CSN:2017/39

I ärendet var det fråga om huruvida det skulle anses att sökanden i en yrkesutövares namn och för en yrkesutövares räkning sålde tjänster till patienter eller huruvida sökanden ansågs sälja tjänster till patienter i sitt eget namn för yrkesutövares räkning. Den servicehelhet som sökanden tillhandahöll bestod vanligtvis av många olika tjänster, till exempel yrkesutövarens mottagning eller ingrepp samt diagnoser som ställdes på en läkarcentral och andra tilläggstjänster som centralen tillhandahöll. I samband med operationer omfattade tilläggstjänsterna till exempel anestesitjänster, förnödenheter eller vårddygn efter en operation. I samband med ett enskilt läkarbesök omfattade tilläggstjänsterna bland annat läkarcentralens expeditionsavgifter eller laboratorietjänster.

I sin etablerade rättspraxis (se till exempel EUD i målet C-41/04 (Levob Verzekeringen BV ja OAV Bank NV)) ansåg Unionens domstol å ena sidan att varje transaktion vanligtvis ska betraktas som separat och fristående, och å andra sidan att en transaktion som ekonomiskt sett består av endast en prestation inte på ett konstgjort sätt ska delas upp i flera delar. När en transaktion består av flera olika delfaktorer och andra funktioner ska hänsyn tas till alla omständigheter under vilka transaktionen genomförs så att man kan avgöra huruvida det är fråga om två eller flera olika prestationer eller en enda enhetlig prestation. Det är fråga om en enda prestation bland annat när en eller flera delfaktorer ska anses bilda den huvudsakliga prestationen, medan en eller flera delfaktorer ska betraktas som en tilläggsprestation som momsmässigt behandlas på samma sätt som den huvudsakliga prestationen. Det samma gäller när två eller flera delfaktorer eller funktioner som tillhandahålls för en konsument som ska betraktas som en genomsnittskonsument, och dessa har så nära anknytning till varandra att de objektivt sett bildar en sådan odelbar ekonomisk prestation att en uppdelning av denna vore konstgjord.

Centralskattenämnden ansåg att det ekonomiskt sett var fråga om en enda enhetlig transaktion som inte skulle delas upp på ett konstgjort sätt. Enligt centralskattenämndens uppfattning ansåg  en genomsnittskonsument inte att hen skaffade sådana till den huvudsakliga prestationen anknytande delfaktorer som avses i ansökan från flera olika leverantörer, utan att de köpte en servicehelhet som tillhandahölls av en läkarcentral. Med beaktande av 19 § 1 mom. i mervärdesskattelagen ansågs det att sökanden i sitt eget namn sålde en tjänst som producerades av en yrkesutövare för yrkesutövaren som en del av servicehelheten som såldes av sökanden. Det hade ingen betydelse att yrkesutövaren själv svarade för prissättningen av sina tjänster eller reklamationerna på sina tjänster, eller vem som framgick som servicesäljare av försäljningsfakturan.

Förhandsavgörande för perioden 16.6.2017–31.12.2018.

Mervärdesskattelagen MomsL 1 §, MomsL 19 § 1 mom. Domen C-41/04, Levob Verzekeringen BV ja OAV Bank NV, som meddelats av Unionens domstol

HFD 14.11.2017 L 5909 (ingen förändring)