Stödpersonsverksamhet vid beskattningen

Beskrivning av ärendet

I detta ställningstagande berättar vi om de kostnader orsakade av stödpersonsverksamhet som en stödperson kan dra av i sin beskattning.

Bakgrund

Stödpersonsverksamhet

I detta ställningstagande avser vi med stödpersonsverksamhet styrd frivilligverksamhet som kan vara regelbunden eller oregelbunden beroende på situationen. Det är vanligtvis olika slags allmännyttiga samfund, organisationer och offentliga samfund (exempelvis kommuner) som arrangerar stödpersonsverksamhet. Stödpersonen eller -familjen fungerar som stöd, hjälp och sällskap för barn, unga, seniorer, personer med funktionsnedsättning, ensamförsörjare, rehabiliteringsklienter m.fl.

Stödpersonsverksamhet kan bedrivas helt utan ersättning, exempelvis i vänverksamhet. För stödpersons- eller stödfamiljsverksamhet kan det också betalas arvode och/eller olika slags kostnadsersättningar. Vanligtvis är det inte fråga om ett arbetsavtalsförhållande då denna slags stödverksamhet bedrivs.

Bestämmelserna om avdrag av kostnader och resekostnadsersättningar

Skattepliktig inkomst är den skattskyldiges inkomster i pengar eller pengars värde, med undantag för vissa begränsningar. Den skattskyldige har rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande (Inkomstskattelagen (ISkL) 29 §).

Endast en arbetsgivare kan betala skattefria resekostnadsersättningar. Dylika ersättningar är färdkostnadsersättningar, dagtraktamenten, måltidsersättningar och logiersättningar. (ISkL 71 § 1 mom.)

Med kostnadsersättning för arbetsresa som betalts av arbetsgivaren jämställs sådan resekostnadsersättning som ett allmännyttigt samfund betalat för en resa som gjorts till förmån för det allmännyttiga samfundet på uppdrag av detta också i de fall när den skattskyldige inte står i anställningsförhållande till det allmännyttiga samfundet eller inte annars får lön för det arbete som resan ansluter sig till.

Av denna resekostnadsersättning räknas dock som skattefri inkomst endast dagtraktamentet för högst tjugo dagar under ett kalenderår, logiersättningen och resekostnadsersättningen, som trots 72 § 4 mom. kan betalas också för resor som gjorts från den skattskyldiges bostad. Resekostnadsersättningar för resor som gjorts med något annat än ett kollektivtrafikmedel är skattefria upp till högst 2 000 euro under ett kalenderår. (ISkL 71 § 3 mom.)

Om någon annan än arbetsgivaren betalar resekostnadsersättningar utgör de betalda ersättningarna skattepliktig inkomst för mottagaren. I allmänhet kan resekostnadsersättningar dock betalas utan att förskottsinnehållning verkställs om ersättningen betalas till en fysisk person enligt Skatteförvaltningens beslut om grunderna för och beloppen av resekostnadsersättningar (Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning, 1 § 17 punkten). I dessa situationer kan mottagaren av ersättning yrka på att kostnaderna som förorsakats av arbetet ska dras av i beskattningen som kostnader för inkomstens förvärvande.

Ställningstagande

Stödpersonen kan i sin egen beskattning dra av faktiska kostnader som orsakas av stödpersonsverksamheten om hen fått skattepliktiga inkomster från sin verksamhet (skattepliktiga arvoden eller kostnadsersättningar). Kostnader kan dras av högst till det belopp som motsvarar inkomsterna eftersom denna slags verksamhet till sin karaktär inte är förvärvsverksamhet. Om stödpersonen inte får skattepliktig ersättning för sin verksamhet, kan hen inte heller dra av eventuella kostnader som orsakats hen.

Man kan inte betala skattefria resekostnadsersättningar till stödpersonen om arbetet inte har gjorts i ett anställningsförhållande. Om hen däremot arbetat för ett allmännyttigt samfund kan samfundet betala ersättning skattefritt med beaktande av ISkL 71 § 3 mom. En kommun är t.ex. inte ett allmännyttigt samfund och kan därför inte betala skattefria resekostnadsersättningar till stödpersonen om hen inte står i ett anställningsförhållande till kommunen.

Om resekostnadsersättningar betalas till en fysisk person och beloppen och grunderna till dem överensstämmer med Skatteförvaltningens beslut om kostnader, behöver betalaren inte verkställa förskottsinnehållning på ersättningarna. Då är dock resekostnadsersättningarna skattepliktiga och ska deklareras som sådana (läs närmare om inlämnande av anmälan i anvisningarna för årsanmälan i punkten Arvoden som betalats till stödpersoner).

Stödpersonen kan yrka på resekostnadsavdrag i sin beskattning antingen mot verifikat (t.ex. resebiljett) eller enligt Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag högst till det belopp som utgör stödpersonens skattepliktiga inkomst från stödpersonsverksamheten.

Kommunen deklarerar arvodet som kommunen betalat, stödpersonens biobiljettpris och kilometerersättningen med prestationsslag H. Stödpersonen kan yrka på avdrag för kostnader som orsakats av stödpersonsverksamheten (biobiljetten) och resekostnaderna i sin egen beskattning högst till det belopp som utgör hens skattepliktiga inkomst från stödpersonsverksamheten. Stödpersonen kan yrka på avdrag för biobiljetten i sin beskattning också i fall att kommunen inte ersätter biljetterna mot verifikat.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Minna Palomäki