Avdrag av resekostnader i löntagarens beskattning

I denna anvisning behandlas löntagarens rätt att i beskattningen dra av resekostnader som uppstått i arbetet. Avdraget av kostnader som uppstått för löntagaren påverkas av huruvida kostnaderna är utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resekostnader som orsakats av arbetsresor. En närmare redogörelse för resekostnader inom specialbranscher finns i Skatteförvaltningens anvisning Resekostnader för arbetstagare inom specialbranscher.

I anvisningen har uppdaterats de euroändringar som gjorts i Skatteförvaltningens beslut och harmoniseringsanvisningar. Kapitlen 2.5 (Personalbiljett) och 3.1 (Arbetsresa) har uppdaterats till följd av lagändringar.

1 Inledning 

I sin beskattning kan löntagare dra av kostnader för resor som arbetet har gett upphov till. Avdraget påverkas av huruvida kostnaderna är utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resekostnader som en arbetsresa gett upphov till.

Föreskrifter om avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i löntagarens beskattning finns i 93 § och 95 § 1 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen (1535/1992 ISkL). Löntagaren får dra av resekostnader och andra kostnader som en arbetsresa gett upphov till i form av utgifter för inkomstens förvärvande som avses i ISkL 29 § och ISkL 95 § 1 mom. 4 punkten.

Skatteförvaltningen utfärdar varje år två beslut om resekostnader:

• Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar år 2020 (senare kostnadsbeslut). I beslutet anges bl.a. maximibeloppet på skattefria ersättningar för arbetsresor som arbetsgivaren kan betala till arbetstagaren. Skatteförvaltningen ger ut beslutet för det kommande året i november–december. (Länk till beslutet  2021)
• Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2020 (senare beslutet om resekostnadsavdrag) Av beslutet framgår hur avdraget som beviljas för resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen ska beräknas då det billigaste fortskaffningsmedlet anses vara något annat än kollektivtrafik. Skatteförvaltningen ger ut beslutet för det innevarande året i november–december, dvs. cirka ett år senare är kostnadsbeslutet.

Dessutom utfärdar Skatteförvaltningen årligen en s.k. harmoniseringsanvisning för att främja en rätt och enhetlig beskattning:

• Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen för 2020 (senare harmoniseringsanvisning) I anvisningarna anges bland annat storleken på det avdrag som den skattskyldige kan få om arbetsresan har ökat hens levnadskostnader. Avdragsbeloppet skiljer sig från det belopp som arbetsgivaren kan betala skattefritt till arbetstagaren i form av dagtraktamente.. Skatteförvaltningen ger ut det innevarande årets harmoniseringsanvisningar vanligtvis i december.

Till denna anvisning har bifogats en tabell med sammandrag av resekostnadsersättningar och -avdrag. I tabellen ges information om storleken av resekostnadsersättningar som arbetsgivare kan betala skattefritt till arbetstagare. Det anges också hur stora kostnader arbetstagaren kan yrka på som avdrag i sin beskattning för de resor som arbetsgivaren inte har ersatt.

2 Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen

2.1 Egentlig arbetsplats

Med resa mellan bostaden och arbetsplatsen avses resor mellan hemmet och den egentliga arbetsplatsen. Den egentliga arbetsplatsen är den plats där löntagaren stadigvarande utför sitt arbete (ISkL 72 b § 1 mom.). På grund av rörligt arbete finns det dock inte nödvändigtvis en sådan egentlig arbetsplats. Som egentlig arbetsplats anses då den plats där arbetstagaren avhämtar arbetsorder eller där hen förvarar sina arbetsplagg, redskap och material. Som egentlig arbetsplats kan också betraktas någon annan i fråga om arbetets utförande motsvarande plats (ISkL 72 b § 2 mom.).

2.2 Dagliga resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen

En löntagare får i sin beskattning dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen som utgifter för löneinkomstens förvärvande. Också utgifter för resor mellan en sekundär arbetsplats och ett med tanke på dess placering nödvändigt inkvarteringsställe dras av som kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (se kapitel 5).

Den skattskyldige kan dra av sina resekostnader till ett belopp som svarar mot driftskostnaderna för anlitande av det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet och enligt det billigaste biljettpriset, oavsett vilket fordon den skattskyldige de facto har använt för sin resa. Självriskandelen av löntagarens resekostnader är 750 euro per år. Från resekostnaderna får således endast den andel som överskrider 750 euro dras av. Avdragets maximibelopp är 7 000 euro per år. (ISkL 93 § 1 mom.)

Självriskandelen hos en arbetssökande som varit arbetslös en del av året minskas med 70 euro per varje sådan full ersättningsmånad för vilken arbetssökanden har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller dagpenning för tryggande av försörjningen. I dessa fall är dock självriskandelen av resekostnaderna alltid minst 140 euro. Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar. (ISkL 93 § 4 mom.)

Löntagaren får dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen endast för den tid som personen arbetat och enligt de förverkligade resorna. I allmänhet kan avdraget beviljas för 11 arbetsmånader. Avdrag beviljas inte för perioder med distansarbete, semester, alterneringsledighet, arbetskommendering eller andra perioder som avbryter resandet.

2.3 Egentlig arbetsplats på annan ort

Löntagarens egentliga arbetsplats och bostad som hen anskaffat på grund av sitt arbete kan finnas på någon annan ort än där hen och hens familj har sin egentliga bostad. ISkL 93 § 1 mom. innehåller ingen definition av vad som betraktas som bostad.

Som resa mellan bostaden och arbetsplatsen anses enligt etablerad beskattnings- och rättspraxis även en resa som företas av en skattskyldig som arbetar och bor på någon annan ort för att på veckoslut och andra lediga dagar vara hos sin familj. En löntagare får i form av utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dra av resekostnader som besök hos familjen ger upphov till. En resa som berättigar till avdrag kan i allmänhet göras en gång per vecka. Avdraget beräknas enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet.

Enligt beskattnings- och rättspraxis kan endast en person som har familj dra av dessa resekostnader. I beskattningen anses personen ha en familj om hen är gift eller lever i registrerat partnerskap. Personen anses ha en familj också om hen har en sambo och de har tidigare varit gifta med varandra eller i ett registrerat partnerskap eller har eller har haft ett gemensamt barn. Barnlösa makar kan inte dra av kostnaderna för besök hos maken/makan om de har olika hemkommuner.

Om en löntagare som inte har familj har två bostäder, betraktas den bostad som ligger i närheten av den egentliga arbetsplatsen i beskattningen som hens egentliga bostad. Den andra bostaden betraktas i beskattningen som en sådan annan bostad (exempelvis fritidsbostad, andra bostad e.d.) resekostnader till och från vilken löntagaren inte får dra av.

Enligt rättspraxisen (se till exempel HFD 2016:188) har en frånskild make/maka rätt dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen på någon annan ort i det fall att barn som står under de frånskildas gemensamma vårdnad ibland bor i hens bostad. Resorna anses då ha gjorts till en bostad där någondera av de frånskilda personerna bor med sin familj en del av tiden.

2.4 Billigaste fortskaffningsmedel

2.4.1 Avdrag för resor som gjorts med kollektivtrafik

Löntagaren kan dra av kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen beräknade enligt det billigaste fortskaffningsmedlet och priset på den billigaste biljetten. I allmänhet betraktas kollektivtrafik som det billigaste fortskattningsmedlet och serie-, regionbiljett eller annan motsvarande biljett som den billigaste biljetten. Också kostnaderna för veckoslutsresor dras av enligt kollektivtrafikens taxor.

2.4.2 Avdrag för resor som gjorts med andra fortskaffningsmedel än kollektivtrafik

Endast i några undantagsfall kan en resa som berättigar till avdrag göras med andra fortskattningsmedel än kollektivtrafiken. Enligt den etablerade beskattningspraxisen kan löntagaren dra av kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än ett kollektivtrafikmedel till exempel i följande fall:

• Kollektivtrafikförbindelser finns inte överhuvudtaget att tillgå.
• Längden av en promenad i en riktning (till exempel från bostaden till en busshållplats) är minst 3 kilometer.
• Väntetiden under en tur- och returresa (till exempel byte av kollektivtrafikmedel) är totalt minst 2 timmar.
• Resan börjar eller avslutas på natten (kl. 00.00-05.00).

Egen bil betraktas inte som det billigaste fortskaffningsmedlet på basis av att löntagaren behöver bilen i sitt arbete, att hen samtidigt transporterar barn till dagvård eller att en resa med kollektivtrafik tar längre tid än med egen bil.

Om något annat fortskaffningsmedel anses vara billigare än kollektivtrafik, ska avdraget räknas ut enligt beslutet om resekostnadsavdrag (ISkL 93 § 2 mom.). Avdragsbeloppen per fortskaffningsmedel för 2019-2020 är enligt beslutet om resekostnadsavdrag följande:

Om löntagaren för resor mellan bostaden och arbetsplatsen använder något annat fortskaffningsmedel än det som nämns i beslutet om resekostnadsavdrag, beviljas avdraget på basis av en tillförlitlig redogörelse för kostnaderna.

2.4.3 Avdrag för resor som delvis gjorts med kollektivtrafik och delvis med egen bil

Om kollektivtrafiken kan användas för endast en del av resan mellan den egna bostaden och arbetsplatsen, kan löntagaren dra av resekostnaderna delvis beräknade enligt kostnaderna för kollektivtrafik och delvis enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafik.

Till exempel en bil kan vara det billigaste fortskaffningsmedlet för en resa från hemmet till en järnvägsstation och ett tåg från stationen till arbetsplatsen. Om löntagaren i ett sådant fall kan parkera bilen på eller i närheten av stationen, görs avdraget för resekostnaderna delvis beräknat enligt kostnaderna för den egna bilen och delvis enligt kostnaderna för kollektivtrafik  Om det på stället där övergången sker inte finns några parkeringsmöjligheter, får resekostnaderna för hela resan dras av beräknade enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafik.

Kostnader för anslutningsparkering utgör inte sådana avdragsgilla driftskostnader för ett fortskaffningsmedel som avses i ISkL 93 §. Av denna anledning betraktas dessa inte heller som sådana kostnader för inkomstens förvärvande som avses i ISkL 95 §. Kostnaderna för anslutningsparkering är löntagarens levnadskostnader som inte kan dras av i beskattningen.

2.4.4 Avdrag för resor i samåkningsgrupp

Löntagaren ska dra av resekostnaderna till ett belopp som svarar mot driftskostnaderna för anlitande av det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet även om hen gör resan mellan bostaden och arbetsplatsen i en samåkningsgrupp.

Den som erbjuder samåkning får som normalt ett avdrag som beräknas enligt kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet. Avdraget minskar dock om hen får ersättning för den skjuts hen erbjudit för de andra.

Om en samåkare inte betalar något för skjutsen, kan hen inte heller dra av kostnader för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen i beskattningen. Om en samåkare betalar mindre för skjutsen än taxan för tillgänglig kollektivtrafik skulle vara, är samåkningen det billigaste fortskaffningsmedlet för hen.

2.5 Personalbiljettens inverkan på avdrag av kostnader

Om en skattskyldig fått en personalbiljett av sin arbetsgivare, får hen som resekostnader dra av endast det belopp hen själv betalat eller det belopp som hen själv betalat och den andel av personalbiljetten som utgör en skattepliktig förmån. Den skattefria andelen av personbiljetten får inte dras av. Personalbiljetten utgör skattefri inkomst upp till 3 400 euro.

Mer information om personalbiljetten finns i Skatteförvaltningens anvisning Naturaförmåner i beskattningen.

2.6 Naturaförmånsbil (tjänstebil) och avdrag av kostnader

Löntagaren kan dra av resekostnaderna enligt det billigaste fortskaffningsmedlet även då hen har fri bilförmån eller en förmån att använda bil och hen använder naturaförmånsbilen för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. När det billigaste fortskaffningsmedlet avgörs betraktas beloppet i 2 § i Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag som kostnad för naturaförmånsbilen. Detta belopp utgör också avdragsbeloppet om naturaförmånsbilen är det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet.

2.7 Samtransport som ordnats av arbetsgivaren

Om en arbetstagare fått en skattefri samtransport för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen, får hen inte något avdrag för dessa resekostnader.

3 Resekostnader för arbetsresor

3.1 Arbetsresa

Enligt ISkL 72 § 1 mom. avses med arbetsresa en resa som en skattskyldig tillfälligt företar till ett särskilt arbetsställe för att utföra arbetsuppgifter. Med särskilt arbetsställe avses ett ställe där arbetsuppgifter utförs tillfälligt.

Som arbetsresa betraktas inte dagliga resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (se kapitel 2.2). Som arbetsresa betraktas inte heller resor mellan en sekundär arbetsplats och ett inkvarteringsställe som är nödvändigt på grund av arbetsplatsens placering (se kapitel 5) och inte heller veckoslutsresor eller motsvarande resor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället, om arbetsresan drar ut på tiden (se kapitel 3.3).

Som arbetsresor betraktas enligt ISkL 72 § 2 mom. en resa till ett arbetsställe också när alla följande förutsättningar uppfylls:

1. Arbetsstället är beläget på någon annan ort än verksamhetsstället för den egna arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren.
2. Arbetet är tillfälligt på det sätt som beskrivs nedan.
3. Arbetsstället är beläget mer än 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad.
4. Den skattskyldiga har på grund av en resa till arbetsstället övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av arbetsställets läge.

Som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe betraktas arbete på samma arbetsställe i högst tre år (ISkL 72 a §). Den allmänna tidsfristen för tillfälligt arbete förlängdes från två till tre år vid ingången av 2018. Lagen tillämpas också på arbete som har börjat före lagens ikraftträdande. Om en person t.ex. har inlett en två år lång arbetskommendering på ett särskilt arbetsställe innan lagen trädde i kraft och det till hen kan betalas skattefria resekostnadsersättningar under denna kommendering, kan det till hen efter ikraftträdandet av lagen betalas skattefria resekostnadsersättningar även för det tredje året för arbete på samma arbetsställe.

Om man innan lagen trädde i kraft har avtalat om ett arbete på tre år i en situation där man kunde tillämpa tidsfristen på två år, kan man till arbetstagaren inte betala skattefria reskostnadsersättningar innan lagen träder i kraft.

Begränsningarna och åtgärderna som följer av coronapandemin kan ha fördröjt byggarbetsplatsernas framskridande, varvid tidsfristen på tre år eventuellt överskrids. Därför har till ISkL 72 a § fogats en undantagsbestämmelse, enligt vilket som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe ska betraktas arbete på samma arbetsställe i högst tre år och sex månader, om treårsfristen går ut under tiden 1.1–31.12.2021. Bestämmelsen tillämpas också i beskattningen för 2022 om tidsfristen på tre och en halv år fortsätter efter årsskiftet till 2022. Förutsättningen är att arbetsstället fortfarande betraktas som arbetstagarens särskilda arbetsställe. Så är inte fallet om man till exempel kommer överens om att arbetet fortsätter så att tidsfristen på tre och ett halvt år överskrids.

Tidsfristerna enligt ISkL 72 b § tillämpas om arbetsstället under den tiden har varit den skattskyldiges huvudsakliga arbetsplats. Arbetet är huvudsakligt, om löntagaren arbetar på samma arbetsställe mer än hälften av sina arbetsdagar. Vid en bedömning av huvudsakligt arbete beaktas också deltidsarbetsdagar och arbetstimmar som löntagaren har arbetat på det aktuella stället. Om arbetstagaren har arbetat över hälften av sin sammanlagda arbetstid på det aktuella arbetsstället, kan arbetet betraktas som huvudsakligt på det sätt som avses i ISkL 72 a § 3 mom.

Tidsfristen beräknas från början, om arbetet har avbrutits för minst sex månader och löntagaren arbetar på något annat arbetsställe under avbrottet.

3.2 Arbetsgivaren ersätter kostnaderna för en arbetsresa

Om arbetsgivaren ersätter löntagaren kostnader för en arbetsresa, kan löntagaren inte dra av kostnaderna som utgifter för inkomstens förvärvande i sin beskattning.

Arbetsgivaren kan kompensera arbetstagaren skattefritt för kostnaderna för en arbetsresa enligt Skatteförvaltningens kostnadsbeslut.

Om löntagarens verkliga kostnader för en arbetsresa överskrider det belopp som skattefritt ersätts av arbetsgivaren, får löntagaren dra av den överskridande delen som en utgift för inkomstens förvärvande som avses i ISkL 29 § och 95 § 1 mom. 4 punkten. Detta förutsätter att den skattskyldiges utgifter för förvärvande av inkomst är större än det belopp som Skatteförvaltningen schablonmässigt beviljar som avdrag för förvärvande av inkomst.

Närmare information om beskattningen av arbetsresekostnader som ersätts av arbetsgivaren finns i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.

3.3 Arbetsgivaren ersätter inte kostnaderna för en arbetsresa

Om arbetsgivaren inte har ersatt kostnaderna för en arbetsresa, får arbetstagaren i sin beskattning dra av kostnaderna som utgifter för inkomstens förvärvande (ISkL 29 § och 95 § 1 mom. 4 punkten).

Rese- och inkvarteringskostnader som en arbetsresa gett upphov till dras av till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibeloppet eller enligt kravet på billigaste fortskaffningsmedel. Man kan få avdraget dock endast om utgifterna överskrider beloppet av avdrag för förvärvande av inkomst som beviljas automatiskt på tjänstens vägnar.

Om löntagaren har gjort arbetsresan med något annat fortskaffningsmedel än med kollektivtrafik eller med en naturaförmånsbil, och det inte finns någon redogörelse för beloppet av de verkliga resekostnaderna, kan hen dra kostnaderna av till det belopp som framgår av Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag (se även kapitel 2.4.2).

Om arbetstagaren använder en bil med fri bilförmån till sin arbetsresa beviljas avdraget inte eftersom det för löntagaren inte uppstår avdragbara kostnader. I sin beskattning kan löntagaren dra av sådana bränslekostnader som orsakats av en tillfällig arbetsresa med en bruksförmånsbil som hen själv har betalat och som inte ersatts av arbetsgivaren. Avdragets maximibelopp har definierats i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning. Avdragsbeloppet har uppskattats att motsvara de kostnader för en bruksförmånsbil som arbetstagaren själv har betalat.

3.4 Arbetskommendering och veckoslutsresor

Om en arbetstagare har ett särskilt arbetsställe på en annan ort och under en tillfällig arbetskommendering gör en resan mellan bostaden och det särskilda arbetsstället, anses denna resa vara en så kallad veckoslutsresa.

Veckoslutsresor under arbetskommendering jämställs med resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. Löntagaren får dra av kostnaderna som resorna ger upphov till enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet. Som billigaste fortskaffningsmedel betraktas kollektivtrafik, i det fall att löntagaren, om hen reser med kollektivtrafik, hinner besöka hemmet under veckoslut. Den årliga självriskandelen på 750 euro och det årliga maximibeloppet på 7 000 euro för resor mellan bostaden och arbetsplatsen gäller också avdrag av kostnader för veckoslutsresor.

Arbetsgivaren kan inte ersätta skattefritt kostnaderna för veckoslutsresor som gjorts under arbetskommenderingen. Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna för denna typ av resa, utgör ersättningen som arbetstagaren fått skattepliktig löneinkomst. Löntagaren kan också i detta fall dra av resekostnaderna för besök till hemmet beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet.

Däremot en veckoslutsresa som görs mellan bostaden och det särskilda arbetsstället på grund av ett avbrott i arbetskommenderingen betraktas inte som en veckoslutsresa utan som en arbetsresa. En arbetskommendering anses bli avbruten t.ex. under helger, semestrar och sjukledigheter samt då arbetsgivaren inte ordnat inkvartering för veckosluten. En arbetskommendering avbryts också i det fall att arbetsgivaren och arbetstagaren uttryckligen avtalat om att en arbetskommendering avbryts och arbetstagaren reser från arbetsorten. (Läs även Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för arbetstesekostnader i beskattningen.)

En resa som görs när en kommendering inleds eller avslutas eller för att förflytta sig från ett arbetsställe till ett annat likställs också med en arbetsresa. Löntagaren kan dra av kostnaderna som dessa resor ger upphov på samma sätt som kostnaderna för andra arbetsresor  dvs. till beloppet av de verkliga kostnaderna. Avdraget har ingen självriskandel för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, inget maximibelopp eller yrkande på det billigaste fortskaffningsmedlet. Detta förutsätter dock att utgifterna överskrider beloppet av avdrag för förvärvande av inkomst som beviljas schablonmässigt på tjänstens vägnar.

Arbetstagarens familjeförhållanden påverkar inte rätten att dra av kostnaderna för veckoslutsresor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället på en annan ort. En person som inte har någon familj kan således dra av kostnaderna för sådana veckoslutsresor.

4 Avdrag för ökade levnadskostnader 

En tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe kan öka arbetstagarens levnadskostnader. Ökade levnadskostnader omfattar till exempel av arbetsresan orsakade rimliga extra måltidskostnader, extra utgifter för att hålla kontakt med hemmet och andra motsvarande kostnader. Om arbetsgivaren inte har betalat ut till löntagaren skattefria ersättningar för ökade levnadskostnader, kan löntagaren i sin beskattning dra av dem som kostnader för förvärvande av inkomst.

Förutsättningen för avdraget är att löntagarens särskilda arbetsställe finns på minst 15 kilometers avstånd från hens bostad eller egentliga arbetsplats, beroende på från vilken plats resan påbörjas. Dessutom ska avståndet vara mer än 5 kilometer från både löntagarens bostad och den egentliga arbetsplatsen.

Avdraget beviljas i första hand enligt de verkliga ökade levnadskostnader som löntagaren har deklarerat. Löntagarens utgifter ska framgå av kvitton eller andra verifikationer.

Om löntagaren inte kan redogöra för det exakta beloppet av de verkliga ökade levnadskostnaderna kan hen uppskatta beloppet med hjälp av Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning. Beloppet var 2020 högst 16 euro för en resa som varat över 6 timmar och 29 euro per dygn för en resa som varat över 10 timmar. Avdraget kan också beviljas till ett lägre belopp på löntagares anhållan, om distans- och tidsförutsättningarna för detta uppfylls.

Den skattskyldige kan bevisa ökningen av sina levnadskostnader genom att lämna en redogörelse till Skatteförvaltningen. En redogörelse från löntagaren för arbetsgivaren, destinationerna för arbetsresorna och avståndet mellan dessa och den egentliga arbetsplatsen eller bostaden, arbetsresans längd samt den orsak till de ökade levnadskostnaderna som ligger till grund för att avdragsyrkandet har uppstått, kan betraktas som ett tillräckligt bevis.

Om arbetsgivaren har utbetalat kostnadsersättningar på grund av ökade levnadskostnader som orsakats av en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe, men kostnaderna varit högre än ersättningsbeloppet, kan arbetstagaren yrka på avdrag till den del av kostnaderna som arbetsgivaren inte har ersatt. I detta fall ska löntagaren lämna en redogörelse för att höjningen av levnadskostnaderna har varit större än ersättningsbeloppet.  (Se HFD 2003:81 och HFD 27.10.2003 liggare 2634, där skillnaden mellan beloppet av dagpenningen och den utgiftsersättning som betalades av arbetsgivaren inte på grund av brist på bevisning godkändes som avdrag).

5 Resor till en sekundär arbetsplats

Med sekundär arbetsplats avses ett driftställe där en löntagare arbetar regelbundet medräknat den egentliga arbetsplatsen. Den sekundära arbetsplatsen måste vara belägen på en annan ort eller i ett annat land än den arbetsplats som anses vara arbetstagarens primära, egentliga arbetsplats. Den sekundära arbetsplatsen kan vara antingen arbetsgivarens permanenta verksamhetsställe eller verksamhetsstället för ett samfund som hör till samma intressesfär. Bland annat företag i samma koncern hör till arbetsgivarens intressesfär.

Löntagaren kan dra av kostnader för resor till en sekundär arbetsplats som kostnader för förvärvande av inkomst. Resekostnaderna dras av till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibelopp eller krav på billigaste fortskaffningsmedel. Avdraget kan dock beviljas endast för de kostnader som arbetsgivaren inte har ersatt skattefritt. Om löntagaren gör resan med annat än kollektivtrafikmedel beviljas hen avdraget enligt Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag.

Resorna mellan den sekundära arbetsplatsen och inkvarteringsplatsen som behövs på grund av den sekundära arbetsplatsens läge dras dock av på samma sätt som resorna mellan bostaden och arbetsplatsen (se kapitel 2).

En resa till en sekundär arbetsplats berättigar inte till skattefri dagpenning, nattresepenning eller måltidsersättning. Löntagaren kan inte heller dra av ökade levnadskostnader i sin beskattning. Rimliga inkvarteringskostnader får dras av, om inte arbetsgivaren ersatt dem skattefritt.

Närmare information om sekundär arbetsplats finns i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Minna Palomäki

Bilaga 1 

Tabell: Resekostnadsersättningar och -avdrag för 2020