Hushåll som uppdragsgivare

Ersätter normen

Hushållen som uppdragsgivare
Hushållsarbetsgivares avgifter och förskottsinnehållning år 2016

I denna anvisning behandlas beskattningsrelaterade skyldigheter för en privatperson (ett hushåll) då hushållet låter utföra ett arbete antingen genom att anställa en arbetstagare inom ramen för ett anställningsförhållande eller genom att köpa en tjänst av ett företag eller en företagare. Anvisningen innehåller också en kort presentation av lagstadgade skyldigheter vad gäller försäkring av arbetstagare för hushållsarbetsgivare. Denna anvisning ersätter ovan nämnda anvisningar utan diarienummer.

Anvisningen behandlar inte beskattningen av prestationsmottagare. Inkomstbeskattningen av prestationsmottagare har behandlats närmare till exempel i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av förvärvsinkomster. I anvisningen behandlas inte heller skyldigheter som gäller personer som kommer från utlandet till Finland för att arbeta (till exempel au pair -anställda) och inte heller skyldigheter som gäller betalningar till utländska företagare, företag eller samfund. Dessa internationella situationer har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet och Arbetsersättning till utländskt företag.

1 Inledning

En privatperson (ett hushåll) kan låta utomstående utföra arbeten till exempel genom att skaffa en städerska, barnvårdare eller en reparatör. Ett hushåll kan låta utföra arbetet genom att anställa en arbetstagare för arbetet i fråga eller genom att beställa arbetet av ett utomstående företag eller av en utomstående företagare. I denna anvisning avses med företag främst aktiebolag, öppna bolag och kommanditbolag. Med företagare avses i denna anvisning en fysisk person som bedriver verksamhet i allmänhet som yrkesutövare eller enskild näringsidkare med firma.

Den som låter utföra arbetet och den som utför arbetet kan sluta ett arbetsavtal eller uppdragsavtal avseende arbetet. Vederlag för arbete, uppgifter eller tjänster ses i beskattningen antingen som lön (anställningsförhållande) eller arbetsersättning (uppdragsförhållande).

Gränsdragningen mellan lön och arbetsersättning har behandlats närmare i Skatteförvaltningens separata anvisning ”Lön och arbetsersättning i beskattningen”. I denna anvisning behandlas kännetecknen för arbets- och uppdragsavtal. Det finns skäl för en hushållsarbetsgivare att beakta kännetecknen redan när avtalet sluts och följaktligen säkerställa att avtalets typ, innehåll och den faktiska verksamheten motsvarar parternas avsikt. Vid eventuella tvister avgörs det om en prestation är lön eller arbetsersättning utifrån en helhetsbedömning av kännetecknen för avtalstyperna.

Ett hushåll ska i synnerhet observera att förskottsuppbördsregistrering (se punkt 3.1 nedan) inte ensam är en avgörande faktor i bedömningen av om en utbetald ersättning är lön inom ramen för ett anställningsförhållande eller arbetsersättning inom ramen för ett uppdragsförhållande.

Naturen på en ersättning som betalas ut för ett arbete ska identifieras, eftersom ett hushålls skyldigheter i beskattningen fastställs beroende på vilket förhållande det handlar om. Med tanke på ett hushålls skyldigheter kan de olika sätten för ett hushåll att låta utföra ett arbete delas in i tre olika situationer:

• Ett hushåll anställer en enskild person för ett anställningsförhållande (punkt 2 nedan)
• Ett hushåll köper en tjänst inom ramen för ett uppdragsförhållande av ett företag eller en företagare som hör till förskottsuppbördsregistret (se punkt 3.2 nedan)
• Hushållet köper en tjänst inom ramen för ett uppdragsförhållande av ett företag eller en företagare som inte finns i förskottsuppbördsregistret (se punkt 3.3 nedan)

I denna anvisning behandlas beskattningsrelaterade skyldigheter för ett hushåll då det låter utföra arbete i ovan nämnda tre situationer. 

2 Ett hushåll anställer en arbetstagare

2.1 Allmänt om arbetsgivarskyldigheterna

I ett anställningsförhållande utförs arbetet för hushållets räkning av en arbetstagare till vilken hushållet betalar ut lön. Då blir hushållet arbetsgivare för den som utför arbetet. Då ska hushållet i regel fullgöra samma skyldigheter som andra arbetsgivare. Förutom att betala ut lön och fullgöra beskattningsrelaterade skyldigheter ska ett hushåll i allmänhet också se till att teckna de försäkringar som är obligatoriska i ett anställningsförhållande och betala försäkringspremier. Beloppet på den lön som betalas ut och arbetstagarens ålder påverkar hushållets skyldigheter som arbetsgivare.

Nedan i detta kapitel redogörs för hushållets beskattningsrelaterade skyldigheter som arbetsgivare. Nedan redogörs också kort för ett hushålls skyldigheter att i egenskap av arbetstagare betala eller sköta olika obligatoriska försäkringspremier. Det ska i synnerhet observeras att även om ett hushåll inte behöver verkställa förskottsinnehållning och betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, kan hushållet ändå ha en skyldighet att i normal ordning sköta övriga arbetsgivaravgifter och -skyldigheter. Ett hushåll kan använda den avgiftsfria tjänsten Palkka.fi för att sköta löneuträkningen och fullgöra arbetsgivarskyldigheter (se punkt 4 nedan). 

2.2 Arbetsgivarregistret

I beskattningen ses en arbetsgivare som en arbetsgivare som betalar ut lön antingen regelbundet eller tillfälligt. Arbetsgivarregistret är ett offentligt register som förs av Skatteförvaltningen över arbetsgivare som regelbundet betalar ut lön. Det finns bestämmelser om arbetsgivarregistret i 31 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996, FörskUL).

En arbetsgivare är en arbetsgivare som betalar ut lön regelbundet om den på permanent basis betalar ut lön till två eller fler löntagare eller om den på samma gång betalar ut lön till åtminstone sex löntagare, även om deras anställningsförhållanden är tillfälliga och avsedda att vara kortvariga. En arbetsgivare som regelbundet betalar ut lön ska anmäla sig till arbetsgivarregistret genom att göra en anmälan innan utbetalningen av lön börjar.

En arbetsgivare anmäler sig till arbetsgivarregistret med en Y-blankett eller om hushållet redan har ett FO-nummer, är det möjligt att göra anmälan också elektroniskt. Blanketter och e-tjänsten finns på adressen fods.fi. En anmälan om ändrade uppgifter ska också göras utan dröjsmål.

Ett hushåll är i allmänhet en arbetsgivare som betalar ut lön tillfälligt. Med en arbetsgivare som betalar ut lön tillfälligt avses en arbetsgivare som under skatteåret har enbart en löntagare eller alternativt fem löntagare vars anställningsförhållande inte varar hela kalenderåret (FörskUL 34 § och förordningen om förskottsuppbörd (1124/1996, EPA) 30 §) En arbetsgivare som betalar ut lön tillfälligt har inte någon skyldighet att anmäla sig till arbetsgivarregistret, men också en arbetsgivare som betalar ut lön tillfälligt kan registrera sig. Anmälningsförfarandet för en arbetsgivare som betalar ut lön tillfälligt avviker från förfarandet för en arbetsgivare som betalar ut lön regelbundet (se punkt 2.7 nedan). 

2.3 Poster som räknas som lön

I lagen om förskottsuppbörd har som lön i beskattningen fastställts bland annat varje slag av lön, arvode, förmån och ersättning som fås inom ramen för ett arbets- eller tjänsteförhållande (FörskUL13 §). Lönegrunden kan vara arbetstiden (tim- eller månadslön) eller arbetsmängden (ackordslön). Som lön räknas också olika former av tillägg för extra arbete eller andra tillägg och semesterersättning samt serviceavgifter som fåtts inom ramen för ett anställningsförhållande. Som lön ses därtill lön och ersättning för uppsägningstid, vilken betalats för uppsägning utan saklig grund.

Lön kan betalas som penninglön, men därtill också som naturaförmåner, såsom som kost- eller telefonförmån eller en förmån med fritt uppehälle. Enligt lagen om förskottsuppbörd ses naturaförmåner som lön och dessa räknas enligt inkomstskattelagen (FörskUL 13 § 3 mom.). Därmed utgör naturaförmån skattepliktig lön på samma sätt som lön som betalas som pengar. Lön kan följaktligen betalas ut enbart i form av naturaförmån. Skatteförvaltningen ger årligen ett beslut om beräkningsgrunder för naturaförmåner, där värden för de vanligaste naturaförmånerna fastställts. Naturaförmåner och beskattningen av sådana har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens separata anvisning ”Naturaförmåner i beskattningen”.

Som lön ses också under vissa förutsättningar till exempel frivilliga försäkringspremier som betalats av arbetsgivaren och personalförmåner enligt inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) till den del som de inte är sedvanliga och rimliga (FörskUL 13 § 3 mom. och ISkL 68 och 69 §). Också privathushållsutgifter för arbetstagare vilka betalats av arbetsgivaren är lön för arbetstagaren (till exempel sedvanliga måltids-, boende- och klädkostnader och kostnader för resor mellan hem och arbetsplats).

Enligt lagen om förskottsuppbörd kan arbetsgivaren till löntagaren ersätta direkta kostnader som åsamkas honom eller henne på grund av arbetet eller dra av kostnadsandelen innan förskottsinnehållningen verkställs (15 § 1 mom. i FörskUL). Också en hushållsarbetsgivare kan gottgöra direkta kostnader för löntagaren med anledning av arbetet, såsom arbetsredskaps- och materialkostnader och arbetsresekostnader. Detta innebär att en arbetsgivare kan ersätta kostnader vid sidan om lönen eller att en del av den överenskomna lönen för en arbetstagare används för att täcka kostnaderna. Vilketdera sättet arbetsgivaren tillämpar beror i praktiken på arbetsavtalet. Det sätt som valts inverkar på skattefriheten för ersättningarna i beskattningen av löntagaren.

Ersättning som arbetsgivaren separat betalat för kostnader för att utföra arbetet ses inte som lön i förskottsuppbörden om ersättningen inte överstiger de utredda eller uppskattade beloppet på kostnaderna (FörskUL 15 § 3 mom.). Skatteförvaltningen fastställer årligen bedömningsgrunder för resekostnader (FörskUF 17 § och ISkL 73 §). Därtill innehåller förordningen om förskottsuppbörd bestämmelser om bedömningsgrunderna för vissa andra kostnader, om en annan utredning över kostnaderna inte framställts (FörskUF 18 §).

Följaktligen kan en arbetsgivare låta bli att verkställa förskottsinnehållning på ersättningen för de kostnader som uppkommit med anledning av arbetet och betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift till den del som ersättningen inte överstiger kostnadernas faktiska belopp eller det belopp som årligen fastställs i Skatteförvaltningens beslut. Till den del som ersättningen överstiger beloppet i fråga, ses den som lön. Trots att en ersättning inte ses som lön, kan den ändå vara skattepliktig inkomst i beskattningen av löntagaren. 

Vid var tid gällande beslut av Skatteförvaltningen om ersättningar av skattefria resekostnader finns på sidan: skatt.fi > Detaljerade skatteanvisningar > Skatteförvaltningens beslut. Ersättning av kostnader har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisningar ”Kostnader för förvärvande av inkomst som dras av från förvärvsinkomst” och ”Ersättningar för kostnader för arbetsresor”. 

2.4 Förskottsinnehållning

2.4.1 Skyldighet att verkställa förskottsinnehållning

Utgångsläget är att den som gör en betalning ska verkställa förskottsinnehållning på lön som betalas ut inom ramen för ett anställningsförhållande (FörskUL 9 §). En lättnad som gäller förskottsinnehållningsskyldigheten har dock föreskrivits för hushållen då den prestation som ett hushåll betalat inte hänför sig till näringsverksamhet eller annan verksamhet för att förvärva inkomst som hushållet bedriver (till exempel uthyrningsverksamhet). Lättnaden gäller alltså enbart lön som ska betalas ut för arbetet för hushållets räkning. 

Om den lön och de övriga prestationer vilka betalas ut för ett arbete till samma mottagare inte överstiger 1 500 euro i kalenderåret, är hushållet inte skyldigt att verkställa förskottsinnehållning (FörskUL 9 § 3 mom. och FörskUF 13 §). Denna förskottsinnehållningslättnad för hushåll får tillämpas även om en annan person i egenskap av ombud gör en betalning för hushållets räkning. I så fall vidtas åtgärderna i den egentliga prestationsbetalarens namn.

Den lön som ett hushåll betalat ut är dock skattepliktig förvärvsinkomst för löntagaren också då förskottsinnehållning inte verkställts på lönen. För att undvika kvarskatt för en arbetstagare rekommenderas det att arbetsgivaren verkställer förskottsinnehållning, även om arbetsgivaren inte är skyldig att göra detta. I en sådan situation innebär verkställandet av förskottsinnehållning inte att arbetsgivaren måste betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. 

Om den lön och de övriga förmåner vilka ska betalas ut för ett arbete till samma mottagare överstiger 1 500 euro i kalenderåret, är hushållet skyldigt att verkställa förskottsinnehållning på det belopp som det betalat ut. Eftersom betalningen utgör lön, ska förskottsinnehållning verkställas i så fall, även om mottagaren är införd i förskottsuppbördsregistret.

Om lön betalas ut i flera rater, fastställs gränsen för förskottsinnehållningslättnad utifrån den sammanlagda lön som betalas ut under kalenderåret. Om det redan då kalenderåret eller anställningsförhållandet börjar är känt att lön på över 1 500 euro kommer att betalas ut till en arbetstagare under kalenderåret, ska förskottsinnehållning verkställas redan på den första lönen. 

Om det på motiverade grunder förmodats att arbetstagarens lön underskrider gränsen på 1 500 euro och förskottsinnehållning inte verkställts av denna anledning, men årslönen ändå överstiger 1 500 euro, ska förskottsinnehållning verkställas på lönen från och med att gränsen på 1 500 euro överskrids. På tidigare utbetalda löner behöver ingen förskottsinnehållning verkställas i efterskott. I en sådan situation finns det skäl att beakta att arbetsgivares sjukförsäkringsavgift dock ska betalas utifrån lönesumman för hela året (se punkt 2.5 nedan). 

2.4.2 Verkställande av förskottsinnehållning

Förskottsinnehållning verkställs på så sätt att hushållet i samband med utbetalningen av lön räknar arbetstagarens bruttolön och beloppet på förskottsinnehållningen utifrån förskottsinnehållningsprocenten och drar av det från den lön som ska betalas ut som pengar (FörskUL 11 §). Värdet på eventuella naturaförmåner läggs till i beloppet på penninglönen och förskottsinnehållning verkställs på det sammanlagda beloppet på penninglönen och naturaförmånerna. 

Det är inte möjligt att verkställa förskottsinnehållning till ett belopp som överstiger en betalning som görs i pengar, det vill säga att om lön betalas ut enbart som naturaförmåner, är det inte alls möjligt att verkställa förskottsinnehållning. I så fall betalas enbart arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (se punkt 2.5 nedan).

Förskottsinnehållningsprocenten meddelas i det skattekort som Skatteförvaltningen gett. Förskottsinnehållning ska verkställas till ett belopp som motsvarar 60 procent om löntagaren trots begäran inte i god tid överlämnat ett skattekort och arbetsgivaren inte fått förskottsinnehållningsuppgifter elektroniskt som en direktöverföring (FörskUF 2 och 3 §). En arbetstagare kan skicka sitt skattekort också via Palkka.fi-tjänstens arbetstagargränssnitt (se punkt 4 nedan).

Verkställande och betalning av förskottsinnehållning behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Verkställande av förskottsinnehållning. Betalning av verkställd förskottsinnehållning till Skatteförvaltningen har behandlats separat nedan i punkt 2.6. 

2.4.3 Den försäkrades sjukförsäkringspremie

Personer som är stadigvarande bosatta i Finland har försäkrats för sjukdomar enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004, SFL). De försäkrade deltar i finansieringen av förmåner enligt sjukförsäkringslagen genom att betala den försäkrades sjukförsäkringspremie, som består av en dagpenningspremie och en sjukvårdspremie (SFL 18 kap. 4 §). Avgiftsprocenterna fastställs i en förordning som utfärdas årligen av statsrådet. Vad gäller avgiftsprocenterna för år 2017 finns det bestämmelser i statsrådets förordning om avgiftsprocentsatsen för sjukförsäkringsavgifter 2017 (1007/2016).

År 2017 var sjukvårdspremien 0,00 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten i den kommunala beskattningen (1,30 % år 2016). År 2017 uppgår dagpenningspremien till 1,58 procent av löneinkomsten (0,82 % år 2016), om det sammanlagda beloppet på löne- och arbetsinkomsten uppgår till minst 14 000 euro. Om det sammanlagda beloppet på den årliga löne- och arbetsinkomsten understiger 14 000 euro, är dagpenningspremien 0,00 procent år 2017. Skyldigheten att betala dagpenningspremie börjar från början av den månad som följer på den månad då den försäkrade fyllt 16 år och upphör en månad efter den månad då den försäkrade fyller 68 år (SFL 18 kap. 5 § 2 mom.).

Såväl sjukvårdspremien som dagpenningspremien för försäkrade ingår i förskottsinnehållningsprocenten på arbetstagarens skattekort, varför premierna inte debiteras separat av arbetsgivaren. Dagpenningspremiens storlek ska dock anges på det verifikat som lämnas till arbetstagaren (se punkt 2.12.1 nedan).

2.5 Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift

Också arbetsgivaren är skyldig att delta i finansieringen av förmåner enligt sjukförsäkringslagen genom att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (SFL 18 kap. 7 §). Det finns bestämmelser om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift (771/2016), som trädde ikraft 1.1.2017. Tidigare gick denna avgift under namnet arbetsgivarens socialskyddsavgift.

Arbetsgivaren är skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift enbart om arbetstagaren enligt sjukförsäkringslagen är försäkrad i Finland. Försäkring enligt sjukförsäkringslagen grundar sig på boende, varför utgångsläget är att alla personer som är stadigvarande bosatta i Finland är försäkrade enligt sjukförsäkringslagen (SFL 1 kap. 2 § och lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet 3 § och 3 a § 1 mom.).

Under vissa förutsättningar kan personer som kommer från utlandet till Finland för att arbeta tillfälligt vara försäkrade i Finland enligt sjukförsäkringslagen. Beskattning av personer som kommer från utlandet till Finland för att arbeta och också försäkring av sådana arbetstagare och anknutna arbetsgivarskyldigheter har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning ”Beskattning av arbetstagare som kommer till Finland från utlandet”.

En lättnad som gäller arbetsgivares sjukförsäkringsavgift har föreskrivits för hushållen då den lön som ett hushåll betalat ut inte hänför sig till näringsverksamhet eller annan verksamhet för att förvärva inkomst som hushållet bedriver (till exempel uthyrningsverksamhet). Lättnaden gäller alltså enbart lön som ska betalas ut för arbetet för hushållets räkning. 

Om den lön som betalas ut för ett arbete till samma mottagare inte överstiger 1 500 euro i kalenderåret, är inte hushållet skyldigt att verkställa förskottsinnehållning (lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 2 mom. 3 punkten och FörskUF 13 §). Denna hushållslättnad får tillämpas även om en annan person i egenskap av ombud gör en betalning för hushållets räkning. I så fall vidtas åtgärderna i den egentliga löneutbetalarens namn.

Utgångsläget är att en hushållsarbetsgivare ska betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift om lön och förmåner betalas ut till en arbetstagare till ett sammanlagt belopp på 1 500 euro under kalenderåret. En arbetsgivare är dock inte skyldig att betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift för tiden innan den kalendermånad som följer på den månad då arbetstagaren fyller 16 år och inte heller efter den kalendermånad då arbetstagaren fyller 68 år (lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift 4 § 2 mom.1 och 2 punkterna). Även om ett hushåll betalar ut lön till ett belopp på över 1 500 euro till samma person, betalas därför inte arbetsgivares sjukförsäkringsavgift om löntagaren är yngre än 16 år eller fyllt 68 år.

Om det förmodats att den lön som ska betalas ut till en arbetstagare i åldern 16–67 år underskrider gränsen på 1 500 euro och förskottsinnehållning inte verkställts och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift inte betalats av denna anledning, men lön till ett belopp som överstiger 1 500 euro ändå betalas ut under året, ska arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas utifrån lönesumman för hela året. Detta trots att det i sådana fall inte är nödvändigt att verkställa förskottsinnehållning i efterskott på arvoden som betalats tidigare (se punkt 2.4.1 ovan). 

Det finns bestämmelser om beloppet på sjukförsäkringsavgiften i sjukförsäkringslagen och den förordning av statsrådet vilken utfärdas med stöd av den. Vad gäller år 2017 finns det bestämmelser om avgiftsprocenten för sjukförsäkringsavgiften i statsrådets förordning om avgiftsprocentsatsen för sjukförsäkringsavgifter 2017 (1007/2016). År 2017 är sjukförsäkringsavgiften för hushållsarbetsgivare 1,08 procent av lönesumman (2,12 % år 2016).

Beloppet på arbetsgivares sjukförsäkringsavgift räknas i procent utifrån beloppet på de löner till arbetstagarna vilka omfattas av förskottsinnehållning. När beloppet på arbetsgivares sjukförsäkringsavgift räknas ses dock inte poster enligt 11 kap. 2 § 4 mom. i sjukförsäkringslagen som lön (till exempel personalförmåner av arbetsgivaren och lön för väntetid).

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ska betalas även om förskottsinnehållning inte verkställs på lönen. Detta kan vara fallet då lönen betalas ut enbart i form av naturaförmåner eller om ingen förskottsinnehållning enligt skattekortet behöver verkställas på lönen.

Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift är helt och hållet en egen avgift för arbetsgivare. Arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalas i samband med att förskottsinnehållning betalas (se punkt 2.6 nedan).

2.6  Inbetalning av arbetsgivarprestationer

Arbetsgivarprestationer, det vill säga förskottsinnehållning och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, hör till de så kallade skatterna på eget initiativ. Detta innebär att betalaren på eget initiativ ska räkna skattebeloppet, granska förfallodagen och betala skatten. Skatter på eget initiativ ska betalas utan giroblankett som sänts av Skatteförvaltningen.

Tidigare betalades skatter på eget initiativ till skattekontot. Tjänsten Skattekonto har från början av år 2017 ersatts med MinSkatt.  Från 3.1.2017 kan skatter på eget initiativ deklareras och betalas i MinSkatt. Den nya tjänsten har samma funktioner som Skattekontot, men upplägget är nytt. Inloggning till MinSkatt sker på adressen www.skatt.fi/minskatt. Personkunder använder personliga nätbankskoder eller ID-kort med chip för att identifiera sig.

Det finns bestämmelser om tidpunkten för inbetalning av förskottsinnehållning och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016, EgenBeskL) 6 kap. och om betalningsförfarandet i lagen om skatteuppbörd (769/2016, SkUL) 3 kap. Lagarna trädde i kraft 1.1.2017. 

En hushållsarbetsgivare ska betala in förskottsinnehållning som verkställts på lön och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift senast den 12:e i den kalendermånad som följer på den månad då lön betalats ut (den allmänna förfallodagen, EgenBeskL 2 och 32 §). Om månadens 12:e dag inte är en bankdag flyttas förfallodagen till följande bankdag. Förskottsinnehållning och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift har betalats i tid om de betalas senast på ovan nämnda förfallodag. Utgångsläget är att skatten anses vara betald till Skatteförvaltningen på den dag då betalningen antingen debiterats från betalarens konto eller betalats kontant vid en penninginrättning (SkUL 20 §).

Om arbetsgivarprestationer betalas efter förfallodagen, ska också dröjsmålsränta betalas (se SkUL 21 § och lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) 5 a–b §). Beloppet på dröjsmålsräntan kan räknas i MinSkatt.

Från och med början av år 2017 betalas förskottsinnehållning och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift till något av Skatteförvaltningens följande bankkonton (IBAN har ersatt det nationella kontonumret också för inrikesbetalningar och BIC-koden är bankens adress, utifrån vilken banken identifieras):

Bank	IBAN	BIC
Nordea	FI64 1660 3000 1176 25	NDEAFIHH
Danske Bank	FI56 8919 9710 0007 24	DABAFIHH
OP	FI35 5000 0120 2535 04	OKOYFIHH

Skatteförvaltningen anges som betalningsmottagare.

Referensnummer ska alltid användas vid betalning av arbetsgivarprestationer. Skattekontoreferensen har tagits ur bruk och från och med år 2017 betalas skatter på eget initiativ med en referens för skatter på eget initiativ, som är kundspecifik och utgörs av en bestående nummerserie. Också skatter på eget initiativ (så kallade skattekontoskatter) för år 2016 betalas från och med 1.1.2017 med den nya referensen för skatter på eget initiativ. Också det gamla referensnumret som fanns i Skattekontot fungerar tillsvidare, men det rekommenderas dock att man tar i bruk den nya referensen för skatter på eget initiativ så fort som möjligt.

Du får referensnumret för skatter på eget initiativ från MinSkatt eller genom att ringa rådgivningsnumret för MinSkatt, vilket finns på adressen skatt.fi > Skatteförvaltningen > Kontaktuppgifter > Servicenummer. Det är viktigt att använda rätt referensnummer, eftersom Skatteförvaltningen kan hänföra betalningen till rätt betalare med referensnumret.

Bankkontonummer, referensnummer, betalningsmottagaren och betalningsdagen finns färdigt i betalningsunderlaget för nätbetalning i MinSkatt. Om en hushållsarbetsgivare använder tjänsten Palkka.fi, bildar tjänsten automatiskt betalningsuppgifter för arbetsgivarprestationer (se punkt 4 nedan). Den referens som Palkka.fi bildat är inte samma som den referens som syns i MinSkatt, men betalningen styrs till rätt ställe och den beaktas i MinSkatt efter några bankdagar. 

2.7 Deklaration av arbetsgivarprestationer

2.7.1 Deklaration av arbetsgivarprestationer

Från och med början av år 2017 finns det bestämmelser om en deklaration som gäller arbetsgivarprestationer, det vill säga förskottsinnehållning och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, i 4 kap. EgenBeskL. I den nya lagen har termen skatteperiod ersatt begreppen deklarationsperiod och redovisningsperiod. I den nya lagen används inte heller längre termen periodskattedeklaration, som tidigare var i användning, utan i stället för periodskattedeklarationer ges en skattedeklaration (deklaration av skatter på eget initiativ).

En hushållsarbetsgivare ska för varje löneutbetalningsmånad ge uppgifter som gäller förskottsinnehållning och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift med en av Skatteförvaltningen fastställd skattedeklaration (EgenBeskL 16 §). En deklaration ska alltid lämnas om förskottsinnehållning verkställts på lön eller om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift betalats. Om ett hushåll betalat ut lön till belopp under 1 500 i kalenderåret till en arbetstagare och förskottsinnehållning inte verkställts av denna anledning och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift inte betalas (se punkterna 2.4.1 och 2.5 ovan), är det i allmänhet inte nödvändigt att lämna in en deklaration av arbetsgivarprestationer.

En arbetsgivare som inte är införd i arbetsgivarregistret (se punkt 2.2 ovan) lämnar inte in någon skattedeklaration för de månader då löner inte betalats ut. Ett hushåll är i allmänhet en sådan så kallad arbetsgivare som betalar ut lön tillfälligt och i allmänhet lämnar in en skattedeklaration enbart för de månader då det betalat ut lön och verkställt förskottsinnehållning på lönerna eller betalat arbetsgivares sjukförsäkringsavgift.

Om ett hushåll dock registrerats i arbetsgivarregistret, det vill säga att det är en så kallad arbetsgivare som betalar ut lön regelbundet (se punkt 2.2 ovan), ska en skattedeklaration lämnas in för varje månad (eller kvartalsvis, om en regelbunden arbetsgivare ansökt om förlängd skatteperiod). I så fall innehåller deklarationen i praktiken information om att lön eller andra prestationer inte utbetalats. En deklaration kan ges för högst sex månader på förhand (EgenBeskL 23 § 2 och 3 mom.).

En hushållsarbetsgivare, liksom övriga arbetsgivare, ska i princip lämna in en deklaration av arbetsgivarprestationer elektroniskt (EgenBeskL 18 § 1 mom.). Deklarationen ges elektroniskt i tjänsten Palkka.fi eller i MinSkatt, som från början av år 2017 ersatte Skattekonto-tjänsten. Palkka.fi skickar alltid en deklaration automatiskt utifrån löneuträkningarna.

En skattedeklaration kan ges på en pappersblankett enbart av särskilda skäl (EgenBeskL 18 § 2 mom.). Som särskilt skäl kan man se situationer där det rimligen inte kan förutsättas att en elektronisk skattedeklaration lämnas in. Om ett hushåll till exempel inte har möjlighet att använda en datauppkoppling, är det möjligt att lämna in deklarationen som en pappersdeklaration. Det är inte nödvändigt att ansöka om ett separat tillstånd till detta, och orsaken till att deklarationen ges i pappersform behöver inte anges på förhand till Skatteförvaltningen. Skatteförvaltningen ställer frågor om det särskilda skälet av pappersdeklarerare i samband med skattekontroll. Pappersblanketten, anvisningar för att fylla i blanketten och adressen finns på adressen > Blanketter > Blanketter för personkunder > Deklaration av skatter på eget initiativ (4001r). Blanketten fås även från skattebyrån.

En deklaration av arbetsgivarprestationer ska lämnas in senast den 12:e i den kalendermånad som följer på löneutbetalningsmånaden (den utsatta dagen för en skattedeklaration, EgenBeskL 2 och 17 §). Om månadens 12:e dag inte är en bankdag flyttas förfallodagen till följande bankdag. Den utsatta dagen för att lämna in en skattedeklaration är följaktligen den samma som den utsatta dagen för att betala skatt (se punkt 2.6 ovan). Tidigare var den utsatta dagen för att lämna in en skattedeklaration elektroniskt inte samma som för en pappersdeklaration, men enligt de nya bestämmelserna är den utsatta dagen månadens 12:e dag oberoende av hur skattedeklarationen ges.

En deklaration anses ha lämnats in då den inkommit till Skatteförvaltningen (EgenBeskL 19 §). Om en deklaration av arbetsgivarprestationer inkommer till Skatteförvaltningen efter den utsatta dagen, påförs en förseningsavgift för den skatt som deklarerats för sent (se EgenBeskL 36 §).

2.7.2 Årsanmälan

Enligt lagen har en arbetsgivare eller en annan betalare av prestationer som omfattas av förskottsinnehållning en skyldighet att lämna uppgifter (EgenBeskL 29 §, som innehåller en hänvisning till lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, BFL)). Syftet med skyldigheten att lämna uppgifter är att ge Skatteförvaltningen uppgifter om till vem prestationer betalats och till vilket belopp. Dessa uppgifter används i mottagarnas förhandsifyllda skattedeklarationer.

Enligt lagen om beskattningsförfarande ska var och en tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om förmåner med penningvärde som han betalt eller förmedlat och om rättelser av dem samt om mottagarna av förmånerna och grunderna för dem (BFL 15 §). Vad gäller hushåll har dock skyldigheten att lämna uppgifter enligt lagen begränsats med Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter (1095/2016).

En hushållsarbetsgivare ska alltid på eget initiativ lämna in en årsanmälan till Skatteförvaltningen avseende löner som den betalat ut och som varit föremål för förskottsinnehållning. Därtill ska en hushållsarbetsgivare på eget initiativ lämna in en årsanmälan över löner som inte varit föremål för förskottsinnehållning och betalning av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift, om det belopp som ska betalas till samma mottagare är minst 200 euro i kalenderåret (SFb om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 2 §).

Ett hushåll ska med årsanmälan också anmäla de pensionsavgifter för arbetstagare vilka är avdragbara i arbetstagarens beskattning och vilka debiterats av arbetstagaren under skatteåret och de arbetslöshetsförsäkringspremier som tagits ut från lönen (SFb om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 28 §, läs om dessa avgifter nedan i punkterna 2.8.2 och 2.9.2). Därtill om ett hushåll fungerar som en arbetsgivare som regelbundet betalar ut lön (se punkt 2.2 ovan) ska det i punkt 613 i årsanmälan meddela om lön överhuvudtaget betalats ut under kalenderåret.

Ett hushåll kan ge årsanmälan antingen elektroniskt på Skatteförvaltningens e-blankett eller på den utskrivbara pappersblanketten 7801 (Årsanmälan för arbetsgivare eller prestationsbetalare) (SFb om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 47 §). Pappersblanketten, ifyllningsanvisningar och adressen finns på Skatteförvaltningens sidor på adressen: skatt.fi/blanketter > årsanmälningsblanketter. Blanketten fås även från skattebyrån. Palkka.fi-tjänsten sänder årsanmälningar automatiskt till Skatteförvaltningen (se punkt 4 nedan). 

Om årsanmälan ges elektroniskt, ska anmälan ges senast den 3:e i februari månad efter det år då lönen betalats ut. Om uppgifterna ges på en pappersblankett, ska anmälan ges senast före slutet av januari månad efter det år då lön betalats ut (SFb om en allmän skyldighet att lämna uppgifter 46 §). Om anställningsförhållandet inte löper till slutet av kalenderåret, rekommenderas det att anmälan ges så fort anställningsförhållandet upphört.

Årsanmälan ges med en specifikation enligt mottagare. Med anmälan meddelas specifikationsuppgifter (namn och personbeteckning) för varje löntagare, prestationsslaget (exempelvis P ”lön från huvudsyssla” eller 1 ”lön från bisyssla”), löner och kostnadsersättningar som betalats till honom eller henne (dagpenningar, måltids- och kilometerersättningar) samt förskottsinnehållning som verkställts på lönerna.

Resekostnadsersättningar som betalats ut till en löntagare är skattefri inkomst i beskattningen enbart till den del som de betalats enligt Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar. Om resekostnadsersättningar betalats i strid med tids- och kilometergränserna i Skatteförvaltningens beslut, är de inte skattefria till någon del. I så fall jämställs ersättningar med lön och de deklareras också som lön i årsanmälan. Om resekostnadsersättningar betalats ut enligt Skatteförvaltningens beslut, men till ett belopp som överstiger skattefriheten enligt beslutet, är en del av ersättningarna lön och en del skattefria.

Närmare uppgifter om hur årsanmälan fylls i finns i guiden för ifyllning av årsanmälan på sidan: skatt.fi/blanketter > Årsanmälningsblanketter.

2.8 Arbetspensionsförsäkringsavgift

2.8.1 Arbetsgivarens arbetspensionsförsäkringsavgift

Det finns bestämmelser om pensionsförsäkringsavgiften i lagen om pension för arbetstagare (395/2006, ArPL). Utifrån denna lag ska en arbetsgivare i princip ordna pensionsskyddet för sina arbetstagare under den månad som följer på utbetalningsmånaden (ArPL 141 §). I syfte att täcka kostnaderna för pensionsskyddet debiteras en arbetspensionsförsäkringsavgift, som består av en avgift för arbetsgivaren och arbetstagaren (ArPL 152 §, läs närmare om avgiften för arbetstagare i punkt 2.8.2 nedan).

Utgångsläget är att en hushållsarbetsgivare ska betala en arbetspensionsförsäkringsavgift för lön till arbetstagare, om lönen är minst 58,19 euro per månad (ArPL 4, 96, 100 och 141 §, den nedre gränsen för försäkringsskyldigheten år 2017). Försäkringsskyldigheten börjar från början av månaden efter den månad då arbetstagaren fyllt 17 år och upphör schablonmässigt enligt födelseåret antingen vid 68, 69 eller 70 års ålder (ArPL 4 § 2 mom.). Arbetstagarens ålder på den dag då lönen betalats ut avgör om arbetstagaren omfattas av pensionsförsäkring. En arbetstagare som inte överskrider den övre åldersgränsen för försäkringsskyldighet enligt lagen om pension för arbetstagare ska pensionsförsäkras även om han eller hon redan får pension. Tidigare gällde försäkringsskyldigheten för arbetstagare i åldern 18–67 år, men åldersgränserna för försäkringsskyldigheten ändrades i den pensionsreform som trädde i kraft från början av år 2017.

En hushållsarbetsgivare kan teckna en arbetspensionsförsäkring hos vilket arbetspensionsförsäkringsbolag som helst. Försäkringsbolagen ger om hur försäkringen och redovisningen av betalningar ska skötas.

Den arbetspensionsförsäkringsavgift som tas ut år 2017 är i snitt 24,40 procent av bruttolönen och denna avgift omfattar också den betalningsandel för arbetstagaren vilken arbetsgivaren tagit ut av arbetstagaren (se punkt 2.8.2 nedan). Ett hushåll betalar arbetspensionsförsäkringsavgiften i sin helhet till ett pensionsförsäkringsbolag och arbetsgivaren ansvarar också för arbetstagarens andel av arbetspensionsförsäkringsavgiften gentemot pensionsanstalten (ArPL 152 § 2 mom.).

Närmare uppgifter om arbetspensionsförsäkring finns på adressen tyoelake.fi. 

2.8.2 Arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare

Den arbetspensionsförsäkringsavgift som tas ut i syfte att täcka kostnaderna för pensionsskyddet består av en avgift för arbetsgivaren också av en avgift för arbetstagaren (ArPL 152 §, läs närmare om avgiften för arbetstagare i punkt 2.8.1 ovan). En försäkringsskyldig hushållsarbetsgivare ska i samband med utbetalning av lön efter eventuell förskottsinnehållning ta ut arbetstagarens andel av arbetspensionsförsäkringsavgiften från arbetstagarens lön. Beloppet på arbetspensionsförsäkringsavgiften räknas utifrån arbetstagarens bruttolön.

Den årliga procenten för arbetspensionsförsäkringsavgiften fastställs genom förordning av social- hälsoministeriet. År 2017 är arbetstagarens andel av arbetspensionsavgiften 6,15 procent för arbetstagare under 53 år och över 62 år och 7,65 procent för arbetstagare i åldern 53–62 år.

En hushållsarbetsgivare betalar arbetspensionsförsäkringsavgiften i sin helhet till den pensionsanstalt där arbetsgivaren ordnat pensionsskyddet för sina arbetstagare. Arbetsgivaren ansvarar för att betala in hela arbetspensionsförsäkringsavgiften till arbetspensionsförsäkringsbolaget, även om arbetsgivaren inte kan innehålla arbetstagarens andel från arbetstagarens lön (till exempel om lönen uteslutande består av naturaförmåner eller om lönen till barnskötare som ett hushåll anställt betalas av Folkpensionsanstalten).

Skatteförvaltningen drar av den arbetspensionsförsäkringsavgift som tagits ut av arbetstagaren från arbetstagarens skattepliktiga inkomster då beskattningen verkställs. För detta ändamål ska arbetsgivaren anmäla den debiterade avgiften i en årsanmälan till Skatteförvaltningen (se punkt 2.7.2 ovan). 

2.9 Arbetslöshetsförsäkringspremie

2.9.1 Arbetslöshetsförsäkringspremie för arbetsgivare

Det finns bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringspremier i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998). Arbetslöshetsförsäkringspremien är indelad i en andel för arbetsgivare och en andel för arbetstagare (läs mer om premieandelen för arbetstagare i punkt 2.9.2 nedan).

Arbetslöshetsförsäkringspremie betalas inte för en arbetstagare som är yngre än 17 år eller som fyllt 65 år. Vad gäller arbetstagare i åldern 17–64 år är en hushållsarbetsgivare skyldig att betala arbetslöshetsförsäkringspremien för arbetsgivare om de löner som betalats ut av arbetsgivaren under kalenderåret sammanlagt överstiger 1 200 euro (lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 12, 12 a och 12 b §). Tidigare var betalningsskyldigheten kopplad till antalet arbetsdagar, men från och med början av år 2016 påverkar inte antalet arbetsdagar längre betalningsskyldigheten.

Beloppet på arbetslöshetsförsäkringspremien räknas utifrån den lönesumma som arbetsgivaren betalat ut. År 2017 är arbetslöshetsförsäkringspremien för hushållsarbetsgivare 0,80 procent av lönen (lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 18 § 1 mom.). Arbetsgivaren betalar såväl arbetsgivarens som arbetstagarens andel av arbetslöshetsförsäkringspremien till Arbetslöshetsförsäkringsfonden. Arbetsgivaren ansvarar också för att betala arbetslöshetsförsäkringspremier till Arbetslöshetsförsäkringsfonden (lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 21 §).

Närmare uppgifter om arbetslöshetsförsäkringspremien finns på adressen tvr.fi. 

2.9.2 Arbetslöshetsförsäkringsavgift för löntagare

Förutom arbetsgivaren betalar också arbetstagaren en arbetslöshetsförsäkringspremie (läs om arbetsgivarens premieandel i punkt 2.9.1 ovan). En hushållsarbetsgivare ska i samband med utbetalning av lön efter eventuell förskottsinnehållning av lön från arbetstagarens lön innehålla arbetstagarens andel av arbetslöshetsförsäkringspremien (lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 20 §). Om en arbetstagare i samband med en lönebetalning inte betalats en penninglön som räcker till för att innehålla arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare, får arbetsgivaren innehålla arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare inom två år i samband med följande löneutbetalningar (lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 20 § 3 mom.).

Beloppet på arbetslöshetsförsäkringspremien räknas utifrån arbetstagarens bruttolön. År 2017 är arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare 1,60 procent av lönen (lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 18 § 1 mom.). Arbetsgivaren betalar såväl arbetsgivarens som arbetstagarens andel av arbetslöshetsförsäkringspremien till Arbetslöshetsförsäkringsfonden.

Arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare ska innehållas från arbetstagaren lön, även om arbetsgivaren inte har skyldighet att betala arbetslöshetsförsäkringspremier om lönesumman är högst 1 200 euro (se punkt 2.9.1 ovan). Arbetstagare som är yngre än 17 år och som har fyllt 65 år är dock inte skyldiga att betala arbetslöshetsförsäkringspremie för löntagare, varför arbetslöshetsförsäkringspremien för löntagare inte innehålls från deras lön (lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 12 och 12 a §).

Den arbetslöshetsförsäkringspremie som tagits ut av arbetstagaren dras av från arbetstagarens skattepliktiga inkomst i beskattningen. Därför ska arbetsgivaren anmäla den debiterade premien i en årsanmälan som lämnas in till Skatteförvaltningen (se punkt 2.7.2 ovan).

2.10 Olycksfallsförsäkringspremie för arbetsgivare

En hushållsarbetsgivare är skyldig att försäkra sina arbetstagare för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar om de utbetalda lönerna eller de överenskomna lönerna för arbete som arbetsgivaren låter utföra under ett kalenderår sammanlagt överstiger 1 200 euro (lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar 3 § 2 mom. och 268 §). Om gränsen överskrids gäller försäkringsskyldigheten för alla arbetstagare och till exempel arbetstagarnas ålder är inte av betydelse. Tidigare var försäkringsskyldigheten kopplad till antalet arbetsdagar, men från och med början av år 2016 påverkar inte antalet arbetsdagar längre försäkringen av arbetstagare.

Gränsen för försäkringsskyldigheten är arbetsgivar- och kalenderårsspecifik: alla arbeten som arbetsgivaren låtit utföra under kalenderåret beaktas och de utbetalda eller överenskomna lönerna för dessa räknas samman. Tidpunkten för utbetalning av löner är inte av betydelse när det räknas om gränsen för försäkringsskyldigheten överträtts. Om det redan då ett anställningsförhållande börjar står klart att de överenskomna arbetsförvärven överstiger 1 200 euro, ska en försäkring tecknas innan arbetet startar. En försäkring kan inte tecknas retroaktivt.

En försäkring tecknas innan arbetet börjar hos ett sådant skadeförsäkringsbolag som har rätt att bedriva försäkringsverksamhet i anknytning till olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar i Finland. I praktiken tecknas i allmänhet också en grupplivförsäkring för arbetsgivare i samband med försäkringen (se punkt 2.11 nedan).

Det är också möjligt att teckna en försäkring via Palkka.fi-tjänsten (se punkt 4 nedan). Beloppet på försäkringspremien varierar enligt försäkringsbolag och beror på bland annat beloppet på lönerna och risken för olycksfall och yrkessjukdomar i det försäkrade arbetet. Arbetsgivaren betalar försäkringspremierna direkt till försäkringsbolaget enligt fakturan.

Närmare uppgifter om olycksfallsförsäkring finns på adressen tvk.fi. 

2.11 Grupplivförsäkringspremie för arbetsgivare

Arbetsmarknadsorganisationerna har i kollektivavtalen kommit överens om hur grupplivförsäkringsskyddet ska ordnas för arbetstagarna. Också en hushållsarbetsgivare ska teckna en grupplivförsäkring för sina arbetstagare, om branschen för det utförda arbetet omfattas av ett allmänt bindande kollektivavtal som kräver detta. Så gott som alla personer som det är obligatoriskt att försäkra enligt lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar omfattas av grupplivförsäkring.

Arbetstagarna grupplivförsäkras på samma gång som arbetsgivaren tecknar den lagstadgade olycksfallsförsäkringen. Grupplivförsäkringspremien varierar enligt bolag och arbetsgivaren betalar premien till olycksfallsförsäkringsbolaget i samband med olycksfallsförsäkringspremien. Grupplivförsäkringspremien är i snitt 0,07 procent av lönesumman.

Närmare uppgifter om grupplivförsäkring finns på adressen trhv.fi.

2.12 Andra arbetsgivarskyldigheter

2.12.1 Verifikat

En hushållsarbetsgivare ska ge arbetstagaren ett verifikat över de löner som betalats ut under kalenderåret, så att arbetstagaren kan granska beloppet på lönen och en eventuell förskottsinnehållning (FörskUL 35 §). Verifikatet kan formuleras fritt, men åtminstone följande uppgifter ska framgå av det:

• arbetsgivarens namn, personnummer, adress och telefonnummer
• arbetstagarens namn, personnummer och adress
• lönen och beloppet av eventuella förskottsinnehållningar
• löneutbetalningstidpunkten
• beloppet på den pensionsförsäkringspremie för arbetstagare och den arbetslöshetsförsäkringspremie som tagits ut av arbetstagaren
• beloppet på dagpenningspremien.

Det finns också skäl att datera och underteckna verifikatet. Ett hushåll ska ge ett verifikat till en arbetstagare senast före 15:e januari efter det år då lön betalats ut eller genast efter att anställningsförhållandet upphört, om arbetstagaren så kräver. 

2.12.2 Skattekortsanteckningar när ett anställningsförhållande upphör

Om ett anställningsförhållande upphör mitt i året och arbetstagaren valt alternativet med en inkomstgräns som sätt för att verkställa förskottsinnehållning, ska hushållet anteckna den bruttolön som betalats ut, arbetstagarens namn och den tid för vilken lön betalats ut på arbetstagarens skattekort. Intyget kan också ges med en separat bilaga eller Skatteförvaltningens blankett (VEROH 5049r). Löntagaren fogar intyget till sitt skattekort då han eller hon överlämnar det till nästa arbetsgivare. 

2.12.3 Anteckningsskyldighet och förvaring av verifikat

Ett hushåll är anteckningsskyldigt i egenskap av arbetsgivare (EgenBeskL 27 §). Ett hushåll ska göra anteckningar om utbetalda löner vilka redogör för betalningsmottagarens namn och personbeteckning, löneutbetalningsdagen, lönebeloppet och värdet på naturaförmåner samt utbetalda kostnadsersättningar och utbetalningstiden. Utgångsläget är att en kopia över ett verifikat som ges till löntagaren och ett kvitto över utbetalningen av lön räcker.

Anteckningar, fakturor och kvitton ska förvaras i sex år från löneutbetalningsårets utgång (EgenBeskL 28 § 2 mom. ). Anteckningar ska också göras över betalda sjukförsäkringsavgifter för arbetsgivare.

2.13 Hushåll i arbetsgivarring

Hushållen anställer ofta tillsammans med andra hushåll en städare, barnskötare eller en annan arbetstagare. När flera hushåll anställer en arbetstagare med ett gemensamt arbetsavtal och kännetecknen för ett anställningsförhållande är uppfyllda för alla dem som låter utföra arbetet, är hushållen solidariskt arbetstagarens arbetsgivare. I så fall är medlemmarna av arbetsgivarringen solidariskt skyldiga att fullgöra de arbetsgivarskyldigheter som hänför sig till anställningsförhållandet.

För att underlätta fullgörandet av arbetsgivarskyldigheter är förfarandet i praktiken ofta det att en person verkställer förskottsinnehållningen, lämnar in skattedeklarationer och årsanmälningar och betalar in arbetsgivarprestationer till Skatteförvaltningens konto. Denna person använder sin egen personbeteckning vid betalningar och anmälningar. Han eller hon kan samla in pengar kontant eller så kan hushållen ha ett gemensamt konto. Det är möjligt att ge ringen ett företags- och organisationsnummer (FO-nummer) enbart i undantagsfall, om det inte är möjligt att betala arbetsgivarprestationer och lämna in deklarationer med personbeteckningar.

Hushållen är befriade från förskottsinnehållningsskyldigheten och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift om den lön som betalas ut för arbetet till samma mottagare inte överstiger 1 500 euro i kalenderåret (se närmare i punkterna 2.4.1 och 2.5 ovan). Vid tillämpning av gränsen är det inte av betydelse om arbetsgivarringen har ett eget FO-nummer. Gränsen tillämpas personligen i en arbetsgivarring, det vill säga inte enligt ring eller familj. Följaktligen kan till exempel båda makar betala löner på 1 500 euro utan att ha skyldigheter att verkställa förskottsinnehållning eller betala sjukförsäkringsavgifter för arbetsgivare. Det rekommenderas dock inte att förskottsinnehållning inte verkställs utifrån denna grund, eftersom det i allmänhet leder till kvarskatt för arbetstagaren.

Om en arbetsgivarring inte har ett FO-nummer, ska kontaktpersonen ge en årsanmälan i eget namn. Han eller hon ska foga en specifikation, som visar de löner som varje hushåll betalat.  Om arbetsgivarringen har ett FO-nummer, ges årsanmälan i ringens namn.

3 Ett hushåll köper en tjänst av ett företag eller av en företagare

3.1 Förskottsuppbördsregistret

3.1.1 Förskottsuppbördsregistrering

Inom ramen för ett uppdragsförhållande köper hushållet arbetet som en tjänst av en företagare eller ett företag och betalar arbetsersättning enligt en faktura. När ett hushåll låter utföra arbete inom ramen för ett uppdragsförhållande, ska det granska om företaget eller företagaren hör till förskottsuppbördsregistret (se närmare om granskning i punkt 3.1.2 nedan).

Det finns bestämmelser om förskottsuppbördsregistret i 25 § i lagen om förskottsuppbörd. Förskottsuppbördsregistret är ett register som förs av Skatteförvaltningen, i vilket bland annat skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet införs. Informationen om förskottsuppbördsregistrering och registreringens giltighet är offentlig. Syftet med förskottsuppbördsregistreringen är att visa för prestationsbetalaren att det inte är nödvändigt att verkställa förskottsinnehållning på betalningen, utan att den aktör som är införd i registret själv ser till att betala sin förskottsskatt.

Det är inte obligatoriskt att vara införd i förskottsuppbördsregistret. Följaktligen betyder det faktum att en aktör bedriver verksamhet som bolag eller firma inte automatiskt att aktören är införd i förskottsuppbördsregistret. Företag och företagare med avsevärda försummelser i sin beskattning införs därtill inte i förskottsuppbördsregistret eller så avförs de från registret. Ett företag eller en företagare kan också på eget initiativ låta bli att anmäla sig till förskottsuppbördsregistret eller lägga fram en begäran om avförande från registret. Till exempel en aktör som sporadiskt eller tillfälligt får arvoden kan finna att det är en bättre lösning att inte registrera sig.

3.1.2 Granskning av förskottsuppbördsregistrering

Ett hushåll kan granska att en tjänsteleverantör är införd i förskottsuppbördsregistret på Internet via företags- och organisationsdatasystemets offentliga datatjänst fods.fi. Tjänsten är avgiftsfri och uppgifter kan sökas utifrån antingen namn eller FO-nummer. Vid sökning med ett namn öppnas företagets uppgifter i tjänsten genom att efter sökningen klicka på rätt företags FO-nummer på listan. Förskottsuppbördsregistreringen kan också granskas via Skatteförvaltningens servicenummer, som finns på adressen skatt.fi > Skatteförvaltningen > Kontaktuppgifter > Servicenummer.

Ett hushåll har i egenskap av prestationsbetalare en utredningsskyldighet avseende förskottsuppbördsregistreringens giltighet. Utgångsläget är att förkosttsuppbördsregistreringen alltid ska granskas vid tidpunkten för en betalning.

Förutom startdagen för förskottsuppbördsregistreringen visar företags- och organisationsdatasystemet följande granskningsdag för registreringen, som i allmänhet är 28:e februari eller 31:a februari. Eftersom det är möjligt att göra avföranden från registret vid en annan tidpunkt än granskningsdagen, borde betalaren, i en situation med återkommande betalningar, alltid granska betalningsmottagarens registreringsställning vid betalningstidpunkten. En prestationsbetalare kan dock lita på uppgifterna från granskningsdagen, om betalningsmottagares registreringsställning granskats ur företags- och organisationsdatasystemet innan avförandet från registret. I så fall drabbas inte betalaren av påföljder även om mottagaren av prestationen avförts från registret före granskningsdagen. Ett skriftligt meddelande om avförande från registret vilket getts till utbetalaren av arbetsersättning häver granskningsdagen.

Om mottagaren av arbetsersättning är införd i förskottsuppbördsregistret, ska hushållet förfara på det sätt som nämns i punkt 3.2 nedan. Om mottagaren av arbetsersättning däremot inte är införd i förskottsuppbördsregistret, ska hushållet se till att fullgöra de skyldigheter som nämns nedan i punkt 3.3. Det är också viktigt att granska förskottsuppbördsregistreringen med tanke på ett eventuellt hushållsavdrag (se punkt 5.1 nedan).

Förskottsuppbördsregistrering har behandlats närmare i Skatteförvaltningens separata anvisning ”Förutsättningarna för införande i förskottsuppbördsregistret och grunderna för avförande ur registret”.

3.2 Företaget eller företagaren finns i förskottsuppbördsregistret

Om ett hushåll inom ramen för ett uppdragsförhållande köper en tjänst av ett företag eller en företagare som hör till förskottsuppbördsregistret, medför inte det arbete som hushållet låtit utföra skyldigheter för hushållet gentemot till exempel Skatteförvaltningen eller pensions- och olycksfallsförsäkringsbolagen. I så fall betalar hushållet den faktura som den som utfört arbetet sänt. Den som utfört arbetet eller tjänsten är i så fall själv skyldig att fullgöra egna beskattnings- och försäkringsrelaterade skyldigheter.

3.3 Företaget eller företagaren finns inte i förskottsuppbördsregistret

3.3.1 Skyldighet att verkställa förskottsinnehållning

Utgångsläget är att prestationsbetalaren ska verkställa förskottsinnehållning på arbetsersättning som betalas ut inom ramen för ett uppdragsavtal om mottagaren inte är införd i förskottsuppbördsregistret (FörskUL 9 § och 25 §). En lättnad som gäller förskottsinnehållningsskyldigheten har dock föreskrivits för hushållen då den prestation som ett hushåll betalat inte hänför sig till näringsverksamhet eller annan verksamhet för att förvärva inkomst som hushållet bedriver (till exempel uthyrningsverksamhet). Lättnaden gäller alltså enbart prestationer som betalats för arbete för hushållets räkning.  

Om de prestationer som betalas ut för ett arbete till samma mottagare inte överstiger 1 500 euro i kalenderåret, är inte hushållet skyldigt att verkställa förskottsinnehållning (FörskUL 9 § 3 mom. och FörskUF 13 §). I så fall är det inte heller nödvändigt att ge en skattedeklaration eller årsanmälan. Förskottsinnehållningslättnad för hushåll får tillämpas även om en annan person i egenskap av ombud gör en betalning för hushållets räkning. I så fall vidtas åtgärderna i den egentliga prestationsbetalarens namn.

Om ett hushåll trots ovan nämnda lättnad verkställer förskottsinnehållning, ska den betalas in till Skatteförvaltningen och hushållet ska i normal ordning lämna in en skattedeklaration och en årsanmälan (se punkterna 3.3.2–3.3.4 nedan).

Om de prestationer som betalas ut för arbete till en och samma mottagare som inte är införd i förskottsuppbördsregistret överstiger 1 500 euro i kalenderåret, är hushållet skyldigt att verkställa förskottsinnehållning på det belopp som det betalat ut och betala in det till Skatteförvaltningen (se punkt 3.3.2 nedan). Ett hushåll ska också lämna in skattedeklaration och årsanmälan för arbetsgivare för sådana arbetsersättningar (se punkterna 3.3.3 och 3.3.4 nedan). Om ett hushåll inom ramen för ett uppdragsförhållande köper en tjänst av ett företag eller en företagare som inte finns i förskottsuppbördsregistret, behöver hushållet inte betala arbetsgivares sjukförsäkringsavgift för arbetsersättningen, oberoende av dess belopp.

Om arbetsersättning betalas ut i flera rater, fastställs gränsen för förskottsinnehållningslättnad utifrån den sammanlagda arbetsersättning som betalas ut under kalenderåret. Om det redan då kalenderåret eller uppdragsförhållandet börjar är känt att en arbetsersättning på över 1 500 euro kommer att betalas till den som utför arbetet under kalenderåret, ska förskottsinnehållning verkställas redan på den första prestationen.

Om det på motiverade grunder förmodats att beloppet på arbetsersättningen underskrider gränsen på 1 500 euro och förskottsinnehållning inte verkställts av denna anledning, men arbetsersättningen under året ändå överskrider 1 500 euro, ska förskottsinnehållning verkställas på arbetsersättningen från och med att gränsen på 1 500 euro överskrids. I denna situation är det inte nödvändigt att verkställa förskottsinnehållning på tidigare utbetalda arbetsersättningar.

Skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning gäller inte heller för varuhandel. Om en faktura som ett hushåll fått omfattar ersättning såväl för en arbetsprestation (arbetsersättning) som för en varuleverans, ska förskottsinnehållning verkställas på arbetsersättningen om ovan nämnda förutsättningar är uppfyllda. Förskottsinnehållning ska verkställas på arbetsersättningens andel oberoende av dess belopp. Arbetsersättningens andel kan anges separat på fakturan eller i en bilaga till den eller genom att fakturera varan och arbetsersättningen separat. Om arbetsersättningens andel inte framgår av fakturan eller bilagorna till den, ska förskottsinnehållning verkställas på hela betalningsbeloppet.

3.3.2 Verkställande och betalning av förskottsinnehållning

Förskottsinnehållning verkställs så att betalaren vid betalningen eller från det penningbelopp som ska betalas drar av det belopp som beräknats enligt innehållningsprocenten. Förskottsinnehållning kan inte verkställas så att dess belopp överstiger det penningbelopp som ska betalas (FörskUL 11 §).

Skyldigheten att verkställa förskottsinnehållning påverkas inte av om ersättningen betalas ut till en fysisk person eller till en aktör som bedriver verksamhet i bolagsform. En skyldighet att verkställa förskottsinnehållning uppkommer oberoende av arbetsersättningsmottagarens juridiska verksamhetsform på det sätt som redogjorts ovan i punkt 3.3.1 då arbetsersättningsmottagaren inte är införd i förskottsuppbördsregistret. Ersättningsmottagarens juridiska form påverkar dock det belopp som är föremål för verkställande av förskottsinnehållning enligt följande:

• Om mottagaren av arbetsersättning är ett aktiebolag, ett öppet bolag, ett kommanditbolag eller ett annat motsvarande samfund, en motsvarande samfälld förmån eller en motsvarande sammanslutning och organisationen inte införts i förskottsuppbördsregistret, verkställs förskottsinnehållningen till ett belopp som motsvarar 13 procent, förutom om en utredning om att Skatteförvaltningen sänkt innehållningsprocenten uppvisas (FörskUL 15 § 3 mom. och FörskUF 16 § 2 mom.).
• Om mottagaren av arbetsersättning är en fysisk person som inte är införd i förskottsuppbördsregistret, verkställs förskottsinnehållningen enligt hans eller hennes skattekort för bisyssla eller ett annat skattekort som getts av Skatteförvaltningen.
• Om mottagaren av arbetsersättning är en fysisk person som inte är införd i förskottsuppbördsregistret och han eller hon trots begäran inte lägger fram något skattekort alls, verkställs förskottsinnehållningen enligt en innehållningsprocent på 60 procent (FörskUF 3 §).

Verkställande av förskottsinnehållning och skattekort behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning ”Verkställande av förskottsinnehållning”.

Förskottsinnehållning verkställs på fakturabeloppet med avdrag för momsandelen (FörskUF 15 § 4 mom.). Förskottsinnehållning ska verkställas på arbetsersättningens andel på fakturan oberoende av beloppet på arbetsersättningen. Arbetsersättningens andel kan anges separat på fakturan eller i en bilaga till den eller genom att fakturera varan och arbetsersättningen separat. Om arbetsersättningens andel inte framgår av fakturan eller bilagorna till den, ska förskottsinnehållning verkställas på hela betalningsbeloppet.

Undantaget till det ovan nämnda är ersättningar av arbetsresekostnader med anledning av arbetet (dagpenningar, måltidsersättningar, hotellavgifter, kilometerersättningar och till exempel flygbiljetter och tågbiljetter) då de betalas till fysiska personer, det vill säga inte till exempelvis aktiebolag, öppna bolag eller kommanditbolag. De kan dras av från fakturabeloppet innan förskottsinnehållning verkställs, under förutsättning att de inte överstiger de belopp som Skatteförvaltningen årligen fastställer (Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning, 1035/2016, 1 § 17 punkten).

Beloppen på skattefria resekostnadsersättningar fastställs årligen med ett beslut av Skatteförvaltningen (vad gäller år 2017 Skatteförvaltningens beslut om skattefria resekostnadsersättningar under 2017). Det ska dock observeras att dessa kostnadsersättningar inte är skattefria för andra än aktörer med ett anställningsförhållande, även om de med ovan nämnda beslut av Skatteförvaltningen befriats från att verkställa förskottsinnehållning. Därför meddelas de i årsanmälan på samma sätt som andra arbetsersättningar (se punkt 3.3.4 nedan).

 

Den förskottsinnehållning som verkställts på den arbetsersättning som betalats ut till företaget eller företagaren ska betalas in till Skatteförvaltningen på samma sätt som en hushållsarbetsgivare betalar in den förskottsinnehållning som verkställs på lön (se punkt 2.6 ovan).

3.3.3 Deklaration av arbetsgivarprestationer

En skattedeklaration (tidigare periodskattedeklaration) ska ges av förskottsinnehållning som verkställts på arbetsersättningar som betalats ut till fysiska personer eller sammanslutningar (exempelvis öppna bolag och kommanditbolag) på samma sätt som en hushållsarbetsgivare ska ge en skattedeklaration av förskottsinnehållning som den verkställt på löner (se punkt 2.7.1 ovan).

Prestationerna ska deklareras i skattedeklarationen i punkten ”Förskottsinnehållningspliktiga löner och övriga prestationer”. Ersättningarna deklareras brutto, det vill säga utan att dra av moms eller ersättningar för arbetsresekostnader. Förskottsinnehållning som verkställts på arbetsersättningar som betalats ut till aktiebolag och andra samfund ska anmälas i skattedeklarationen under ”Förskottsinnehållning som verkställts på aktiebolag, andelslag eller andra samfund”.

3.3.4 Årsanmälan

Ett hushåll ska alltid på eget initiativ till Skatteförvaltningen lämna in också en årsanmälan om arbetsersättningar som det betalat ut och som varit föremål för förskottsinnehållning. Årsanmälan ges på samma sätt som en hushållsarbetsgivare ger en årsanmälan om de löner som den betalat ut (se punkt 2.7.2 ovan). Vid anmälan av arbetsersättningar tillämpas dock inte gränsen på utbetalda löner på 200 euro för hushållsarbetsgivare. Arbetsersättningar ska anges i en årsanmälan endast då förskottsinnehållning verkställts på dessa.

Årsanmälan ges med en specifikation enligt mottagare. I anmälan meddelas specifikationsuppgifter (namn och personbeteckning eller FO-nummer) för varje mottagare av arbetsersättning, prestationsslaget (exempelvis H ”arbetsersättning”), de utbetalda arbetsersättningarna och den förskottsinnehållning som verkställts på dessa. Andelen för eventuell moms eller kostnadsersättningar dras inte av från beloppet på arbetsersättningen. Om arbetsersättningen omfattat moms, ska momsandelen anmälas i punkt 17 på blanketten.

Vad gäller arbetsersättningar som betalats ut till fysiska personer anmäls det sammanlagda beloppet för hela året. Om arbetsersättningen betalats ut till ett öppet bolag, ett kommanditbolag eller ett samfund (exempelvis ett aktiebolag, ett andelslag eller en förening), ska betalningarna och förskottsinnehållningarna deklareras specificerade enligt månad.

3.3.5 Verifikat

Ett hushåll ska ge arbetstagaren ett verifikat över betalningarna under kalenderåret, så att prestationsmottagaren kan granska beloppet på arbetsersättningen och en eventuell förskottsinnehållning (FörskUL 35 §). Verifikatet kan formuleras fritt, men åtminstone följande uppgifter ska framgå av det:

• uppdragsgivarens namn, personbeteckning, adress och telefonnummer
• namnet på den som utför arbetet, personbeteckning/FO-nummer och adress
• arbetsersättningen och beloppet på eventuella förskottsinnehållningar
• tidpunkten för utbetalningen av arbetsersättningen.

Det finns också skäl att datera och underteckna verifikatet. Ett hushåll ska ge ett verifikat till prestationsmottagaren senast 15:e januari efter det år då prestationen betalats. Vid kortvariga uppdragsförhållanden rekommenderas det dock att verifikatet ges genast då uppdragsförhållandet upphör.

3.3.6 Anteckningsskyldighet och förvaring av verifikat

Ett hushåll är anteckningsskyldigt i egenskap av prestationsbetalare (EgenBeskL 27 §). Ett hushåll ska göra anteckningar om dess betalningar som omfattas av förskottsinnehållning, vilka åtminstone redogör för prestationsmottagarens namn och personbeteckning, betalningsdagen och beloppet på den betalda prestationen. Utgångsläget är att en kopia över det verifikat som ges till löntagaren och ett kvitto över utbetalningen av prestationen räcker. Anteckningar, fakturor och kvitton ska förvaras i sex år från utgången av det år då prestationen betalats (EgenBeskL 28 § 2 mom. ).

4 Palkka.fi – ett avgiftsfritt löneberäkningsprogram

Palkka.fi är ett avgiftsfritt löneberäkningsprogram som planerats för hushåll och andra mindre arbetsgivare. Med hjälp av programmet kan ett hushåll räkna en arbetstagares lön jämte lönebikostnader. Med tjänsten Palkka.fi kan en hushållsarbetsgivare fullgöra de skyldigheter som redogjorts i denna anvisning med undantag för olycksfalls- och grupplivförsäkring.

I tjänsten kan en hushållsarbetsgivare räkna en arbetstagares lön, förskottsinnehållningen, arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och obligatoriska arbetspensionsavgifter och skriva ut löneuträkningar. Tjänsten bildar betalningsuppgifter och sköter arkiveringen för hushållets räkning. Tjänsten sänder automatiskt de nödvändiga anmälningarna till Skatteförvaltningen, arbetspensionsbolagen och Arbetslöshetsförsäkringsfonden. Därtill kan en arbetstagare via Palkka-fi-tjänstens arbetstagargränssnitt sända skattekortsuppgifter elektroniskt till en hushållsarbetsgivare.

Via Palkka.fi-tjänsten är det också möjligt att meddela uppgifter som gäller hushållsavdrag till Skatteförvaltningen (se punkt 5.1 nedan). Ett hushållsavdrag som anmälts via Palkka.fi-tjänsten överförs automatiskt till den förhandsifyllda skattedeklarationen för året i fråga. Ett hushåll kan via tjänsten meddela hushållsavdragsuppgifter som gäller utbetalda löner och fakturor för arbetsersättningar.

Närmare uppgifter om tjänsten finns på adressen palkka.fi. Du kan logga in tjänsten med personliga nätbankskoder eller ID-kort med chip.

5 Annat att beakta i beskattningen av hushåll

5.1 Hushållsavdrag

En fysisk person får som ett hushållsavdrag göra ett partiellt skatteavdrag för kostnader för arbete som han eller hon låtit utföra hemma, om den som utfört arbetet är en aktör som införts i förskottsuppbördsregistret eller en avlönad arbetstagare och övriga föreskrivna förutsättningar för avdrag är uppfyllda (ISkL 127 a–c §). Ett hushåll har inte rätt till hushållsavdrag om tjänsten köpts av ett företag eller en företagare som inte finns i förskottsuppbördsregistret.

Hushållsavdrag och förutsättningarna för beviljande av hushållsavdrag behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning ”Hushållsavdrag”.

5.2 Ett hushåll som byggherre

I lagen om beskattningsförfarande finns det bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter för en fysisk person som fungerar som byggherre (BFL 15 d §). Utan gräns i euro är enskilda personer som fungerar som byggherrar skyldiga att lämna uppgifter till Skatteförvaltningen om bygget kräver bygglov.

Byggherren ska ge uppgifter om de företag som utfört byggarbetet och de prestationer som gjorts till dessa. Om byggherren själv anställt en arbetstagare, ska arbetstagaruppgifter och de löner som betalats ut till arbetstagarna och övriga vederlag meddelas. En fysisk person ska vid slutsynen för byggnadstillsynsmyndigheten visa ett intyg av Skatteförvaltningen över att anmälningsskyldigheten fullgjorts.

Skyldigheten att lämna uppgifter för ett hushåll i egenskap av byggherre har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning ”Skyldighet att lämna uppgifter vid byggande”.

 

Ledande skattesakkunnig Tero Määttä

Skattesakkunnig Nella Toivonen