Falska meddelanden har skickats ut i Skatteförvaltningens namn. Läs mer om falska meddelanden.

Distributionsskyldighet gällande biodrivmedel

Har getts
14.11.2018
Diarienummer
VH/2103/00.01.00/2018
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
Distributionsskyldighet gällande biodrivmedel

Anvisningen handlar om genomförande av distributionsskyldighet för biodrivmedel för åren 2019–2020.

Anvisningen ersätter anvisningen om distributionsskyldighet för biodrivmedel som utfärdats av Tullen 2016.

1 Allmänt

Lagen om främjande av användningen av biodrivmedel (446/2007) trädde i kraft i början av år 2008. Syftet med lagen är, i enlighet med biodrivmedelsdirektivet (i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG), att främja användningen av biodrivmedel för att motorbensin och dieselolja ska kunna ersättas i trafiken. Detta har genomförts genom att föreskriva om skyldigheten för drivmedelsdistributörer att till konsumtion årligen leverera en minimiandel biodrivmedel.

Skatteförvaltningen ska sörja för verkställigheten av lagen och utöva tillsyn över fullgörandet av skyldigheten. Tillsynen grundar sig på den anmälan som distributörerna årligen lämnar till Skatteförvaltningen. I anmälan anges, per produkt, energiinnehållet i de mängder motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som levererats till konsumtion under kalenderåret. Anmälan ska lämnas in senast i slutet av mars månad året efter det år som anmälan avser.

I juli 2017 trädde i kraft lagändringar som innehåller noggrannare bestämmelser än de nuvarande om dubbelräkningen av energiinnehållet i biodrivmedlen. Lagändringarna omfattar också kompletterande bestämmelser om distributionsskyldighet. Lagen kompletterades med en bilaga om de råvaror vars energiinnehåll från och med 2018 kan räknas dubbelt vid fullgörandet av distributionsskyldigheten. För avancerade biodrivmedel satts upp en tilläggsskyldighet och till grödor en övre gräns. De ska följas från och med år 2020. Dessutom föreskrivs en övre gräns för överskridande av distributionsskyldigheten från och med början av år 2019.

2 Distributionsskyldigheter gällande biodrivmedel

2.1 Distributionsskyldighet i procent gällande biodrivmedel

Distributionsskyldighet i procent av det totala energiinnehållet i de transportdrivmedel som levererats till konsumtion är:

  • 10 procent år 2016
  • 12 procent år 2017
  • 15 procent år 2018
  • 18 procent år 2019
  • 20 procent år 2020 och framåt.

2.1.1 Tilläggsskyldighet för avancerade biodrivmedel

Från och med år 2020 ska en tilläggsskyldighet om 0,5 procentenheter fullgöras:

  1. med de biodrivmedel som producerats eller framställts av sådana råvaror som nämns i del A i bilagan till lagen.
  2. med biodrivmedel som producerats eller framställts av sådana råvaror som Energimyndigheten med stöd av lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (393/2013) har definierat som avfall, restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel eller material som innehåller både cellulosa och lignin och som före den 9 september 2015 har använts i en befintlig anläggning.

2.1.2 Begränsning för biodrivmedel från grödor

Från och med år 2020 får högst sju procentenheter av distributionsskyldigheten fullgöras med biodrivmedel som producerats av stärkelserika grödor och av sockerväxter, av oljegrödor och av grödor som odlas som huvudgrödor för i första hand energiändamål på jordbruksmark. Begränsningen ska dock inte tillämpas, om det är fråga om en råvara som avses i bilagan till lagen.

2.2 Energiinnehållet i drivmedel

Med energiinnehåll avses ett drivmedels nedre värmevärde. I 2 § 6 punkten i lagen anges värmevärdena för de vanligaste drivmedlen och biodrivmedlen. Dessa värden ska användas vid anmälning av hur skyldigheten har fullgjorts. Om ett biodrivmedel som anmälaren har använt inte har angetts i denna punkt, ska anmälaren själv reda ut det nedre värmevärdet för biodrivmedlet och ange den standard enligt vilken värmevärdet bestämts.

Man ska ge en fritt formulerad redogörelse för värmevärdet för det biodrivmedel som inte angetts på listan och för den standard som använts. Man ska bifoga redogörelsen till anmälan om distributionsskyldighet.

2.3 Biokomponenter

Enligt 5 § i lagen är distributörer skyldiga att leverera en i lagen fastställd andel biodrivmedel till konsumtion, räknad av det totala energiinnehållet i den mängd motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som distributören levererat till konsumtion under ifrågavarande år. Med leverans till konsumtion avses enligt 2 § 5 punkten i lagen frisläppande av motorbensin, dieselolja och biodrivmedel för konsumtion från ett uppskovsförfarande som avses i punktskattelagen (182/2010).

Fullgörande av distributionsskyldigheten ska räknas från den faktiska mängden biodrivmedel som levererats till konsumtion som transportdrivmedel. Utgångspunkten i lagen är dock att drivsmedelsdistributören genom bokföring ska följa att denna skyldighet fullgörs. Av distributörens bokföring ska, enligt 8 § i lagen, framgå de mängder motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som levererats till konsumtion liksom biodrivmedlens energiinnehåll och övriga uppgifter som är nödvändiga vid tillsynen enligt denna lag. Av bokföringen ska också framgå bl.a. mängderna biokomponenter som har tillsatts i drivmedel samt deras energiinnehåll, om energiinnehållen inte har fastställts i 2 § i lagen.

2.4 Beaktande av biodiesel som levererats till konsumtion från en gemensam cistern för diesel och motorbrännolja

Om biokomponenten tillsätts i en gemensam cistern från vilken drivmedel levereras för att användas som både brännolja och dieselolja, kan endast mängden biodiesel som levererats till konsumtion med diesel beaktas vid fullgörande av skyldigheten. Biobrännolja som blandats in i motorbrännolja godkänns inte vid fullgörande av distributionsskyldigheten.

Redan från år 2011 har det förutsatts att man vid beskattningen kan skilja åt mängderna biodiesel och biobrännolja som levereras till konsumtion från en gemensam cistern.

2.5 Leverans av biogas för transportändamål

Enligt 2 § 1 punkten i lagen avses med biodrivmedel vätskeformiga eller gasformiga bränslen som framställts av biomassa och som används för transportändamål. Med biomassa avses den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter av biologiskt ursprung från jordbruk (inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk och därmed förknippad industri, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall.

Biogas omfattas inte av tillämpningsområdet för punktskattelagen och hör inte till det uppskovsförfarande som avses i punktskattelagen. Därför tas energiinnehållet i biogas som levererats för trafikbruk inte i beaktande vid fullgörandet av distributionsskyldigheten och den ökar inte heller det energiinnehåll som levererats till konsumtion.

2.6 Kontroll av biodrivmedelshalter

Andelen biodrivmedel i cisterner kan granskas bokföringsmässigt, då man räknar den ändring som varje ny tillsatt komponent medför i hela cisternen. Det är dock skäl att kontrollera bioandelen i drivmedlet i drivmedelsdistributörers lagercisterner genom provanalyser minst 2–3 gånger per år. Efter analysen ska bioandelarna enligt resultaten användas som värden för cisternen, tills en ny komponent tillsätts i cisternen.

När bioandelen från provet avviker väsentligt från det beräknade värdet ska distributören reda ut vad avvikelsen beror på och om den har någon inverkan på bioandelarna i de bränslen som tidigare levererats till konsumtion.

Korrigeringar som sker inom ett år behöver inte anges separat i samband med anmälan om distributionsskyldighet. Det är dock skäl att spara korrigeringsuppgifterna, så att de kan granskas vid framtida företagsgranskningar.

2.7 Hållbarhetskriterierna för biodrivmedel

Från och med början av år 2011 ska de biodrivmedel som godkänns för fullgörande av skyldigheten samt deras råvaror uppfylla hållbarhetskriterierna enligt biodrivmedelsdirektivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Om direktivets hållbarhetskriterier föreskrivs nationellt i Finland i lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (393/2013), nedan ”hållbarhetslagen”.

Distributören ska vid övervakning av kriterierna använda sig av metoderna enligt hållbarhetslagen. Distributören ska också ha ett system med vilket man på basis av massbalansförfarandet säkerställer att råvaruproduktionen och växthusgasutsläppsminskningen stämmer överens med kraven.

2.8 Dubbelt räknade biodrivmedel

Energiinnehållet i ett biodrivmedel ska räknas dubbelt vid fullgörandet av distributionsskyldigheten om drivmedlet har framställts av råvaror som avses i bilagan till lagen.

Dubbelt räknade biodrivmedel ska också uppfylla hållbarhetskriterierna för biodrivmedel.

3 Förhandsbesked

Energimyndigheten kan på ansökan besluta ge ett förhandsbesked om huruvida råvaran i fråga är en i 5 § avsedd råvara.

Ansökan kan lämnas in av en distributör som fullgör eller ämnar fullgöra sin distributionsskyldighet med hjälp av sådan biobrännolja som producerats eller framställts av råvaran i fråga. Ansökan kan också lämnas in av en i 4 § 9 punkten i lagen om biodrivmedel och flytande biobränslen (393/2013) avsedd verksamhetsutövare som använder eller ämnar använda råvaran vid produktionen eller framställningen av biobrännolja.

4 Överskridande av distributionsskyldigheten

Om distributören under kalenderåret har levererat mer biodrivmedel till konsumtion än skyldigheten förutsätter, får distributören beakta den överskridande delen vid fullgörande av distributionsskyldigheten för följande kalenderår. Den överskridande delen beaktas alltid bara för följande års skyldighet, dvs. den del som överskrider även följande års skyldighet beaktas inte året därefter.

Överskridandet av skyldigheten för föregående år kan också användas för att fullgöra skyldigheten på ett annat bolags vägnar. I ett sådant fall kan en eventuellt överskjutande del av skyldigheten inte längre beaktas följande år.

Fr.o.m. 2019 kan den mängd som får beaktas i följande års distributionsskyldighet vara högst hälften av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten under det kalenderår då överskridandet skedde. Detta betyder att ett distributionsskyldigt bolag får överföra högst hälften av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten till följande år om den överskjutande del med vilken skyldigheten överskridits är så stor. Med andra ord får den överskjutande delen överföras helt till följande år om dess mängd är hälften eller mindre av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten.

5 Drivmedel som levererats till konsumtion på Åland

I regeringens proposition 231/2006 nämns det i fråga om Åland att genomförandet av direktivet på Åland faller inom landskapsregeringens behörighet. Således får motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som levererats till Åland till konsumtion inte inkluderas i anmälan om distributionsskyldighet gällande drivmedel som levererats till konsumtion i övriga Finland. Biodrivmedel som levererats till Åland kan inte heller anses fullgöra den skyldighet att använda biodrivmedel som uppkommit i övriga Finland oavsett om drivmedlen levereras till Åland som skattefria eller skattebelagda leveranser.

6 Avtal mellan distributörer

För att fullgöra sin distributionsskyldighet kan en distributör avtala om att helt eller delvis överföra skyldigheten till en annan distributör. Vid avtalstvist eller om distributionsskyldigheten av någon annan orsak som anknyter till avtalet inte fullgörs, ansvarar varje distributör för fullgörandet av sin egen distributionsskyldighet och för påföljderna. En kopia av avtalet ska lämnas till Skatteförvaltningen i samband med anmälan om distributionsskyldighet.

7 Sanktioner

Om en drivmedelsdistributör försummat sin deklarations- eller bokföringsskyldighet eller sin skyldighet att lämna uppgifter kan Skatteförvaltningen påföra en felavgift på minst 500 euro och högst 5 000 euro.

Om en drivmedelsdistributör inte har levererat biodrivmedel till konsumtion i sådan mängd som skyldigheten förutsätter, påför Skatteförvaltningen distributören en påföljdsavgift, som är 0,04 euro/MJ.

8 Pågående ändringar

Regeringen har 18.10.2018 gett riksdagen en proposition (RP 199/2018) i vilken det föreslås ändringar till distributionsskyldigheten i fråga om biodrivmedel samt utfärdas bestämmelser om en ny distributionsskyldighet i fråga om biobrännolja. Enligt propositionen ska de föreslagna ändringarna träda i kraft 1.1.2021.

Allmän information

På Skatteförvaltningens webbplats, skatt.fi finns

  • Anmälan om distributionsskyldighet gällande biobränslen, nr 1399r
  • Blankettanvisning: Anmälan om distributionsskyldighet gällande biobränslen

Punktskatterådgivning för företag 029 497 155 (9-16.15) / Energi- och avfallsskatter

ledande skattekunnig Mika Jokinen
överinspektör Antti Saastamoinen

Sidan har senast uppdaterats 16.11.2018