska utbetalaren ansöka om påförande av skatt av Skatteförvaltningen (källskattelagen 16 § 2 mom.). Utbetalaren ska dock deklarera utbetalningen till Skatteförvaltningen, trots att denne inte kunnat uppbära källskatt på den.

I samband med en utbetalning som görs i annan än penningform kan det också göras penningutbetalningar. Utbetalaren ska då ta ut källskatt på penningprestationen. Om beloppet på utbetalningen i penningform inte räcker för att täcka hela beloppet på källskatten, ska mottagaren ansöka om påförande av skatt på den återstående andelen av Skatteförvaltningen.

Till exempel kan ett dividendutdelande bolag i samband med samma dividendutdelning dela ut en penningdividend utöver en dividend som betalas ut i annan än penningform (in natura-dividend). I typfallet betalar ett bolag i samband med en in natura-dividend ett belopp som motsvarar ett bråktal av aktierna. Dividendutbetalaren ska då ta ut källskatt på den andel som betalats ut i penningform. Det dividendbelopp utifrån vilket källskatt uppbäras utgörs av det sammanräknade värdet på penningdividenden och in natura-dividenden. Beskattning av en dividend som delats ut i annan än penningform behandlas närmare i anvisningen Beskattning av dividend som delats ut i annan form än pengar.

6.3 Rättelse av skatt

Enligt källskattelagen 10 § 2 mom. skall skatteuppbörden rättas, om det läggs fram en utredning över uppfyllandet av förutsättningarna för skatteavtalets tillämpning, efter att betalning erlagts, men innan den till ett för stort belopp uppburna summan redovisats till staten. På samma sätt skall förfaras om i skatt annars uppburits för mycket.

Om utbetalaren lägger fram en utredning över att förutsättningarna för tillämpning är uppfyllda först efter att utbetalningen gjorts och det visar sig att den uppburna källskatten är för hög, kan utbetalaren fram till slutet av utbetalningsåret rätta indrivningen av källskatt (s.k. Quick Refund). I så fall är förutsättningen för rättelse under utbetalningsåret att mottagaren överlämnar en utredning över att förutsättningarna för tillämpning av källskatteförmånen är uppfyllda i fråga om den aktuella utbetalningen.  Utbetalaren ska säkerställa att förutsättningarna för tillämpning av källskatteförmånen är uppfyllda på samma sätt som vid utbetalningstidpunkten. Om det handlar om en dividend som betalats ut utifrån en förvaltarregistrerad aktie, för vilken en registrerad förvarare övertar ansvaret i samband med rättelse under utbetalningsåret, ska utbetalaren säkerställa att förvararen är införd i Skatteförvaltningens förvararregister då denna uppger uppgifter för rättelse under utbetalningsåret.

Om det under utbetalningsåret upptäcks att källskatt uppburits till för högt eller för lågt belopp på en dividend eller ränta, rättas felet på skattedeklarationen genom att lämna in rättelsedeklaration för skatteperioden i fråga (EgenBeskL 25 § 1 mom.). Utbetalaren kan också utan ogrundat dröjsmål rätta ett fel av ringa ekonomisk betydelse genom att ändra beloppet på den källskatt som ska deklareras för följande skatteperioder eller andra uppgifter på motsvarande sätt. Skatteförvaltningen kan hänföra korrigeringen av felet till rätt skatteperiod, om detta är motiverat av en särskild orsak, med beaktande av behoven inom skattekontrollen (EgenBeskL 25 § 2 mom.). Ett fel är av ringa ekonomisk betydelse, om beloppet på skatt som deklarerats till för högt belopp eller inte deklarerats för skatteperioden är högst 500 euro (Skatteförvaltningens beslut om rättelse av fel i en skattedeklaration 4 §).

Den källskatt som ska deklareras i årsanmälan utgörs av det korrigerade beloppet på källskatten, det vill säga källskatten efter rättelserna i slutet av utbetalningsåret. Närmare information om rättelse av en skattedeklaration finns i kundanvisningen Källskatt på dividender, överskott från andelslag och räntor (begränsat skattskyldiga).

Fel som gäller royaltyer rättas till inkomstregistret, då Skatteförvaltningen bildar en korrigerad uppgift rörande skatten utifrån de uppgifter som lämnats för skatteperioden (EgenBeskL 25 a §). Läs mer om korrigering av uppgifter som lämnats in till inkomstregistret i kundanvisningen Korrigering av löneuppgifter – Inkomstregistret.

Om utbetalaren rättar och sänker beloppet på den källskatt som uppburits under utbetalningsåret, återbärs betalningen från Skatteförvaltningen till utbetalaren, såvida återbäringen inte används för att betala skatter på eget initiativ som förfallit till betalning. Om källskatt å sin tur felaktigt uppburits till för lågt belopp, ska utbetalaren i en korrigeringssituation betala det återstående källskattebeloppet till Skatteförvaltningen. Utbetalaren ska också ge mottagaren av utbetalningen ett korrigerat verifikat över den uppburna källskatten.

Om det först efter utbetalningsåret upptäcks att för lite skatt tagits ut på en utbetalning, ska utbetalaren betala den återstående källskatten till Skatteförvaltningen och korrigera sina deklarationer. Om det är inte fråga om försummelse av utbetalaren, ska utbetalaren ge Skatteförvaltningen information om felet, då skatt påförs för mottagaren. Om det å sin tur efter utbetalningsåret upptäcks att källskatt uppburits till för högt belopp, kan mottagaren ansöka om återbäring av källskatt som uppburits till för högt belopp av Skatteförvaltningen med en ansökan om återbäring.

6.4 Årsanmälan

En utbetalare ska till Skatteförvaltningen överlämna uppgifter om dividender, räntor och royaltyer vilka den betalat ut och uppgifter om rättelser av dessa, mottagarna och grunderna för utbetalningen. Uppgifterna ska anmälas även om någon källskatt inte tagits ut på utbetalningen (BFL 15 § 1 mom.).

Utbetalaren ska i årsanmälan anmäla dividend, ränta, eftermarknadsgottgörelse och en annan utbetalning som är underkastad källskatt, vilken betalats ut till en begränsat skattskyldig och den källskatt som tagits ut på prestationen (Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 17 och 45 §). Uppgifterna lämnas med följande årsanmälningar:

• Årsanmälan om räntor som betalats till begränsat skattskyldiga (VSRKOERI)
• Årsanmälan om dividender som betalats till begränsat skattskyldiga (VSROSERI)
• Offentligt noterat bolags årsanmälan om dividender som betalats till begränsat skattskyldiga (WRP102)

Royaltyer som betalats ut till en begränsat skattskyldig anmäls till inkomstregistret, varför en årsanmälan inte lämnas in över dessa (Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 17 §).

Bolaget anmäler dividender som betalats ut till en begränsat skattskyldig med årsanmälan för ett offentligt noterat bolag, om det varit offentligt noterat under utbetalningsåret för dividenderna. Ett annat än offentligt noterat bolag anmäler dividender som det betalat ut till en begränsat skattskyldig med årsanmälan om dividender som betalats till begränsat skattskyldiga.

Om en registrerad förvarare övertagit ansvaret för en dividend som ett offentligt noterat bolag betalat ut utifrån en förvaltarregistrerad aktie, ska utbetalaren meddela specifikationsuppgifter om den registrerade förvararen i fråga och uppgifter om de dividender som förvararen övertagit ansvaret för. I så fall ligger det på den registrerade förvararens ansvar att anmäla uppgifterna om dividendtagarna i sin årsanmälan. I en situation där det i förvaringskedjan inte finns någon registrerad förvarare som tagit över ansvaret för dividenderna, ska utbetalaren anmäla specifikationsuppgifterna om dividendtagaren (BFL 15 e § och Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 41 § 2 mom.). Om utbetalaren inte får specifikationsuppgifter om dividendtagaren från förvaringskedjan och följaktligen inte kan anmäla dessa i sin årsanmälan, ska källskatt på 35 procent tas ut på dividenden (källskattelagen 7 § 2 mom.).

Räntor anmäls i årsanmälan om räntor som betalats till begränsat skattskyldiga. I årsanmälan kan utbetalaren, i stället för mottagaren av räntor på masskuldebrevslån och eftermarknadsgottgörelser som betalats till en begränsat skattskyldig, uppge individualiseringsuppgifter om det rapporterande finansinstitut i en deltagande stat eller det rapporterande amerikanska finansinstitut enligt FATCA-avtalet mellan Finland och Förenta staterna som har det finansiella konto där de medel finns på basis av vilka räntorna eller eftermarknadsgottgörelserna har betalats (Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 17 § 3 mom.).

Årsanmälan lämnas in årligen före utgången av januari för det föregående kalenderåret. Årsanmälan om dividender som betalats ut till begränsat skattskyldiga och årsanmälan över räntor som betalats till begränsat skattskyldiga ska lämnas in elektroniskt, om årsanmälan gäller fem eller fler inkomsttagare. Skyldigheten att lämna uppgifter genom att använda det elektroniska dataöverföringsförfarandet gäller inte fysiska personer som är skyldiga att lämna uppgifter och inte heller dödsbon. Offentligt noterat bolags årsanmälan om dividender som betalats till begränsat skattskyldiga kan lämnas in enbart elektroniskt.

Läs mer om hur årsanmälan ges och de uppgifter som ska anmälas i ifyllningsanvisningen för årsanmälningar: Årsanmälningar.

För försummelse av skyldigheten att lämna in en årsanmälan kan påföras en försummelseavgift enligt BFL 22 a §. Närmare information om försummelseavgiften finns i den av Skatteförvaltningen årligen publicerade anvisningen Försummelseavgift för utomstående uppgiftslämnare.

6.5 Förvaring av uppgifter

En bokföringsskyldig utbetalare ska föra bok över utbetalningar enligt källskattelagen (EgenBeskL 26 § 3 mom.). En bokföringsskyldig ska förvara verifikationer i sex år från och med ingången av det år som följer på det kalenderår då skatten från den aktuella skatteperioden borde ha deklarerats och betalats. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är ett kalenderår och skatteperioden för skatten i fråga är en kalendermånad, beräknas tidsfristerna från ingången av det år som följer på utgången av den räkenskapsperiod som omfattar den skatteperiod för vilken skatt borde ha deklarerats och betalats. (EgenBeskL 4 och 28 § 1 mom.) En utbetalare ska förvara sin bokföring i tio år från utgången av räkenskapsperioden och i övrigt beakta föreskrifterna om förvaringstiden för bokföringsmaterial i bokföringslagen (EgenBeskL 28 § 3 mom.).

En utbetalare som inte är bokföringsskyldig, ska göra anteckningar om källskattepliktiga utbetalningar (EgenBeskL 27 § 3 mom.). Anteckningar och verifikationer ska förvaras i sex år från och med ingången av det år som följer på det kalenderår då skatten från den aktuella skatteperioden borde ha deklarerats och betalats. Om den skattskyldiges räkenskapsperiod inte är ett kalenderår och skatteperioden för skatten i fråga är en kalendermånad, beräknas tidsfristerna från ingången av det år som följer på utgången av den räkenskapsperiod som omfattar den skatteperiod för vilken skatt borde ha deklarerats och betalats (EgenBeskL 4 § och 28 § 2 mom.).

Om det material som ska förvaras innehas av en tjänstetillhandahållare, såsom en kontoförvaltare eller bokföringsbyrå, ska utbetalaren förvissa sig om att det vid behov är tillgängligt och kan överlämnas till Skatteförvaltningen. Uppgifterna kan förvaras i elektroniskt format.

 

ledande specialsakkunnig Kalle Hirvonen

skattesakkunnig Salla Madetoja