Person-till-person-lån till privatpersoner och lånebaserad gräsrotsfinansiering till företag – beskattning av överlåtelse och slutlig förlust av skuldkapital

Ställningstagandet har ersätts av anvisningen Beskattning av personer som tillhandahåller gräsrotsfinansiering den 8.9.2023 Dnr VH/6697/00.01.00/2022.

Person-till-person-lån innebär att privatpersoner som inte känner varandra lånar pengar till andra privatpersoner via en digital plattform som tjänsteleverantören upprätthåller. Lånebaserad gräsrotsfinansiering i sin tur innebär att företag eller placerare lånar medel till företag för finansiering av näringsverksamhet antingen via en digital plattform eller på annat sätt.

I detta meddelande behandlas beskattning av en överlåtelse eller en slutlig värdeminskning av en lånefordran som grundar sig på placerarens skuldebrev. Viktiga begrepp vid behandlingen av slutlig värdeminskning, såsom löpande skuldebrev och värdepapper, förklaras efter den sista rubriken i detta ställningstagande.

Högsta förvaltningsdomstolens förhandsavgörande om person-till-person-lån

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i sitt årsboksbeslut HFD 2018:11 tagit ställning till hur överlåtelse av avtal om person-till-person-lån och slutlig förlust av kapital behandlas i beskattningen. I fallet i fråga placerade en privatperson sina medel i skuldebrev via en nättjänst för person-till-person-lån. Borgenären och gäldenären fick inte uppgifter om motpartens identitet.

Nättjänsten som förmedlade lån svarade för eventuella indrivningsåtgärder för skulder. Om fordran inte ens genom utsökning lyckades drivas in, bokfördes den som kreditförlust med stöd av ett medellöshetsintyg, som utsökningsmyndigheten utfärdade. Enligt avtalsvillkoren hade nättjänsten också rätt att för sökandens räkning till ett inkassobolag sälja fordringar som överfördes till indrivning.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut ska begreppen egendom och värdepapper i fråga om inkomstskattelagens bestämmelser om beskattning av överlåtelsevinst och slutlig värdeminskning av värdepapper tolkas på samma sätt som i lagen om skuldebrev som omfattas av civilrätten. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att skuld som uppstått mellan för varandra okända parter via nättjänsten för person-till-person-lån och ett fordringsbevis (skuldebrev) i anknytning till skulden är egendom som omfattas av beskattning av överlåtelsevinst men också ett sådant värdepapper vars slutliga värdeminskning kan dras av som överlåtelseförlust (ISkL 50 § 3 mom.).

Beskattning av överlåtelse av fordran på person-till-person-lån och fordran på lånebaserad gräsrotsfinansiering

På en överlåtelse av ett person-till-person-lån eller en lånebaserad gränsrotsfinansiering till ett företag mot vederlag tillämpas bestämmelserna om överlåtelsevinst eller -förlust. Så ska man förfara också när exempelvis tjänsteproducenten för person-till-person-lån för den skattskyldiges räkning till ett inkassobolag överlåter de löpande skuldebrev i vilka den skattskyldiges placeringar har gjorts. Om överlåtelsepriset för skuldebrevet understiger beloppet av skuldkapitalet uppstår det vid beskattningen en avdragsgill överlåtelseförlust. Förlust som har uppkommit vid överlåtelse av egendom ska dras av från vinst som erhållits vid överlåtelse av egendom under skatteåret och de fem följande åren allteftersom vinst uppstår (ISkL 50 §).

Slutlig värdeminskning av fordran på person-till-person-lån och fordran på lånebaserad gränsrotsfinansiering

Vid beskattningen enligt inkomstskattelagen jämställs endast slutlig värdeminskning av värdepapper med överlåtelseförlust. När det gäller hur slutlig förlust av skuldkapital (kreditförlust) ska beskattas är det av betydelse att identifiera om skuldebrevet är eller inte är ett värdepapper.

Endast de skulder som baserar sig på ett löpande skuldebrev är värdepapper. Enligt 11 § 1 mom. i lagen om skuldebrev är löpande skuldebrev ett skuldebrev som är ställt till innehavaren eller till viss man eller order. Enligt 11 § 2 mom. ska också ett sådant skuldebrev varav det inte framgår till vem betalning ska ske anses som skuldebrev som är ställt till innehavaren (löpande skuldebrev) och sålunda civilrättsligt som värdepapper.

Ett lån om getts bilateralt så att det inte kan överlåtas vidare ska inte anses som löpande skuldebrev. Då betalas lån alltid till kreditgivaren och inte exempelvis till respektive innehavare av lånehandling.

Fordran på person-till-person-lån som förmedlats via nättjänsten och fordran på lånebaserad gräsrotsfinansiering som kan överlåtas vidare är värdepapper.

En sådan överlåtelseförlust av värdepapper som grundar sig på värdeminskning uppkommer under det skatteår då värdeminskningen kan anses vara slutlig.

• Värdeminskningen av ett person-till-person-lån mellan två för varandra okända privatpersoner kan betraktas som slutlig när fordran har bokförts som kreditförlust utgående från den skattskyldiges medellöshetsintyg.
• Värdeminskningen av lån som getts till ett företag i form av gräsrotsfinansiering och som tolkas som värdepapper anses vara slutlig vid beskattningen enligt inkomstskattelagen efter att gäldenärsföretaget har försatts i konkurs och konkursboförvaltaren meddelar att det inte blir någon utdelning eller när slutredovisningen i konkursboet görs.

Enligt ISkL 50 § 2 mom. kan överlåtelseförlust inte dras av vid beskattningen om överlåtelsepriserna och anskaffningsutgifterna för den egendom som den skattskyldige överlåtit under skatteåret uppgår till högst 1 000 euro. I situationer som beskrivs ovan tillämpas bestämmelserna om överlåtelsevinst och -förlust på person-till-person-lån och gräsrotslån. Därför ska också denna bestämmelse i inkomstskattelagen tillämpas på person-till-person-lån och gräsrotslån.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

ledande skattesakkunnig Atso Kiuru