Verkställande av förskottsinnehållning på ränta på person-till-person-lån

Ställningstagandet har ersätts av anvisningen Beskattning av personer som tillhandahåller gräsrotsfinansiering den 8.9.2023 Dnr VH/6697/00.01.00/2022.

Beskrivning av ärendet

Vem är skyldig att verkställa förskottsinnehållning på räntorna och lämna anmälningar om dem till Skatteförvaltningen när en privatperson via en tjänsteplattform erbjuder ett lån utan säkerhet till en annan privatperson?

Bakgrund

Person-till-person-lån

Skatteförvaltningen har tidigare publicerat ställningstagandet Ennakonpidätyksen toimittaminen joukkorahoitetun luoton korosta där vi behandlat skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning i situationer där privatpersoner erbjuder lån till företag via en tjänsteleverantör. I ställningstagandet behandlas inte person-till-person-lån där tjänsteleverantörerna förmedlar lån mellan privatpersoner.

Person-till-person-lån fungerar i praktiken så att kreditgivaren, det vill säga placeraren, erbjuder sina medel för placering i enskilda lån i form av skuldebrev eller i kvotdelar av dem via en elektronisk plattform som tjänsteleverantören upprätthåller. Typiskt är att tjänsteleverantören överför lånekapitalet till den som ansöker om kredit, varvid identiteten av den som ansöker om kreditkapital och den som beviljar lånet förblir okänd för varandra i tjänsten. När den privatperson som tagit lånet betalar ränta och återbetalar kapitalet, sker betalningen till den tjänsteleverantör som fungerar som förmedlare. Tjänsteleverantören förmedlar å sin sida den betalda räntan till investerarna i förhållande till deras investeringar.

Förmedling av person-till-person-lån kan bedrivas på olika sätt. I vissa fall har konsumentmyndigheterna och domstolarna ansett att förmedlaren av person-till-person-lån är en sådan kreditgivare som avses i konsumentskyddslagen ifall dess verksamhet i ett avtalsförhållande har motsvarat en kreditgivares verksamhet. Tjänsteleverantören kan alltså beroende på situationen vara antingen en kreditförmedlare eller en kreditgivare. Tjänsteleverantörens ställning som antingen kreditförmedlare eller kreditgivare påverkar dess skyldigheter att verkställa förskottsinnehållning på räntan och lämna en skattedeklaration för skatter som betalas på eget initiativ samt en årsanmälan om räntor.

Bestämmelser om skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning på ränta

Ränta på person-till-person-lån är skattepliktig kapitalinkomst enligt 33 § 1 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL). Bestämmelser om förskottsuppbörden av inkomstskattepliktiga ränteinkomster finns i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FörskUL) och förordningen om förskottsuppbörd (1124/1996, FörskUF). Den som gör en betalning är skyldig att verkställa förskottsinnehållning, om något annat inte stadgas om saken eller om något annat inte bestäms med stöd av 6 § (FörskUL 9 § 1 mom.). Förskottsinnehållningen verkställs vid betalningen eller när betalaren inför prestationen på konto och den kommer den berörda parten till godo (FörskUL 11 § 1 mom.).

Fysiska personer eller dödsbon (hushåll) är inte skyldiga att verkställa förskottsinnehållning om det sammanlagda beloppet av prestationer som betalats till samma mottagare under kalenderåret inte överstiger 1 500 euro eller om prestationen inte hänför sig till betalarens näringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet (FörskUL 9 § 3 mom. och FörskUF 13 §).

De kreditinstitut och finansiella institut, andra som bedriver yrkesmässig handel med eller förmedling av värdepapper samt utländska kreditinstituts filialer i Finland som fungerar som förmedlare av ränta, är skyldiga att verkställa förskottsinnehållning på den ränta som de förmedlat och som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om förskottsuppbörd (FörskUL 9 § 4 mom.). Andra parter än de som avses i lagrummet är inte skyldiga att verkställa förskottsinnehållning på de förmedlade räntorna.

Förskottsinnehållning verkställs inte på kapitalinkomst om det belopp som betalas är högst 20 euro (FörskUF 14 §).

Bestämmelser om skyldigheten att deklarera ränta

Bestämmelser om skyldigheten att lämna en skattedeklaration för skatter som betalas på eget initiativ finns i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016, EgenBeskL). Den skattskyldige ska för varje skatteperiod lämna uppgifter om skatten i en av Skatteförvaltningen fastställd skattedeklaration (EgenBeskL 16 §). Med skatt som ska deklareras i skattedeklarationen avses bland annat förskottsinnehållning på den betalda räntan.

Bestämmelser om skyldigheten att lämna en årsanmälan om inkomstuppgifter finns i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL). Enligt BFL 15 § 1 mom. ska var och en tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om förmåner med penningvärde som han betalt eller förmedlat och om rättelser av dem samt om mottagarna av förmånerna och grunderna för dem.  Med förmån av penningvärde avses enligt lagrummet bland annat ränta.

Närmare bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter finns i Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter. Enligt det ska räntebetalaren eller förmedlaren anmäla räntorna som betalats eller förmedlats till fysiska personer eller dödsbon (7 § 1 mom. i beslutet om den allmänna skyldigheten att lämna uppgifter). Bestämmelserna har inte begränsats till att gälla endast de förmedlare som avses i FörskUL 9 § 4 mom., utan anmälningsskyldigheten gäller alla förmedlare.

Ställningstagande

Tjänsteleverantören fungerar som kreditförmedlare

När tjänsteleverantören fungerar som kreditförmedlare uppstår ett skuldförhållande mellan två privatpersoner, det vill säga mellan låntagaren och placeraren. Räntebetalaren (låntagaren) är i regel skyldig att verkställa förskottsinnehållning på räntan (FörskUL 9 § 1 mom.). I fråga om person-till-person-lån vet låntagaren ändå inte den slutliga räntemottagaren, det vill säga placeraren, eftersom parterna inte känner varandra.

För att uppfylla förpliktelserna att verkställa förskottsinnehållning och lämna anmälningar till Skatteförvaltningen har det i Skatteförvaltningens ställningstagande ”Ennakonpidätyksen toimittaminen joukkorahoitetun luoton korosta” konstaterats att det kan anses tillräckligt att endast den tjänsteleverantör som förmedlar gräsrotsfinansiering verkställer förskottsinnehållningen samt lämnar en skattedeklaration för skatter som betalas på eget initiativ och en årsanmälan till Skatteförvaltningen.

På samma sätt kan det anses som tillräckligt att den tjänsteleverantör som förmedlar person-till-person-lån och har tillgång till uppgifterna om de förmedlade räntorna och deras mottagare verkställer förskottsinnehållningen och lämnar anmälningarna till Skatteförvaltningen. Tjänsteleverantören ska således lämna en skattedeklaration för skatter som betalas på eget initiativ om den har verkställt en förskottsinnehållning på räntan. Tjänsteleverantören är dessutom skyldig att lämna en årsanmälan om de förmedlade räntorna till Skatteförvaltningen.

Begränsningen av hushållens skyldighet att verkställa förskottsinnehållning kan dock tillämpas också på den tjänsteleverantör som fungerar som förmedlare. Tjänsteleverantören är således inte skyldig att verkställa förskottsinnehållning om räntebeloppet som betalats under kalenderåret till samma mottagare inte överstiger 1 500 euro och prestationen inte anknyter till låntagarens näringsverksamhet eller annan förvärvsverksamhet (FörskUF 13 §).

Tjänsteleverantören fungerar som kreditgivare

När tjänsteleverantören fungerar som kreditgivare skapas ett faktiskt skuldförhållande mellan tjänsteleverantören och låntagaren. Låntagaren betalar då inte ränta på lånet till en annan privatperson (en investerare) utan till en tjänsteleverantör som fungerar som kreditgivare. När tjänsteleverantören betalar placerarens andel av ränteinkomsten till placeraren ska tjänsteleverantören, i sin roll som en sådan betalare som avses i 9 § 1 mom. i lagen om förskottsuppbörd, verkställa förskottsinnehållning på räntan.

Tjänsteleverantören ska verkställa förskottsinnehållning då räntan betalas på placerarens kundmedelkonto eller då bolaget på basis av ett avtal med placeraren återinvesterar räntan (FörskUL 11 § 1 mom.). Förskottsinnehållning ska alltid verkställas då den ränta som betalats till kundmedelskontot eller den ränta som återinvesterats överstiger 20 euro (FörskUF 14 §). Förskottsinnehållning kan verkställas också på ränta som understiger 20 euro om tjänsteleverantören har kommit överens om detta med placeraren.

Om förskottsinnehållning har verkställts på räntan ska tjänsteleverantören dessutom till Skatteförvaltningen lämna en skattedeklaration för skatter som betalas på eget initiativ om förskottsinnehållningen, samt lämna en årsanmälan om den betalda räntan.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Heli Annala