CSN:2024/35

Sökanden grundade eller förvärvade det svenska B AB ("AIFM") som i sin tur grundade eller förvärvade den svenska kapitalfonden C AB ("Fonden"). AIFM var Fondens registrerade förvaltare av alternativa investeringsfonden (AIF-fonden). Trots de övriga planerade ägarna till AIFM och Fonden ägde sökanden indirekt minst 25 procent av fonden. Fonden skulle fungera så att den inte fick någon beskattningsbar inkomst, dvs. att den de facto inte betalade inkomstskatt i Sverige. Ärendet handlade om huruvida Fonden behandlades som sökandens bassamfund.

Centralskattenämnden ansåg att det av den erhållna utredningen inte framgick omständigheter på basis av vilka Fonden skulle ha påmint mer om en inhemsk specialplaceringsfond än ett aktiebolag. Fonden var ett svenskt aktiebolag (AB) som till sina juridiska och funktionella egenskaper kunde jämställas med ett inhemskt motsvarande aktiebolag som bedriver AIF-fondverksamhet enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Dessutom tillämpades ingen allmän skattefrihet, transparens eller till exempel särskilda regler för skattefrihet för vissa typer av fonder, utan den faktiska skattefriheten berodde i princip på att alla svenska aktiebolag hade tillgång till skattefrihet för överlåtelsevinster och dividender. Under dessa förhållanden ansåg centralskattenämnden att Fonden med stöd av ISkL 20 a § inte jämställdes med en inhemsk avtalsbaserad specialplaceringsfond utan med ett aktiebolag. När inkomsterna för ett inhemskt aktiebolag som bedriver kapitalplaceringsverksamhet i stor utsträckning var skattepliktiga, låg den faktiska nivån på fondens beskattning i Sverige under 3/5 av beskattningsnivån i Finland för ett samfund med hemvist här.

I ärendet måste man därefter bedöma om Fonden befriades från behandlingen av bassamfunden på basis av det så kallade undantaget i fråga om ekonomisk verksamhet.

Centralskattenämnden konstaterade för det första att regleringen av bassamfunden i Finland är enhetsspecifik. Lagstiftningens systematik förutsatte att den substans som krävdes förverkligades på den granskade enhetens nivå. För Fonden kunde man således inte åberopa substansen i AIFM.

Centralskattenämnden ansåg att de krav som etableringsfriheten ställer hade beaktats på det sätt som nämns i förarbetena till lagen i innehållet i undantaget för ekonomisk verksamhet som grundar sig på direktivet mot skatteflykt. Innehållet i undantaget kunde inte ens med beaktande av etableringsfriheten förstås så att Finland skulle vara skyldigt att befria sådana bolag från behandlingen av bassamfund som inte hade någon fysisk närvaro i sin hemstat.

Centralskattenämnden ansåg således att Fonden inte hade den substans som förutsätts i 3 § 3 mom. i bassamfundslagen, eftersom Fonden själv inte hade några ägda eller hyrda lokaler, utrustning eller egen personal. Fonden hade endast de medel som behövdes för dess verksamhet och hade i övrigt lagt ut all verksamhet på entreprenad. Undantag som grundar sig på ekonomisk verksamhet kunde inte tillämpas på Fonden. Den sökandes andel av Fondens inkomster var enligt bassamfundslagen den sökandes inkomst som beskattas som bassamfundsinkomst.

Förhandsavgörande för skatteåren 2024 och 2025.

Lagen om beskattning av delägare i utländska bassamfund 3 § 1 och 3 mom.
Inkomstskattelagen 20 a § 2 och 3 mom.
Artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

Omröstning 7–1

(Ej lagakraftvunnet)

Överklagats