Momsbeskattning av socialvårdstjänster

Anvisningen behandlar momsbeskattningen av socialvårdstjänster. I anvisningen framhävs de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att försäljning av socialvårdstjänster ska vara momsfri.

De ändringar i mervärdesskattelagen vilka trädde i kraft 1.1. 2019 har lagts till i anvisningen.

• Terminologiska precisioner har gjorts vad gäller definitionen av socialvård.
• Utöver momsfriheten för tolkningstjänster som tillhandahålls på grund av en hörselskada, innehåller mervärdesskattelagen bestämmelser om momsfrihet för tolkningstjänster som tillhandahålls på grund av synhörsel-, tal- eller annan motsvarande nedsättning.
• Nya paragrafer om försäljning av småbarnspedagogiska tjänster har lagts till i mervärdesskattelagen. Enligt 38 a § i mervärdesskattelagen betalas inte skatt på försäljning av småbarnspedagogiska tjänster eller i anknytning till sådana, de tjänster och varor som vanligen hör till dessa. Mervärdesskattelagens 38 b § innehåller en definition av en småbarnspedagogisk tjänst.

Exempel har lagts till i anvisningen, liksom också kapitel om

• hemservice och stödtjänster för dessa,
• dagvård av barn och förskoleundervisning,
• vissa specialfall, som utgörs av intressebevakningstjänster, hyrning av arbetskraft för produktion av socialvårdstjänster, mottagningstjänster och familjevårdstjänster,
• rätten att dra av moms.

Anvisningen ersätter anvisningen Momsbeskattningen av socialvårdstjänster (14.9.2011, Dnr 604/40/2011).

Till punkt 9.2 i anvisningen har 29.1.2021 lagts till en anvisning om momsbehandlingen i fallet, när arbetskraft hos yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården hyrs ut för att utföra socialvårdtjänster.

De uppgifter inom socialvården som kommunerna i dagsläget ansvarar för överförs till välfärdsområdena den 1 januari 2023. På grund av detta uppdaterar Skatteförvaltningen anvisningen i slutet av 2022.

1 Mervärdesskattelagstiftningen

Det finns bestämmelser om momsbeskattningen av socialvårdstjänster i 37 och 38 § i mervärdesskattelagen (MomsL, 1501/1993) och i 38 a och 38 b § i den mervärdeskattelag som trädde i kraft 1.1.2019 (1119/2018). Artikel 132 i momsdirektivet (2006/112/EG) innehåller bestämmelser om momsbeskattning av socialvårdstjänster.

Moms betalas inte på försäljningen av tjänster och varor vilken sker i form av socialvård (MomsL 37 §).

Med socialvård avses verksamhet som bedrivs av staten eller kommunen samt verksamhet som bedrivs av någon annan producent av socialvårdstjänster under övervakning av socialmyndigheterna, då verksamheten har till syfte att sörja för vården om barn och ungdomar samt vården av äldre personer, vården av och andra tjänster och stödåtgärder för personer med funktionsnedsättning, missbrukarvården och annan motsvarande verksamhet (MomsL 38 § 1 mom.).

Enligt regeringens proposition till mervärdesskattelag (RP 88/1993) omfattar den skattefria socialvården utom statens, kommunernas och samkommunernas verksamhet också motsvarande verksamhet som bedrivs privat under länsstyrelsens (numera regionförvaltningsverket) och den kommunala socialnämndens tillsyn. Till de skattefria tjänsterna inom socialvården räknas ordnande av boende och stödåtgärder, fostran samt andra omsorgs- och underhållstjänster. Skattefriheten gäller tjänster och varor som överlåts både i form av både anstaltsvård och öppen vård. Skattefria är till exempel sådana måltids-, städnings-, matuppköps-, bad-, transport-, ledsagar- och snöskottningstjänster som vårdgivaren mot en avgift erbjuder de personer som är berättigade till vård. Enligt regeringspropositionen kommer den noggrannare definitionen av socialvård i socialvårdslagen och de speciallagar som gäller socialvård.

Definitionen av socialvård uppdaterades 1.1.2019 genom att uttrycken ”person med funktionsnedsättning” och ”äldre person” infördes. Trots den terminologiska ändringen gäller skattefriheten fortfarande för sådana tjänster som i socialvårdslagstiftningen anges som tjänster riktade till utvecklingsstörda och åldringar (RP 148/2018).

Med socialvård avses också sådana tolkningstjänster på grund av hörsel-, synhörsel- och talnedsättning eller annat motsvarande handikapp som ordnas med stöd av lag eller understöds med statliga medel (MomsL 38 § 2 mom.).

Moms betalas inte på försäljning av småpedagogiska tjänster. Skatt betalas inte heller när en utövare av småbarnspedagogik, i samband med småbarnspedagogik, överlåter tjänster och varor som sedvanligt hör till utbildningen till deltagarna i samband med utbildningen till mottagaren av den småbarnspedagogiska tjänsten. (MomsL 38 a §)

Med småbarnspedagogiska tjänster avses daghemsverksamhet, familjedagvård och annan småbarnspedagogisk verksamhet som bedrivs av kommunen eller som under tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen över småbarnspedagogiken bedrivs av någon annan producent av småbarnspedagogiska tjänster (MomsL 38 b §).

2 Anordnande av socialvård

Kommunen ansvarar för att anordna socialvård. En kommun kan anordna socialvården själv, i samarbete med andra kommuner, genom att vara medlem i en samkommun som sköter verksamheten, genom att köpa tjänster eller genom att ge en servicesedel (lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården 4 §, 733/1992). Utöver socialvård som anordnas av myndigheterna kan klienterna skaffa socialvårdstjänster av privata serviceproducenter.

Det finns bestämmelser om skyldigheten att anordna socialvårdstjänster och -förmåner och allokeringen av socialvårdsresurser i den allmänna och speciallagstiftningen om socialvård. Lagstiftningen innehåller bestämmelser om olika tjänster och förmåner och förutsättningarna för att få dessa.

I lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) finns det bestämmelser om de viktigaste rättsliga principerna som hänför sig till bemötandet av och delaktigheten och rättsskyddet för klienten i de olika verksamhetsformerna för socialvård. Lagen tillämpas såväl på socialvård som anordnas av myndigheter, det vill säga av staten, en kommun eller samkommun som på socialvård som grundar sig på ett avtal mellan en enskild klient och en privat genomförare. I regeringspropositionen om lagen (RP 137/1999) konstateras det att även socialvård som anordnas på uppdrag av den offentliga socialvården, till exempel med stöd av ett avtal om köptjänster, betraktas som socialvård som ordnas av en myndighet.

3 Tillsyn över privata socialvårdstjänster

En privat serviceproducent som tillhandahåller socialservice dygnet runt ska ha tillstånd från regionförvaltningsverket eller Tillstånds- och tillsynsverket för social och hälsovården (Valvira) (Lagen om privat socialservice 7 § , 922/2011).  Tillståndet redogör för innehållet i tjänsten och produktionssättet och verksamhetens omfattning. Om verksamheten ändras väsentligt, ska serviceproducenten ansöka om ett nytt tillstånd. Om serviceproducenten i ansökan om tillstånd anmäler service som är anmälningspliktig, är det inte nödvändigt att ge en separat anmälan om denna till kommunen. Företag som bedriver tillståndspliktig verksamhet införs i registret över tillhandahållare av privat service, som är ett informationssystem som drivs tillsammans av Valvira och regionförvaltningsverken.

En privat serviceproducent som producerar andra än dygnetrunttjänster, ska innan verksamheten inleds göra en skriftlig anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i den kommun där servicen tillhandahålls (lagen om privat socialservice 11 §). Bland annat innehållet i tjänsten och produktionssättet och verksamhetens omfattning ska nämnas i anmälan. En anmälan ska också göras om verksamheten ändras väsentligt. Ett kommunalt organ förmedlar dessa uppgifter på eget initiativ till regionförvaltningsverket, som antecknar serviceproducenten i registret över tillhandahållare av privat service.

Producenter av stödtjänster för hemservice och producenter av privat familjedagvård införs inte i registret över tillhandahållare av privat service. Dessa aktörer är trots detta skyldiga att göra en anmälan om deras verksamhet till den kommun där de producerar denna service. Det organ som förordnats av den kommun där de producerar service övervakar deras verksamhet och ger information om fullgörandet av upplysningsskyldigheten. Det kommunala organet ska föra en förteckning över dem som bedriver privat familjedagvårdsverksamhet (lagen om småbarnspedagogik 44 §, 540/2018).

4 Förutsättningar för momsfrihet för socialvårdstjänster

4.1 Allmänt

Socialvård som tillhandahålls av staten, kommuner och samkommuner, det vill säga offentliga samfund, är skattefri. Följaktligen är avgifter som offentliga samfund tagit ut av sina klienter för socialvårdstjänster momsfria.  Skattefriheten gäller såväl den andel av tjänsten som det offentliga samfundet betalat som den andel som klienten betalat. De tjänster som ett offentligt samfund köper av serviceproducenter som införts i registret över tillhandahållare av privat service eller som gjort en anmälan till kommunen och som det offentliga samfundet betalar i sin helhet eller partiellt är också momsfria. Om en enskild klient kvantitativt sett köper mer eller andra nyttigheter än vad det offentliga samfundets betalningsförbindelse omfattar, är de sålda tjänsterna momsfria, om nedan presenterade förutsättningar är uppfyllda. Dessa förutsättningar för skattefrihet har behandlats mer ingående i punkterna 4.2 - 4.5 i denna anvisning.

Privata socialvårdstjänster är momsfria om följande förutsättningar uppfylls:

1. Serviceproducenten är registrerad i registret över tillhandahållare av privat service

Producenter av stödtjänster för hemservice och privata familjedagvårdare införs inte i registret över tillhandahållare av privat service. De ska göra en anmälan om deras verksamhet till de kommuner inom vars område de producerar tjänster.

2. Socialvård grundar sig antingen på ett beslut av en myndighet eller ett skriftligt avtal mellan producenten av tjänsten och klienten.
3. Serviceproducenten har i samarbete med klienten uppgjort en service- eller annan motsvarande plan.
4. Serviceproducenten har en plan för egenkontroll och serviceproducenten följer upp genomförandet av denna.

Tolkningstjänster på grund av hörsel-, synhörsel- och talnedsättning eller annat motsvarande handikapp vilka ordnas med stöd av lag eller understöds med statliga medel är också momsfria. Skattefrihet för dessa tjänster kräver inte att ovan uppräknade förutsättningar för skattefrihet för socialvårdsservice är uppfyllda.

4.2 Registreringsskyldighet

En privat serviceproducent ska vara införd i registret över tillhandahållare av privat service, så att de socialvårdstjänster som den säljer ska kunna vara momsfria. Skattefriheten gäller enbart de tjänster för vilka producenten av privat service är införd i registret.

Alla serviceproducenter införs inte i registret över tillhandahållare av privat service. Producenter av stödtjänster för hemservice och privata familjedagvårdare införs inte i registret. Producenter av dessa tjänster ska dock göra en anmälan om deras verksamhet till de kommuner inom vars område de producerar tjänster. Momsfriheten gäller enbart de tjänster för vilka den privata serviceproducenten gjort anmälningar.

4.3 Avtal och ansvarsperson

Anordnandet av socialvård ska grunda sig på ett beslut av en myndighet eller då privat socialservice anordnas, på ett skriftligt avtal mellan den som genomför socialservicen och klienten (lagen om privat socialservice 5 §, lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 6 §).

Ett skriftligt avtal ska ingås mellan den privata serviceproducenten och klienten, vilket fastställer villkoren för produktionen och anordnandet av servicen, klientavgifterna och de skyldigheter och rättigheter som serviceproducenten och å andra sidan klienten vid var tid har. Detta är av betydelse för tillgodoseendet av en enskild klients rättigheter, men också för övervakningen av den privata socialvården. Avtalet ska också redogöra för bland annat vilka tjänster som säljs till klienten och i vilken utsträckning. (RP 137/1999).

En tjänst kan vara momsfri socialvård också då ett avtal om produktion av service ingås med en annan person än en person som berättigad till socialvård. I så fall ska mottagaren av socialvård tydligt framgå av avtalet.

Producenten av privat socialservice ansvarar för att den servicehelhet som ska anordnas utifrån ett avtal, ett beslut och ett plan överensstämmer med uppställda kraven för helheten. Verksamhetsenheten ska ha en ansvarsperson, vars uppgifter är att övervaka detta. (Lagen om privat socialservice 5 §).

4.4 Service- eller en annan motsvarande plan

När en privat serviceproducent säljer socialvårdstjänster, är förutsättningen för momsfrihet att serviceproducenten och klienten, utöver ett skriftligt avtal om den service som säljs, upprättat en service-, vård-, rehabiliterings- eller en annan motsvarande plan. En plan behöver inte upprättas om det handlar om tillfällig rådgivning och handledning eller om upprättande av en plan i övrigt är uppenbart onödigt. (Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 6 och 7 §).

När en privat serviceproducent säljer socialvårdstjänster utifrån ett beslut som en kommun fattat, ansvarar den kommunala socialmyndigheten för att upprätta planen. Om en klient skaffar tjänster direkt från en privat serviceproducent, hör ansvaret för att upprätta planen till serviceproducenten.

Planen ska, i den omfattning som klientens behov av tjänster så förutsätter, omfatta följande omständigheter (socialvårdslagen 39 §, 1301/2014):

• en bedömning av stödbehovet
• en bedömning av nödvändiga tjänster och åtgärder
• en bedömning av nödvändig social service, den tidpunkt då den börjar och längden på denna
• frekvensen för möten med klienten
• en bedömning av klientens styrkor och resurser
• målen för socialvården
• en uppskattning av längden på klientrelationen
• uppgifter om samarbetsparter från olika områden, vilka deltar i anordnandet av stöd
• uppgifter som äventyrar genomförandet av planen.

För att en privat serviceproducent ska kunna sälja socialvårdstjänster momsfritt, ska klienten vara berättigad till socialvård, det vill säga att han eller hon ska ha ett behov av socialvård. Behovet av socialvård kan visas till exempel utifrån 37 § i socialvårdslagen eller 16 § i äldreservicelagen (lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre, 980/2012) genom att utföra en bedömning av servicebehovet.

Om en individuell behovsprövning av servicebehovet inte görs då serviceavtalet ingås, utan beslutet om beviljande av service görs som ett så kallat gruppbeslut, handlar det i allmänhet inte om en momsfri socialvårdstjänst. Till exempel ålder, beviljad pension eller arbetslöshet är inte ensam en grund för att den service som säljs kan anses vara momsfri socialvård.

4.5 Plan för egenkontroll

En privat producent av socialvårdstjänster ska upprätta en plan för egenkontroll för att säkerställa att verksamheten är behörig. En plan för egenkontroll ska omfatta alla socialtjänster och servicehelheter som tillhandahålls av producenten. Serviceproducenten ska hålla planen för egenkontroll offentligt framlagd och följa hur den genomförs. (Lagen om privat socialservice 6 §)

Planen för egenkontroll är en del av socialmyndigheternas tillsyn och följaktligen också en del av hanteringen av tjänstekvaliteten och utvecklingen av denna. En förutsättning för momsfrihet för en socialvårdstjänst är att tjänsten övervakas av socialmyndigheterna. Följaktligen är en plan för egenkontroll en förutsättning för momsfrihet.

5 Underleverantörer

Socialvårdstjänster kan också produceras på så sätt att den tjänst som betalas upphandlas antingen helt eller partiellt av en annan serviceproducent, underleverantör. De tjänster som underleverantören sålt är inte momsfria enbart utifrån den grunden att tjänsterna hör till en servicehelhet som tillhandahålls av en producent som är införd i registret över tillhandahållare av privat service eller som gjort en anmälan till kommunen.

För att en underleverantör ska kunna sälja service momsfritt, ska också den service som underleverantören tillhandahåller utgöra socialvårdstjänster och uppfylla de förutsättningar som lagts fram ovan i punkterna 4.2 - 4.5. En underleverantör behöver dock inte ingå ett serviceavtal eller en serviceplan med mottagaren av socialvårdstjänsten. Vad gäller underleverantörer räcker det att tillhandahållaren av helhetstjänsten ingått ett serviceavtal och en serviceplan med mottagaren av socialvårdstjänsten. Serviceplanen ska redogöra för de tjänster som upphandlas som underleverans och behovet av dessa.

En skriftlig försäkran som getts av serviceproducenten till underleverantören kan ses som ett tillräckligt bevis på att en tjänst som sålts till en annan serviceproducent överlåts vidare till en person som är berättigad till socialvård. Försäkran ska innehålla följande uppgifter: Serviceproducentens namn, adress och FO-nummer, underleverantörens namn, adress och FO-nummer, en hänvisning till avtalet mellan serviceproducenten och klienten (datering av avtalet och eventuellt nummer), karaktären på den service som underleverantören överlåter och det datum då tillhandahållandet av tjänsten börjat. Serviceproducenten anger datum på och undertecknar försäkran. I det fallet att en kommun deltar i betalningen av en tjänst som överlåtits till en klient, kan det anses att till exempel en kopia över inköpsfakturan, på vilken kommunen antecknats som köpare av tjänsten, utgör ett tillräckligt bevis.

Också socialvårdstjänster, inklusive stödtjänster för hemservice, vilka en kommun eller samkommun säljer till en annan kommun eller samkommun som underleverans, är momsfria. Också socialvårdstjänster som en kommun eller samkommun säljer till privata serviceproducenter är momsfria.

6 Servicesedel

En servicesedel som kommunen beviljar till en klient är ett sätt att anordna socialvård.  En klient som fått en servicesedel köper en tjänst av en serviceproducent som kommunen godkänt. En kommun ska föra en förteckning över de servicesedelföretagare som den godkänt (lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården 4 §, 569/2009).

Innan en servicesedel beviljas, upprättar kommunen en skriftlig klientplan för klienten tillsammans med honom eller henne. En klient som fått en servicesedel ingår ett avtal om tillhandahållande av servicen med serviceproducenten.

Enbart det faktum att en tjänst betalats med en servicesedel räcker inte för att visa att en serviceproducent kan sälja tjänsten som momsfri socialvård. Också vid betalning med en servicesedel ska alla förutsättningar som lagts fram i punkterna 4.2 - 4.5 i denna anvisning vara uppfyllda, för att det ska kunna handla om momsfri socialvård.

De uppställda förutsättningarna för momsfrihet för socialvårdstjänster ska vara uppfyllda i alla situationer nedan:

1. Värdet på servicesedeln räcker för att täcka det pris som serviceproducenten tar ut för tjänsten. Serviceproducenten fakturerar kunden för värdet på servicesedeln.
2. Servicesedeln räcker inte för att helt täcka det pris som serviceproducenten tar ut för den tjänst som den tillhandahåller. Serviceproducenten fakturerar kunden för värdet på servicesedeln och klienten för den andel som överstiger värdet på servicesedeln.
3. Klienten köper mer eller andra tjänster av serviceproducenten än vad servicesedeln berättigar till.

7 Hemservice och stödtjänster för dessa

Med hemservice avses att fullgöra eller bistå vid fullgörandet av uppgifter och funktioner som hör till boende, vård och omsorg, upprätthållande av funktionsförmågan, vård och fostran av barn, uträttande av ärenden samt till det övriga dagliga livet. Hemservice tillhandahålls personer som på grund av sjukdom, förlossning, skada eller av någon annan liknande funktionsnedsättande orsak eller i en särskild familje- eller livssituation behöver hjälp för att klara ovan nämnda uppgifter och funktioner. Som stödtjänster som ingår i hemservicen tillhandahålls måltids-, klädvårds- och städservice och tjänster som främjar socialt umgänge. (Socialvårdslagen 19 §)

I regeringens proposition om socialvårdslagen (RP 164/2014) konstateras det att till exempel hjälp att tvätta sig är en del av hemservicen, men besök i en allmän bastu kan ordnas som en stödtjänst som främjar delaktigheten. Stöd utanför hemmet kan också vara att en person får hjälp att uträtta ärenden. Numera uträttas ärenden dock ofta elektroniskt, varför hjälp för att uträtta ärenden vid behov också kan ges på så sätt att en person får hjälp att uträtta ärenden på Internet.

Hemservice som produceras av kommuner, samkommuner och staten och stödtjänster för dessa är momsfria. Det är möjligt att privata serviceproducenter säljer hemservice och stödtjänster för sådan momsfritt, då verksamheten är föremål för tillsyn av socialmyndigheterna och servicen säljs till en person som är i behov av socialvård. Med en person i behov av socialvård avses en person med nedsatt funktionsförmåga till exempel på grund av ålder eller sjukdom. Behovet av hjälp kan vara tillfälligt eller kontinuerligt. Inget klientspecifikt beslut av socialmyndigheterna behövs, men de förutsättningar som lagts fram i punkterna 4.2 - 4.5 i denna anvisning ska vara uppfyllda, för att det ska kunna handla om momsfri socialvård.

Det kan handla om momsfri socialservice, trots att den som är berättigad till socialvård inte själv betalar för tjänsten.

8 Barndagvård, förskoleundervisning och morgon- och eftermiddagsvård för skolelever

8.1 Barndagvård

Moms betalas inte på försäljning av småpedagogiska tjänster. Skatt betalas inte heller då den som tillhandahåller småbarnspedagogik i samband med detta överlåter tjänster och varor som vanligen hör till de småbarnspedagogiska tjänsterna till den som erhåller småbarnspedagogiska tjänster. (MomsL 38 a §) Med småbarnspedagogiska tjänster avses daghemsverksamhet, familjedagvård och annan småbarnspedagogisk verksamhet som bedrivs av kommunen eller som under tillsyn av de myndigheter som svarar för tillsynen över småbarnspedagogiken bedrivs av någon annan producent av småbarnspedagogiska tjänster (MomsL 38 b §).

De småpedagogiska verksamhetsformerna utgörs av dagvårdsverksamhet, familjedagvård och öppen småbarnspedagogisk verksamhet. Utöver kommuner och samkommuner kan privata serviceproducenter fungera som serviceproducenter. Det är frivilligt för kommunerna att anordna öppen småbarnspedagogik. (Lagen om småbarnspedagogik 1 §)

Enligt lagen om småbarnspedagogik avses med småbarnspedagogik en systematisk och målinriktad helhet som består av fostran, undervisning och vård av barn och i vilken i synnerhet pedagogiken betonas (lagen om småbarnspedagogik 2 §).

Kommunen ska sörja för att anordna småbarnspedagogik. En kommun kan anordna småbarnspedagogiska tjänster genom att sköta verksamheten själv, tillsammans med andra kommuner med avtal, genom att vara medlem i en samkommun som sköter verksamheten, genom att skaffa tjänster av en offentlig eller privat serviceproducent eller genom att ge en person som anlitar servicen en servicesedel. (Lagen om småbarnspedagogik 5 §, kommunallagen 8 och 9 §, 410/2015)

När en privat serviceproducent bedriver småbarnspedagogik i ett daghem eller i ett familjedaghem, ska denne lämna in en skriftlig anmälan om verksamheten innan den inleds eller om väsentliga ändringar till det kommunala organ som ansvarar för småbarnspedagogiken i den kommun där servicen produceras. I fråga om utövande av daghemsverksamhet, förmedlar det kommunala organet de uppgifter som det mottagit till regionförvaltningsverket, som inför verksamhetsutövaren i registret över tillhandahållare av privat service. En privat serviceproducent ska upprätta en egenkontrollplan för att säkerställa att den småbarnspedagogiska verksamheten är behörig. (Lagen om småbarnspedagogik 44 §, 46 § och 48 §)

När en privat serviceproducent till en kommun eller ett annat offentligt samfund säljer dagvårdservice, som det offentliga samfundet betalar i sin helhet eller partiellt, betalas inte moms på försäljningen, under förutsättning att serviceproducenten är införd i registret över tillhandahållare av privat service utifrån produktionen av denna service. När det handlar om försäljning av familjevårdsservice är en förutsättning för momsfrihet att serviceproducenten gjort en anmälan om sin verksamhet till kommunen.

När en privat serviceproducent säljer en dagvårdsservice direkt till en enskild klient eller om klienten köper service i en mängd som överstiger den mängd som ett offentligt samfunds betalningsförbindelse omfattar, betalas inte moms på försäljningen av dagvårdsservicen, om förutsättningarna för skattefrihet enligt punkterna 4.2 - 4.5 i denna anvisning är uppfyllda.

8.2 Förskoleundervisning

En kommun är skyldig att för dem som bor i dess område anordna förskoleundervisning under det år som föregår början av läroplikten (lagen om grundläggande utbildning 4 §, 628/1998). En kommun kan anordna tjänster själv eller tillsammans med andra kommuner eller skaffa dem av anordnare av grundläggande utbildning enligt 7 eller 8 § i lagen. En kommun ska skaffa förskoleundervisningstjänster också av andra offentliga eller privata serviceproducenter. Om förskoleundervisning enligt lagen om grundläggande utbildning ges på ett daghem, tillämpas utöver lagen om grundläggande utbildning också lagstiftningen om småbarnspedagogik (lagen om grundläggande utbildning 1 §).

En privat serviceproducent som säljer förskoleundervisningstjänster ska göra en anmälan om sin verksamhet till det organ som ansvarar för småbarnspedagogik i den kommun där tjänsterna produceras. Det kommunala organet förmedlar uppgifterna till regionförvaltningsverket, som antecknar serviceproducenten i registret över tillhandahållare av privat service.

Förskoleundervisning är en del av momsfri socialvård som bedrivs av en kommun. När en serviceproducent som antecknats i registret över tillhandahållare av privat service säljer förskoleundervisningsservice till en kommun, är försäljningen skattefri.

8.3 Morgon- och eftermiddagsvård av skolelever

En kommun kan anordna och skaffa morgon- och eftermiddagsverksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998). Det är frivilligt för kommunen att anordna verksamheten.

När en kommun beslutar att anordna morgon- och eftermiddagsverksamhet, kan den anordna den själv eller tillsammans med andra kommuner eller så kan den skaffa tjänsterna av en annan offentlig eller privat serviceproducent. En kommun kan skaffa tjänster till exempel av organisationer, föreningar eller församlingar. Morgon- och eftermiddagsverksamhet kan anordnas enligt ett kommunalt beslut i en skola, i en dagvårdsplats eller på ett lämpligt ställe.

Morgon- och eftermiddagsverksamhet som en kommun anordnat och anskaffat med stöd av lagen om grundläggande utbildning är sådan momsfri utbildning som avses i mervärdesskattelagen (MomsL 39 § och 40 §).  Följaktligen är till exempel en avgift som en idrottsförening tar ut av föräldrarna för verksamheten momsfri.

Annan morgon- och eftermiddagsverksamhet än sådan som avses i lagen om grundläggande utbildning kan vara momsfri socialvård, om ovan i punkt 4.2 - 4.5 uppräknade förutsättningar för skattefrihet är uppfyllda.

9 Vissa särskilda fall

9.1 Intressebevakningstjänster

Syftet med intressebevakningsverksamhet är att övervaka huvudmannens intresse i ekonomiska ärenden och i vissa ärenden som föreskrivs i lagen om förmyndarverksamhet (lagen om förmyndarverksamhet 29 och 42 §, 442/1999). Trots att en intressebevakares uppgifter också omfattar att se till att huvudmannen får de hälsovårds- och socialvårdstjänster som hör till honom eller henne, producerar intressebevakaren dock inte själv dessa tjänster i egenskap av intressebevakare. Intressebevakningstjänster beviljas inte till huvudmän som socialvård, och en producent av intressebevakningstjänster är inte en producent av socialvårdstjänster som övervakas av socialmyndigheterna.

Eftersom producenten av intressebevakningstjänster inte överlåter intressebevakningstjänster till sin huvudman i form av socialvård enligt mervärdesskattelagen, är den ersättning som fåtts av huvudmannen inte vederlag för försäljning av en momsfri socialvårdstjänst. Detta har konstaterats av högsta förvaltningsdomstolen i dess beslut HFD 2013:67 från 16.4.2013:

En rättshjälpsbyrå köpte intressebevakningstjänster enligt lagen om ordnande av intressebevakningstjänster i förmyndarverksamheten. Bolaget fick sitt arvode dels av rättshjälpsbyrån och dels av huvudmännen. De arvoden som bolaget fakturerade huvudmännen var överenskomna i ett avtal mellan bolaget och rättshjälpsbyrån och motsvarade till sitt belopp justitieministeriets anvisning om grunderna för bestämmande av arvode för intressebevakare. De arvoden som bolaget fick av huvudmännen avsåg inte myndighetsverksamhet eller vederlag för försäljning av skattefria sociala tjänster och tjänsterna var inte heller på någon annan grund skattefria. Då det dessutom fanns ett direkt och omedelbart samband mellan de arvoden som bolaget fick av huvudmännen och de intressebevakningstjänster som bolaget sålde till rättshjälpsbyrån, skulle arvodena inräknas i skattegrunden för försäljningen av tjänsterna och bolaget skulle betala mervärdesskatt för dessa arvoden.

9.2 Uthyrning av arbetskraft för socialvårdstjänster

Uthyrning av arbetskraft inom socialvårdsområdet är inte momsfri försäljning av socialvårdstjänster. Moms ska betalas på uthyrning av arbetskraft för tillhandahållande av socialvårdstjänster. Detta har bekräftats av högsta förvaltningsdomstolen i dess beslut HFD 2016:101 från 28.6.2016:

A Ab:s på många olika orter belägna service- och vårdhem för äldre hade av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) beviljats i lagen om privat socialservice avsett tillstånd för sin verksamhet. När A Ab, till exempel efter ett upphandlingsförfarande, fick hand om verksamheten i en ny motsvarande kommunal enhet, där klienterna enligt beslut av kommunen hade rätt till socialvård, saknade A Ab till en början tillstånd av Valvira för denna nya enhet. A Ab hade därför för avsikt att för den tid som handläggningen av tillståndsansökan tog i anspråk ingå ett tjänsteavtal (upphandlingsavtal) med kommunen om tjänster inom resurserat serviceboende. Enligt upphandlingsavtalet levererade A Ab enligt överenskommen personaldimensionering till kommunen sjuk-, hälso- och närvårdare som uppfyllde i avtalet föreskrivna krav, samt den arbetskraft som behövdes som vikarier för dessa vårdare. Den gemensamma avsikten var att de tjänster som avsågs i upphandlingsavtalet tills vidare skulle produceras av kommunen, tills A Ab fick det tillstånd som behövdes för ifrågavarande service- eller vårdhem. Medan upphandlingsavtalet var i kraft skulle den personal som A Ab levererade vara underställd kommunens arbetsledning. Upphandlingsavtalet omfattade inte hälso- eller sjukvårdstjänster.

Frågan gällde om A Ab skulle betala mervärdesskatt för de belopp som A Ab debiterade kommunen för den tid som upphandlingsavtalet var i kraft. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att villkoret i 38 § i mervärdesskattelagen om att den verksamhet som en privat producent av socialvårdstjänster bedriver ska övervakas av myndigheter inte står i strid med mervärdesskattedirektivet. Detsamma gäller villkoret enligt vilket skattefrihet förutsätter ett för varje verksamhetsenhet beviljat tillstånd av Valvira. Ett förfarande där yrkesutbildad personal inom socialvården ställdes till kommunens förfogande i dess egenskap av beställare var inte verksamhet som skulle betraktas som socialvård enligt mervärdesskattelagen eller mervärdesskattedirektivet.

Uthyrning av arbetskraft är inte momsfri socialvård heller i det fall, att den uthyrda arbetskraften är arbetskraft hos yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, när denna arbetskraft hyrs ut för att utföra socialvårdtjänster. Arbetsuppgifterna för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården kan då vid sidan om utförande av socialvårdtjänster också innehålla en del småskaliga hälsovårdstjänster liksom läkemedelsfördelning och blodtrycksmätning. När arbetskraft hos yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården ändå hyrs ut huvudsakligen för att utföra socialvårdtjänster, är det fråga om momspliktig försäljning av tjänst.

Uthyrning av arbetskraft hos yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården kan vara momsfri hälso- och sjukvårdstjänst, när villkoren uppfylls. Dessa villkor har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattning av hälso- och sjukvården.

9.3 Mottagningstjänster

Det finns bestämmelser om de mottagningstjänster som ska anordnas för sökanden av internationellt skydd i 13 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd (746/2011). Mottagningstjänsterna omfattar inkvartering, mottagnings- och brukspenning, socialservice, hälsovårdstjänster, tolk- och översättningstjänster och arbets- och studieverksamhet. Också måltider kan ordnas som mottagningstjänster.

I beskattningspraxis har det ansetts att debitering av en mottagningstjänst som säljs till Migrationsverket och anknutna etablerings- och underhållstjänster ses som en servicehelhet, vars momsbehandling fastställs gemensamt. Moms ska betalas på försäljning av en servicehelhet enligt den allmänna skattesatsen.

Mottagnings- och brukspenning

Mottagningsservicen omfattar att tillhandahålla service som anknyter till anordnandet av mottagnings- och brukspenningen. En ersättning som betalas för mottagningsservice är ett vederlag för tillhandahållande av också denna service. Mottagnings- och brukspenningar i sig är däremot inte något vederlag för tillhandahållande av någon service. Det handlar om en penning som ställs till förfogande för en person som ansöker om internationellt sydd, det vill säga en post som står utanför tillämpningsområdet för moms. Följaktligen betalas inte moms på mottagnings- och brukspenningar, trots att en mottagnings- och brukspenning betalas först till en tillhandahållare av mottagningsservice, vilken sedan betalar denna penning till en person som söker internationellt skydd.

Mottagningsverksamhet för barn

Lagen om främjande av invandrares integration samt mottagande av asylsökande (493/1999) innehåller bestämmelser om anordnandet av mottagningsverksamhet för barn. Mottagningsverksamhet enligt lagen kan bedrivas till exempel i en barnskyddsenhet, med tillstånd att producera barnskyddstjänster som ska ses som momsfri socialvård. Mottagningsverksamhet är dock inte momsfri socialvård, eftersom anordnandet av verksamheten inte grundar sig på lagstiftningen om socialvård. Moms ska betalas på försäljningen av mottagningstjänster för barn.

9.4 Familjedagvårdstjänster

Bestämmelser om anordnande av familjevård finns i familjevårdslagen (263/2015). Med familjevård avses anordnande av vård, fostran eller annan omsorg dygnet runt av en person i ett privathem utanför hans eller hennes hem. Familjevård är en socialvårdstjänst, som kommunen ansvarar för att anordna. (RP 256/2014)

En kommun kan köpa tjänster för att anordna familjevård. Sådana tjänster är till exempel rekrytering, utbildning och arbetshandledning av en fosterfamilj under vårdförhållandet. Dessa tjänster som tillhandahållits för att anordna familjevård och sålts till kommunen är inte momsfria socialvårdstjänster, eftersom det inte är fråga om försäljning av socialvårdstjänst. Vad gäller tjänster som tillhandahållits för att anordna familjevård som säljs till en kommun tillämpas de allmänna bestämmelserna i mervärdesskattelagen.

10 Varor som överlåts som socialvård

Moms betalas inte på försäljning av tjänster och varor som sker som socialvård. Enligt regeringens proposition om mervärdesskattelagen ska överlåtelsen av en vara anknyta till den verksamhet som bedrivs av en utövare av vårdverksamhet, vilken är under socialmyndighetens tillsyn, då överlåtelsen av varan i allmänhet anknyter också till en socialvårdstjänst. Enbart överlåtelse av en vara, till exempel en trygghetstelefon, är inte skattefri socialvård. Moms enligt gällande skattesats betalas på sådan försäljning.

11 Rätten att dra av moms

Moms som gäller anskaffningar för försäljningen av momsfria socialvårdstjänster är inte avdragbara.

Avdrag av moms har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Om rätten att dra av moms.

 

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

skattesakkunnig Johanna Randelin