Ersättningar för arbetsresekostnader i beskattningen

Anvisningen anknyter till helheten: Beskattning av löneinkomster

---

I denna anvisning behandlas beskattningen av ersättningar för resekostnader som arbetsgivaren betalar till löntagaren.

Följande uppdateringar har gjorts i anvisningen:

• I kapitel 2.2 har arbetsgivarens möjlighet att bekosta måltider skatte fritt på löntagarens egentliga arbetsplats preciserats.
• Ett nytt exempel 36 har fogats till kapitel 5.3.2.
• Kapitel 8.2.5 har kompletterats med handledning om arbetsresor med en bruksförmånsbil för en annan arbetsgivares räkning än den som beviljat förmånen.
• I kapitel 8.6 har inverkan av ett riktat betalningsmedel på måltidsersättningars skattefrihet preciserats.
• Ett nytt exempel på distansarbete har fogats till kapitel 10.7.

Därtill har uppdateringar av teknisk natur gjorts i anvisningen.

1 Inledning

I denna anvisning behandlas ersättningar för resekostnader i arbetet och skattebehandlingen av dessa ersättningar som arbetsgivaren betalar till arbetstagaren för en arbetsresa.

I anvisningen går man först igenom de alternativa sätten med vilka arbetsgivaren kan beakta kostnader för en resa som löntagaren gjort. Därefter behandlas olika resor som har samband med arbetet i mer detalj.

Resor har i skattelagstiftningen indelats i tre huvudgrupper:

1. resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (se kapitel 3)
2. resor till en sekundär arbetsplats (se kapitel 4)
3. arbetsresor (se kapitlen 5, 6 och 7).

Utöver dessa huvudgrupper behandlas resor mellan två egentliga arbetsplatser i kapitel 3.9 och s.k. veckoslutsresor i kapitel 7.

Skattebehandlingen av kostnadsersättningar varierar beroende på hurdan resa det är fråga om samt hur arbetsgivaren har ersatt kostnaderna.  Olika ersättningar behandlas närmare i avsnitt 8. Särskilda situationer som hänför sig till resor har samlats i kapitel 10 och internationella situationer i kapitel 11.

Skatteförvaltningen ger årligen ett beslut om skattefria resekostnadsersättningar (nedan kostnadsbeslutet). I beslutet ges bland annat maximibeloppet på skattefria ersättningar för arbetsresor som arbetsgivaren kan betala till arbetstagaren.

I denna anvisning behandlas inte avdrag för resekostnader, resor inom specialbranscher, ersättningar för resekostnader som orsakats av utbildning som bekostas av arbetsgivaren eller resekostnadsersättningar som betalas till arbetspraktikanter. I anvisningen behandlas inte heller allmännyttiga samfunds eller offentliga samfunds resekostnadsersättningar till frivilligarbetare. Dessa behandlas i sina egna anvisningar:

• Avdrag av resekostnader i löntagarens beskattning
• Resekostnader för arbetstagare inom specialbranscher
• Beskattning av utbildning som bekostas av arbetsgivaren
• Beskattning av förmåner som beviljats och ersättningar som betalats till en arbetspraktikant
• Förskottsuppbördsfrågor gällande frivilligverksamhet i allmännyttiga samfund och offentliga samfund

Det finns en separat anvisning om resekostnadsersättningar som betalas av någon annan än arbetsgivaren eller av allmännyttiga samfund eller av delvis skattefria samfund: På verifikat baserade resekostnadsersättningar i beskattningen.

2 Alternativ för betalning av resekostnader

2.1 Allmänt om ersättning av resekostnader

Arbetsresor ger ofta upphov till olika kostnader, såsom färdkostnader, logikostnader och ökade levnadskostnader. Arbetsgivaren kan betala kostnader som orsakats av arbetsresor antingen till löntagaren (se kapitel 2.3) eller direkt till tjänsteleverantören, till exempel ett hotell (se kapitel 2.2). Det är även möjligt att arbetsgivaren inte ersätter kostnaderna till löntagaren, varmed kostnaderna helt eller delvis belastar löntagaren (se kapitel 2.4).

2.2 Arbetsgivaren betalar kostnader som orsakats av en arbetsresa till tjänsteleverantören

Arbetsgivaren kan betala färd- och logikostnader som orsakas av en arbetsresa samt kostnaderna för övriga tjänster och nyttigheter som behövs under en resa direkt till säljaren av dessa. Då ger resan inte upphov till några kostnader för löntagaren själv. Dessa rese- och logikostnader som arbetsgivaren betalat utgör inte heller någon skattepliktig förmån för löntagaren

En löntagare får ingen skattepliktig förmån när arbetsgivaren betalar kostnader som enligt sin karaktär ska betalas av arbetsgivaren. Denna typ av kostnader kan orsakas av till exempel förhandlingar med kunder eller samarbetspartner, möten, marknadsföring, representation eller personalens rekreations- och hobbyverksamhet.

Även om måltider som bekostas av arbetsgivaren inte ger upphov till någon skattepliktig förmån i situationerna som har behandlats ovan, beaktas måltiderna som måltider som erhållits under en arbetsresa och som i vissa situationer påverkar det skattefria maximibeloppet av dagtraktamentet (se närmare kapitel 8.3.3).

Om löntagaren under arbete på sin egentliga arbetsplats får en av arbetsgivaren bekostad måltid handlar det i regel om löntagarens skattepliktiga förmån.

Evenemangets art kan dock inverka på beskattningen av måltider på den egentliga arbetsplatsen. Till exempel i samband med rekreationsevenemang för personalen på den egentliga arbetsplatsen kan arbetsgivaren bjuda på måltider för personalen skattefritt, om evenemanget uppfyller förutsättningarna för skattefri rekreationsverksamhet (ISkL 69 § 1 mom. 4 punkten). Läs mer om förutsättningarna för skattefri rekreationsverksamhet i Skatteförvaltningens anvisning Personalförmånerna i beskattningen. Även om det är fråga om förhandlingar, representation eller andra motsvarande evenemang som riktar sig till arbetsgivarens externa parter, anses kostnaderna för evenemanget höra till arbetsgivaren, och i sådana fall bildas ingen skattepliktig förmån för löntagaren för måltider som arbetsgivaren bekostar på sådana evenemang även om löntagaren inte är på arbetsresa.

2.3 Arbetsgivaren ersätter löntagaren för kostnaderna för en arbetsresa

Arbetsgivaren kan betala ut en separat kontant ersättning till löntagaren för hens kostnader. Arbetsgivaren kan betala ersättningar för till exempel löntagarens utlägg för resebiljetter, inkvartering eller användning av egen bil.

En arbetsresa kan för löntagaren också ge upphov till ökade levnadskostnader som är utgifter som överskrider de sedvanliga utgifterna. Ökade levnadskostnader omfattar till exempel av arbetsresan orsakade rimliga extra måltidskostnader, extra utgifter för att hålla kontakt med hemmet och extra kostnader för klädvård och annat motsvarande. I allmänhet får löntagaren en ersättning för dessa utgifter i form av ett dagtraktamente från arbetsgivaren.

Arbetsgivaren kan bara undantagsvis ersätta löntagaren för ökade levnadskostnader som är nödvändiga och skäliga med tanke på arbetsresan. Ersättning utgår då enligt faktiska kostnader på basis av löntagarens redogörelse. Om arbetstagaren själv väljer en dyrare restaurang för sina måltider eller äter dyrare maträtter än vad som anses vanligt räcker det inte ensam som grund för ersättningen.

En löntagare kan under en arbetsrelaterad resa också betala kostnader som hens arbetsgivare ska betala. Dessa kostnader kan hänföra sig till exempelvis konferenser, möten, kundmöten, marknadsföring eller representation eller till anskaffning av nödvändiga arbetsredskap, förnödenheter och material. Det är fråga om kostnader som arbetsgivaren normalt betalar direkt till säljaren av varan eller tjänsten (se kapitel 2.2). Om löntagaren betalar dylika kostnader, kan arbetsgivaren mot redogörelse med verifikat ersätta kostnaderna skattefritt utan någon övre gräns i euro eller andra begränsningar.

2.4 Arbetsgivaren ersätter inte separat kostnaderna för en arbetsresa

Arbetsgivaren betalar eller ersätter inte nödvändigtvis löntagaren för kostnader som följer av en arbetsresa. Å andra sidan betalar eller ersätter arbetsgivaren eventuellt endast en del av löntagarens verkliga kostnader i anknytning till en resa. I detta fall belastar kostnaderna antingen helt eller delvis löntagaren, som på vissa villkor kan dra av dem i beskattningen.

Arbetsgivaren kan i den situation som beskrivs ovan tillämpa bestämmelsen i 15 § i FörskUL då det gäller förskottsinnehållning. Enligt bestämmelsen kan arbetsgivaren dra av kostnadsandelen innan förskottsinnehållning verkställs. I detta fall verkställer arbetsgivaren förskottsinnehållning på lönebeloppet efter avdrag för kostnadsersättningar.

Förfarandet enligt 15 § i förskottsuppbördslagen har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Direkta kostnader som orsakas av arbetet i förskottsuppbörden.

3 Resor till den egentliga arbetsplatsen (ISkL 72 b §.)

3.1 Begreppet egentlig arbetsplats

Begreppet egentlig arbetsplats har definierats i 72 b § i ISkL. Med egentlig arbetsplats avses den plats där den skattskyldige stadigvarande utför sitt arbete. Den kan vara till exempel arbetsgivarens kontor, affärslokal eller industrihall.

Arbetsstället kan vara löntagarens egentliga arbetsplats, även om hen arbetar endast en kort tid här. Till exempel när företaget för ett visst verksamhetsställe anställer ett säsongbiträde eller en vikarie under en sjukledighet, är den aktuella arbetsplatsen deras egentliga arbetsplats.

Den egentliga arbetsplatsen är i allmänhet det verksamhetsställe som löntagarens egen arbetstagare har eller som en part som hör till samma koncern eller någon annan intressentgrupp har. En egentlig arbetsplats kan också bildas i lokalerna som arbetsgivarens kundföretag förfogar över eller i löntagarens hem (se närmare kapitel 3.4).

I 72 b § 3 mom. i ISkL föreskrivs det för klarhetens skull att ett arbetsställe dit löntagaren gör en arbetsresa som avses i 72 § 2 mom. i ISkL inte betraktas som en egentlig arbetsplats (se närmare kapitel 5).

3.2 Flera egentliga arbetsplatser

En löntagare kan samtidigt ha många egentliga arbetsplatser. En sådan situation är bland annat när regelbundet arbete på olika ställen hör till löntagarens uppgifter i samma arbets- eller tjänsteförhållande. Till exempel en speciallärares och en skolhälsovårdares uppgifter kan omfatta arbete i många olika skolor. Med arbete på något av arbetsgivarens andra verksamhetsställen likställs arbete på ett verksamhetsställe som ett bolag inom samma koncern har.

Om arbetsplatserna där löntagaren regelbundet arbetar finns inom samma kommun, är alla hens egentliga arbetsplatser. Till exempel när en lärare regelbundet under arbetsdagen besöker många olika skolor inom samma kommun, är skolorna hens egentliga arbetsplatser. Resorna från hemmet till de olika arbetsplatserna är då resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. Resorna från en egentlig arbetsplats till någon annan är i sin tur resor mellan två egentliga arbetsplatser (se kapitel 3.9).

Om en löntagare regelbundet arbetar på arbetsplatser i många olika kommuner, är en eller flera av arbetsplatserna hens egentliga arbetsplats och en eller flera arbetsplatser hens sekundära arbetsplats. Till exempel om en lärare enligt kommunernas överenskommelse undervisar i skolor som finns i olika kommuner, är skolor i andra kommuner än hemkommunen i regel lärarens sekundära arbetsplatser. Sekundär arbetsplats har behandlats i kapitel 4.

En löntagare kan också ha många egentliga arbetsplatser, om hen är anställd hos flera olika arbetsgivare. En löntagare kan till exempel samtidigt deltidsarbeta i två olika arbetsgivares tjänst.

Gränsdragningen mellan en egentlig arbetsplats och ett särskilt arbetsställe behandlas närmare i kapitel 5.

3.3 Arbete under tjänstledighet eller annan ledighet i någon annan arbetsgivares tjänst

En löntagare kan ta tjänstledighet eller någon annan motsvarande ledighet från sin stadigvarande, huvudsakliga tjänst och under denna tid arbeta på heltid i någon annan arbetsgivares tjänst på dennas verksamhetsställe. Den sist nämnda arbetsgivarens verksamhetsställe är i detta fall löntagarens egentliga arbetsplats (HFD 24.1.2002 liggare 168).

I rättspraxis har man ansett att en egentlig arbetsplats också uppstår då löntagarens amerikanska arbetsgivare, ett finskt företag som hör till samma kedja av medlemsföretag och löntagaren har kommit överens om att löntagaren övergår i det finländska företagets tjänst för två år. Arbetsavtalet med det amerikanska företaget var i kraft under den tiden som arbetet utfördes i Finland, och löntagaren återvände för att arbeta i det aktuella företagets tjänst. Det finländska företagets lokaler var dock löntagarens egentliga arbetsplats, eftersom hen arbetade under det finländska företagets ledning och som en del av det finländska företagets organisation. Lönen betalades av det finländska företaget. (HFD 27.3.2009 liggare 757).

Arbete som utförs samtidigt i flera olika arbetsgivares tjänst behandlas mer ingående i kapitel 5.2.3.

3.4 Den egna bostaden som egentlig arbetsplats

Löntagarens bostad kan i vissa situationer vara hens egentliga arbetsplats. Begreppet bostad har inte definierats i inkomstskattelagen. Med bostad avses i regel ett ställe där en löntagare stadigvarande bor. Vanligtvis är det fråga om löntagarens hem. Om en löntagare som inte har familj har två bostäder, betraktas som löntagarens egentliga bostad i beskattningen den bostad som ligger i närheten av löntagarens egentliga arbetsplats. Den egna bostaden kan vara löntagarens egentliga arbetsplats i följande situationer:

• löntagarens bostad är samtidigt bolagets verksamhetsställe
• löntagaren har inget annat arbetsställe
• löntagaren har ett rörligt arbete
• vissa situationer där löntagaren utför distansarbete.

Arbetsgivarbolagets lokaler kan vara belägna i löntagarens eller ägarföretagarens bostad. Då sköter löntagaren eller ägarföretagaren arbetsuppgifter som knyter an till bolagets verksamhet i sitt eget hem och har inget annat sådant arbetsställe som kan betraktas som hens egentliga arbetsplats.

Den egna bostaden kan vara löntagarens egentliga arbetsplats också om det på arbetsgivarens verksamhetsställe inte alls finns sådana utrymmen där löntagaren kan utföra arbetet och hen därför har kommit överens med arbetsgivaren om att arbetet utförs hemma. Orsaken till att man arbetar hemma kan vara till exempel att avståndet mellan arbetstagarens hem och arbetsgivarens verksamhetsställe är långt eller att man uttryckligen har kommit överens om en sådan arbetsform. Om löntagaren i en sådan situation besöker arbetsgivarens verksamhetsställe sporadiskt och sällan, till exempel för att delta i ett möte en gång i månaden, är löntagarens egentliga arbetsplats i hemmet och arbetsgivarens verksamhetsställe är löntagarens särskilda arbetsställe.

Det är också möjligt att företaget inte överhuvudtaget har ett fysiskt verksamhetsställe och alla dess anställda arbetar hemma eller hos kunden. Också i sådana fall kan hemmet vara arbetstagarens egentliga arbetsplats.

Om löntagaren kan välja om hen arbetar på distans eller vid arbetsgivarens verksamhetsställe, är den egentliga arbetsplatsen inte i hemmet ens om löntagaren i huvudsak arbetar hemma, utan även då är arbetsgivarens verksamhetsställe löntagarens egentliga arbetsplats. Distansarbete behandlas utförligare i kapitel 10.7 i denna anvisning.

3.5 Den egentliga arbetsplatsen för en person som har ett rörligt arbete

Bestämmelser om den egentliga arbetsplatsen för en person som har ett rörligt arbete ingår i ISkL 72 b § 2 mom. Som en löntagare som har ett rörligt arbete betraktas den som på grund av det rörliga arbetet inte har en plats där han arbetar permanent. Det är fråga om ett rörligt arbete när löntagaren arbetar på flera olika arbetsställen i samma arbetsgivares tjänst, arbetsställena byts ofta och arbetet på ett enskilt arbetsställe varar oftast endast en kort tid.

I ett rörligt arbete byts löntagarens arbetsställen vanligtvis varje dag eller varje vecka (RP 112/2008 rd s. 14). Till exempel i högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD:2016:42 ansågs löntagarna ha ett rörligt arbete då de ofta under samma dag hade flera olika arbetsställen. Personer med rörligt arbete kan ibland ha ett eller flera enstaka långvariga arbetsobjekt även om arbetsobjekten i övrigt varierar varje dag eller varje vecka. Bestämmelserna om rörligt arbete kan tillämpas även på långvariga arbetsobjekt.

De löntagare som vanligtvis har ett rörligt arbete är till exempel hemsjukskötare, chaufförer och konsulenter. Branschen eller yrkesbeteckningen är inte avgörande för huruvida det är fråga om ett rörligt arbete, utan detta avgörs på basis av arbetsförhållandena. Till exempel en lokalvårdare som dagligen arbetar på många olika arbetsplatser kan ha ett rörligt arbete, och en lokalvårdare som arbetar på ett enskilt ställe har inte det. Även bussförare har ett rörligt arbete även om de skulle köra samma rutt dagligen. Likaså är till exempel el- och rörinstallationer som sådana till sin karaktär arbete inom en specialbransch, men arbetsställena kan bytas så ofta att el- eller rörinstallatören anses ha ett rörligt arbete.

Det är inte fråga om ett rörligt arbete i det fall att löntagaren arbetar på verksamhetsställena för sin arbetsgivares kundföretag på något annat sätt än kortvarigt. Till exempel en löntagare som i flera månaders perioder arbetar på verksamhetsställena för sin arbetsgivares kundföretag anses inte ha ett rörligt arbete. 

Såsom deras egentliga arbetsplats betraktas den plats där de avhämtar arbetsorder, förvarar arbetsplagg, redskap och material vilka används i arbetet, eller någon annan i fråga om arbetets utförande motsvarande plats (ISkL 72 b § 2 mom.). Att det uppstår en egentlig arbetsplats för en person som har rörligt arbete förutsätter inte att hen arbetar på just det stället. Till exempel en långtradarchaufförs egentliga arbetsplats är den depå eller terminal där långtradaren förvaras. På motsvarande sätt är den egentliga arbetsplatsen för flygpersonal det besättningsutrymme på hemstationen där flygpersonalen anmäler sig till ett arbetsskift och varifrån de får sina arbetsorder. Om flygpersonalen inte har något besättningsutrymme betraktas hemstationen som deras egentliga arbetsplats.

Den egna bostaden (hemmet) kan vara den egentliga arbetsplatsen för en löntagare som har ett rörligt arbete. Det kan vara fråga om denna typ av situation till exempel när en löntagare i sitt hem förvarar det material hen behöver i sitt arbete (till exempel HFD 18.11.2003 liggare 2882) eller utför där uppgifter som anknyter till arbetet.

Den egentliga arbetsplatsen för en löntagare som har ett rörligt arbete kan också finnas på något annat ställe än i löntagarens egen arbetsgivares lokaler eller i löntagarens hem. Till exempel arbetsgivaren för reseguider som arbetar på en destination i utlandet har inte nödvändigtvis ett verksamhetsställe på destinationen, och reseguiderna arbetar inte nödvändigtvis på sin arbetsgivares verksamhetsställe eller i sitt hem. Reseguiderna är i detta fall löntagare som hat ett rörligt arbete och för vilka det i avsaknad av någon annan utredning bildas en egentlig arbetsplats på ett hotell eller något annat inkvarteringsställe som finns på destinationen. Ämnet har behandlats närmare i Skatteförvaltningens ställningstagande Resekostnadsersättningar till guider och reseledare.

Däremot utgör inte enbart personalrum en egentlig arbetsplats (HFD 31.3.2004 liggare 733). Det är också möjligt att den som har ett rörligt arbete inte har någon som helst egentlig arbetsplats. I dessa fall anses arbetsresan ha börjat i löntagarens hem.

3.6 En hyrd arbetstagares egentliga arbetsplats

En hyrd arbetstagare har sin egentliga arbetsplats på användarföretagets (det anlitande företagets) verksamhetsställe, om hen inte alls arbetar i lokalerna för det företag som hyr ut arbetskraft (HFD 4.7.2005 liggare 1707). Om arbetstagaren som ska hyras ut också arbetar på uthyrarens (företaget som hyr ut arbetskraft) verksamhetsställe, kan det anlitande bolagets verksamhetsställen i enlighet med de allmänna bestämmelserna vara hens särskilda arbetsställen.

Hyrda arbetstagare har dock inte alltid någon egentlig arbetsplats. En sådan situation uppstår när den hyrda arbetstagaren inte anställs i användarföretagets lokaler, utan skickas direkt på en arbetskommendering exempelvis till användarföretagets kundföretags lokaler och kraven i ISkL 72 § 2 mom. uppfylls. Då kan man betala skattefria resekostnadsersättningar till den hyrda arbetstagaren på samma villkor som till användarföretagets egna anställda för deras arbetsresor (se också kapitel 6.2).

3.7 En idrottares egentliga arbetsplats

En idrottare kan ha en egentlig arbetsplats. Egentliga arbetsplatser för bobollspelare som spelar i Superpesis-serien är föreningens ordinarie träningsställen och platser för hemmamatcher (HFD 2003:50).

3.8 Ersättningar för resekostnaderna för resor mellan bostaden och arbetsplatsen

3.8.1 Huvudregel

Löntagarens resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen berättigar inte till skattefria resekostnadsersättningar. Om arbetsgivaren ersätter kostnader för resorna, utgör ersättningen till hela beloppet löntagarens skattepliktiga löneinkomst. Skattefritt kan vara endast gemensam transport som arbetsgivaren har ordnat (ISkL 69 § 1 mom. 5 punkten) och en personalbiljett (ISkL 64 § 3 mom.). Om gemensam transport och taxiresor som arbetsgivaren ordnat till den egentliga arbetsplatsen har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Personalförmånerna i beskattningen. Ytterligare information om personalbiljetter finns i Skatteförvaltningens anvisning Naturaförmåner i beskattningen

Parkeringskostnader under resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen utgör inte sådana avdragsgilla kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen som avses i 93 § i ISkL eller avdragsgilla utgifter för förvärvande av inkomst som avses i 95 § i ISkL. Arbetsgivaren kan således inte ersätta dessa parkeringskostnader skattefritt eller utan att verkställa förskottsinnehållning. Arbetsgivaren kan dock under arbetsdagen ordna parkering på den egentliga arbetsplatsen eller i närheten av den utan att det uppstår en förmån som anses utgöra skattepliktig lön för löntagaren. Garage- och bilplatsförmåner behandlas mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Naturaförmåner i beskattningen.

3.8.2 Resa i anslutning till larm- och reservuppgifter

En löntagare som arbetar i uttrycknings- och beredskapstjänstgöring i bakjour blir eventuellt tvungen att snabbt åka till sin egentliga arbetsplats, även utanför den normala arbetstiden. Arbetsgivaren kan i dessa situationer betala ut en skattefri ersättning till löntagaren, till exempel för en taxiresa, eller en kilometerersättning för användning av egen bil, även om det i och för sig är fråga om en resa mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen.

Förutsättningen för att ersättningarna ska kunna betraktas som skattefria är att besöken är sporadiska och av larmkaraktär. Om resorna är många och görs regelbundet, betraktas de som sedvanliga resor mellan hemmet och den egentliga arbetsplatsen, vilket innebär att arbetsgivaren inte kan betala ut skattefria ersättningar.

3.8.3 Skötsel av arbetsärenden på resan mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen

Om en löntagare under sin resa till eller från hemmet sköter arbetsärenden, kan hen få en skattefri ersättning för de extra resekostnaderna som ärendet ger upphov till. Denna situation kan uppstå till exempel när en löntagare för arbetsgivarens försändelser till postkontoret.

Om löntagaren däremot till exempel besöker en kund för ett sammanträde så att hen först åker från den egentliga arbetsplatsen till kundens lokaliteter och därifrån till hemmet, är både resan från den egentliga arbetsplatsen till kunden och från kunden till hemmet arbetsresor (se närmare kapitel 5).

3.9 Resor mellan två egentliga arbetsplatser

En löntagare kan ha två egentliga arbetsplatser (se även kapitel 3.2). Två egentliga arbetsplatser uppstår till exempel för en arbetstagare som stadigvarande i samma kommun arbetar på två verksamhetsställen för den egna arbetsgivaren eller en part som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren. Två egentliga arbetsplatser kan också uppstå, om en löntagare arbetar i två olika arbetsgivares tjänst (se kapitel 5.2.3).

Arbetsgivaren kan inte skattefritt betala ut ersättningar för kostnaderna som resor mellan två egentliga arbetsplatser ger upphov till. Om arbetsgivaren för dessa resor betalar ut ersättningar till löntagaren, är det belopp som arbetsgivaren betalar skattepliktig löneinkomst för löntagaren. Kostnader som resor mellan två egentliga arbetsplatser ger upphov till är å andra sidan utgifter för inkomstens förvärvande (HFD 1982-B-II-547). Det är inte fråga om resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen, och därför kan arbetsgivaren enligt 15 § i lagen om förskottsuppbörd ersätta de direkta arbetsresekostnaderna utan att verkställa förskottsinnehållning eller dra av kostnadernas andel innan förskottsinnehållning verkställts. Då är ersättningarna dock skattepliktig inkomst för arbetstagaren.

Om arbetsgivaren ger löntagaren en resebiljett för resorna mellan de ovan nämnda egentliga arbetsplatserna eller på något annat sätt ordnar transporten mellan de egentliga arbetsplatserna, får löntagaren inte en skattepliktig förmån. Någon förmån uppstår inte heller om löntagaren använder sin arbetsgivares bil för resan mellan sina två egentliga arbetsplatser.

Om de egentliga arbetsplatserna inte är verksamhetsställen av samma arbetsgivare eller en part som hör till samma intressesfär, utgör resekostnaderna inte kostnader som direkt orsakats av arbetet och arbetsgivaren kan inte ersätta dem skattefritt eller utan att verkställa förskottsinnehållning. Om arbetsgivaren till löntagaren betalar ut ersättningar för dessa kostnader, utgör de ersättningar som arbetsgivaren betalat ut löntagarens skattepliktiga löneinkomst på vilken arbetsgivaren ska verkställa förskottsinnehållning.

Förfarandet enligt 15 § i förskottsuppbördslagen har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Direkta kostnader för arbete inom förskottsuppbörden.

4 Resor till en sekundär arbetsplats (ISkL 71 § 1 mom.)

4.1 Begreppet sekundär arbetsplats

Begreppet sekundär arbetsplats definieras i 71 § i inkomstskattelagen. Som sekundär arbetsplats betraktas ett ordinarie verksamhetsställe för löntagarens arbetsgivare eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren, om det är beläget på en annan ort eller i en annan stat än den egentliga arbetsplats som ska betraktas som arbetstagarens primära arbetsplats. Förutsättningen för att en sekundär arbetsplats ska bildas är att löntagaren har minst två egentliga arbetsplatser: en primär och en sekundär arbetsplats (RP 129/1998 rd).

Den sekundära arbetsplatsen är löntagarens andra egentliga arbetsplats. Den sekundära arbetsplatsen kan således endast vara en plats där löntagaren arbetar regelbundet (72 b § i ISkL). Om arbetet inte är regelbundet, är det fråga om ett särskilt arbetsställe. Närmare information om när arbete kan betraktas som regelbundet finns i kapitel 5.2.2.

En sekundär arbetsplats kan bildas endast på någon annan ort än den där löntagarens primära egentliga arbetsplats finns. Med ort avses en kommun.

En sekundär arbetsplats kan enbart uppkomma när arbetsgivaren har minst två verksamhetsställen. Som arbetsgivarens verksamhetsställe betraktas vanligtvis en lokal som arbetsgivaren äger eller hyr, eller något annat verksamhetsställe. Också något annat verksamhetsställe där arbetsgivaren de facto bedriver verksamhet stadigvarande och regelbundet kan betraktas som arbetsgivarens verksamhetsställe. Till exempel i högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD:2013:137 betraktades samarbetspartnerns lokaler, där arbetsgivaren enligt ett avtal tillhandahöll sina tjänster, som arbetsgivarens verksamhetsställe.

Till samma intressesfär hör bland annat bolag i samma koncern. Enligt rättspraxis kan även sådana bolag bilda en intressesfär som inte bildar en koncern, men som har en gemensam ägargrund och ett fast samarbete (HFD 1.2.2001 liggare 176). Likaså kan till exempel kommunerna genom ett gemensamt avtal bilda en sådan intressesfär som avses i lagen. 

Löntagarens hem kan inte vara en sekundär arbetsplats, eftersom det inte är arbetsgivarens stadigvarande verksamhetsställe eller ett verksamhetsställe för en part som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren (HFD 2017:178). Inte heller lokaler som någon av arbetsgivarens kunder har kan vara en sekundär arbetsplats, om inte kunden hör till samma intressesfär som arbetsgivaren.

En intressesfär bildas genom ett arrangemang mellan arbetsgivarna. En intressesfär bildas således inte i ett fall då löntagare själv ingår ett anställningsavtal med många av varandra oberoende arbetsgivare. Då har arbetstagaren många egentliga arbetsplatser.

Karaktären av ett arbetsställe (egentlig eller sekundär arbetsplats) bestäms utifrån omständigheterna som råder när löntagaren gör resan. Kommunsammanslagningar kan således påverka huruvida kostnadsersättningarna är skattefria eller inte.

4.2 Sekundär eller primär egentlig arbetsplats

Med sekundär arbetsplats avses en egentlig arbetsplats på vilken man dock enligt 71 § 1 mom. i ISkL tillämpar specialbestämmelser. Om en löntagare har en egentlig arbetsplats i två olika kommuner, avgör man på basis av en helhetsbedömning vilken arbetsplats som ska betraktas som primär och vilken som sekundär. Som primär arbetsplats betraktas i regel den arbetsplats där löntagaren huvudsakligen arbetar och i vars närhet hens stadigvarande bostad finns (RP 29/1998 rd). Egentliga arbetsplatser i andra kommuner är löntagarens sekundära arbetsplatser.

I helhetsbedömningen beaktas dessutom arbetsuppgifternas karaktär. I beslutet HFD 14.10.2004 liggare 2563 arbetade verkställande direktören för ett förbund 3 dagar per vecka på förbundets huvudkontor och 2 dagar per vecka på förbundets verksamhetsställe på familjens bostadsort. Huvudkontoret betraktades som verkställande direktörens (primära) egentliga arbetsplats. Detta avgjordes på basis av en helhetsbedömning där de viktigaste grunderna för avgörandet var omständigheterna som inverkade på skötandet av arbetsuppgifterna, såsom arbetstiden och vilka uppgifter som sköttes på de olika platserna. Familjens bostadsort hade inte sådan inverkan som skulle ha lett till upphävande av dessa grunder.

Om uppgifternas karaktär och skötandet av uppgifterna inte särskilt anknyter till den ena arbetsplatsen, är familjens bostadsort av avgörande betydelse. Detta var fallet i avgörandet CSN 48/2006 där arbetstagarna arbetade cirka tre dagar per vecka i Sverige och 1–2 dagar i Finland. Arbetsuppgifterna utfördes inte övervägande på någotdera av verksamhetsställena, och arbetstagarna hade sina hem i Finland. Arbetsgivarens verksamhetsställe i Finland var deras egentliga arbetsplats.

4.3 Resekostnadsersättningar för en resa till en sekundär arbetsplats

Arbetsgivaren kan betala ut skattefria ersättningar för färdkostnader eller skäliga logikostnader för resor som arbetstagaren gör till sin sekundära arbetsplats (71.1 § i ISkL). Förutom hotellinkvartering kan också en hyresbostad som är nödvändig med tanke på arbetsuppgifterna betraktas som skälig inkvartering.

Arbetsgivaren kan inte skattefritt betala ut dagtraktamente, måltidsersättning eller nattresepenning för en resa som gjorts till en sekundär arbetsplats. De aktuella prestationerna är inte heller sådana ersättningar för kostnader som direkt följer av arbetet och som arbetsgivaren kunde betala ut utan att verkställa förskottsinnehållning (15 § i FörskUL). Om arbetsgivaren förpliktad av bestämmelserna i exempelvis ett arbets- eller tjänstekollektivavtal betalar ut de aktuella prestationerna till en löntagare, utgör det belopp som arbetsgivaren betalat ut skattepliktig inkomst för löntagaren, och på denna ska arbetsgivaren verkställa förskottsinnehållning.

Som en resa till en sekundär arbetsplats betraktas (1) en resa mellan löntagarens bostad och en sekundär arbetsplats, (2) en resa mellan löntagarens egentliga arbetsplats och en sekundär arbetsplats samt (3) en resa mellan två sekundära arbetsplatser. Som en resa till en sekundär arbetsplats betraktas dessutom (4) en resa mellan löntagarens bostad och ett inkvarteringsställe i närheten av den sekundära arbetsplatsen samt (5) en resa mellan löntagarens egentliga arbetsplats och ett inkvarteringsställe i närheten av den sekundära arbetsplatsen.

Resor mellan en sekundär arbetsplats och ett inkvarteringsställe i anslutning till denna likställs med resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen. Om arbetsgivaren ersätter dessa resekostnader, utgör den ersättning som betalas ut av arbetsgivaren skattepliktig inkomst för löntagaren, och på denna ska arbetsgivaren verkställa förskottsinnehållning.

5 Arbetsresa till ett särskilt arbetsställe (ISkL 72 § 1 mom.)

5.1 Förutsättningar för en arbetsresa i enlighet med huvudregeln

Enligt ISkL 72 § 1 mom. avses med arbetsresa en resa som en skattskyldig tillfälligt företar till ett särskilt arbetsställe för att utföra arbetsuppgifter. Av lagrummet framgår det att tre förutsättningar måste uppfyllas för att en resa ska betraktas som en arbetsresa i beskattningen:

1. resan görs för att utföra arbetsuppgifter
2. resan görs till ett särskilt arbetsställe
3. resan är tillfällig.

Som resor som gjorts på grund av arbetsuppgifter betraktas bland annat resor som en löntagare gjort för att sköta arbetsuppgifter, resor i anslutning till konferenser, representation och utbildning samt resor till gemensamma rekreations- och arbetsgemenskapsevenemang för personalen. Löntagarens fritidsresor eller andra resor i privata ärenden är inte arbetsresor.

I regel kan arbetsgivaren inte betala ersättningar för resekostnader skattefritt för resor i anslutning till företagshälsovården, eftersom det inte handlar om en arbetsresa som gjorts för utförandet av arbetsuppgifterna. Arbetsgivaren kan emellertid betala skattefria resekostnadsersättningar för en resa som arbetstagaren gör på order av arbetsgivaren till en obligatorisk företagshälsoundersökning. När det gäller ersättningarnas skattebefrielse har det ingen betydelse om arbetstagaren åker till hälsoundersökningen hemifrån eller från den egentliga arbetsplatsen. Kostnader för resor till någon annan undersökning än en obligatorisk företagshälsoundersökning eller något liknande motsvarande obligatoriskt besök som arbetsgivaren bestämt är arbetstagarens levnadskostnader. Om arbetsgivaren ersätter kostnaderna för en sådan resa är ersättningen lön till arbetstagaren.

I följande kapitel granskas i mer detalj när resan är en resa till ett särskilt arbetsställe och när resan är tillfällig i den mening som avses i inkomstskattelagen.

5.2 Resa till ett särskilt arbetsställe

5.2.1 Särskilt arbetsställe

Endast en resa som en löntagare tillfälligt har gjort till ett särskilt arbetsställe kan enligt 72 § 1 mom. i inkomstskattelagen betraktas som en arbetsresa. Det aktuella lagrummet innehåller ingen närmare definition av begreppet särskilt arbetsställe.

De särskilda arbetsställena omfattar vanligtvis bland annat verksamhetsställen för löntagarens arbetsgivare eller en part som hör till samma koncern eller någon annan intressesfär som arbetsgivaren, eller verksamhetsställen för arbetsgivarens kunder där löntagaren inte arbetar stadigvarande. De särskilda arbetsställena omfattar likaså olika mäss-, utbildnings- och konferensställen som sporadiskt besöks av en löntagare.

5.2.2 Arbete på många verksamhetsställen som hör till samma arbetsgivare

I löntagarens anställningsvillkor kan det också ingå regelbundet arbete på minst två verksamhetsställen för arbetsgivaren eller en organisation som hör till samma intressesfär. Om verksamhetsställena finns på samma ort, är de egentliga arbetsplatser. Om verksamhetsställena finns på olika orter, har löntagaren en (primär) egentlig arbetsplats och en eller flera sekundära arbetsplatser.

Utifrån de fallspecifika omständigheterna avgörs när det är fråga om sporadiskt arbete och när det är fråga om regelbundet arbete. Arbete på ett verksamhetsställe för arbetsgivaren eller för ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren kan betraktas som sporadiskt när löntagaren vid behov och sporadiskt besöker det aktuella verksamhetsstället. Arbetet kan anses vara regelbundet åtminstone i de fall då löntagaren och arbetsgivaren kommit överens om att löntagaren fortlöpande ska arbeta på ett visst verksamhetsställe varje vecka eller i medeltal minst en vecka per månad, och omständigheterna också de facto är sådana.

Om man med löntagaren kommer överens om ett visstidsarbete på något annat av arbetsgivarens verksamhetsställen än det som ska betraktas som hens egentliga arbetsplats, avgörs karaktären av arbetsställena på basis av tidsgränsen för ett tillfälligt arbete enligt 72 a § i inkomstskattelagen. Om tidsgränsen inte överskrids, bibehålls löntagarens egentliga arbetsplats, trots antalet arbetsdagar på någon annan arbetsplats, vid det av arbetsgivarens verksamhetsställen där hen ursprungligen arbetade. På motsvarande sätt betraktas den arbetsplats där löntagaren har ett visstidsarbete som hens särskilda arbetsställe. Resorna till detta ställe är arbetsresor.

Tidsgränsen för tillfällighet behandlas mer ingående i kapitel 5.3.

5.2.3 Arbete i flera olika arbetsgivares tjänst

En löntagare kan samtidigt arbeta för två eller flera arbetsgivare som inte hör till varandras intressesfärer. Då har löntagaren vanligtvis flera olika arbetsplatser hos de olika arbetsgivarna.

I regel bedöms arbetsplatsernas karaktär separat för varje arbetsgivare. Arbete på någon annan arbetsgivares verksamhetsställe tas således inte i beaktande när man avgör huruvida det är fråga om ett egentligt, sekundärt eller ett särskilt arbetsställe. Till exempel i det fall att en löntagare deltidsarbetar hos två olika arbetsgivare på verksamhetsstället för båda arbetsgivarna, är båda hens egentliga arbetsplatser. Om löntagaren då gör en arbetsresa till exempel till ett annat verksamhetsställe av samma arbetsgivare eller till ett verksamhetsställe av sin arbetsgivares kundföretag, är resekostnadsersättningarna skattefria om de allmänna villkoren för deras skattefrihet uppfylls.

Föreläsare reser ofta till exempel till ett annat universitet eller en annan yrkeshögskola för att ge en föreläsning. För detta arbete är det typiskt att största delen av arbetet (till exempel förberedelser för föreläsningen och materialet) utförs någon annanstans än på det egentliga föreläsnings- eller undervisningsstället. I beskattningspraxisen har det ansetts att enbart regelbundna föreläsningar eller regelbundet undervisningsarbete på samma plats utgör en egentlig arbetsplats. Därmed arbetar en gästföreläsare i regel under sitt besök på ett särskilt arbetsställe, varmed resekostnadsersättningar som betalats i tillägg till lönen är skattefria.

5.3 Tillfälligt arbete

5.3.1 Tidsfristen för ett arbete

I 72 a § i inkomstskattelagen (876/2017) anges en exakt tidsfrist för att ett arbete som utförs på samma arbetsställe ska kunna betraktas som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe. Från och med 2018 är tidsfristen tre år. Treårsfristen tillämpas på alla resekostnadsersättningar som har nämnts i kostnadsbeslutet, såsom dagtraktamenten, kilometerersättningar, måltidsersättningar och logiersättningar.

Resebegränsningar till följd av coronavirussituationen och övriga åtgärder för att bromsa spridningen av coronaviruset kan i vissa situationer ha fördröjt framskridandet av byggen. Därför föreskrevs i ISkL 72 a § 4 mom. en undantagsbestämmelse som gällde temporärt 1.1.2021–31.12.2022. Enligt bestämmelsen skulle som tillfälligt arbete på ett särskilt arbetsställe betraktas arbete på samma arbetsställe i högst tre år och sex månader, om treårsfristen hade upphört mellan 1.1.2021 och 31.12.2021.

Skattefria resekostnadsersättningar har således kunnat betalas ut till arbetstagare ännu under ett halvt år för arbete på samma särskilda arbetsställe, om treårsfristen av arbete på samma arbetsställe gått ut under 2021. Bestämmelsen tillämpas också i beskattningen för 2022 om treårsfristen går ut under 2021 men tidsfristen på tre år och sex månader har gått över efter årsskiftet till 2022. Förutsättningen är att arbetsstället fortfarande har betraktats som arbetstagarens särskilda arbetsställe. Så är inte fallet om man till exempel kommer överens om att arbetet fortsätter så att tidsfristen på sammanlagt tre år och sex månader överskrids.

I treårsfristen inräknas alla dagar. Till exempel arbetsdagar på något annat arbetsställe, lediga dagar eller sjukledighetsdagar på något annat arbetsställe förlänger således inte tidsfristen. Tidsfristen tillämpas vid en bedömning av huruvida resan är tillfällig oavsett om det är fråga om utbetalning av skattefria resekostnadsersättningar eller avdrag för utgifter för inkomstens förvärvande i anslutning till en arbetsresa.

Vid beräkningen av treårsfristen har det ingen betydelse till exempel huruvida det är fråga om arbete vid en tidsbegränsad arbetsplats eller om löntagaren deltar i ett kortvarigt arbetsskede vid ett arbetsprojekt. Tidsfristen är allmän och kan således tillämpas inom alla branscher. Till exempel olika projektartade arbeten, projekt, byggarbeten, röjningsarbeten och installationsarbeten har således samma ställning. Vid tillämpning av tidsfristen har den skattskyldiges familjeförhållanden inte någon betydelse och inte heller huruvida den skattskyldige har övernattat under arbetsresan.

Tidsfristen grundar sig på en löntagarspecifik bedömning av omständigheterna. Med tanke på beräkningen av tidsfristen har det ingen betydelse om någon annan löntagare i samma arbetsgivares tjänst tidigare har arbetat eller kommer att arbeta på samma arbetsställe. På motsvarande sätt har det ingen betydelse om löntagaren byter arbetsgivare, om arbetet fortsätter på samma arbetsställe. I praktiken innebär detta att arbetsgivaren vid anställning av en ny arbetstagare ska ta reda på huruvida denna redan har arbetat på samma ställe, när och hur länge.

Om arbetets varaktighet inte har begränsats på något sätt, är arbetsstället löntagarens egentliga arbetsplats på grund av att längden av tidsfristerna inte kan konstateras. Å andra sidan, om tidsfristerna för ett uppdrag som utförs vid något av arbetsgivarens verksamhetsställen har fastställts, är de tidsfrister som arbetsgivaren avtalat även tidsfristerna för löntagarens arbete, även om arbetets varaktighet inte avtalats separat med löntagaren.

Tidsfristen har betydelse endast när det är fråga om ett särskilt arbetsställe. Om en löntagare arbetar på sin egentliga arbetsplats, har hen inte rätt till skattefria resekostnadsersättningar, även om arbetet underskrider den tidsfrist som avses i 72 a § i inkomstskattelagen (till exempel HFD 27.3.2009 liggare 757). Syftet med tidsfristerna är således inte att skattefria resekostnadsersättningar alltid ska kunna betalas ut när ett arbete påbörjas på ett nytt arbetsställe, oavsett om det överhuvudtaget är fråga om ett tillfälligt arbete på en särskild arbetsplats.

Tidsfristerna enligt 72 a § i inkomstskattelagen tillämpas också i internationella situationer. Då det gäller en utländsk löntagare som kommer till Finland för att arbeta avgör man huruvida ersättningarna ska vara skattefria enligt samma grunder som för finländska löntagare.

5.3.2 Huvudsakligt arbetsställe

Vid beräkningen av tidsfristerna beaktas arbetsperioderna då arbetsstället har varit löntagarens huvudsakliga arbetsställe (ISkL 72 a § 3 mom.). Ett särskilt arbetsställe är arbetstagarens huvudsakliga arbetsplats, om hen har arbetat över hälften av arbetsdagarna på samma arbetsställe enligt den tidsfrist som avses i 72 a § i inkomstskattelagen.

Vid en bedömning av huvudsakligt arbete beaktas också deltidsarbetsdagar och arbetstimmar som har arbetats in på det aktuella stället. Om arbetstagaren har arbetat över hälften av sin sammanlagda arbetstid på det aktuella arbetsstället, kan arbetet betraktas som huvudsakligt på det sätt som avses i ISkL 72 a § 3 mom.

Det huvudsakliga arbetsstället kan vara ett särskilt arbetsställe när tidsfristen som avses i ISkL 72 a § inte överskrids. Det blir en egen egentlig arbetsplats först när tidsfristen i ISkL 72 a § överskrids. Om det vid arbetets inledande redan är känt att arbetet kommer att pågå under en tid som överskrider den tidsfrist som avses i ISkL 72 a §, blir arbetsstället en egentlig arbetsplats redan då arbetet inleds.

Tidsfristen tillämpas inte, om arbetsstället inte är löntagarens huvudsakliga arbetsställe. Om löntagaren till exempel en gång per vecka arbetar en dag i något annat företags lokaler, begränsar inte den tidsfrist som föreskrivs i 72 a § i inkomstskattelagen utbetalningen av skattefria resekostnadsersättningar. Om löntagaren på samma sätt annat än tillfälligt en gång per vecka besöker något annat av sin arbetsgivares verksamhetsställen på en annan ort, är detta andra verksamhetsställe hens sekundära arbetsplats.

Situationen kan dock förändras. Löntagaren kan till exempel först arbeta fem år var tredje vecka på ett visst arbetsställe. Då blir inte detta arbetsställe efter tidsfristen som avses i 72 a § i inkomstskattelagen inte hens egentliga arbetsplats. Om arbetet på det aktuella arbetsstället emellertid ökar så, att en period som överskrider tidsfristen bildas och mer än hälften av arbetet utförs på samma ställe under denna tid, är det fråga om ett huvudsakligt arbetsställe.

5.3.3 Oförutsedd fortsättning på arbetet

Arbetstiden kan inte alltid uppskattas exakt på förhand. Om arbetet drar ut på tiden, kan det resultera i att löntagarens arbete kommer att pågå längre än den avtalade tidsfristen. Löntagaren förlorar inte skattefriheten för resekostnadsersättningar som redan har betalats ut, om arbetet som ursprungligen överenskommits att underskrida tidsfristen som avses i 72 a § inkomstskattelagen fortsätter längre på grund av orsaker som inte rimligen kunde ha förutsetts (ISkL 72 a § 2 mom.). Denna orsak kan till exempel vara att arbetsgivaren fått ett nytt uppdrag vid ett objekt där löntagaren har arbetat.

Om arbetet oförutsett fortsätter på samma arbetsobjekt över den tidsfrist som avses i 72 a § i inkomstskattelagen, kan skattefria resekostnadsersättningar betalas ut högst för den period som avses i lagen. Skattefria resekostnadsersättningar kan således inte betalas för en längre period, även om arbetsperioden förlängs av en oförutsedd orsak.

Arbetets planerade varaktighet kan konstateras i avtalet som gjorts med löntagaren. Om varaktigheten av en entreprenad eller ett uppdrag som arbetsgivaren fått har begränsats till en viss tid, betraktas denna tid även som den antagna varaktigheten av arbetet som utförs av arbetstagarna i denna entreprenad eller detta uppdrag, även om detta inte avtalats separat med dem.

Såsom en oväntad orsak kan även betraktas att varaktigheten av entreprenaden eller uppdraget i fråga förlängs från det överenskomna till exempel på grund av fördröjda varuleveranser, strejk eller någon annan extern orsak.

5.3.4 Ny tidsfrist

Beräkningen av tidsfristen startar från början, om det i löntagarens arbete på samma arbetsställe uppstått ett avbrott på minst sex månader, och löntagaren arbetat på något annat ställe (ISkL 72 a § 3 mom.). Kortare avbrott än så har ingen inverkan. Avbrottet kan ha berott på vad som helst, till exempel arbete på något annat arbetsställe.

Till exempel när den sista arbetsdagen på en byggarbetsplats infaller den 25 januari börjar tidsfristen på sex månader den 26 januari och slutar den 25 juli. Det krav på sex månader som är en förutsättning för skattefrihet uppfylls, om löntagaren återvänder till arbetsplatsen tidigast den 26 juli. Om månaden i fråga om ordningsnumret inte har motsvarande dag, utgår tidsfristen den sista dagen i månaden.

Varaktigheten av ett arbete på något annat arbetsställe har ingen betydelse. Till och med ett arbete som varat endast en dag på något annat arbetsställe uppfyller kravet på arbete på något annat ställe. Det har ingen betydelse i vilken arbetsgivares tjänst arbetstagaren arbetar. Kravet på arbete uppfylls också i det fall att löntagaren arbetar som företagare. Arbetet kan då konstateras i företagets bokföring. 

5.4 Arbetsresans början och slut

En arbetsresa börjar när en löntagare åker till ett särskilt arbetsställe från sin egentliga arbetsplats, sitt hem eller en arbetsbostad som avses i 95 a § i inkomstskattelagen. Arbetsresan slutar när löntagaren återvänder till något av dessa ställen. En arbetsresa kan också börja från en sekundär arbetsplats eller från ett inkvarteringsställe som skaffats för den sekundära arbetsplatsen och sluta vid någotdera av dessa två ställen.

Om en löntagare först åker från sitt hem till den egentliga arbetsplatsen och därifrån fortsätter till det särskilda arbetsstället, börjar arbetsresan när hen lämnar den egentliga arbetsplatsen. Om löntagaren före en resa till ett särskilt arbetsställe åker hem till exempel för att byta kläder, börjar arbetsresan på motsvarande sätt när löntagaren lämnar hemmet. En arbetsresa börjar från den egentliga arbetsplatsen även när löntagarna samlas på den egentliga arbetsplatsens gård och därifrån åker till det särskilda arbetsstället.

De ovan redogjorda principerna tillämpas också då slutet på arbetsresan avgörs.

Arbetsresan avbryts inte, om löntagaren under resan besöker sin egentliga arbetsplats endast för att byta verktyg, hämta nya arbetsorder eller sköta en mycket kortvarig uppgift som är nödvändig med tanke på ett liknande kortvarigt arbete. Ett cirka en timmes besök på den egentliga arbetsplatsen kan betraktas som denna typ av kort avstickare.

Om en löntagare som är på en arbetsresa återvänder till sin egentliga arbetsplats för att sköta något annat än en mycket kortvarig uppgift och senare åker vidare därifrån till ett särskilt arbetsställe, avslutas arbetsresan när löntagaren anländer till den egentliga arbetsplatsen, och en ny arbetsresa börjar när hen åker från den egentliga arbetsplatsen.

5.5 Skattefria resekostnadsersättningar för arbetsresor

När en löntagare gör en arbetsresa till ett särskilt arbetsställe kan arbetsgivaren betala ut en skattefri resekostnadsersättning som tas upp i 71 § i inkomstskattelagen, om de förutsättningar som föreskrivs i kostnadsbeslutet uppfylls. De ersättningar som kan betalas ut skattefritt omfattar färdkostnadsersättningar, dagtraktamente, måltidsersättningar och ersättning för inkvartering.

De skattefria färdkostnadsersättningarna omfattar alla kostnader för resor som gjorts i anknytning till arbetet. Kostnadsersättningar för resor mellan inkvarteringsstället på det särskilda arbetsstället och det särskilda arbetsstället är således också skattefria. Skattefri kostnadsersättning utgör dock inte ersättning för en fritidsresa som görs under löntagarens arbetsresa.

6 Arbetsresa i anknytning till en arbetskommendering (ISkL 72 § 2 mom.)

6.1 Utvidgning av begreppet arbetsresa

En löntagare som inte har någon egentlig arbetsplats i sin arbetsgivares lokaler arbetar eventuellt en längre tid på verksamhetsstället för sin arbetsgivares kund. Begreppet arbetsresa har utvidgats genom en bestämmelse i 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen som gäller rätt till skattefria resekostnadsersättningar för en löntagare som arbetar i en sådan arbetskommendering.

Enligt 72 § 2 mom. i ISkL betraktas som arbetsresor en resa till ett arbetsställe också när alla följande förutsättningar uppfylls:

1. Arbetsstället är beläget på någon annan ort än verksamhetsstället för den egna arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren.
2. Arbetet är tillfälligt på det sätt som avses i 72 a § i inkomstskattelagen,
3. Arbetsstället är beläget mer än 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad.
4. Den skattskyldiga har på grund av en resa till arbetsstället övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig till följd av arbetsställets läge.

När de ovan nämnda förutsättningarna uppfylls kan skattefria resekostnadsersättningar även betalas ut till en löntagare som inte har en egentlig arbetsplats. Dessa löntagare omfattar vanligtvis varvsanställda. Regleringen i 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen tillämpas dock inom alla branscher.

I följande kapitel granskas förutsättningarna enligt ISkL 72 § 2 mom. mer ingående.

6.2 Arbete någon annanstans än på arbetsgivarens verksamhetsställe

Förutsättningen för att 72 § 2 mom. ska kunna tillämpas är för det första att löntagaren arbetar på något annat ställe än på verksamhetsstället för den egna arbetstagaren eller för ett samfund som hör till samma intressesfär.

Med arbetsgivarens verksamhetsställe avses något annat än en tillfällig lokal som arbetsgivaren äger, hyr eller på något annat sätt besitter. Dessa omfattar till exempel kontor, lager, produktionsinrättning, butik eller något annan permanent affärslokal. Lokaler som ett kundföretag besitter utgör däremot inte sådana verksamhetsställen som avses ovan, även om löntagare i arbetsgivarens tjänst arbetar där även under en längre tid. För arbetsgivaren bildas ett verksamhetsställe endast om arbetsgivaren hyr eller får tillgång till arbetslokaler hos ett kundföretag. Enbart personalrum bildar inte något verksamhetsställe.

Arbetsgivarens verksamhetsställe är inte detsamma som ett fast driftställe. Till exempel en byggarbetsplats bildar i allmänhet inget verksamhetsställe för ett företag, eftersom verksamheten på denna är tillfällig. Av denna anledning är inte heller en barack som placerats på en byggarbetsplats ett sådant verksamhetsställe för arbetsgivaren som avses här.

Enligt förarbetena till 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen jämställs i fråga om bemanningsföretag den uppdragsgivare som anlitar bemanningsföretagets anställda vid tillämpning av 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen med arbetsgivaren (RP 112/2008 rd). Begreppet arbetsresa som avses i lagrummet tillämpas således inte då det gäller ett bemanningsföretags anställda i det fall att de arbetar på det anlitande företagets verksamhetsställe. Om däremot användarföretaget som hyrt arbetstagaren hyr ut arbetstagaren för att direkt arbeta exempelvis i kundföretagets utrymmen i situationer som avses i ISkL 72 § 2 mom., får man betala skattefria resekostnadsersättningar till den hyrda arbetstagaren på samma villkor som till användarföretagets egna anställda (RP 107/2017).

Verksamhetsstället för ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren behandlas också som arbetsgivarens verksamhetsställe. Med begreppet intressesfär avses detsamma som i bestämmelsen i 71 § 1 mom. i inkomstskattelagen som gäller sekundär arbetsplats. Med intressesfär avses till exempel en koncern (se kapitel 4.1).

Om ett verksamhetsställe för ett samfund som hör till samma intressesfär som arbetsgivaren likställs med arbetsgivarens verksamhetsställe, leder det till att skattefria resekostnadsersättningar inte kan betalas ut till en löntagare som påbörjar sin anställning med att arbeta i lokalerna för ett annat bolag som hör till samma koncern som arbetsgivaren, även om kravet på avstånd och övernattning som avses i 72 § 2 mom. uppfylls.

6.3 Tillfälligt arbete

En annan förutsättning för att 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen ska kunna tillämpas är att arbetet är tillfälligt på det sätt som föreskrivs i 72 a § i inkomstskattelagen. Tidsgränserna för tillfälligt arbete behandlas i detalj ovan i kapitel 5.3.

6.4 Arbetsstället finns på minst 100 kilometers avstånd från bostaden

Den tredje förutsättningen för att kunna tillämpa 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen är att arbetsstället finns på mer än 100 kilometers avstånd från den skattskyldiges bostad.  Avståndet räknas enligt den kortaste allmänna vägen som är i bruk. Begreppet bostad har behandlats i kapitel 3.4.

6.5 Tillfällig inkvartering

Den fjärde förutsättningen för att kunna tillämpa 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen är att löntagaren på grund av en resa till arbetsstället har övernattat i tillfällig inkvartering som är nödvändig på grund av arbetsställets läge. Tillfällig inkvartering är till exempel logi på hotell, i baracker, i gemensam inkvartering eller i husvagn. Även en hyresbostad kan utgöra tillfällig inkvartering, om löntagarens egentliga hem finns på något annat ställe (RP 112/2008). I en tillfällig inkvartering kan flera personer bo samtidigt. Det har ingen betydelse huruvida bostaden har ordnats av arbetsgivaren eller om löntagaren själv har hyrt den.

En tillfällig inkvartering ger i allmänhet upphov till ökade levnadskostnader för en löntagare. Kännetecknande för tillfällig inkvartering är även att löntagarens familj inte bor i den aktuella inkvarteringen. Bostadslägenheten eller villan där löntagaren bor med sin familj är inte den typ av tillfällig inkvartering som avses i lagen. En lägenhet som löntagaren köpt på arbetsorten är inte tillfällig inkvartering.

6.6 Exempel på situationer

Enligt bestämmelserna i 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen kan skattefria resekostnadsersättningar betalas ut redan för arbete på det första arbetsstället, om de förskrivna förutsättningarna i lagrummet uppfylls. I följande exempel konkretiseras denna situation.

Om en löntagare dagligen åker från sitt hem till ett arbetsställe, kan inga skattefria resekostnadsersättningar enligt denna bestämmelse betalas ut till hen. Ett undantag utgörs av sådan situation, där löntagaren måste under kommenderingen flytta över till ett annat arbetsställe och återvänder därefter till det ursprungliga kommenderingsstället. För en ny kommendering som avbryter någon annan kommendering har ingen maximitid fastställts.

Om en löntagare kommenderas till olika arbetsställen så att man inte kan veta huruvida personen återvänder till det tidigare stället, avgörs resekostnadernas skattefrihet enligt arbetsstället utgående från avståndet och övernattning.

6.7 Löntagare som mellan kommenderingarna arbetar på arbetsgivarens verksamhetsställe

Om arbetsgivaren har ett verksamhetsställe, till exempel en monteringshall eller en verkstad, är detta den egentliga arbetsplatsen för de löntagare som arbetar där stadigvarande eller regelbundet mellan kommenderingar. I detta fall tillämpas på löntagarens arbetsresor de bestämmelser om resor till ett särskilt arbetsställe som tas upp i kapitel 5 ovan. För denna typ av löntagare utgör de resor arbetsresor som hen tillfälligt gör till ett särskilt arbetsställe.

Endast det att arbetsgivaren har ett verksamhetsställe har ingen betydelse, om löntagaren inte arbetar där överhuvudtaget. En inskolningsperiod på några dagar före kommenderingen betraktas inte som arbete. I denna situation bestäms arbetstagarens rätt till skattefria resekostnadsersättningar enligt principerna för en arbetskommenderingsresa som lagts fram i kapitel 6 ovan.

I lagen fastställs ingen exakt tidsfrist för arbetet på arbetsgivarens verksamhetsställe mellan kommenderingarna för att detta ska betraktas som den egentliga arbetsplatsen. Arbetet på arbetsgivarens verksamhetsställe kan vara mindre omfattande än under kommenderingarna. Likaså kan löntagaren ka konsekutiva kommenderingar, utan att arbeta på arbetsgivarens verksamhetsställe mellan dessa. Om en löntagare inte återvänder till arbetsgivarens verksamhetsställe inom ramen för de tidsgränser för tillfälligt arbete som fastställs i 72 a § i inkomstskattelagen, är inte arbetsgivarens verksamhetsställe längre hens egentliga arbetsplats. På hens arbete börjar man då tillämpa 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen.

Arbetsgivaren kan inte alltid i förväg veta var arbetsobjekten kommer att finnas eller hur ofta en viss arbetstagare behövs på det egna verksamhetsstället. Ifall man inte vet om löntagaren återvänder till sin egen arbetsgivares verksamhetsställe, anses detta vara hens egentliga arbetsplats fram till början av en kommendering som föregås av en tidsfrist som överskrider den som avses i 72 a § i inkomstskattelagen.

6.8 Skattefria resekostnadsersättningar för arbetskommenderingsresor

Om en löntagare gör en arbetsresa som avses i 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen, kan arbetsgivaren utbetala skattefria ersättningar för alla kostnader som tas upp i 71 § i inkomstskattelagen, om förutsättningarna i kostnadsbeslutet uppfylls. De skattefria ersättningarna omfattar färdkostnadsersättningar, dagtraktamente, måltidsersättning och ersättning för inkvartering.

De skattefria färdkostnadsersättningarna omfattar alla kostnader för resor som gjorts i anknytning till arbetet. Ersättningar för kostnader som orsakats av resor mellan löntagarens tillfälliga inkvartering och särskilda arbetsställe är således också skattefria. Skattefri kostnadsersättning utgör dock inte ersättning för en fritidsresa som görs under löntagarens arbetsresa.

7 Veckoslutsresor och andra motsvarande resor (ISkL 72 § 4 mom.)

7.1 Begränsningar för skattefrihet

Veckoslutsresor och andra motsvarande resor som företas under en arbetskommendering står utanför begreppet arbetsresa (72 § 4 mom. i ISkL). Med veckoslutsresor avses resor som löntagaren gör mellan bostaden och arbetsstället när arbetsveckan har börjat samt resor mellan arbetsstället och bostaden när arbetsveckan tar slut.

Andra motsvarande resor är till exempel fritidsresor som görs vid någon annan tidpunkt än under veckoslut. Även då när arbetstagarna har förlängd arbetsvecka eller arbetstid och är lediga till exempel var fjärde vecka, likställs en resa som görs till hemmet under den lediga veckan med en veckoslutsresa.

Veckoslutsresor betraktas inte som arbetsresor, och därför kan arbetsgivaren inte betala ut skattefria ersättningar för kostnaderna som dessa ger upphov till. Till exempel färdkostnadsersättningar som en veckoslutsresa ger upphov till eller ett dagtraktamente för en veckoslutsresa utgör inte skattefri inkomst.

I fråga om veckoslutsresor eller andra motsvarande resor upphör rätten till dagtraktamente när löntagaren lämnar det särskilda arbetsstället eller ett inkvarteringsställe i närheten av detta, beroende på från vilket ställe veckoslutsresan har börjat. På motsvarande sätt börjar rätten till dagtraktamente när löntagaren återvänder till någotdera stället. Om löntagaren tillbringar veckoslutet på orten där det särskilda arbetsstället finns, betalas ut ett skattefritt dagtraktamente för denna tid.

Syftet med begränsningen gällande veckoslutsresor är att utesluta resor som företas under en arbetskommendering från begreppet arbetsresa. Av denna anledning är arbetsresor resor till ett särskilt arbetsställe när arbetet börjar och slutar samt resor från ett särskilt arbetsställe till ett annat. En veckoslutsresa eller någon annan resa är en arbetsresa även när kommenderingen avbryts på det sätt som beskrivs i följande avsnitt för ett veckoslut eller någon annan motsvarande period.

7.2 Avbrott i kommenderingen

Begränsningarna av skattefriheten gällande veckoslutsresor och andra motsvarande resor tillämpas inte om arbetskommenderingen upphör. Om kommenderingen avbryts för ett veckoslut, betraktas en veckoslutsresa som löntagarens arbetsresa. Det väsentliga med tanke på kostnadsersättningar för veckoslutsresor och andra motsvarande resor är således huruvida kommenderingen fortsätter utan avbrott eller om den avbryts exempelvis under veckoslut.

En arbetskommendering avbryts, om arbetsgivaren inte har ordnat inkvartering för löntagaren under veckoslut. En arbetskommendering avbryts till exempel när löntagaren bor på hotell eller pensionat, och rummet har reserverats enbart för nätterna mellan arbetsdagarna. Med stöd av högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD 2015:122 ordnar arbetsgivaren inte inkvartering för arbetstagaren, om arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om att kommenderingen avbryts och löntagaren har de facto lämnat inkvarterings-/arbetsstället för veckoslutet. Samma principer kan tillämpas också när arbetstagaren själv har skaffat sig en hyresbostad på arbetsorten.

Parternas uppfattning om att kommenderingen avbrutits kan framgå till exempel uttryckligen av villkoren i arbetsavtalet eller av att dagtraktamente inte betalats ut för veckoslut.

De ovannämnda principerna tillämpas också på andra resor som kan likställas med veckoslutsresor (se kapitel 7).

En arbetskommendering har ansetts ha avbrutits, trots anordnade av inkvartering, under sjukledigheter och semester samt under helgdagar. De kostnader som dessa resor orsakat kan ersättas av arbetsgivaren skattefritt.

Om löntagarens arbetskommendering inte avbryts under veckoslutet kan hen exempelvis inte skattefritt få kollektivavtalsenlig kostnadsersättning för resorna mellan kommenderingsorten och sitt hem.

8 Resekostnadsersättningar

8.1 Skattefria ersättningar

Bestämmelser om skattefria resekostnadsersättningar ingår i 71 § i ISkL. Enligt bestämmelsen är skattepliktig inkomst inte kostnadsersättningar för resor, dagtraktamenten, måltidsersättningar och ersättningar för inkvartering som arbetsgivaren har betalat för arbetsresor. Arbetsgivaren kan betala skattefria kostnadsersättningar eller skäliga logiersättningar för resor som arbetstagaren gör till sin sekundära arbetsplats (71.1 § i ISkL). Olika skattefria ersättningar behandlas i detalj nedan i kapitlet 8.2–8.7.

Förteckningen över skattefria ersättningar i 71 § i ISkL är uttömmande. Andra ersättningar än de som enligt lagrummet är skattefria utgör således skattepliktig inkomst.

Arbetsgivaren kan betala ut resekostnadsersättningar skattefritt antingen utöver den avtalade lönen eller som en del av avtalet om totallön. I avtalet om totallön är lönebeloppet detsamma oberoende av om arbetsgivaren ersätter arbetstagaren för de resekostnader som orsakats av arbetet. I situationer med avtal om totallön ska det i arbetsavtalet klart specificeras vilka element arbetstagarens totallön består av och hur den beräknas. Då är dagtraktamenten och kilometerersättningar som betalats i enlighet med Skatteförvaltningens kostnadsbeslut och arbetsavtalet skattefri inkomst för arbetstagaren (HFD 2022:72). Beloppet av resekostnader dras av från totallönen före förskottsinnehållningen verkställs.

8.1.1 Personer som har rätt till skattefria ersättningar

Enligt 71 § 1 mom. i ISkL är resekostnadsersättningarna skattefria endast när arbetsgivaren ersätter en löntagare i anställning i tjänste- eller arbetsförhållande för kostnader. Med arbetsgivare likställs även utbetalare av personligt arvode som avses i 13 § 1 mom. 2 punkten i FörskUL, även om resekostnadsersättningens mottagare inte är anställd av utbetalaren. Dessa personliga arvoden omfattar

• mötesarvoden
• personliga föreläsnings- och föredragsarvoden
• arvoden för medlemskap i förvaltningsorgan
• arvode till verkställande direktör
• lön som lyfts av en bolagsman i ett öppet bolag eller ett kommanditbolag
• ersättning för förtroendeuppdrag.

Förteckningen över personliga arvoden är uttömmande. Ersättningar för kostnader kan emellertid på basis av en specialbestämmelse i 71 § 3 mom. i ISkL under vissa förutsättningar betalas ut även för en resa som gjorts till förmån för ett allmännyttigt eller ett delvis skattefritt samfund (se närmare kapitel 9 nedan). I beskattningspraxis har man vedertaget ansett att de kostnadsersättningar som betalas ut till mottagaren av ett idrottararvode är skattefria, även om ersättningar som anknyter till idrottararvodet inte uttryckligen enligt lag är skattefria.

En aktieägare i ett aktiebolag eller en delägare i ett personbolag kan arbeta för sitt bolag utan att lyfta lön för sitt arbete. Oavsett detta kan man betala skattefria resekostnadsersättningar för arbetsresor som delägaren gjort för bolaget. Också i detta fall krävs det att de allmänna kraven för att betala skattefria kostnadsersättningar uppfylls.

En löntagare gör eventuellt en arbetsresa för ett bolag som hör till samma koncern som hens arbetsgivare, dvs. en koncern som avses i 1 kap. 6 § i bokföringslagen (1336/1997). Om det andra koncernbolaget ersätter kostnaderna för denna typ av resa, kan ersättningen likställas med en ersättning som betalas av arbetsgivare. Avdragsgiltigheten av kostnadsersättningar i arbetsgivarens beskattning måste avgöras som en separat fråga.

I vissa situationer har staten ett förfarande som innebär att kostnaderna för en arbetsresa ersätts av ett ämbetsverk eller en inrättning i den stat där löntagaren har en anställning i arbets- eller tjänsteförhållande. Staten är i sin helhet en och samma juridiska person, vilket innebär att det även i dessa situationer är fråga om kostnader som ersätts av arbetsgivaren. Motsvarande principer kan också tillämpas när kostnaderna ersätts av något annat verk eller någon annan inrättning i samma kommun eller samkommun.

I andra situationer än de ovan nämnda kan en ersättning av resekostnaderna från någon annan än den egna arbetsgivaren inte i princip vara skattefri.  Se även kapitel 10 om särskilda situationer.

Behandlingen av kostnadsersättningar i beskattningen avgörs alltid löntagarspecifikt. Av denna anledning kan löntagare som arbetar på samma arbetsplats vara berättigade till olika skattefria resekostnadsersättningar. Detta kan till exempel bero på hur länge arbetet varar på den aktuella arbetsplatsen eller på avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen. Avvikelsen kan även bero på att den ena arbetstagaren har en egentlig arbetsplats annorstädes och att den andra personens arbetsgivare inte har några lokaler överhuvudtaget.

8.1.2 Maximibelopp av skattefri ersättning

Enligt 73 § 1 mom. i ISkL meddelar Skatteförvaltningen årligen på förhand närmare föreskrifter om grunderna för och beloppen av skattefria ersättningar för resekostnader i beslutet om skattefria resekostnadsersättningar (s.k. kostnadsbeslutet).

De belopp som fastställts i kostnadsbeslutet är maximibeloppen av de skattefria ersättningar som arbetsgivaren betalar. Om arbetsgivaren utbetalar ersättningar till ett högre belopp än det som anges i beslutet, utgör ersättningen som utbetalas av arbetsgivaren skattefri inkomst endast upp till det beslutenliga beloppet. Den överstigande delen av ersättningen utgör skattepliktig förvärvsinkomst för löntagaren (lön).

Arbetsgivaren kan betala löntagaren ersättningar till ett lägre belopp än maximibeloppen i Skatteförvaltningens beslut. Arbetsgivaren kan å andra sidan tillämpa strängare villkor än det som förutsätts i kostnadsbeslutet då det gäller utbetalning av ersättningar. Endast det ersättningsbelopp som betalas ut av arbetsgivaren till löntagaren är i detta fall skattefritt.

8.1.3 Arbets- och tjänstekollektivavtal och kostnadsbeslutet

Då det gäller anställning i arbets- och tjänsteförhållande tillämpas två olika uppsättningar av normer när man betalar ut kostnadsersättningar. De ersättningar som utbetalas fastställs på basis av ett arbets- eller tjänstekollektivavtal. Beskattningen av ersättningarna avgörs dock på basis av inkomstskattelagen och Skatteförvaltningens kostnadsbeslut. Bestämmelserna i arbets- eller tjänstekollektivavtalet leder dock inte till att ersättningarna blir skattefria. Å andra sidan förpliktar kostnadsbeslutets bestämmelser inte arbetsgivaren att betala ut ersättningar.

Arbets- eller tjänstekollektivavtalen och kostnadsbeslutet har huvudsakligen samma innehåll. Om bestämmelserna i arbets- eller tjänstekollektivavtalet är strängare än i kostnadsbeslutet, uppkommer det i allmänhet inte några praktiska problem. Den utbetalda ersättningen är i sin helhet skattefri. Om däremot bestämmelserna i arbets- eller tjänstekollektivavtalet är lindrigare jämfört med kostnadsbeslutet, är den utbetalda ersättningen eller en del av den skattepliktig.

Det bör också observeras att den i arbets- eller tjänstekollektivavtalet avsedda anställningsplatsen inte är en sådan egentlig arbetsplats som avses i beskattningen, om löntagaren de facto inte arbetar på den aktuella platsen. Ett dagtraktamente är således inte automatiskt skattefritt till följd av att löntagaren arbetar någon annanstans än på den i arbets- eller tjänstekollektivavtalet avsedda anställningsorten.

8.2 Färdkostnader

8.2.1 Färdkostnadsersättningar

Enligt 7 § 1 mom. i Skatteförvaltningens kostnadsbeslut avses med färdkostnadsersättning för arbetsresa ersättning för rese-, plats- och sovplatsbiljetter samt andra med dem jämförliga till det egentliga resandet hörande oundgängliga kostnader.

Färdkostnadsersättningar är också de i 9 § i kostnadsbeslutet fastställda färdkostnadsersättningarna, dvs. kilometerersättningar, som betalas ut för en arbetsresa för vilken löntagaren har använt ett fordon som hen äger eller innehar.

Enligt 7 § 2 mom. i kostnadsbeslutet anses såsom färdkostnadsersättning även ersättning för transport av arbetsredskap och andra sådana föremål, som löntagaren måste föra med sig.

De skattefria färdkostnadsersättningarna omfattar också parkeringskostnader som uppstår under en arbetsresa.

8.2.2 Ersättningar för resebiljetter

I 8 § i kostnadsbeslutet föreskrivs att maximibeloppet för färdkostnadsersättning som erläggs för en arbetsresa som löntagaren företagit med något annat fordon än det som hen äger eller innehar, är det samma som framgår av verifikat eller annan tillförlitlig utredning som en trafikidkare gett och med vilket löntagaren kan påvisa att hen betalat sina färdkostnader. Bestämmelsen tillämpas på arbetsresor som gjorts med exempelvis kollektivtrafikmedel eller taxi.

8.2.3 Skattefri kilometerersättning för användning av egen bil

Skatteförvaltningen fastställer beloppet av kilometerersättningarna separat för en bil som löntagaren äger eller innehar och för en bruksförmånsbil. Kilometerersättning för egen bil kan även betalas ut när arbetskörningar görs med exempelvis en familjemedlems eller en bekant persons bil. Det väsentliga är att det inte är fråga om en bil som av arbetsgivaren som betalar ut ersättningen ställts till förfogande som en fri bilförmån eller på något annat sätt för löntagaren.

8.2.4 Höjning av kilometerersättning

Kilometerersättningen som betalas för användning av egen bil kan höjas i vissa fall. Grunderna för höjningen tas upp i 9 § 1 mom. i kostnadsbeslutet. Grunderna för höjningen är bland annat transport av släpvagn, husvagn, raststuga eller motsvarande tung last kopplad till bilen, bilfärder längs skogsbilväg samt transport av tung last i bil.

Höjningar enligt 9 § 1 mom. i kostnadsbeslutet är maximibelopp, det vill säga grunden för var och en höjning kan tillämpas endast en gång för varje körd kilometer. Beloppet i cent multipliceras således inte med antalet föremål, även om löntagaren transporterar många tunga föremål.

Ett undantag från det ovan nämnda är den höjning som betalas för transport av personer. Denna beror på antalet personer som transporteras.

Höjningen gäller endast ersättningar som betalas ut för arbetskörningar som har gjorts med en bil som löntagaren äger eller innehar. Kilometerersättning för bruksförmånsbil höjs inte.

8.2.5 Bilförmån och kilometerersättningar

En arbetsgivare som gett en löntagare en fri bilförmån kan inte betala ut skattefria kilometerersättningar för arbetskörningar som löntagaren gjort med en bil som hen fått som en naturaförmån.

En löntagare som fått en fri bilförmån från sin arbetsgivare kan med en bil som hen fått som en bilförmån göra arbetsresor också för andra arbetsgivares räkning. Vid beräkningen av bilförmånens värde är dessa körningar privata körningar. Kilometerersättningar som betalats av andra arbetsgivare är skattefria, om körkilometerna på tillbörligt sätt har beaktats som privatkörning vid beräkning av värdet av bilförmånen (HFD 1991-B-520).

Om en löntagare har en bruksförmånsbil som avses i beslutet om naturaförmåner och själv betalar bränslekostnaderna under en arbetsresa, kan arbetsgivaren som beviljat bilförmånen till hen betala ut en kilometerersättning i enlighet med 9 § 3 mom. i kostnadsbeslutet. Om arbetstagaren har beviljats bruksförmånsbil av en arbetsgivare men gör arbetsresor för en annan arbetsgivares räkning med denna bil, kan den andra arbetsgivaren som färdkostnadsersättning till arbetstagaren betala det maximala belopp som fastställs i 9 § 1 mom. i Skatteförvaltningens årliga  beslut om skattefria resekostnadsersättningar. Arbetsresor för en annan arbetsgivares räkning är privata körningar för den arbetsgivare som beviljat bilförmånen.

8.2.6 Annat eget fordon än en bil

En löntagare kan också använda något annat fordon än en bil för att göra en resa som berättigar till skattefria kostnadsersättningar. I 9 § 1 mom. i kostnadsbeslutet har maximibeloppet av skattefria ersättningar fastställts för motorbåt, snöskoter, fyrhjuling, motorcykel och moped samt fordon som inte separat tas upp i förteckningen. Fordon som inte tas upp separat är bland annat cykel, elcykel, flygplan, helikopter och lastbil.

Det belopp i cent som tas upp i 9 § i kostnadsbeslutet är maximibeloppet av den skattefria ersättningen även i det fall att kostnaderna för användningen av ett fordon som inte separat tas upp i beslutet är betydligt högre än det nämnda beloppet. Denna situation är vanlig när en löntagare använder ett flygplan, en helikopter eller en lastbil för arbetsresorna.

8.3 Dagtraktamente

8.3.1 Förutsättningar för skattebefrielse

Arbetsgivaren kan i form av ett dagtraktamente ersätta rimligt ökade måltids- och andra levnadskostnader som en arbetsresa ger upphov till (10 § i kostnadsbeslutet). I kostnadsbeslutet har maximibeloppet av två olika dagtraktamenten fastställts: heldagtraktamente (en arbetsresa som tar mer än 10 timmar) och partiellt dagtraktamente (en arbetsresa som tar mer än 6 timmar). Förutsättningen för att dagtraktamentet ska vara skattefritt är att det krav på avstånd som satts upp i kostnadsbeslutet uppfylls och att arbetsresan tar en viss tid (11 § i kostnadsbeslutet).

Förutsättningen för att dagtraktamentet ska vara skattefritt är att det särskilda arbetsstället finns på mer än 15 kilometers avstånd från stället där resan påbörjas. En arbetsresa kan börja från bostaden, arbetsbostaden, från inkvarteringsstället på den sekundära arbetsorten, från egentlig eller sekundär arbetsplats. Om löntagaren besöker olika särskilda arbetsställen under samma arbetsresa, uppfylls avståndskravet för hela arbetsresan, om avståndet mellan den längsta destinationen och det ställe där resan har påbörjats är mer än 15 kilometer. Ett särskilt arbetsställe ska dessutom alltid finnas på minst 5 kilometers avstånd från alla ovan uppräknade ställen. Utbetalningen av ett skattefritt dagtraktamente förutsätter inte att en kommungräns överskrids.

Arbetsresan måste dessutom ta en viss tid för att ett skattefritt dagtraktamente ska kunna betalas ut. Heldagtraktamentet är skattefritt, om arbetsresan tagit över 10 timmar. Det partiella dagtraktamentet är skattefritt, om arbetsresan tagit över 6 timmar. Om arbetsresan tagit mer än ett dygn (24 konsekutiva timmar), kan arbetsgivaren för varje resedygn betala ut ett skattefritt dagtraktamente till löntagaren. Med ett resedygn avses en period på 24 timmar som börjar när löntagaren inleder arbetsresan.

När resan slutar kan man för det sista ofullständiga resedygnet betala ut ett partiellt dagtraktamente, om tiden som använts för resan överskrider det sista hela resedygnet med minst två timmar. Heldagtraktamente kan betalas ut, om det ofullständiga resedygnet blir längre än 6 timmar.

8.3.2 Kombination av fritid med en arbetsresa

En löntagare kan kombinera sin arbetsresa med fritidsaktiviteter, till exempel tillbringa veckoslutet på orten för det särskilda arbetsstället eller resa till orten en dag i förväg för att tillbringa sin lediga tid där. Om det med tanke på arbetsuppgifterna inte är nödvändigt med en extra vistelse på orten, kan inget skattefritt dagtraktamente och inte heller en skattefri ersättning för inkvartering betalas ut för den aktuella perioden. Rätten till dagtraktamente börjar när arbetsuppgifterna börjar och upphör när arbetsuppgifterna upphör. Den tid som löntagaren använt för resan till och från det särskilda arbetsstället kan dock räknas in i rätten till dagtraktamente. Färdkostnaderna kan ersättas enligt de verkliga kostnaderna.

Om förlängningen av resetiden inte ger upphov till extra kostnader för arbetsgivaren, får löntagaren inte heller någon skattefri förmån när hen firar sin fritid på en destination dit hen gjort en arbetsresa. Till exempel när ett bolag sände en av sina arbetstagare till London för en tre dagars studieresa, och i stället för att välja reguljära flygresor valde en 8 dagars charterresa som var förmånligare, fick löntagaren inte någon skattepliktig förmån. Arbetsgivaren betalade dagtraktamente endast för kursdagarna och två resedygn (HFD 1982-II-579).

Om en löntagare blir tvungen att på arbetsgivarens order stanna på arbetsresedestinationen eller resa dit i förväg, ger inte heller den inkvartering och det dagtraktamente som arbetsgivaren betalat upphov till någon skattepliktig förmån för löntagaren. Om löntagaren stannar på arbetsresedestinationen för att fira fritid av någon annan orsak än på arbetstagarens order, kan inget skattefritt dagtraktamente betalas ut till löntagaren för dessa dagar.

8.3.3 Halvering av dagtraktamentet

Syftet med dagtraktamentet är att det ska ersätta ökade levnadskostnader som en arbetsresa gett upphov till. Den mest betydande kostnadsposten som ersätts med dagtraktamentet är kostnaderna som måltiderna ger upphov till.

Måltiderna anses inte medföra några kostnader, om löntagaren får fria måltider under arbetsresan. Antalet fria måltider påverkar beloppet av dagtraktamentet. Heldagtraktamentet halveras om löntagaren får två eller fler fria måltider under en arbetsresa som berättigar till heldagtraktamente. En fri måltid har således ingen inverkan på beloppet av heldagtraktamentet, och dagtraktamentet halveras inte. Däremot halveras ett partiellt dagtraktamente redan om löntagaren får en fri måltid.

En fri måltid som påverkar beloppet av det skattefria dagtraktamentet är till exempel en måltid som ingår i priset på ett kurspaket eller en resebiljett. En måltid som ingår i priset på en resebiljett är till exempel en lunch eller middag som serveras på en flygresa. En måltid som löntagaren i egenskap av arbetsgivarens representant intagit tillsammans med en kund ska tas i beaktande då dagtraktamentets skattefria maximibelopp utreds. Om en löntagare däremot under en arbetsresa betalar en måltid med lunchkuponger som hen fått som en måltidsförmån, påverkar inte denna måltid det skattefria beloppet av dagtraktamentet.

Om löntagaren själv betalar en del av en måltid, är det inte fråga om en fri måltid. Den andel som arbetsgivaren betalat av en måltid dras i detta fall av från beloppet som arbetsgivare skattefritt kan betala ut i form av dagtraktamente till löntagaren. Till exempel när den andel av en måltid som arbetsgivaren betalar är 10 euro, minskar beloppet av dagtraktamentet som kan betalas ut till löntagaren med 10 euro. Om den andel som arbetsgivaren betalar för måltider är mer än hälften av det utbetalda dagtraktamentet, är det dock tillåtet enligt Skatteförvaltningens beslut att betala ett halvt dagtraktamente. Om exempelvis arbetstagaren är berättigad till ett partiellt dagtraktamente (19 €) och arbetstagaren betalar 5 € för måltiden och arbetsgivaren 15 €, kan man betala arbetstagaren hälften av ett partiellt dagtraktamente (9,5 €) i stället för 4 euro.

Arbetsgivaren kan inte alltid ha vetskap om fria måltider som till exempel någon av hens kunder bjudit löntagaren på. Löntagaren ska på eget initiativ beakta dessa måltider när hen gör sin reseräkning.

8.3.4 Hotellfrukost eller en frukost som ingår i priset på en resebiljett

En hotellfrukost är inte en sådan måltid som avses ovan. Av denna anledning halveras inte det skattefria maximibeloppet av dagtraktamentet, även om en löntagare får en frukost och en fri lunch på sin arbetsresa.

Frukostkostnaderna är dock kostnader som ska täckas med dagtraktamentet. I princip kan arbetsgivaren inte betala ut ett skattefritt dagtraktamente till fullt belopp och kostnaderna för en separat frukost. En frukost som ingår i priset på ett hotellrum eller en resebiljett beaktas dock inte som en post som ska täckas med dagtraktamentet. Priset på en frukost som ingår i priset på ett hotellrum eller en resebiljett avdras således inte från beloppet av dagtraktamentet som kan betalas ut skattefritt.

Frukost ingår i hotellpriset när ett hotell fakturerar frukosten oavsett om kunden använder denna tjänst eller inte. I detta fall har det ingen betydelse om hotellet på grund av bestämmelserna i mervärdesskattelagen specificerar andelarna för rummet och frukosten. Frukost kan anses ingå i priset på rummet även när arbetstagaren har ett avtal med hotellet eller hotellkedjan om ett totalt pris som avviker från listpriserna och som även inkluderar frukost.

Om frukost inte ingår i priset på ett hotellrum eller en resebiljett, är frukostens pris en kostnad som ska täckas med dagtraktamentet. Priset på en frukost som betalas av arbetsgivaren dras i detta fall av från beloppet som arbetsgivaren skattefritt kan betala ut som ett dagtraktamente till löntagaren. Om arbetsgivaren betalar ut maximibeloppet av dagtraktamentet till löntagaren och ersätter priset på frukosten, är priset på frukosten skattepliktig lön för löntagaren.

8.4 Utlandsdagtraktamente

8.4.1 Allmänt

Maximibeloppet av ett dagtraktamente som betalas ut för arbetsresor till utlandet fastställs årligen i kostnadsbeslutet. Största delen av dagtraktamentena har fastställts för stater. Om ett område som hör till en stat har en kostnadsnivå som i väsentlig grad avviker från kostnadsnivån i den aktuella staten, kan man för dessa områden fastställa ett annat dagtraktamente. Dessa områden är till exempel Madeira (Portugal) och Kanarieöarna (Spanien).

För vissa städer har också ett separat dagtraktamente fastställts. Dessa städer är till exempel London, S:t Petersburg, New York och Hongkong. I samtliga fall är dagtraktamentet högre än i den stat där området eller staden finns. Dagtraktamentena för städer tillämpas på samma sätt som dagtraktamentena för länder och områden. Om till exempel ett resedygn under en arbetsresa till England avslutas i London, har löntagaren rätt att för detta resedygn få dagtraktamentet som gäller för London även om arbetet utförs på något annat ställe i England.

8.4.2 Utlandsdagtraktamentets belopp

Beloppet av dagtraktamentet bestäms enligt det land och det område där ett resedygn i utlandet avslutas. Med ett resedygn avses en period på 24 timmar. Perioden är inte bunden till ett kalenderdygn. Resedygnen räknas enligt tiden i avreselandet, och räkningen påverkas inte av att man förflyttar sig från en tidszon till en annan.

Om ett resedygn avslutas på ett fartyg eller ett flygplan, bestäms dagtraktamentet enligt det land varifrån fartyget eller flygplanet senast har avgått, och när Finland är avreselandet enligt det land dit fartyget eller flygplanet först anländer.

Om man återvänder till Finland så att det sista hela resedygnet avslutats i utlandet eller på ett fartyg eller ett flygplan som avgått från utlandet, kan ett skattefritt dagtraktamente enligt detta land betalas ut till löntagaren, om den tid som resan tagit överskrider det senaste hela resedygnet med mer än 10 timmar eller hälften av dagtraktamentet för avreselandet, om den ovan nämnda överskridningen är mer än 2 timmar.

Om det senaste hela resedygnet avslutas i Finland, kan man till löntagaren betala ut en skattefri ersättning enligt grunderna för ett inrikes dagtraktamente för den tid som överskrider det sista hela resedygnet.

Om det under en flygresa görs en så kallad teknisk mellanlandning eller ett planbyte så att resenären inte lämnar terminalen, påverkar detta inte hur resedygnet och dagtraktamentet bestäms.

I fråga om arbetsresor till utlandet som tar under 24 timmar har löntagaren rätt till dagtraktamentet för det aktuella landet, om resan har tagit minst 10 timmar. Om den totala resetiden är kortare än 10 timmar, tillämpar man bestämmelserna om inrikes dagtraktamenten.

Om en löntagares egentliga arbetsplats finns i utlandet, kan ett utlandsdagtraktamente för en resa i utlandet betalas ut till hen i det fall att arbetsresan tar mer än tio timmar. Om resan tar totalt 10 timmar, kan ett partiellt dagtraktamente för Finland betalas ut till hen.

8.4.3 Halvering av utlandsdagtraktamente

Ett utlandsdagtraktamente halveras, om löntagaren under ett resedygn får två fria måltider eller två måltider som ingår i priset på en resebiljett eller ett hotellrum. Ett halverat utlandsdagtraktamente behöver inte halveras för ofullständiga resedygn, även om löntagaren får en gratis måltid under denna tid.

Om en löntagare gör en resa till utlandet, och denna tar under 10 timmar, har hen rätt att få ett partiellt inrikes dagtraktamente. I detta fall tillämpas bestämmelserna om inrikes dagtraktamente, vilket innebär att det partiella dagtraktamentet halveras, om löntagaren får en fri måltid.

8.4.4 Hotellfrukost utomlands

En hotellfrukost ingår inte nödvändigtvis i priset på ett hotellrum utomlands. I dessa situationer är hotellfrukosten en kostnad som ska täckas med dagtraktamentet. En hotellfrukost som man fått i utlandet är inte en sådan måltid som avses i naturaförmånsbeslutet. Se närmare uppgifter i kapitel 8.3.4 ovan.

8.5 Gränsöverskridningspenning

Förutsättningen för en skattefri gränsöverskridningspenning är att löntagaren dagligen har gjort en arbetsresa till ett område utanför Finland för att där arbeta för en finländsk arbetsgivares räkning i exceptionella förhållanden. Dessutom förutsätts det att ett dagtraktamente inte betalas för resan.

Tidsfristen som avses i 72 a § i inkomstskattelagen tillämpas också på gränsöverskridningspenningen. Om arbetet fortsätter för denna period, är det inte längre fråga om en arbetsresa som företas till ett särskilt arbetsställe, och gränsöverskridningspenning kan således inte betalas ut skattefritt.

8.6 Måltidsersättning

Arbetsgivaren kan betala ut en måltidsersättning skattefritt för arbetsresor för vilka ett dagtraktamente inte kan betalas ut till löntagaren, till exempel när de tids- eller avståndskrav som satts upp för dagtraktamentet inte uppfylls. Förutsättningen är att löntagaren inte har möjlighet att under måltidspausen inta en måltid på den sedvanliga restaurangen, och ingen måltid har ordnats till exempel som en måltid som bekostats av arbetsgivaren och som ingår i ett kurspaket. (ISkL 71 § 1 mom. och kostnadsbeslutet 14 §.)

En person som utför rörligt arbete har på grund av arbetets natur inte nödvändigtvis något vanligt måltidsställe. Om hen inte har något sådant och arbetsgivaren inte har erbjudit någon måltidsförmån, kan arbetsgivaren betala måltidsersättning skattefritt för arbetsresor som en sådan arbetstagare gör för att utföra det rörliga arbetet.

Om måltidsersättning till löntagare som arbetar i en specialbransch bestäms i ISkL 71 § 2 mom. Läs mer i anvisningen Resekostnader för arbetstagare inom specialbranscher.

Om arbetsgivaren har ordnat löntagarens kostförmån med ett riktat betalmedel (till exempel lunchsedel eller -kort), betraktas som löntagarens sedvanliga matställe vilket som helst matställe där måltiden kan betalas med ett riktat betalmedel. Om det riktade betalmedlet är tillgängligt för löntagaren även under arbetsresor kan arbetsgivaren inte betala måltidsersättningar till löntagaren skattefritt.

Om en arbetstagare intar måltider på en arbetsresa på en plats där ett riktat betalmedel inte accepteras och det i närheten inte finns ett annat ställe där en måltid kan betalas med betalmedlet i fråga, anses inte arbetstagaren har möjlighet att äta på sitt sedvanliga matställe. Då kan arbetsgivaren betala skattefri måltidsersättning till arbetstagaren. I beskattningspraxis avses med närliggande måltidsställe ett ställe som är beläget inom en radie på cirka en kilometer.

Om en arbetstagare kan använda ett riktat betalmedel för att betala för måltider på en arbetsresa, kan arbetsgivaren inte betala skattefri måltidsersättning. Måltidsersättningen är då inte skattefri även om arbetsgivaren skulle av löntagaren ta ut ett belopp som motsvarar kostförmånens naturaförmånsvärde. Löntagaren anses ha möjlighet att inta måltider på sitt sedvanliga matställe även i de fall där arbetsgivaren har erbjudit ett riktat betalmedel till löntagaren, men löntagaren har inte börjat använda det.

Om arbetsresan tar så länge att löntagaren enligt 24 § i arbetstidslagen (872/2019) har rätt till en andra måltidspaus på en halv timme, kan en skattefri måltidsersättning betalas ut till hen. Denna rätt uppstår när arbetstiden överskrider 10 timmar per dygn. Två skattefria måltider kan således betalas ut när hela arbetsdagen, inklusive måltidspauserna, är längre än 11 timmar. Restiden beaktas inte vid beräkningen av arbetsdagens längd.

8.7 Ersättning för inkvarteringskostnader

8.7.1 Kostnader för inkvartering

Arbetsgivaren kan ersätta inkvarteringskostnaderna under en arbetsresa skattefritt. De kostnader som en inkvartering ger upphov till är vanligtvis kostnader som hotellinkvartering eller annan motsvarande inkvartering. Det bör dock observeras att eventuella telefon- eller minibarkostnader samt tvätteritjänster är kostnader som ska täckas med dagtraktamentet, även om de ingår i hotellfakturan. Om dessa också betalas av arbetsgivaren, minskar det skattefria maximibeloppet av dagtraktamentet med detta belopp.

Även sådana tjänster som till sin natur utgör levnadskostnader för löntagaren kan förknippas med inkvarteringen. En löntagare som tar in på ett hotell kan till exempel ha rätt att avgiftsfritt använda en motionssal på hotellet eller anlita hotellets transporttjänster. Om dessa tjänster ingår i inkvarteringspriset (med andra ord faktureras de inte separat), anses det inte att löntagarens levnadskostnader bekostas, och kostnaderna ger således inte upphov till en skattepliktig förmån för löntagaren.

Också kostnader för en hyresbostad som står till förfogande under en arbetsresa kan betraktas som kostnader för inkvartering. Om familjen till en löntagare som är på arbetsresa bor i bostaden, uppstår ingen naturaförmån för löntagaren, om det inte på grund av att familjen är med uppstår några extra kostnader för arbetsgivaren. 

De extra kostnader som familjens inkvartering ger upphov till leder till att löntagaren får en skattepliktig naturaförmån. I brist på annan utredning kan man i denna situation betrakta hälften av naturaförmånsvärdet som beräknas för den aktuella bostaden som värdet av den skattepliktiga naturaförmånen. Familjemedlemmarnas sporadiska besök till bostaden leder dock inte till att en naturaförmån bildas.

8.7.2 Nattresepenning

Beloppet av den maximala nattresepenningen fastställs i 17 § i kostnadsbeslutet. Nattresepenning kan utöver dagtraktamente för arbetsresa betalas ut i det fall att minst 4 timmar av resedygn berättigar till ett dagtraktamente infaller mellan klockan 21.00 och 7.00. Dessutom förutsätts det att arbetsgivaren inte har bekostat löntagarens inkvartering, fartygshytt eller sovvagnsbiljett.

Nattresepenningen är avsedd för situationer, där löntagaren under sin arbetsresa övernattar till exempel hos sina släktingar. Arbetsgivaren kan betala nattresepenning till arbetstagaren också när arbetstagaren övernattar i tillfällig inkvartering som hen ordnat själv, exempelvis i egen husvagn.

Den kan inte betalas ut till personer som arbetar på natten, till exempel väktare och musiker. Skattefri nattresepenning kan inte betalas ut för flygresor som företas på natten.

9 Resa som gjorts på uppdrag av ett allmännyttigt eller ett delvis skattefritt samfund (ISkL 71 § 3 mom.)

I regel kan skattefria resekostnadsersättningar utbetalas endast till en löntagare. Skattefriheten av kostnadsersättningar har dock i 71 § 3 mom. i inkomstskattelagen utvidgats så att den gäller resekostnadsersättningar som erhållits från sådana delvis skattefria samfund som avses i ISkL 21 § och sådana allmännyttiga samfund som avses i ISkL 22 § för resor som gjorts på uppdrag av samfundet då när ersättningsmottagaren inte står i ett arbetsförhållande till betalaren eller inte annars får lön för arbetet. På basis av bestämmelsen utgör ersättningar som betalats till frivilligarbetare skattefri inkomst med följande begränsningar:

• dagtraktamente för högst 20 dagar per kalenderår
• inkvarteringsersättning mot verifikat
• ersättning av verifikatbaserade resekostnader för användning av kollektivtrafik utan gräns i euro
• kilometerersättningar för högst 3 000 euro per kalenderår.

Förutsättningarna för att kostnadsersättningar ska vara skattefria är i huvudsak de samma som i fråga om kostnader som en löntagare fått ersättning för. Skattefrihet gällande ersättningar förutsätter till exempel att utbetalningen av dessa grundar sig på en ändamålsenlig reseräkning. De förutsättningar för en arbetsresa som föreskrivs i 72 § i inkomstskattelagen behöver dock inte uppfyllas för att ersättningarna ska vara skattefria. Färdkostnadsersättningar kan betalas till en frivilligarbetare även för resor från bostaden till den egentliga arbetsplatsen.

En mer ingående beskrivning av resekostnadsersättningar som betalas ut av allmännyttiga samfund och offentligrättsliga samfund finns i Skatteförvaltningens anvisningar Förskottsuppbördsfrågor gällande frivilligverksamhet i allmännyttiga samfund och offentliga samfund och Idrottsförening som prestationsbetalare.

10 Särskilda frågor

10.1 Resa till ett förvaltningsorgans möte

En ersättning som har betalats ut till en styrelsemedlem utgör lön (FörskUL 13 § 1 mom. 2 punkten), även om en medlem i ett förvaltningsorgan inte står i ett arbetsförhållande till samfundet eller någon annan organisation där hen är medlem i förvaltningsorganet. En medlem i ett förvaltningsorgan kan således få skattefria resekostnadsersättningar enligt samma villkor som andra löntagare. Till exempel en medlem i ett aktiebolags styrelse kan få ett skattefritt dagtraktamente för en resa som görs till ett styrelsemöte, om stället där styrelsemötet ordnas är hens särskilda arbetsställe och kilometer- och timgränserna enligt kostnadsbeslutet uppnås. Skattefria resekostnadsersättningar kan betalas ut även om styrelsemedlemmen inte skulle erhålla något arvode för sitt arbete i styrelsen.

Om den som intervjuas kommer till intervjun med egen bil, kan man i avsaknad av någon annan utredning som faktiska kostnader betrakta ett belopp enligt beslutet om avdrag för resekostnader. Som faktiska kostnader åren 2022–2023 kan man betrakta beloppet i ISkL 93 §, dvs. 0,30 €/km. Beslut om resekostnadsavdrag 2024 meddelas först i november–december. Fram till meddelandet om beslutet kan man som faktiska kostnader utgå från 0,28 €/km enligt Skatteförvaltningens beslut om grunderna för beräkning av förskottsinnehållningsprocent för löneinkomst.

De pensionärer och styrelseproffs som arbetar som medlemmar i ett förvaltningsorgan, men annars inte hos samfundet eller organisationen i fråga, arbetar i allmänhet på ett särskilt arbetsställe när de deltar i möten. De kostnadsersättningar som betalas ut till dem i dessa situationer är skattefria.

10.2 Ersättningar som betalas ut till en person som deltar i en anställningsintervju

En arbetsgivare som rekryterar arbetskraft kan ersätta resekostnader som föranletts av en resa till en anställningsintervju eller till ett lämplighetstest till alla dem som kallats till intervjun. Företaget kan betala de faktiska resekostnaderna (till exempel inkvartering och resebiljetter) skattefritt till alla som deltagit i anställningsintervjun. Om den som intervjuas kommer till intervjun med egen bil, kan man i avsaknad av någon annan utredning som faktiska kostnader betrakta ett belopp enligt beslutet om avdrag för resekostnader. Som faktiska kostnader åren 2022–2023 kan man betrakta beloppet i ISkL 93 §, dvs. 0,30 €/km.

För skattefrihetens del har det ingen betydelse om företaget betalar kostnaderna direkt till tjänsteleverantören eller om företaget ersätter kostnaderna mot verifikationer till den som intervjuats. Ersättningarnas skattefrihet påverkas inte heller av huruvida sökanden själv har sökt arbetsplatsen eller om initiativet har kommit från företaget.

Om sökanden anställs, kan arbetsgivaren betala även andra skattefria resekostnadsersättningar för intervjuresan (till exempel dagtraktamente enligt kostnadsbeslutet och kilometerersättning), även om det inte ännu finns något arbetsförhållande mellan parterna i detta skede.

10.3 Ersättningar som betalats till en arbetspraktikant

Vissa yrkesutbildningar inkluderar en obligatorisk arbetspraktik hos ett företag. Praktikplatsen kan ersätta praktikanten för till exempel kostnader för resor mellan hemmet och praktikplatsen eller erbjuda praktikanten gratis måltider. Närmare information om beskattning av ersättningar som betalats till en arbetspraktikant finns i anvisningen Beskattning av förmåner som beviljats och ersättningar som betalats till en arbetspraktikant.

10.4 Endast resekostnadsersättningar betalas

Enligt etablerad beskattningspraxis kan man till lön- och arvodestagare som avses i FörskUL 13 § i vissa undantagsfall betala skattefria resekostnadsersättningar även om de inte skulle erhålla någon lön eller något arvode för sitt arbete. Man kan ha kommit överens med till exempel en föreläsare eller en person som arbetar på ett välgörenhetsevenemang att något arvode inte går ut, utan man betalar endast ersättningar för resekostnaderna. I dessa situationer kan resekostnadsersättningarna betraktas som skattefria, om förutsättningarna för skattefrihet uppfylls.

En ägarföretagare kan arbeta för sitt bolag utan att ta ut lön. Ersättningar för resekostnader i anslutning till en arbetsresa som görs i bolagets ärenden kan dock betalas ut skattefritt till företagaren när förutsättningarna i kostnadsbeslutet uppfylls och företagaren upprättar en reseräkning över resorna.

Resekostnadsersättningarna kan dessutom betraktas som skattefria för vissa ersättningsmottagare som avses i speciallagar. Förutsättningen är att ersättningsmottagaren kan anses vara anställd i ett arbetsförhållande, om en speciallag inte tillämpas för hen. Till exempel i medlingsuppgifter som avses i lagen om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005) arbetar personer som inte får lön, men till vilka man betalar en kostnadsersättning enligt uppskattning och för längre resor resekostnadsersättningar som grundar sig på en reseräkning. Dessa ersättningar som betalas på basis av en reseräkning är skattefria enligt de förutsättningar som läggs fram i kostnadsbeslutet.

Ersättningar för resor som medlemmar i ett förvaltningsorgan gjort till ett möte har behandlats i kapitel 10.1.

10.5 Resekostnadsersättningar för en mottagare av arbetsersättning och bruksavgift

I inkomstskattelagen föreskrivs att endast resekostnadsersättningar som betalats ut av arbetsgivaren är skattefria. Resekostnadsersättningar som betalats ut till en mottagare av arbetsersättningar och bruksavgifter är således aldrig skattefria. Om exempelvis universitetet och opponenten har kommit överens om ett anställningsförhållande, kan universitetet betala ut skattefria resekostnadsersättningar till opponenten. Om parterna emellertid inte har kommit överens om ett anställningsförhållande, utgör den ersättning som betalats ut arbetsersättning och resekostnadsersättningarna är skattepliktiga (arbetsersättning). Gränsdragningen mellan lön och arbetsersättning har behandlats närmare i Skatteförvaltningens anvisning Lön och arbetsersättning i beskattningen.

Resekostnadsersättningar som hänför sig till fysiska personers arbets- och bruksersättningar är dock enligt Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning befriade från förskottsinnehållning. Om förskottsinnehållning verkställs på arbetsersättningen på grund av att mottagaren inte tagits upp i förskottsuppbördsregistret, kan resekostnadsersättningar betalas ut till en fysisk person utan att förskottsinnehållning verkställs.

Vid verkställandet av beskattningen läggs alla ersättningar på vilka förskottsinnehållning inte har verkställts till mottagarens inkomst, och mottagaren får dra av kostnaderna på basis av en utredning som hen lägger fram. En rörelseidkare och yrkesutövare får göra ett i 55 § i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet (360/1968) avsett avdrag för arbetsresor som gjorts utanför det sedvanliga verksamhetsområdet. Närmare information om tilläggsavdrag finns i Skatteförvaltningens anvisning Avdrag av rörelseidkares och yrkesutövares samt jordbruksidkares resekostnader.

10.6 Arbetsresor från löntagarens fritidsbostad

En löntagare påbörjar eventuellt en arbetsresa från sin fritidsbostad eller från något annat motsvarande ställe eller avslutar sin arbetsresa på det aktuella stället. Även för denna resa kan skattefria kostnadsersättningar betalas ut till löntagaren. Resan kan dock betraktas som en arbetsresa högst till den del den sträcka som löntagaren tillryggalägger och den tid hen använder för detta inte blir längre än i en situation där resan hade gjorts från löntagarens bostad. Till den del sträckan eller resetiden blir längre, är det fråga om ersättning för löntagarens levnadskostnader.

När en löntagare arbetar på ett särskilt arbetsställe övernattar hen eventuellt i sin fritidsbostad eller på något annat motsvarande ställe. Detta utgör inte ett hinder för att betrakta resan som en arbetsresa. De resekostnadsersättningar som betalas ut av arbetsgivaren för resorna mellan fritidsbostaden eller något annat motsvarande ställe och ett särskilt arbetsställe utgör skattefri inkomst. Resorna är dock arbetsresor högst till den del den sträcka som löntagaren företar och den tid hen använder för detta inte blir längre än i en situation där resan hade gjorts från löntagarens bostad.

Det anses inte att löntagaren är på en arbetsresa när hen vistas i sin fritidsbostad eller på något annat motsvarande ställe, utan arbetsresan anses avbrytas när löntagaren återvänder till sin fritidsbostad från ett särskilt arbetsställe. Dagtraktamente som betalas för vistelsen i fritidsbostaden utgör således inte skattefri inkomst, utan skattepliktig löneinkomst.

10.7 Resor som en distansarbetare gör till arbetsgivarens verksamhetsställe

Med distansarbete avses ett arrangemang, där arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om att löntagaren arbetar åtminstone en del av sin arbetstid annanstans än på arbetsgivarens verksamhetsställe, till exempel hemma eller i någon annan arbetslokal som hen själv har skaffat. Om arbetstagaren har rätt att välja om hen arbetar på distans eller vid arbetsgivarens verksamhetsställe, är hemmet inte den egentliga arbetsplatsen även om arbetet i huvudsak skulle utföras där.

Om arbetsgivaren och löntagaren har kommit överens om att löntagaren distansarbetar endast en del av sin arbetstid, till exempel några dagar i veckan, och varje vecka även arbetar på arbetsgivarens verksamhetsställe, är resorna till det aktuella verksamhetsstället fortsättningsvis resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen (HFD 2017:178), och då kan arbetsgivaren inte betala skattefria ersättningar för resekostnaderna till löntagaren för dessa resor.

Om arbetsgivaren och löntagaren däremot har kommit överens om att löntagaren arbetar hemma på distans och bara sporadiskt eller sällan vid arbetsgivarens verksamhetsställe, exempelvis i genomsnitt en dag per månad, är arbetsgivarens verksamhetsställe löntagarens särskilda arbetsställe och hemmet den egentliga arbetsplatsen. Då kan arbetsgivaren betala resekostnadsersättningar för resor till det särskilda arbetsstället skattefritt till löntagaren.

Arbetsgivaren och arbetstagaren kan komma överens om att löntagaren arbetar åtminstone hemma eller i någon annan arbetslokal som hen själv har skaffat. Om löntagaren emellertid besöker arbetsgivarens verksamhetsställe oftare än sporadiskt, är arbetsgivarens verksamhetsställe hens egentliga arbetsplats. Då är resorna till arbetsgivarens verksamhetsställe resor mellan bostaden och arbetsplatsen, och då kan arbetsgivaren inte betala skattefria resekostnadsersättningar utifrån dem.

10.8 Frilansare

Med frilansare avses en person som under årets lopp, även samtidigt, har flera arbets- eller uppdragsgivare. Till exempel redaktörer, fotografer, översättare och teateranställda kan arbeta på detta sätt.

Om en frilansare är anställd i ett arbetsförhållande eller om personliga löner eller arvoden som avses 13 § i lagen om skatteuppbörd betalas till hen, kan hen få resekostnadsersättningar enligt samma grunder som andra löntagare.

Enligt rättspraxis var den egentliga arbetsplatsen för en gästregissör som bodde på en annan ort den teater där hen arbetade (HFD 1985-B-II-614). Således kunde arbetsgivaren inte betala ut skattefria resekostnadsersättningar till hen.

Om man betalar arbets- eller bruksersättningar till en frilansare är resekostnadsersättningarna skattepliktiga. Förskottsinnehållning behöver likväl inte verkställas på resekostnader som betalats ut till fysiska personer då de har betalats i enlighet med kostnadsbeslutet (Skatteförvaltningens beslut om befrielse från skyldighet att verkställa förskottsinnehållning 1 § 16 punkten).

Beskattningen av frilansare har behandlats mer ingående i Skatteförvaltningens anvisning Frilansare i beskattningen.

10.9 Arbete på ett samservicekontor

Staten och de övriga aktörerna inom den offentliga förvaltningen tillhandahåller i dag sina tjänster på så kallade samservicekontor. I detta fall är det vanligtvis fråga om en situation där man i en myndighets lokaler tillhandahåller andra myndigheters tjänster.

Om arbetsgivaren för en tjänsteman eller någon annan löntagare regelbundet tillhandahåller sina egna tjänster på verksamhetsstället för någon annan myndighet eller någon annan organisation inom den offentliga förvaltningen, kan verksamhetsstället likställas med verksamhetsstället för löntagarens egen arbetsgivare. Beroende på situationen är således samservicekontoret löntagarens egentliga eller sekundära arbetsplats eller särskilda arbetsställe.

Det är fråga om en egentlig arbetsplats i det fall att arbetet på samservicekontoret är regelbundet, och att samservicekontoret finns i samma kommun som verksamhetsstället för löntagarens arbetsgivare där löntagaren huvudsakligen arbetar. Det handlar om en sekundär arbetsplats om löntagaren arbetar regelbundet på ett samservicekontor som är beläget på en annan ort än det ställe som ska betraktas som löntagarens primära egentliga arbetsplats. På motsvarande sätt är det också fråga om ett särskilt arbetsställe till exempel när arbetet på ett samservicekontor är sporadiskt.

10.10 Ersättningar som en beskattningssammanslutning eller ett dödsbo betalar till en delägare

En beskattningssammanslutning och ett dödsbo kan betala lön till sina delägare. De kan sålunda också betala ut skattefria ersättningar för arbetsresekostnader till sina delägare. För att ersättningar som betalas ut till en delägare ska vara skattefria måste de allmänna förutsättningarna för skattefrihet uppfyllas. Ersättningar kan således betalas ut exempelvis när en delägare gör en resa till ett särskilt arbetsställe.

Skog eller en gårdsbruksenhet som hör till en beskattningssammanslutning eller ett dödsbo är inte en delägares särskilda arbetsställe. Beskattningssammanslutningen eller dödsboet kan således inte till en delägare betala ut skattefria resekostnadsersättningar för en resa till beskattningssammanslutningens eller dödsboets skog eller gårdsbruksenhet.

Om resekostnader inom skogsbruk finns Skatteförvaltningens anvisning Resekostnader inom skogsbruket, där kapitel 8 berör dödsbon och beskattningssammanslutningar. Om resekostnader inom jordbruk finns Skatteförvaltningens ställningstagande Resekostnader i beskattningen av en jordbrukssammanslutning och ett dödsbo som bedriver lantbruk.

10.11 En eller flera arbetsplatser

En enskild löntagare kan ha en eller flera arbetsplatser. En arbetsplats kan vara till exempel en byggnad där det finns ett kontor eller en affärslokal där arbetstagaren arbetar. En inhägnad byggarbetsplats eller ett kraftverks område och ställen i dess omedelbara närhet som bildar ett avgränsat arbetsplatsområde, även om flera företag vore verksamma på området, kan betraktas som en arbetsplats. Till exempel i centralskattenämndens avgörande CSN 17/2007 ansågs det att då en arbetstagare inom Olkiluoto byggområde övergår till ett nytt projekt i något annat bolags lokaler, uppkommer det inte en ny särskild arbetsplats för hen.

Det avgörande vid en bedömning av arbetsplatsernas enhetlighet är inte det fysiska avståndet mellan arbetsplatserna, utan hur separata och oberoende dessa är sinsemellan.  Till exempel arbetsplatser för rörsanering i två bostadsaktiebolag vid samma gata är två olika arbetsplatser. Olika arbetsplatser är också till exempel två olika bostadsaktiebolags separata byggobjekt inom ett nytt bostadsområde. Om samma bostadsaktiebolag beställer fem byggnader till samma område, utgör dessa en enda arbetsplats.

En löntagare kan ha arbetsplatser på olika orter. Å andra sidan kan det på samma ort finnas flera olika arbetsplatser. Till exempel arbetsplatserna i Helsingfors centrum, Nordsjö och Sundholmen är olika arbetsplatser. Det beror på hur länge löntagarens arbete varar och på andra förhållanden huruvida en enskild arbetsplats är den aktuella löntagarens egentliga arbetsplats, sekundära arbetsplats eller särskilda arbetsställe.

10.12 Flyttkostnader som betalas av arbetsgivaren

Arbetstagarens flyttkostnader är i regel levnadskostnader som arbetsgivaren inte kan ersätta skattefritt. Enligt ISkL 69 c § är emellertid hälften av de flyttnings- och resekostnader för arbetstagaren och hans eller hennes familjemedlemmar som arbetsgivaren betalar skattefria. En förutsättning för skattefriheten är att flytten äger rum på grund av placeringen av arbetstagarens arbetsplats.

Enligt regeringens proposition RP 24/2019 är avsikten att ge bestämmelsen en vidare tolkning. Typiskt flyttar arbetstagaren emellertid p.g.a. placeringen av den egentliga arbetsplatsen, men tillämpningsområdet för bestämmelsen omfattar även alla andra flyttningar på grund av placeringen av arbetsstället. 

Flytten sker p.g.a. placeringen av arbetstagarens arbetsplats alltid då en arbetstagare från utlandet flyttar till Finland för att arbeta. Vid flyttningar inom Finland sker flyttningen p.g.a. arbetsplatsens placering alltid då en arbetstagare flyttar till arbetsorten från en annan ort eller närmare till sin arbetsort och tidsåtgången för resan mellan bostaden och arbetsplatsen minskar till följd av flytten.

Även en flyttning inom en och samma ort kan ske p.g.a. arbetsplatsens placering. I dessa fall är den nya bostaden belägen vid väsentligt bättre trafikförbindelser med tanke på arbetsresan, vilket förkortar löntagarens resetid mellan bostaden och arbetsplatsen.

Enligt regeringens proposition RP 24/2019 rd är ersättningen för flyttningskostnader skattepliktig i sin helhet, om flyttningen inte väsentligt inverkar på arbetsresan. För skattefriheten har det inte någon betydelse om flyttningen sker när anställningsförhållandet inleds eller när det pågår.

Flyttkostnader är endast kostnader som anknyter direkt till flytten, såsom kostnader för packning, uppackning och transport av varor. Däremot betraktas utgifter för försäljning av den gamla bostaden eller för köp av en ny bostad inte som kostnader i direkt anslutning till flyttningen. Sådana kostnader är inte heller kostnaderna för städning av den nya eller den gamla bostaden.

Resekostnader utgörs till exempel av tåg- och flygbiljetter. Om resor i direkt anslutning till flyttningen görs med arbetstagarens egen bil kan arbetsgivaren betala ut kilometerersättningar enligt Skatteförvaltningens kostnadsbeslut.

Arbetsgivaren ska i princip betala kostnaderna direkt till tillhandahållaren av tjänsten. Om arbetsgivaren betalar en summa pengar till arbetstagaren för flytten, utgör dessa pengar lön till arbetstagaren. Arbetsgivaren kan emellertid ersätta arbetstagaren partiellt skattefritt för kostnader i direkt anslutning till flyttningen som arbetstagaren själv har betalat helt eller delvis mot en faktura eller ett betalningsverifikat. Verifikaten ska fogas till arbetsgivarens bokföring.

I vissa situationer kan arbetstagarens flyttningskostnader även vara helt skattefria. I beskattnings- och rättspraxisen har flyttningskostnader som arbetsgivaren betalat inte ansetts utgöra en skattepliktig förmån, om löntagaren under anställningsförhållandet flyttar på förordnande av arbetsgivaren till följd av att arbetsplatsen flyttat eller annars för att behålla sitt arbete. En arbetsgivare kan ersätta flyttkostnaderna för en arbetstagare skattefritt också då flytten sker på initiativ av arbetsgivaren och i dennes intresse (CSN 10/2006). I dessa fall är det inte fråga om ersättning för levnadskostnader.

Om en arbetstagare flyttar utomlands på grund av arbetsuppgifter, kan arbetsgivaren skattefritt ersätta flytt- och resekostnaderna för arbetstagaren och hans eller hennes familjemedlemmar (ISkL 76 § 1 mom.). Mer information finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete.

Avdrag för flyttningskostnader som arbetstagaren själv har betalat har behandlats i Skatteförvaltningens anvisning Kostnader för förvärv av inkomst vilka dras av från förvärvsinkomsten.

11 Internationella situationer

11.1 Allmänt

Denna anvisning tillämpas också i situationer där statsgränser överskrids. Karaktären av utlandsresor som resor mellan bostaden och det egentliga arbetsstället, arbetsresor eller resor som görs till det sekundära arbetsstället avgörs således enligt samma regler och principer som karaktären av resor som har gjorts i Finland. På motsvarande sätt avgörs karaktären av en resa till Finland som görs av en person som bor utomlands enligt samma regler och principer som karaktären av en resa som görs i Finland.

I internationella situationer bör man också observera att den andra statens skattelagstiftning inte nödvändigtvis innehåller sådana bestämmelser om skattefrihet då det gäller arbetsresekostnader som svarar mot bestämmelserna i Finlands lagstiftning. Av denna anledning kan en ersättning som är skattefri i Finlands beskattning utgöra skattepliktig inkomst i den andra staten. Situationen kan naturligtvis också vara den motsatta.

Om löntagarens arbetsresa avser ett särskilt arbetsställe i Finland, är maximibeloppet för skattefritt dagtraktamente det belopp som i Skatteförvaltningens beslut har angetts som beloppet för inrikes dagtraktamente. Det har ingen betydelse huruvida dagtraktamentet betalas ut av en finländsk eller en utländsk arbetsgivare.

11.2 Beskattning av allmänt skattskyldiga

11.2.1 En löntagare som kommer från utlandet för att arbeta i Finland

När en löntagare som bott utomlands kommer till Finland för att arbeta i en finländsk arbetsgivares tjänst, anses det verksamhetsställe som arbetsgivaren har i Finland i regel vara hens egentliga arbetsplats. I detta fall kan inga kostnadsersättningar för resor som anknyter till arbetet på den egentliga arbetsplatsen betalas ut till löntagaren skattefritt.

Om denna typ av arbetstagare gör en arbetsresa till ett särskilt arbetsställe, kan skattefria kostnadsersättningar betalas ut till hen i det fall att kraven i kostnadsbeslutet uppfylls. Om hen gör en arbetsresa till en sekundär arbetsplats, kan dock inget dagtraktamente betalas ut till hen för denna resa.

En löntagare som kommer från utlandet till Finland arbetar eventuellt i en utländsk arbetsgivares tjänst i Finland. Om den egentliga arbetsplatsen i utlandet bibehålls för denna löntagare, och hens arbete i Finland är tillfälligt på det sätt som avses i 72 a § i inkomstskattelagen, anses hen vara på en arbetsresa i Finland. Om arbetet i Finland inte är tillfälligt, uppstår det i Finland, beroende på förhållandena, antingen en egentlig eller en sekundär (egentlig) arbetsplats.

En koncern kan i gränsöverskridande arbetssituationer likställas med en enda arbetsgivare enligt samma förutsättningar som i interna arbetssituationer i Finland. En löntagare som kommer för att arbeta i ett finländskt koncernbolags tjänst tillfälligt inom de tidsgränser som föreskrivs i 72 a § i inkomstskattelagen arbetar således på ett särskilt arbetsställe i Finland, om hen tidigare varit i det utländska koncernföretagets tjänst och återvänder till sin ursprungliga arbetsplats efter kommenderingen i Finland.

En löntagare som arbetar på något annat verksamhetsställe än verksamhetsstället för den egna arbetsgivaren eller ett samfund som hör till samma intressesfär kan vara på en arbetskommenderingsresa som avses i 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen också i det fall att hen under sitt arbete i Finland har sin egentliga arbetsplats på något annat ställe. Till exempel en person som arbetar för ett utländskt företag på ett kundföretags verksamhetsställe i Finland är således i det fall att förutsättningarna i 72 § 2 mom. i inkomstskattelagen uppfylls på en arbetsresa (se kapitel 6).

11.2.2 En löntagare som flyttar från Finland till utlandet för att arbeta

En finländsk arbetsgivare kan sända ut någon av sina arbetstagare som bor i Finland på en kommendering i utlandet. Om arbetstagarens egentliga arbetsplats under kommenderingen bibehålls i Finland och kommenderingen inte överskrider treårsfristen för tillfällighet enligt 72 a § i ISkL, är arbetstagaren på en utrikes arbetsresa på ett särskilt arbetsställe. Som arbetsresa betraktas också en arbetskommenderingsresa som avses i 72 § 2 mom. i ISkL eller en resa som görs av en person som arbetar inom en specialbransch, om resans längd inte överskrider tidsgränserna för tillfälligt arbete.

När en löntagare som har bott i Finland övergår till att arbeta i en utländsk arbetsgivares tjänst i utlandet och det inte är fråga om en tillfällig kommendering hos ett bolag inom samma koncern, är hens arbetsplats i utlandet den egentliga arbetsplatsen. De resekostnadsersättningar som betalats ut till hen är i detta fall inte skattefria ersättningar som avses i 71 § i ISkL. Även i denna situation kan ersättningarna dock enligt den så kallade sexmånadersregeln i 77 § i ISkL vara skattefri inkomst. Mer information finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete.

Företag som hör till samma koncern, men som finns i olika länder kan likställas med en enda arbetsgivare. En löntagare som bor i Finland arbetar på ett särskilt arbetsställe när hen tillfälligt övergår för att arbeta på ett verksamhetsställe i utlandet för ett utländskt företag som hör till samma koncern.

11.3 Begränsat skattskyldigas resekostnader

Bestämmelser om beskattningen av resekostnadsersättningar som betalas ut till begränsat skattskyldiga finns i 4 § i lagen om beskattning av begränsat skattskyldig för inkomst (627/1978, KällSkL). Enligt lagrummet kan skattefria resekostnadsersättningar betalas ut till en begränsat skattskyldig löntagare enligt samma förutsättningar som för en allmänt skattskyldig löntagare.

Förutsättningen för att skattefria resekostnadsersättningar ska kunna betalas ut till en begränsat skattskyldig löntagare är således att löntagaren är på arbetsresa på ett särskilt arbetsställe i Finland. Man avgör huruvida denna förutsättning uppfylls enligt samma principer som gäller för en allmänt skattskyldig löntagare.

Om en begränsat skattskyldig löntagare inte har någon arbetsplats i utlandet, är hens egentliga arbetsplats den plats där hen stadigvarande arbetar i Finland. Detta gäller till exempel en studerande eller praktikant som inte har någon egentlig arbetsplats i sin hemstat. Skattefria resekostnadsersättningar kan inte utbetalas till hen för en resa till den egentliga arbetsplatsen i Finland. En motsvarande situation kan gälla även en löntagare som har tjänstledighet eller någon annan ledighet från sitt egentliga arbete i utlandet. Om denna löntagare gör en arbetsresa, kan resekostnadsersättningarna ändå vara skattefria på samma sätt som ersättningar som betalas ut till en allmänt skattskyldig.

Resekostnadsersättningar som har betalats ut till en begränsat skattskyldig utgör lön, om ersättningarna inte hänför sig till utförandet av arbetet. Skattefria ersättningar kan således inte betalas ut för resor som anknyter till exempelvis fritidsfirande. Till den del kostnadsersättningarna som betalas ut till en begränsad skattskyldig löntagare utgör skattepliktig inkomst ska löntagaren uppbära källskatt på dessa.

12 Sjukförsäkringspremier

Arbetsgivaren betalar arbetsgivares sjukförsäkringspremie på det totala beloppet av lönerna som betalas ut till arbetstagarna. Med lön avses bland annat förskottsinnehållningspliktig lön, arvode, förmån och ersättning enligt 13 § i lagen om förskottsuppbörd. Som lön betraktas dock inte de poster som nämns i 11 kap. 3 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen (5 § i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringspremie).

Enligt 15 § 2 mom. i lagen om förskottsuppbörd betraktas sådan ersättning för direkta kostnader som betalats ut till löntagaren inte som lön, om ersättningen inte överstiger det utredda eller uppskattade beloppet av kostnaderna.

Enligt de ovan nämnda grunderna betalas varken arbetsgivares sjukförsäkringspremie eller den försäkrades sjukförsäkringspremie på de skattefria resekostnadsersättningarna. På skattepliktiga ersättningar som är befriade från förskottsinnehållning betalas varken arbetsgivares sjukförsäkringspremie eller dagtraktamente. Varken arbetsgivares sjukförsäkringspremie eller dagtraktamente betalas på till exempel en ersättning som har betalats ut till beloppet av de verkliga kostnaderna, om detta överskrider maximibeloppet enligt kostnadsbeslutet. Dessa ersättningar räknas dock till grunden för den försäkrades sjukvårdspremie.

På kostnadsersättningar som betraktas som lön ska arbetsgivares sjukförsäkringspremie och dagtraktamente betalas. Nämnda avgifter ska betalas till exempel på kostnadsersättningar för resor mellan bostaden och den egentliga arbetsplatsen som betalas av arbetsgivaren.

13 Reseräkning

En löntagare ska för arbetsgivaren lägga fram en sådan utredning av kostnaderna som en arbetsresa gett upphov till (reseräkning) som avses i 17 § 2 mom. i förordningen om förskottsuppbörd. En reseräkning kan också sammanställas med hjälp av olika elektroniska applikationer, om dessa innehåller de uppgifter som anges i förordningen. 

Följande ska framgå av reseräkningen:                                                                                                

• resans syfte och destination (adress)
• vid behov rutten
• resesättet (fordon)
• tidpunkterna för resans början och slut (datum och klockslag) samt
• om utlandsresor landet eller området där resedygnet har slutat.

När kilometerersättningar faktureras ska antalet tillryggalagda kilometer och enhetspris framgå av reseräkningen utöver ovan nämnda uppgifter (FörskUF 17 §. 3 mom.).

Löntagaren ska foga verifikationer eller annan utredning till reseräkningen. Hotellräkning, tågbiljett eller andra motsvarande handlingar ska bifogas. Resebyråns eller flygbolagets bekräftelse på en elektronisk flygbiljett ska bifogas, och av denna ska också biljettpriset framgå. För vissa kostnader, till exempel parkeringsavgifter, får man inget som helst verifikat. I detta fall försäkrar löntagaren med sin underskrift i reseräkningen att kostnadsbeloppet är korrekt. Även en elektronisk underskrift kan användas.

ledande skattesakkunnig Tero Määttä

överinspektör Minna Palomäki