Beräkning av beskattningsbar inkomst i personbeskattningen

I denna anvisning behandlas hur den beskattningsbara inkomsten beräknas i kommunalbeskattningen och statsbeskattningen samt hur den beskattningsbara kapitalinkomsten beräknas. I anvisningen behandlas de utgifter för inkomstens förvärvande, avdrag från nettoinkomsten, avdrag som görs på tjänstens vägnar samt förutsättningar för och belopp av skatteavdrag vilka beaktas vid beräkningen.

Anvisningen har uppdaterats i fråga om beloppen av avdrag för inkomstens förvärvande, pensionsinkomstavdrag, grundavdrag vid kommunalbeskattningen samt avdrag för räntor på bostadsskulder.

1 Allmänt om beräkning av beskattningsbar inkomst

Enligt 29 § i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) är skattepliktig inkomst, enligt de begränsningar som anges i lagen och tas upp nedan, den skattskyldiges inkomster i pengar eller förmåner i pengars värde. En fysisk persons och ett dödsbos inkomster indelas i två inkomstslag, dvs. kapitalinkomst och förvärvsinkomst. Enligt 30 § i ISkL beräknas den beskattningsbara förvärvsinkomsten och den beskattningsbara kapitalinkomsten separat för en fysisk person och ett dödsbo.

Den beskattningsbara inkomsten beräknas enligt inkomstkällorna som omfattar näringsverksamhetens förvärvskälla, jordbrukets förvärvskälla och den personliga inkomstens förvärvskälla (förvärvskälla för annan inkomst). Resultatet av näringsverksamhet och jordbruk räknas ut vart för sig och beaktas efter avdrag av tidigare års fastställda förluster såsom företagsinkomst som ska fördelas.

Enligt 30 § i ISkL beräknas nettoförvärvsinkomsten genom att från förvärvsinkomsten göra de naturliga avdragen. Vid beräkning av nettoförvärvsinkomsten beaktas även det belopp av resultatet av den skattskyldiges näringsverksamhet som fördelas såsom förvärvsinkomst. Vid beräkning av den förvärvsinkomst som ska fördelas ska de fastställda förlusterna från tidigare år först dras av från näringsinkomsten (HFD 20.12.2011, liggare 3183).

Skatteårets förvärvsinkomst vid statsbeskattningen fastställs genom att från nettoförvärvsinkomsten göra de avdrag som ska göras vid statsbeskattningen. Skatteårets inkomst vid kommunalbeskattningen beräknas genom att från nettoförvärvsinkomsten göra de avdrag som ska göras vid kommunalbeskattningen. Den beskattningsbara förvärvsinkomsten vid statsbeskattningen och den beskattningsbara inkomsten vid kommunalbeskattningen bestäms genom att från skatteårets förvärvsinkomst vid statsbeskattningen och från skatteårets inkomst vid kommunalbeskattningen dra av sådana under tidigare år fastställda förluster som hänför sig till förvärvsinkomstslaget.

Enligt 30 § i ISkL beräknas kapitalinkomsten genom att från kapitalinkomsten göra de naturliga avdragen. Skatteårets kapitalinkomst beräknas genom att från den rena kapitalinkomsten dra av räntorna samt den förlust av inkomstkällan som avses i ISkL 59 §. Den beskattningsbara kapitalinkomsten beräknas genom att från skatteårets kapitalinkomst dra av de fastställda förlusterna som hänför sig till kapitalinkomstslaget.

Nedan i denna anvisning behandlas mer ingående beräkningen av den beskattningsbara förvärvsinkomsten (kapitel 2), avdrag från nettoförvärvsinkomsten i stats- och kommunalbeskattningen (kapitlen 3–5) samt beräkningen av beskattningsbar kapitalinkomst och avdrag från beskattningsbar kapitalinkomst (kapitel 6). I anvisningens sjunde kapitel behandlas skatteavdragen.

Tabell över verkställandet av beskattningen av förvärvs- och kapitalinkomster (pdf).

2 Beräkning av beskattningsbar inkomst

2.1 Avdragssystemet

I inkomstskattelagens avdragssystem görs avdrag som hänför sig till förvärvsinkomsterna från förvärvsinkomsterna förutom i fråga om ränteinkomsterna. Sedan utgifterna för inkomstens förvärvande och bibehållande dragits av, får man nettoinkomsten, från vilken allmänna och sociala avdrag görs (till exempel pensionsinkomstavdrag, invalidavdrag, förvärvsinkomstavdrag och grundavdrag).

Kapitalinkomsterna inverkar inte på de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp såsom pensionsinkomstavdrag och grundavdrag (se dock avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga).

De avdrag som skall göras från förvärvsinkomsten är i inkomstskattelagen (ISkL) indelade i:

• utgifterna för inkomstens förvärvande, dvs. naturliga avdrag (31 §, 93−95 a §)
• de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp vid stats- och kommunalbeskattningen (96−98 a §)
• de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp vid statsbeskattningen (100 §)
• de avdrag som görs från förvärvsinkomstens nettobelopp vid kommunalbeskattningen (101−106 §).

I 125−127 e § i inkomstskattelagen finns dessutom bestämmelser om de avdrag som görs på skatten. Underskottsgottgörelsen dras också från skatten (ISkL 131−134 §).

2.2 Naturliga avdrag

Enligt 29 § i ISkL har den skattskyldige rätt att från sin inkomst dra av utgifterna för inkomstens förvärvande eller bibehållande (naturliga avdrag). Lagen innehåller ingen uttömmande förteckning över de naturliga avdragen. ISkL 31 § innehåller en förteckning över exempel på avdrag.

Enligt ISkL 95 § 1 mom. 1 punkten får den skattskyldige från sin löneinkomst dra av såsom avdrag för inkomstens förvärvande 750 euro, dock högst löneinkomstens belopp. Avdrag för inkomstens förvärvande görs på tjänstens vägnar.

De naturliga avdragen från löneinkomsten får dras av enbart till den del det totala beloppet av dessa överskrider beloppet av avdraget för inkomstens förvärvande. Arbetsmarknadsorganisationernas medlemsavgifter och arbetslöshetskassaavgifter samt den avdragsgilla delen av resekostnaderna för resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (ISkL 93 §) får dock separat dras av i sin helhet utan begränsning av avdraget för inkomstens förvärvande.

En närmare beskrivning av de naturliga avdragen finns i Skatteförvaltningens anvisning Kostnader för förvärv av inkomst vilka dras av från förvärvsinkomsten.

2.3 Nettoförvärvsinkomst

Nettoförvärvsinkomsten är en rest som fås genom att göra de naturliga avdragen från den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Till nettoförvärvsinkomsten räknas även beskattningsbara inkomster från utlandet i Finland. Sjöarbetsinkomst som berättigar till avdraget för sjöarbetsinkomst inräknas också i nettoförvärvsinkomsten. Kapitalinkomsterna inverkar däremot inte på beloppet av nettoförvärvsinkomsten (se även HFD 20.12.2001, liggare 3183).

3 Avdrag från nettoförvärvsinkomsten i stats- och kommunalbeskattningen

3.1 Pensionsförsäkringspremier

3.1.1 Allmänt

En obligatorisk pensionsförsäkring är en försäkring som den försäkrade eller arbetsgivaren är skyldig att teckna genom en bindande bestämmelse i lagen eller ett arbetskollektivavtal eller dylikt. Lagstadgad pensionsförsäkring är ett mera omfattande begrepp. Den lagstadgade pensionsförsäkringen täcker också de pensionsförsäkringar som regleras genom lag och som är frivilliga (till exempel registrerad tilläggspension). Utöver de obligatoriska och lagstadgade försäkringarna finns det dessutom individuella, frivilliga pensionsförsäkringar.

Beskattningen av frivilliga individuella pensionsförsäkringar som den skattskyldige och dennes make tagit har flyttats över till kapitalinkomstbeskattningen (ISkL 772/2004). Försäkringspremierna dras av från kapitalinkomsterna och pensionen beskattas som kapitalinkomst. Pensionen beskattas likväl som kapitalinkomst till den del som dess premier på sin tid dragits av från förvärvsinkomsterna.

Mer information om pensionsförsäkringar finns i Skatteförvaltningens anvisningar Frivilliga pensionsförsäkringar som arbetsgivaren tecknat och Beskattning av långsiktiga sparavtal och frivilliga pensionsförsäkringar.

Pensionsförsäkringspremier som betalas av en fysisk person är helt eller delvis avdragsgilla (ISkl 54 d och ISkL 96 §). Vissa försäkringspremier är inte avdragsgilla överhuvudtaget. Dessa omfattar till exempel premier för en pensionsförsäkring med engångspremie.

Förlust fastställs inte på grundval av en pensionsförsäkringspremie, eftersom avdraget i fråga görs från nettoförvärvsinkomsten (ISkL 118 och 30 § 3 mom.).

3.1.2 Obligatoriska och lagstadgade försäkringspremier

Enligt 96 § 1 mom. i ISkL har den skattskyldige rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av arbetstagarens lagstadgade pensionspremie, arbetslöshetsförsäkringspremie och sjukförsäkringens dagpenningspremie samt premier för en egen eller makens obligatoriska pensionsförsäkring.

Avdragbara är även försäkringspremierna för en lagstadgad pensionsförsäkring och för tilläggspensionsskyddet i anslutning till en dylik försäkring om det ordnats kollektivt inom en pensionsstiftelse eller pensionskassa.

Försäkringspremier för lagstadgade pensionsförsäkringar inskränker inte rätten att dra av försäkringspremierna för individuella, frivilliga försäkringar. Om en person exempelvis betalar en del av premierna för en av arbetsgivaren tecknad kollektiv pensionsförsäkring, får han utöver detta dra av även sina egna frivilliga pensionsförsäkringspremier.

3.1.3 Avdrag för makens pensionsförsäkringspremier

Arbetstagarens pensions- och arbetslöshetsförsäkringspremie samt sjukförsäkringens dagpenningspremie är personliga avdrag. Avdragen kan inte överföras till den andra makens beskattning. Premier för obligatoriska pensioner kan överföras på maken.

En ytterligare förutsättning för att den skattskyldiges egna eller makens pensionsförsäkringspremier ska vara avdragsgilla är att premier för samma försäkring inte har dragits av från inkomsten av näringsverksamhet eller av lantbruk (ISkL 96 § 2 mom.). Premierna för en obligatorisk pensionsförsäkring dras av från den makes förvärvsinkomst som har yrkat på avdraget. Yrkandet ska framställas innan beskattningen slutförts för det år avdraget gäller. Om avdraget inte kan göras så som makarna yrkat görs det i första hand från den makes inkomster vars nettoinkomster vid statsbeskattningen har varit större (ISkL 96 § 3 mom.).

Premier för frivilliga pensionsförsäkringar kan inte överföras till maken för avdrag.

3.1.4 Företagare, jordbruksföretagare, stipendiemottagare och idrottare

En enskild rörelseidkares och yrkesutövares samt jordbruksföretagares obligatoriska och övriga lagstadgade pensionsförsäkringspremier är i sin helhet avdragsgilla. Från inkomst av jordbruk eller näringsverksamhet kan enbart pensionsförsäkringspremierna dras av. Utöver de obligatoriska premierna (som inte har dragits av från näringsinkomsten) kan dessutom de övriga lagstadgade och frivilliga premierna enligt inkomstskattelagen dras av från förvärvsinkomsten. I fråga om olycksfallsförsäkringspremierna kan även de frivilliga premierna dras av från näringsinkomsten. Då det gäller jordbruksföretagare är enbart MATA-premierna för fritidsolycksfallsförsäkringar avdragsgilla.

En stipendiemottagare kan vara försäkrad för sitt stipendiearbete i enlighet med lagen om pension för lantbruksföretagare. Stipendiemottagaren kan dra av de betalda pensionsförsäkringsavgifterna i enlighet med den allmänna bestämmelsen i ISkL 96 §. Premierna för grupplivförsäkringen och olycksfallsförsäkringen i anslutning till stipendiemottagarens LFöPL-försäkring (992/2008) dras av i enlighet med ISkL 96 § 5 mom.

En idrottsutövare som avses i 15 § i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009) har rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av försäkringspremierna som avses i den aktuella paragrafen.

3.1.5 Kollektivt ordnat tilläggspensionsskydd

Enligt 96 a § i ISkL har den skattskyldige rätt att från sin nettoförvärvsinkomst dra av premier som han eller hon betalat för i en pensionsstiftelse, i en pensionskassa eller i ett försäkringsbolag kollektivt ordnat tilläggspensionsskydd upp till ett belopp av 5 procent av den lön som den arbetsgivare som ordnat pensionsskyddet under skatteåret betalat till den skattskyldige, dock högst 5 000 euro om året.

Premierna är inte avdragsgilla till den del deras belopp överstiger det belopp som arbetsgivaren betalat för tilläggspensionsskyddet. En ytterligare förutsättning för att premierna ska vara avdragsgilla är att pension i form av ålderspension börjar betalas tidigast då den försäkrade har uppnått den ålder som enligt lagen om pension för arbetstagare berättigar till uppskjuten ålderspension.

Om en arbetstagare omfattades av ett kollektivt pensionsarrangemang före 6.5.2004 och betalar premierna för en kollektiv pensionsförsäkring som tecknats av arbetsgivaren, kan premierna vara avdragsgilla till fullt belopp i arbetstagarens beskattning, om det tilläggspensionsskydd som har ordnats i fråga om förmånerna högst svarar mot det registrerade tilläggspensionsskyddet. Om premierna dras av, minskar inte arbetstagarens övriga rätt till avdrag.

Mera ingående information om kollektiva pensionsförsäkringar finns i Skatteförvaltningens anvisning Frivilliga pensionsförsäkringar som arbetsgivaren tecknat.

3.2 Sjöarbetsinkomstavdrag

Vid beskattningen av sjöarbetsinkomst beaktas de särskilda förhållandena i sjömansarbetet genom beviljande av ett så kallat sjöarbetsinkomstavdrag från sjöarbetsinkomsten. ISkL 97 § innehåller föreskrifter om sjöarbetsinkomstavdraget. Sjöarbetsinkomstavdraget beviljas en mottagare av sjöarbetsinkomst som avses i ISkL 74 §.

Sjöarbetsinkomstavdraget som beviljas i statsbeskattningen och kommunalbeskattningen är 20 procent av den sammanlagda sjöarbetsinkomsten, dock högst 7 000 euro. När den skattskyldiges sammanlagda sjöarbetsinkomst överstiger 50 000 euro, minskar avdraget för sjöarbetsinkomst med 5 procent av det belopp med vilket den sammanlagda sjöarbetsinkomsten överstiger 50 000 euro (299/2015.

För personer som arbetar inom fjärr- och den så kallade cross trade-trafiken (trafiken mellan tredje länder) beviljas ett förhöjt avdrag i kommunalbeskattningen. Förhöjningen är 170 euro för varje hel kalendermånad då fartyget inte angör en hamn i Finland eller på annat sätt gör ett besök inom Finlands gränser och den skattskyldige arbetar ombord på fartyget (ett så kallat cross tradeavdrag). Förhöjningen beviljas inte för den kalendermånad då resan har påbörjats, om den inte börjar den första dagen i kalendermånaden. Däremot beviljas förhöjningen för den kalendermånad då resan avslutas, även om resan avslutas mitt i en kalendermånad.

En närmare beskrivning av beskattningen av sjöarbetsinkomst och avdragen från sjöarbetsinkomsten finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av sjöarbetsinkomst.

3.3 Avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga

3.3.1 Förutsättningar för och beloppet av avdraget

ISkL 98 § innehåller föreskrifter om avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Har en skattskyldigs skattebetalningsförmåga med beaktande av de inkomster och den förmögenhet som står till hans och hans familjs förfogande, av någon särskild orsak, såsom försörjningsplikt, arbetslöshet eller sjukdom, nedgått väsentligt, avdras från nettoförvärvsinkomsten ett skäligt belopp, dock inte mera än 1 400 euro. Avdraget beviljas i hela hundra euro.

Vid beviljande av avdraget beaktas den skattskyldiges och dennes familjs helhetssituation. Först undersöks det huruvida skattebetalningsförmågan av någon särskild anledning som avses i lagen blivit väsentligt nedsatt. Därefter undersöks det huruvida avdraget kan beviljas med hänsyn till den skattskyldiges och dennes familjs skattepliktiga och skattefria inkomster och förmögenhet.

De särskilda avdragsgrunderna är enligt lagen försörjningsplikt, arbetslöshet och sjukdom. Dessa grunder utgör endast exempel, men de har särskild betydelse vid prövningen av huruvida avdraget ska beviljas. I rättspraxisen har även skötsel av ett psykiskt funktionshindrat, CP-skadat eller hörselskadat barn i hemvård betraktats som en särskild avdragsgrund (HFD 1971, liggare 3461, HFD 4.5.1979, liggare 2056). Även i dessa fall bör det undersökas huruvida det är skäligt att bevilja avdraget med tanke på den skattskyldiges inkomster och förmögenhet.

Enligt formuleringen i lagen kan försörjning för ett eget barn eller någon annan under den skattskyldiges vårdnad eller betalning av underhållsbidrag utgöra godtagbara skäl för beviljande av avdraget. En skattskyldig som har rätt till avdrag för försörjningsplikt beviljas dock nedsättningsavdrag på basis av försörjningsplikten endast i exceptionella fall.

Invaliditet som berättigar till avdrag med stöd av andra bestämmelser tas inte upp i lagen som en särskild grund för beviljande av avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Den skattskyldiges ålder kan heller inte som sådan anses vara en faktor som nedsätter skattebetalningsförmågan, eftersom syftet med pensionsinkomstavdragssystemet är att trygga situationen bland pensionärer med lägre inkomster. Obetydliga inkomster på grund av studier berättigar i allmänhet inte till ett avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga.

På grund av arbetslöshet kan inte skattebetalningsförmågan anses ha blivit nedsatt så att den arbetslöse enbart till följd av detta ska beviljas ett särskilt avdrag. Om den skattskyldige är långtidsarbetslös, ska hänsyn tas förutom till arbetslösheten även till den arbetslösas vårdnadsplikt, skulder och inkomster samt andra faktorer som påverkar den arbetslösas skattebetalningsförmåga. Det bör även prövas huruvida den skattskyldige ska beviljas avdrag på grund av väsentligt nedsatt skattebetalningsförmåga.

Överskuldsättning som beror på den skattskyldiges egna åtgärder, till exempel att den skattskyldige har skaffat en bostad som är för dyr med tanke på hans eller hennes inkomstnivå, kan i allmänhet inte heller betraktas som en särskild orsak till nedsatt skattebetalningsförmåga. Avdrag beviljas inte heller enbart på grund av att beloppet av räntorna på den skattskyldiges skulder är mycket högt.

Om överskuldsättningen däremot beror på att den skattskyldige har köpt en ny bostad innan den gamla har sålts och trots försök inte fått den gamla bostaden såld inom en rimlig tid, kan detta betraktas som en särskild orsak till nedsatt skattebetalningsförmåga. Även i denna situation ska hänsyn tas till den skattskyldiges och hans familjs disponibla inkomster och förmögenhet vid avdragsprövningen.

Om den skattskyldige i egenskap av borgenär blivit tvungen att betala de skulder han gått i borgen för samt räntorna på dessa, kan den skattskyldige i allmänhet inte heller på basis av detta beviljas avdrag för nedsatt skattebetalningsförmåga. Om borgenärsförbindelsen har lett till en situation där den skattskyldige till exempel blivit tvungen att sälja egendom för att uppfylla borgenärsförpliktelsen, kan detta vara en särskild faktor som nedsätter skattebetalningsförmågan.

Avdrag kan beviljas även om grunden för den nedsatta skattebetalningsförmågan uppstått först under beskattningsåret. Avdraget kan även beviljas dödsboet efter en person som avlidit under skatteåret. Om förutsättningarna för att bevilja ett avdrag på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga klart framgår av skattedeklarationen, görs avdraget även utan särskild begäran från den skattskyldige. Avdrag på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga kan beviljas båda makarna, om grunder för beviljande av avdraget föreligger.

Avdrag på grund av nedsatt skattebetalningsförmåga kan i allmänhet inte beviljas till fullt belopp, om beloppet av den enskilda skattskyldigas årsinkomst överskrider 17 500 euro eller om beloppet av makarnas sammanlagda årsinkomst överskrider 26 500 euro. Inte heller ett partiellt avdrag beviljas, om beloppet av den ensamstående skattskyldigas årsinkomst överskrider 27 000 euro eller om beloppet av makarnas sammanlagda årsinkomst överskrider 40 000 euro. De ovan nämnda inkomstgränserna höjs med 2 500 euro för varje barn som står under den skattskyldiges vårdnad.

Med årsinkomst avses det totala beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster och kapitalinkomster.

3.3.2 Avdrag enbart på grund av höga sjukdomskostnader

Enligt 98 § 2 mom. i ISkL kan den skattskyldiges skattebetalningsförmåga på basis av kostnader som enbart beror på sjukdom anses ha blivit väsentligt nedsatt endast om det totala beloppet av den skattskyldiges och hans familjs sjukdomskostnader under skatteåret uppgår till minst 700 euro och samtidigt utgör minst 10 procent av den skattskyldiges sammanlagda nettokapital- och nettoförvärvsinkomster. Som familjemedlemmar betraktas den skattskyldiges make och minderåriga barn.

Vid en prövning av huruvida den skattskyldiges skattebetalningsförmåga blivit väsentligt nedsatt betraktas exceptionellt höga sjukdomskostnader som en särskild orsak som avses i lagen. Kostnader för diet som diabetes, celiaki eller någon annan sjukdom kräver kan likaså utgöra en grund för att bevilja avdraget (HFD 1979-II-596). Även om förutsättningarna i 98 § 2 mom. (700 euro och 10 procent) i ISkL uppfylls, beaktas dock alltid först den skattskyldiges och familjens disponibla gemensamma inkomster samt förmögenhet vid en prövning av avdraget (HFD 1996-B-528).

Att bevilja avdrag enbart på basis av sjukdomskostnader har behandlats i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning.

Om ett psykiskt funktionshindrat minderårigt barn vårdas i familjen och familjens skattepliktiga totalinkomster underskrider 29 000 euro, görs ett avdrag om 1 100 euro för nedsatt skattebetalningsförmåga. Om inkomsterna uppgår till 29 100 – 57 000 euro, blir avdraget 700 euro. Om inkomsterna överskrider 57 000 euro, beviljas inget avdrag. I särskilda situationer kan avdraget vara högre än det ovan nämnda.

3.4 Donationsavdrag

ISkL 98 a § innehåller föreskrifter om donationsavdraget. Bestämmelsen gäller från och med 1.1.2016. Enligt bestämmelsen får fysiska personer och dödsbon från sin nettoförvärvsinkomst dra av en penningdonation på minst 850 euro och högst 500 000 euro: För att avdraget ska beviljas ska donationen gå till ett ändamål som främjar vetenskap eller konst och mottagaren vara ett universitet eller en högskola inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som får offentlig finansiering eller en universitetsfond i anknytning till universitetet eller högskolan.

En närmare beskrivning av donationsavdraget finns i Skatteförvaltningens anvisning Donationsavdrag vid personbeskattningen.

4 Avdrag från nettoförvärvsinkomsten i statsbeskattningen

4.1 Pensionsinkomstavdrag i statsbeskattningen

Enligt ISkL 100 § görs ett pensionsinkomstavdrag från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst i statsbeskattningen.

En pension utbetalas vanligen på basis av en lagstadgad eller en individuell pensionsförsäkring. En pension kan också grunda sig på någon annan försäkring än pensionsförsäkring. Dessutom kan pensioner grunda sig på privaträttsliga rättshandlingar, såsom köp eller testamente, och i vissa fall även på domstolsbeslut. Med tanke på pensionsinkomstavdraget är det viktigt att skilja pensionsinkomster från övriga försäkringsersättningar och periodiska prestationer.

Pensionsinkomstavdraget beviljas inte till exempel på basis av dagpenningar som erhållits från olika slags försäkringar eller på basis av motsvarande ersättningar för förbigående arbetsoförmåga, eftersom de inte kan betraktas som pensionsinkomster. Ersättning för inkomstbortfall som betalas på grundval av en trafikförsäkring och patientförsäkring har efter ett år från skadedagen ansetts utgöra pension, även om något pensionsbeslut inte har fattats. Ersättningar för inkomstbortfall kan emellertid utgöra pension även före ettårsfristen, om det finns ett beslut om detta. Till pensionstagaren betald rehabiliteringspenning berättigar inte till pensionsinkomstavdrag.

Pensionsinkomstavdrag beviljas inte med beaktande av ändamålet och ordalydelsen i 112 § 3 mom. i ISkL om en tidigare utbetald arbetslöshetsdagpenning betraktas retroaktivt som pensionsinkomst så, att pensionsanstalterna betalar pensionsbeloppet retroaktivt till den som tidigare betalat den skattepliktiga arbetslöshetsdagpenningen (HFD 2011:71).

Det fulla pensionsinkomstavdraget räknas ut så att beloppet av full folkpension först multipliceras med 3,726. Från det erhållna beloppet subtraheras det lägsta inkomstbeloppet i den progressiva inkomstskatteskalan och resten avrundas till följande hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget får dock inte vara högre än pensionsinkomsten. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster är högre än det fulla pensionsinkomstavdraget, subtraheras 38 procent av det belopp varmed nettoförvärvsinkomsten överskrider det fulla pensionsinkomstavdraget från pensionsinkomstavdraget.

I statsbeskattningen är nettoförvärvsinkomsten beloppet av den skattskyldiges förvärvsinkomster från vilka de naturliga avdragen har gjorts. Vid beräkning av beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget i statsbeskattningen betraktas det fulla folkpensionsbelopp som under skatteåret utbetalts till en ensamstående person som full folkpension.

I statsbeskattningen för 2020 är maximibeloppet för pensionsinkomstavdraget 11 540 euro.

I statsbeskattningen beviljas inte pensionsinkomstavdraget ens partiellt om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst 2020 överskrider cirka 41 900 euro.

En närmare beskrivning av hur pensioner beskattas finns Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av pensionsinkomst.

5 Avdrag från nettoförvärvsinkomsten i kommunalbeskattningen

5.1 Pensionsinkomstavdrag i kommunalbeskattningen

Enligt ISkL 101 § görs ett pensionsinkomstavdrag från en skattskyldig pensionsinkomsttagares nettoförvärvsinkomst i kommunalbeskattningen.

Beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget räknas ut genom att man multiplicerar den fulla folkpensionen med 1,346 och från resultatet subtraherar 1 480 euro och avrundar det resterande beloppet uppåt till närmaste hela tio euro. Pensionsinkomstavdraget kan dock inte vara högre än pensionsinkomsten. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget, subtraheras 51 procent av den överskridande delen från pensionsinkomstavdraget.

I kommunalbeskattningen är nettoförvärvsinkomsten beloppet av den skattskyldiges förvärvsinkomster från vilka de naturliga avdragen har gjorts. Vid beräkning av beloppet av det fulla pensionsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen betraktas det fulla folkpensionsbelopp som under skatteåret utbetalts till en ensamstående person som full folkpension.

I kommunalbeskattningen 2020 är pensionsinkomstavdragets maximibelopp 9 230 euro.

Pensionsinkomstavdraget beviljas inte ens partiellt vid kommunalbeskattningen om nettoförvärvsinkomsten 2020 överskrider cirka 27 320 euro.

En närmare beskrivning av hur pensioner beskattas finns Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av pensionsinkomst.

5.2 Invalidavdrag vid kommunalbeskattningen

ISkL 104 § innehåller föreskrifter om invalidavdrag. Enligt bestämmelsen dras 440 euro av från en skattskyldig fysisk persons nettoförvärvsinkomst vid kommunalbeskattningen, om han genom sjukdom, lyte eller kroppsskada åsamkats bestående men på grund av vilket hans invaliditetsgrad enligt lämnade uppgifter är 100 procent. Om procenttalet är lägre, dock minst 30 procent, beviljas i avdrag en mot procenttalet svarande del av 440 euro. Avdraget beviljas dock högst till beloppet av annan nettoförvärvsinkomst än pensionsinkomst.

Vid statsbeskattningen bestäms invalidavdragets belopp på basis av annan förvärvsinkomst än pensionsinkomst, efter att avdrag för inkomstens förvärvande har gjorts (ISkL 104 § 4 mom.). ISkL 104 § 5 mom. innehåller en bestämmelse enligt vilken kommunalbeskattningens invalidavdrag enligt vissa förutsättningar igen får göras även från pensionsinkomsten. En skattskyldig som 1982 har haft skattepliktig inkomst får således vid kommunalbeskattningen göra invalidavdrag till samma belopp som han hade rätt till vid kommunalbeskattningen för 1982, om han inte med stöd av gällande föreskrifter har rätt till större invalidavdrag.

Med stöd av den ovan nämnda bestämmelsen beviljas invalidavdraget även i de fall då beviljandet av avdraget 1982 grundade sig på en sjukpension som upphörde före skatteåret. Om den skattskyldiges invalidavdragsprocent har höjts efter 1982, ska den skattskyldige ha andra förvärvsinkomster än pensionsinkomst som överstiger beloppet av invalidavdraget 1982 för att kunna dra nytta av den höjda invaliditetsprocenten. Bestämmelsen tillämpas inte i fall där personen 1982 haft enbart skattefri pensionsinkomst, till exempel folkpension.

Har den skattskyldige under skatteåret fått invalidpension som baserar sig på lagstadgat minimipensionsskydd, anses hans invaliditetsgrad utan särskild utredning vara 100 procent, om han beviljats full pension. Om delpension har beviljats anses invaliditetsgraden vara 50 procent, såvida inte den skattskyldiges invaliditetsgrad på basis av en utredning anses vara högre.

Med lagstadgat minimipensionsskydd avses bland annat folkpension, arbets- och tjänstepension, olycksfalls- och trafikförsäkringspension. Som full pension betraktas alltid invaliditetspensioner som folkpensionsanstalten betalat och individuella förtidspensioner som beviljas på basis av en arbetspensionslag eller folkpensionslagen. Då invalidpensionstagaren börjar få ålderdomspension bibehålls utan särskild utredning även de avdragsrättigheter som grundar sig på invalidpensionen.

Enligt inkomstskatteförordningen 5 § ska den skattskyldige lägga fram ett läkarintyg om sjukdom, lyte eller kroppsskada för att få invalidavdraget. Alla sjukdomar kan således tas i beaktande enligt de grunder som närmare godkänts av social- och hälsovårdsministeriet. Social- och hälsovårdsministeriet har meddelat föreskrifter om hur invaliditetsgraden kan uppskattas och vilket intyg man ska använda för att invalidavdrag ska kunna beviljas (Social- och hälsovårdsministeriets förordning om invaliditetsklassificeringen enligt lagen om olycksfallsförsäkring 1649/2009, Finlex).

Som intyg används läkarintyg (B-intyg) som kompletteras med ett omnämnande av sjukdomens omfattning och varaktighet. Invaliditetsgradens omfattning fastställs i allmänhet i procent. Om omfattningen har angetts i skadeklasser, anses en skadeklass motsvara 5 procentenheter. Till exempel skadeklass 7 anses motsvara en invaliditetsgrad på 35 procent. Om personens bestående invaliditetsgrad har definierats i enlighet med olycksfallsverkets värderingsgrunder, kan invalidavdraget beviljas även på basis av olycksfallsverkets beslut.

Den skattskyldige behöver inte årligen lägga fram utredningar om sin invaliditet, om invaliditetsgraden förblir oförändrad. Om den skattskyldiges invaliditetsgrad höjts under skatteåret, beviljas invalidavdraget enligt den invaliditetsgrad som gäller vid skatteårets utgång.

En skattskyldig som enligt de gällande bestämmelserna 1975 haft rätt till ett invalidavdrag på basis av en lägre invaliditetsgrad än 30 procent får enligt 143 § 4 mom. i ISkL invaliditetsavdrag i enlighet med ISkL enligt det procenttal som tidigare konstaterats i beskattningen, även i de fall då invaliditetsprocenten är lägre än 30 procent.

5.3 Studiepenningsavdrag vid kommunalbeskattningen

Studiepenningsavdraget och det nya grundavdraget tryggar skattefriheten av en sådan studiepenning som enligt det nya studiestödssystemet räknats ut för 12 månader, förutsatt att mottagaren inte har andra förvärvsinkomster.

Enligt ISkL 105 § ska från en skattskyldigs nettoförvärvsinkomst göras kommunalbeskattningens studiepenningsavdrag, om han har fått i lagen om studiestöd avsedd studiepenning. Avdragets fulla belopp är 2 600 euro, dock högst beloppet av studiepenningen. Avdraget minskas med 50 procent av den del som beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider det fulla beloppet av studiepenningsavdraget.

Med den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst avses beloppet av förvärvsinkomsterna från vilket de naturliga avdragen har gjorts. Kapitalinkomsterna påverkar inte beloppet av studiepenningsavdraget. Studiepenningsavdrag beviljas inte, om nettoförvärvsinkomsterna uppgår till 7 800 euro eller mer.

En studerande kan i form av en studiestödsförmån ha beviljats studiepenning, studiestödets bostadstillägg och statsgaranti för studielån. De två sist nämnda berättigar dock inte till studiepenningsavdrag på grund av att de är skattefria förmåner.

5.4 Förvärvsinkomstavdrag vid kommunalbeskattningen

Från den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst dras kommunalbeskattningens förvärvsinkomstavdrag av vid kommunalbeskattningen. Avdraget görs före grundavdraget.

Enligt ISkL 105 a § beräknas avdraget på basis av den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomster, andra förvärvsinkomster av arbete, uppdrag eller tjänst som utförts åt någon annan, bruksersättningar som anses utgöra förvärvsinkomst, dividend som beskattas som förvärvsinkomst, förvärvsinkomstandelen av företagsinkomst som ska fördelas samt en sammanslutningsdelägares förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet eller jordbruk. Med dividend som ska beskattas som förvärvsinkomst avses den skattepliktiga delen av förvärvsinkomstdividenden.

I bestämmelsen ingår en fullständig uppräkning av de inkomster som beaktas i förvärvsinkomstavdraget. Avdraget kan därför inte fås på basis av idrottsmans arvode. Däremot är lönen till idrottare en grund för förvärvsinkomstavdrag.

Avdragsbeloppet är 51 procent till den del av de ovan nämnda inkomsterna som överskrider 2 500 euro upp till inkomster om 7 230 euro och 28 procent till den del som överskrider detta. Maximibeloppet av avdraget är dock 3 570 euro. Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomster överstiger 14 000 euro, minskar avdragsbeloppet med 4,5 procent i fråga om den del som överskrider 14 000 euro.

Vid kommunalbeskattningen beviljas inte ens ett partiellt förvärvsinkomstavdrag, om beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider cirka 93 333 euro.

5.5 Grundavdrag vid kommunalbeskattningen

I 106 § i ISkL föreskrivs om grundavdraget vid kommunalbeskattningen. Om en skattskyldig fysisk person har en nettoförvärvsinkomst som efter de ovan nämnda avdragen inte överstiger 3 540 euro ska detta belopp dras av från nettoförvärvsinkomsten. Om nettoförvärvsinkomstens belopp efter de nämnda avdragen är större än det fulla grundavdraget ska avdraget minskas med 18 procent av den överskridande delen av inkomsten.

Vid uträkningen av grundavdraget beaktas den skattskyldiges alla förvärvsinkomster som är skattepliktiga vid kommunalbeskattningen. Också utlandsinkomster beaktas vid beviljande av grundavdrag. Kapitalinkomsterna inverkar däremot inte på grundavdraget. Innan grundavdraget beräknas görs övriga avdrag från inkomsten som inkomstskattelagen föreskriver för kommunalbeskattningen.

År 2020 beviljas kommunalbeskattningens grundavdrag inte ens partiellt  om beloppet av den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst efter de ovan nämnda avdragen överskrider cirka 23 200 euro.

6 Beräkning av beskattningsbar kapitalinkomst

6.1 Avdrag från kapitalinkomsten

ISkL 54–60 § innehåller föreskrifter om avdrag som görs från kapitalinkomsten. En skattskyldig har rätt att från sina kapitalinkomster dra av de utgifter som han har haft för att förvärva eller bibehålla dem. När dessa naturliga avdrag har gjorts återstår nettokapitalinkomsten.

Skatteårets kapitalinkomst fås genom att från kapitalinkomsten dra av förlust som under skatteåret uppkommit av näringsverksamhet och jordbruk, förlust som för en delägare i en beskattningssammanslutning uppkommit av sammanslutningens jordbruk, räntor samt premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring och avgifter för ett långsiktigt sparavtal.

Enligt ISkL 58 § har en skattskyldig rätt att från sina kapitalinkomster dra av räntorna på sina skulder, om skulden hänför sig till förvärvande av skattepliktig inkomst. En skattskyldig har rätt att från kapitalinkomsterna dra av endast en del av räntorna på ett bolån (Enligt 58 b § i ISkL är andelen 15 procent fr.o.m. år 2020). Av räntorna görs först avdrag för räntorna på bostadsskulder och skulder för inkomstens förvärvande. I fråga om ordningsföljden för avdragen har de sinsemellan samma ställning. Därefter görs avdrag för räntorna på ett bolån som tecknats för köp av den första bostaden.

Ränteavdrag beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Räntevdrag i personbeskattningen.

6.2 Underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget

Om utgifterna som hänför sig till kapitalinkomsterna överskrider beloppet av kapitalinkomsterna, uppstår det ett underskott. Kapitalinkomstslagets underskott definieras i ISkL 60 § 1 mom. Om summan av en fysisk persons eller ett dödsbos avdragbara utgifter för inkomstens förvärvande samt för ränteutgifter och från kapitalinkomsterna avdragbara förluster avsedda i 59 § ISkL överstiger summan av de skattepliktiga kapitalinkomsterna, utgör skillnaden ett underskott inom kapitalinkomstslaget.

Ett underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget räknas ut på följande sätt:

Kapitalinkomster

– Utgifter för inkomstens förvärvande

– Förlust som hänför sig till inkomstkällan

– Räntor

Underskott (om negativt)

Om den skattskyldige inte har några kapitalinkomster eller andra avdrag från kapitalinkomsterna än räntor, är underskottet det samma som räntebeloppet. I fråga om makar bildas underskottet individuellt för vardera enligt de egna kapitalinkomsterna och avdragen som hänför sig till dessa. Enligt underskottet har den skattskyldige rätt till en underskottsgottgörelse som beviljas på skatterna som fastställs utifrån förvärvsinkomsterna.

När underskottsgottgörelsen som hänför sig till kapitalinkomstslaget fastställs beaktas inte den överlåtelseförlust som avses i ISkL 50 §.

6.3 Underskottsgottgörelse

6.3.1 Underskottsgottgörelsens belopp, barntillägg och maketillägg

Enligt 131 § 1 mom. ISkLär underskottsgottgörelsen en mot inkomstskatteprocenten svarande andel av det under skatteåret uppkomna underskottet inom kapitalinkomstslaget. Underskottsgottgörelsen är 30 procent av kapitalinkomstunderskottet.  Vid uträkningen av underskottsgottgörelsen beaktas enbart det underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget och som uppkommit under samma skatteår. Från skatten på förvärvsinkomsten kan således inte underskott som hänför sig till kapitalinkomstslaget (förlust) och som uppkommit under tidigare år dras av.

Maximibeloppet av underskottsgottgörelsen är dock högst 1 400 euro. Detta maximibelopp skall ökas med 400 euro om den skattskyldige eller makarna tillsammans har försörjt ett minderårigt barn, och med 800 euro om antalet sådana barn varit två eller flera. Skall bestämmelserna om makar tillämpas på en skattskyldig, höjs maximibeloppet av den makes underskottsgottgörelse vars på förvärvsinkomsterna fastställda inkomstskatt till staten är större, om inte makarna yrkat på något annat.

Makarna kan yrka på att barntillägget delas enligt barnen så att den ena maken får 400 euro och den andra 400 euro. Däremot kan barntillägget inte spjälkas upp till exempel så att den ena maken får 200 euro och den andra 600 euro.

Vid beskattningen av makar är maximibeloppet av underskottsgottgörelsen gemensamt, så att den del av den ena makens maximala underskottsgottgörelse som inte använts överförs på den andra maken. I 131 § 2 mom. i ISkL framgår att om det är fråga om en skattskyldig på vilken tillämpats stadgandena om make och den mot inkomstskatteprocenten svarande andelen av ett under samma skatteår uppkommet underskott inom ett kapitalinkomstslag överstiger maximibeloppet, skall maximibeloppet av den skattskyldiges underskottsgottgörelse ökas med det belopp varmed makens underskottsgottgörelse underskrider maximibeloppet av hans underskottsgottgörelse.

Om den ena makens underskott och underskottsgottgörelse är 0 euro, ökas den andra makens underskottsgottgörelse med 1 400 euro, varvid maximibeloppet av hans underskottsgottgörelse är högst 2 800 euro.

6.3.2 Underskottsgottgörelse för räntor som hänför sig till den första bostaden

Den mot inkomstskatteprocenten svarande andelen av underskottet i fråga om kapitalinkomstslag skall ökas med två procentenheter till den del underskottet härrör från räntor för en bostadsskuld för förvärv av den första bostaden (ISkL 131 § 3 mom.). För räntorna för den första bostaden är underskottsgottgörelsen 32 procent av underskottet. Ökningen höjer dock inte maximibeloppet av underskottsgottgörelsen på 1 400 euro.

En bostadskuld kan anses ha tagits för den första bostaden, om

1. skulden hänför sig till förvärv av byggnad eller lägenhet och den skattskyldige 1.1.1993 eller därefter har förvärvat minst hälften av den eller minst hälften av de aktier eller andelar som berättigar till besittning av den, och
2. den skattskyldige innan han förvärvade en bostad som avses i 1 punkten inte har ägt minst hälften av den byggnad eller den lägenhet som han använt som stadigvarande bostad eller minst hälften av aktierna eller andelarna som berättigar till besittning av lägenheten.

En höjning av underskottsgottgörelsen på grund av räntan på skuld för anskaffning av den första bostaden beviljas högst för det år då den första bostaden togs i bruk och för de nio följande skatteåren (ISkL 131 § 5 mom.). Höjningen gäller dem som skaffar den första bostaden, oavsett ålder. Formuleringen av lagen innebär att förmånen inte går förlorad, även om den skattskyldige byter bostad under den nämnda tidsrymden. I rättspraxisen har man likväl ansett att en försäljning av den första bostaden och ett förvärv av en ny bostad i stället betyder att den förhöjda underskottsgottgörelsen förloras, eftersom skulden efter anskaffningen av den senare bostaden är en vanlig bostadsskuld (HFD 17.9.2003, liggare 2181).

En höjning av underskottsgottgörelsen beviljas endast på basis av räntan på bolånet. Här avses med bolån en skuld som den skattskyldige eller hans familj tar för att skaffa en stadigvarande bostad. En skuld som har tagits för en grundläggande reparation berättigar inte till en höjning av underskottsgottgörelsen. Om minst hälften av en bostad har ägts tidigare, utgör detta ett hinder för förhöjningen endast i det fall att den skattskyldige använt bostaden som sin stadigvarande bostad.

6.3.3 Särskild underskottsgottgörelse

Premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring och inbetalningar för ett långsiktigt sparlån dras av från kapitalinkomsten när utgifterna för inkomstens förvärvande samt de förluster och ränteutgifter som avses i ISkL 59 § har dragits av från kapitalinkomsterna. I den utsträckning kapitalinkomsterna inte räcker till för premie- och inbetalningsavdraget beaktas den del som inte dragits av som en så kallad särskild underskottsgottgörelse.

Den del av premierna eller inbetalningarna som är i enlighet med skattesatsen för kapitalinkomsterna och inte dragits av från kapitalinkomsterna dras av från skatten på förvärvsinkomsten (ISkL 131 a §). Utifrån premierna och inbetalningarna fastställs inte kapitalinkomstslagets förlust (ISkL 60 § 3 mom.).

6.3.4 Avdrag av underskottsgottgörelser

I första hand dras underskottsgottgörelsen av från den inkomstskatt på den skattskyldiges förvärvsinkomst som ska betalas till staten. Innan underskottsgottgörelsen dras av från statsskatten görs invalidavdraget vid statsbeskattningen (ISkL 126 §), underhållsskyldighetsavdraget vid statsbeskattningen (ISkL 127 §) samt hushållsavdraget (ISkL 127 c §). Beloppet av statens inkomstskatt på enbart förvärvsinkomsten uppgår dock till högst 3/4 av hela underskottsgottgörelsebeloppet.

Resten ska dras av från inkomstskatten till staten och från kommunalskatten, från sjukförsäkringens sjukvårdspremie och från kyrkoskatten. Underskottgörelsen ska dock inte dras av sjukförsäkringens dagpenningspremie. Gottgörelsen skall efter att avdrag enligt 132 § har gjorts fördelas mellan respektive skatter i förhållande till dessas belopp (ISkL 133 §).

Har en skattskyldig inte för sin beskattningsbara förvärvsinkomst påförts inkomstskatt till staten eller förslår dessa inte till avdrag av underskottsgottgörelsen, skall gottgörelsen eller det icke avdragna beloppet av den, om den skattskyldige yrkar på det, dras av från skatten på makens förvärvsinkomst (ISkL 134 §).

Yrkandet på avdrag av underskottsgottgörelse ska framställas innan beskattningen slutförs. I fråga om maken dras underskottsgottgörelsen av på samma sätt som om den hade dragits av från skatter som påförts den skattskyldige. Den del av underskottsgottgörelsen som inte ens från makens skatt har dragits av i form av en underskottsgottgörelse fastställs för den skattskyldige som en förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget.

I fråga om den del som överskrider maximibeloppet av underskottsgottgörelsen går inte avdragsgiltigheten slutgiltigt förlorad. Den fastställs som kapitalinkomstslagets förlust.

En särskild underskottsgottgörelse dras i enlighet med ISkL 132 § 2 mom. av efter underskottsgottgörelsen, och därför påverkar den inte beaktandet av underskottsgottgörelsen.

En särskild gottgörelse eller en oavdragen del av denna överförs på maken, om den skattskyldiges egna skatter inte räcker till för den särskilda underskottsgottgörelsen. Den särskilda underskottsgottgörelsen dras utan separat yrkande av från makens skatt (ISkL 134 § 2 mom.). På en särskild underskottsgottgörelse tillämpas inte några maximibelopp, utan maximibeloppet bildas utifrån de avdragsgilla betalningarna.

6.4 Kapitalinkomstslagets förlust

Till den del underskottet inte har beaktats som ett avdrag från skatten skall det fastställas som en till kapitalinkomstslaget hänförlig förlust (ISkL 60 § 2 mom.). På basis av en särskild underskottsgottgörelse fastställs dock inte en förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget.

En förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget kan uppstå till följd av att ett underskott inte i sin helhet kan dras av från en skatt som påförts förvärvsinkomsten på grund av maximibeloppet av underskottsgottgörelsen. En förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget kan även uppkomma till följd av att skatterna som påförts förvärvsinkomsten inte räcker till för ett avdrag av underskottsgottgörelsen.

En förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget beräknas på följande sätt:

Kapitalinkomstslagets förlust =

underskott – (100/30 x underskottsgottgörelse som dragits av från skatten)

Om det är fråga om ett underskott som uppkommit på grund av ränta på lån för den första bostaden, används koefficienten 100:32. Den motsvarar en skattesats på 32 %.

Förlust inom kapitalinkomstslaget dras av från kapitalinkomsten för de följande tio skatteåren i den mån kapitalinkomst uppkommer (ISkL 118 § 3 mom.). Under senare år är det inte längre möjligt att få underskottsgottgörelse för skatt som har påförts förvärvsinkomster utifrån en förlust inom kapitalinkomstslaget.

7 Avdrag från skatt

7.1 Skattens belopp

Fysiska personer och dödsbon ska på sina skattepliktiga förvärvsinkomster betala inkomstskatt till staten enligt en progressiv skatteskala, och på sina skattepliktiga kapitalinkomster enligt inkomstskatteprocenten. På sin pensionsinkomst ska en fysisk person dessutom betala en tilläggsskatt om 5,85 procent till staten till den del pensionsinkomsten med avdrag för beloppet av pensionsinkomstavdraget överskrider 47 000 euro.

Fysiska personer och dödsbon ska på den skattepliktiga inkomsten i kommunalbeskattningen betala inkomstskatt till kommunen enligt den inkomstskattesats som fastställts i enlighet med 66 § i kommunlagen (365/1995).

På kapitalinkomst betalas en inkomstskatt på 30 procent (inkomstskattesats för kapitalinkomst). Till den del beloppet av den skattskyldiges skattepliktiga kapitalinkomst överskrider 30 000 euro ska 34 procent skatt betalas på kapitalinkomsten (den höjda inkomstskattesatsen för kapitalinkomst).

7.2 Arbetsinkomstavdrag

Enligt ISkL 125 § görs ett arbetsinkomstavdrag från den inkomstskatt på förvärvsinkomster som ska betalas till staten. Till den del avdragsbeloppet överstiger beloppet av inkomstskatten till staten, dras den överstigande delen av från kommunalskatten, sjukförsäkringens sjukvårdspremie och kyrkoskatten enligt förhållandet mellan dessa skatter. Arbetsinkomstavdraget görs före de övriga avdragen från inkomstskatten.

Avdraget beräknas på basis av den skattskyldiges skattepliktiga löneinkomster, andra förvärvsinkomster av arbete, uppdrag eller tjänst som utförts åt någon annan, bruksersättningar som anses utgöra förvärvsinkomst, dividend som beskattas som förvärvsinkomst, förvärvsinkomstandelen av företagsinkomst som ska fördelas samt en sammanslutningsdelägares förvärvsinkomstandel av näringsverksamhet eller jordbruk.

Avdraget är 12,5 procent i fråga om den del som överskrider de ovan nämnda inkomsterna med 2 500 euro. Avdragets maximibelopp är dock 1 770 euro (1 630 euro år 2019). Om den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst överskrider 33 000 euro, minskar avdragsbeloppet med 1,84 procent (1,72 procent år 2019) till den del som överskrider nettoförvärvsinkomsten på 33 000 euro

För att avdraget ska beviljas krävs 2020 att den skattskyldiges nettoförvärvsinkomst inte överskrider cirka 129 800 euro.

7.3 Invalidavdrag i statsbeskattningen

Invalidavdrag beviljas på olika sätt i stats- och kommunalbeskattningen. Invalidavdraget i kommunalbeskattningen behandlas ovan i punkt 5.2. I statsbeskattningen görs avdraget från inkomstskatten på förvärvsinkomsten som betalas till staten i enlighet med ISkL 126 §.

Enligt bestämmelsen dras 115 euro av från den inkomstskatt på den skattskyldiges förvärvsinkomst som betalas till staten, om han genom sjukdom, lyte eller kroppsskada åsamkats bestående men på grund av vilket hans invaliditetsgrad enligt lämnade uppgifter är 100 procent, eller om procenten är lägre, men dock minst 30 procent, den andel som procenten visar av 115 euro. Om ingen inkomstskatt har påförts eller om skatten inte räcker till för ett invalidavdrag i statsbeskattningen, överförs avdraget eller det oavdragna beloppet av detta på tjänstens vägnar från inkomstskatten för avdrag.

En närmare beskrivning av sjukpensionens effekter och förutsättningarna för avdraget finns ovan i denna anvisning i punkt 5.2.

7.4 Underhållsskyldighetsavdrag vid statsbeskattningen

ISkL 127 § innehåller föreskrifter om underhållsskyldighetsavdraget. I bestämmelsen föreskrivs följande: Från inkomstskatten till staten på förvärvsinkomst för en skattskyldig som under skatteåret har betalt underhållsbidrag som fastställts genom avtal eller dom enligt lagstiftningen om underhåll för barn, avdras en åttondedel av det underhållsbidrag som han betalt under skatteåret, dock högst 80 euro per minderårigt barn. Avdraget görs enbart från den persons skatt som har betalt underhållsbidrag (avdraget kan inte överföras för avdrag från en skattskyldig makes skatt).

Den förälder som under skatteåret har betalt underhåll för sitt barn kan således få underhållsskyldighetsavdraget. Förutsättningen är att underhållsbidragen grundar sig på ett avtal i enlighet med lagstiftningen om underhåll för barn. Enligt lagen om underhåll för barn (704/1975) ska ett avtal om underhållsbidrag ingås skriftligen och sändas till socialnämnden för fastställelse. Enligt 4 § i lagen kan det fastställas att underhållsbidrag skall betalas till barnet, om en förälder inte på annat sätt sörjer för barnets underhåll eller om barnet inte varaktigt bor tillsammans med föräldern.

Avdraget beviljas enbart på basis av ett underhållsbidrag som betalts för ett minderårigt barn. Med ett minderårigt barn avses i inkomskattelagen ett barn som i början av skatteåret (1.1) är under 17 år. Till exempel i beskattningen för 2020 är minderåriga de barn som har fötts 2003–2020.

Om det på en skattskyldig tillämpas bestämmelser som gäller makar, har den skattskyldige inte i fråga om de gemensamma barnen rätt till underhållsskyldighetsavdrag. Det är fråga om denna situation till exempel i de fall att ett samboende par som har ett gemensamt barn fortlöpande bor i ett gemensamt hushåll.

Socialnämnden har kunnat besluta att en förälder betalar underhållsbidraget i form av en engångsbetalning, om det är nödvändigt för att säkerställa barnets underhåll i framtiden. Förutsättningen är att engångsbetalningen är skälig med tanke betalningsförmågan hos den som betalar underhållsbidraget. Om en förälder betalar underhållsbidraget i form av en engångsbetalning, beviljas underhållsskyldighetsavdraget enbart för det skatteår då engångsbetalningen har gjorts.

7.5 Barnavdrag

Bestämmelser om barnavdrag finns i 126 a § i ISkL. Bestämmelsen var tillfälligt i kraft för skatteåren 2015–2017. Enligt bestämmelsen får en skattskyldig som vid skatteårets utgång haft vårdnaden om ett minderårigt barn göra ett barnavdrag från skatten.

Barnavdragets belopp och villkor beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Barnavdrag.

7.6 Hushållsavdrag

Enligt 127 a § i ISkL får en skattskyldig från skatten dra av en del av de belopp som han eller hon har betalat för arbete som utförts i en bostad eller fritidsbostad som han eller hon använder. Detta hushållsavdrag omfattar normalt hushålls-, omsorgs- och vårdarbete samt arbete som innebär underhåll eller ombyggnad av en bostad eller fritidsbostad. Sedan 2020 är avdragets maximibelopp 2 250 euro. Avdraget beviljas till den del som den avdragbara delen av kostnaderna överstiger självrisken 100 euro.

En närmare beskrivning av hushållsavdraget finns i Skatteförvaltningens anvisning Hushållsavdrag.

7.7 Studielånsavdrag

Föreskrifter om studielånsavdraget finns i studiestödslagen (65/1994) 16 c–16 f § och ISkL 127 d och 127 e § samt i lagen om beskattningsförfarande (BFL, 1558/1995) 16 och 65 §. Då det gäller nya studeranden ersätts studielånsavdraget av studielånsgottgörelsen som i ISkL 92 § 1 mom. 14 punkten föreskrivs som en skattefri socialförmån.

Mer information om studielånavdrag finns i Skatteförvaltningens anvisning Avdrag – vad får du dra av i beskattningen?

Folkpensionsanstalten avgör huruvida den skattskyldige har rätt till studielånsavdrag och maximibeloppet av studielånsavdraget. Skatteförvaltningen får de nödvändiga uppgifterna för studielånsavdraget från FPA. Utifrån FPA:s uppgifter beviljas avdraget årligen av Skatteförvaltningen, och du behöver inte särskilt yrka på detta.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

ledande skattesakkunnig Anna-Leena Rautajuuri