Anvisning om försäkringspremieskatt

Anvisningen uppdateras för tillfället.

Försäkringspremieskattesatsen höjs den 1.1.2013. Denna anvisning innehåller tidigare gällande försäkringspremieskattesatsen. Den nya försäkringspremieskattesatsen är 24 %.

1.Allmänt

Om försäkringspremieskatt stadgas i lagen om skatt på vissa försäkringspremier (20.12.1966/664), dvs. försäkringspremieskattelagen. Om betalning av skatten, deklarationsskyldighet, verkställande av beskattningen, representant m.fl. gäller i tillämpliga delar vad mervärdesskattelagen (1501/1993) stadgar om mervärdesskatt (Försäkringspremieskattelagen 7 §).

Försäkringspremieskattskyldighet förutsätter att den skattskyldige uppfyller vissa skyldigheter. Den skattskyldige skall själv anmäla sig som skattskyldig, anmäla om ändringar i grunduppgifterna (räkenskapsperiod, bransch, adress osv.) och till sist även anmäla om nedläggande av verksamheten. Ändringarna görs på antingen etableringsblanketten (dvs. blanketterna Y1/Y2/Y3) eller ändrings- och nedläggningsanmälan (blanketterna Y4/Y5/Y6). Blanketterna fås på adressen www.ytj.fi. Försäkringspremieskatten är s.k. skatt som betalas på eget initiativ, m.a.o. den skattskyldige beräknar och betalar skatten varje månad på eget initiativ. Den skattskyldige skall också avge peridoskattedeklaration om försäkringspremieskatten till Skatteförvaltningen.

Konsernskattecentralen handlägger försäkringsbolagens som avses i lagen om försäkringsbolag (521/2008) och lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) och motsvarande utländska försäkringsbolags fasta driftställens i Finland försäkringspremieskatteärenden.

Andra än förutnämnda skattskyldigas försäkringspremieskatteärenden handläggs av den Skatteförvaltningens enhet inom vars verksamhetsområde den skattskyldige har sin hemkommun.

2.De som bedriver försäkringsverksamhet i Finland

I Finland kan försäkringsverksamhet bedrivas förutom av finska försäkringsbolag och andra försäkringsanstalter, som pensionsstiftelser och –kassor, även av utländska försäkringsbolag. Deras verksamhet regleras av flera lagar, bl.a. lagen om försäkringsbolag (521/2008) som gäller de finska försäkringsbolagen, lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995) som tillämpas på de utländska försäkringsbolagen, lagen om försäkringsmäklare (251/1993) som reglerar mäklarverksamheten samt lagen om försäkringsavtal (543/1994) avsedd för reglering av försäkringsavtalen.

Tillsynsinstansen för de försäkringsbolag, andra försäkringsanstalter och försäkringsmäklare som bedriver verksamhet i Finland är Finansinspektionen. Beslut om bildande och koncessioner av försäkringsbolag fattas i Social- och hälsovårdsministeriet.

2.1. Finländska idkare av försäkringsverksamhet

Enligt lagen om försäkringsbolag (1062/1979) kan ett försäkringsbolag vara antingen ett ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag (kapitel 3., 1 och 2 § försäkringsbolagslagen). Delägare i ett ömsesidigt försäkringsbolag är försäkringstagarna och, i enlighet med vad i bolagsordningen bestäms, garantikapitalets ägare. Delägare i ett försäkringsaktiebolag är aktieägarna. Innan verksamheten inleds skall för det försäkringsbolag som bildas hos social- och hälsovårdsministeriet ansökas om koncession. Om verksamheten av en finsk försäkringsförening stadgas i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987).

2.2. Utländskt EES-försäkringsbolag

Om ett utländskt försäkringsbolags rätt att bedriva försäkringsverksamhet i Finland stadgas i lagen om utländska försäkringsbolag (398/1995).

Ett utländskt EES-försäkringsbolag är ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (L om utländska försäkringsbolag 2 §). Till det europeiska ekonomiska samarbetsområdet hör EU-medlemsstaterna, Norge, Island och Liechtenstein.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag kan inrätta en representation i Finland eller bedriva verksamhet utgående från s.k. fritt tillhandahållande av försäkringstjänster. Principen med en koncession i EG:s försäkringsdirektiv gör det möjligt att ett EES-försäkringsbolag inte behöver tillstånd från de finska myndigheterna om det inrättar en representation i Finland eller börjar fritt tillhandahålla försäkringstjänster utgående från ett utländskt driftställe. Både inrättande av en representation och fritt tillhandahållande av försäkringstjänster omfattas av ett anmälningsförfarande som stadgas i lagen om utländska försäkringsbolag. (se 5.3. Utländskt EES-försäkringsbolag).

Finansinspektion som hör till Social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde för en förteckning över alla de EES-försäkringsbolag som har en representation i Finland eller som anmält att de fritt tillhandahåller försäkringstjänster.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag som här i landet fritt tillhandahåller försäkringstjänster från ett utländskt driftsställe och som är här försäkringspremiesskattsskyldig, skall för betalningen av skatten ha en representant med hemort i Finland. (Försäkringspremieskattelagen 2 § 3 mom.). Se kapitel 5.3.1. Representant.

2.2.1. Representation

Som bedrivande av försäkringsverksamhet med stöd av etableringsrätten anses inrättande av en representation i Finland.

Innan ett utländskt EES-försäkringsbolag kan bedriva försäkringsrörelse i Finland, skall Finansinspektionen av den myndighet som i försäkringsbolagets hemstat utövar tillsyn över försäkringsverksamheten få en etableringsanmälan med erforderliga bilagorna (Lagen om utländska försäkringsbolag, kap. 2).

Finansinspektionen skall inom två månader från mottagandet av anmälan underrätta myndigheten om de villkor som med hänsyn till allmän fördel gäller för försäkringsrörelse i Finland. En representation kan börja bedriva försäkringsrörelse i Finland när det utländska EES-försäkringsbolaget av den myndighet som i bolagets hemstat utövar tillsyn över försäkringsverksamheten har fått uppgift om de ovannämnda villkoren.

Representationen kan dock börja bedriva verksamhet senast två månader efter att den myndighet som i hemstaten utövar tillsyn över försäkringsverksamheten underrättade försäkringsbolaget om att uppgifterna om inrättande av representationen sänts till Finansinspektionen.

2.2.2.Fritt tillhandahållande av försäkringstjänster

Ett utländskt EES-försäkringsbolag får börja fritt tillhandahålla försäkringstjänster i Finland sedan bolaget av den myndighet som utövar tillsyn över försäkringsverksamheten i bolagets hemstat har underrättats om att myndigheten har sänt anmälan om inledande av fritt tillhandahållande av försäkringstjänster till Finansinspektionen (L om utländska försäkringsbolag 11 §).

Med fritt tillhandahållande av försäkringstjänster avses att ett utländskt EES-försäkringsbolag utgående från ett utländskt driftställe ingår skadeförsäkringsavtal om i Finland befintliga risker eller livförsäkringsavtal med i Finland bosatta fysiska personer och företag som är verksamma här (L om utländska försäkringsbolag 5 §).

Fritt tillhandahållande förutsätter således inte att bolaget aktivt marknadsför sig i Finland utan fritt tillhandahållande omfattar också t.ex. följande situationer:

• en finsk försäkringstagare kan på eget initiativ direkt eller med hjälp av en försäkringsmäklare ta en försäkring i ett utländskt EES-försäkringsbolag.
• ett utländskt EES-försäkringsbolag (t.ex. ett svenskt försäkringsbolag) försäkrar sin kunds (t.ex. ett svenskt företag) egendom eller ansvar som ligger i Finland.

I lagen om utländska försäkringsbolag definieras en risk som är belägen i Finland. Enligt 6 § lagen avses med risk belägen i Finland:

1. egendom som finns i Finland, när försäkringen gäller antingen en fastighet eller en byggnad eller en byggnad och dess lösöre, om lösöret har försäkrats genom samma försäkringsavtal som byggnaden,
    
2. ett i Finland registrerat fordon, när försäkringsobjektet är ett fordon, eller
    
3. risk i samband med resa eller semester, om en försäkring avseende den har ingåtts för högst fyra månader och försäkringstagaren har tecknat försäkringen i Finland.
    
4. I andra fall än de som nämns i 1 - 3 anses risken vara belägen i Finland, om försäkringstagaren är varaktigt bosatt här eller om försäkringstagaren är en juridisk person vars driftställe, som försäkringen hänför sig till, finns i Finland.

Landet där risken är belägen har en avgörande betydelse även med tanke på medlemsstaternas beskattningsrätt. Europeiska rådets tredje skadeförsäkringsdirektiv (92/49/EEG) innehåller bestämmelser om indirekta skatter som tillämpas på försäkringsavtal. Enligt direktivet tillämpas på försäkringsavtalen de indirekta skatterna som hänför sig till försäkringspremierna (bl.a. försäkringspremieskatter) och tilläggsavgifterna av skattenatur av den medlemsstat där risken är belägen.

2.3. Försäkringsbolag utanför EES

Med ett försäkringsbolag utanför EES, dvs. s.k. försäkringsbolag från tredje land avses ett utländskt försäkringsbolag vars hemstat inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (L om utländska försäkringsbolag 2 §).

Försäkringsbolag från tredje land skall ha koncession från Social- och hälsovårdsministeriet för att kunna bedriva försäkringsverksamhet i Finland. Ett försäkringsbolag från tredje land skall inrätta en representation i Finland för att få koncessionen.

2.4. Försäkringsmäklare, dvs. försäkringsförmedlare

Om försäkringsmäklarna stadgas i lagen om försäkringsmäklare (251/1993). Enligt 1 § lagen avses med försäkringsmäklare var och en som yrkesmässigt till sina uppdragsgivare förmedlar försäkringar från flera från varandra fristående försäkringsgivare. Försäkringsmäklaren får inte vara beroende av försäkringsbolaget. Således får en försäkringsmäklare inte fungera som representant av ett utländskt EES-försäkringsbolag i Finland.

Endast en sådan fysisk person eller sammanslutning som har antecknats i Finansinspektionens försäkringsmäklarregister får vara försäkringsmäklare. Också utländska mäklare som fungerar i Finland skall ansöka om registrering för att kunna bedriva verksamhet i Finland.

Lagen om försäkringsmäklare gäller inte de försäkringsombud som representerar försäkringsbolag. Förutsättning för ombudsverksamheten är inte heller samma slags registreringsskyldighet som försäkringsmäklarna har, eftersom försäkringsombuden arbetar under försäkringsbolagets tillsyn och ansvar.

3.På vilka försäkringar skall skatten betalas?

Enligt 1 § försäkringspremieskattelagen skall man på försäkringspremier betala skatt till staten om egendom i Finland eller till här bedriven verksamhet ansluten eller annan härvarande förmån är försäkrad med stöd av försäkringsavtalet. Således betalas försäkringspremieskatten förutom på sakförsäkringar även på andra försäkringar som beviljas av skadeförsäkringsbolag såsom ansvars-, rättsskydds-, avbrotts- och trafikförsäkringar.

Till skadeförsäkringsavtal som beviljas av de EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringstjänster ansluter sig också en definition enligt försäkringens giltighetsområde om var risken anses ligga ur försäkringsjuridisk synvinkel. (se punkt 2.2.2. Fritt tillhandahållande av försäkringstjänster)

Försäkringspremieskatt betalas dock inte på försäkringspremier som grundar sig uteslutande på följande försäkringsavtal:

• personförsäkringsavtal (bl.a. olycksfalls-, liv- och pensionsförsäkringar);
• försäkringsavtal enligt patientskadelagen (585/1968);
• kredit- eller återförsäkringsavtal;
• avtal om transportförsäkring av en vara som exporteras, importeras eller transiteras eller
• avtal om försäkring av huvudsakligen i utrikesfart använt sjö- och luftfartyg eller annan rörlig transportmateriel.

4.Försäkringsgivare eller försäkringstagare som försäkringspremieskattskyldig

Om försäkringsgivarens/-tagarens försäkringspremieskattskyldighet stadgas i 2 § lagen om försäkringspremieskatt.

I regel är försäkringsgivare som bedriver försäkringsrörelse i Finland försäkringspremieskattskyldiga, dvs. skyldiga att betala skatt till staten för de skattepliktiga försäkringspremier som de erhåller med stöd av försäkringsavtal. I praktiken är dock försäkringsgivaren inte skattens slutliga betalare utan försäkringsgivaren debiterar både försäkringspremien och skatten hos försäkringstagaren och betalar skatten vidare till staten. Förutom finska försäkringsbolag/-föreningar kan skattskyldiga försäkringsgivare vara också utländska EES-försäkringsbolag (representation i Finland/fritt tillhandahållande av försäkringstjänster) samt s.k. försäkringsbolag från tredje länder som är belägna utanför EES-området (representation i Finland). Ett utländskt EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringstjänster i Finland utgående från ett utländskt driftsställe och som är försäkringspremieskattskyldig här, skall förete att bolaget har en representant med hemort i Finland.

I vissa situationer kan försäkringstagaren, antingen en privatperson eller ett företag, vara försäkringspremieskattskyldig. Försäkringstagaren är försäkringspremieskattskyldig om en försäkringspremieskattepliktig försäkringspremie betalas till en försäkringsgivare som inte bedriver försäkringsrörelse i Finland. I praktiken är det fråga om situationer där försäkringsavtalet ingås med ett sådant försäkringsbolag utanför EES som inte bedriver försäkringsverksamhet i Finland, dvs. försäkringsbolaget har ingen representation här. När t.ex. en finsk privatperson försäkrar sin finska egendom i ett sådant försäkringsbolag, skall han registrera sig som försäkringspremieskattskyldig och betala försäkringspremieskatten till staten. En försäkringspremieskattskyldig försäkringstagare kan i motsvarande situationer vara också ett finskt eller ett utländskt samfund, dvs. ett företag, en förening eller en stiftelse.

Eftersom antingen försäkringsgivare eller försäkringstagare kan vara försäkringspremieskattskyldiga, kan en försäkringsmäklare som förmedlar försäkringar aldrig vara försäkringspremieskattskyldig.

Exempel: En finsk privatperson tar en försäkring för finsk egendom hos ett försäkringsbolag utanför EES. Privatpersonen är försäkringspremieskattskyldig och måste anmäla sig som försäkringspremieskattskyldig.

5.Registrering som försäkringspremieskattskyldig

Patent- och registerstyrelsen (PRS) och Skatteförvaltningen har ett gemensamt företagsdatasystem (FODS) som gör det möjligt att uppgifterna till båda eller endast en av myndigheterna kan lämnas in på en enda anmälan (etableringsanmälan (Y1-Y3) eller ändrings- och nedläggningsanmälan (Y4-Y6)).

Man anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig med etableringsanmälan. Om företaget redan har ett FO-nummer, anmäler företaget sig som försäkringspremieskattskyldig med ändrings- eller nedläggningsanmälan. Det finns en särskild punkt på Y-blanketten som fylls i av den som anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig.

Y-blanketter och ifyllnadsanvisningar fås hos Skatteförvaltningen, Patent- och registerstyrelsen, närings-, trafik och miljöcentralernaoch på Internet-adressen www.ytj.fi.

5.1. Finländska idkare av försäkringsverksamhet

Försäkringsbolag/-förening eller annan försäkringsanstalt anmäls till Skatteförvaltningens register med etableringsanmälan Y1. Om försäkringsbolaget/-föreningen eller annan försäkringsanstalt redan har ett FO-nummer, anmäls försäkringspremieskattskyldigheten med blankett Y4.

5.2.Försäkringstagare

I vissa situationer är försäkringstagarna försäkringspremieskattskyldiga. Således kan försäkringspremieskattskyldig vara ett finskt eller utländskt samfund eller en privatperson.

När ett annat företag än sådant som bedriver försäkringsverksamhet anmäler sig som försäkringspremieskattskyldigt, används etableringsblanketten avsedd för respektive företagsform. Om företaget redan har ett FO-nummer, används blanketterna Y4/Y5/Y6.

En privatperson anmäler sig som försäkringspremieskattskyldig med etableringsblankett Y3. Om han eller hon redan har ett FO-nummer, anmäls försäkringspremieskattskyldigheten med blankett Y6.

5.3.Utländskt EES-försäkringsbolag

Ett utländskt EES-försäkringsbolag som fritt tillhandahåller försäkringsverksamhet i Finland utgående från ett utländskt driftställe behöver följande dokument för sin anmälan om försäkringspremieskattskyldighet:

1. Etableringsanmälan (blankett Y1/Y2/Y3) samt eventuell fullmakt, om sådan behövs för underskrift.
    
2. Utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget och översättning till finska eller svenska. Av utdraget skall framgå företagets namn, hemort, bransch, räkenskapsperiod och vem som har firmateckningsrätt i företaget.
    
3. Bolagsordning, bolagsavtal eller andra motsvarande stadgar i original eller en styrkt kopia och översättning till finska eller svenska. Om man till Skatteförvaltningen har lämnat in ett utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget enligt punkt 2, behöver de här handlingarna inte lämnas in.
    
4. Den finska representantens förbindelse e.d. att verka som den försäkringspremieskattskyldiges representant om etableringsanmälan är undertecknad av utlänningen.
    
5. I regelrätt ordning av det utländska samfundet utfärdad uttrycklig fullmakt för representanten att verka som den försäkringspremieskattskyldiges representant och i denna egenskap bl.a. underteckna de försäkringspremieskattedeklarationer som lagen förutsätter samt översättning av fullmakten till finska eller svenska.
    
6. Representantens namn, FO-nummer samt kontaktinformation. Utredning av förmågan att sköta uppgifterna som representant enligt lagen, om ombudet i sin egen verksamhet verkar inom en annan än bokföringsbranschen.

Ett utländskt EES-försäkringsbolag, som bedriver försäkringsverksamhet i Finland med stöd av etableringsrätten, dvs. inrättar en representation i Finland, skall skicka de handlingar som nämns i punkterna 1-3 till Skatteförvaltningen.

De ovan nämnda handlingarna gällande utländska försäkringsbolag kan lämnas in till ett Skatteförvaltningens kontor, Patent- och registerstyrelsen, ELY-centralerna eller de kan skickas till adressen:

PRS – Skatteförvaltningen
Företagsdatasystemet
PB 2000
00231 Helsingfors

5.3.1.Representant

Ett utländskt EES- försäkringsbolag som i Finland fritt tillhandahåller försäkringstjänster utgående från ett utländskt driftställe, skall för betalningen av skatten ha en representant, dvs. ombud med hemort i Finland (Försäkringspremieskattelagen 2 §, 3 mom. och MomsL 173a §). Representant skall vara godkännas av det Skatteförvaltningens enhet som är behörig i utlänningens försäkringspremieskatteärenden.

För att bli godkänd skall representanten ha tillräckliga färdigheter och sakkunskaper för uppgiften. En representant måste i regel vara infört i handelsregistret. Privatperson godkänns som representant endast i undantagsfall.

Representanten svarar för att de administrativa skyldigheter en utländsk skattskyldig har mot de finska myndigheterna fullgörs. En förutsättning för att bli godkänd som representant är vanligen att representanten själv kommer att sköta den skattskyldiges bokföringsuppgifter e.d. uppgifter. Representanten skall föra sådan bok över den skattskyldigas affärsverksamhet att alla omständigheter med betydelse för fastställandet av skatten på ett tillförlitligt sätt framgår av den. Bokföringsmaterialet skall bevaras i Finland under den tid som reglerats i bokföringslagen.

Utlänningen är själv skyldig att se till att deklarationsskyldigheten fullgörs. Om utlänningen har en representant i Finland, gäller skyldigheten även representanten.

Representanten måste på uppmaning av skattemyndigheten visa upp huvudmannens bokföringsmaterial för granskning.

Representanten svarar inte för betalningen av skatt som har påförts en utlänning.

Den representant som avses här är inte samma som ombud enligt 52 § lagen om beskattningsförfarande (1558/1995).

5.3.2.  Byte av representant

Man kan byta representant genom att skicka en förhandsanmälan och lämna handlingarna som nämns ovan i kapitel 5.3 ’Ett utländskt EES-försäkringsbolag’ punkterna 4-6 om den nya representanten till Skatteförvaltningen. Också den nya representanten ska vara godkänd av den behöriga Skatteförvaltningens enhet. Om utlänningen eller representanten själv har meddelat till Skatteförvaltningen att han eller hon slutar som representant, men utlänningen trots uppmaning inte utsett en ny representant som Skatteförvaltningen godkänner, anses hans skattskyldighet vara avslutad och utlänningen avförs ur registret över skatteskyldiga.

5.4. Ett försäkringsbolag utanför EES

Ett utländskt försäkringsbolag utanför EES behöver följande dokument för sin anmälan om försäkringspremieskattskyldighet:

1. Etableringsanmälan (blankett Y1/Y2/Y3) samt eventuell fullmakt, om sådan behövs för underskrift.
    
2. Utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget och översättning till finska eller svenska. Av utdraget skall framgå företagets namn, hemort, bransch, räkenskapsperiod och vem som har firmateckningsrätt i företaget.
    
3. Bolagsordning, bolagsavtal eller andra motsvarande stadgar i original eller en styrkt kopia och översättning till finska eller svenska. Om man lämnat in ett utländskt utdrag som motsvarar det finländska handelsregisterutdraget enligt punkt 2, behöver de här handlingarna inte lämnas in.
    
4. Bolagets koncession som beviljats av Social- och hälsovårdsministeriet.

De ovan nämnda handlingarna gällande utländska försäkringsbolag kan lämnas in till Skatteförvaltningens kontor, Patent- och registerstyrelsen, ELY-centralerna  eller de kan skickas till adressen:

PRS – Skatteförvaltningen
Företagsdatasystemet
PB 2000
00231 Helsingfors

6.Skattegrund och skattebelopp

Försäkringspremieskatten utgör fr.o.m. den 1.7.2010 23 % och den beräknas på basis av antingen de premier som influtit eller som betalats (Försäkringspremieskattelagen 3 och 4 §). I fråga om brandförsäkringar räknas till skattegrunden även brandskyddsavgiften på 3 %.

Försäkringspremieskattesatsen är 22 % till 30.6.2010. Den nya skattesatsen 23 % tillämpas på försäkringspremier som betalas den dag lagen träder i kraft dvs. 1 juli 2010 eller för en försäkringsperiod som börjar efter denna dag.

Försäkringsgivaren beräknar skatten på basis av de försäkringspremier som influtit under månaden. T.ex. i november erhåller försäkringsbolaget försäkringspremier och försäkringspremieskatter som uppburits hos försäkringstagarna i 12 300 euro (10 000 + 2 300). Försäkringsbolaget betalar försäkringspremieskatten  2 200 euro vidare till staten. I fråga om en brandförsäkring utgör försäkringspremieskatten 2 269 euro (10 000 + 3 % x 10 000) x 23 %.

Om försäkringstagaren är försäkringspremieskattskyldig, beräknar försäkringstagaren skatten på basis av de försäkringspremier som han betalat under månaden. T.ex. i november har försäkringstagaren betalat försäkringsgivaren 100 euro i försäkringspremier. Försäkringstagaren betalar skatten 23 euro direkt till staten. Försäkringstagaren ska då anmäla sig som försäkringspremieskattskyldig, se punkt 5.2.

Försäkringspremieskatt betalas inte på försäkringsmäklarens, dvs. försäkringsförmedlarens, arvode som uppbärs hos kunden. I praktiken gör man dock ofta så att det försäkringsbolag med vilket mäklaren har ingått ett avtal, debiterar mäklararvodet tillsammans med försäkringspremierna hos kunden och redovisar arvodets andel separat till mäklaren. Om försäkringsbolaget debiterar försäkringsmäklarens arvode som en del av försäkringspremie, räknas också arvodet till försäkringsskattegrunden.

7.Rådgivning

Skatteförvaltningen ger skriftlig eller muntlig handledning i ärenden som gäller försäkringspremiebeskattningen. Information om lämnande av periodskattedeklaration och att betala skatten finns på Internet-sidan www.skatt.fi/skattekontoinfo. Ett avgiftsbelagt förhandsavgörande kan sökas hos antingen Skatteförvaltningen eller centralskattenämnden (Försäkringspremieskattelagen 7 §, MomsL 189 – 190a §)

7.1. Handledning

Skatteförvaltningen ger muntlig eller skriftlig handledning i ärenden som gäller förfarande. Den skriftliga handledningen är avgiftsfri. Man kan inte söka ändring i den genom besvär.

Skatteförvaltningens riksomfattande servicetelefon 029 497 015 ger råd i ärenden som gäller försäkringspremiebeskattningen.

7.2. Förhandsavgörande

Skatteförvaltningen meddelar på ansökan ett förhandsavgörande om hur lagen skall tillämpas på sökandens enskilda affärstransaktion. Förutsättning för förhandsavgörandet är att ärendet är viktigt för sökanden. Ansökan om förhandsavgörande skall utarbetas skriftligt.

Också centralskattenämnden kan på ansökan meddela ett förhandsavgörande som gäller försäkringspremiebeskattningen. Förutsättning för förhandsavgörandet är att det är viktigt att få ärendet avgjort med tanke på lagens tillämpning i likadana fall eller med hänsyn till enhetligheten i beskattningspraxis eller om det finns något annat synnerligen vägande skäl att avgöra ärendet. Sökanden skall i sin skriftliga ansökan individualisera den fråga i vilken förhandsavgörande söks och framlägga den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Både centralskattenämndens och Skatteförvaltningens förhandsavgöranden är avgiftsbelagda. Förhandsavgörandet meddelas på viss tid, dock högst till utgången av det kalenderår som följer på det år då förhandsavgörandet meddelades. Ett lagakraftvunnet förhandsavgörande skall på yrkande av den som meddelats avgörandet iakktas med bindande verkan under den tid för vilken det meddelas. Förhandsavgörandet är bindande endast när uppgifterna som framställts i ansökan om förhandsavgörande motsvarar verkligheten.

8.Ändringssökande

Ändring i Skatteförvaltningens beslut söks genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. I förvaltningsdomstolens beslut kan besvär anföras hos högsta förvaltningsdomstolen av både den skattskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. (Försäkringspremieskattelagen 7 §, MomsL kapitel 21. Rättelse och ändringssökande)

8.1. Ändringssökande

Den försäkringspremieskattskyldige kan söka ändring genom besvär i ett beslut som meddelats om en registreringsåtgärd, i ett förhandsavgörande, i ett debiterings-, återbärings-, efterbeskattnings- eller rättelsebeslut som fattats på basis av övervakning samt i ett beslut om ny behandling. Ändring kan även sökas förutom i debiterade skatter också i skattetillägg och skatteförhöjning.

8.2. Rättelse

Skatteförvaltningen behandlar alla skattskyldigas ändringsyrkanden först som rättelseärenden. Om skatteförvaltningen konstaterar att beslutet var fel, rättas beslutet och den skattskyldiges besvär förfaller. Om Skatteförvaltningen godkänner ändringsyrkandet endast delvis, skickar Skatteförvaltningen besvären till Helsingfors förvaltningsdomstol till den del besvären förkastades.

Skatteförvaltningen ska rätta beslutet på eget initiativ om beslutet är felaktigt till den skattskyldiges nackdel. Den skattskyldige behöver inte anföra något yrkande, utan Skatteförvaltningen ska rätta även beslut som upptäckts vara felaktiga på något annat sätt, t.ex. i samband med skatterevision.

Skatteförvaltningen kan rätta beslutet inom tre år från utgången av räkenskapsperioden eller på yrkande som den skattskyldige har framställt inom nämnda tid.

8.3. Besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol

I ett beslut som gäller försäkringspremiebeskattningen söks ändring genom skriftliga besvären hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvärsskriften adresseras till Helsingfors förvaltningsdomstol, men skickas till Skatteförvaltningens kontor. Till den del ändringsyrkandet inte kan rättas, behandlas ärendet som besvär och Skatteförvaltningen överför ärendet till Helsingfors förvaltningsdomstol.

På statens vägnar har Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt besvärsrätt. Han skall anföra besvär inom 30 dagar från det beslutet fattades. Den skattskyldige skall anföra besvär inom tre år från utgången av räkenskapsperioden. Besvärstiden är dock alltid minst 60 dagar från delfåendet. I ett beslut som gäller registrering och förhandsavgörande är besvärstiden 30 dagar från delfåendet. I centralskattenämndens förhandsavgörande söks ändring hös högsta förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet.

I besvärsskriften skall anges

• ändringssökandens namn,
• beslut i vilket ändring söks och vilken månad och räkenskapsperiod det gäller
• specifikation av de punkter till vilka delar ändring söks och vilken slags ändring man kräver,
• samt grunderna för ändringsyrkandet.

Besvärsskriften skall egenhändigt undertecknas av ändringssökanden eller den som utarbetade skriften. Ytterligare skall anges ändringssökandens yrke, namn, boningskommun och postadress Samma uppgifter skall anges också av den som avfattat skriften. Till besvärsskriften fogas det beslut i vilket ändring söks antingen i original eller i officiellt bestyrkt kopia. Till besvärsskriften ska också fogas ett bevis på när ändringssökanden fått del av beslutet.

8.4. Fortsatta besvär hos högsta förvaltningsdomstolen (HFD)

I beslutet av Helsingfors förvaltningsdomstol kan man söka ändring hos högsta förvaltningsdomstolen om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan beviljas bara om

det för lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är av vikt att ärendet avgörs av högsta förvaltningsdomstolen,
det finns särskilda skäl för högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet på grund av att i ärendet skett ett uppenbart fel, eller om
det finns vägande ekonomiska eller andra skäl för att bevilja besvärstillstånd.

Besvärstillstånd kan beviljas även så att det gäller endast en del av det överklagade beslutet av Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvären skall anföras inom 60 dagar från delfåendet av Helsingfors förvaltningsdomstolens utslag. Besvärsskriften, i vilken ansökan om besvärstillstånd skall ingå, skall inom besvärstiden tillställas högsta förvaltningsdomstolen eller Helsingfors förvaltningsdomstol. Besvär får på statens vägnar anföras hos högsta förvaltningsdomstolen av Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt och besvärstiden är den samma som ovan.

9.Försäkringstjänster ock moms

Försäljning av försäkringstjänster är momsfri (MomsL 44 §). I momslagen avses med försäkringstjänster förutom den försäkringsverksamhet som försäkringsbolagen bedriver också bl.a. den försäkringsverksamhet som bedrivs av försäkringsföreningar, försäkringskassor, arbetslöshetskassor och pensionsstiftelser. Också återförsäkringsverksamhet och förmedling av försäkringar är momsfria.

Moms skall således inte betalas på försäljningen av försäkringstjänster, dvs. försäkringspremier som uppbärs med stöd av ett försäkringsavtal.

Enligt momslagen anses som momsfria försäkringstjänster även vissa s.k. försäkringstekniska tjänster såsom behandlingen av försäkringsansökningar, tjänster för direkt skötsel av försäkringar under dess giltighetstid, försäkringsekonomiska tjänster, tjänster för uppgörelse, beräkning och beslut av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster i samband med betalning och statistikföring av pensioner och försäkringsersättningar, tjänster för fastställandet av pensionsansvar och prognostiserandet av pensionsutgifter samt skadeinspektionstjänster i samband med försäkringsverksamhet. Andra försäkringstjänster än de som nämns i momslagen är med stöd av de allmänna bestämmelserna i momslagen momspliktiga.

De som bedriver momspliktig verksamhet kan inte dra av den försäkringspremieskatt som ingår i försäkringspremierna i sin momsbeskattning. Även om man till många delar tillämpar momsbestämmelserna i försäkringspremiebeskattningen, tillämpas momsbeskattningens avdragssystem inte på den. Således beräknar och betalar försäkringspremieskattskyldiga försäkringspremieskatten direkt antingen på basis av de influtna eller betalda försäkringspremierna.

Biträdande direktör Ilkka Niskanen

Överinspektör Iris Kavonius