Försummelseavgift för utomstående uppgiftslämnare med anledning av skyldigheten att lämna uppgifter till inkomstregistret

Anvisningen anknyter till helheten: Påföljder för försummelse

Denna anvisning beskriver på vilka grunder och till vilka belopp Skatteförvaltningen påför uppgiftsskyldiga försummelseavgifter som avses i 22 a § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, nedan BFL) med anledning av försummelser av skyldigheten att lämna uppgifter till inkomstregistret. Anvisningen ersätter anvisningen Försummelseavgifter i fråga om anmälningar till inkomstregistret av den 24 februari 2021.

Den tidigare anvisningen har uppdaterats genom att lägga till situationer i det nya kapitlet 2 och 4 där den anmälningsskyldige inte alls har lämnat någon anmälan om löne- eller förmånsuppgifter.  Tillämpningen av tabellen i kapitel 5 i denna anvisning har ändrats så att den börjar med en försummad anmälan och nivån på försummelseavgifterna har höjts. Anvisningen betonar att i situationer där det finns omständigheter som sänker eller höjer försummelseavgiften kan Skatteförvaltningen med avvikelse från tabellen påföra försummelseavgift på det sätt som föreskrivs i 22 a § i BFL.

Försummelseavgifter som gäller årsanmälningar till Skatteförvaltningen behandlas i anvisningen Försummelseavgift för utomstående uppgiftslämnare för årsanmälningsskyldigheter.

Därtill behandlas påföljdsavgifter som fastställs på basis av anmälningar till inkomstregistret allmänt i anvisningen Anmälan av inkomstuppgifter: påföljdsavgifter.    

För en uppgift som lämnas till inkomstregistret för sent fastställs ingen försummelseavgift, om en förseningsavgift har påförts enligt lagen om inkomstdatasystemet.

1 Allmänt

Löneuppgifter och andra uppgifter som avses i 6 § 2 mom. i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) ska i stället för på årsanmälningar till Skatteförvaltningen ha lämnats till Inkomstregisterenheten när det gäller prestationer vars betalningsdag är 1.1.2019 eller senare. Uppgifter om andra förmåner än förmåner i pengar ska ha lämnats till Inkomstregisterenheten när förmånen har getts 1.1.2019 eller senare.

Uppgifter om pensioner och andra förmåner som avses i 6 § 5 mom. i lagen om inkomstdatasystemet ska ha lämnats till Inkomstregisterenheten över prestationer vars betalningsdag är 1.1.2021 eller senare.  

Från och med 1.1.2019 har Skatteförvaltningen med stöd av 22 a § i BFL kunnat påföra uppgiftsskyldiga försummelseavgifter vid försummelser i anmälningar av löner och andra motsvarande prestationer till inkomstregistret. Från och med 1.1.2021 har Skatteförvaltningen kunnat fastställa försummelseavgifter vid försummelser i anmälningar av pensioner och andra förmåner till inkomstregistret.

Skatteförvaltningens personkunder får en förhandsifylld skattedeklaration som grundar sig på de uppgifter som lämnats av utomstående uppgiftsskyldiga, såsom utbetalare av prestationer, och som behövts för att verkställa inkomstbeskattningen. Syftet med försummelseavgifterna är att uppmuntra uppgiftsskyldiga (nedan även deklarationsskyldiga) att lämna uppgifterna med rätt innehåll och heltäckande samt i rätt tid och på rätt sätt. 

2 Anmälningar för vilka försummelseavgifter fastställs

Skatteförvaltningen kan påföra en försummelseavgift på grund av försummelse av inkomstregisteranmälan, om den anmälningsskyldige trots uppmaning av Skatteförvaltningen inte har korrigerat en felaktig eller bristfällig löne- eller förmånsanmälan eller lämnat en bristfällig anmälan till Inkomstregisterenheten och inte har lämnat en godtagbar utredning senast den dag som Skatteförvaltningen fastställt.

En försummelseavgift kan också fastställas när de felaktiga, bristfälliga eller helt saknade uppgifterna i anmälan enbart är så kallade NT1- eller NT2-uppgifter som behövs för fullgörandet av förpliktelserna i den särskilda överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt (FördrS 97/1997) som träffats enligt artikel 20 i avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden (FördrS 37/1991) eller NT2-uppgifter som behövs för beskattningen av inkomster från arbete i utlandet. 

Försummelseavgift kan påföras också då försummelsen gäller anmälningsskyldigheten för de i 28 a § i lagen om skatt på arv och gåva (378/1940) avsedda försäkringsbolagen och andra som betalar ut förmåner som avses i lagens 7 a eller 18 a §.

Skatteförvaltningen kan därtill påföra en försummelseavgift om den anmälningsskyldige trots uppmaning inte har lämnat uppgifter om att en hyrd arbetstagare börjat arbeta såsom avses i 6 § 2 mom. 17 punkten i lagen om inkomstdatasystemet till Inkomstregisterenheten och inte heller lämnat en godtagbar utredning till Skatteförvaltningen om varför uppgifterna inte har lämnats.

3 Bestämmelser som ligger till grund för påförandet av försummelseavgifter

I 22 § i lagen om inkomstdatasystemet föreskrivs om påförande av förseningsavgift. Enligt 7 mom. bestäms om andra administrativa påföljder som har samband med lämnande av uppgifter annanstans i lag, bland annat i BFL och i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016).

Enligt 59 § i lagen om skatt på arv och gåva, om inte något annat föreskrivs i denna lag, ska 2 och 3 kap., 26, 26 a–26 d och 51 § samt 11 kap. i BFL iakttas.

Enligt 22 a § 1 mom. i BFL kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 2 000 euro, om

1. det finns en smärre bristfällighet eller ett smärre fel i en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas eller i ett förfarande som iakttas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten eller någon annan skyldighet enligt detta kapitel, och den uppgiftsskyldige inte har följt en bevisligen skickad uppmaning att avhjälpa bristfälligheten eller felet,
2. den uppgiftsskyldige utan giltig orsak har lämnat en deklaration, uppgift eller handling för sent, eller
3. den uppgiftsskyldige har lämnat uppgifterna på annat sätt än vad som föreskrivs i lag eller bestäms av Skatteförvaltningen.

Enligt 22 a § 2 mom. i BFL kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 5 000 euro, om en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas eller ett förfarande som iakttas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten eller någon annan skyldighet enligt detta kapitel innehåller väsentliga brister eller fel eller om den uppgiftsskyldige lämnat in dem eller fullgjort det först efter en bevisligen sänd uppmaning.

Enligt 22 a § 3 mom. i BFL kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 15 000 euro, om den uppgiftsskyldige för fullgörande av uppgiftsskyldigheten uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat en väsentligen oriktig deklaration, annan uppgift eller handling eller inte alls lämnat in någon deklaration eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har väsentligt försummat någon annan skyldighet enligt detta kapitel delvis eller helt och hållet.

Vid fastställandet av försummelseavgiften skall också beaktas hur mycket uppgifter den uppgiftsskyldige skall lämna.

Fysiska personer och dödsbon åläggs inte att betala försummelseavgift, om det inte är fråga om försummelse av uppgiftsskyldighet i anslutning till näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk.

4 Påförande av försummelseavgift

Skatteförvaltningen kan fastställa en försummelseavgift när de i lag föreskrivna grunderna uppfylls, då

• anmälan är felaktig eller bristfällig, eller
• ingen anmälan alls har lämnats, eller
• anmälan har uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnats väsentligen oriktig och
• anmälan trots uppmaning inte har korrigerats eller lämnats in och ingen godtagbar utredning har lagts fram för försummelsen inom den tidsfrist som Skatteförvaltningen fastställt.

Man kan låta bli att påföra försummelseavgiften eller påföra den till ett mindre belopp, om den uppgiftsskyldige har en grundad anledning till försummelsen. En sådan grundad anledning kan vara att försummelsen är obetydlig med hänsyn till omständigheterna.

Den försummelseavgift som påförs på basis av tabellen i kapitel 5 fastställs i regel enligt granskningsperioden för ett kvartal. Den försummelseavgift som påförs för granskningsperioden grundar sig på antalet felaktiga eller bristfälliga anmälningar. Försummelseavgifter kan fastställas även för någon annan granskningsperiod än för ett kvartal, exempelvis för hela skatteåret.

5 Försummelseavgiftens storlek

Skatteförvaltningen kan på det sätt som beskrivs i föregående kapitel påföra den deklarationsskyldige en försummelseavgift för en deklaration som lämnats felaktigt eller bristfälligt under granskningsperioden för ett kvartal i enlighet med tabellen nedan i situationer där det inte finns särskilda omständigheter som sänker eller höjer försummelseavgiften. Storleken på försummelseavgiften som påförs för någon annan granskningsperiod än för ett kvartal fastställs enligt tabellen i förhållande till längden på granskningsperioden och antalet anmälningar som ligger till grund för försummelseavgiften, om det inte finns särskilda omständigheter som sänker eller höjer avgiften. 

Maximibeloppet på den försummelseavgift som påförs med stöd av 22 a § i BFL är anmälningsspecifikt.

I situationer där det finns omständigheter som sänker eller höjer försummelseavgiften kan Skatteförvaltningen påföra försummelseavgiften med avvikelse från eurobeloppen i tabellen i enlighet med de eurobelopp som anges i 22 a § i BFL nedan i detta kapitel.

För smärre fel eller brister i anmälan kan en försummelseavgift påföras till ett belopp på högst 2 000 euro och för väsentliga fel eller brister till ett belopp på högst 5 000 euro. En försummelseavgift på högst 15 000 euro kan påföras för en anmälan som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnats väsentligen oriktig.

Om den anmälningsskyldige helt har försummat att lämna in en anmälan, kan en försummelseavgift på högst 15 000 euro påföras per anmälan som saknas.

6 Ändringssökande

I ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift får den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söka ändring genom en skriftlig begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden.

Den anmälningsskyldige ska göra en begäran om omprövning inom 60 dagar räknat från det datum då den anmälningsskyldige har fått del av Skatteförvaltningens beslut. För Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är tidsfristen 60 dagar från det att beslutet fattades. Begäran om omprövning ska tillställas Skatteförvaltningen inom den utsatta tiden.

generaldirektör Markku Heikura

överinspektör Markus Kautto