Kostnader för företagshälsovård för företagare i beskattningen

Anvisningen anknyter till helheten: Beskattning av rörelseidkare eller yrkesutövare, Öppna bolag och kommanditbolag, Delägare i aktiebolag

Denna anvisning behandlar avdrag av kostnader för företagshälsovård som ordnats själv av näringsidkare, yrkesutövare och jordbruksidkare. Därtill behandlar anvisningen avdrag av kostnader för företagshälsovård av aktieägare i ett aktiebolag och bolagsmän i ett personbolag.

1 Företagshälsovård

1.1 Ordnande av företagshälsovården

Lagen om företagshälsovård (1383/2001) innehåller bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att ordna företagshälsovård och innehållet i och genomförande av företagshälsovård. Med företagshälsovård avses sådan verksamhet som utövas av yrkesutbildade personer och sakkunniga inom företagshälsovården som ska ordnas av arbetsgivaren och som främjar förebyggandet av sjukdomar och olycksfall i anslutning till eller som följd av arbetet, hälsa och säkerhet i arbetet och arbetsmiljön, verksamheten bland de anställda samt arbetstagarnas hälsa och arbets- och funktionsförmåga.

Arbetsgivare ska på sin bekostnad ordna företagshälsovård för att förebygga och bekämpa risker och olägenheter för hälsan som beror på arbetet och arbetsförhållandena samt för att skydda och främja arbetstagarnas säkerhet, arbetsförmåga och hälsa. Ordnande av företagshälsovården behandlas mera ingående i Skatteförvaltningens anvisning Personalförmåner vid beskattningen.

Företagare och andra personer som utför eget arbete kan frivilligt ordna företagshälsovård för sig själva. Med företagare eller annan person som utför eget arbete avses i lagen om företagshälsovård en person som är försäkrad enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) eller en lantbruksföretagare som avses i 3 och 13 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006). I beskattningen är en sådan person en näringsidkare, yrkesutövare, aktieägare i ett aktiebolag, bolagsman i ett personbolag eller en jordbruksidkare.

1.2 Innehållet i företagshälsovården

En företagare kan ordna sjukvård, andra hälsovårdstjänster och förebyggande företagshälsovård för sig själv som företagshälsovårdstjänster. Sjukvård som hör till företagshälsovård omfattar i regel sjukvård som ges av en allmänläkare, men även sådana konsultationer hos en specialist som en företagsläkare sett som nödvändiga med tanke på arbetsförmågan. Företagshälsovård kan ordnas vid en kommunal hälsovårdscentral, vid en privat inrättning eller så kan den lämnas av en yrkesutbildad person inom företagshälsovård.

1.3 Ansökan om ersättning

Folkpensionsanstalten (FPA) ersätter nödvändiga och skäliga kostnader för företagshälsovård till företagare enligt bestämmelserna i sjukförsäkringslagen (1224/2004). Det förfarande som gäller för betalning av ersättning varierar. FPA kan under vissa förutsättningar betala ersättningen direkt till en tjänsteproducent och då avdrar tjänsteproducenten ersättningens andel direkt från den faktura som företagaren ska betala. I så fall behöver företagaren inte ansöka om ersättning. I andra fall betalar företagaren eller det företag som han eller hon äger först kostnaderna för tjänsten till tjänsteproducenten. Därefter kan företagaren ansöka om ersättning hos FPA. I så fall betalas ersättningen till företagaren själv, även om tjänsten ursprungligen betalats av det företag som han eller hon äger.

En företagare med anställda kan alternativt ansöka om ersättning för de kostnader som uppkommit med anledning av egen företagshälsovård med samma ansökan som företagaren ansöker om ersättning för de kostnader som uppkommit för att ordna företagshälsovård för de anställda (s.k. ansökningsförfarande för arbetsgivare). I så fall betalas ersättningen till företaget.

2 Avdrag av kostnader för företagshälsovård i beskattningen

2.1 Närings- eller jordbruksutgifter

De kostnader som uppkommit för företagshälsovård som en företagare ordnat för sig själv kan dras av som en utgift i näringsverksamheten utifrån 7 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) eller som en utgift i jordbruket utifrån 4 § i inkomstskattelagen för gårdsbruk (543/1967).

Resekostnader som uppkommer för företagaren av användningen av företagshälsovårdstjänster är inte avdragsgilla företagshälsovårdskostnader. Kostnaderna för sådana resor är inte avdragsgilla levnadskostnader.

Utgifter för egen företagshälsovård för en skogsbruksföretagare eller en person som bedriver annan verksamhet enligt inkomstskattelagen (1535/1992) är inte avdragsgilla i hans eller hennes beskattning.

2.2 Villkor för avdragbarhet

Med avdragsgilla kostnader för företagarens egen företagshälsovård i beskattningen avses sådana kostnader som hör till sådan företagshälsovård som ersätts av FPA. Följaktligen är en förutsättning för att bevilja avdrag att företagaren utarbetat en verksamhetsplan för företagshälsovården och att han eller hon ingått ett avtal med en tjänsteproducent inom företagshälsovård. FPA ersätter företagshälsovårdskostnader endast om det på arbetsplatsen har utförts en grundläggande arbetsplatsutredning. Arbetsplatsutredningar utförs av yrkesutbildade personer inom företagshälsovården För företagare ersätts företagshälsovårdskostnader från början av år 2017 förutsatt att en arbetsplatsutredning är gjord.

Tandvårdskostnaderna hör inte till den företagshälsovård som FPA ersätter, varför kostnaderna för företagarens egen tandvård inte är avdragsgilla företagshälsovårdskostnader till någon del.

Kostnader för företagarens egen företagshälsovård är avdragsgilla i beskattningen endast till den del som de är skäliga med beaktande av företagarens arbetsinsats. En ytterligare förutsättning för avdrag är att företagaren arbetar i företaget och att motsvarande tjänster är tillgängliga även för eventuella andra anställda i företaget. Att andra personer än ägaren arbetar i företaget är däremot inte en förutsättning för att dra av kostnader för företagarens egen företagshälsovård.

2.3 Avdragsgillt belopp

I beskattningen av näringsidkare, yrkesutövare och jordbruksidkare är det belopp som betalats för företagshälsovården avdragsgillt i beskattningen. På motsvarande sätt är ersättning som fåtts av FPA skattepliktig inkomst. Detta leder i praktiken till att det högsta belopp som en företagare kan dra av i beskattningen uppgår till den andel av kostnaderna för företagshälsovård som FPA inte ersatt.

På grund av den orsak som anges ovan kan man i skattedeklarationen för näringsverksamhet och jordbruk dra av endast den andel av kostnaderna som företagaren betalat för företagshälsovården som FPA inte ersatt till företagaren själv. Om kostnaderna för företagshälsovård dragits av helt och hållet i bokföringen, och ersättning som betalats av FPA till företagaren själv inte tagits upp som inkomst i bokföringen, ska ersättningsbeloppet dras av från de utgifter i näringsverksamheten som meddelats i skattedeklarationen.

3 Kostnader för företagshälsovård för aktieägare och bolagsmän

Företagshälsovård som ordnats av ett aktiebolag för sina aktieägare eller av ett personbolag för sina bolagsmän och som är av sådan nivå som FPA ersätter, kan ses som en skattefri personalförmån enligt 69 § i inkomstskattelagen. Förutsättningen för detta är att aktieägaren eller bolagsmannen de facto arbetar i bolaget och att företagshälsovården ordnats på samma nivå för hela personalen och förmånen är till sin karaktär sedvanlig och dess belopp är skäligt. Det kan anses att förmånen beviljats på samma nivå till hela personalen även då inte andra personer än aktieägaren eller bolagsmannen arbetar i bolaget.

För att anse en förmån som endast beviljats till aktieägaren eller bolagsmannen som skattefri personalförmån förutsätter också att förmånen till sin karaktär ska anses som sedvanlig och dess belopp som skäligt. Under dessa förutsättningar kan också kostnader för tandvård som hör till den frivilliga hälsovården som arbetsgivaren ordnat betraktas som skattefri personalförmån och avdragsgill kostnad för bolaget även om FPA inte betalade ersättning för kostnaderna.

Under vissa förutsättningar försäkras aktieägare i ett aktiebolag och bolagsmän i ett personbolag enligt lagen om pension för företagare. I ersättningen av kostnader för företagshälsovård till aktieägare och bolagsmän tillämpar FPA samma förfarande som i ersättningen av kostnader till näringsidkare, yrkesutövare och jordbruksidkare.

Om bolaget ursprungligen betalat kostnaderna och FPA betalar ut ersättning till bolaget, uppgår det belopp som kan dras av från bolagets skattepliktiga inkomst till skillnaden mellan det belopp som betalats för företagshälsovården och ersättningen. I en sådan situation uppkommer inte skattepliktig inkomst för en aktieägare eller en bolagsman. Om ersättning betalas till en aktieägare eller en bolagsman, ses den däremot som skattepliktig förvärvsinkomst för honom eller henne, utan hinder av bestämmelserna i 69 § i inkomstskattelagen.

ledande skattesakkunnig Sami Varonen

ledande skattesakkunnig Teppo Noopila