Beskattningsanvisning för högskolor

Skattebestämmelserna för universitet trädde i kraft 1.1.2010, medan skattebestämmelserna för yrkeshögskolor började gälla från 1.1.2015. Denna anvisning innehåller svar på de viktigaste frågorna om inkomstbeskattning av universitet och yrkeshögskoleaktiebolag. Med den allmänna benämningen högskolor avses i denna anvisning universitet och yrkeshögskoleaktiebolag.

Denna anvisning ersätter beskattningsanvisningen för universitet (258/349/2010, 21.4.2010) vad gäller inkomstbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen.

1 Allmänna skatterättsliga principer

1.1 Inkomstbeskattning

Universitet och yrkeshögskoleaktiebolag (nedan yrkeshögskola) är samfund enligt inkomstskattelagen (ISkL) och skyldiga att betala skatt på inkomst av näringsverksamhet enligt den allmänna skattesatsen och skatt på fastighetsinkomster enligt den sänkta skattesatsen enligt 124 § 3 mom. i ISkL (21 a § i ISkL och 21 b § i ISkL).

Universitet och yrkeshögskolor är inte allmännyttiga samfund som avses i 22 § i ISkL.

Enligt beskattnings- och rättspraxis avses med näringsverksamhet sådan verksamhet som uppfyller vedertagna kännetecknen för näringsverksamhet. Kännetecknen är bl.a. verksamhetens självständighet, kontinuitet, strävan efter vinst, fungerande i konkurrensläge, stor omsättning, riskfaktorer och verksamhetens inriktning mot obegränsad kundkrets. Därtill inverkar det på bedömningen hur den sålda tjänsten eller produkten är prissatt samt i vilken utsträckning tjänsten eller produkten motsvarar allmänt i samhället sålda varor eller tjänster som näringsverksamhet. Verksamhetens natur bedöms från fall till fall som en helhetsbedömning där högskolornas speciella status beaktas.

1.2 Arvs- och gåvobeskattning

Enligt arvs- och gåvoskattelagen (AGL) 2 § upptas inte skatt för sådan egendom som tillfallit, genom testamente eller såsom gåva, t.ex. undervisningsanstalt. Universitet och yrkeshögskolor är sådana undervisningsanstalter som avses i 2 § i AGL, och de är därmed inte skyldiga att betala arvs- och gåvoskatt.

2 Högskolornas verksamhet

2.1 Universitetens basuppgifter

Enligt universitetslagen 2.1 § har universiteten till uppgift att främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten. Dessa uppgifter kan benämnas som universitetens basuppgifter.

Till universitetens basuppgifter inkluderas t.ex. följande helheter:

1. lagfäst grund-, påbyggnads- eller kompletteringsutbildning som leder till examen eller som bygger på särskild studierätt och som ingår i en studieplan samt som meddelas av universitetet eller av ett öppet universitet
2. specialiseringsutbildning enligt 7 a § i universitetslagen samt
3. fri och oavhängig forskning, när forskningsresultaten främjar en samhälleligt betydande gemensam fördel och resultaten trots offentlighets- och sekretesslagstiftningen eller avtalsvillkor är offentliga och möjliga att allmänt utnyttja i ekonomiskt syfte.

Utövande av universitetens basverksamhet utgör inte näringsverksamhet i enlighet med IskL 21 a §.

I statsrådets förordning om avgifter som tas ut i universitetens verksamhet (SrF 1082/2009) stadgas om de avgifter som upptas som hänför sig till undervisning, läromedel, universitetens avgiftsbelagda beslut och prov samt om universitetens avgifter för biblioteks- och informationstjänster.  Dessa i förordningen nämnda uppgifter är sådana verksamhetsformer som står nära och tjänar universitetens basuppgifter att dessa inte anses utgöra universitetens näringsverksamhet.

2.2 Yrkeshögskolornas basuppgifter

Enligt 4 § i yrkeshögskolalagen har yrkeshögskolorna till uppgift att meddela sådan högskoleundervisning för yrkesinriktade expertuppgifter som baserar sig på arbetslivets och arbetslivsutvecklingens krav samt på forskning och konstnärliga och kulturella utgångspunkter och att stödja studerandenas yrkesutveckling. Yrkeshögskolorna ska också bedriva tillämpad forskningsverksamhet och utvecklings- och innovationsverksamhet som gynnar yrkeshögskoleundervisningen, främjar arbetslivet och den regionala utvecklingen och förnyar näringsstrukturen i regionen samt bedriva konstnärlig verksamhet.

Yrkeshögskolornas basuppgifter omfattar t.ex. att:

1. tillhandahålla utbildning som leder till yrkeshögskoleexamen och yrkespedagogisk lärarutbildning,
2. ordna studier som hör till en yrkeshögskoleexamen i form av öppen yrkeshögskoleundervisning eller i övrigt som fristående studier då den studerande beviljats tidsmässigt och innehållsmässigt avgränsad studierätt för att avlägga studierna
3. tillhandahålla specialiseringsutbildning enligt 11 a § i yrkeshögskolelagen
4. tillhandahålla avgiftsfri förberedande utbildning för yrkeshögskolestudier för invandrare samt att
5. bedriva offentlig forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet.

Att bedriva basverksamhet anses inte i enlighet med 21 b § i ISkL som näringsverksamhet för yrkeshögskolor.

Statsrådets förordning om avgifter som tas ut i yrkeshögskolornas verksamhet (SRf 1440/2014) innehåller bestämmelser om de avgifter som ska tas ut för undervisning, läromedel och förnödenheter, avgiftsbelagda beslut och prov samt för biblioteks- och informationstjänster. De funktioner som nämns i förordningen ses inte som näringsverksamhet som bedrivs av yrkeshögskolor, eftersom de direkt främjar yrkeshögskolornas basuppgifter.

2.3 Högskolornas serviceverksamhet

Utöver basuppgifterna bedriver högskolorna en rätt omfattande serviceverksamhet, som delvis syftar till att skaffa finansiering för universitetens eller yrkeshögskolornas verksamhet. I inkomstbeskattningen bedöms denna serviceverksamhet utifrån de allmänna kännetecknen för näringsverksamhet.

3 Om inkomstbeskattningen av högskolor enligt funktion

3.1 Offentligrättslig verksamhet

Högskolor kan i anslutning till sin offentligrättsliga uppgift uppta även andra avgifter än vad som stadgas i statsrådets förordningar om avgifter som tas ut i universitetens och yrkeshögskolornas verksamhet (SrF 1082/2009 och 1440/2014). Dessa kan t.ex. vara avgifter som tas ut för utdrag ur studieregistret, beslut om studiestöd, intyg om motsvarighet av studier och andra liknande prestationer. Dessa avgifter som direkt betjänar högskolornas basuppgifter anses inte som skattepliktig näringsinkomst för ett universitet eller en yrkeshögskola.

3.2 Kongress- och seminarieverksamhet

Kongressverksamhet är oftast en del av universitetens eller yrkeshögskolornas forsknings- och undervisningsverksamhet som utgör dess basverksamhet. Kongressverksamheten är oftast riktad till inhemska och utländska forskarsamfund. Kongresser ordnas sällan i kommersiellt syfte och de avgifter som tas ut för dessa är inte förenliga med de marknadsmässiga villkoren. Dylik kongressverksamhet utgör inte näringsverksamhet i inkomstbeskattningen av högskolor. Om kongressverksamheten eller andra evenemang däremot är riktade till en stor publik utöver forskarsamfundet vid högskolan och där tas ut en avgift enligt gängse pris för deltagande, anses det i princip som universitetens och yrkeshögskolornas näringsverksamhet.

Seminarier som ordnas av universitet och yrkeshögskolor hör i allmänhet till högskolans basuppgifter eller projekt som understöds med offentliga medel. Ofta är seminarierna också avgiftsfria. Sådan seminarieverksamhet anses inte som näringsverksamhet som bedrivs av högskolor. Om ett avgiftsbelagt seminarium inte hör till högskolans basuppgifter eller ett projekt som understöds med offentliga medel, bedöms seminarieverksamheten däremot utifrån de allmänna kännetecknen för näringsverksamhet.

3.3 Utbildningsverksamhet

Att förmedla vetenskap och konstnärlig bildning hör till universitetens basuppgifter. Yrkeshögskolorna har till uppgift att tillhandahålla utbildning för yrkesinriktade expertuppdrag.  Den utbildningsverksamhet som anknyter till högskolornas basuppgifter är i princip befriad från inkomstskatt, också om avgifter tas ut för denna verksamhet.

Högskolorna kan även bedriva annan än till basverksamheten knuten utbildningsverksamhet. Om sådan utbildning bedrivs i vinstsyfte och utbildningen är t.ex. prissatt till marknadspris och utbildningen riktar sig till en obegränsad personkategori i konkurrensläge är sådan utbildning högskolornas näringsverksamhet. Det att utbildningen säljs till den offentliga sektorn, såsom ANM-centralen, påverkar inte bedömningen av verksamheten i beskattningshänseende. Om högskolorna bedriver skräddarsydd beställningsutbildning kan den i princip anses utgöra sådan beskattningsbar utbildning.

I högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD:2013:42 sågs utbildning som leder till en MBA-examen och tillhandahålls av ett universitet inte som utbildning som hör till universitets basuppgifter. Denna utbildningsverksamhet tillhandahölls i konkurrensförhållanden, den var kontinuerlig och var i princip riktad till en icke-avgränsad kundkrets. Då man därtill beaktade prissättningen av utbildningstjänsten, sågs MBA-utbildningsverksamheten som näringsverksamhet som bedrevs av universitet.

HFD:2013:42
Ett utländskt universitet tillhandahöll utbildning som ledde till MBA-examen. Den del av utbildningen som ägde rum i Finland bestod av perioder med intensivundervisning samt prov- och informationstillfällen för studenterna samt andra evenemang som omedelbart hänförde sig till studierna. Verksamheten i Finland skedde genom en filial i vars lokaler chefen för denna verksamhet arbetade tillsammans med en person som var ansvarig för utbildningsprogrammet och en marknadsföringskoordinator. Denna personal marknadsförde den utbildning som universitetet tillhandahöll och skötte olika stödfunktioner samt de praktiska arrangemangen i anslutning till utbildningsevenemangen.

Centralskattenämnden hade i sitt avgörande, till den del som detta vunnit laga kraft, ansett att universitetet hade ett sådant fast driftsställe som avses i 13 a § i inkomstskattelagen och att universitetet i beskattningshänseende jämställdes med finska universitet.

MBA-utbildningen var inte sådan till universitetets grundläggande uppgifter hörande utbildning som med hänsyn till 21 a § i inkomstskattelagen och dess förarbeten på denna grund skulle anses vara annan än näringsverksamhet, utan frågan huruvida verksamheten var skattepliktig skulle avgöras utgående från de allmänna kriterierna för näringsverksamhet. Det var frågan om utbildning som ordnades på affärsekonomiska grunder och som trots att den ordnades av ett universitet inte skilde sig från motsvarande utbildningstjänster som enskilda näringsidkare tillhandahöll. Med beaktande av verksamhetens kontinuitet, inriktning på en i princip obegränsad kundkrets, prissättningen, den omständigheten att verksamheten skedde i konkurrens med andra samt verksamhetens karaktär och omfattning i övrigt skulle universitetets MBA-utbildningsverksamhet betraktas som näringsverksamhet. Universitetet var därför skyldigt att betala skatt för denna verksamhet, till den del som inkomsten från den skulle anses hänföra sig till det fasta driftsstället i Finland.

I högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD:2013:19 var yrkeshögskolans avsikt att sälja planering och att genomföra utbildningsprogram till sitt dotterbolag. Prissättningen grundade sig på de kostnader som uppstått och täckningsbidraget. Denna verksamhet utgjorde inte lagstadgad utbildningsverksamhet som bedrevs av en yrkeshögskola, utan näringsverksamhet.

HFD:2013:19
A Ab, som drev en yrkeshögskola, hade som syfte att tillsammans med en myndighet i Saudiarabien ingå avtal om utbildningsprogram för lärare och utbildningschefer. A Ab hade grundat ett finskt dotterbolag, som skulle sälja utbildningsprogrammen till de saudiarabiska myndigheterna. Avsikten var att dotterbolaget av A Ab skulle köpa tjänster avseende planering och genomförande av utbildningsprogram till ett pris som skulle täcka kostnaderna för tjänsterna samt ett täckningsbidrag. Denna A Ab:s verksamhet skulle inte betraktas som sådan lagstadgad utbildningsverksamhet som avsågs i yrkeshögskolelagen, varför inkomsten av verksamheten inte kunde betraktas som personlig inkomst för A Ab, utan som inkomst av näringsverksamhet.

Också arbetskraftspolitisk utbildning, som erbjuds i konkurrensförhållanden, utgör högskolornas näringsverksamhet. I högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD:2013:140 om mervärdesskatt, bedrev en stiftelse vid sidan om lagstadgad utbildningsverksamhet arbetskraftspolitisk utbildningsverksamhet, som såldes till arbets- och näringsförvaltningen utifrån en anbudsinfordran. Den arbetskraftspolitiska utbildningen tillhandahölls i konkurrensförhållanden och följaktligen sågs försäljningen av arbetskraftspolitiska utbildningstjänster som näringsverksamhet som bedrevs av stiftelsen.

HFD:2013:140
En stiftelse, som i beskattningen hade betraktats som allmännyttigt samfund, ordnade vid ett institut som stiftelsen var huvudman för sådan yrkesinriktad vuxenutbildning som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998). Denna lagstadgade utbildning ordnade stiftelsen med tillstånd av undervisningsministeriet och verksamheten subventionerades till denna del med statliga medel, enligt lagen. Stiftelsen bedrev också arbetskraftspolitisk utbildning och sålde efter konkurrensutsättning arbetskraftspolitiska utbildningstjänster till sysselsättnings- och näringsmyndigheterna.

Den arbetskraftspolitiska utbildning som stiftelsen ordnade var inte lagstadgad utbildning. Arbetskraftsmyndigheterna kan inom ramen för sina anslag skaffa behövlig arbetskraftspolitisk utbildning såväl av sådana utbildningsanordnare som fått tillstånd att ordna grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning som av andra utbildningsanordnare. Stiftelsen ordnade således inte ifrågavarande utbildning med stöd av någon lag och fick inte direkt med stöd av lag understöd av statens medel. Den arbetskraftspolitiska utbildningen ägde rum under konkurrensförhållanden, åtminstone till den del som sådana utbildningstjänster kunde tillhandahållas även av utbildningsanordnare som inte hade tillstånd att ordna yrkesinriktad vuxenutbildning.

Enligt högsta förvaltningsdomstolens motivering avvek den arbetskraftspolitiska utbildning som tillhandahölls av stiftelsen inte åtminstone till alla delar från motsvarande utbildningstjänster som tillhandahålls av privata näringsidkare som verkar på den allmänna marknaden. Med särskilt beaktande av verksamhetens kontinuitet, prissättningen av tjänsten, det faktum att verksamheten skedde i konkurrens med andra samt verksamhetens karaktär och omfattning i övrigt skulle stiftelsens arbetskraftspolitiska utbildningsverksamhet betraktas som näringsverksamhet.

Ett universitet eller en yrkeshögskola kan delta i utbildningsverksamhet också via olika projekt som t.ex. projekt som finansieras av Europeiska socialfonden (ESF).  Om en högskola själv genomför projektet och kostnaderna täcks mestadels med offentliga projektmedel anses utbildning knuten till projektet inte vara näringsverksamhet. Om högskolan deltar i projektet enbart som erbjudare av utbildning och erhåller ersättning enligt marknadsmässiga villkor för att genomföra projektet utgör erbjudande av utbildning utgångsmässigt högskolans näringsverksamhet.

3.4 Forskning

Grundforskning

Grundforskning som bedrivs av högskolor anses inte som näringsverksamhet för universitet eller yrkeshögskolor. Kännetecknande för denna verksamhet är att den är offentligt finansierad och forskningsresultaten är offentliga. Examensarbeten vid högskolor är ett exempel på grundforskning.

Uppdragsforskning

Till skillnad från grundforskningen erbjuder högskolan en uppdragsgivare forskningstjänster som konkurrerar med motsvarande forskningstjänster och får en ersättning för detta. I dessa situationer fastställer uppdragsgivaren oftast villkoren och förutsättningarna för tjänsten. Uppdragsforskning är ekonomisk verksamhet vid ett universitet eller en yrkeshögskola som utövas i konkurrensförhållanden i en marknadsmiljö. Därmed anses verksamheten i princip som deras näringsverksamhet. I undantagsfall kan också ett lärdomsprov vara uppdragsforskning.

Samfinansierade forskningsprojekt

Med samfinansierade projekt avses forskning där en del av finansieringen är offentligt och en del fås t.ex. från företag. Vid bedömningen av skattskyldigheten är det relevant att utreda hurudana rättigheter företaget som deltagit i finansieringen har till forskningsresultaten. Om forskningsresultaten förblir offentliga trots samfinansieringen och företaget som varit med om att finansiera inte får ensamrätt till forsknings- eller andra rättigheter är sådan verksamhet inte näringsverksamhet för högskolan. Om företaget får rätt till forskningsresultaten bedöms läget utgångsmässigt ur uppdragsgivarens synvinkel och verksamheten är skattepliktig näringsverksamhet.

Kommersialisering av forskningsresultaten

I högskolans verksamhet är det möjligt att, som en följd av forskningen, det uppstår produkter eller tjänster som kan säljas eller att högskolan ekonomiskt kan utnyttja rättigheter och erhålla exempelvis royaltyinkomster. Om det som slutprodukt föds en produkt som universitetet eller yrkeshögskolan börjar sälja bedöms verksamheten utgångsmässigt enligt kriterierna för näringsverksamhet. Däremot är royaltyinkomster som erhålles vid överlåtelse av immateriella rättigheter, som följd av forskning som inte är näringsverksamhet, inte näringsinkomst för högskolan.

3.5 Konsult- och sakkunnigtjänster

Högskolor kan vid sidan av sin basverksamhet erbjuda olika konsult- och sakkunnigtjänster vars beskattning bedöms enligt vedertagna kriterier för näringsverksamhet.

Konsult- och sakkunnigtjänster erbjuds för det mesta i marknadsläge för företags- och andra kunders behov. Motsvarande tjänster erbjuds på den privata sektorn och till gängse pris. Erbjudande av konsult- och sakkunnigtjänster är därmed utgångsmässigt högskolornas näringsverksamhet.

Om konsult- och sakkunnigtjänster endast erbjuds sporadiskt och till ett lägre pris än gängse pris och ger upphov till kunskap som står till allmänt förfogande, kan man i enskilda fall anse att verksamheten inte är näringsverksamhet för universitetet eller yrkeshögskolan.

3.6 Förläggar- och annan publikationsverksamhet

Högskolorna bedriver ofta olika typs förläggar- och publikationsverksamhet. En del av verksamheten ses som skattefri överlåtelse av läromedel till studerandena enligt förordningarna (SRf 1082/2009 och 1440/2014) (se ovan kapitel 2.1 Universitetens basuppgifter och 2.2 Yrkeshögskolornas basuppgifter). I övrigt bedöms förläggar- och publikationsverksamheten enligt vedertagna kriterier för näringsverksamhet.

Förläggar- och annan publikationsverksamhet som bedrivs av högskolor anses i princip som näringsverksamhet när de framställda verken är allmänt tillgängliga och säljs till gängse pris och verksamheten bedrivs i konkurrensläge med privata näringsidkare. Skattepliktig publikationsverksamhet kan inbegripa t.ex. allmänna vetenskapliga verk, verk som ingår i högskolornas examensfordringar samt inträdeslitteratur.

3.7 Verksamhet i samband med utbildningsverksamheten

I anslutning till sin utbildningsverksamhet kan universitet och yrkeshögskolor sälja olika varor och tjänster. Till exempel kan en yrkeshögskola som tillhandahåller utbildning inom restaurangbranschen driva en övningsrestaurang, som fungerar som inlärnings- och praktikmiljö för studerandena. När en sådan verksamhet bedrivs enbart på grund av den praktiska undervisning och övning som är en förutsättning för högskolans lagstadgade utbildning, ses inte försäljning av varor och tjänster i samband med utbildningsverksamheten som näringsverksamhet som bedrivs av högskolan. Högskolorna kan också bedriva t.ex. forskningsstationsverksamhet eller sälja andra motsvarande tjänster. Till den del som sådana tjänster säljs till ett klart subventionerat pris för studie- eller forskningsändamål, kan verksamheten inte anses som näringsverksamhet. Till övriga delar bedöms försäljning av varor och tjänster utifrån de allmänna kännetecknen för näringsverksamhet i inkomstbeskattningen, även om verksamheten har en koppling till högskolornas utbildningsverksamhet.

Vid sidan om sin utbildningsverksamhet bedriver konstuniversitet omfattande konstnärlig verksamhet i form av t.ex. konserter och teaterföreställningar. I Finansutskottets betänkande (FiUB 43/2009 rd) konstateras det att inkomst från konstuniversitetens konsert-, utställnings- och annan liknande verksamhet i princip inte utgör näringsinkomst. Föreställning eller annan teaterverksamhet som hör till den lagstadgade utbildningen är därmed i inkomstbeskattningen skattefritt även om en avgift tas ut för föreställningen eller utställningen och den besöks av utomståendepersoner. Enligt Skatteförvaltningens åsikt iakttas motsvarande principer i beskattningen av yrkeshögskolor inom konstområdet. Om den konstnärliga verksamheten dock inte anknyter till den lagstadgade utbildningsverksamheten och därtill är omfattande, prissatt enligt marknadsmässiga villkor och bedriven i konkurrensläge, ses verksamheten i allmänhet som näringsverksamhet som bedrivs av högskolor.

3.8 Övrig verksamhet

Universiteten och yrkeshögskolorna samarbetar för att utföra sina lagstadgade uppgifter. Högskolorna kan t.ex. använda gemensamma stödtjänster för utbildning och forskning, dra nytta av gemensamma verksamhetsmiljöer som stöder verksamheten och ha gemensam personal. Sådant samarbete ses inte som näringsverksamhet som bedrivs av en högskola, om högskolan bedriver verksamheten tillsammans med en annan högskola eller någon annan som ordnar lagstadgad utbildning och tar ut enbart kostnader som delas enligt upphovsprincipen med den andra parten. Om sådana tjänster tillhandahålls i större skala och täckningsbidraget inkluderas i de debiterade kostnaderna, bedöms verksamheten utifrån de allmänna kännetecknen för näringsverksamhet.

Försäljning av varor eller tjänster som idkas av högskolor och inte kan ses som verksamhet enligt förordningarna om avgifter som tas ut i universitetens och yrkeshögskolornas verksamhet (SRf 1082/2009 och 1440/2014) och direkt konkurrerar med marknadsaktörerna, är typiskt näringsverksamhet. Några exempel på detta är tryck-, kopierings- och utskrivningstjänster, IT-tjänster och uthyrning av apparater mot ett vederlag. Också mässverksamhet som bedrivs i konkurrensförhållanden och riktar sig mot en obegränsad kundkrets är i princip näringsverksamhet som bedrivs av högskolor.

Företag och andra aktörer kan köpa också olika typer av, tjänster av högskolor, t.ex. rättskemiska tjänster, laboratorietjänster, mätningar av teknisk natur, olika planeringstjänster eller tjänster som hänför sig till rättsmedicinska obduktioner. Skatteplikten för dessa tjänster bedöms utgående från de allmänna kriterierna för näringsverksamhet trots att verksamheten i vissa fall kan anses vara nära bunden till basverksamheten.

En tjänst som köpts av ett universitet eller en yrkeshögskola enligt lag vars pris enligt lagen inte får överstiga produktionskostnaderna och vilken enligt lagen inte får generera ekonomisk nytta är inte näringsverksamhet. Vävnadsbankverksamhet vid ett universitet är ett exempel på sådan tjänst.

Högskolorna erbjuder studeranden och personalen olika motionstjänster. Av tjänsten betald ersättning täcker endast en bråkdel de kostnader som uppstår för att producera tjänsten. Under dessa omständigheter är producering av motionstjänster inte näringsverksamhet för universiteten eller yrkeshögskolorna. Om motionstjänster säljs till utomstående på affärsekonomiska grunder i konkurrensläge är sådan försäljning näringsverksamhet. Likaså, om det vid sidan av försäljning av motionstjänster ingår försäljning av sidoprodukter (t.ex. motionsredskap) bedöms detta vara näringsverksamhet.

3.9 Uthyrning av lokaler

Universitet och yrkeshögskolor är skyldiga att betala skatt enligt den sänkta skattesatsen som avses i 124 § 3 mom. i ISkL på inkomster som genererats av fastigheter eller delar av fastigheter som används för annat än allmänt ändamål (21 a § i ISkL och 21 b § i ISkL).

IskL 6 § stadgar att vad som tillämpas på fastigheter tillämpas också på sådana byggnader, konstruktioner och andra inrättningar på annans mark som tillsammans med besittningsrätten till marken kan överlåtas till tredje man utan att markägaren hörs. Förutom för fastighet utgör erhållen inkomst från nämnda byggnader och konstruktioner fastighetsinkomst för högskolan, om hyresrätten enligt hyresavtalet kan överföras till tredje part utan att markägaren hörs. Om hyresrätten inte kan överföras till tredje part utan att markägaren hörs handlar det om skattefria inkomster som hör till den personliga inkomstkällan för högskolan.

Fastighetsinkomst för högskolor är:

• hyresinkomst av fastighet
• inkomst av odling
• inkomst av jordbruk
• skogbrukets kapitalinkomst, d.v.s. försäljning av träd
• inkomst från fastighetssammanslutning

Skattefri inkomst som hör till den personliga inkomstkällan för högskolor är:

• hyresinkomst av aktielägenhet
• inkomst erhållen på basis av aktier i ett ömsesidigt fastighetsaktiebolag
• överlåtelsevinst för fastighet

Allmänt bruk

Allmän användning av fastighet är sådan användning som tjänar samhällets behov, t.ex. som skola, kyrka, bibliotek, statligt ämbetsverk eller sjukhus. Fastigheten hyrs ut för allmänt bruk endast när hyresgästen är den offentliga sektorn (t.ex. stat eller kommun). Andra högskolor jämställs med den offentliga sektorn.

Högskolor som ordnar jord- och skogsbruksutbildning använder ofta sina fastigheter i undervisningsverksamheten. Till den del som en fastighet endast används i högskolans egen lagstadgade jord- eller skogsbruksundervisning och används t.ex. som övningsmiljö för studerandena, anses det att fastigheten är i allmän användning. Inkomst som genererats i samband med utbildningsverksamhet på fastigheten, såsom inkomst av odling och inkomst av försäljning av virke, ses inte som skattepliktig fastighetsinkomst för en högskola.

Annan än allmänt bruk

Till den delen fastigheten används till ett annat än ett allmänt bruk är inkomsten skattepliktig fastighetsinkomst. Till exempel är inkomst av överlåtelse av lokaler till aktiebolag som bedriver affärsverksamhet skattepliktig fastighetsinkomst för högskolan. Allmännyttigt bruk anses inte som allmänt bruk och följaktligen anses uthyrning av fastighet till allmännyttiga studentföreningar eller ämnesföreningar generera skattepliktig fastighetsinkomst för högskolorna.

Användning i näringsverksamhet

I NärSkL 53 § stadgas att om en fastighet uteslutande eller huvudsakligen (över 50 %) används för ändamål som direkt eller indirekt främjar näringsverksamheten, såsom fabriks-, verkstads-, affärs- eller sociala ändamål, hör fastigheten till näringsverksamhetens förvärvskälla. I sådana situationer utgör inkomsten som fastighet genererarinkomst som hör till högskolans näringsinkomstkälla. Vinst vid försäljning av en fastighet som används i näringsverksamhet är i regel också näringsinkomst.

Fördelning av användningen av en fastighet

Fördelningen av användningen av en fastighet i allmän användning, annan användning och användning för näringsverksamhet bedöms i allmänhet utifrån ytan eller den använda tiden. Bedömningen görs mellan de olika bruksändamålen. Den tid under vilken fastigheten inte använts alls beaktas i regel inte.

 

Jari Salokoski
ledande skattesakkunnig

Riikka Mäkinen
skattesakkunnig