Faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen

Den allmänna mervärdesskattesatsen ökade från 24 procent till 25,5 procent från och med den 1 september 2024. Skattesatsändringen kommer att uppdateras i anvisningen med nästa uppdatering.

I anvisningen behandlas faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen.

Anvisningen ersätter anvisningen Faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen (dnr VH/1780/00.01.00/2019), som gavs 27.9.2019. Anvisningen har uppdaterats med beaktande av ändringarna i lagstiftningen och terminologin. Avsnitt 2 i den tidigare anvisningen har tagits bort för att det anknyter mer till bokföring än faktureringskraven vid mervärdesbeskattningen. Anvisningen har kompletterats med exempel 7, 8 och 16. Också andra tillägg och preciseringar har gjorts i anvisningen.

Med distansförsäljning avses i denna anvisning distansförsäljning enligt 19 a § i mervärdesskattelagen. I anvisningen jämställs välfärdssammanslutningar samt Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som har organiseringsansvaret för social- och hälsovården och räddningsväsendet, med välfärdsområden i enlighet med 8 § i mervärdesskattelagen. Samkommuner samt landskapet Åland och de kommuner som hör till landskapet Åland jämställs med kommuner på motsvarande sätt.

Bokföringsnämnden har gett en allmän anvisning om bokföring av mervärdesskatt 31.10.2017. Bokföringsnämnden har även gett en allmän anvisning om bokföringens metoder och material 20.4.2021.

1 Allmänt om faktureringsbestämmelserna

Fakturor är av central betydelse i momsbeskattningen. En faktura redogör för hur säljaren behandlar moms, fungerar som bevis på köparens avdragsrätt och möjliggör skattekontroll.

Det har ansetts att harmoniserade regler om fakturering i medlemsstaterna är en förutsättning för en välfungerande inre marknad i Europeiska unionen (EU). Om regler och förutsättningar för fakturor föreskrivs i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG). Mervärdesskattedirektivets artiklar 217–240 innehåller bestämmelser om fakturabegreppet, upprättande av en faktura, dess innehåll och e-fakturor. Det finns bestämmelser om fakturan som förutsättning för avdragsrätt i artikel 178 och bestämmelser om förvaring av en faktura i artiklarna 241–249 i mervärdesskattedirektivet. I och med bestämmelserna om faktureringen i mervärdesskattedirektivet har de bestämmelser om fakturering som ska iakttas i olika medlemsstater i stor utsträckning harmoniserats.

I mervärdesskattelagen (MomsL) finns det bestämmelser om fakturering i 22 kap. (209 a–209 u §). Det finns bestämmelser om fakturan som förutsättning för avdragsrätt i MomsL 102 a §.

2 Begreppet faktura

I mervärdesskattelagens bestämmelser används begreppet faktura. I enlighet med mervärdesskattedirektivet räknas det i mervärdesskattelagen och i denna anvisning som en faktura förutom egentliga fakturor även övriga verifikationer som fungerar som fakturor. Som fakturor räknas även de fakturor och alla verifikationer samt anmälningar som innehåller en ändring eller en hänvisning till den ursprungliga fakturan. En faktura kan utfärdas åt köparen i pappersform eller, om mottagaren samtycker, elektroniskt. Med en elektronisk faktura avses en faktura som ges och tas emot i elektroniskt format. EU-länderna får inte ställa särskilda villkor för elektroniska fakturor. En samlingsfaktura kan utfärdas för flera separata försäljningar av varor och tjänster.

En faktura kan bestå av flera separata handlingar. Därför måste den egentliga fakturan inte ha alla anteckningar som mervärdesskattelagen kräver om uppgifterna finns i en annan handling som både säljaren och köparen har. Också då är villkoret att den egentliga fakturan har en entydig hänvisning till denna handling. Man kan till exempel i fakturan hänvisa till en följesedel som ges åt köparen på samma gång och där de sålda varorna har specificerats. Det räcker att handlingarna tillsammans uppfyller mervärdesskattelagens innehållskrav. Detta tillämpas dock inte på distansförsäljning eller gemenskapsintern försäljning av varor och inte heller på sådan försäljning av varor eller tjänster i ett annat EU-land, för vilken köparen på basis av omvänd skattskyldighet är skattskyldig. I de fakturor som utfärdas för dessa försäljningar måste alla fakturauppgifter som krävs finnas.

Ett entreprenadavtal måste inte bifogas till varje faktura. Det räcker med att man hänvisar till det genom att ange entreprenadavtalets nummer och datum samt betalningspostens nummer. Vid mervärdesbeskattad överlåtelse av nyttjanderätt till fastighet kan fakturan bestå av avtalet mellan hyresvärden och hyrestagaren och kontoöverföringsblanketterna som hör därtill. Alla uppgifter kan också till exempel finnas i hyresavtalet och inga betalningsverifikationer skickas.

En faktura från ett kreditkortsbolag räknas inte som en faktura som utfärdats av säljaren. En specifikation över kreditkortsinnehavarens införskaffningar som ges i samband med kreditkortsbolagets faktura är alltså inte en faktura som berättigar till avdrag. Köparen gör avdraget utgående från den faktura som varans eller tjänstens egentliga säljare utfärdar.

En verifikation som räknas som faktura behöver inte ha "Faktura" som rubrik. Handlingens tillräckliga informationsinnehåll och tillräckliga hänvisningar till övriga handlingar gör den till en faktura i mervärdesbeskattningen.

När det i samma post skickas flera elektroniska fakturor till samma mottagare behöver de gemensamma uppgifterna som hänför sig till de enskilda fakturorna nämnas bara en gång. Uppgifterna för varje faktura i sin helhet ska dock fås från köparen eller säljaren.

Upphandlande enheter som gör s.k. offentliga upphandlingar ska i vissa förhållanden ta emot e-fakturor som överensstämmer med den europeiska standarden. Upphandlande enheter och näringsidkare kan också kräva sådana fakturor. (Lagen om elektronisk fakturering hos upphandlande enheter och näringsidkare 3–4 §.) Det ovan nämnda tillämpas dock inte om användning av en elektronisk faktura kan avslöja sekretessbelagda uppgifter eller äventyra statens centrala säkerhetsintressen. Det ovan nämnda gäller inte heller fakturering av privatpersoner.

3 Vilket EU-lands faktureringsbestämmelser tillämpas?

3.1 Huvudregel

På faktureringen tillämpas bestämmelserna i Finlands mervärdesskattelag om försäljningen enligt 5 kap i mervärdesskattelagen sker i Finland.

3.2 Undantag

Mervärdesskattelagens bestämmelser om fakturering tillämpas även i följande situationer när säljaren överlåter varorna eller utför tjänsterna från ett fast driftställe i Finland eller om överlåtandet eller utförandet inte sker från ett fast driftställe men sätet för säljarens ekonomiska verksamhet är i Finland och:

• säljaren utfärdar fakturan för försäljningen av varan eller tjänsten, som sker i ett annat EU-land och för vilken köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet, d.v.s. säljaren har inte ett säte för den ekonomiska verksamheten eller sådant fast driftställe i ifrågavarande EU-land, som deltar vid försäljningen av varorna eller tjänsterna.
• försäljningen av varan eller tjänsten sker utanför EU.

Med ett fast driftställe avses ovan det fasta driftställe som tillhör säljaren, med vars personalresurser och övriga resurser varorna överlåts eller tjänsterna utförs.

Mervärdesskattelagens bestämmelser om fakturering tillämpas dessutom på fakturering av försäljning som deklareras enligt den särskilda ordning som avses i kap. 12 a i mervärdesskattelagen, om identifieringsmedlemsstaten är Finland. Skatteförvaltningen har publicerat en anvisning om temat: De särskilda ordningarna för mervärdesskatt.

Mervärdesskattelagens bestämmelser tillämpas inte på försäljning som sker i Finland, om säljaren är etablerad i ett annat EU-land och köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet och säljaren utfärdar fakturan. Om köparen utfärdar fakturan tillämpas mervärdesskattelagens bestämmelser. Med en säljare som är etablerad i ett annat EU-land avses en säljare som har ett fast driftställe, varifrån försäljningen (varornas överlåtelse och tjänsternas utförande) sker, i ett annat EU-land. Om försäljningen inte sker från ett fast driftställe, avses med en säljare som är etablerad i ett annat EU-land en säljare vars säte för den ekonomiska verksamheten är i ett annat EU-land.

Mervärdesskattelagens bestämmelser om fakturering tillämpas inte heller på försäljning som deklareras enligt den särskilda ordning som avses i kap. 12 a i mervärdesskattelagen, om identifieringsmedlemsstaten är en annan medlemsstat än Finland.

3.3 Sammandrag av situationerna vid vilka mervärdesskattelagens bestämmelser tillämpas vid fakturering

En skattskyldig som är etablerad i Finland betyder i det följande en skattskyldig som överlåter varorna eller utför tjänsterna från ett fast driftställe i Finland. Om överlåtandet eller utförandet inte sker från ett fast driftställe betyder en skattskyldig som är etablerad i Finland i det följande en skattskyldig som har ett säte för den ekonomiska verksamheten i Finland.

Mervärdesskattelagens bestämmelser tillämpas på faktureringen alltid när

• En skattskyldig som etablerat sig i Finland säljer en vara eller tjänst i Finland
• En skattskyldig som etablerat sig i Finland säljer varan som gemenskapsintern försäljning till ett annat EU-land
• En skattskyldig säljare som etablerat sig i Finland utfärdar en faktura för försäljning av en vara eller tjänst i ett annat EU-land, för vilken köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet
• En skattskyldig köpare som etablerat sig i Finland utfärdar en faktura för försäljningen för en säljare som etablerat sig i ett annat EU-land, för vilken köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet
• En skattskyldig som etablerat sig i Finland säljer en vara eller tjänst utanför EU
• Finland är identifieringsmedlemsstat på försäljning som deklareras enligt den särskilda ordning som avses i kap. 12 a i mervärdesskattelagen
• En säljare från utanför EU säljer en vara eller tjänst i Finland.

En säljare från utanför EU betyder någon som inte etablerat sig på EU:s område, d.v.s. någon som inte säljer varor eller tjänster från ett fast driftställe inom EU. Om ingen försäljning från ett fast driftställe finns, betyder en säljare från utanför EU en säljare vars säte för den ekonomiska verksamheten är utanför EU.

3.4 Exempel

4 Skyldighet att ge faktura

4.1 Allmänt

Säljaren måste ge faktura för försäljningar som beskrivs i kapitel 4.2 (MomsL 209 b §). För övriga försäljningar behöver säljaren inte ge en faktura som uppfyller mervärdesskattelagens innehållsmässiga krav. Det måste dock finnas en verifikation av försäljningen för bokföringen eller anteckningarna. Om säljaren ger flera fakturor för samma försäljning, måste de senare fakturorna hänvisa till de tidigare fakturorna som gäller samma försäljning.

Försäljaren ska ge köparen en faktura, om köparen är en näringsidkare eller juridisk person som inte är näringsidkare, vid försäljning av en skattepliktig vara eller tjänst och för sådana skattefria försäljningar för vilka säljaren gjort anskaffningar för försäljningen och är berättigad till återbäring av den skatt som ingår i anskaffningen (se kap. 4.2.2). Därtill ska säljaren ge en faktura för vissa försäljningar som föreskrivits som skattefria i Finland, då försäljningen äger rum i ett annat EU-land (se kap. 4.2.3).

En faktura måste också ges för distansförsäljning, försäljningen av nya transportmedel till privatpersoner i andra EU-länder, försäljningen av hälso- och sjukvårdstjänster samt -varor till kommunen eller välfärdsområdet, förskottsbetalningar samt rättelseposter och ersättningar.

Därtill gäller skyldigheten att ge faktura för överlåtelser av en rörelse helt eller delvis enligt MomsL 19 c §.

Man är inte skyldig att utfärda fakturor för förskottsbetalningar som gäller gemenskapsintern försäljning. Man måste ge en faktura för dessa försäljningar senast när varorna har levererats.

Faktura behöver inte heller utfärdas för försäljning som ska anmälas via en särskild ordning (unionsordning) som avses i MomsL 133 k §.

Försäljaren kan ge en faktura också för de försäljningar, för vilka man inte är skyldig att ge faktura.

4.2 Försäljningar om vilka säljaren måste ge faktura

4.2.1 Skattepliktig försäljning

Om köparen är en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare, ska säljaren ge köparen en faktura för skattepliktig försäljning av varor eller tjänster. Med skattepliktig försäljning avses försäljning på vilken det enligt mervärdesskattelagens bestämmelser måste betalas skatt. Skattepliktig försäljning omfattar också försäljning för vilken köparen är skattskyldig utifrån bestämmelserna om omvänd skattskyldighet i mervärdesskattelagen.

En faktura som getts av köparen räknas som given av säljaren om säljaren och köparen har kommit överens om detta och det finns ett arrangemang enligt vilket säljaren godkänner fakturan (se kapitel 4.4 Självfakturering).

4.2.2 Skattefri försäljning

Säljaren måste ge en faktura till en näringsidkare eller en juridisk person som inte är näringsidkare för följande skattefria försäljningar:

• försäljning av varor och tjänster till Europeiska kommissionen eller till en EU-byrå eller ett EU-organ i syfte att hantera covid-19-pandemin i vissa situationer (MomsL 38 d §)
• försäljning och förmedling av investeringsguld (MomsL 43 a §)
• försäljning av en upplaga av en tidning eller tidskrift till ett allmännyttigt samfund (MomsL 56 §)
• försäljning, uthyrning eller befraktning av fartyg med en största skrovlängd på minst 10 meter samt arbetsprestation och varor som används i arbetet på sådana fartyg (MomsL 58 §)
• försäljning av guld till centralbanken (MomsL 59 § 4 punkt)
• försäljning av varor vid internationell handel (MomsL 70 § och 70 b §)
• försäljning av tjänster vid internationell handel (MomsL 71 § och 72 §)
• gemenskapsintern varuförsäljning (MomsL 72 a §–72 c §)
• försäljning av varor och tjänster till i andra EU-länder belägna diplomatiska beskickningar och andra beskickningar med samma status, till utsända konsulers byråer, internationella organisationer, organ inom Europeiska unionen och försvarsmakten i en stat som är part i nordatlantiska fördraget eller andra EU-staters försvarsmakter i vissa situationer (MomsL 72 d §)
• försäljning av motorfordon i vissa situationer (MomsL 72 e §)
• försäljning som hänför sig till upplagringsförfarande, friområden eller frilager (MomsL 72 h §)

För övriga inrikes skattefria försäljningar behöver säljaren inte ge en faktura som uppfyller mervärdesskattelagens innehållsmässiga krav.

4.2.3 Försäljning som i Finland är skattefri och som sker i ett annat EU-land

Säljaren ska ge en faktura till näringsidkaren eller en juridisk person för vissa skattefria försäljningar när försäljningen sker i ett annat EU-land. Dessa skattefria försäljningar är:

• allmännyttiga samfunds skattefria försäljning av varor och tjänster (MomsL 4 §)
• religionssamfunds skattefria försäljning av varor och tjänster (MomsL 5 §)
• fastighetsöverlåtelser (MomsL 27 §)
• försäljning av hälso- och sjukvårdstjänster samt vissa andra varor och tjänster i samband med detta (MomsL 34 § och 36 §)
• försäljning av socialvårds- och utbildningstjänster (MomsL 37 § och 39 §)
• försäljning av honorar och vissa immateriella rättigheter (MomsL 45 §)
• försäljning av gångbara betalningsmedel, ordnande av lotterier, försäljning av tjänster som hänför sig till begravning och försäljning av självplockade vilda bär och svampar (MomsL 59 § 1–3 och 6 punkten)
• försäljning av varor och tjänster om säljaren är blind och försäljning av varor och tjänster med avdragsbegränsningar (MomsL 60 § och 61 §).

Skyldighet att utfärda faktura enligt mervärdesskattelagen föreligger inte, om ovan nämnda varor eller tjänster har sålts utanför EU.

4.2.4 Distansförsäljning och försäljning av nya transportmedel till enskilda personer

Säljaren ska ge en faktura för distansförsäljning av varor och försäljning av nya transportmedel till en enskild person i ett annat EU-land (MomsL 19 a § och 72 b § 5 mom.).

Faktura behöver dock inte utfärdas för sådan gemenskapsintern distansförsäljning som ska anmälas via en särskild unionsordning som avses i MomsL 133 k §.

4.2.5 Skattefri försäljning till kommun eller välfärdsområde

Säljaren ska ge en faktura när säljaren åt kommunen eller välfärdsområdet överlåter varor och tjänster som hänför sig till hälso-, sjuk- och socialvård och för vilka kommunen eller välfärdsområdet har rätt till återbäring för den kalkylerade skatten (MomsL 130 a § 1–2 mom.).

4.2.6 Förskottsbetalningar

En försäljare ska ge köparen en faktura på förskottsbetalningar, med undantag för förskottsbetalningar rörande gemenskapsintern försäljning av varor. Som förskottsbetalningar räknas vederlag som influtit till säljaren innan varorna levererats eller tjänsterna utförts. Om hela vederlaget inte fakturerats som förskottsbetalningar bör en faktura även ges när varan har levererats eller tjänsten utförts. Då är det tydligast att bara fakturera det belopp som återstår. Alternativt går det att anteckna de tidigare fakturerade förskottsbetalningarna som avdrag på fakturan på ett sådant sätt att det inte finns risk för missförstånd samt en hänvisning till de tidigare fakturorna.

4.2.7 Rättelseposter

Säljaren ska ge en faktura för års- och omsättningsrabatter, köp- och försäljningsgottgörelser, överskottsåterbäringar samt andra sådana rättelseposter samt ersättning för återsända förpackningar och transportförnödenheter som har beviljats köparen i samband med försäljningar som avses i kapitlen 4.2.1–4.2.5 ovan, om de inte beaktats i tidigare fakturor. I dessa fakturor behöver inte priset per enhet sättas ut.

Fakturan ges inte om rättelseposterna eller ersättningarna har beaktats i en faktura som givits tidigare antingen direkt i nyttighetens pris eller på annat sätt.

En faktura måste också ges när det efter faktureringen har skett en annan prisändring eller om köpet har hävts.

4.3 Gruppregistrerade näringsidkare och renägare

Mervärdesskattelagens bestämmelser om fakturor tillämpas på renägare i ett renbeteslag enligt renskötsellagen. En faktura behöver inte ges för försäljningar inom en skatteskyldighetsgrupp eller för försäljningar mellan renägare i ett renbeteslag enligt renskötsellagen.

4.4 Självfakturering

Köparen kan i vissa situationer utfärda fakturan i stället för säljaren. Till exempel vid virkeshandel och vid primärproduktionens vidareförädlingsindustri är det praxis att köparen utfärdar fakturorna. Säljaren är dock alltid ansvarig för fakturans riktighet.

En faktura som getts av köparen räknas som given av säljaren om säljaren och köparen har kommit överens om detta och det finns ett arrangemang enligt vilket säljaren godkänner fakturan.

Som en överenskommelse räknas också en s.k. tyst överenskommelse som baserar sig på handelssed. Köparen ska tillställa säljaren varje faktura som han har upprättat för godkännande. Också godkännandet av fakturan kan vara tyst, d.v.s. om säljaren inte reagerar inom avtalad eller skälig tid på en faktura som han tagit emot, anses han ha godkänt fakturan.

Om säljaren konstaterar att en faktura som upprättats av köparen till någon del är felaktig är säljaren skyldig att själv utfärda en faktura som motsvarar mervärdesskattelagens krav. Denna faktura måste innehålla en hänvisning till fakturan som köparen givit.

4.5 Lägga ut faktureringen på entreprenad

Faktureringen kan läggas ut på entreprenad, d.v.s. fakturan kan upprättas också av tredje part. Utläggningen av faktureringsfunktionen till ett annat företag avlägsnar inte säljarens skyldigheter som gäller fakturor enligt mervärdesskattelagen.

4.6 Tidsfrist för att utfärda faktura

För gemenskapsintern varuförsäljning måste fakturan ges senast den 15 dagen under den kalendermånad som följer på den månad då varan levererats.

Om en allmän bestämmelse (65 § i Finlands mervärdesskattelag) tillämpas i ett annat EU-land på försäljningen av tjänster bör fakturan ges senast den 15 dagen under den kalendermånad som följer på den månad då tjänsten utförts.

Fakturan anses ha getts vid den tidpunkt då fakturans utfärdare gör fakturan tillgänglig för mottagaren. Till exempel en elektronisk faktura kan levereras till mottagaren direkt, till exempel per e-post eller via en eller flera tjänsteleverantörer. Dessutom kan den göras tillgänglig för mottagaren till exempel i en webbportal.

I andra situationer än de som avses ovan finns det ingen tidsfrist för när fakturan ska ges i mervärdesskattelagen.

5 Uppgifter på fakturan

5.1 Obligatoriska uppgifter på fakturan

De obligatoriska uppgifterna på en faktura utgörs av (MomsL 209 e §):

• datum för utfärdandet av fakturan
• löpnummer för identifiering
• säljarens mervärdesskattenummer
• köparens mervärdesskattenummer om det är fråga om omvänd skattskyldighet eller gemenskapsintern varuförsäljning
• säljarens och köparens namn och adress
• varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art
• datum för varuleveransen eller utförandet av tjänsterna eller betalningsdagen för en förskottsbetalning, om ett sådant datum kan fastställas och skiljer sig från datumet för fakturans utfärdande
• skattegrunden för varje skattesats, enhetspriset exklusive skatt samt prisnedsättningar eller rabatter, om dessa inte är inkluderade i enhetspriset
• skattesats
• skattebeloppet som ska betalas
• anteckning om skattefriheten eller en hänvisning till den relevanta bestämmelsen i mervärdesskattelagen eller i mervärdesskattedirektivet
• om köparen är skattskyldig, uppgiften ”omvänd betalningsskyldighet”
• om köparen själv gör upp fakturan, uppgiften ”självfakturering”
• i fråga om ett nytt transportmedel som säljs till en annan medlemsstat, de uppgifter på basis av vilka de i 26 d § 1 och 2 mom. avsedda förutsättningarna kan konstateras
• uppgifterna ”vinstmarginalbeskattning för begagnade varor”, ”vinstmarginalbeskattning för konstverk” eller ”vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter”
• uppgiften ”vinstmarginalbeskattning för resebyråer”
• uppgift om försäljning av skattepliktigt investeringsguld
• en hänvisning till den första fakturan när det gäller ändringsfakturor.

De obligatoriska uppgifterna på fakturan kan vara på vilket språk som helst. Skatteförvaltningen kan vid behov i samband med övervakningen kräva att fakturan översätts.

Underkapitlen 5.1.1-5.1.18 redogör närmare för de obligatoriska uppgifterna på fakturan.

5.1.1 Datum för utfärdandet av fakturan

Med datumet för utfärdandet avses till exempel den dag då försäljaren har sänt fakturan till köparen. Datumet för utfärdandet kan också vara den dag då fakturan har skapats, skrivits ut eller annan motsvarande dag.

5.1.2 Löpnummer för identifiering

Kravet på löpnummer baserar sig på att man med hjälp av det kan identifiera fakturan obestridligt. Det väsentliga är också att man med en systematisk serie kan konstatera om en faktura eventuellt saknas. Fakturor som utfärdas under samma räkenskapsperiod får inte ha samma löpnummer. Den mervärdesskatteskyldige får använda olika identifikationsserier. Numret behöver inte bestå av endast siffror.

Om köparen utfärdar fakturorna bör de hos säljaren vara i en komplett serie. Skatteförvaltningen rekommenderar att köparen ska använda säljarspecifika serier med löpnummer när han utfärdar fakturor.

Vid byteshandel kan man med samma faktura både köpa och sälja varor och tjänster. Dessa situationer uppkommer till exempel vid bilhandel då bilhandlaren utfärdar en faktura och både den bil som säljs och bilen som köps av kunden i utbyte finns på samma faktura. Eftersom det sker två affärer numrerar bilaffären sin egen försäljningsfaktura och försäljningsfakturan för den som säljer bytesbilen, om denna måste betala mervärdesskatt för försäljningen. Fakturan får sålunda två numreringar. Bestämmelserna om uppgifter på fakturan gäller inte situationer där bytesbilens säljare är en privatperson eller om bilen varit i sådant bruk att den inte har rätt till avdrag.

Det är inte tillåtet att ange priserna och skatterna som nettopriser vid byteshandel. Med detta avses att man inte kan ange de sålda och köpta nyttigheternas priser och skatter som skillnaden mellan försäljnings- och inköpspriset samt skillnaden mellan skatten på försäljningen och skatten på köpet.

5.1.3 Säljarens mervärdesskattenummer

Enligt företags- och organisationsdatalagen har varje näringsidkare ett FO-nummer. Näringsidkaren ska förse handlingarna som har att göra med näringsverksamheten med sitt FO-nummer. På fakturan ska näringsidkaren dessutom anteckna mervärdesskattenumret vid handel med köpare som registrerats i andra medlemsstater (t.ex. gemenskapsintern försäljning av varor eller tjänster som enligt den allmänna bestämmelsen i MomsL AVL 65 § beskattas i andra medlemsstater).

Ett finländskt mervärdesskattenummer bildas av landskoden FI och FO-numret utan mellanstreck före den sista siffran. Säljaren ska anteckna sitt mervärdesskattenummer på fakturan också då det handlar om distansförsäljning av varor som avses i 19 a § i mervärdesskattelagen eller när säljaren säljer ett nytt transportmedel till ett annat EU-land även till en köpare som inte är mervärdesskatteskyldig (t.ex. en privatperson).

Skatteförvaltningen har gett anvisningar om distansförsäljning och försäljning av ett nytt transportmedel till ett annat EU-land:

• Mervärdesbeskattning vid distansförsäljning av varor
• Moms på nya transportmedel – anvisning för momsskyldiga.

5.1.4 Köparens momsnummer

Säljaren måste anteckna köparens mervärdesskattenummer på fakturan om köparen är skattskyldig på basis av omvänd skattskyldighet eller det handlar om gemenskapsintern försäljning av varor.

5.1.5 Säljarens och köparens namn och adress

Man ska anteckna säljarens eller säljarnas namn på fakturan. Den till vilken varan eller tjänsten säljs antecknas som köpare. Fakturan måste adresseras till köparen eller till köparna, om det finns flera köpare. Om till exempel två näringsidkare tillsammans köper en produktionsapparat bör båda köparnas namn antecknas på fakturan. Bara på så sätt får båda köparna göra ett avdrag för sin egen andel. Om fakturan inte har en anteckning om fördelningen mellan köparna antas det att det handlar om jämn fördelning.

På fakturan antecknas säljarens och köparens firma eller bifirma, under vilken näringsidkaren införts i handelsregistret. Om näringsidkaren inte införts i handelsregistret används det namn som finns i Skatteförvaltningens register.

När näringsidkaren fungerar i någon annans namn och för någon annans räkning, d.v.s. som förmedlare, ska den egentliga säljarens namn framgå av fakturan över den förmedlade varan. Skatteförvaltningen har gett anvisningen Momsbeskattning av kommissionshandel och förmedlingsverksamhet.

Makar som tillsammans idkar primärproduktion bildar i mervärdesbeskattningen en sammanslutning. Av praktiska skäl är dylika sammanslutningar antecknade i registret över mervärdesskattskyldiga bara på den ena makens namn och bara denna make har ett FO-nummer. Den personens namn, som ingår i registret, antecknas på fakturan. Även den andra makens namn kan antecknas på fakturan.

Om säljarens eller köparens officiella namn är Oy Företag Ab kan företaget på fakturan vara i formatet Företag Oy, Företag Oy Ab, Oy Företag eller Företag Ab. Det viktiga är att säljaren eller köparen inte kan förväxlas med en annan näringsidkare.

Förutom namnet på säljaren och köparen kan man också anteckna till exempel namnet på den som behandlat fakturan.

Om säljaren har flera adresser kan säljaren välja vilken adress som antecknas på fakturan. Det rekommenderas att fakturan förses med huvudkontorets adress eller adressen för det verksamhetsställe från vilket varan levereras eller tjänsten utförs. En identifierings- eller kodanteckning kan användas som adress om både säljaren och köparen och vid behov Skatteförvaltningen har tillgång till förklaringen med vilken säljaren och köparen klart kan identifieras.

Man ska anteckna köparens fullständiga adress på fakturan. I stället för gatuadressen kan adressen även vara en postboxadress eller en postnummeradress. Fakturans sändningsadress kan vara en annan än köparens adress, d.v.s. fakturan kan skickas till exempel till en bokföringsbyrå, till en skanningstjänst, till disponenten eller till koncernens servicebolag. Utöver sändningsadressen måste man på fakturan anteckna även köparens adress. Köparens adressuppgift kan i fakturan stå också i något annat ställe än i det egentliga adressfältet.

5.1.6 De sålda varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art

Varorna individualiseras på fakturan genom den kommersiella beskrivningen eller varans namn. Tjänsterna individualiseras genom en anteckning om tjänstens art. Varorna och tjänsterna kan även beskrivas med koder om säljaren, köparen och vid behov Skatteförvaltningen har tillgång till kodförklaringen. Om kodförklaringen är separat, ska den förvaras på samma sätt som fakturan. Beskrivningen kan också ske genom en hänvisning till avtalet, beställningen eller den produktkatalog som sänts till köparen.

En anteckning om tjänsternas omfattning är nödvändig endast när det inte på annat sätt framgår av fakturan hurdant innehåll den sålda prestationen har. Om det till exempel är fråga om tjänster som gäller hyra av vara, framgår omfattningen redan av tidpunkten för tjänstens tillhandahållande, dvs. den hyresperiod som faktureras.

Rådets ändring av genomförandeförordning nr 1042/2013 av den 7 oktober 2013 ställer separat vissa särskilda förutsättningar för uppgifter på fakturan gällande tjänster som tillhandahålls elektroniskt i en situation där de elektroniska tjänsterna tillhandahålls via ett telenät, ett gränssnitt eller en portal (t.ex. en marknadsplats för applikationer). Enligt artikel 9 a i genomförandeförordningen måste den faktura som varje momsskyldig person som deltar i tillhandahållandet av de elektroniska tjänsterna utfärdar eller gör tillgänglig innehålla uppgifter om dessa tjänster och tillhandahållaren av dessa. Den räkning eller det kvitto som utfärdas till eller görs tillgänglig för köparen måste dessutom innehålla specificerade uppgifter om de elektroniska tjänsterna och tillhandahållaren av dessa. Så här ska man agera i det fall att den momsskyldige har angett leverantören av de elektroniska tjänsterna som tillhandahållare av dessa tjänster och den momsskyldige inte agerat i eget namn för leverantörens räkning. Läs mer i Skatteförvaltningens anvisning Mervärdesbeskattning av teletjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster.

5.1.7 Datum för varuleveransen eller utförandet av tjänsterna eller betalningsdagen för en förskottsbetalning

Datumet för varuleveransen, datumet för utförandet av tjänsterna eller betalningsdagen för en förskottsbetalning ska antecknas på fakturan, så att skatten kan riktas korrekt. Om det inte går att exakt konstatera datumet för utförandet av tjänsterna, räcker det att nämna den månad de utfördes. Till exempel kan båtens avseglingsdag räknas som leveransdatum för en vara som sålts med handelsklausulerna FOB eller CIF.

När varans leveransdag eller tjänstens utföringsdag är samma som faktureringsdagen behöver inte uppgiften om leverans- eller utföringsdag separat anges på fakturan. Om det är möjligt kan man på fakturan använda beteckningen ”faktureringsdatum / varans leveransdatum” eller ”faktureringsdatum / tjänstens utföringsdatum”.

Förskottsbetalningens betalningsdag antecknas på en faktura som gäller förskottsbetalning då det är möjligt. Förskottsbetalningarnas betalningsdagar behöver inte antecknas på slutfakturan. Datumen för varuleveranserna eller utförandet av tjänsterna ska antecknas på slutfakturan.

Prestationer av kontinuerlig karaktär avser försäljning som pågår kontinuerligt och där vederlaget bestäms på grundval av tid, exempelvis uthyrning. En försäljning av engångskaraktär där vederlaget betalas i flera rater eller en försäljning där vederlaget inte baserar sig på tiden utan på den mängd som levererats, räknas inte som en prestation av kontinuerlig karaktär. Till exempel en byggentreprenad utgör inte en prestation av kontinuerlig karaktär.

Vid leverans av vara eller utförande av tjänst som anses vara av kontinuerlig karaktär räknas leveransen eller utförandet ske vid redovisningsperiodens slut för varje prestation. Denna dag antecknas som leveransdag. För tydlighetens skull kan även faktureringsperioden antecknas på fakturan.

När det inte är möjligt att exakt bestämma vilken dag en vara eller tjänst levereras antecknas det på fakturan den tid inom vilken försäljningen utförs.

Om varor som säljs som gemenskapsintern försäljning levereras under mer än en kalendermånad som kontinuerlig leverans, anses varorna ha levererats vid slutet av varje kalendermånad.

5.1.8 Skattegrunden, enhetspriset och rabatter

Med skattegrunden avses det pris som fås för försäljningen utan skattens andel. Säljaren gör en anteckning om grunden för skatten på nyttigheten enligt skattesats eller om skattefrihet separat på fakturan. Dessutom ska nyttighetens enhetspris utan skatt antecknas på fakturan. Till exempel i ett entreprenadavtal är det hela entreprenadpriset som är enhetspriset och vid elförsäljning är enhetspriset priset per kilowattimme. Om priset har definierats per 100 st. av en vara, är detta pris per 100 st. enhetspriset. Också ett produktpaket som säljs för ett helhetspris kan räknas som en enhet. Om pakethelheten innehåller nyttigheter som tillhör olika skattesatser görs skattespecifikationen så att skattegrunden presenteras per skattesats och skattebeloppet antingen som en sammanlagd summa eller per skattesatser. Om man med samma faktura säljer både skattepliktiga och skattefria nyttigheter, ska dessa skiljas åt tydligt.

Om prisnedsättningen eller rabatten inte är inkluderad i enhetspriset, ska dess belopp antecknas skilt för sig antingen som procent eller som belopp. Då kan rabatterna anges per nyttighetsslag eller som sammanlagt belopp av fakturans slutsumma i slutet av fakturan och specificerat per skattesats. Prisnedsättningens eller rabattens belopp behöver inte antecknas radvis utan beloppet kan antecknas var som helst på fakturan. Kravet på att anteckna rabatter gäller bara rabatter som redan getts åt köparen, d.v.s. rabatter som köparen fått vid faktureringstidpunkten. För rabatter som ges efter faktureringstidpunkten ska det ges en separat faktura.

Säljaren ska utfärda en separat faktura för villkorliga rabatter som man kommit överens om vid faktureringstidpunkten när köparen får dem till godo. Det är dock inte nödvändigt att ge en separat kreditfaktura, om betalningsvillkoret för fakturan är en allmän kontantrabatt (t.ex. ”14 dagar – 2 %, 30 dagar netto”). I en dylik kassarabatt är det fråga om mycket ringa belopp beträffande mervärdesskatten som hänför sig till rabatten. Man ska då på fakturan anteckna den mervärdesskattepliktiga slutsumman för de bägge förfallodagarna eller åtminstone kassarabattens mervärdesskattepliktiga värde färdigt beräknat. I bokföringen kan en faktura med kassarabatt noteras så att skattegrunden och mervärdesskatten som ska betalas bokförs som totalsummor utan rabatten och rabatten och mervärdesskatten som hänför sig den bokförs skilt för sig efter det att rabatten har utnyttjats. Säljaren ska alltså se till att sambandet med fakturan och betalningen existerar för att han ska kunna betala mervärdesskatten till rätt belopp. Köparen kan göra registreringarna i bokföringen på samma sätt som säljaren. Köparen måste också se till att sambandet med fakturan och betalningen existerar för att han ska kunna göra avdraget till rätt belopp.

I kreditfakturor hänvisas det då årsrabatt beviljas till exempel till den tidsperiod, för vilken rabatten ges. Man behöver inte hänvisa till fakturorna. Det räcker med att hänvisa till tidsperioden också när krediteringen bara gäller en viss produktgrupp.

En hänvisning till den ursprungliga fakturan, med vilken näringsidkaren har överlämnat de förpackningar eller transportförnödenheter som ska återlämnas, kan i praktiken vara omöjligt. Därför görs hänvisningen till den ursprungliga fakturan då när det är möjligt.

Om köparen är skattskyldig för försäljningen måste man på fakturan anteckna skattegrunden för varje sålt varu- eller tjänsteslag, i stället för 209 e § punkterna 8, 9 och 10 i mervärdesskattelagen. Då anges alltså inte:

• skattegrunden för varje skattesats eller skattefrihet, enhetspriset exklusive skatt eller eventuella prisnedsättningar eller rabatter i enlighet med punkt 8
• skattesatsen i enlighet med punkt 9
• skattebeloppet som ska betalas i enlighet med punkt 10.

5.1.9 Skattesats

Nyttighetens skattesats ska antecknas på fakturan när säljaren är skyldig att betala skatt för försäljningen. Om man med fakturan säljer nyttigheter som omfattas av olika skattesatser, ska man anteckna varje tillämpad skattesats på fakturan. Om omvänd skattskyldighet tillämpas, då köparen är skattskyldig för försäljningen, anges skattesatsen inte på fakturan.

5.1.10 Skattebeloppet som ska betalas

Med skattebeloppet som ska betalas avses den skatt som säljaren på basis av mervärdesskattelagens bestämmelser måste betala på den försäljning eller del av den som faktureras med denna faktura. På fakturan antecknas totalbeloppet av den skatt som ska betalas. Skattebeloppet behöver inte antecknas per skattesats eftersom skattebeloppet kan räknas ut utgående från de övriga uppgifterna. Det rekommenderas dock att skattebeloppet anges separat för varje skattesats.

Fakturan får inte innehålla ett skattebelopp som ingått i en tidigare faktura om det inte är fråga om en rättelsefaktura. Skattebeloppet antecknas inte heller på fakturan om marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter tillämpas på försäljningen. Om köparen är skattskyldig för försäljningen antecknas skattebeloppet inte, utan en anteckning om köparens skattskyldighet görs på fakturan.

Skattens belopp anges med två decimalers noggrannhet. Enligt den matematiska avrundningsregeln höjs den sista medtagna siffran i ett decimaltal med ett om den första siffran som inte tas med är 5 eller större. Avrundningen görs av slutsummans på en faktura.

Beloppet som ska betalas i skatt anges i valutan för det EU-land i vilket försäljningen sker. Ett penningbelopp i utländsk valuta omvandlas till euro genom att vid tidpunkten när skattskyldigheten uppkommer (MomsL 15 § eller 16 §) enligt den skattskyldiges val använda den senaste säljkurs som noterats av en affärsbank eller Europeiska centralbanken (MomsL 80 a §). Penningbeloppet omräknas till euro dock enligt valutakursen för faktureringstidpunkten eller den tidpunkt då beloppet har influtit om skatten periodiseras till faktureringsmånaden eller den månad då beloppet inflyter. Om man i inrikeshandel använder någon annan valuta än euro ska säljaren anteckna skattebeloppet som ska betalas på fakturan i euro.

Fakturan får inte innehålla skattebeloppet eller skattesatsen om säljaren inte är införd i registret över mervärdesskatteskyldiga. Om registreringen av säljaren som mervärdesskatteskyldig är anhängig, får säljaren dock anteckna skatten och skattesatsen på fakturan då han anger att registreringsanmälan är anhängig. Anteckningen är ”momsregistreringen anhängig”. Om köparen gör avdraget, ska han försäkra sig om att säljaren registreras som mervärdesskatteskyldig. Uppgiften om registreringen finns till exempel på webbadressen ytj.fi.

Säljaren ska utfärda rättelsefakturor om det senare konstateras att han inte införs i registret över mervärdesskatteskyldiga. Han ska utfärda rättelsefakturorna trots att han skulle överklaga registreringsbeslutet.

5.1.11 Anteckning om försäljningens skattfrihet

Om skatt inte behöver betalas behöver grunden för skattefriheten inte antecknas på fakturan. En anteckning om försäljningens skattfrihet räcker. Fakturan kan till exempel förses med texten ”Skattefri försäljning”. Anteckningen kan alternativt göras också genom att hänvisa till den aktuella bestämmelsen i mervärdesskattelagen eller mervärdesskattedirektivet.

De anteckningssätt som Skatteförvaltningen rekommenderar behandlas i kapitel 5.1.19 i anvisningen.

5.1.12 Anteckning om omvänd betalningsskyldighet

Med omvänd betalningsskyldighet avses att det i stället för säljaren är köparen som är skattskyldig för försäljningen. Den omvända betalningsskyldigheten tillämpas:

• på den senare köparens inköp i den trepartshandelssituation som avses i MomsL 72 g § med stöd av 2 a § i samma lag
• på varor och tjänster som en utlänning sålt i Finland i enlighet med MomsL 9 §
• på försäljning av investeringsguld, guldmaterial eller halvfärdiga guldprodukter till en köpare som avses i MomsL 8 a §
• på försäljning av utsläppsrätter till en köpare som avses i MomsL 8 b §
• på försäljning till en köpare av byggtjänst eller uthyrning av arbetskraft för byggtjänst i enlighet med MomsL 8 c §
• på försäljning av metallskrot och -avfall till en köpare som avses i MomsL 8 d §
• då det handlar om försäljning av tjänster enligt den allmänna regeln i MomsL 65 § mellan näringsidkare som är etablerade i två olika EU-länder
• på den senare köparens inköp i trepartshandelssituationer i annat EU-land enligt motsvarande bestämmelse som MomsL 2 a §
• på försäljningar i annat EU-land enligt motsvarande bestämmelse som MomsL 9 §, när säljaren är en finländsk näringsidkare

Den omvända skattskyldigheten tillämpas på försäljningar genomförda av utlänningar i Finland, om den utländska säljaren inte har ett fast driftställe i Finland och inte har ansökt om skattskyldighet i Finland. Om en utlänning har ett fast driftställe i Finland, som dock inte deltar i ifrågavarande försäljning, tillämpas omvänd skattskyldighet.

Omvänd skattskyldighet tillämpas inte på försäljning av en utlänning, om köparen är en privatperson eller en utlänning, som inte har ett fast driftställe i Finland och inte har ansökt om skattskyldighet. Undantaget till det ovan nämnda är försäljningar av byggtjänster mellan två utlänningar, där omvänd skattskyldighet kan bli aktuellt (MomsL 8 c §). Omvänd skattskyldighet tillämpas inte heller på försäljning som gjorts av en utlänning, om det handlar om distansförsäljning som avses i 19 a § i mervärdesskattelagen, persontransporttjänster eller rätten att delta i undervisnings-, vetenskaps-, kultur- eller underhållningsevenemang som avses i 69 d § i mervärdesskattelagen och andra motsvarande evenemang samt tjänster som direkt anknyter till tillträdet.

När det är fråga om omvänd betalningsskyldighet antecknas på fakturan ”omvänd betalningsskyldighet”. På engelska är anteckningen "Reverse charge". De anteckningssätt som Skatteförvaltningen rekommenderar behandlas separat i kapitel 5.1.19 i anvisningen.

Köparen kan också själv komplettera verifikationen från säljaren om köparens mervärdesskattenummer eller anteckningen ”omvänd betalningsskyldighet” saknas på en faktura från en säljare utanför EU. På den kompletterade fakturan ska det framgå vilka uppgifter som är ursprungliga. Varken skattesatsen eller skattebeloppet antecknas på fakturan när omvänd skattskyldighet tillämpas. Dessa uppgifter får köparen inte lägga till fakturan.

Mer information om omvänd momsskyldighet inom byggbranschen och om omvänd momsbeskattning vid försäljning av metallskrot och -avfall finns i Skatteförvaltningens anvisningar:

• Omvänd momsskyldighet inom byggbranschen
• Omvänd momsbeskattning vid försäljning av metallskrot och -avfall.

5.1.13 Anteckning om självfakturering om köparen utfärdar fakturan

På fakturan antecknas ”självfakturering” eller motsvarande uttryck på annat språk. Den engelska termen är ”selfbilling”.

5.1.14 Anteckningar i samband med försäljning av nya transportmedel

På fakturan för ett nytt transportmedel som säljs till en annan medlemsstat ska antecknas uppgifter utifrån vilka förutsättningarna för nytt transportmedel som avses i 26 d § 1 och 2 mom. i mervärdesskattelagen kan verifieras. Med transportmedel avses här för person- eller varutransporter avsedda motordrivna marktransportmedel som har en motor med en cylindervolym på över 48 cm³ eller en effekt på över 7,2 kW och fartyg vars längd överstiger 7,5 meter samt luftfartyg med en största tillåtna startvikt som överstiger 1 550 kg.

Mer information om definitionen på nytt transportmedel i mervärdesskattelagen samt dess försäljning till ett annat EU-land och förvärv från ett annat EU-land finns i Skatteförvaltningens anvisningar:

• Moms på nya transportmedel – anvisning för momsskyldiga
• Privatperson köper nytt transportmedel från ett annat EU-land.

På försäljningsfakturan för marktransportmedel antecknas försäljningsdagen, dagen då transportmedlet togs i bruk, motorns cylindervolym eller effekt och hur många kilometer transportmedlet har körts. På försäljningsfakturan för fartyg antecknas försäljningsdagen, dagen då fartyget togs i bruk och hur många timmar det har körts eller seglats med fartyget. På försäljningsfakturan för luftfartyg antecknas försäljningsdagen, dagen då luftfartyget togs i bruk och hur många timmar det har flugits med fartyget.

5.1.15 Anteckningar i samband med marginalbeskattningsförfarandet

Om en säljare tillämpar marginalskatteförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter enligt MomsL 79 a § på försäljningen, har köparen inte någon avdragsrätt för den skatt som säljaren betalar på vinstmarginalen. En skattskyldig återförsäljare får inte på en faktura som denne utfärdar särredovisa den skatt som är hänförlig till en leverans av en vara som omfattas av vinstmarginalsystemet. Det rekommenderas att säljaren antecknar på fakturan att försäljningspriset inte innehåller avdragbar skatt.

På fakturan antecknas i ovan nämnd situation ”vinstmarginalbeskattning för begagnade varor”, ”vinstmarginalbeskattning för konstverk” eller ”vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter”. På engelska är anteckningarna ”Margin scheme – Second-hand goods”, ”Margin scheme – Works of art” och ”Margin scheme – Collector’s items and antiques”.

Skatteförvaltningen har gett anvisningarna Momsbeskattning av begagnade varor samt Momsbeskattning av konstverk, samlarföremål och antikviteter.

5.1.16 Anteckningar i samband med försäljning av resebyråtjänster

När en säljare ska tillämpa marginalbeskattningsförfarandet för resebyråtjänster enligt MomsL 80 §, antecknar säljaren ”vinstmarginalbeskattning för resebyråer” på fakturan. På engelska är anteckningen ”Margin scheme – Travel agents”.

Skatteförvaltningen har publicerat en anvisning Momsbeskattning inom turismbranschen.

5.1.17 Anteckningar i samband med försäljning av investeringsguld

Skatteförvaltningen har gett anvisningen Momsbeskattning av investeringsguld samt av guldmaterial och halvfärdiga guldprodukter. I kapitel 7 i anvisningen finns exempel på uppgifter på fakturan i olika situationer.

5.1.18 Ändringsfakturans anteckningar

Om den ursprungliga fakturan ändras så att en ny faktura utfärdas, ska i den nya fakturan hänvisas till den tidigare utfärdade fakturan. Kravet på hänvisning gäller alla situationer där fakturan ändras. Det väsentliga är att hänvisningen till den tidigare fakturan är entydig. Man kan använda fakturans nummer i hänvisningen. Om ändringsfakturan gäller försäljningar som ägt rum under en viss tidsperiod, kan hänvisningen gälla tidsperioden. På så sätt bör man göra till exempel för en faktura med vilken man ger årsrabatt.

Om fakturan gäller distansförsäljning, gemenskapsintern försäljning eller gränsöverskridande försäljning, för vilken köparen är skattskyldig, och den ursprungliga fakturan ändras så att en ny faktura ges bör denna ändringsfaktura innehålla alla uppgifter. I det här fallet räcker det alltså inte med en hänvisning till den tidigare fakturan.

5.1.19 Rekommendationer om fakturaanteckningar

Skatteförvaltningen rekommenderar följande anteckningssätt:

• På fakturan antecknas ”omvänd betalningsskyldighet” eller ”reverse charge” eller motsvarande bestämmelse i mervärdesskattedirektivet, då det handlar om skattefri försäljning till en näringsidkare eller juridisk person och försäljningen äger rum i ett annat EU-land. Skyldigheten att ge faktura hänför sig till försäljningar som skulle vara skattefria om försäljningen skulle ske i Finland. Dessa försäljningar nämns i MomsL 209 b § 1 mom. 3 punkten.
• Exportförsäljning anges med anteckningen ”Moms 0 % skattefri försäljning utanför EU” eller ”MomsL 70 §” eller ”VAT 0 %, Export of goods” eller ”mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 146 art.”.
• Gemenskapsintern försäljning anges med anteckningen ”Moms 0 % gemenskapsintern försäljning” eller ”VAT 0 % Intra Community supply" eller ”MomsL 72 a §” eller” mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 138 art.”.
• I EU-varuhandelns trepartshandel antecknar den första säljaren förutom sitt eget mervärdesskattenummer också köparens mervärdesskattenummer och anteckningen om den gemenskapsinterna handeln på fakturan i vanlig ordning.

Den första köparen, d.v.s. den andra säljaren, ska på fakturan anteckna förutom sitt eget mervärdesskattenummer också den andra köparens mervärdesskattenummer och göra en anteckning om att det är fråga om en situation med tre parter, till exempel ”trepartshandel” eller ”Triangulation”. Vid en situation med tre parter ska antecknas ”Moms 0 %” eller ”MomsL 63 h §” eller ”mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 141 art.” på fakturan. Den andra säljaren gör dessutom en anteckning om omvänd skattskyldighet, till exempel ”omvänd betalningsskyldighet” eller ”Reverse charge” på fakturan.

• Försäljningens skattefrihet anges för transport av varor till utanför EU med anteckningen ”Moms 0%, varutransport utanför EU” eller ”VAT 0 %, Transport of goods outside the European Union” eller ”MomsL 71 §” eller ”mervärdesskattedirektivets 2006/112/EG 146 art.”.
• Skattefrihet för försäljning av en transporttjänst som anknyter till införsel i landet av en vara i en situation där värdet på transporttjänsten enligt MomsL 91 § ska inkluderas i grunden för skatten på den importerade varan, antecknas till exempel med fakturaanteckningen ”MomsL 71 § 2 p., transport av vara som förs in i landet”.
• När en finländsk näringsidkare säljer en tjänst, vars försäljningsland är ett annat land än Finland och köparen är skattskyldig för köpet ska säljaren förse fakturan som ges av säljaren med en anteckning om omvänd skattskyldighet. Detta är tillämpligt både på köpare som är etablerad i EU och på köpare som är etablerad utanför EU. Till exempel när det gäller försäljning av tjänster som avses i den allmänna bestämmelsen (MomsL 65 §) till en näringsidkare etablerad i ett annat EU-land ska man på fakturan anteckna ”omvänd skattskyldighet, mervärdesskattedirektivet art. 44” eller ”Reverse charge, VAT Directive art 44.”
• För överlåtelse av rörelse helt eller delvis ska göras anteckningen ”Överlåtelse som avses i MomsL 19 c §” på fakturan.
• När den som producerar tjänsterna överlåter skattefria tjänster och varor som hänför sig till hälso- och sjukvård eller socialvård åt kommunen eller välfärdsområdet, ska det på fakturan antecknas för hälso- och sjukvårdens del ”försäljning som avses i MomsL 34 §” och för socialvårdstjänsternas del ”försäljning som avses i MomsL 37 §”.
• När en vara eller tjänst som varit i bruk som delvis berättigar till avdrag säljs, ska skatt betalas bara till den del för vilken avdrag har kunnat göras för varan eller tjänsten. Då bör skattebeloppet som ska betalas stå på fakturan. På fakturan ska antecknas ”försäljning av vara/tjänst som delvis varit i användning som inte berättigar till avdrag i enlighet med vad som avses i MomsL 61 §”.
• I situationer där säljaren verkar som köparens ombud vid handel mellan Åland och Fastlandsfinland ska på fakturan antecknas moms på import som säljaren betalat å köparens vägnar. Därtill ska på fakturan finnas en anteckning om försäljningens skattfrihet, exempelvis ”Moms 0 %” eller ”momsfri försäljning”.

5.2 Lindrigare krav för uppgifterna på en faktura

I MomsL 209 f § föreskrivs det om de lindrigare kraven för uppgifterna på en faktura. De lindrigare kraven för uppgifterna på en faktura gäller inte gemenskapsintern varuförsäljning (MomsL 72 b §), distansförsäljning av varor (MomsL 19 a §) eller sådan försäljning av varor eller tjänster som sker i något annat EU-land och för vilken köparen är skattskyldig med stöd av omvänd skattskyldighet (en bestämmelse som motsvarar 2 a § eller 9 § i MomsL).

I övriga fall än de som nämnts i stycket ovan räcker det att fakturauppgifterna uppfyller de lindrigare kraven när slutsumman på fakturan är högst 400 euro.

Dessutom tillämpas de lindrigare uppgiftskraven i minuthandeln eller i annan jämförbar försäljningsverksamhet som nästan uteslutande riktar sig till privatpersoner. I det här fallet har fakturans slutsumma inte någon betydelse utan den kan alltså överstiga 400 euro (mervärdesskattepliktig slutsumma). Försäljningsverksamhet som är jämförbar med minuthandel bedrivs exempelvis av kiosker, skomakare, frisersalonger eller begravningsbyråer.

Fakturauppgifter enligt de lindrigare kraven är tillräckliga i fakturor för restaurang- eller cateringtjänster eller persontransport, med undantag för fakturor för tjänster som är avsedda för vidareförsäljning.  De lindrigare kraven är tillräckliga också i verifikationer som skrivs ut av parkeringsautomater och andra liknande anordningar.

Fakturor med lindrigare uppgiftskrav ska innehålla följande uppgifter:

• datum för utfärdandet av fakturan
• säljarens namn och mervärdesskattenummer (FO-nummer)
• de sålda varornas mängd och art samt tjänsternas art
• momsbelopp som ska betalas angivet per skattesats eller skattegrunden angiven per skattesats.
• i ändringsfakturorna en hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de uppgifter som ändras på fakturan.

I fakturor med lindrigare uppgiftskrav är det möjligt att ange priserna inklusive mervärdesskatt om det skattebelopp som ska betalas har antecknats på fakturan. Skattegrunden behöver inte anges.

Fakturorna får också ha mer uppgifter än vad mervärdesskattelagens bestämmelser förutsätter.

Exempelvis på hotellfakturor, vars belopp är högst 400 euro, behöver inte köparens namn anges (namnet på övernattarens arbetsgivare). På hotellfakturan får anges övernattarens (arbetstagarens) namn.

5.3 Övriga utredningar

5.3.1 Utredningar och anteckningsverifikationer

Mervärdesskattelagen definierar innehållskraven också för andra dokument än egentliga försäljningsfakturor, om dessa påverkar mervärdesbeskattningen (MomsL 22 kap.). Det finns närmare information om dessa dokument nedan i kapitlen 5.3.2–5.3.7 i anvisningen.

5.3.2 Utredning om byggtjänst

Den skattskyldige får för en fastighet eller byggtjänst som han köpt för en skattepliktig rörelse dra av den skatt som säljaren ska betala på byggtjänster som utförts på fastigheten (MomsL 103 §). Förutsättningen för avdragsrätt är säljarens utredning till köparen om det mervärdesskattebelopp som säljaren ska betala.

Av utredningen ska framgå:

• datumet då utredningen givits
• säljarens och köparens namn, adress och FO-nummer
• överlåtelsens art
• beloppet av den skatt som säljaren ska betala.

5.3.3 Utredning om energinyttighet

Köparen får göra ett avdrag för köpta energinyttigheter när faktureringen ingår i den mervärdesskattefria hyran eller det mervärdesskattefria vederlaget för fastigheten (MomsL 111 §). På motsvarande sätt kan avdraget göras när hyresvärden fakturerar energinyttigheten separat från hyran eller vederlaget. Köparen får dock dra av endast det belopp som motsvarar mervärdesskatten på energinyttigheter och bränsle som fastighetens ägare eller innehavare har betalat. Förutsättningen för avdragsrätten är att säljaren ger köparen en utredning om skattebeloppet på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle.

Följande ska ingå i utredningen:

• datumet då utredningen givits
• säljarens och köparens namn, adress och FO-nummer
• överlåtelsens art och redovisningsmånad
• det totala beloppet av hyran eller bolagsvederlaget och energiandelen av detta
• skattebeloppet på säljarens inköp av energinyttigheter eller bränsle
• en anteckning om försäljningens skattefrihet och om grunden för skattefriheten.

Utredningen behöver inte innehålla löpnummer eller enhetspris.

5.3.4 Utredningar som ska ges vid överlåtelse av fastighet

Då justeringsrätten och -skyldigheten rörande en fastighetsinvestering överförs till överlåtelsemottagaren, är såväl överlåtaren som överlåtelsemottagaren skyldiga att ge en utredning. Utredningens innehåll framgår noggrannare i MomsL 209 k §–209 m § samt i Skatteförvaltningens anvisning Momsbeskattning av fastighetsinvesteringar.

5.3.5 Utredningar av personerna som fortsätter och överlåter rörelsen

Skatt betalas inte på sådan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis som sker till den som fortsätter rörelsen om denne tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag (MomsL 19 c §). Personen som fortsätter en rörelse ska till den som överlåter rörelsen ge en utredning om att de överlåtna varorna och tjänsterna tas i bruk för ett ändamål som berättigar till avdrag.

Den som överlåter en rörelse ska i fråga om begagnade varor samt konstverk, samlarföremål och antikviteter som överlåts till den som fortsätter rörelsen ge en utredning om att de förutsättningar för marginalbeskattning som avses i 79 f och 79 g § i MomsL föreligger.

Överlåtaren ska också ge den som fortsätter rörelsen en utredning om de fastigheter som överlåts (se kapitel 5.3.4).

Vad som i mervärdesskattelagen bestäms om fakturor tillämpas på en i MomsL 19 c § avsedd överlåtelse av en rörelse helt eller delvis. Detta betyder att det av handlingen eller handlingarna om överlåtelse av rörelse helt eller delvis ska framgå de uppgifter som avses i MomsL 209 e §. Läs närmare om information enligt MomsL 209 e § i kapitel 5.1 i denna anvisning.

5.3.6 Anteckningsverifikationer för avdrag för ingående lager och ändring av användningsändamål

I samband med att en skattepliktig rörelse inleds får den skattskyldige med vissa undantag (exempelvis fastigheter) göra ett avdrag från skattepliktigt anskaffade eller tillverkade varor eller tjänster som han innehar och som används för ett avdragsgillt syfte (avdrag för ingående lager, MomsL 112 § 2 mom.). Dessutom får den skattskyldige göra ett avdrag för en vara eller tjänst som överförs från användning som inte berättigar till avdrag till användning som berättigar till avdrag (ändring av användningsändamål, MomsL 112 § 1 mom.).

Den mervärdesskatteskyldige får dra av den skatt som inkluderats i nyttighetens inköpspris eller som betalats i samband med import, gemenskapsinternt förvärv eller tillverkning av varan. Skatten får dras av till den del som motsvarar värdet vid avdragstidpunkten.

Den skattskyldige måste ha den ursprungliga fakturan över varor och tjänster som köpts. Den skattskyldige måste också ha en anteckningsverifikation som upprättats vid den tidpunkt nyttigheten tagits i avdragsgillt bruk.

Av anteckningsverifikationen ska framgå:

• verifikationens datum
• den skattskyldiges namn
• varornas mängd och art samt tjänsternas omfattning och art
• den dag nyttigheten togs i avdragsgillt bruk om den inte är samma dag som verifikationens datum
• den skatt som ingått i anskaffningen eller den skatt som betalats för det egna bruket
• en hänvisning till verifikationen över anskaffningen eller skatten på det egna bruket
• det sannolika överlåtelsepriset utan momsens andel
• skattesats
• moms som ska dras av.

För varor man själv tillverkat och tjänster man själv utfört görs det upp en anteckningsverifikation som innehåller inköpsverifikationerna för nyttigheterna som använts för tillverkningen av varor eller utförandet av tjänster.

Ett aktiebolag kan inte göra ett avdrag för ingående lager i en situation där anskaffningen ursprungligen gjorts av en privatperson (t.ex. en delägare). Det handlar i så fall inte om eget förvärv av aktiebolaget. Inte heller en privatperson kan fakturera ett aktiebolag i egenskap av mervärdesskattskyldig. När en privatperson säljer eller ger en nyttighet som gåva till ett aktiebolag, omfattar inte anskaffningen någon mervärdesskatt, som aktiebolaget kan dra av.

5.3.7 Förteckning över varor som flyttas till ett annat EU-land för ett bestämt ändamål samt förteckningar över arrangemangen med avropslager

En näringsidkare ska enligt MomsL 209 s § 1 mom. upprätthålla en förteckning över varor när näringsidkaren eller någon annan för hans räkning överför varan till ett annat EU-land:

• för arbetsprestation eller värdering av varan som säljs åt näringsidkaren och som utförs i transportens destinationsland, varefter varan efter arbetet återsänds till honom i Finland
• temporärt för försäljning av hans tjänster i ett annat EU-land
• för temporärt syfte som berättigar till tillämpandet av helt tullfritt temporärt importförfarande vid import från utanför EU.

Förteckningen kan vara i fritt formulerat format.

MomsL 209 s § 3 mom. förutsätter dessutom att det i en näringsidkares bokföring ska gå att identifiera sådan lös egendom som för en arbetsprestation eller värdering blivit sänd till näringsidkaren från en annan medlemsstat.

När det gäller arrangemangen med avropslager förutsätter MomsL AVL 209 s § följande:

• en näringsidkare som överför varor genom de i MomsL 18 c § avsedda arrangemangen med avropslager ska föra en förteckning som gör det möjligt att övervaka att den paragrafen iakttas på behörigt sätt (MomsL 209 s § 2 mom.).
• en näringsidkare till vilken varor säljs genom de i 26 h § avsedda arrangemangen med avropslager ska föra en förteckning över dessa varor (MomsL 209 s § 4 mom.).

Bestämmelser om innehållskraven för ovan nämnda förteckningar över arrangemang med avropslager finns i artikel 54 a i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt.

5.3.8 Rekommendationer

Säljarens skyldighet att utfärda fakturor regleras uttömmande i MomsL 209 b §. Det måste dock finnas en verifikation av försäljningen för bokföringen eller anteckningarna (2 kap. 5 § i bokföringslagen och 2 § i Skatteförvaltningens beslut om anteckningsskyldighet). Dessutom kan säljaren ha skyldighet att ge faktura enligt ett annat lands lagstiftning. Skyldigheten att ge en faktura för överlåtelse av en rörelse helt eller delvis enligt MomsL 19 c § grundar sig på MomsL 209 j §.

Skatteförvaltningen rekommenderar att följande uppgifter anges på fakturan eller verifikationen då säljaren enligt bestämmelserna i den finländska mervärdesskattelagen inte behöver ge en faktura:

• När man säljer sådana i 4 kap. i mervärdesskattelagen avsedda skattefria nyttigheter över vilka säljaren inte är skyldig att utfärda fakturor, ska man på fakturan anteckna vilket slags nyttighet försäljningen gäller och vilken bestämmelse i mervärdesskattelagen som skattefriheten baserar sig på. Till exempel ”mervärdesskattefri fastighetsöverlåtelse, MomsL 27 §” eller ”mervärdesskattefria finansiella tjänster, MomsL 41 §”.
• Skatt betalas inte på försäljning av vara eller tjänst som används för annat ändamål än sådant som berättigar till avdrag. På en verifikation över försäljning av vara eller tjänst som använts för ändamål som inte berättigar till avdrag gör man en anteckning om mervärdesskattefriheten. Exempelvis ”varor i icke avdragsgillt bruk”.

Skatteförvaltningen rekommenderar vad gäller de utredningar som ska ges att:

• När kostnaderna riktas till ett arbetskonsortiums byggverksamhet, men en del av kostnadernas ingår i bokföringen för en delägare i arbetskonsortiet, ska delägaren ge en utredning över dessa kostnader till arbetskonsortiet. Sådana kostnader utgörs av till exempel FöPL-avgifter, försäkringsavgifter för bilar och avskrivningar av maskiner och inventarier. Då fastställs grunden för skatt på eget bruk i samband med bygge på korrekt sätt för arbetskonsortiet. Mervärdesbeskattningen av arbetskonsortiums byggverksamhet behandlas närmare i Skatteförvaltningens anvisning Försäljning och eget bruk av byggtjänster i momsbeskattningen.

6 Säkerställningsskyldighet i samband med fakturor

Enligt bokföringslagen ska verifikationer, bokföringar och annat bokföringsmaterial behandlas och förvaras så att innehållet utan svårighet kan granskas och vid behov skrivas ut i läsbar form.

Säkerställandet av att en fakturas ursprung är äkta, att innehållet i fakturan hålls oförändrat och att fakturan är läsbar ska göras under hela förvaringstiden även för en elektronisk faktura. En näringsidkare kan bestämma att säkerställningen sker på vilket som helst sätt på vilket affärsverksamheten kan övervakas, som skapar en tillförlitlig kontrollkedja mellan fakturan och överlåtandet av varor eller utförandet av tjänster.

Med ursprungets äkthet avses att man är övertygad om identiteten för överlåtaren, utföraren eller den som utfärdar fakturan. Både säljaren och köparen kan säkerställa ursprungets äkthet oberoende av varandra. Säljaren bör säkerställa att fakturans uppgifter som gäller försäljningen och försäljaren av nyttigheterna motsvarar verkligheten. Dessutom bör säljaren säkerställa identiteten för den som utfärdar fakturan, om köparen eller en tredje part har utfärdat fakturan. En köpare som verkar som näringsidkare måste kunna säkerställa att fakturans uppgifter gällande säljarens identitet stämmer. Dessutom bör köparen säkerställa att säljaren har överlåtit varorna eller utfört tjänsterna som nämns på fakturan. Ursprungets äkthet kan säkerställas till exempel genom att jämföra fakturans uppgifter med andra verifikationer som gäller ifrågavarande affärsverksamhet. Den skattskyldige måste förvara även de verifikationer som använts vid säkerställandet under hela förvaringstiden för fakturorna.

Med att innehållet i fakturan hålls oförändrat avses att fakturans uppgifter inte har ändrats. Både säljaren och köparen kan oberoende av varandra välja sättet på vilket de uppfyller kravet på att innehållet i fakturan hålls oförändrat eller de kan också tillsammans komma överens om säkerställandet av innehållet till exempel med en viss teknik. Dessa säkerställningssätt måste kunna användas under hela fakturans förvaringstid. Fakturans format kan dock konverteras. Det kan ske till exempel om datumformatet ändras eller filformatet ändras till exempel till XML.

Fakturans läsbarhet betyder att den ska vara läsbar för människor.

7 Förvaring av fakturor

En säljare som bedriver skattepliktig verksamhet eller verksamhet som berättigar till återbäring ska förvara kopior av fakturor över försäljning av nyttigheter som ägt rum i form av affärsverksamhet i Finland. En skattskyldig säljare ska också förvara mottagna fakturor över inköp av nyttigheter som anknyter till denna verksamhet. Den mervärdesskatteskyldige ska själv sörja för förvaringen av fakturorna oberoende av vem som upprättat dem.

En näringsidkare som är skattskyldig i Finland eller införd i registret över skattskyldiga och berättigad till återbäring ska förvara fakturor också över köp som gjorts i Finland och anknyter till verksamhet som utövas utomlands (MomsL 131 § 1 mom. 4 punkten). Dessutom bör man spara inköpsfakturorna som hänför sig till inköp för vilka näringsidkaren är skattskyldig i Finland på basis av omvänd skattskyldighet.

Fakturor ska förvaras i minst sex år. Tiden räknas från början av året efter det kalenderår som omfattar den kalendermånad som fakturorna gäller i enlighet med periodiseringsbestämmelserna för den beskattningsbara transaktionen. Om den skattskyldiges redovisningsperiod inte är ett kalenderår och skatteperioden är en kalendermånad ska fakturorna också förvaras minst sex år. Då räknas tiden från början av året som följer på utgången av den räkenskapsperiod som omfattar den kalendermånad som fakturorna gäller i enlighet med periodiseringsbestämmelserna för den beskattningsbara transaktionen. Om den skattskyldiges redovisningsperiod är ett renskötselår räknas tidsfristen på sex år från början av året efter utgången av renskötselåret som omfattar den kalendermånad som fakturorna gäller i enlighet med periodiseringsbestämmelserna för den beskattningsbara transaktionen.

Enligt MomsL AVL 209 o § ska fakturor förvaras omsorgsfullt så att skattemyndigheterna utan ogrundat dröjsmål kan granska dem i Finland. Enligt regeringens proposition (RP 226/2022) bedöms dröjsmålet från fall till fall. Vid bedömningen kan det bland annat beaktas att den pågående räkenskapsperiodens material ofta finns tillgängligt mer eller mindre i realtid, medan det kan ta några dagar innan man får tillgång till dokument som har arkiverats i pappersform. Fakturor som lagras elektroniskt utomlands ska dessutom vara fullständigt tillgängliga i realtid genom en datorförbindelse.

Utöver fakturor ska enligt MomsL 209 p § även alla verifikationer som bokföringen av de affärshändelser som påverkar beloppet av den skatt som ska betalas eller dras av baserar sig på lagras på motsvarande sätt. Den skattskyldige ska även förvara fakturor som utfärdats exempelvis till privatpersoner. På motsvarande sätt som med fakturor ska förvaras verifikationer och uppgifter med vars hjälp näringsidkaren uppfyller skyldigheten att säkerställa att en fakturas ursprung är äkta och att innehållet i fakturan hålls oförändrat. En skattskyldig som inte är bokföringsskyldig enligt bokföringslagen ska dessutom förvara sitt anteckningsmaterial på motsvarande sätt.

På skattemyndighetens uppmaning ska den skattskyldige framställa en kopia av den tekniska upptagningen, som innehåller fakturorna för den granskande personens bruk, om detta är nödvändigt för genomförandet av granskningen. Säljaren av investeringsguld ska på uppmaning av Skatteförvaltningen visa upp materialet som identifierar kunden för granskning och lämna uppgifter om det. Skyldigheten att föra bok, göra anteckningar, förvara fakturor och skyldigheten att visa upp fakturorna för granskning gäller också ombudet för den som ansökt om skattskyldighet.

Fakturor och verifikationer som anknyter till en fastighetsinvestering ska dock till skillnad från det som konstaterats ovan sparas 13 år räknat från utgången av det kalenderår då justeringsperioden har börjat. Motsvarande förvaringstid gäller för utredningar som överlåtaren ska ge rörande fastighetsinvesteringar till överlåtelsemottagaren, och utredningar som överlåtelsemottagaren ska ge till överlåtaren.

Efter den lagstadgade sex års tidsfristen kan fakturorna och verifikationerna ersättas med en separat utredning (MomsL 209 q §). Skatteförvaltningens beslut om utredningen som avses i 209 q § i mervärdesskattelagen (Dnr VH/2952/00.01.00/2018) föreskriver noggrannare om utredningens innehåll.

Vid diplomatiska upphandlingar enligt MomsL 128 §, upphandlingar som Europeiska unionen och andra internationella organisationer genomför enligt MomsL 129 och 129 a-b § samt upphandlingar som försvarsmakten i andra medlemsstater och försvarsmakten i andra stater som är parter i det nordatlantiska fördraget genomför enligt MomsL 129 c § är förvaringstiden för den faktura som ligger till grund för ansökan om återbäring tre år från ingången av året efter fakturans betalningsdag.

I fråga om en ansökan om återbäring från ett samfund som bedriver internationell välgörenhetsverksamhet och filantropisk verksamhet (MomsL 125 §) ska de handlingar som verifierar beloppet av skatten som ingår i förvärvet av varorna och exporten av dem förvaras i tre år från ingången av året efter exporten av varorna.

Säljare av investeringsguld (MomsL 43 a och 43 c §) omfattas av skyldigheten att identifiera kunder (MomsL 209 t §). Materialet relaterat till identifieringen av kunder ska förvaras i sex år från utgången av det kalenderår under vilket den räkenskapsperiod har utgått då transaktionen eller den sista av de sinsemellan sammanhängande transaktionerna gjordes

En upprätthållare av ett elektroniskt gränssnitt är bokföringsskyldig (MomsL 209 u §). En näringsidkare som genom att använda en marknadsplats, plattform, portal eller ett motsvarande elektroniskt gränssnitt möjliggör försäljning av en annan näringsidkares varor eller tjänster till andra än näringsidkare inom gemenskapen ska ha tillräckligt detaljerad bokföring över försäljningarna så att de medlemsstater där försäljningarna sker kan verifiera att mervärdesskatten har redovisats korrekt. Uppgifter om försäljning som skett i Finland ska på begäran på elektronisk väg ställas till Skatteförvaltningens förfogande. Uppgifterna ska förvaras tio år från utgången av det kalenderår då affärstransaktionen genomfördes.

8 Faktura som förutsättning för avdragsrätt

8.1 Den ursprungliga fakturan finns hos köparen

Den mervärdesskyldige får dra av mervärdesskatten som ingår i en vara eller tjänst som han köpt för sin skattepliktiga rörelse av en annan skattskyldig. Med skattepliktig rörelse avses verksamhet som enligt mervärdesskattelagen medför skattskyldighet för den som säljer en vara eller en tjänst (MomsL 102 §). Om varan eller tjänsten anskaffats eller tagits i sådan användning som endast delvis berättigar till avdrag, får avdrag göras endast till den del som varan eller tjänsten används för detta ändamål (MomsL 117 §).

Förutsättningen för avdragsrätt är att den skattskyldige köparen har en faktura över den köpta varan eller tjänsten eller en annan verifikation som fungerar som faktura, som beviljats av en skattskyldig säljare och är förenlig med kraven på informationsinnehåll i mervärdesskattelagen. Förutsättningen gäller också förhandsfakturor. Fakturan berättigar till avdrag endast om fakturainnehållet motsvarar verkligheten.

Om det handlar om ett inköp för vilket köparen enligt mervärdesskattelagens bestämmelser måste betala skatt på basis av omvänd skattskyldighet, är ett krav för avdragsrätt dessutom att köparen har fyllt den deklarationsskyldighet som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande beträffande skatter som betalas på eget initiativ (EgenBeskL) 16 § eller att Skatteförvaltningen påfört skatten. Samma förutsättningar för avdragsrätten gäller avdrag av skatt som ska betalas på gemenskapsinterna förvärv.

Ett krav för köparens rätt att göra avdrag är att köparen själv skriver en verifikation om en köpare, som ska betala skatt på basis av omvänd skattskyldighet, inte får en faktura av säljaren. Verifikationen ska innehålla de uppgifter på fakturan som mervärdesskattelagen kräver samt den skatt som betalas för inköp eller gemenskapsinternt förvärv samt tillhörande skattesats.

Förutsättningen för avdragsrätten i fråga om varor som importerats är att importören har förtullningsbeslutet och därtill hörande handlingar.

Den som köper en uthyrningstjänst får dra av den skatt som ska betalas på importen av den vara som han hyr om han med anledning av den omvända skattskyldigheten ska betala skatt för att han hyr varan (MomsL 113 §). Förutsättningen för avdragsrätten i fråga om varor som importerats är även då att importören har förtullningsbeslutet och därtill hörande handlingar.

8.2 Bristfälliga eller felaktiga uppgifter på faktura

Användningen av avdragsrätt för mervärdesskatt förutsätter att köparen innehar den ursprungliga fakturan vid den tidpunkt då avdraget görs. Om köparen bokför avdragen enligt prestationsprincipen, kan avdragen i praktiken göras även om köparen inte ännu fått fakturan. Om den faktura som inkommer senare inte motsvarar det gjorda avdraget, ska avdraget rättas. Om fakturan är felaktig, ska köparen begära en ny faktura av säljaren. Köparen har ingen avdragsrätt på basis av denna felaktiga faktura utan först på basis av den rättade faktura som säljaren utfärdar. Om fakturan är felaktig måste säljaren utfärda en ny faktura som innehåller en hänvisning till den ursprungliga fakturan.

Säljarens anteckningar på fakturan som inte motsvarar verkligheten medför ingen avdragsrätt för köparen. Köparen har exempelvis ingen avdragsrätt om säljaren antecknar på fakturan skatt som ska betalas trots att säljaren inte är införd i registret över mervärdesskatteskyldiga. Om Skatteförvaltningen dock konstaterar att köparen inte har kunnat vara medveten om säljarens felaktiga förfarande och försäljningen i allmänhet i motsvarande situation är skattepliktig, kan köparen omfattas av godtrosskydd och göra ett avdrag för inköpet.

Skatteförvaltningen kan godkänna avdraget även om den skattskyldige inte har en faktura som uppfyller mervärdesskattelagens krav på innehållet om den skattskyldige på annat sätt bevisar att han har rätt till avdraget.

Köparen får göra ett avdrag för en faktura även om det finns ett skrivfel i säljarens namn eller om sättet på vilket säljarens namn stavas skiljer sig från det namn som finns i företags- och organisationsdatasystemet eller om säljarens namn eller adress är bristfällig. Avdraget får göras eftersom FO-numret identifierar säljaren i dessa fall.

Ett stavfel eller motsvarande mindre fel avlägsnar inte köparens avdragsrätt när köparen anskaffar nyttigheten till sin skattepliktiga affärsverksamhet och nyttigheten inte omfattas av avdragsbegränsningar. Om det till exempel finns ett fel i enhetspriset men fakturans slutsumma är korrekt har köparen avdragsrätt. I sådana situationer behöver köparen inte be säljaren om en korrigerad faktura.

Skatteförvaltningen kan också godkänna ett avdrag då det är fråga om små kontanta inköp för vilka det i praktiken av tekniska skäl är närmast omöjligt att få en faktura. Detta gäller till exempel parkeringsavgifter som betalas i automat.

Om säljaren har tillämpat marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, antikviteter och samlarföremål, har köparen ingen avdragsrätt. Vid tillämpning av marginalbeskattningsförfarandet för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter är det inte tillåtet att anteckna skattebeloppet på fakturan.

När varor överförs från skatteupplagringsförfarande, är förutsättningen för avdragsrätten att den skattskyldige har en uträkning över grunden för den skatt som ska betalas. Den skattskyldige ska också ha en av säljaren utfärdad faktura eller annan handling som betraktas som faktura över alla försäljningar i skatteupplag och över all import och alla gemenskapsinterna förvärv till skatteupplag. Uträkningen utgör den egentliga verifikationen för bokföringen och originalfakturorna är bilagor till den. Uträkningen bör ha en hänvisning till dessa fakturor.

Det rekommenderas att köparen kontrollerar säljarens mervärdesskattskyldighet för att försäkra sig om sin egen avdragsrätt. Kontrollen kan göras på FODS-informationstjänsten på adressen www.ytj.fi eller per telefon på Skatteförvaltningens servicenummer.

9 Vidarefakturering av kostnader

9.1 Kostnader som betalats å ett annat företags vägnar

Ett skattskyldigt företag kan ibland betala kostnader som hör till ett annat företags skattepliktiga affärsverksamhet i det andra företagets ställe, till exempel rese- och hotellkostnader för en arbetstagare som arbetar i ett annat företag inom samma koncern.

Om ett skattskyldigt företag vidarefakturerar kostnader som betalats i ett annat företags ställe handlar det om en skattepliktig försäljning. Kostnaden vidarefaktureras i princip med kostnadens ursprungliga skattesats, eftersom varans eller tjänstens art förblir oförändrad i samband med att kostnaderna vidarefaktureras. Om företaget lägger sitt eget arvode till faktureringen (t.ex. ett faktureringstillägg) är arvodet en del av det skattepliktiga försäljningspriset. Arvodets skattesats är samma som för kostnaden som vidarefaktureras. Vid fakturering av nyttigheter som omfattas av olika skattesatser fördelas arvodet på dessa skattesatser i förhållande till nyttigheternas skattefria priser.

Vid vidarefakturering kan den ursprungliga fakturans momsfrihet baseras på säljarens status. Säljaren kan vara till exempel en bedrivare av verksamhet i liten skala. Om vidarefakturerarens förutsättningar för skattefrihet inte uppfylls är vidarefaktureringen beskattningsbar, även om den ursprungliga fakturan är skattefri.

Om den som vidarefakturerar en kostnad inte är momsskyldig, kan detta inte öka mervärdesskatten på den vidarefakturerade kostnaden. Då är vidarefaktureringen momsfri och vidarefaktureraren eller kostnadens slutliga betalare inte kan göra ett avdrag på basis av mervärdesskatten som ingick i den ursprungliga fakturan. Undantag till detta är köpta energinyttigheter, för vilka en skattskyldig som är verksam i hyreslokaler eller ett fastighetsbolags lokaler får göra ett avdrag även när de ingår i den mervärdesskattefria hyran eller det mervärdesskattefria vederlaget för fastigheten (MomsL 111 §).

På vidarefakturering tillämpas mervärdesskattelagens bestämmelser gällande försäljningslandet för en vara eller tjänst. Om varan eller tjänsten som vidarefaktureras har sålts i ett annat EU-land eller utanför EU, betalas ingen skatt till Finland för försäljningen. En sådan tjänst är till exempel reklamtjänst, för vilken omvänd skattskyldighet tillämpas på försäljning till näringsidkaren.

9.2 Kostnader från företagets egen affärsverksamhet

Vid fakturering av kostnader som gäller företagets egen affärsverksamhet handlar det inte om vidarefakturering av kostnader, utan om företagets egen varu- eller serviceförsäljning.

När en säljare fakturerar köparen för kostnader som orsakats av den sålda varan eller tjänsten utgör de en del av grunden för skatten på den saluförda nyttigheten. I detta fall faktureras alla kostnader med samma skattesats som den saluförda nyttigheten. Det är av ingen betydelse vilka skattesatser anskaffningarna omfattas av. Även det att säljaren fakturerar kostnaderna på olika fakturor eller om denne påför dem sitt eget arvode saknar betydelse.

9.3 Momsfri genomfakturering

Enligt artikel 79.1.c i mervärdesskattedirektivet räknas i grunden för moms inte in de poster som en momsskyldig har mottagit av köparen som ersättning för utlägg som gjorts i köparens namn och för köparens räkning och som behandlas som genomgångsposter i den momsskyldiges bokföring. Den momsskyldige ska bevisa det faktiska beloppet av kostnaderna, och den skattskyldige får inte dra av beloppet på den moms som ingår i kostnaderna.

Mervärdesskattelagen innehåller inte motsvarande bestämmelser om genomgångsposter. Med beaktande av direktivets tolkningsverkan kan den princip som framgår av direktivet dock tillämpas också i Finland.

En genomgångspost enligt mervärdesskattedirektivet är i allmänhet en myndighetsavgift. Det väsentliga är i så fall att myndighetsavgiften betalats för den slutliga kunden i kundens namn och för dennes räkning. Det handlar följaktligen inte om en myndighetsavgift som gäller genomfakturerarens egen verksamhet, utan om att genomfaktureraren sköter till exempel enbart inhämtandet av myndighetstillståndet för kundens räkning. En myndighetsavgift som ska behandlas som en genomgångspost utgör inte omsättning för genomfaktureraren, och genomfaktureraren behandlar den som en genomgångspost i sin bokföring.

Exempel på skattefria genomgångsposter utgörs av anslutningsavgifter som betalats av en byggherre för beställarens räkning, importskatt och -avgifter som en speditionsrörelse betalat för kundens räkning och överlåtelseskatt, rättegångsavgifter eller vittnesarvoden som en advokat betalat för en huvudmans räkning. Skattefria genomgångsposter är också visumavgifter, registrerings- och skyltavgifter, jaktlicensavgifter och andra myndighetsavgifter som betalats för en kunds räkning.

Det är inte möjligt att lägga till täckningsbidrag i en genomgångspost, eftersom det i genomgångspostens natur ingår att den faktureras till samma belopp som den ursprungligen debiterats. Följaktligen är ett annat arvode som fakturerats i samband med en genomgångspost alltid vederlag för tjänster relaterade till fakturering av en genomgångspost. På detta arvode betalas följaktligen moms (se HFD 8.10.1998 liggare 2082).

En momsfri genomgångspost avviker från vidarefakturering av kostnader på så sätt att, då det handlar om en genomgångspost, såväl den ursprungliga säljaren som den slutliga köparen är medvetna om vem som är nyttighetens faktiska säljare och köpare. Avtalet har i så fall ingåtts mellan den ursprungliga säljaren och den slutliga köparen. Också betalningsskyldigheten föreligger hos den slutliga köparen, inte hos den första betalaren av kostnaderna.

Om en myndighetsavgift inte kan anses vara en genomgångspost, är en myndighetsavgift i typfallet en del av försäljningen av varan eller tjänsten och den räknas in i grunden för den moms som ska betalas på försäljningen av varan eller tjänsten. Om det handlar om enbart vidarefakturering av en myndighetsavgift, tillämpas de principer för vidarefakturering av kostnader som presenterats i kapitel 9.1. Om vidarefaktureraren inte uppfyller förutsättningarna för momsfri försäljning, betalas moms på vidarefaktureringen. En myndighet verkar inte i form av affärsverksamhet på det sätt som avses i MomsL 1 § vid debitering av en myndighetsavgift. En myndighetsavgift som en myndighet har debiterat är utifrån denna grund momsfri. När en momsskyldig utövare av affärsverksamhet vidaredebiterar en sådan myndighetsavgift, handlar det om momspliktig vidarefakturering. Den momssats som tillämpas är 24 %.

10 Förbindelseförfarande

Skatteförvaltningen kan enligt EgenBeskL 50 § 2 mom. låta bli att påföra en mervärdesskatt eller göra en rättelse, om orsaken till att för lite skatt har betalats eller för mycket skatt har återburits är ett fel som har lett till att någon annan skattskyldig har betalats för mycket skatt eller att skatt inte har återburits. För detta krävs att den skattskyldige visar upp en förbindelse enligt vilken den som har rätt att få återbäring avstår från sin rätt till återbäring. I förbindelsen måste varje affärstransaktion specificeras.

Bestämmelsen kan tillämpas endast i de situationer där Skatteförvaltningen annars skulle i efterhand påföra mervärdesskatterna. Godkännandet av förbindelsen är beroende av prövning. Till exempel förbindelser på förhand eller med tanke på framtiden godkänns inte trots att kunden meddelar sig ha agerat felaktigt.

Om Skatteförvaltningen till exempel i samband med en skattegranskning godkänner förbindelsen behöver den skattskyldige inte utfärda nya, korrigerade fakturor.

11 Försummelseavgift

Skatteförvaltningen påför skattskyldiga en försummelseavgift i enlighet med EgenBeskL 39 §, om den skattskyldige underlåter trots Skatteförvaltningens uppmaning att på tillbörligt sätt och inom utsatt tid delvis eller helt fullfölja skyldigheten som avses i lagrummet. Försummelseavgiftens maximibelopp är 5 000 euro.

Till skyldigheterna som avses i EgenBeskL 39 § hör bland annat skyldighet att ge faktura (MomsL 209 b §), skyldighet att anteckna uppgifter i fakturor (MomsL 209 e §) samt bokförings- och anteckningsskyldighet rörande beskattningen (EgenBeskL 26 §–27 §).

Skatteförvaltningen påför inte en försummelseavgift om försummelsen är ringa eller om det finns en giltig orsak eller någon annan särskild orsak till försummelsen. Giltiga orsaker kan vara till exempel sjukdomsfall eller oöverstigliga hinder.

ledande skattesakkunnig Mika Jokinen

specialsakkunnig Juha Pamppunen