Koncernbidrag

HFD 2003:33

Ett aktiebolag som är registrerat i Finland hade varken fast driftställe, lokaliteter, ledning eller annan personal i Finland och utövade inte näringsverksamhet eller någon annan verksamhet i Finland. Med stöd av inkomstskattelagen betraktades bolaget som inhemskt i Finland och enligt dansk nationell lagstiftning som inhemskt i Danmark, där det hade sitt fasta driftställe. Bolagets dubbla hemvist avgjordes enligt artikel 4 i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet (FördrS 26/1997) så att bolaget vid tillämpningen av skatteavtalet ansågs ha hemvist i Danmark, varvid rätten att beskatta bolaget för dess globala inkomst tillfaller Danmark. Då de finländska dotterbolagen inte hade betalat koncernbidrag till bolaget för näringsverksamhet som bedrivs här på det sätt som förutsätts i 2 § lagen om koncernbidrag vid beskattningen, ändrade högsta förvaltningsdomstolen inte centralskattenämndens förhandsavgörande, enligt vilket koncernbidrag som dotterbolagen betalade till sitt finländska moderbolag inte under de förhållanden som hade framställts i ansökan kunde betraktas som avdragbar utgift i beskattningen av dotterbolagen, som hade sökt förhandsavgörande.

Exempel 1

Räkenskapsperioden för ett aktiebolag som bedriver annan näringsverksamhet än sådan som avses i NärSkL 1 § 1 mom. eller GårdsSkL 2 § 1 mom. är ett kalenderår.

Skatteåret 2020

Under skatteåret 2020 anses aktiebolaget allmännyttigt på det sätt som avses i ISkL 22 §. Aktiebolaget omfattas enligt NärSkL 1 § 2 mom. inte av slopandet av indelningen i förvärvskällor eftersom det är allmännyttigt. Därför kan näringsskattelagen tillämpas på aktiebolaget endast när det bedriver näringsverksamhet som avses i NärSkL 1 § 1 mom. Av den anledningen kan aktiebolaget inte vara part i ett koncernbidrag under skatteåret 2020.

Skatteåret 2021

Aktiebolaget ändrar på sin bolagsordning 1.10.2021 på så sätt att dess verksamhet inte längre uppfyller förutsättningarna för allmännyttighet som ställts i ISkL 22 §. Därför kan aktiebolaget inte längre till någon del räknas som allmännyttigt under skatteåret 2021. Av den anledningen omfattas aktiebolaget under skatteåret 2021 av slopandet av indelningen i förvärvskällor och all dess verksamhet med undantag för jordbruk beskattas enligt näringsskattelagen. Sålunda kan bolaget även vara part i ett koncernbidrag under skatteåret 2021.

Exempel 2

Räkenskapsperioden för ett vanligt fastighetsbolag som bedriver något annat än näringsverksamhet eller jordbruk är ett kalenderår.

Skatteåret 2020

Eftersom näringsskattelagen tillämpas på beskattningen av vanliga fastighetsaktiebolag direkt på basis av samfundsformen kan fastighetsbolaget vara part i ett koncernbidrag under skatteåret 2020.

Skatteåret 2021

Fastighetsbolaget ändras 1.6.2021 med en ändring av bolagsordningen till ett sådant ömsesidigt fastighetsaktiebolag som avses i 28 kap. 2 § i lagen om bostadsaktiebolag. Eftersom samfundsformen har ändrats mitt under skatteåret bestäms inkomstskattelagen som tillämpas på bolagets beskattning under skatteåret 2021 enligt samfundsformen i slutet av skatteåret i fråga. Sålunda räknas bolaget i beskattningen för skatteåret 2021 som ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag då NärSkL 1 § 2 mom. tillämpas.

Eftersom näringsskattelagen enligt NärSkL 1 § 2 mom. kan tillämpas på beskattningen av ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag endast när det bedriver näringsverksamhet enligt NärSkL 1 § 1 mom. beskattas bolagets verksamhet under skatteåret 2021 i sin helhet enligt inkomstskattelagen. Sålunda kan bolaget inte vara part i ett koncernbidrag under skatteåret 2021.

Exempel 3

A Ab äger hela aktiestocken i bostadsaktiebolaget Bost. Ab B. Båda bolagens räkenskapsperiod är ett kalenderår. A Ab:s verksamhet beskattas enligt näringsskattelagen på basis av bolagets samfundsform. Aktierna i Bost. Ab B berättigar till disposition av verksamhetslokaler som i sin helhet hyrts ut som verksamhetslokaler till A Ab:s två dotterbolag C Ab och D Ab. Därmed anses Bost. Ab B bedriva sådan näringsverksamhet som avses i NärSkL 1 § 1 mom. Verksamhetslokalerna hyrs fr.o.m. 1.2.2020 ut till en part utanför koncernen. Därefter kan Bost. Ab B:s verksamhet inte längre anses utgöra näringsverksamhet. Eftersom Bost. Ab B ändå bedrivit näringsverksamhet under skatteåret 2020, kan A Ab och Bost. Ab B vara parter i ett koncernbidrag under skatteåret.

Exempel 4

A Ab äger hela aktiestocken i B Ab. Näringsskattelagen tillämpas på A Ab:s beskattning direkt på basis av bolagets samfundsform. B Ab är allmännyttigt på det sätt som ISkL 22 § föreskriver. B Ab:s verksamhet har under skatteåret 2020 i sin helhet bestått av annat än näringsverksamhet som avses i NärSkL 1 § 1 mom. eller jordbruk. B Ab inleder under skatteåret 2020 näringsverksamhet som avses i NärSkL 1 § 1 mom. och resultatet beräknas enligt näringsskattelagen. Således kan A Ab och B Ab vara parter i ett koncernbidrag under skatteåret 2020.

Exempel 5

A Ab ägde 80 % av aktierna i B Ab. B Ab hade skaffat sina egna aktier så att det själv ägde resten, dvs. 20 % av aktiekapitalet. Eftersom man inte beaktar egna aktier som B Ab besitter när man beräknar koncernförhållandet enligt 3 § i koncernbidragslagen, anses A Ab äga 100 % av B Ab.

Exempel 6

Moder Ab äger 85 procent av A Ab och 85 procent av aktiekapitalet i B Ab. Dessutom äger A Ab 15 procent av aktiekapitalet i B Ab.

Lagens krav på ägarförhållande uppfylls inte mellan bolagen. När man beräknar ägarförhållandet kan man inte till Moder Ab:s ägarandel om 85 % av B Ab lägga de 15 % som Moder Ab får via A Ab, eftersom Moder Ab inte äger minst 90 % av A Ab:s aktiekapital.

Exempel 7

Moder Ab äger 90 % av A Ab:s aktiekapital och 50 % av B Ab:s aktiekapital. Dessutom äger A Ab 40 % av aktiekapitalet i B Ab. A Ab och B Ab har var sitt dotterbolag som de äger till 100 %.

Lagens krav på ägarandel uppfylls mellan Moder Ab och A Ab samt mellan Moder Ab och B Ab (50 % + 40 % = 90 %).

Moder Ab kan ge koncernbidrag också till C Ab eller D Ab (HFD 31.5.1990 liggare 1882). Dessutom kan alla fyra dotterbolag ge koncernbidrag till varandra (3 § 3 mom. i koncernbidragslagen, HFD 5.11.1990 liggare 3789). Koncernbidrag är alltså möjligt mellan samtliga bolag i exemplet.

Exempel 8

Både A Ab:s och B Ab:s räkenskapsperiod är 1.1.2018–31.12.2018 som bildar skatteåret 2018 för bolagen. A Ab köper 1.1.2018 B Ab:s hela aktiestock. Eftersom koncernförhållandet mellan A Ab och B Ab har börjat först på denna räkenskapsperiods första dag, har koncernförhållandet mellan A Ab och B Ab inte varat hela skatteåret 2018. Därför kunde bolagen inte ge koncernbidrag till varandra under skatteåret 2018.

Exempel 9

A Ab:s räkenskapsperiod är 1.1.2018–31.12.2018, som också är bolagets skatteår 2018. A Ab har köpt B Ab:s hela aktiestock 5.12.2017. B Ab:s skatteår 2018 utgörs av räkenskapsperioderna 1.4.2017–31.3.2018 och 1.4–31.12.2018. Bolagen kan inte ge varandra koncernbidrag, eftersom kravet på ägarförhållande inte uppfylls i B Ab:s fall från ingången av räkenskapsperioden 1.4.2017–31.3.2018 som ingår i skatteåret.

Exempel 10

A Ab har köpt B Ab:s samtliga aktier 15.9.2017. A Ab:s räkenskapsperiod är ett kalenderår. B Ab har en avvikande räkenskapsperiod 1.10.2017–31.12.2018. A Ab kan ge B Ab koncernbidrag under räkenskapsperioden 1.1.2018–31.12.2018, eftersom koncernförhållandet har pågått under hela skatteåret. A kan däremot inte ge koncernbidrag under räkenskapsperioden 1.1.2017–31.12.2017, eftersom koncernförhållandet inte har pågått hela skatteåret.

Exempel 11

A Ab har ägt 100 % av B Ab från och med ingången av 2017. Båda bolagens räkenskapsperiod är ett kalenderår. B Ab fusioneras i A Ab 30.6.2018. B Ab kan inte i sin egen beskattning dra av koncernbidraget som B Ab har betalat till A Ab skatteåret 2018, eftersom bolagens räkenskapsperioder till följd av fusionen går ut vid olika tidpunkter.

Exempel 12

A Ab har ägt 100 % av B Ab från och med ingången av 2017. B Ab har ägt hela aktiestocken i C Ab fr.o.m. 2017. Alla de tre bolagens räkenskapsperiod är ett kalenderår.
B Ab fusioneras i A Ab 31.7.2018. Den räkenskapsperiod som utgör B Ab:s skatteår 2018 går således ut vid fusionen. B Ab och C Ab kan inte för skatteåret 2018 ge koncernbidrag till varandra. Inte heller B Ab och A Ab kan betala koncernbidrag till varandra för skatteåret 2018.

Exempel 13

A Ab har ägt 100 % av B Ab från och med ingången av 2017. Båda bolagens räkenskapsperiod är ett kalenderår. B Ab fusioneras i A Ab 31.12.2018. Eftersom fusionen ägde rum den dag då A Ab:s räkenskapsperiod gick ut, får B Ab dra av sitt koncernbidrag till A Ab under skatteåret 2018.

.

Exempel 14

A Ab har ägt B Ab:s hela aktiestock från och med 2016. A Ab:s räkenskapsperiod är ett kalenderår. B Ab:s räkenskapsperiod är 1.8–31.7. A Ab genomgår 31.7.2018 en delning till X Ab och Y Ab så att B Ab:s aktiestock övergår till Y Ab. Det ursprungliga A Ab och B Ab kan ge varandra koncernbidrag under skatteåret 2018, eftersom A Ab:s räkenskapsperiod till följd av delningen går ut samtidigt som B Ab:s räkenskapsperiod.

HFD 18.5.2009 liggare 1202

A Ab hade i samband med sin totala delning 1.1.2008 överfört merparten av sina tillgångar och skulder till det verksamma bolaget B Abp när resten övergick till ett nybildat bolag. I delningen överfördes till B Abp bland annat aktierna i A Ab:s helägda dotterbolag X Ab och Y Ab. Räkenskapsperioderna för samtliga bolag avslutades samtidigt 31.12.2008. Vid delningen fick aktieägarna i A Ab som vederlag nya aktier i B Abp i förhållande till deras tidigare aktieinnehav i A Ab så att A Ab:s aktieägare efter delningen ägde cirka 80 procent av aktierna i B Abp.

Det koncernförhållande som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen och som före delningen rått mellan det överlåtande A Ab och dess dotterbolag X Ab och Y Ab rådde efter delningen mellan B Abp och de aktuella dotterbolagen. När hänsyn togs till kontinuitetsprincipen som tillämpas på delning i beskattningen, kunde X Ab och Y Ab ge B Abp koncernbidrag under delningsåret 2008. Förhandsavgörande för året 2008.

Exempel 15

A Ab har ägt 100 % av B Ab från och med ingången av 2017. B Ab har ägt hela aktiestocken i C Ab fr.o.m. 2017. Alla de tre bolagens räkenskapsperiod är ett kalenderår.

B Ab fusioneras i A Ab 30.6.2018. A Ab och C Ab, som har övergått till A:s ägo i samband med fusionen, kan ge varandra koncernbidrag redan under skatteåret 2018.

Exempel 16

A Ab, som i sin helhet ägs av Y Ab, har ägt B Ab:s hela aktiestock från och med 2016. Båda bolagens räkenskapsperiod är ett kalenderår. A Ab genomgår 30.6.2018 en partiell delning så att bl.a. B Ab:s aktiestock övergår till bolag X Ab som bildas i samband med den partiella delningen och vars aktier Y Ab får i delningsvederlag. A Ab som delats partiellt och B Ab kan ge varandra koncernbidrag under skatteåret 2018.

Exempel 17

A Ab som ägs av en fysisk person har ägt B Ab:s hela aktiestock från och med 2016. Båda bolagens räkenskapsperiod är ett kalenderår. A Ab genomgår 30.6.2018 en partiell delning så att bl.a. B Ab:s aktiestock övergår till bolag X Ab som är under bildning. Eftersom aktievederlaget i samband med den partiella delningen betalas till det ursprungliga bolagets delägare – i det här fallet alltså till en fysisk person – finns det inte efter den partiella delningen något koncernförhållande som avses i koncernbidragslagen mellan A Ab och B Ab. Därför kan bolagen inte ge varandra koncernbidrag för skatteåret 2018 eller därefter.

Exempel 18

A Kb bildas om till ett aktiebolag med namnet A Ab i en ändring av verksamhetsform som avses i 24 § i ISkL. A Ab införs i handelsregistret 1.6.2018. Bolagets första räkenskapsperiod går ut 31.12.2018. Till tillgångarna som A Ab fick från A Kb ingick bl.a. B Ab:s hela aktiestock. B Ab:s räkenskapsperiod är ett kalenderår. A Ab och B Ab kan ge varandra koncernbidrag under skatteåret 2018.

HFD 22.8.2005 liggare 2063

För A omfattade skatteåret 1999 två räkenskapsperioder, dvs. 1.2.1998–31.1.1999 och 1.2–30.12.1999. Under den första av räkenskapsperioderna hade A givit 544 400 mark i koncernbidrag till ett aktiebolag som hörde till samma koncern. Efter avdrag av detta bidrag var näringsverksamhetens resultat 152 mark. Den senare räkenskapsperioden uppvisade en förlust om 2 924 217 mark, varför de bägge räkenskapsperiodernas sammanslagna resultat, som samtidigt var hela skatteårets resultat, uppvisade en förlust om 2 924 065 mark. Eftersom det koncernbidrag som A hade givit aktiebolaget i fråga hade varit större än näringsverksamhetens resultat för skatteåret före avdrag av koncernbidrag, godtogs inte koncernbidraget som kostnad för A.

Exempel 19

Bolaget har gett 200 000 euro i koncernbidrag. Bolaget bedriver näringsverksamhet och jordbruk och det sammanlagda resultatet från dessa före avdrag för koncernbidrag uppgår till 300 000 euro. Av detta belopp hör 180 000 euro till jordbrukets förvärvskälla och 120 000 euro är inkomst av näringsverksamhet före avdrag för koncernbidraget. Av den anledningen får man i koncernbidrag dra av endast 120 000 euro. Av koncernbidraget återstår oavdraget i beskattningen 80 000 euro.

Hela beloppet, dvs. 200 000 euro, som bolaget gett i koncernbidrag räknas dock som skattepliktig inkomst för det mottagande bolaget, även om givaren inte delvis av ovan nämnda skäl hade kunnat dra av det i beskattningen.

HFD 7.3.1996 liggare 660

Ett dotterbolag som den skattskyldige äger i sin helhet hade gett till moderbolaget under skatteåret ett bidrag som var avsett att vara ett koncernbidrag enligt koncernbidragslagen. Mottagaren hade bokfört bidraget som sin inkomst och dotterbolaget som sin utgift. Bidraget godkändes dock inte som avdragsgillt koncernbidrag i givarens beskattning eftersom koncernförhållandet inte hade fortgått hela skatteåret. Då man inte hade uppvisat någon annan grund för varför bidraget som dotterbolaget gav till moderbolaget skulle vara skattefritt, utgjorde bidraget skattepliktig inkomst för moderbolaget.

Parternas företagsform och inhemska ursprung

HFD 2003:33 Ett aktiebolag som är registrerat i Finland hade varken fast driftställe, lokaliteter, ledning eller annan personal i Finland och utövade inte näringsverksamhet eller någon annan verksamhet i Finland. Med stöd av inkomstskattelagen betraktades bolaget som inhemskt i Finland och enligt dansk nationell lagstiftning som inhemskt i Danmark, där det hade sitt fasta driftställe. Bolagets dubbla hemvist avgjordes enligt artikel 4 i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet (FördrS 26/1997) så, att bolaget vid tillämpningen av skatteavtalet ansågs ha hemvist i Danmark, varvid rätten att beskatta bolaget för dess globala inkomst tillfaller Danmark. Då de finländska dotterbolagen inte hade betalat koncernbidrag till bolaget för näringsverksamhet som bedrivs här på det sätt som förutsätts i 2 § lagen om koncernbidrag vid beskattningen, ändrade högsta förvaltningsdomstolen inte centralskattenämndens förhandsavgörande, enligt vilket koncernbidrag som dotterbolagen betalade till sitt finländska moderbolag inte under de förhållanden som hade framställts i ansökan kunde betraktas som avdragbar utgift i beskattningen av dotterbolagen, som hade sökt förhandsavgörande. Förhandsavgörande för inkomstbeskattningen av samfund under åren 2002 och 2003.

1, 2, 3 och 6 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen
4 artikel i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet (FördrS 26/1997)

HFD 2003:79 Ett svenskt aktiebolag som hade fast driftställe (en filial) i Finland och ett finländskt aktiebolag vars moderbolag var registrerat i Nederländerna hörde till samma koncern. Det svenska aktiebolagets fasta driftställe (filialen) i Finland och det finländska aktiebolaget kunde betala varandra koncernbidrag som var avdragbara vid beskattningen. Förhandsavgörande för året 2002.

2 och 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen
Artikel 27 styckena 2 och 4 i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet
Artikel 25 stycke 4 i avtalet mellan Republiken Finland och kungariket Nederländerna för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet
Artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen

HFD 2007:92 I ett mål i högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om ett aktiebolag, som var allmänt skattskyldigt i Finland, hade rätt att i sin beskattning få avdrag för ett koncernbidrag till ett bolag som hörde till samma koncern, men som hade sitt hemvist i Förenade kungariket, för att mottagarbolaget med bidraget skulle täcka sina så kallade kapitalförluster.

Medan målet ännu var anhängigt gav Europeiska gemenskapernas domstol 18.7.2007 i ett annat mål, C-231/05, Ab AA, ett förhandsavgörande om att artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat (alltså den finska lagstiftningen om koncernbidrag) enligt vilken ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat har rätt att från sin skattepliktiga inkomst dra av ett koncernbidrag som det lämnar till sitt moderbolag endast om moderbolaget har sitt säte i samma medlemsstat. Med hänsyn till vad gemenskapsdomstolen hade yttrat i målet som gällde Ab AA, ansåg högsta förvaltningsdomstolen att även om förlusterna i det koncernbolag som hade sin hemvist i Förenade kungariket eventuellt blev slutliga och att koncernens totala inkomst inte kunde minskas med denna förlust på något annat sätt än att det koncernbolag som hade sin hemvist i Finland beviljade ett koncernbidrag till det förlustbringande koncernbolaget, var detta ändå inte något som medförde att villkoret i lagen om koncernbidrag att bägge bolagen skall vara inhemska bolag borde anses strida mot artikel 43 i EG-fördraget. Förhandsavgörande för skatteåret 2006.

1, 2 och 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen
Artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
Europeiska gemenskapernas domstols domar 13.12.2005 i målet C-446/03, Marks & Spencer plc mot David Halsey (Her Majesty´s Inspector of Taxes) och 18.7.2007 i målet C-231/05, Ab AA.

HFD 2007:93 I ett mål i högsta förvaltningsdomstolen gällde frågan om huruvida ett aktiebolag, som var allmänt skattskyldigt i Finland, hade rätt att i sin beskattning få avdrag för ett koncernbidrag till ett bolag som hörde till samma koncern, men som hade sitt hemvist i Förenade kungariket.

Sedan europeiska gemenskapernas domstol, i ett förhandsavgörande som domstolen gav på högsta förvaltningsdomstolens begäran, hade yttrat att artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken ett dotterbolag med hemvist i denna medlemsstat har rätt att från sin skattepliktiga inkomst dra av ett koncernbidrag som det lämnar till sitt moderbolag endast om moderbolaget har sitt säte i samma medlemsstat, har högsta förvaltningsdomstolen förkastat besvären, i vilka yrkades att ett bolag i sin beskattning i Finland skulle få dra av ett koncernbidrag som det givit till ett bolag inom samma koncern, som hade sitt hemvist i förenade kungariket Storbritannien. Förhandsavgörande för inkomstbeskattningen av samfund under åren 2004 och 2005.

Europeiska gemenskapernas domstols dom 18.7.2007 i målet C-231/05, Ab AA
Högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD:2005:29
1, 2 och 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen
Artikel 43 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen
Rådets direktiv om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (90/435/EEG)

HFD 2020:36 Ett svenskt dotterbolag B AB som A Ab ägde i sin helhet hade vid beskattningen som verkställts i Sverige fastställts förluster vid beskattningen för skatteåren 2001–2003 och 2008. B AB:s verksamhet hade avslutats 2008. A Ab hade för avsikt att under skatteåret 2019 ge koncernbidrag till B AB så att B AB:s nämnda förluster kunde täckas mot koncernbidraget som A Ab gav.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det villkor om att mottagaren är inhemsk i 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen som är en förutsättning för att koncernbidrag ska vara avdragbara i beskattningen, inte utgjorde en begränsning av den etableringsfrihet som avses i artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens verksamhet, med beaktande av att förluster i bolag som får koncernbidrag i motsvarande inhemska situationer med stöd av 119 § 1 mom. i inkomstskattelagen inte längre kan dras av under år 2019 då koncernbidraget gavs. Således fick A Ab inte dra av koncernbidraget till B AB i sin beskattning. Förhandsavgörande. Skatteåret 2019.

3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen
119 § 1 mom. i inkomstskattelagen
Artikel 49 och 54 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

HFD 2020:51 A AS var ett aktiebolag som A-koncerns moderbolag grundat år 2006 i Lettland och vars aktiestock A-koncerns moderbolag år 2013 hade överlåtit i sin helhet till sitt dotterbolag A Ab. A AS:s verksamhet hade varit förlustbringande och bolagets verksamhet hade lagts ned 2017. A AS hade under samma år sålt alla omsättnings- och anläggningstillgångar. I A-koncernen ansågs A AS:s försäljning till en utomstående part inte utgöra ett konkret alternativ, utan det var meningen att A AS skulle fusioneras i moderbolaget A Ab. Enligt utkastet till fusionsplanen var A AS:s tillgångar större än beloppet av bolagets skulder. I den lettiska skattelagstiftningen hade man fastställt begränsningar för hur rätten att dra av förluster ska begränsas i en situation där det sker ändringar i ett förlustbringande bolags ägande och i en situation där ett förlustbringande bolag fusioneras.

Skatteförvaltningen hade i ett förhandsavgörande för skatteåret 2017 meddelat att A Ab i sin beskattning kan dra av de slutliga förlusterna för dotterbolaget A AS för skatteåren 2008–2017, som beräknats enligt bestämmelserna i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet efter att A AS fusionerats med A Ab på det sätt som avses i 119 § i inkomstskattelagen. Förvaltningsdomstolen hade avslagit besväret från Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att A Ab på basis av Europeiska unionens domstols rättspraxis skulle bevisa i ärendet att A AS hade utnyttjat alla sina möjligheter att beakta förlusterna i hemviststaten. Med beaktande av redogörelsen för A AS:s förmögenhetsställning hade A Ab inte visat att A AS inte under de kommande åren hade kunnat få åtminstone mindre finansieringsinkomster eller andra inkomster i sin hemviststat. A Ab hade inte heller påvisat att det inte fanns någon möjlighet att en tredje part, ifall A AS skulle säljas till den, skulle kunna beakta A AS:s förluster i Lettland under de kommande skatteåren. Därför upphävde högsta förvaltningsdomstolen förvaltningsdomstolens beslut och Skatteförvaltningens förhandsavgörande och yttrade som nytt förhandsavgörande att A Ab i sin beskattning inte kan dra av förlusterna från dotterbolaget A AS för skatteåren 2008–2017 efter att A AS fusionerats med A Ab. Förhandsavgörande för skatteåret 2017. Omröstning 4–1.

Artikel 49 och 54 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

117 §, 119 § 1 och 2 mom. samt 123 § 2 mom. i inkomstskattelagen

EU-domstolens dom 13.12.2005 (stora avdelningen), Marks & Spencer (C-446/03, EU:C:2005:763), dom 21.2.2013, A (C-123/11, EU:C:2013:84), dom 7.11.2013, K (C-322/11, EU:C:2013:716), dom 3.2.2015 (stora avdelningen), kommissionen v Förenade Kungariket Storbritannien och Nordirland (C-172/13, EU:C:2015:50), 17.12.2015, Timac Agro Deutschland GmbH (C-388/14, EU:C:2015:829) och 19.6.2019, Memira Holding AB (C-607/17, EU:C:2019:510)

HFD 1990 B 517 Moderbolag Y:s dotterbolag A hade dotterbolag B. Y ägde inte direkt någon del av B:s aktiekapital. Bolag B som tidigare hade verkat som holdingbolag började idka rörelse mot slutet av sin första räkenskapsperiod. Under dessa omständigheter och eftersom bolagens räkenskapsperioder gick ut samtidigt fanns det mellan moderbolag Y och bolag B ett koncernförhållande som avses i koncernbidragslagen redan under bolag B:s första räkenskapsperiod. Bolag B fick dra av från sitt resultat för räkenskapsperioden det koncernbidrag det hade betalat till bolag Y. Omröstning 4-1. Skatteåret 1989 Förhandsbesked. 2 §, 3 §, 5 § och 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/86) och (1249/88)

CSN 56/2000 A Ab ägde B Ab i sin helhet. Bägge två var bolag som bedrev rörelse och deras räkenskapsperiod var ett kalenderår. B Ab hade sålt sin rörelseverksamhet till en köpare utanför koncernen 1.1.2000. Efter det hade det ingen rörelseverksamhet. Eftersom B Ab hade bedrivit rörelse under skatteåret 2000 fick det dra av koncernbidraget som det under samma år hade gett till A Ab. Skatteåret 2000. Lag om koncernbidrag vid beskattningen

EJ ÄNDRATS HFD 16.10.00 liggare 2590

CSN 23/2018 Bolaget A som grundats i en annan EU-stat ägde 100 procent av aktierna i finska B Abp och bolaget C som grundats i en tredje EU-stat. Bolaget C:s affärsverksamhet hade varit förlustbringande och i koncernen hade beslutet fattats att avsluta verksamheten. Eftersom bolaget C enligt ansökan inte bedrev näringsverksamhet i Finland ansåg centralskattenämnden att B Abp inte kunde ge sådant bidrag som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen för att täcka C:s förluster.

Det finska koncernbidragssystemet skulle bedömas i förhållande till EU:s grundläggande friheter med tanke på den etableringsfrihet som anges i artikel 49 i FEUF. Då man tog i beaktande att i B Abp i det aktuella fallet inte var C:s moderbolag och B Abp inte heller kan anses vara etablerat i en tredje EU-stat på det sätt som avses i artikel 49 i FEUF, behövde man inte ta ställning till om det finländska koncernbidragssystemet försatte B Abp i en svagare position än i en sådan ägarstruktur där både koncernbidragsmottagaren och koncernbidragsgivaren var inhemska bolag.

Centralskattenämnden ansåg att på basis av den redogörelse som framlades i ansökningshandlingarna var bolaget A i det aktuella fallet en i 6 b § 7 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet avsedd juridisk person som på basis av aktieinnehavet hade sådan bestämmanderätt i både B Abp och bolaget C som motsvarar den bestämmanderätt som avses i 8 kap. 12 § i aktiebolagslagen. På basis av detta kunde 16 § 7 punkten i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet tillämpas på en eventuell förlust av fodringarna mellan B Abp:s och bolaget C under de omständigheter som beskrivs i ansökan och förlusten var således inte avdragbar i B Abp:s beskattning. Förhandsavgörande för skatteåret 2018. 2 och 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, 16 § 7 mom. i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

HFD 11.6.2020 T 2571 (ingen ändring)

HFD 2019:150 C Ab hade grundats som ett samföretag som idkar forsknings- och utvecklingsverksamhet. Bolagets forsknings- och utvecklingsverksamhet hade senare lagts ned och år 2019 omfattade bolagets verksamhet endast åtgärder för förvaltning och nedläggning av bolaget. Syftet var att A Ab och B Ab som hörde till samma koncern skulle under skatteåret 2019 ge koncernbidrag till C Ab. Bidraget skulle täcka kostnaderna för förvaltning och nedläggning av C Ab samt de förluster som fastställts i beskattningen för tidigare skatteår.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att bestämmelsen i 7 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet också omfattar utgifterna för nedläggning av ett aktiebolag som bedrev rörelseverksamhet och att näringsverksamheten i allmänhet ska anses fortsätta tills aktiebolaget lagts ned. Det var inte motiverat att tolka begreppet affärsverksamhet i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet på annat sätt än begreppet affärsverksamhet i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Trots att den egentliga forsknings- och produktutvecklingsverksamheten hade upphört för länge sedan kunde man i ärendet inte anse att C Ab inte bedrivit affärsverksamhet år 2019. Således betalade A Ab och B Ab under skatteåret 2019 koncernbidrag på det sätt som avses i 2 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen för den affärsverksamhet som C Ab bedriver. Förhandsavgörande. Skatteåret 2019. 2 § (825/1986) i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, 1 § och 7 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet

Hur koncernförhållandet uppstår

HFD 1992 B 509 Samfund som registrerats i Nederländerna betraktades inte som dottersamfund avsedda i 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Då 4 punkten 26 artikeln om förbud mot diskriminering i avtalet mellan republiken Finland och kungariket Nederländerna för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet beaktades, fick ett finskt dotterbolag A Ab, vars hela aktiestock ägdes av ett i Nederländerna registrerat samfund, avdra koncernbidraget som bolaget givit koncernens finska moderbolag B Ab under räkenskapsperioden som upphört 31.12.1990 såsom koncernbidrag enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Omröstning 4-2-1. Skatteåret 1990 Förhandsbesked. 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, artikel 26.4 i avtalet mellan republiken Finland och kungariket Nederländerna för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

HFD 1992 B 510 Samfund som registrerats i Sverige ansågs inte som dottersamfund som avses i 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Då 4 punkten 27 artikeln om förbud mot diskriminering i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet beaktades, behandlades det koncernbidrag som ett finskt dotterbolag A Ab, vars hela aktiestock ägdes av ett i Sverige registrerat samfund, gett åt koncernens finska moderbolag som rörelseinkomst i beskattningen av moderbolaget på ett sätt som avses i 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Skatteåren 1991 och 1992. Omröstning 4–2–1.

HFD 10.5.2000 liggare 864 Ett bolag, som var av ett danskt bolag helt ägt dotterbolag, hade för avsikt att år 2000 genomgå en delning för att bilda två separata bolag. Enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen kunde det nya bolaget som uppkom vid delningen dra av koncernbidraget som det gett sitt systerbolag trots att moderbolaget inte var inhemskt. Förhandsavgörande skatteåren 2000 och 2001. 3 § i lagen on koncernbidrag vid beskattningen, artikel 27.4 i avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

HFD 2004:65 Aktiebolagen A och B ingick i en internationell koncern vars moderbolag C Inc. hade sin hemort i Amerikas förenta stater. Dotterbolagen till C Inc. som hade hemvist i Förenta staterna ägde ett holdingbolag med hemvist i Bermuda, som i sin tur ägde hela aktiestocken i A och B genom dotterbolag med hemvist i Bermuda och Storbritannien. Aktiebolagen A och B, som utövade näringsverksamhet i Finland, hade avsett att ge varandra koncernbidrag här.

Centralskattenämnden konstaterade att det inbördes koncernförhållandet mellan aktiebolagen A och B bildades genom bolag som hade hemvist i Bermuda och som inte var inhemska samfund enligt 3 § lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Artikeln om diskrimineringsförbud i avtalen var inte tillämplig, eftersom Finland och Bermuda inte har ett dubbelbeskattningsavtal och eftersom dubbelbeskattningsavtalet mellan Finland och Förenta staterna inte kan tillämpas då koncernförhållandet bildades genom bolag med hemvist i Bermuda.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det var fråga om företag vars kapital indirekt ägdes av personer med hemvist i den andra avtalsslutande staten enligt artikel 24 stycke 4 i avtalet mellan Finland och Förenta staterna. Därför skulle bestämmelsen om diskrimineringsförbud enligt nämnda avtal tillämpas i ärendet. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde centralskattenämndens beslut och förklarade som nytt förhandsavgörande att aktiebolagen A och B under de omständigheter som beskrivs i ansökan om förhandsavgörande kunde ge varandra koncernbidrag enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Förhandsavgörande för skatteåren 2003 och 2004.

3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, artikel 24 styckena 1 och 4 i avtalet mellan Republiken Finlands regering och Amerikas Förenta Staters regering för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet

Beräkning av ägarandelar

HFD 6.10.1987 liggare 4138 A Ab ägde 30 000 aktier av B Ab:s 36 300 aktier. Resten av B Ab:s aktier ägdes av Fastighetsaktiebolag C som är B Ab:s helägda dotterbolag och D A/S. Fastighetsaktiebolag C ägde 2 670 aktier och D A/S 3 630 aktier. Eftersom A Ab inte ägde minst nio tiondedelar av B Ab:s aktiestock och A Ab inte heller ägde sådana aktier i fastighetsaktiebolag C, D A/S eller andra bolag som hade kunnat beaktas vid beräkningen av ägarandel enligt 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, kunde A Ab och B Ab inte i statsbeskattningen ge varandra ett sådant koncernbidrag som avses i den nämnda lagen. Skatteåret 1987 Skatteåret 1988 Förhandsbesked. 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 31.5.1990 liggare 1882 Moderbolag Y:s dotterbolag A hade dotterbolag B. Y hade inte någon direkt ägarandel av B:s aktiekapital. Bolag B som tidigare hade verkat som holdingbolag började idka rörelse mot slutet av sin första räkenskapsperiod. Under dessa omständigheter och eftersom bolagens räkenskapsperioder gick ut samtidigt fanns det mellan moderbolag Y och bolag B ett koncernförhållande som avses i koncernbidragslagen redan under B:s första räkenskapsperiod. B fick dra av från sitt resultat för räkenskapsperioden det koncernbidrag det hade betalat till moderbolag Y. Omröstning 4-1. Skatteåret 1989 Förhandsbesked. 2 §, 3 §, 5 § och 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (825/86) och (1249/88)

HFD 5.11.1990 liggare 3789 Moderbolag E hade ägt hela aktiestocken i sina två dotterbolag A och B i slutet av 1989. Dotterbolag A hade likaså ägt alla aktier i bolag C. Räkenskapsperioden för alla bolag var ett kalenderår. Mellan bolagen B och C ansågs det finnas ett sådant koncernförhållande som avses i 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen även om moderbolag E och dess dotterbolag B inte ägde några aktier i bolag C, som är dotterbolag till A som hör till koncernen. Om B gav till C ett koncernbidrag under skatteåret 1990 skulle koncernbidraget i beskattningen av de båda bolagen behandlas enligt 4 § i nämnda lag. Ändring hade sökts endast på den grunden att det inte fanns ett sådant koncernförhållande mellan B och C som avses i 3 § i nämnda lag, eftersom E och B inte ägde några aktier i C. Omröstning 4-1. Skatteåret 1990 Förhandsbesked. 3 §, 4 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

CSN 79/2006 B Ab ägde 60 % av aktierna i A Ab. A Ab hade skaffat sina egna aktier så att det själv ägde resten, dvs. 40 % av aktiekapitalet. Egna aktier som A Ab själv besitter beaktades inte när man beräknade 90 procents ägarandel enligt 3 § i koncernbidragslagen. Mellan B Ab och A Ab ansågs det föreligga ett sådant koncernförhållande som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. A Ab kunde dra av i beskattningen det koncernbidrag som det hade gett till B Ab. Förhandsavgörande för åren 2007 och 2008. 3 § 1 och 3 mom. i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

Koncernförhållandets längd

HFD 1990 B 519 Före ökning av B Ab:s aktiekapital 27.12.1989 hade moderbolag E Ab tillsammans med sitt dotterbolag A Ab ägt ett mindre antal aktier i det förstnämnda bolaget än vad som förutsätts i 3 § 1 mom. i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. I aktieemissionen hade E Ab och A Ab tillsammans tecknat så många aktier i B Ab att bolagens ägarandel hade överstigit de nio tiondedelar som föreskrivs i nämnda lagrum.

Enligt 7 § 1 punkten i lagen om koncernbidrag vid beskattningen förutsätts dessutom för att ett bidrag ska behandlas som koncernbidrag att koncernförhållandet mellan givaren och mottagaren enligt 3 § har fortgått hela skatteåret. Räkenskapsperioden för alla bolag var ett kalenderår. När man beaktade bestämmelserna i 4 kap. 9 § 2 och 3 mom. i aktiebolagslagen och att ökningen av aktiekapitalet inte hade antecknats i handelsregistret före 1.1.1990 hade det koncernförhållande som avses i 3 § 1 mom. i lagen om koncernbidrag vid beskattningen mellan modersamfund E och dottersamfund B således inte fortgått hela skatteåret 1990. När man beaktade även 3 § 2 mom. i nämnda lag upphävde HFD centralskattenämndens beslut och förhandsbesked samt angav som nytt förhandsbesked att om E Ab under skatteåret 1990 gav koncernbidrag till B Ab, fick E Ab inte räkna bidraget som kostnad i sin beskattning på basis av lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Omröstning 3–2. Förhandsavgörande för skatteåret 1990. 3, 4, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, 4 kap. 9 § 2 och 3 mom. i lagen om aktiebolag

HFD 9.12.1994 liggare 6064 A Ab:s aktier hade 1.9.1987 sålts till B Ab som då var under bildning. Bolagets konstituerande bolagsstämma hölls 10.9.1987 och det infördes i handelsregistret 28.10.1987. Dotterbolag A Ab hade under sin räkenskapsperiod 1.1.1988-31.1.1989 gett till sitt moderbolag B Ab, vars räkenskapsperiod var 10.9.1987-31.1.1989, ett koncernbidrag på 8 550 000 mark vilket belopp länsskattenämnden godkände som avdrag från A Ab:s skattepliktiga rörelseinkomst.

Beskattningsombudet yrkade i sitt besvär att koncernbidraget skulle läggas till A Ab:s inkomst eftersom räkenskapsperioden för koncernbidragets mottagare B Ab hade börjat redan tidigare än räkenskapsperioden för koncernbidragets givare A Ab.

A Ab:s och B Ab:s koncernförhållande ansågs ha fortgått under hela det skatteår som ärendet gällde. Koncernbidraget kunde sålunda dras av från dotterbolag A Ab:s inkomst. Skatteåret 1989. 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 1995 B 508 A Ab hade under sin räkenskapsperiod 1.4.1993–31.3.1994 bildat ett dotterbolag B Ab 28.2.1994. A Ab ägde B Ab:s hela aktiestock. B Ab infördes i handelsregistret 23.3.1994. A Ab:s följande räkenskapsperiod och B Ab:s första räkenskapsperiod gick ut 31.12.1994. Om dotterbolag B Ab gav till sitt moderbolag A Ab under dess räkenskapsperiod 1.4–31.12.1994 ett koncernbidrag som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, fick B Ab dra av bidraget från sin skattepliktiga näringsinkomst eftersom koncernförhållandet mellan bolagen ansågs ha fortgått hela skatteåret och eftersom B Ab:s räkenskapsperiod och A Ab:s senare räkenskapsperiod gick ut samtidigt. Skatteåret 1994 Förhandsbesked. 3 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 1995 B 509 Moderbolag A vars räkenskapsperiod var 1.1–31.12.1994 ägde vid utgången av den föregående räkenskapsperioden, dvs. 31.12.1993, 83,30 procent av sitt dotterbolag B:s aktiestock. A blev ägare av resten, dvs. 16,70 procent av B:s aktiestock, genom en affär 1.1.1994. A fick inte dra av i sin beskattning det koncernbidrag som det gav till B under räkenskapsperioden 1.1–31.12.1994 eftersom koncernförhållandet mellan A och B inte hade fortgått hela skatteåret 1994. Omröstning 3–2. Förhandsbesked för året 1994. 3 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 7.3.1996 liggare 660 Ett dotterbolag som den skattskyldige äger i sin helhet hade gett till moderbolaget under skatteåret ett bidrag som var avsett att vara ett koncernbidrag enligt koncernbidragslagen. Mottagaren hade bokfört bidraget som sin inkomst och dotterbolaget som sin utgift. Bidraget godkändes dock inte som avdragsgillt koncernbidrag i givarens beskattning eftersom koncernförhållandet inte hade fortgått hela skatteåret. Då man inte hade uppvisat någon annan grund för varför dotterbolagets koncernbidrag till moderbolaget skulle vara skattefritt, utgjorde bidraget skattepliktig inkomst för moderbolaget. Skatteåret 1991. 4 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, 2 §, 3 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 8.10.1997 liggare 2511 Ett bolag hade 29.2.1992 gett koncernbidrag till två bolag i samma koncern. Räkenskapsperioden för alla tre bolag omfattade tidsperioden 1.3.1991–29.2.1992. Under följande räkenskapsperiod, dvs. 31.8.1992, sålde moderbolaget bolagets aktier till ett bolag i en annan koncern. Räkenskapsperioden för denna koncern var ett kalenderår. Lagen om aktiebolag förpliktade det köpta bolaget att avsluta sin räkenskapsperiod vid årets utgång, varefter räkenskapsperioden omfattade tidsperioden 1.3–31.12.1992. För bolaget avslutades år 1992 alltså två räkenskapsperioder, dvs. räkenskapsperioderna 1.3.1991–29.2.1992 och 1.3–31.12.1992. Länsrätten ansåg att bolaget från sina inkomster kunde dra av de koncernbidrag som det hade gett när man tog i beaktande att de tre bolagens respektive räkenskapsperioder var identiska och gick ut samtidigt. Ur bolagens synvinkel hade bidragen dessutom getts under samma skatteår dvs. under skatteåret 1992. Avdragsrätten påverkades inte av att skatteåret för givarbolaget till följd av ändringen av räkenskapsperioden som ägde rum efter att bolaget hade gett bidragen nu omfattade också räkenskapsperioden 1.3–31.12.1992. Skatteåret 1992. 3 §, 7 § 1 och 2 punkten i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, 2 § 2 punkten i beskattningslagen

Räkenskapsperiodernas utgång

HFD 1991 B 514 S Ab hade bolagiserat sin verksamhet till tre olika dotterbolag och grundat 23.8.1990 X Ab vars aktiestock S Ab ägde i sin helhet. X Ab började bedriva rörelseverksamhet 1.9.1990. Moderbolaget vars räkenskapsperiod var ett kalenderår hade med stöd av 11 kap. 10 § 2 mom. i lagen om aktiebolag ansökt om dispens från bokföringsnämnden för att X Ab som ska bildas ska kunna förlänga sin första räkenskapsperiod fram till 31.12.1991. Bokföringsnämnden har genom sitt beslut av 6.8.1990 beviljat dispensen. - S Ab hade ansökt om förhandsbesked om huruvida moderbolaget kan dra av i sin beskattning de koncernbidrag som det gett till sitt dottersamfund X Ab både för skatteåret 1990 och 1991 i enlighet med bestämmelserna i lagen om koncernbidrag vid beskattningen om X Ab infördes i handelsregistret senast 31.12.1990. Centralskattenämnden ansåg att om S Ab betalade koncernbidraget för 1990 och X Ab upprättade bokslut först 31.12.1991, påverkade koncernbidraget i enlighet med lagens syfte inte beskattningen av betalar- och mottagarbolaget för samma skatteår. Med hänsyn till detta och när man beaktade att bokföringsnämndens tillstånd enligt 7 § 2 punkten i lagen om koncernbidrag vid beskattningen och även lagens 4 § inte avsåg ett sådant här fall utan ett tillstånd till att räkenskapsperioder under samma kalenderår får gå ut vid olika tidpunkter, ansågs att villkoren enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen inte uppfylldes för året 1990. S Ab fick inte dra av det koncernbidrag som det gav till sitt dotterbolag X Ab under skatteåret 1990. HFD avslog S Ab:s besvär. Skatteåret 1990 Förhandsbesked. 4 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

CSN 23/1994 B Ab hade från och med 1989 ägt A Ab:s aktiestock och C Ab hade för sin del från och med 1989 ägt B Ab:s hela aktiestock. Koncern C:s räkenskapsperiod hade varit 1.4–31.3. C Ab:s aktiestock hade 25.3.1992 köpts av D Ab vars räkenskapsperiod var ett kalenderår. C Ab:s och B Ab:s räkenskapsperiod hade ändrats så att den räkenskapsperiod som hade börjat 31.3.1992 hade gått ut 31.12.1992. A Ab:s räkenskapsperiod hade ändrats först 1993 så att A Ab hade avslutat två räkenskapsperioder, dvs. 1.4.1992–31.3.1993 och 1.4–31.12.1993 år 1993. Räkenskapsperioden för andra bolag i samma koncern var 1.1–31.12.1993. A Ab hade som avsikt att ge koncernbidrag till sitt moderbolag C Ab under 1993. Då räkenskapsperioderna för koncernbidragets givare och mottagare inte gick ut samtidigt i fråga om A Ab:s räkenskapsperiod 1.4.1992–31.3.1993, betraktades det koncernbidrag som A Ab gav under denna räkenskapsperiod inte som koncernbidrag enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Det koncernbidrag som A Ab gav under räkenskapsperioden 1.3–31.12.1993 betraktades i stället som koncernbidrag enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Skatteåret 1993. 2 §, 3 §, 7 § 1 och 2 punkten i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

Företagsomstruktureringar och ändringar av företagsform

HFD 1989 B 514 Ett andelsslakteri hade 1988 ingått ett avtal om fusion med ett annat andelslag. Meningen var att fusionen skulle genomföras under 1989 dvs. före 31.12.1989. Andelsslakteriet hade fr.o.m. 25.6.1986 bland annat ägt hela aktiestocken i ett aktiebolag som bedrev rörelseverksamhet. Alla tre samfundens räkenskapsperiod var ett kalenderår. Då andelsslakteriets räkenskapsperiod skatteåret 1989 till följd av fusionen inte gick ut samtidigt som dotterbolagets räkenskapsperiod, kunde det bidrag som andelsslakteriet hade i avsikt att ge till sitt dotterbolag inte betraktas som koncernbidrag som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Skatteåret 1989 Förhandsbesked. 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 1991 B 513 X Ab hade ägt A Ab:s och B Ab:s hela aktiestock redan före ingången av den räkenskapsperiod som började 1.1.1990. Räkenskapsperioden för alla dessa bolag var ett kalenderår. X Ab och Y Ab hade fusionerats till ett nytt aktiebolag till vilket X Ab:s och Y Ab:s tillgångar och skulder hade överförts. Koncernförhållandet enligt 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen mellan dotterbolag A Ab som gav bidraget och dotterbolag B Ab som mottog bidraget ansågs ha fortgått hela skatteåret 1990 även om moderbolaget mitt i sin räkenskapsperiod hade fusionerats med ett annat aktiebolag till ett nytt aktiebolag. A Ab fick dra av i sin beskattning det koncernbidrag som det gav till B Ab år 1990. Omröstning 5–2. Skatteåret 1990 Förhandsbesked. 3 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 1996 B 508 X Ab hade bolagiserat en del av sin rörelseverksamhet genom att bilda A Ab vars konstituerande möte hade hållits 21.11.1989 och som hade införts i handelsregistret 27.12.1989. A Ab:s första räkenskapsperiod hade varit 27.12.1989–28.2.1990. X Ab hade tecknat alla aktier i A Ab och överlåtit mot dem som apport bland annat B Ab:s hela aktiestock. B Ab:s räkenskapsperiod hade varit 1.3.1989–28.2.1990. B Ab hade i februari 1990 gett A Ab ett koncernbidrag på 1 500 000 mark. Då dotterbolag B Ab:s aktier hade överlåtits till moderbolag A Ab som apport, hade koncernförhållandet som avses i 3 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen mellan B Ab och A Ab inte på ett sätt avses i 7 § 1 punkten i nämnda lag fortgått B Ab:s hela skatteår. Därför kunde det koncernbidrag som B Ab gett inte betraktas som avdragsgill utgift i bolagets beskattning. Omröstning 3–2. Skatteåret 1990. 3 §, 4 §, 7 § 1 punkten i lagen om koncernbidrag vid beskattningen, 2 kap. 4 § 1 punkten i lagen om aktiebolag

HFD 18.5.2009 liggare 1202 A Ab hade delats i en total delning 1.1.2008 och överfört största delen av sina tillgångar och skulder till det verksamma bolaget B Abp, och den återstående delen skulle överföras till ett bolag som nyligen bildats. I delningen överfördes till B Abp bland annat aktierna i A Ab:s helägda dotterbolag X Ab och Y Ab. Räkenskapsperioderna för samtliga bolag avslutades samtidigt 31.12.2008. Vid delningen fick aktieägarna i A Ab som vederlag nya aktier i B Abp i förhållande till deras tidigare aktieinnehav i A Ab så att A Ab:s aktieägare efter delningen ägde cirka 80 procent av aktierna i B Abp.

Det koncernförhållande som avses i lagen om koncernbidrag vid beskattningen och som före delningen rått mellan det överlåtande A Ab och dess dotterbolag X Ab och Y Ab rådde efter delningen mellan B Abp och de aktuella dotterbolagen. När hänsyn togs till kontinuitetsprincipen som tillämpas på delning i beskattningen, kunde X Ab och Y Ab ge B Abp koncernbidrag under delningsåret 2008. Förhandsavgörande för året 2008. 2, 3, 4 och 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

CSN 297/1996 X Ab bedrev teknisk partihandel, VVVE-entreprenadverksamhet, värdepappershandel och fastighetsrörelseverksamhet. X Ab hade i avsikt att överföra alla tillgångar och skulder som anknyter till teknisk partihandel som verksamhetsöverlåtelse till sitt dotterbolag A Ab som ska bildas. Av X Ab:s personal skulle ca 95 % övergå till A Ab. Efter verksamhetsöverlåtelsen skulle ca 10-15 personer fortsätta sin anställning hos X Ab. X Ab:s årliga omsättning skulle vara ca 50 miljoner mark och den skulle i huvudsak bestå av uthyrning av fastigheter och av intäkter från handel med masskuldebrev. I X Ab:s balansräkning 31.12.1995 fanns en övergångsreservering på ca 80,5 miljoner mark av vilken X Ab hade som avsikt att överföra ca 55,8 miljoner mark till A Ab, medan resten, 24,7 miljoner mark, skulle bli kvar i X Ab. Den andel av övergångsreserveringen som bildats utifrån partihandelslagret var 37,5 % och den andel som bildats utifrån partihandelns löner var 27,3 %. Andelen som bildats utifrån det lager som hör till värdepappershandel och koncernsförvaltning var 26,5 % och andelen som bildats utifrån löner som anknyter till dessa verksamheter var 2,2 %. Då X Ab överförde alla tillgångar och skulder som hänför sig till partihandelsrörelsen till A Ab och då också arbetstagare inom denna rörelse övergick till A Ab som ska bildas, ansåg man att den andel av övergångsreserveringen som gäller partihandelsrörelsen och som bestäms enligt tidpunkten för bildande av övergångsreserveringen hänförde sig till den rörelseverksamhet som ska överföras på ett sätt som avses i NärSkL 52 d §. Föremålet för överföringen jämte tillgångar, skulder och reserveringar ansågs bilda en sådan verksamhetsgren som avses i NärSkL 52 d §. X Ab fick i sin beskattning dra av det koncernbidrag enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen som det gav till det bildade bolaget A Ab efter att A Ab hade införts i handelsregistret förutsatt att räkenskapsperioderna för de båda bolagen avslutades samtidigt. Skatteåren 1996, 1997 och 1998 Omröstning 5–2. 1 §, 52 d § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, 2 §, 3.1 §, 7 § 1 och 2 punkten i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

CSN 127/1998 A Ab hade ägt 90,1 % av aktierna i B Ab och 100 % av aktierna i C Ab. Dessutom hade B Ab ägt 100 % av aktiestocken i D Ab och C Ab 9,9 % av aktiestocken i B Ab. A Ab och E Ab hade fusionerats till F Ab genom en kombinationsfusion. Fusionen och det nya bolaget hade tagits upp i handelsregistret 1.4.1998. F Ab:s första räkenskapsperiod var 1.4.1998−31.12.1998. De övriga bolagens räkenskapsperioder var ett kalenderår. B Ab eller D Ab hade för avsikt att ge F Ab ett koncernbidrag 1998. Mellan A Ab, B Ab och D Ab hade det funnits ett koncernförhållande innan A Ab fusionerades 1998. Mellan F Ab som bildades i fusionen samt B Ab och D Ab fanns likaså ett koncernförhållande efter fusionen. Det ansågs att det hade funnits ett koncernförhållande mellan givaren av koncernbidraget och mottagaren hela skatteåret 1998. Skatteåret 1998. 3 §, 7 § 1 mom. i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

CSN 190/1998 Det skatteåret 1998 delade P Ab:s helägda dotterbolag S Ab och H Ab, vars moderbolag samma övertagande bolag X Abp hade blivit vid delningen, hade för avsikt att skatteåret 1998 ge varandra eller sitt nya moderbolag X Abp ett koncernbidrag. Alla bolag bedrev rörelseverksamhet och deras räkenskapsperiod gick ut 31.12.1998. X Abp ägde S Ab:s och H Ab:s respektive aktiestockar i sin helhet. Under dessa omständigheter hade koncernförhållandet mellan givaren S Ab och mottagarna H Ab eller X Abp fortgått hela skatteåret 1998. S Ab kunde enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen dra av från sin beskattningsbara inkomst för år 1998 det koncernbidrag som det gav till sitt systerbolag H Ab eller moderbolag X Abp. Skatteåret 1998. 2, 3, 4, 6, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

Maximibeloppet av koncernbidrag

HFD 22.8.2005 liggare 2063 För A omfattade skatteåret 1999 två räkenskapsperioder, dvs. 1.2.1998 - 31.1.1999 och 1.2. - 30.12.1999. Under den första av dessa räkenskapsperioder hade A givit 544 400 mark i koncernbidrag till ett aktiebolag som hörde till samma koncern. Efter avdrag av detta bidrag var näringsverksamhetens resultat 152 mark. Den senare räkenskapsperioden uppvisade en förlust om 2 924 217 mark, varför de bägge räkenskapsperiodernas sammanslagna resultat, som samtidigt var hela skatteårets resultat, uppvisade en förlust om 2 924 065 mark. Eftersom det koncernbidrag som A hade givit aktiebolaget i fråga hade varit större än näringsverksamhetens resultat för skatteåret före avdrag av koncernbidrag, godtogs inte koncernbidraget som kostnad för A. Skatteåret 1999. 6 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

Periodisering av koncernbidrag och bokföringen

HFD 14.2.1990 liggare 519 B Ab hade fr.o.m. december 1988 ägt 90 procent av aktierna i A Ab. Räkenskapsperioden för båda bolagen var ett kalenderår. Bolagen sysslade med träförädlingsindustri. A Ab hade i avsikt att ge sitt moderbolag B Ab ett koncernbidrag under skatteår 1989 så att bidraget inte betalades i pengar utan det togs upp som fordran från A Ab. Koncernbidraget var bokfört som moderbolagets fordran från dotterbolaget fram till 1991–1993. Dotterbolaget fick dra av koncernbidraget med stöd av lagen om koncernbidrag vid beskattningen. Skatteåret 1989 Förhandsbesked. 2 § (825/86, 1249/88), 3 § och 5 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 13.11.1990 liggare 3928 Koncernens modersamfund E ägde A Ab:s aktiestock i sin helhet. E överförde en del av sin rörelseverksamhet samt en stor del av sina tillgångar och skulder som apport till B Ab som ska bildas. E var den enda ägaren av aktierna i B Ab. Dottersamfund A gav sitt modersamfund E ett koncernbidrag som bokfördes som kontoöverföring och som modersamfund E likaså överförde som apport till sitt dottersamfund B Ab. Dottersamfund B tecknade ökningen av A Ab:s aktiekapital i sin helhet och betalade teckningen av aktierna genom att kvitta den mot koncernbidragsfordringar som överfördes som apport. Det koncernbidrag som dottersamfund A gav till sitt modersamfund E ansågs som avdragsgillt i A:s beskattning. Omröstning 3-1-1. Skatteåret 1989 Förhandsbesked. 3 §, 4 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

HFD 1991 B 514 S Ab hade bolagiserat sin verksamhet i tre olika dotterbolag och grundat 23.8.1990 X Ab vars aktiestock S Ab ägde i sin helhet. X Ab började bedriva rörelseverksamhet 1.9.1990. Moderbolaget vars räkenskapsperiod var ett kalenderår hade med stöd av 11 kap. 10 § 2 mom. i lagen om aktiebolag ansökt om dispens från bokföringsnämnden för att X Ab som ska bildas ska kunna förlänga sin första räkenskapsperiod fram till 31.12.1991. Bokföringsnämnden har genom sitt beslut av 6.8.1990 beviljat dispensen. - S Ab hade ansökt om förhandsbesked om huruvida moderbolaget kan dra av i sin beskattning de koncernbidrag som det gett till sitt dottersamfund X Ab både för skatteåret 1990 och 1991 i enlighet med bestämmelserna i lagen om koncernbidrag vid beskattningen om X Ab infördes i handelsregistret senast 31.12.1990. Centralskattenämnden ansåg att om S Ab betalade koncernbidraget för 1990 och X Ab upprättade bokslut först 31.12.1991, påverkade koncernbidraget i enlighet med lagens syfte inte beskattningen av betalar- och mottagarbolaget för samma skatteår. Med hänsyn till detta och när man beaktade att bokföringsnämndens tillstånd enligt 7 § 2 punkten i lagen om koncernbidrag vid beskattningen och även lagens 4 § inte avsåg ett sådant här fall utan ett tillstånd till att räkenskapsperioder under samma kalenderår får gå ut vid olika tidpunkter, ansågs att villkoren enligt lagen om koncernbidrag vid beskattningen inte uppfylldes för året 1990. S Ab fick inte dra av det koncernbidrag som det gav till sitt dotterbolag X Ab under skatteåret 1990. HFD avslog S Ab:s besvär. Skatteåret 1990 Förhandsbesked. 4 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen

CSN 54/2018 Enligt ansökan ägde A-koncernens moderbolag A Ab aktiekapitalet i B Ab i sin helhet. Avsikten var att inom koncernen gå över till en modell där A Ab:s separata bokslut skulle med stöd av 7 a kap 3 § i bokföringslagen upprättas enligt de internationella redovisningsstandarder som avses i 7 a kap 1 § i samma lag. Avsikten var att B Ab även framöver skulle upprätta ett separat bokslut i enlighet med bokföringslagen och den finländska bokföringsstandarden.

Enligt ansökan ämnade B Ab tilldela koncernbidrag till A Ab genom att B Ab bokför det koncernbidrag som det beviljat i sitt bokslut i enlighet med bokföringslagen och den finländska bokföringsstandarden som en bokslutsdisposition på resultaträkningen och A Ab bokför det koncernbidrag som det erhållit på ett resultatpåverkande sätt som vinstutdelning (finansiell intäkt) i resultaträkningen i sitt bokslut som upprättas enligt de internationella redovisningsstandarderna.

Centralskattenämnden konstaterade, att A Ab:s bokslut enligt ansökan hade upprättats enligt de internationella redovisningsstandarderna och B Ab:s bokslut enligt bestämmelserna i bokföringslagen, och att de registreringar som gällde koncernbidraget hade bokförts på ett resultatpåverkande sätt i de resultaträkningar som ingick i de två bolagens officiella bokslut. Med beaktande av ordalydelsen av 5 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen samt den utredning som i ansökan hade lagts fram om registreringarna i de resultaträkningar som ingick i A Ab:s och B Ab:s bokslut, ansåg centralskattenämnden att under de förhållanden som beskrivits i ansökan kunde de registreringar som hade bokförts i bolagens bokslut betraktas som motsvarande utgifts- och inkomstregistreringar som avses i den ovannämnda bestämmelsen i lagen. Förhandsavgörande för skatteåren 2018 och 2019. 5 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen (ej laga kraft vunnet)

HFD 7.3.1996 liggare 660 Ett dotterbolag som den skattskyldige äger i sin helhet hade gett till moderbolaget under skatteåret ett bidrag som var avsett att vara ett koncernbidrag enligt koncernbidragslagen. Mottagaren hade bokfört bidraget som sin inkomst och dotterbolaget som sin utgift. Bidraget godkändes dock inte som avdragsgillt koncernbidrag i givarens beskattning eftersom koncernförhållandet inte hade fortgått hela skatteåret. Då man inte hade uppvisat någon annan grund för varför bidraget som dotterbolaget gav till moderbolaget skulle vara skattefritt, utgjorde bidraget skattepliktig inkomst för moderbolaget. Skatteåret 1991. 4 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet, 2 §, 3 §, 7 § i lagen om koncernbidrag vid beskattningen