Resekostnader i beskattningen - anvisningar till löntagaren

Löntagaren får i beskattningen dra av kostnader för resor som företas i arbetet. Avdraget påverkas av om kostnaderna utgör sådana kostnader som förorsakats av resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resekostnader föranledda av arbetsresor.

1. Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen

Resor mellan bostaden och arbetsplatsen avser resor mellan hemmet och den egentliga arbetsplatsen. Med en egentlig arbetsplats avses en plats där löntagaren arbetar stadigvarande. På grund av exempelvis arbetets rörlighet har löntagaren dock nödvändigtvis inte en sådan stadigvarande arbetsplats. Som egentlig arbetsplats anses då den plats där arbetstagaren avhämtar arbetsorder eller där han förvarar sina arbetsplagg, redskap och material eller någon annan i fråga om arbetets utförande motsvarande plats.

Kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dras av enligt det billigaste fortskaffningsmedlet oberoende av vilket fortskaffningsmedel den skattskyldige i själva verket har använt för resan. Självriskandelen för resekostnaderna är 600 euro om året. Från resekostnaderna får man alltså dra av endast det belopp som överstiger 600 euro. Avdragets maximibelopp är 7 000 euro per år.

Självriskandelen hos en arbetssökande som varit arbetslös en del av året minskas med 55 euro per varje sådan full ersättningsmånad för vilken arbetssökanden har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller dagpenning för tryggande av försörjningen. Självriskandelen för resekostnaderna är dock alltid minst 110 euro. Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar.

Billigaste fortskaffningsmedel

Som billigaste fortskaffningsmedel betraktas i allmänhet offentliga kommunikationsmedel. Avdraget kan beviljas enligt kostnaderna för något annat kommunikationsmedel än kollektivtrafiken i följande fall:

• Kollektivtrafiken kan överhuvudtaget inte anlitas.
• Promenadavståndet i en riktning (t.ex. från bostaden till busshållplatsen) är minst 3 kilometer.
• Väntetiden under en tur-och-retur-resa (t.ex. byte av fortskaffningsmedel inom kollektivtrafiken) är sammanlagt minst 2 timmar.
• Resan börjar eller avslutas på natten (kl. 00.00–05.00).

Om man kan använda kollektivtrafik för endast en del av resan mellan bostaden och arbetsplatsen, kan resekostnaderna dras av delvis beräknade enligt kostnaderna för kollektivtrafiken och delvis beräknade enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafiken. Det måste dock finnas en parkeringsmöjlighet som kan betraktas som trygg vid den plats där man byter fortskaffningsmedel. Exempelvis egen bil kan vara det billigaste fortskaffningsmedlet på resan från bostaden till en järnvägsstation och tåget från stationen till arbetsplatsen. Då avdras resan delvis enligt användningen av egen bil och delvis enligt användningen av kollektivtrafiken förutsatt att man kan parkera bilen tryggt vid stationen eller i dess närhet. Om den plats där man byter fortskaffningsmedel saknar en parkeringsmöjlighet som kan betraktas som trygg, kan resekostnaderna dras av för hela resan beräknade enligt användningen av något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafiken.

Egen bil kan inte motiveras som billigaste fortskaffningsmedel på basis av att löntagaren behöver bil i arbetet, skjutsar barn till dagvårdsplatsen eller att resan med kollektivtrafiken skulle ta mer tid än med den egna bilen.

Skatteförvaltningen utfärdar årligen ett beslut om hur avdraget räknas ut om man som billigaste fortskaffningsmedel betraktar något annat kommunikationsmedel än kollektivtrafiken. År 2010 var avdragsbeloppen enligt beslutet (1127/2011):

Personalbiljett

Om den skattskyldige fått personalbiljett av arbetsgivaren, får han eller hon som resekostnader dra av endast det belopp som han eller hon själv betalat och/eller den del av personalbiljetten som utgör beskattningsbar förmån. Personalbiljettens skattefria andel får inte dras av.

Läs mera: Personalbiljett.

Naturaförmånsbil (tjänstebil)

Resekostnaderna dras av enligt det billigaste fortskaffningsmedlet också i de fall där arbetstagaren har fri bilförmån eller bruksförmånsbil och han använder naturaförmånsbilen för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen.  Om naturaförmånsbilen kan anses som det billigaste fortskaffningsmedlet är, utgör avdragsbeloppet 0,20 euro/km.

Om arbetsgivaren har ordnat samtransport Om arbetstagaren har fått en skattefri samtransport för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen, får han eller hon inte resekostnadsavdraget för resorna.

Om den egentliga arbetsplatsen ligger på annan ort

Löntagaren kan ha sin egentliga arbetsplats och bostad på någon annan ort än var hans eller hennes familj (make/maka och/eller minderåriga barn) har sitt egentliga hem. Löntagaren får dra av resekostnaderna för hembesök såsom resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Man får företa en resa som berättigar till avdrag i allmänhet en gång i veckan och avdraget beräknas enligt det billigaste fortskaffningsmedlet. Barnlösa makar kan dock inte dra av kostnaderna för besök hos maken om de har olika hemkommuner. Ensamboende kan inte heller dra av kostnader för besök till bostaden på en annan ort om han eller hon har den egentliga arbetsplatsen och bostad på arbetsorten.

2. Arbetsresa

Med arbetsresa avses resor som den skattskyldige på grund av sina arbetsuppgifter tillfälligt företar till ett särskilt arbetsställe för att utföra uppgifter som hör till arbetet. Med ett särskilt arbetsställe avses en plats där man tillfälligt sköter uppgifter som hör till arbetet.

Fr.o.m. 2009 avses med en arbetsresa en resa till arbetsställer också om

1) arbetsstället är beläget någon annanstans än på verksamhetsstället för den egna arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren,
2) arbetet är tillfälligt på det sätt som beskrivs nedan,
3) arbetsstället är beläget mer än 100 kilometer från den skattskyldiges bostad, och
4) den skattskyldige på grund av en resa till arbetsstället har övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av arbetsställets läge.

Arbetsgivaren kan kompensera arbetstagaren skattefritt för kostnaderna för en arbetsresa på de grunder och inom de gränser som anges i Skatteförvaltningens resekostnadsbeslut angående 

• resekostnadsbeslut skatteåret 2011
• resekostnadsbeslut skatteåret 2012.

Ersättningar för resa och logi, får arbetstagaren dra av kostnaderna såsom utgifter för inkomstens förvärvande i beskattningen. Kostnaderna dras av enligt de faktiska kostnaderna utan självrisk, maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Kostnaderna kan emellertid dras av endast till den del kostnaderna överskrider det schablonmässiga avdraget för inkomstens förvärvande (620 euro, dock högst beloppet av lön). Om arbetsresan har företagits med anlitande av något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafiken och det finns inte någon utredning av resekostnadsbeloppet, avdras kostnaderna till de belopp som anges i Skatteförvaltningens resekostnadsbeslutet, (se punkten Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen).

Något avdrag beviljas inte för tillfällig arbetsresa om man haft fri bilförmån, eftersom resan inte medfört några kostnader för arbetstagaren och arbetsresan inte medför skattepliktig naturaförmån. Någon skattepliktig naturaförmån uppstår inte heller om man använt bruksförmånsbilen för arbetsresan.  Arbetstagaren kan i beskattningen dra av sådana bränsle- e.d. kostnader för tillfälliga arbetsresor med en bruksförmånsbil om han eller hon har själv betalat kostnaderna men inte mottagit ersättning för dem. År 2011 är avdraget 0,11 euro/km, om annan utredning inte företes om kostnaderna. Avdragsbeloppet motsvarar uppskattningsvis de kostnader som arbetstagaren själv betalat för bruksförmånsbilen.

Om resa/tjänstgöring är tillfällig

Tjänstgöringen på ett särskilt arbetsställe anses vara tillfällig om den pågår högst två år.

Även en tjänstgöring som pågår längre än detta, högst tre år kan anses vara tillfällig. Detta förutsätter att det särskilda arbetsstället är ett arbetsobjekt som pågår en begränsad tid och där tjänstgöringen upphör då arbetet är slutfört. Sådana arbetsställen är t.ex. stora byggen. Tidsfristen på tre år kan också tillämpas på t.ex. rivningsarbeten och långvariga installationsarbeten. För att man ska kunna anse en treårstjänstgöring som tillfällig, måste arbetsstället befinna sig på mer än 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad och egentliga arbetsplats. För den tid som överskrider två år får resekostnaderna dras av endast i fråga om de resedygn då den skattskyldige på grund av en arbetsresa övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av det särskilda arbetsställets läge. Tillfällig inkvartering är t.ex. baracker, hotell och gemensam inkvartering. Om man under det tredje året inte bor i tillfällig inkvartering, avdras resekostnaderna såsom kostnader för resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen.

Tidsfristerna på två och tre år tillämpas om arbetsstället under tiden varit den skattskyldiges huvudsakliga arbetsplats. Tjänstgöringen betraktas som huvudsaklig om löntagaren arbetar på samma arbetsställe över hälften av arbetsdagarna. Beräkningen av tidsfristen inleds från början om tjänstgöringen har avbrutits för minst sex månader och löntagaren under avbrottet har arbetat på något annat arbetsställe.

Ökade levnadskostnader

De ökade levnadskostnader som orsakas av en arbetsresa kan dras av om arbetsgivaren inte betalat skattefri ersättning för kostnaderna. Ökade levnadskostnader är t.ex. rimliga extra kostnader för bespisning samt för kontakter med hemmet. Man får avdraget endast om levnadskostnaderna de facto har ökat på grund av arbetsresan. En förutsättning är också alltid att det särskilda arbetsstället ligger på mer än 15 kilometers avstånd från antingen bostaden eller den egentliga arbetsplatsen, beroende på från vilkendera platsen resan har gjorts.  Det förutsätts ytterligare att avståndet från både bostaden och den egentliga arbetsplatsen blir över 5 kilometer.

3. Resor inom specialbranscher

Med specialbranscher avses sådana branscher där man ofta måste byta det särskilda arbetsstället på grund av kortvarigt arbete som är kännetecknande inom branschen och där man i allmänhet inte har någon egentlig arbetsplats. Specialbranscher är t.ex. bygg- och anläggningsbranschen samt skogsbranschen. Om det inte finns någon egentlig arbetsplats, jämställs resorna från bostaden till det särskilda arbetsstället med arbetsresor inom specialbranscherna (se dock veckoslutsresor).

Dagliga resor

Kostnaderna för de dagliga resorna från bostaden till det särskilda arbetsstället kan inom specialbranscherna dras av såsom utgifter för inkomstens förvärvande till det faktiska beloppet utan självriskandel, maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Avdraget beviljas emellertid endast till den del arbetsgivaren inte betalat skattefria kostnadsersättningar. Om resan företas med egen bil, är avdragsbeloppet 0,25 euro/km år 2011.

Andra än dagliga resor

Om löntagaren på grund av arbetsställets läge måste övernatta i tillfällig inkvartering, tillämpas de allmänna bestämmelserna om arbetsresor.

Ökade levnadskostnader

Inom specialbranscher får man dessutom dra av de ökade levnadskostnaderna såsom utgifter för inkomstens förvärvande, förutsatt att arbetsgivaren inte betalat skattefria kostnadsersättningar. I brist på annan utredning är avdraget lika stort som ett belopp som motsvarar den skattefria måltidsersättningen. År 2011 är måltidsersättningen 8,50 euro och år 2012 är den 9 euro per dag. Avdrag till ett belopp som motsvarar måltidsersättning får inte göras om arbetsgivaren har ordnat arbetsplatsbespisning på det särskilda arbetsstället eller i dess omedelbara närhet. Då beviljas arbetstagaren inte avdraget även om han eller hon betalar gängse pris för måltiden. Arbetsgivaren anses ha ordnat bespisningen också när arbetstagaren har kunnat få eller köpa måltidskuponger från arbetsgivaren (t.ex. lunchsedlar). För att få avdraget ska arbetstagaren vid behov kunna lägga fram en utredning om antalet arbetsdagar och att han eller hon arbetar inom en specialbransch och att arbetsgivaren inte ordnat någon bespisning.

4. Resor till en sekundär arbetsplats

Med sekundär arbetsplats avses ett verksamhetsställe där löntagaren vid sidan av sin egentliga arbetsplats arbetar regelbundet.  Den sekundära arbetsplatsen måste vara belägen på en annan ort eller i en annan stat än den arbetsplats som anses som arbetstagarens primära, egentliga arbetsplats. Den sekundära arbetsplatsen kan vara ett ordinarie verksamhetsställe för antingen arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren. Till arbetsgivarens intressesfär hör t.ex. företag inom samma koncern.

Kostnaderna för resor till den sekundära arbetsplatsen dras av såsom utgifter för inkomstens förvärvande enligt de faktiska kostnaderna utan självrisk, maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Avdraget beviljas emellertid endast till den del arbetsgivaren inte betalat skattefria kostnadsersättningar. Om resan företas med andra än offentliga kommunikationsmedel, beviljas avdraget i enlighet med Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdraget. Resorna mellan den sekundära arbetsplatsen och inkvarteringsplatsen som behövs på grund av den sekundära arbetsplatsens läge dras dock av på samma sätt som resorna mellan bostaden och arbetsplatsen

Resan till den sekundära arbetsplatsen berättigar inte den skattskyldige till skattefria dagtraktamenten, nattraktamenten eller måltidsersättningar. Löntagaren får inte heller dra av de ökade levnadskostnaderna i beskattningen. Skäliga inkvarteringskostnader får dras av, förutsatt att arbetsgivaren inte betalat skattefria kostnadsersättningar för dem.

5. Veckoslutsresor

Med veckoslutsresa avses en resa som arbetstagaren under arbetskommendering företar mellan bostaden och det särskilda arbetsstället.

Under en arbetskommendering jämställs veckoslutsresorna mellan bostaden och det särskilda arbetsstället med resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. Kostnaderna för resorna får dras av endast upp till kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet. Det billigaste fortskaffningsmedlet avgörs i enlighet med om löntagaren med allmänna fortskaffningsmedel skulle hinna besöka hemmet under veckoslutet eller inte. Självriskandelen är 600 euro per år och maximibeloppet om 7 000 euro gäller även avdraget för veckoslutsresor.

Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna för veckoslutsresan hem, utgör ersättningen arbetstagarens skattepliktiga löneinkomst. Arbetstagaren har då emellertid rätt att dra av resekostnaderna för hembesök enligt det billigaste fortskaffningsmedlet.

Arbetskommenderingen avbryts t.ex. under helg, semester och sjukskrivning samt i situationer då arbetsgivaren inte ordnat inkvartering för veckoslutet. En resa mellan bostaden och det särskilda arbetsstället i samband med avbrott av arbetskommenderingen betraktas som arbetsresa. Med arbetsresa jämställs även resor som företas i kommenderingens början och slut eller när man flyttar från ett bygge till ett annat. Kostnaderna för resan kan dras av på samma sätt som kostnaderna för övriga arbetsresor, dvs. enligt de faktiska kostnaderna utan självrisk, maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Ökade levnadskostnader kan emellertid inte dras av i fråga om veckoslutsresorna.