Bevakning av skattetagarnas rätt inom skatteförvaltningen

Till skatteförvaltningens uppgifter hör verkställande av beskattningen, skattekontroll, uppbörd, indrivning och redovisning samt bevakning av skattetagarnas rätt. Skatteförvaltningen utför dessa uppgifter jämlikt med beaktande av både den skatteskyldigas och skattetagarens intresse. Skattetagare är staten, kommunerna, församlingarna och Folkpensionsanstalten. Skattetagarnas rättsbevakning sköts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt som är en del av Skatteförvaltningen men som har självständig beslutanderätt vid fullgörandet av sin rättsbevakningsuppgift.

I denna anvisning behandlas samarbetet i anslutning till rättsbevakningsuppgiften och förfaringssätten mellan Skatteförvaltningens enheter, skatterättelsenämnderna och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. I denna anvisning behandlas inte innehållet i uppgiften att bevaka skattetagarnas rätt. I regeringens proposition RP 148/2007 utreds innehållet i samt de mål som satts för skattetagarnas rättsbevakning.

I Skatteförvaltningens anvisning om skattebesvärsförfarandet 22.12.2015 dnr A50/200/2015 utreds förfarandet i anslutning till behandlingen av skattebesvär mellan Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, Skatteförvaltningens övriga enheter och domstolarna. I anvisningen behandlas också de olika enheternas och deras tjänstemäns ställning vid muntliga förhandlingar i förvaltningsdomstolen. Sökande av ändring i ansökningsärenden och påskyndat meddelande om ändringssökande behandlas också i kapitel 7 i Skatteförvaltningens anvisning Att göra en ansökan om förhandsavgörande och dispens och att meddela beslut i ärendet, 19.6.2013 dnr A15/200/2013.

1 Aktörer inom bevakningen av skattetagarnas rätt samt uppgifter som kommer an på Enheten för bevakningen av skattetagarnas rätt och enhetens organisation

1.1 Aktörer inom bevakningen av skattetagarnas rätt

Bevakningen av skattetagarnas rätt sköts på tre alternativa sätt:

1. rättsbevakning som sköts av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt,
2. rättsbevakning som sköts självständigt av kommunen, församlingen eller Folkpensionsanstalten, samt
3. rättsbevakning som sköts av skatteombud enligt 27 § i lagen om skatteförvaltningen (503/2010).

Den primära aktören i bevakningen av skattetagarnas rätt är Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Metoderna i punkt 2 och 3 är avsedda att tillämpas endast i undantagsfall. Skattetagarna kan dessutom alltid ta initiativ eller annars kontakta rättsbevakningsenheten i situationer där de anser att det är motiverat att vidta rättsbevakningsåtgärder i beskattningen. 

1.2 Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och dess rättsbevakningsuppgifter

Om rättsbevakningsenheten och dess uppgifter föreskrivs i 24–26 § i lagen om Skatteförvaltningen samt i de olika skattelagarna. Rättsbevakningsenhetens uppgift är att bevaka statens, kommuners, församlingars och Folkpensionsanstaltens rätt vid beskattningen och vid sådant ändringssökande som gäller beskattningen.

Rättsbevakningsenheten för skattetagarnas talan i beskattningsärenden bland annat genom att söka ändring i skatte- och rättskipningsmyndigheternas beslut och avger bemötanden i besvär som framställts av skatt- och betalningsskyldiga. Rättsbevakningsenheten har självständig beslutanderätt i sin rättsbevakningsuppgift. 

Rättsbevakningsenheten för talan också i andra sådana ärenden som handlar om att fastställa skatten eller om skattens belopp, och som behandlas utifrån den ordning som föreskrivs i förvaltningslagen (FL, 434/2003) eller förvaltningsprocesslagen (FPL 586/1996). Sådana ärenden är bland annat extraordinära rättsmedel enligt förvaltningsprocesslagen liksom förvaltningstvistemål gällande beskattning som föreskrivs i 69 § i nämnda lag (FörvPL).

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kan söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen av ett sådant beslut av en förvaltningsdomstol som gäller en utomståendes skyldighet att lämna uppgifter som avses i 23 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Således är Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt den andra parten även vid sådant ändringssökande där den uppgiftsskyldige söker ändring hos förvaltningsdomstolen av ett beslut som gäller Skatteförvaltningens uppgiftsskyldighet enligt nämnda paragraf.

Grundbesvär i anslutning till beskattning anförs i praktiken av den skattskyldiga eller den som ansvarar för skatten. I rättspraxisen har det ansetts att Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt inte har rätt att anföra grundbesvär (HFD 1986 L 2596). Enheten är emellertid den andra parten i rättegångar i anslutning till besvärsprocesser som inbegriper grundbesvär.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är inte part i en rättegång som gäller ändringssökande av beslut som avses i 11 b § i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) eller 8 § i lagen om grunderna för avgifter för vissa förhandsavgöranden (1209/2006). Samma gäller ändringssökande av beslut som faller inom tillämpningsområdet för lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter (1346/1999) och ändringssökande av beslut som gäller försummelser som avses i 6 § i lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning (658/2013). I sådana ärenden begär förvaltningsdomstolarna Skatteförvaltningens bemötande.

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt har inte ställningen av en part vid så kallat MAP-förfarande (Mutual Agreement Procedure, ömsesidig överenskommelse) och vid skiljedomsförfarande i anslutning till detta (undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap, 90/436/EEG).

Enheten är inte heller part vid en rättegång som gäller ärenden som avses i 53 a § i FörvPL eller i lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång (362/2009). I dessa ärenden kan Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt emellertid i bemötande ge en redogörelse för omständigheterna i anslutning till dröjsmålet. 

1.3 Övriga uppgifter

Enligt 33 § i Skatteförvaltningens arbetsordning (68/2015) är en uppgift för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt att förmedla förvaltningsdomstolarnas beskattningsbeslut till de enheter som ansvarar för styrfunktionerna inom Skatteförvaltningen. I sin rättsbevakningsuppgift kan rättsbevakningsenheten med stöd av 10 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter överlämna domstolsbeslut som enheten tagit emot till sådana enheter inom Skatteförvaltningen till vilkas uppgifter besluten hänför sig.

I 33 § i Skatteförvaltningens arbetsordning har dessutom fastställts att rättsbevakningsenheten lämnar ut uppgifterna för bevakning av skattetagarnas rätt som skattetagarna själv utför. I praktiken gäller detta situationer, där t.ex. en kommun med stöd av 14 a § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter begär uppgifter för ändringsprövning som kommunen själv utför. Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt avgör dessa enskilda begäranden om utlämnande av uppgifter som gäller kommunal- eller fastighetsbeskattning. Om sådana begäranden inkommer till de andra enheterna inom Skatteförvaltningen ska de överföras till behandling av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Enheten behandlar inte utlämnande av registeruppgifter om fastigheter som avses i 14 § 2 mom. i nämnda lag.

1.4 Rättsbevakningsenhetens organisation

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt består av en skatteöverombudsman, en avdelningschef, ledande skatteombud och skatteombud. Inom rättsbevakningsenheten finns fyra verksamhetsgrupper: personbeskattnings- och företagsbeskattningsgruppen, förmögenhetsbeskattningsgruppen, samfundsbeskattningsgruppen och momsgruppen. Dessutom indelas grupperna i mindre specialgrupper utgående från skatteslag. Enhetens organisationsschema 1.1.2016 finns som bilaga.

Rättsbevakningsenhetens personal är lokaliserad till Skatteförvaltningens olika avdelningar. Personalen koncentreras etappvis till huvudstadsregionen, Tammerfors och Uleåborg. Verksamhetsområdet för rättsbevakningsenheten är hela landet. Av detta följer att hela landet är verksamhetsområde även för alla skatteombud.

Som stöd för rättsbevakningen i rättsbevakningsenheten finns en samarbetsgrupp som behandlar utvecklingstrender och verksamhetslinjer för skattetagarnas rättsbevakning samt samarbetet mellan de olika skattetagarna och rättsbevakningsenheten i rättsbevakningsarbetet. Samarbetsgruppen består av en ordförande och högst sex övriga medlemmar som förordnas av Finansministeriet och av vilka två ska utses av Finlands Kommunförbund. Mandatperioden för samarbetsgruppen är fyra år. Medlemmarna i samarbetsgruppen representerar olika skattetagare.

2 Hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

2.1 Hörande av enheten när Skatteförvaltningen utfärdar anvisningar

Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt kan på begäran ge andra enheter på Skatteförvaltningen utlåtanden om anvisningsutkast som hänför sig till materiell och förfaringsmässig beskattning. Den som utformar anvisningsutkastet ska pröva huruvida ett utlåtande ska begäras även från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt. Begäran om utlåtandet levereras till skatteöverombudsmannen eller det vederbörande ledande skatteombudet.

I rättsbevakningsenhetens utlåtanden handlar det om förfarandet i anslutning till förberedandet av anvisningarna på samma sätt som när man begär in utlåtanden från intressenter som representerar olika skattebetalare eller beskattningssakkunniga utanför Skatteförvaltningen. Ett utlåtande från rättsbevakningsenheten begärs således i allmänhet samtidigt som från ovan nämnda externa parter. Om anvisningsutkastet gäller rättsbevakningsenheten eller ansluter direkt till dess verksamhet kan utlåtandet begäras redan i ett tidigare skede.

Om rättsbevakningsenheten i sitt utlåtande anser att det detaljerade ställningstagandet som ingår i anvisningen motsvarar enhetens uppfattning i ärendet söker rättsbevakningsenheten inte ändring av förhandsavgörande som getts eller beskattning som utförts i enlighet med anvisningen. Förfarandet kan avvika om ändringar i lagstiftningen, oenhetlig beskattnings- eller rättspraxis eller andra särskilda skäl ger anledning till det.

Rättsbevakningsenhetens skriftliga utlåtanden om anvisningsutkast gällande beskattning är offentliga såsom föreskrivs om offentlighet av myndigheternas dokument. Enheten redogör för givna utlåtanden i sin årliga verksamhetsberättelse.

2.2 Hörande av enheten när Skatteförvaltningen ger utlåtanden

De olika ministerierna och aktörerna i statens centralförvaltning ber Skatteförvaltningen om utlåtanden t.ex. i anslutning till förberedelse av lagstiftning eller anvisningsutkast. Beredningen av utlåtanden har i huvudsak koncentrerats till rättsenheten. Rättsenheten kan också begära ett utlåtande från rättsbevakningsenheten i samband med att den begär ett utlåtande från Skatteförvaltningens övriga enheter.

Begäran om utlåtande riktas till skatteöverombudsmannen. Rättsbevakningsenhetens skriftliga utlåtande är offentligt. Enheten redogör för givna utlåtanden i sin årliga verksamhetsberättelse.

2.3 Hörande av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt innan ätt ärende avgörs

Regleringen av hörandet och syftet med hörandet

I 25 § i lagen om skatteförvaltningen föreskrivs om hörande av rättsbevakningsenheten innan ett ärende avgörs. Enligt bestämmelsen kan en enhet inom Skatteförvaltningen, centralskattenämnden eller en skatterättelsenämnd som behandlar ett ärende som gäller beskattning eller rättelseyrkande ge enheten tillfälle att bli hörd innan ärendet avgörs. Bestämmelsen tillämpas på alla skatteslag.

Den är kompletterande till sin karaktär. Bestämmelser om hörande av rättsbevakningsenheten och delgivning av beslut finns t.ex. i 26 d § i lagen om beskattningsförfarande och i 193 b § i mervärdesskattelagen. I dessa bestämmelser anges att rättsbevakningsenheten hörs och delges beslut så att den ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna, om inte annat bestäms på något annat ställe i skattelagstiftningen.

Med hörande innan ett ärende avgörs avses i 25 § i lagen om beskattningsförfarande hörande i ett enskilt ärende som är under behandling. Hörandet gör det möjligt för den som fattar beslutet om beskattningen eller för beskattningsnämnden att i ett tidigare skede och en mer officiell form ta del av rättsbevakningsenhetens synpunkter, som enheten antagligen skulle framföra i ändringssökandeprocessen. Detta möjliggör en mer mångsidig prövning, vilket höjer kvaliteten på beskattningsbeslutet. Efter att den myndighet som verkställer beskattningen eller beskattningsnämnden tagit emot utlåtandet eller bemötandet fattar den ett självständigt beslut i ärendet med beaktande av alla synpunkter som kommit fram.  Hörandet kan också fungera som en impuls till rättsbevakningsenheten i ett ärende av vilket det kanske finns skäl att söka ändring av.

Bestämmelsen i 25 § i lagen om skatteförvaltningen medför rätten att bli hörd men hörande är inte förpliktande. Bestämmelsen möjliggör ett flexibelt förfarande i samband med hörande av skattetagare med beaktande av ärendets karaktär och omfattning. Den vederbörande enheten inom Skatteförvaltningen, centralskattenämnden eller en skatterättelsenämnd prövar om det är nödvändigt att höra enheten. I prövningen beaktas också bestämmelserna om rättsbevakningens syfte och innehåll, bl.a. 24 § 2 mom. i lagen om skatteförvaltningen. Skriftligt hörande före beskattnings- eller rättelsebeslut kan vara motiverat i situationer då ärendet till stor del är juridiskt oklart och ärendet högst sannolikt kommer att avgöras till den skattskyldiges fördel.

Om förfarandet för hörande

25 § i lagen om Skatteförvaltningen fastställer också rättsbevakningsenhetens roll som andra part i rättegång som behandlar beskattning. Hörande är möjligt i alla beskattningsskeden från registreringen som skatt- eller betalningsskyldig till de beslut som anses höra till beskattningen och som fattas när skatt uppbärs eller indrivs. Hörandet av rättsbevakningsenheten kan således hänföra sig till beskattningens verkställande, skattekontroll eller annan skattebevakning, ändringsbeskattning, förhandsavgöranden, eller ändringssökande i första instans i omprövningsförfarande. Bestämmelser om hörande i besvärsskedet ingår bland annat i 69 § i lagen om beskattningsförfarande och i 34 § i FörvPL.

Eftersom det är vederbörande enhets eller verksamhetsenhets ledande skattesakkunnig eller någon annan sakkunnig som avgör oklara ärenden är det alltid tjänstemannen för sakkunniguppdraget som sköter delgivningen. Även styrnings- och utvecklingsenheten eller nämnden kan höra rättsbevakningsenheten.

En skälig tid på högst två veckor ska reserveras för rättsbevakningsenheten för givande av utlåtande eller bemötande. Tidsfristen kan variera beroende på ärende och den ska också anpassas till beskattningens tidtabeller.

Om rättsbevakningsenheten har hörts innan ärendet har avgjorts, ska beskattningsbeslutet eller det beslut som getts efter rättelseyrkandet alltid delges rättsbevakningsenheten. 

Hörande av rättsbevakningsenheten i beskattningen och andra avgöranden på första stadiet

I praktiken hörs rättsbevakningsenheten i anslutning till verkställande av beskattningen eller något annat avgörande i första stadiet bara i exceptionella situationer. Hörande genomförs endast av särskilda skäl.

Det lönar sig att höra rättsbevakningsenheten först i det skede när omständigheterna kring ärendet utretts i tillräcklig mån. Först då kan rättsbevakningsenheten ta ställning till en specifik rättsfråga. T.ex. i samband med skattegranskningen kan hörande ske först efter det att skattegranskaren tagit del av alla väsentliga omständigheter.  

Det rekommenderas att t.ex. en sakkunnig tjänsteman eller en skatteinspektör vid den enhet på Skatteförvaltningen som har hand om ärendet kontaktar rättsbevakningsenhetens ledning eller skatteombud för att komma överens om förfarandet.  

Om rättsbevakningsenheten hörs av Skatteförvaltningen enligt 25 § i lagen om skatteförvaltningen ska rättsbevakningsenheten avge skriftligt utlåtande i ärendet. I detta fall ska den skatt- eller betalningsskyldige i allmänhet alltid ges möjlighet att presentera sin egen synpunkt om utlåtandet (se 34 § FL).

I princip är det möjligt att rättsbevakningsenheten inte ger något utlåtande i ärendet. Om enheten har den uppfattningen att ärendet inte har utretts tillräckligt eller att det inte råder några juridiska oklarheter kring det, kan enheten avstå från att ge ett utlåtande. Bevakningen av skattetagarnas rätt förutsätter inte för övrigt heller att utlåtanden ska ges.

Hörande av rättsbevakningsenheten vid omprövningsförfarande

Rättsbevakningsenheten hörs i huvudsak inte förrän vid avgörandet av ärendet, inte heller när en enhet inom Skatteförvaltningen eller en rättelsenämnd behandlar ett rättsyrkande från skatt- eller betalningsskyldiga. Även i dessa situationer är det ovanligt med ett förfarande för hörande och den vederbörande enheten inom Skatteförvaltningen eller rättelsenämnden bedömer om det finns skäl att höra rättsbevakningsenheten i ärendet. Den sakkunniga tjänsteman, den nämnds ordförande eller den nämnd som behandlar rättsyrkandet fattar beslutet om hörande.

Om det handlar om ett rättelseyrkande som gjorts av en skattskyldig och det kan hända att ett prejudikatbesvär kommer att anföras i nästa besvärsskede (71 a § lagen om beskattningsförfarande), bör rättsbevakningsenheten alltid höras innan ärendet avgörs av rättelsenämnden. Med hänsyn till förfarandet för prejudikatbesvär är det i allmänhet nödvändigt att hörandet av parterna i en senare rättegång har genomförts heltäckande redan i skedet för rättelseyrkande.

Om rättsbevakningsenheten hörs i anslutning till behandlingen av rättelseyrkandet ger enheten ett bemötande i ärendet. Rättsbevakningsenhetens bemötande delges alltid de skatt- eller betalningsskyldiga. Den tjänsteman eller nämnd som behandlar ärendet bedömer om det på grund av den skatt- eller betalningsskyldigas motargument är nödvändigt att även höra rättsbevakningsenheten.

Om det är rättsbevakningsenheten som gjort ett rättelseyrkande ska den skattskyldige eller den betalningsskyldige alltid höras med anledning av yrkandet. Då bereds rättsbevakningsenheten tillfälle att ge ett genmäle med anledning av den skatt- eller betalningsskyldiges eventuella bemötande.

Muntligt hörande

25 § i lagen om Skatteförvaltningen är tillämplig framför allt på skriftligt hörande, men i sak möjliggör den och gäller även vid mer informellt muntligt hörande. Innan ärendet avgörs kan Skatteförvaltningens enheter höra rättsbevakningsenheten muntligt. Nämnderna kan emellertid bara höra rättsbevakningsenheten skriftligen, förutsatt att det inte är fråga om muntligt hörande vid nämndens sammanträden (37 § FL). Muntligt hörande innebär i praktiken också att ärendet samtidigt blir delgivet.

Den sakkunniga tjänsteman som behandlar ärendet i någon av Skatteförvaltningens enheter avgör om hörande är nödvändigt. Även styrnings- och utvecklingsenheten kan höra rättsbevakningsenheten. Muntligt hörande är inte formbundet och förfaringssätten beror på ärendets karaktär och omfattning.

Om rättsbevakningsenhetens ställningstagande avviker avsevärt med hänsyn till slutledningarna, grunderna eller beloppen från den skattskyldiges eller Skatteförvaltningens enhets uppfattning, ska man göra korta anteckningar om rättsbevakningsenhetens ställningstagande och bifoga dem till handlingarna, t.ex. de elektroniska anteckningarna. Anteckningarna visar samtidigt att ett hörande har genomförts och att ärendet har delgetts rättsbevakningsenheten.

3 Delgivning av beslut till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt

3.1 Allmänt om delgivning av beslut

Bestämmelser om delgivning av beslut till rättsbevakningsenheten finns t.ex. i 26 d § i lagen om beskattningsförfarande. Enligt bestämmelsen delges beslut så att rättsbevakningsenheten ges tillfälle att ta del av beskattningshandlingarna.

Delgivningen utförs så att rättsbevakningsenheten ges tillfälle att ta del av de handlingar som är centrala med tanke på dess uppgift enligt 24 § 2 § mom. i lagen om skatteförvaltningen. Nedan i punkt 3.2 listas de fall där Skatteförvaltningens enheter alltid delger rättsbevakningsenheten sina egna beslut eller skatterättelsenämndens beslut genom ett särskilt förfarande. Skatteförvaltningens enheter delger inte i allmänhet rättsbevakningsenheten andra beslut än de som listats nedan.

Rättsbevakningsenheten kan i sig få del av alla beskattningshandlingar och alla uppgifter i beskattningens datasystem och dessutom begära att vederbörande enhet överlämnar de uppgifter och handlingar som rättsbevakningsenheten särskilt begärt. Enheten kan också t.ex. för prövning av ett ändringssökande göra utplock ur datasystemet enligt valda kriterier.  

3.2 Beslut som ska delges rättsbevakningsenheten

Skatteförvaltningens enheter delger rättsbevakningsenheten sina egna beslut eller skatterättelsenämndens beslut bara i ärenden som juridiskt lämnar rum för tolkning. En förutsättning är också att ärendet har avgjorts till skattetagarens nackdel. Detta gäller alla beslut som besvär kan anföras över, såsom förhandsavgöranden, beskattningsbeslut, ändringsbeskattningsbeslut och beslut som getts med anledning av ett rättelseyrkande. 

Det ovan konstaterade grundar sig på att rättsbevakningsenheten i regel söker ändring bara om det behövs för lagens tillämpning i andra likadana fall eller för en enhetlig beskattnings- eller rättspraxis (24 § 2 mom. 1 punkten i lagen om Skatteförvaltningen). Ett fall som delges ska således handla om en betydande rättsfråga om lagtolkning där ett domstolsavgörande som eventuellt ges senare har större betydelse än bara för det enskilda fallet. I frågor som gäller bedömningen av bevisningen (är fakta korrekta, är utredningen tillräcklig) söker rättsbevakningsenheten i regel inte ändring.

Eftersom det är Skatteförvaltningens enhets ledande skattesakkunnig eller någon annan sakkunnig som avgör oklara ärenden är det alltid en tjänsteman i uppgiften som sakkunnig som har hand om delgivningen. Även styrnings- och utvecklingsenheten kan delge rättsbevakningsenheten beslut.

Det går inte att entydigt definiera ärenden som juridiskt lämnar rum för tolkning. Ett ärende kan anses juridiskt lämnar rum för tolkning om man vid behandlingen t.ex.

• tolkar ny lagstiftning;
• tolkar bestämmelser som gäller förfarandet för beskattning, rättelse eller ändringssökande;
• konstaterar att någon del av lagstiftningen är bristfällig eller har luckor;
• konstaterar oenhetlighet i beskattnings- eller rättspraxis;
• konstaterar att olika ställningstaganden har lagts fram i rättslitteraturen;
• upptäcker en ny ekonomisk företeelse som det inte har föreskrivits om i lag; eller
• upptäcker någon annan ny företeelse som har betydelse för beskattningen.

Beslut som enligt ovan juridiskt lämnar rum för tolkning ska delges oberoende av ärendets fiskala betydelse. I dessa fall är det emellertid ofta även fråga om betydande ekonomiska intressen, antingen i det enskilda ärendet eller allmänt i en situation där ärendet berör ett större antal skattskyldiga.   

Om rättsbevakningsenheten har hörts enligt 25 § i lagen om Skatteförvaltningen innan beskattningsärendet avgjorts, ska beskattningsbeslutet som fattats i ärendet delges rättsbevakningsenheten.

I regel delger Skatteförvaltningens enhet ett beslut med hjälp av den elektroniska delgivningsblanketten i Skatteförvaltningens intranät (Beskattning > Bevakning av skattetagarnas rätt > blanketten Delgivning av beslut till rättsbevakningsenheten). En kort beskrivning av den oklara tolkningen i anslutning till ärendet bör ingå i delgivningen. Rättsbevakningsenheten får uppgifter om ärendet till den elektroniska postlådan, och avsändaren får respons från rättsbevakningsenheten om vilka åtgärder som vidtagits på grund av ärendet.

Delgivningen kan också göras på annat sätt. Närmare anvisningar om delgivningen ges i vissa anvisningar om arbetsmetoder, som t.ex. arbetsmetodanvisningen om ansökningsärenden.

3.3 Delgivning i övriga fall

I regel informerar Skatteförvaltningens enheter inte rättsbevakningsenheten separat om andra beslut än de beskattnings- och övriga beslut som juridiskt lämnar rum för tolkning. En enhet inom Skatteförvaltningen kan emellertid alltid enligt egen bedömning skilt delge rättsbevakningsenheten andra beslut som enheten själv eller skatterättelsenämnden fattat. Även i dessa situationer fattas beslutet om delgivning av tjänstemannen som innehar sakkunniguppdraget i enheten.

En enhet inom Skatteförvaltningen kan delge fall där t.ex. verkställandet av beskattningen för samma skatteskyldiga varit inkonsekvent under olika beskattningsår eller olika skatteskyldigas beskattning i likadana ärenden verkställts oenhetligt. Fallen delges emellertid endast om Skatteförvaltningen inte själv rättar den verkställda beskattningen.

En enhet inom Skatteförvaltningen kan också separat delge rättsbevakningsenheten t.ex. förvaltningsdomstolars beslut som Skatteförvaltningens enhet anser vara oklara eller avvika från den gällande beskattningspraxisen enligt Skatteförvaltningens anvisningar.

Rättsbevakningsenheten delges också protokoll från Skatteförvaltningens enheters nätverk för avgörande på samma sätt som Skatteförvaltningens övriga enheter.

Rättsbevakningsenheten kan också begära att vederbörande enhet på Skatteförvaltningen delger sitt beslut gällande en viss skattskyldig eller ett visst ärende.

4 Bistående av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och behandling av handlingarna

4.1 Begärande av tilläggsinformation från skattskyldiga och andra utredningar

Rättsbevakningsenheten kan i sin uppgift, t.ex. vid prövning av ändringssökande, behöva sådana uppgifter från den skattskyldige som inte framgår av skattedeklarationen eller av övriga handlingar som står till Skatteförvaltningens förfogande. Vederbörande enhet på Skatteförvaltningen införskaffar dessa uppgifter från den skattskyldige på begäran av rättsbevakningsenheten (tillämplig bestämmelse t.ex. 11 § i lagen om beskattningsförfarande, se närmare RP 148/2007). 

Rättsbevakningsenheten kan begära att Företagsbeskattningsenheten eller någon annan bevakningsenhet t.ex. utför en partiell skattegranskning för att utreda ett ärende som har betydelse för prövandet av ändringssökande eller en ändringssökandeprocess som redan anhängiggjorts (14 § lagen om beskattningsförfarande).

I ändringssökandeprocesser som beror på skattegranskning begär rättsbevakningsenheten ofta den vederbörande skatteinspektören om tilläggsutredningar på grund av de argument den skatteskyldiga framfört. I dessa situationer, och även annars, ger den vederbörande enheten inom Skatteförvaltningen på rättsbevakningsenhetens begäran ett skriftligt utlåtande eller annan utredning.

4.2 Skatteombudets rätt att behandla beskattningsuppgifter och metodanvisningar

Till Skatteförvaltningens uppgifter hör enligt 2 § i lagen om Skatteförvaltningen bl.a. bevakningen av skattetagarnas rätt. De uppgifter som hör till Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt föreskrivs i 24 § i lagen om Skatteförvaltningen.

Eftersom bevakningen av skattetagarnas rätt hör till Skatteförvaltningens uppgifter, begränsas skatteombudets rätt att behandla data inte till partsställningen i egenskap av skattetagarens representant. Skatteombudet har rätt att behandla sådana beskattningsuppgifter som är nödvändiga för rättsbevakningsarbetet. På skatteombudets rätt att behandla beskattningsuppgifter tillämpas således samma bestämmelser och principer som på övriga tjänstemän inom Skatteförvaltningen. Likaså kan skatteombudet i sin rättsbevakningsuppgift även behandla Skatteförvaltningens arbetsmetodanvisningar enligt samma principer som de övriga tjänstemännen vid Skatteförvaltningen.

Ovan nämnda innebär att skatteombudet i rättsbevakningsarbetet också kan behandla sådana uppgifter som inte har påverkat behandlingen av t.ex. ett ärende för vilket ändring sökts. Vid framställan av ett rättelseyrkande, besvär eller bemötande kan skatteombudet således också behandla andra än den skatt- eller betalningsskyldiges beskattningsuppgifter, om det av uppgifterna framgår t.ex. jämförelseuppgifter som stöder rättelseyrkandet, besvären eller bemötandet. Sådana jämförelseuppgifter kan vara t.ex. uppgifter om köpesumma som framgår av överlåtelseskattedeklarationer eller anmälningar om överlåtelse av fastighet. 

5 Övrigt samarbete

5.1 Rättsbevakningsenhetens ändringsprövning och informering om denna

Rättsbevakningsenheten tar under tiden för sökande av ändring inte ställning till om den kommer att utnyttja sin rätt till ändringssökande. Ändringsprövningen är öppen tills tiden för sökande av ändring går ut. Skatteombudet kan emellertid diskutera omständigheter i anslutning till ändringsprövning t.ex. med en sakkunnig tjänsteman på vederbörande enhet inom Skatteförvaltningen.

Med avvikelse för vad som konstateras ovan kan rättsbevakningsenheten meddela Skatteuppbördsenheten om den kommer att söka ändring av beskattningen i situationer då Skatteuppbördsenheten övervakar skattetagarens fordringar i konkursförfarande eller i annan tvångsverkställighet. Likaså är ett meddelande om att inte utöva rätten att söka ändring vid ett förhandsavgörande enligt 26 § i lagen om Skatteförvaltningen ett undantag till det som konstaterats ovan.

Om den skattskyldiga tillfrågar Skatteförvaltningen om rättsbevakningsenheten genom skattebesvär sökt ändring i beskattningsbeslut hos en förvaltningsdomstol, ska han informeras om att förfrågan, efter att tiden för ändringssökande utgått, bör riktas till antingen förvaltningsdomstolens eller högsta förvaltningsdomstolens registratorskontor, beroende av i vilket skede processen är. Om det handlar om ändring av sökande vid omprövningsförfarande finns en uppgift om ändringssökandet på motsvarande sätt i Skatteförvaltningens registreringssystem. 

Handlingar uppgjorda av rättsbevakningsenheten, såsom bemötanden, rättelseyrkanden och besvär hör till fallets skattehandlingar. Rättsbevakningsenheten meddelar alltid vederbörande ledande sakkunnig eller annan sakkunnig inom den enhet som verkställt beskattningen (t.ex. skattebyrån), då rättsbevakningsenheten gör rättelseyrkanden till rättelsenämnden eller besvärar sig till förvaltningsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen angående beslut som vederbörande enhet fattat. Rättsbevakningsenheten meddelar även ordföranden på vederbörande rättelsenämnd om sitt besvär. Rättsbevakningsenheten skall på begäran ge dessa en kopia av rättsbevakningsenhetens besvärsskrift.

I regel kan en ändringssökande som görs av rättsbevakningsenheten bara gälla fall som juridiskt lämnar utrymme för tolkning. Därför ska fall som är föremål för ändringssökande i praktiken också registreras i systemet för uppföljningen av viktiga ändringssökningsärenden som upprätthålls av rättsbevakningsenheten. 

5.2 Samarbetet mellan Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och Skatteuppbördsenheten

Samma beskattningsärende kan vara anhängigt både i en rättegång eller en ändringsprocess som gäller beskattningen eller ett brottmål. I sådana situationer handlar det i allmänheten om ett ärende som grundar sig på skatteinspektion. Det kan t.ex. vara fråga om försäljning förbi bokföring, dvs. handel utan kvitto eller obefogad skatteåterbäring.

I sådana situationer begär det skatteombud eller ombud som behandlar ärendet vid behov uppgifter om behandlingsfasen och det material som gjorts upp av den andra enheten (t.ex. förundersökningsprotokoll, annat rättegångsmaterial, ändringssökningsskriften) och fogar tillämpliga delar av dessa handlingar till den andra processens handlingar t.ex. som bevis. Skatteombudet kan också delta i behandlingen av ärendet vid en allmän domstol, t.ex. som biträde till ett ombud; likaså kan ett ombud delta i den muntliga behandlingen vid en förvaltningsdomstol t.ex. som biträde till skatteombudet. 

Skatteuppbördsenheten kan begära utlåtande av rättsbevakningsenheten vid avgörande av ärenden om skattelättnader eller övriga ärenden som gäller skatteuppbörd eller indrivning. I 38 c § i lagen om skatteuppbörd (609/2005) stadgas om särskild befrielse från skatt. Om Skatteuppbördsenheten överväger att tillämpa denna paragraf begär enheten alltid rättsbevakningsenhetens utlåtande i ärendet. 

5.3 Skatteombud som utbildare för och medlem i arbetsgrupper

Skatteombudet kan i egenskap av sakkunnig fungera som medlem i en arbetsgrupp som Skatteförvaltningen eller dess enhet tillsatt, där man förbereder allmänna beskattningsanvisningar eller tar ställning till substansfrågor eller skatterättsliga tolkningar. Skatteombudet deltar inte i beslutsfattande där Skatteförvaltningen eller dess enhet inom sina befogenheter fastställer en harmoniseringsanvisning eller annan anvisning.  

Skatteombudet kan i egenskap av sakkunnig fungera som utbildare eller inledare på Skatteförvaltningens kurser eller motsvarande evenemang. Skatteombudet kan t.ex. Presentera fall som är anhängiga i processen för ändringssökande eller fall som redan avgjorts i domstol. Skatteombudet kan på kurser och i utbildningsmaterial framföra rättsbevakningsenhetens eller sin egen synpunkt på t.ex. Omständigheter som bör beaktas då man avgör tvetydiga rättsfrågor och förslag till avgörande, men han/hon kan inte ge Skatteförvaltningens övriga enheter handledning eller råd i avgörandet av enskilda fall. Av utbildningsmaterialet bör framgå att materialet är uppgjort av en tjänsteman vid rättsbevakningsenheten.

BILAGA: Organisationen vid Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt 1.1.2016

generaldirektör Pekka Ruuhonen

skatteöverombudsman Timo Räbinä