Olika bonus- och motsvarande förmåner i mottagarens inkomstbeskattning

Företag erbjuder nuförtiden olika kundförmåner under benämningen bonus. Till exempel olika affärskedjor som idkar handel med konsumtionsvaror erbjuder sina kunder som ansluter sig till s.k. stamkunder förmån i penningars värde under benämningen bonus eller motsvarande benämning som grundar sig på beloppet av inköp som kunderna gjort. Också olika flygbolag erbjuder sina kunder förmåner på basis av avgiftsbelagda flygresor. Motsvarande förmånssystem tillämpas också i olika hotellkedjor. Också s.k. bonusaktier har givits.

Gottgörelser som ansluter sig till privat hushåll

Utgångsläget är att kundförmån som en person fått i form av återbäring, förmånskupong, bonus eller i form av motsvarande prestation under annat namn är i en fysisk persons (löntagare osv.) beskattning skattefri inkomst.

Det är fråga om en sådan förmån t.ex. då ett konsumentandelslag delar ut till sina medlemmar förmåner på basis av privathushållets inköp som dessa själv gjort och betalt.

Då kunden själv har betalt inköp, på basis av vilka förmånerna beviljas, uppkommer det inga problem med hänsyn till inkomstbeskattningen. Förmånerna kan då betraktas som rabatt som kunden fått i efterhand. Läget är annat i sådana fall där inköp som utgör grunden för förmånerna har betalts av någon annan än kunden själv, t.ex. av arbetsgivaren i stället för arbetstagaren.

Olika flygbolag tillämpar program, enligt vilka kunden får en gratis resa eller annan med resan ansluten förmån efter avgiftsbelagda flygresor och andra anskaffningar som nämns i programmet. Internationella och inhemska hotellkedjor använder ett system, där kunden får en gratis inkvartering efter ett visst antal avgiftsbelagda övernattningar som bestämts i reglerna. Kunden kan redan på grund av medlemskap få från inkvarteringsbolaget förmåner, liksom gratis måltid och olika rabatter.

Arbetsgivaren har kunnat till exempel genom interna instruktioner förutsätta av personalen, att arbetstagaren överlåter förmånspoäng som fåtts för resor, inkvartering och andra inköp som arbetsgivaren betalt för att användas i samband med senare arbetsresor. Om gratis flyg eller inkvartering används i samband med en arbetsresa, får arbetstagaren inte någon skattepliktig förmån därav.

Om löntagaren får till privat bruk förmånspoäng som influtit av resor som arbetsgivaren betalt, uppkommer det förmån som skall betraktas som lön i arbetstagarens inkomstbeskattning. Också gratis inkvartering under fritid som fåtts på basis av övernattningar som arbetsgivaren bekostat betraktas som lön.

Arbetsgivaren skall på årsdeklarationen anmäla de förmåner som givits arbetstagaren och som betraktas som lön. Arbetstagaren skall å sin sida deklarera dessa förmåner i sin egen skattedeklaration. Arbetstagaren skall till sin arbetsgivare anmäla de förmåner som han använt på basis av bonus som fåtts för privat bruk då arbetsgivaren inte kunnat få uppgift om inflytningen och användningen av bonus.

Förmåner som ansluter sig till näringsverksamhet, jordbruk eller annat inkomstförvärv

Kundförmån som ansluter sig till näringsverksamhet, jordbruk eller annat inkomstförvärv är skattepliktig inkomst för den som fått förmånen.

Här avsedd kundförmån behandlas i samband med beskattningen av den som mottagit förmånen t.ex. såsom en rättelsepost för inköp och försäljningar. Den beaktas i beskattningen såsom skattepliktig inkomst som ansluter sig till ifrågavarande verksamhet. Skatteplikten beror på att prestationer som anslutit sig till detta inkomstförvärv har i förmånsmottagarens beskattning kunnat dras av från inkomsten som sagda verksamhet avkastat.

Förmåner i anslutning till bankdepositioner

Också vissa banker har beviljat sina kunder förmåner som kallats för bonus. Den beskattningsmässiga behandlingen av kundförmåner som bankerna beviljat har i praktiken varit oklart.

Skattepliktiga förmåner kan vara förmåner som till sin natur bör betraktas som ränta, dvs. förmåner som beviljas på basis av bankdepositionernas medelsaldo eller på basis av en deposition i placeringsfond. I dessa fall anses det att det är fråga om kapitalinkomst som influtit på basis av förmögenheten. Skattepliktig inkomst för en fysisk person är inte till exempel räntan som betalts på en deposition i ett konto som avses i 33 § 2 mom. inkomstskattelagen, förutsatt att den årliga räntan på kontot uppgår högst till 2 procent.

Bankerna har delat ut också andra förmåner än sådana som bör anses utgöra ränta. Bankerna har till exempel givit sina kunder olika koncentreringsförmåner på basis av användningen av tjänster som banken erbjuder. En sådan bonus likställs med förmåner som t.ex. butikerna beviljat sina kunder på basis av inköp som dessa gjort. På förmåner som beviljas på basis av användningen av banktjänster tillämpas principerna som nämns i punkterna 1 och 2 ovan beroende på, om sagda förmån ansluter sig på sätt som avses i punkt 1 till privat hushåll eller alternativt till inkomstförvärv som avses i punkt 2.

Anskaffningspriset och anskaffningstiden för s.k. bonusaktier

Det har i praktiken förekommit arrangemang, där staten har till placerare sålt aktier som den ägt i ett aktiebolag. Till exempel då staten år 1999 sålde sina aktier i X Ab, erbjöd den i publik försäljning åt privatpersoner en bonusförmån så, att köparen kunde efter ett års ägandetid få en extra aktie per varje tio aktier utan vederlag. I ett sådant arrangemang ansluter det sig till ett aktieköp en villkorlig rätt till erhållande av en bonusaktie. Bonusaktien fås från staten, som säljer aktier som den äger, och inte från bolaget vars aktier det är fråga om.

Den ovannämnda bonusaktien kan enligt skattestyrelsens mening anses ha skaffats mot vederlag. Tiden för förvärvet av bonusaktien räknas från den tidpunkt då de ursprungliga aktierna skaffades.

Anskaffningsutgiften för en bonusaktie bestäms på basis av det pris som betalts för aktierna som berättigar till en bonusaktie då de anskaffades. Anskaffningsutgiften för en bonusaktie fås genom att priset som betalts för tio aktier divideras med elva. Anskaffningsutgiften som beräknats så här används då man beräknar den överlåtelsevinst eller -förlust som uppkommit på basis av överlåtelse av både de ursprungliga aktierna och den aktie som fåtts på basis av dem. Antagandet om anskaffningsutgift tillämpas om det är större än aktiens verkliga pris.

I samband med det ifrågavarande arrangemanget får aktiens köpare bonusaktien på basis av avtalet om förvärv av aktier sedan ägandetiden, som utgör villkoret, har utgått. 47.3 § ISL, enligt vilket anskaffningsutgiften för aktier som den skattskyldige ägt tidigare inte skall beaktas vid uträkning av anskaffningsutgiften för aktier som tecknats på basis av dem, kan således inte tillämpas.

Den ovan beskrivna tolkningen av beskattningen av bonusaktier kan tillämpas också på andra motsvarande arrangemang. Man skall dock lägga märke till att olika arrangemang kan i praktiken avvika från varandra och man måste därför avgöra den beskattningsmässiga behandlingen separat för varje enskilt fall. Det ovan beskrivna förfarandet för beskattning av bonusaktier tillämpas på överlåtelse av aktier i ett utländskt bolag samt på överlåtelse av bonusaktier som fåtts på basis av dessa då de övriga omständigheterna som ansluter sig till arrangemanget motsvarar läget som beskrivits ovan.

Då säljaren överlåter en bonusaktie sedan förutsättningen uppfyllts, utgår överlåtelseskatt inte för den, eftersom aktiens mottagare inte betalar vederlag för bonusaktierna som han erhåller.

Biträdande direktör Anneli Kukkonen
Överinspektör Sirpa Kaipainen