Avdrag av resekostnader i löntagarens beskattning

I denna anvisning behandlas löntagarens rätt att i beskattningen dra av resekostnader som uppstått i arbetet. Avdraget av kostnader som uppstått för löntagaren påverkas av huruvida kostnaderna är utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resekostnader som orsakats av arbetsresor. En närmare redogörelse om resekostnader inom specialbranscher finns i Skatteförvaltningens anvisning Resekostnader för arbetstagare inom specialbranscher.

I anvisningen har uppdaterats de euroändringar som gjorts i Skatteförvaltningens beslut och harmoniseringsanvisningar.

1 Inledning

I sin beskattning kan löntagare dra av kostnader för resor som arbetet har gett upphov till. Avdraget påverkas av huruvida kostnaderna är utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen eller resekostnader som en arbetsresa gett upphov till.

Föreskrifter om avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen i löntagarens beskattning finns i 93 § och 95 § 1 mom. 3 punkten i inkomstskattelagen (1535/1992 ISkL). Löntagaren får dra av resekostnader och andra kostnader som en arbetsresa gett upphov till i form av utgifter för inkomstens förvärvande som avses i ISkL 29 § och ISkL 95 § 1 mom. 4 punkten.

Skatteförvaltningen utfärdar varje år två beslut om resekostnader:

• Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar under 2018 (senare kostnadsbeslut). I beslutet bestäms bl.a. om maximibeloppet på skattefria ersättningar för arbetsresor som arbetsgivare betalat till arbetstagare. Beslutet ges ut i november–december för det kommande året (Länk till beslutet  2019).
• Skatteförvaltningens beslut om storleken av resekostnadsavdrag vid beskattningen för 2018 (senare beslutet om resekostnadsavdrag) I beslutet bestäms hur avdraget som beviljas för resekostnader mellan bostaden och arbetsplatsen ska beräknas då det billigaste fortskaffningsmedlet anses vara något annat än kollektivtrafik. Beslutet ges ut i november–december för det innevarande året, dvs. cirka ett år senare än kostnadsbeslutet.

Dessutom utfärdar Skatteförvaltningen årligen en s.k. harmoniseringsanvisning för att främja en rätt och enhetlig beskattning:

• Skatteförvaltningens anvisning för harmonisering av beskattningen för 2018 (senare harmoniseringsanvisning) I anvisningarna har bl.a. angetts storleken av avdraget som den skattskyldige kan beviljas för ökade levnadskostnader på grund av en arbetsresa. Avdragsbeloppet skiljer sig från det belopp som arbetsgivaren kan betala skattefritt till arbetstagaren. Harmoniseringsanvisningen utfärdas vanligtvis i december för det innevarande året.

Till denna anvisning har bifogats en sammanfattningstabell över resekostnadsersättningar och -avdrag. I tabellen ges information om storleken av resekostnadsersättningar som arbetsgivare kan betala skattefritt till arbetstagare. Det anges också hur stora kostnader arbetstagaren kan yrka på som avdrag i sin beskattning för de resor som arbetsgivaren inte har ersatt.

2 Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen

2.1 Egentlig arbetsplats

Med resa mellan bostaden och arbetsplatsen avses resor mellan hemmet och den egentliga arbetsplatsen. Den egentliga arbetsplatsen är den plats där löntagaren stadigvarande utför sitt arbete. På grund av rörligt arbete finns det dock inte nödvändigtvis en sådan egentlig arbetsplats. Som egentlig arbetsplats betraktas i detta fall den plats varifrån arbetstagaren tar emot sina arbetsuppdrag eller där hen förvarar kläder, utrustning och material som hen använder i sitt arbete, eller någon annan plats som med tanke på utförandet av arbetet svarar mot denna.

2.2 Dagliga resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen

En löntagare får i sin beskattning dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen som utgifter för löneinkomstens förvärvande. Också utgifter för resor mellan en sekundär arbetsplats och ett med tanke på dess placering nödvändigt inkvarteringsställe dras av som kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen (se nedan punkt 5).

Resekostnaderna dras av till ett belopp som svarar mot driftskostnaderna för anlitande av det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet och enligt det billigaste biljettpriset, oavsett vilket fordon den skattskyldige de facto har använt för sin resa. Självriskandelen av löntagarens resekostnader är 750 euro per år. Från resekostnaderna får således endast den andel som överskrider 750 euro dras av. Avdragets maximibelopp är 7000 euro per år (ISkL 93 § 1 mom.).

Om den skattskyldige under skatteåret har fått arbetslöshetsdagpenning, arbetsmarknadsstöd eller dagpenning för tryggande av försörjningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa, sänks hens självriskandel med 70 euro för varje full ersättningsmånad. I dessa fall är dock självriskandelen av resekostnaderna alltid minst 140 euro. Till en full ersättningsmånad anses höra ett belopp som motsvarar 21,5 ersättningsdagar. (ISkL 93 § 4 mom.).

Kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen kan endast dras av för den tid som personen arbetat och enligt de förverkligade resorna. I allmänhet kan avdraget beviljas för 11 arbetsmånader. Avdrag beviljas inte för perioder med distansarbete, semester, alterneringsledighet, arbetskommendering eller andra perioder som avbryter resandet.

2.3 Egentlig arbetsplats på annan ort

Löntagarens egentliga arbetsplats och bostad kan finnas på någon annan ort än där hen och hens familj har sin egentliga bostad. ISkL 93 § 1 mom. innehåller ingen definition av vad som betraktas som bostad i detta sammanhang.

Enligt etablerad beskattnings- och rättspraxis anses som resa mellan bostad och arbetsplats även en resa som företas av en skattskyldig som arbetar och bor på någon annan ort för att på veckoslut och andra lediga dagar vara hos sin familj. En löntagare får i form av utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen dra av resekostnader som besök hos familjen ger upphov till. En resa som berättigar till avdrag kan i allmänhet göras en gång per vecka. Avdraget beräknas enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet.

Hur familjeförhållandena påverkar avdraget för resekostnader har i beskattnings- och rättspraxisen bedömts så att endast en person som har familj kan dra av dessa resekostnader. I beskattningen anses personen ha en familj om hen är gift eller lever i registrerat partnerskap samt om personen har en sambo och de har tidigare har varit gifta med varandra eller i ett registrerat partnerskap eller har eller har haft ett gemensamt barn.

Barnlösa makar kan dock inte dra av kostnaderna för besök hos maken/makan om de har olika hemkommuner. Inte heller en ensamboende person kan dra av kostnader för besök till en bostad som finns på någon annan ort, om hens egentliga arbetsplats och bostad finns på orten där hen jobbar. Enligt rättspraxisen (se till exempel HFD 2016:188) har en frånskild make/maka dock rätt dra av kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen på någon annan ort i det fall att barn som står under de frånskildas gemensamma vårdnad ibland bor i hens bostad. Resorna anses då ha gjorts till en bostad där någondera av de frånskilda personerna bor med sin familj en del av tiden.

2.4 Det billigaste fortskaffningsmedlet

2.4.1 Avdrag för resor som gjorts med kollektivtrafik

Kostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen kan dras av beräknade enligt det billigaste fortskaffningsmedlet och biljettpriset (serie-, regionbiljett eller annan motsvarande biljett). I allmänhet betraktas kollektivtrafik som det billigaste alternativet.

Kostnaderna för veckoslutsresor dras också av enligt kollektivtrafikens taxor. Endast i några undantagsfall kan avdraget beviljas enligt andra fortskattningsmedel än kollektivtrafiken. Sådana undantagsfall är t.ex. situationer där kollektivtrafiken inte alls står till förfogande eller om den skattskyldige inte hinner åka hem med kollektivtrafiken.

2.4.2 Avdrag för resor som gjorts med andra fortskaffningsmedel än kollektivtrafik

Enligt den etablerade beskattningspraxisen kan avdraget göras från kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafiken till exempel i följande fall:

• Det finns inga kollektivtrafikförbindelser överhuvudtaget.
• Längden av en promenad i en riktning (till exempel från bostaden till en busshållplats) är minst 3 kilometer.
• Väntetiden under en tur- och returresa (till exempel byte av kollektivtrafikmedel) är totalt minst 2 timmar.
• Resan startar eller slutar på natten (mellan 00.00 och 05.00).

Egen bil betraktas inte som det billigaste fortskaffningsmedlet utgående från att löntagaren behöver bilen i sitt arbete, samtidigt skjutsar barn till dagvård eller att en resa med kollektivtrafiken tar längre tid än med egen bil.

Om något annat fortskaffningsmedel anses vara billigare än kollektivtrafik, ska avdraget räknas ut enligt beslutet om resekostnadsavdrag (ISkL 93 § 2 mom.).

År 2018 är avdragsbeloppen enligt beslutet om resekostnadsavdrag följande:

Om löntagaren för resor mellan bostaden och arbetsplatsen använder något annat fortskaffningsmedel än det som nämns i beslutet om resekostnadsavdrag, beviljas avdraget på basis av en tillförlitlig redogörelse för kostnaderna.

2.4.3 Avdrag om en del av resan görs med kollektivtrafik och en del med egen bil

Om kollektivtrafiken kan användas för endast en del av resan mellan den egna bostaden och arbetsplatsen, kan resekostnaderna delvis dras av beräknade enligt kostnaderna för kollektivtrafik och delvis enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafik.

Till exempel en bil kan vara det billigaste fortskaffningsmedlet för en resa från hemmet till en järnvägsstation och ett tåg från stationen till arbetsplatsen. I detta fall görs avdraget för resekostnaderna delvis beräknat enligt kostnaderna för den egna bilen och delvis enligt kostnaderna för kollektivtrafik, om bilen kan parkeras på eller i närheten av stationen. Om det på stället där övergången sker inte finns några parkeringsmöjligheter, får resekostnaderna för hela resan dras av beräknade enligt kostnaderna för något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafik.

Kostnader för anslutningsparkering utgör inte sådana avdragsgilla driftskostnader för ett fortskaffningsmedel som avses i ISkL 93 §. Av denna anledning betraktas dessa inte heller som sådana från lönen avdragbara kostnader för inkomstens förvärvande som avses i 95 § i inkomstskattelagen. Kostnaderna för anslutningsparkering utgör icke-avdragsgilla levnadskostnader för löntagaren.

2.4.4 Avdrag om resan görs i en samåkningsgrupp

Resekostnaderna dras av till ett belopp som svarar mot driftskostnaderna för anlitande av det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet även om resan mellan bostaden och arbetsplatsen görs i en samåkningsgrupp.

Den som erbjuder samåkning får som normalt ett avdrag som beräknas enligt kostnaderna för det billigaste fortskaffningsmedlet. Den eventuella ersättning som hen fått för den erbjudna skjutsen minskar dock detta avdrag.

Om en samåkare inte betalar något för skjutsen, har det i beskattningen inte heller uppstått några avdragsgilla kostnader för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen för samåkaren. Om en samåkare betalar mindre för skjutsen än taxan för tillgänglig kollektivtrafik skulle vara, är samåkningen det billigaste fortskaffningsmedlet för hen.

2.5 Personalbiljettens inverkan på avdrag av kostnader

Om en skattskyldig fått en personalbiljett av sin arbetsgivare, får hen som resekostnader dra av endast det belopp hen själv betalat och/eller den andel av personalbiljetten som utgör en skattepliktig förmån. Den skattefria andelen av personbiljetten får inte dras av. Personalbiljetten utgör skattefri inkomst till den del förmånen överstiger 300 euro och till den del förmånen överstiger 750 euro upp till 3 400 euro.

Mer information om personalbiljetten finns i Skatteförvaltningens anvisning Naturaförmåner i beskattningen.

2.6 Naturaförmånsbil (tjänstebil) och avdrag av kostnader

Resekostnaderna dras av enligt det billigaste fortskaffningsmedlet även då arbetstagaren har fri bilförmån eller en förmån att använda bil och hen använder naturaförmånsbilen för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. När det billigaste fortskaffningsmedlet avgörs betraktas beloppet i 2 § i Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag som kostnad för naturaförmånsbilen. Detta belopp utgör också avdragsbeloppet om naturaförmånsbilen är det billigaste tillgängliga fortskaffningsmedlet.

2.7 Samtransport som ordnats av arbetsgivaren

Om en arbetstagare fått en skattefri samtransport för resorna mellan bostaden och arbetsplatsen, får hen inte något avdrag för dessa resekostnader.

3 Resekostnader för arbetsresor

3.1 Arbetsresa

Enligt 72 § 1 mom. i ISkL avses med arbetsresa en resa som en skattskyldig tillfälligt företar till ett särskilt arbetsställe för att utföra arbetsuppgifter. Med särskilt arbetsställe avses ett ställe där arbetsuppgifter utförs tillfälligt.

Som arbetsresa betraktas inte dagliga resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (se ovan punkt 2.2). Som arbetsresa betraktas inte heller resor mellan en sekundär arbetsplats och ett inkvarteringsställe som är nödvändigt på grund av arbetsplatsens placering (se nedan punkt 5) och inte heller veckoslutsresor eller motsvarande resor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället under en arbetskommendering (se nedan punkt 3.3).

Som arbetsresor betraktas enligt 72 § 2 mom. i ISkL en resa till ett arbetsställe också när alla följande förutsättningar uppfylls:

1. Arbetsstället är beläget på någon annan ort än verksamhetsstället för den egna arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren.
2. Arbetet är tillfälligt på det sätt som beskrivs nedan.
3. Arbetsstället är beläget på mer än 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad.
4. Den skattskyldiga har på grund av en resa till arbetsstället övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av arbetsställets läge.

Som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe betraktas arbete på samma arbetsställe i högst tre år (ISkL 72 a §). Den allmänna tidsfristen för tillfälligt arbete förlängdes från två till tre år vid ingången av 2018. Lagen tillämpas också på arbete som har börjat före lagens ikraftträdande. Om en person t.ex. har inlett en två år lång arbetskommendering på ett särskilt arbetsställe innan lagen trädde i kraft och det till hen kan betalas skattefria resekostnadsersättningar under dessa två år, kan det till hen efter ikraftträdandet av lagen betalas skattefria resekostnadsersättningar även för det tredje året för arbete på samma arbetsställe.

Om man innan lagen trädde i kraft har avtalat om ett arbete på tre år i en situation där man kunde tillämpa tidsfristen på två år, kan man till arbetstagaren inte betala skattefria reskostnadsersättningar innan lagen träder i kraft.

Tidsfristen tillämpas om arbetsstället varit den skattskyldigas huvudsakliga arbetsställe under tidsfristen. Arbetet är huvudsakligt, om löntagaren arbetar på samma arbetsställe mer än hälften av sina arbetsdagar. Vid en bedömning av huvudsakligt arbete beaktas också deltidsarbetsdagar och arbetstimmar som har arbetats in på det aktuella stället. Om arbetstagaren har arbetat över hälften av sin sammanlagda arbetstid på det aktuella arbetsstället, kan arbetet betraktas som huvudsakligt på det sätt som avses i ISkL 72 a § 3 mom.

Tidsfristen beräknas från början, om arbetet har avbrutits för minst sex månader och arbete har utförts på något annat arbetsställe under avbrottet.

3.2 Arbetsgivaren ersätter kostnaderna för en arbetsresa

Om arbetsgivaren ersätter löntagaren kostnader för en arbetsresa, kan löntagaren inte dra av kostnaderna som utgifter för inkomstens förvärvande i sin beskattning.

Arbetsgivaren kan kompensera arbetstagaren skattefritt för kostnaderna för en arbetsresa på de grunder och inom de gränser som framgår av Skatteförvaltningens kostnadsbeslut.

Om löntagarens verkliga kostnader för en arbetsresa överskrider det belopp som skattefritt ersätts av arbetsgivaren, får löntagaren dra av den överskridande delen som en utgift för inkomstens förvärvande som avses i 29 § och 95 § 1 mom. 4 punkten i ISkL. Detta förutsätter att personens alla sammanlagda utgifter för förvärvande av inkomst överskrider beloppet av det schablonmässiga avdraget för förvärvande av inkomst som beviljas automatiskt på tjänstens vägnar.

Närmare information om beskattningen av arbetsresekostnader som ersätts av arbetsgivaren finns i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.

3.3 Arbetsgivaren ersätter inte kostnaderna för en arbetsresa

Om arbetsgivaren inte har ersatt kostnaderna för en arbetsresa, får arbetstagaren i sin beskattning dra av kostnaderna som utgifter för inkomstens förvärvande (29 § och 95 § 1 mom. 4 punkten i ISkL).

Rese- och inkvarteringskostnader som en arbetsresa gett upphov till dras av till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibeloppet eller enligt kravet på billigaste fortskaffningsmedel. Kostnaderna kan dock dras av endast till den del de överskrider beloppet av det schematiska avdraget för inkomstens förvärvande.

Om arbetsresan har gjorts med något annat fortskaffningsmedel än med kollektivtrafik eller med en naturaförmånsbil, och det inte finns någon redogörelse för beloppet av resekostnaderna, dras kostnaderna av till det belopp som framgår av Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag (se även ovan punkt 2.4.2).

I fråga om en fri bilförmån beviljas inget avdrag för användning av bilen för en arbetsresa till följd av att inga avdragsgilla utgifter uppstår för arbetstagaren.

I sin beskattning kan arbetstagaren dra av sådana bränslekostnader som orsakats av en arbetsresa med en bruksförmånsbil som hen själv har betalat och som inte ersatts av arbetsgivaren. Avdragets maximibelopp har definierats i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning. Avdragsbeloppet svarar mot en uppskattning av de kostnader för en bruksförmånsbil som arbetstagaren själv har betalat.

3.4 Särskilt arbetsställe på en annan ort

Om en arbetstagare har ett särskilt arbetsställe på en annan ort och under en tillfällig arbetskommendering gör en resan mellan bostaden och det särskilda arbetsstället, anses denna resa vara en så kallad veckoslutsresa.

Veckoslutsresor under en arbetskommendering likställs med resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Kostnaderna som resorna ger upphov till får dras av enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet. Som billigaste fortskaffningsmedel betraktas kollektivtrafik, i det fall att löntagaren, om hen reser med kollektivtrafik, hinner besöka hemmet under veckoslut. Den årliga självriskandelen på 750 euro och det årliga maximibeloppet på 7 000 euro gäller också avdrag av kostnader för veckoslutsresor.

Arbetsgivaren har inte rätt att skattefritt ersätta kostnaderna för veckoslutsresor under en arbetskommendering. Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna för denna typ av resa, utgör ersättningen skattepliktig inkomst för arbetstagaren. Också i detta fall har dock arbetstagaren rätt att dra av resekostnaderna för besök till hemmet beräknade enligt kostnaderna för anlitande av det billigaste fortskaffningsmedlet.

Däremot är en veckoslutsresa mellan bostaden och det särskilda arbetsstället en arbetsresa, om den görs på grund av ett avbrott i arbetskommenderingen. En arbetskommendering avbryts till exempel på grund av helger, semester och sjukledighet samt i det fall att arbetsgivaren inte har ordnat logi för veckoslutet eller arbetsgivaren och arbetstagaren uttryckligen avtalat om att en arbetskommendering avbryts och arbetstagaren reser från arbetsorten (läs också Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor i beskattningen).

En resa som görs när en kommendering inleds, avslutas eller för att förflytta sig från ett arbetsställe till ett annat likställs också med en arbetsresa. Kostnaderna som dessa resor ger upphov till kan dras av på samma sätt som kostnaderna för andra arbetsresor, dvs. till beloppet av de verkliga kostnaderna utan de för resor mellan bostaden och arbetsplatsen menade självriskandelen, maximibeloppet eller yrkandet på billigaste fortskaffningsmedel. Detta förutsätter dock att utgifterna överskrider beloppet av avdrag för förvärvande av inkomst som beviljas automatiskt på tjänstens vägnar.

Arbetstagarens familjeförhållanden påverkar inte rätten att dra av kostnaderna för veckoslutsresor mellan bostaden och det särskilda arbetsstället på en annan ort. En person som inte har någon familj kan således dra av kostnaderna för dessa veckoslutsresor.

4 Avdrag för ökade levnadskostnader

Om arbetsgivaren inte till löntagaren utbetalat skattefria ersättningar för ökade levnadskostnader som orsakats av en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe, kan löntagaren i sin beskattning yrka på avdrag för inkomstens förvärvande. Ökade levnadskostnader omfattar till exempel av arbetsresan orsakade rimliga extra måltidskostnader, extra utgifter för att hålla kontakt med hemmet och andra motsvarande kostnader.

Förutsättningen för avdraget är att löntagarens särskilda arbetsställe finns på minst 15 kilometers avstånd från bostaden eller den egentliga arbetsplatsen, beroende på från vilken plats resan påbörjas. Dessutom ska avståndet vara mer än 5 kilometer från både löntagarens bostad och den egentliga arbetsplatsen.

Avdraget beviljas primärt till beloppet av de verkliga ökade levnadskostnaderna som löntagaren yrkar på och som framgår av kvitton eller andra verifikat.

Om löntagaren inte exakt kan redogöra för beloppet av de verkliga ökade levnadskostnaderna, kan hen dra av ett uppskattat belopp av utgifterna som anges i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisning. Beloppet var 2018 högst 15 euro för en resa som varat över 6 timmar och 28 euro per dygn för en resa som varat över 10 timmar (så kallat avdrag för dagtraktamente). Avdraget kan också beviljas till ett lägre belopp på löntagares anhållan, om distans- och tidsförutsättningarna för detta uppfylls.

En redogörelse från den skattskyldiga om arbetsgivaren, destinationerna för arbetsresorna och avståndet mellan dessa och den egentliga arbetsplatsen eller bostaden, arbetsresans längd samt den orsak till de ökade levnadskostnaderna som ligger till grund för att avdragsyrkandet har uppstått, kan betraktas som ett tillräckligt bevis på uppkomsten av ökade levnadskostnader.

Om arbetsgivaren har utbetalat kostnadsersättningar på grund av ökade levnadskostnader som orsakats av en tillfällig arbetsresa till ett särskilt arbetsställe, men kostnaderna varit högre än ersättningsbeloppet, kan arbetstagaren yrka på avdrag till den del arbetsgivaren inte har ersatt utgifterna. I detta fall ska löntagaren lämna en redogörelse för att höjningen av levnadskostnaderna har varit större än ersättningsbeloppet (se HFD 2003:81 och HFD 27.10.2003 liggare 2634, där skillnaden mellan beloppet av dagpenningen och den utgiftsersättning som betalades av arbetsgivaren inte på grund av brist på bevisning godkändes som avdrag).

5 Resor till sekundär arbetsplats

Med sekundär arbetsplats avses ett driftställe där en löntagare arbetar regelbundet medräknat den egentliga arbetsplatsen. Den sekundära arbetsplatsen måste vara belägen på en annan ort eller i ett annat land än den arbetsplats som anses vara arbetstagarens primära, egentliga arbetsplats. Den sekundära arbetsplatsen kan vara antingen arbetsgivarens permanenta verksamhetsställe eller verksamhetsstället för ett samfund som hör till samma intressesfär. Bland annat företag i samma koncern hör till arbetsgivarens intressesfär.

Kostnaderna för resorna från löntagarens bostad till den sekundära arbetsplatsen dras av som utgifter för inkomstens förvärvande till beloppet av de verkliga kostnaderna utan självriskandel, maximibeloppet eller enligt kravet på det billigaste fortskaffningsmedlet. Avdraget beviljas dock enbart till den del arbetsgivaren inte har ersatt utgifterna skattefritt. Om resan görs med något annat fortskaffningsmedel än kollektivtrafik, beviljas avdraget i enlighet med Skatteförvaltningens beslut om resekostnadsavdrag:

Kostnader för resor mellan den sekundära arbetsplatsen och det inkvarteringsställe som är nödvändigt med tanke på arbetsplatsen läge avdras dock på samma sätt som resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (se ovan punkt 2).

En resa till en sekundär arbetsplats berättigar inte till skattefri dagpenning, nattresepenning eller måltidsersättning. Löntagaren kan inte heller dra av ökade levnadskostnader i sin beskattning. Rimliga inkvarteringskostnader får dras av, om inte arbetsgivaren ersatt dem skattefritt.

Sekundär arbetsplats har behandlats utförligare i Skatteförvaltningens anvisning Ersättningar för kostnader för arbetsresor.

Bilaga 1

Tabell: Resekostnadsersättningar och -avdrag för 2018

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

skattesakkunnig Minna Palomäki