CSN:2014/1

X var en läroinrättning som tillhandahöll lagstadgad utbildning och också parallellt ordnade MBA- och eMBA-utbildning. Enligt ett utlåtande från undervisnings- och kulturministeriet till centralskattenämnden hör inte MBA- och eMBA-utbildningarna till det finländska examenssystemet. MBA- och eMBA-examina är inte heller universitets- eller yrkeshögskoleexamina som avses i statsrådets förordningar (794/2004 och 352/2003).

X förpliktades inte av någon lag då det gällde att tillhandahålla MBA- och eMBA-utbildningsprogram, och sökanden hade inte ens påstått att hen för sin verksamhet och med stöd av lagen fick något understöd ur statliga medel på det sätt som avses i mervärdesskattelagen 40 §. De MBA- och eMBA-utbildningsprogram som ordnades av X var enligt affärsekonomiska grunder utbildning som ordnades i konkurrensförhållanden och som även kunde tillhandahållas av andra än läroinrättningar som tillhandahåller lagstadgad utbildning. Det var således inte fråga om en från skatt befriad utbildningstjänst som avses i mervärdesskattelagen 39 och 40 §. X skulle betala moms på försäljningen av de MBA- och eMBA-utbildningsprogrammen som ordnades i Finland.

X tillhandahöll dessutom i egenskap av underleverantör utbildning för utländska universitet och deras studerandegrupper. Utbildningsperioderna tog i allmänhet mellan en knapp vecka och flera veckor, och utbildningen kunde ordnas i Finland eller utomlands. Enligt sökanden var det inte fråga om försäljning av rätt att delta i en studiehelhet som leder till en examen och som ordnades av X, utan en utbildning som skräddarsytts för kunden. Den utbildningstjänst som tillhandahölls av X kunde utgöra en del av en examen eller en fortbildning vid ett utländskt universitet.

Den utbildningstjänst som X sålde till ett utländskt universitet var en relativt långvarig verksamhet som krävde aktivt deltagande. Det var inte fråga om överlåtelse av rätt till tillträde till ett undervisningsevenemang som avses i mervärdesskattelagen 69 d § 1 mom. X sålde en tjänst i enlighet med den allmänna bestämmelsen i mervärdesskattelagen 65 § till ett utländskt universitet, om tjänsten överläts till en näringsidkare. Om tjänsten överläts till någon annan än en näringsidkare, var det fråga om en utbildningstjänst som avses i mervärdesskattelagen 69 d § 2 mom.

X förpliktades inte av någon lag då det gällde försäljningen av utbildningstjänster enligt affärsekonomiska grunder till utländska universitet, och det framgick inte av någon ansökan att sökanden för sin verksamhet och med stöd av lagen skulle få något understöd ur statliga medel på det sätt som avses i mervärdesskattelagen 40 §. Om försäljningen av tjänsten genomfördes i enlighet med mervärdesskattelagen 69 d § 2 mom. i Finland, var det således inte fråga om en från skatt befriad utbildningstjänst som avses i mervärdesskattelagen 39 och 40 §. Förhandsavgörande för perioden 1.1.–31.12.2013.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 2 § 1 mom., 10 §, 39 § 1 mom., 40 §, 64 §, 65 § och 69d §
Momsdirektivet 2006/112/EG artikel 2.1.c, artikel 132.1.i och artikel 134
Universitetslagen 1 §, 2 § och 7 §

Lagakraftvunnet