Förvärvskälla för värdepappersplacering

Inkomst av värdepappershandel och annan värdepappersplacering beskattas beroende på verksamhetens karaktär antingen som förvärvskälla för näringsverksamhet eller annan verksamhet. I vissa situationer kan inkomst av värdepappersplacering ingå i förvärvskällan för jordbruk.

I denna anvisning behandlas principer som tillämpas vid fastställande av förvärvskälla för värdepappersplacering. Anvisningen fokuserar främst på gränsdragningen mellan förvärvskälla för näringsverksamhet och för personlig förvärvskälla.

1 Inledning

Inkomst av värdepappershandel och annan värdepappersplacering beskattas beroende på verksamhetens karaktär antingen som förvärvskälla för näringsverksamhet eller annan verksamhet. I vissa situationer kan inkomst av värdepappersplacering ingå i förvärvskällan för jordbruk.

I denna anvisning behandlas principer som tillämpas vid fastställande av förvärvskälla för värdepappersplacering. Anvisningen fokuserar främst på gränsdragningen mellan förvärvskälla för näringsverksamhet och för personlig förvärvskälla. Denna anvisning ersätter anvisningarna för fastställande av förvärvskällan för värdepappersplacering som ingick i Skatteförvaltningens harmoniseringsanvisningar fram till slutet av 2013 (punkt 3.1.1 och 3.1.3–3.1.5 i anvisningen för skatteåret 2013).

2 Indelning i förvärvskällor

Den beskattningsbara inkomsten för fysiska och juridiska personer beräknas i Finlands skattesystem enligt förvärvskälla. Det finns tre förvärvskällor: näringsverksamhet, jordbruk och övrig verksamhet. Inkomsten av näringsverksamhet beräknas enligt lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) (NärSkL), inkomsten av jordbruk enligt inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1968, GårdsSkL) och inkomsten av övriga verksamhet enligt inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL). Vilken förvärvskälla värdeplacering anses höra till avgörs utifrån placeringsverksamhetens karaktär.

Med näringsverksamhet avses rörelse och yrkesutövning (NärSkL 1 §). Allmänna kännetecken för näringsverksamhet anses bland annat vara strävan efter vinst, planmässig och kontinuerlig verksamhet samt ekonomiskt risktagande. Verksamheten utvärderas som en helhet på basis av dessa kännetecken. Om värdepappersplacering uppfyller kännetecknen för näringsverksamhet beskattas inkomsten av den som inkomst av näringsverksamhet.

Med jordbruk avses egentligt jordbruk och sådant specialjordbruk eller annan verksamhet i anslutning till ett jord- eller skogsbruk som inte ska betraktas som en särskild rörelse (GårdsSkl 2 § 2 mom.). Om värdepappren anknyter till det jordbruk som den skattskyldiga utövar, beskattas inkomsten av värdepappersplacering som inkomst av jordbruk.

Förvärvskällan för övrig verksamhet omfattar sådan inkomst som inte är inkomst av näringsverksamhet eller jordbruk (ISkL 2 § 1 mom.). Denna princip tillämpas också på värdepappersplacering.

3 Fysisk persons värdepappersplacering

I och med utbredningen av handeln på internet kan även privatpersoner ägna sig åt en relativ aktiv värdepappershandel. Detta har också lett till att en allt större andel av intäkterna av värdepappersplacering härrör av överlåtelsevinster och endast en mindre del av utdelning och andra löpande inkomster. Detta påverkar i synnerhet beskattningen av värdepappershandel som en privatperson bedriver för sin egen räkning och som allt mer sällan kan betraktas som näringsverksamhet.

HFD:2000:67: I sitt avgörande HFD:2000:67 ansåg högsta förvaltningsdomstolen att inkomsten av värdepappersplacering som bedrivits som bisyssla var personlig inkomst. Personen, vars huvudsyssla var lönearbete, bedrev placeringsverksamhet med värdepapper som bisyssla främst via banken utan särskilda lokaler, anställda eller firma. Personen hade inga nämnvärda anläggningstillgångar för placeringsverksamheten och förde inte bok över verksamheten, utan deklarerade köp- och säljtransaktionerna utifrån verifikat. Placeringsverksamheten hade bedrivits i flera år främst med medel som sparats av förvärvsinkomster och som erhållits av placeringsverksamheten utan främmande kapital. År 1999 hade personen upptagit lån för verksamheten, men dess belopp var litet i relation till den egna finansieringen och placeringsportföljens värde. Syftet var att gradvis ändra placeringsportföljens innehåll genom köp- och säljtransaktioner enligt marknadsläge. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att personens placeringsverksamhet under dessa omständigheter inte var näringsverksamhet och att bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinster i inkomstskattelagen skulle tillämpas i beskattningen av placeringsverksamheten.

I regel kan inte heller storskalig värdepappersplacering som bedrivs av en privatperson och som karaktäriseras av långvariga aktieinnehav betraktas som näringsverksamhet. Inte heller verksamhet där en aktieförmedlare sköter en privatpersons värdepappersportfölj på egen hand utan att aktivt få köp- och säljorder eller andra anvisningar kan betraktas som näringsverksamhet.

Även sammansättningen hos värdepappersinnehaven har betydelse när man avgör förvärvskällan för värdepappersplacering. Om största delen av värdepappersportföljen bildas av aktier i några bolag, vars portföljomsättning är liten, kan en mer aktiv handel med vissa aktier inte betraktas som näringsverksamhet.

För att utgöra näringsverksamhet ska värdepappershandeln präglas av kontinuitet, planmässighet, aktivitet, ekonomiskt risktagande (till exempel en hög andel skuldkapital) och vara vinstdrivande. Verksamheten utvärderas som en helhet på basis av dessa kännetecken.

Den värdepappershandel som bedrivs som huvudsyssla av en privatperson kan uppnå en sådan omfattning och aktivitetsnivå att värdepappersplaceringen kan betraktas som näringsverksamhet. Däremot kan värdepappershandel av placeringskaraktär som bedrivs av en privatperson som bisyssla endast i exceptionella situationer betraktas som näringsverksamhet. Värdepappershandel som bisyssla kan alltså i allmänhet inte betraktas som näringsverksamhet.

Vid sidan av ovan nämnda omständigheter fästs uppmärksamhet också vid den skattskyldigas egen uppfattning om huruvida den värdepappersplacering som bedrivs är verksamhet som ska beskattas enligt inkomstskattelagen eller som näringsverksamhet. Den skattskyldigas uppfattning är dock inte i sig avgörande, utan förvärvskällan för värdepappersplacering avgörs alltid utifrån en övergripande bedömning. Samma princip tillämpas också på värdepappersplacering som bedrivs av en enskild rörelseidkare och yrkesutövare. Då framgår viljeyttringen avseende förvärvskällan av bokföringen.

4 Värdepappershandel som bedrivs av samfund eller sammanslutning

Ett aktiebolag eller ett annat samfund eller ett personbolag eller en annan sammanslutning kan bedriva värdepappershandel antingen som huvudsyssla eller bisyssla. I det sist nämnda fallet är värdepappershandel en bransch bland företagets andra branscher.

Den värdepappershandel och övriga värdepappersplacering som företaget bedriver kan betraktas som näringsverksamhet, om den är kontinuerlig, planmässig, aktiv, ekonomiskt risktagande och vinstdrivande. Verksamheten utvärderas som en helhet på basis av dessa kännetecken.

Enligt Skatteförvaltningen ska man vid bedömningen av huruvida kännetecknen för näringsverksamhet uppfylls även beakta att ett bolag som grundats för att bedriva värdepappershandel i regel bedriver näringsverksamhet. Bolaget har firma och bokföring för detta syfte. Värdepappershandel kan också vara verksamhet som bedrivs vid sidan av annan näringsverksamhet, varvid den i allmänhet är en del av verksamheten inom förvärvskällans näringsverksamhet.

I enskilda fall kan det förekomma situationer där värdepappren helt klart avsetts att vara en del av bolagets passiva egendom. Om värdepappren har ägts en längre tid och inte är föremål för handel, kan de betraktas som personlig förvärvskälla i verksamheten. Om en värdepappersportfölj främst består av riskfria värdepapper (depositions-, placerings- eller kommuncertifikat, obligationer, statens skuldförbindelser eller bostadsaktier), kan värdepappren anses vara något annat än näringsegendom. Sådana situationer avgörs från fall till fall. Värdepappershandel som ett samfund eller en sammanslutning angett vara näringsverksamhet kan vid verkställandet av beskattningen överföras till en personlig förvärvskälla i verksamheten.

5 Värdepappershandel som bedrivs av allmännyttiga samfund

Allmännyttiga samfund är enligt inkomstskattelagen skyldiga att betala skatt på näringsinkomst (ISkL 21 § 4 mom.). Om verksamheten betraktas som placeringsverksamhet som beskattas enligt inkomstskattelagen är inkomsten av den helt skattefri. Men om verksamheten betraktas som näringsverksamhet beskattas inkomsten i sin helhet som samfundets inkomst.

Allmännyttiga samfund har traditionellt haft betydande värdepappersinnehav. Förvaltningen av innehaven har i allmänhet varit passiv. Förvaltningsmetoderna har sedan 1990-talet utvecklats mot en allt mer aktiv förvaltning av tillgångarna. När aktiekurserna stiger strävar man efter att sprida aktieinnehaven för att minska riskerna. Samtidigt har konkurrensutsättning av kapitalförvaltare blivit en del av de allmännyttiga samfundens kapitalförvaltning. Till följd av dessa åtgärder har allmännyttiga samfund fått stora försäljningsvinster.

I regel förblir allmännyttiga samfunds värdepappersplacering placeringsverksamhet enligt inkomstskattelagen. Även om allmännyttiga samfund inte får konkurrera med aktörer som bedriver skattepliktig näringsverksamhet, är värdepappersplacering dock inte en sådan bransch, där synpunkter på konkurrensens neutralitet skulle kräva beskattning som näringsinkomst.

Värdepappershandel som bedrivs av allmännyttiga samfund kan endast i exceptionella fall betraktas som näringsverksamhet. Vid avgörandet av förvärvskällan inom värdepappershandel ska uppmärksamhet fästas vid bland annat i vilken utsträckning medlen används för allmännyttig verksamhet. Med hjälp av gränser i eurobelopp kan verksamhetens karaktär inte avgöras.

6 Tillämpning av anvisningen

Denna anvisning tillämpas vid verkställandet av beskattningen 2014 och i förskottsuppbörden som verkställs efter utfärdandet av denna anvisning.

Ledande skattesakkunnig Jari Salokoski

Överinspektör Janne Myllymäki