Försummelseavgift för utomstående uppgiftslämnare om gränsöverskridande betalningar som betaltjänstleverantörer anmäler

Anvisningen anknyter till helheten: Påföljder för försummelse

I denna anvisning behandlas grunderna för påförande av försummelseavgift enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) i fråga om betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar.

Denna anvisning tillämpas på de rapporteringsperioder (kvartal av ett kalenderår) som gått ut under anvisningens giltighetstid. 

1 Uppgiftsskyldighet som grund för att påföra försummelseavgifter

Det huvudsakliga syftet med skyldigheten att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar är att bekämpa skattebedrägerier i synnerhet i momsbeskattningen. Skyldigheten att lämna uppgifter har ställts för de betaltjänsteleverantörer som nämnts i bestämmelserna, såsom betalningsinstitut, utgivare av elektroniska pengar samt kreditinstitut.

Lagen om betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar (659/2023) innehåller bestämmelser om gränsöverskridande betalningar om vilka betaltjänstleverantörer ska lämna uppgifter till Skatteförvaltningen i enlighet med 29 § 7 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ (768/2016) när det gäller betaltjänster som de tillhandahåller i Finland. Bestämmelser om uppgiftsskyldiga, gränsöverskridande betalningar och uppgifter som ska lämnas om betalningarna, tidpunkten för anmälan, skyldigheten att lagra uppgifter och begränsningar av skyldigheten att lämna uppgifter och lagra uppgifter finns i den lagen.

I praktiken är betalarens eller betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer skyldiga att lämna uppgifter om gränsöverskridande betalningar till samma mottagare som överstiger 25 betaltjänster under samma kalenderårskvartal.

Regleringen av uppgiftsskyldigheten har tillämpats första gången 2024. Uppgiftsskyldiga ska lämna uppgifterna för varje kvartal av kalenderåret före utgången av kalendermånaden som följer efter kvartalet. Skatteförvaltningen ska lämna dessa uppgifter till kommissionens centralregister till vilket medlemsstaternas myndigheter för bedrägeribekämpning kommer att ha åtkomst. 

Lagstiftningen om anmälningsskyldighet innehåller inga bestämmelser om beviljande av uppskov med utlämnande av uppgifter. Om tidsfristen för inlämnande av uppgifter är en lördag, söndag eller någon annan helgdag, ska uppgifterna vara Skatteförvaltningen till handa följande vardag

Försummelseavgift kan påföras för försummelse av såväl rapporteringsskyldigheten som aktsamhetsplikten.  Försummelseavgiften fastställs separat för varje anmälan och dataflöde. När försummelseavgiften påförs är skyldigheten att lämna uppgifter samt övriga skyldigheter i anslutning till denna skyldighet att lämna uppgifter separata fristående skyldigheter i förhållande till varandra, för vilka prövningen av påförande av försummelseavgift och avgiftens belopp fastställs självständigt. Annan lagstadgad skyldighet att bevara uppgifter i anslutning till betaltjänstleverantörernas uppgiftsskyldighet som behandlas i denna anvisning.

2 Bestämmelser som ligger till grund för försummelseavgiften

Enligt 29 § 7 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas på försummelse av den skyldighet att lämna uppgifter och bevara uppgifter som avses i lagen om tjänsteleverantörers uppgiftsskyldighet vad som i 3 kap. 22 a § i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs om försummelseavgift.

Enligt 22 a § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 2 000 euro, om

1. det finns en smärre bristfällighet eller ett smärre fel i en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas eller i ett förfarande som iakttas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten eller någon annan skyldighet enligt detta kapitel, och den uppgiftsskyldige inte har följt en bevisligen skickad uppmaning att avhjälpa bristfälligheten eller felet,
2. den uppgiftsskyldige utan giltig orsak har lämnat en deklaration, uppgift eller handling för sent, eller
3. den uppgiftsskyldige har lämnat uppgifterna på annat sätt än vad som föreskrivs i lag eller bestäms av Skatteförvaltningen.

Enligt 22 a § 2 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 5 000 euro, om en deklaration, en annan uppgift eller en handling som lämnas eller ett förfarande som iakttas för fullgörande av uppgiftsskyldigheten eller någon annan skyldighet enligt detta kapitel innehåller väsentliga brister eller fel eller om den uppgiftsskyldige lämnat in dem eller fullgjort det först efter en bevisligen sänd uppmaning.

Enligt 22 a § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 15 000 euro, om den uppgiftsskyldige för fullgörande av uppgiftsskyldigheten uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat en väsentligen oriktig deklaration, annan uppgift eller handling eller inte alls lämnat in någon deklaration eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har väsentligt försummat någon annan skyldighet enligt detta kapitel delvis eller helt och hållet.

I 22 a § i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs det vidare att det vid fastställandet av försummelseavgiften också ska beaktas hur mycket uppgifter den uppgiftsskyldige ska lämna. Försummelseavgiften påförs i hela hundra euro så att den minsta försummelseavgiften är 100 euro.

Fysiska personer och dödsbon åläggs inte att betala försummelseavgift, om det inte är fråga om försummelse av uppgiftsskyldighet i anslutning till näringsverksamhet eller jord- och skogsbruk. Försummelseavgiften är inte en avdragbar utgift i beskattningen.

På en obetald försummelseavgift som påförts och förfallit till betalning påförs även dröjsmålsränta enligt 5 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Dröjsmålsräntan beräknas från den dag som följer efter den förfallodag som fastställts på beslutet till den dag då försummelseavgiften betalas. Förseningsräntan på en obetald försummelseavgift är inte avdragbar i inkomstbeskattningen.

3 Påförande och storleken av försummelseavgift i olika situationer 

För försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter kan enligt 22 a § i lagen om beskattningsförfarande åläggas en försummelseavgift. En försummelseavgift kan också påföras för försummelse av skyldigheten att lagra uppgifter. 

Försummelseavgift fastställs separat för varje anmälan som saknas, är väsentligen oriktig eller lämnas in för sent, eller om Skatteförvaltningen inte fått ett godtagbart svar på sin begäran om utredning.  Då försummelseavgiften fastställs kan man bland annat beakta betydelsen av anmälarens försummelser och de uppgifter som saknas (antalet betalningstransaktioner och deras betydelse i euro), huruvida anmälaren har uppmanats att lämna de uppgifter som saknas samt tidpunkten för anmälan. Försummelseavgift kan påföras också om årsanmälan inte lämnas in på det sätt Skatteförvaltningen har bestämt.

Försummelseavgiften för försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter bestäms enligt tabellen nedan i de situationer som beskrivs i tabellen, om det inte finns särskilda omständigheter som sänker eller höjer försummelseavgiften. Försummelseavgiftens storlek bestäms enligt antalet betalningstransaktioner som ska anmälas eller deras värde i euro, beroende på vilket av värdena som är större. 

Förtydliganden till tabellen:

*1) Betalningarna rapporteras i den ursprungliga valutan, men andra avgifter än avgifter i euro omvandlas till eurobelopp för fastställande av försummelseavgifter med hjälp av medelkursen på betalningsdagen för valutan i fråga. 

Enligt lagen om betaltjänstleverantörers skyldighet att lämna uppgifter ska uppgifterna lämnas för rapporteringsperioden, det vill säga för varje kvartal av kalenderåret före utgången av kalendermånaden som följer efter kvartalet. Om försummelser upptäcks för flera rapporteringsperioder under samma kalenderår, kan en separat försummelseavgift påföras för varje anmälan som ska lämnas för kvartalet i fråga. För olika slags försummelser kan fastställas separata försummelseavgifter. Detta innebär att en separat försummelseavgift kan påföras till exempel för försummelse av skyldigheten att förvara uppgifter samt för försenade anmälningar. Skyldigheten att bevara uppgifter är en tryggande skyldighet vars syfte är att Skatteförvaltningen ska kunna säkerställa att de uppgifter som lämnats och skyldigheten att lämna uppgifter fullgörs på rätt sätt. Skyldigheten att bevara uppgifter är en självständig och separat skyldighet i förhållande till skyldigheten att lämna uppgifter. Av dessa orsaker påförs en separat försummelseavgift för försummelse av förvaringsskyldigheten i förhållande till uppgiftsskyldigheten. Till skillnad från försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter är försummelsen av förvaringsskyldigheten dock inte bunden till kalenderårskvartal, utan Skatteförvaltningen granskar försummelsen som en gärning under kalenderåret.

Om den uppgiftsskyldige för fullgörande av uppgiftsskyldigheten uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har lämnat en väsentligen oriktig deklaration, annan uppgift eller handling eller inte alls lämnat in någon deklaration eller uppsåtligen eller av grov vårdslöshet har väsentligt försummat någon annan skyldighet enligt 3 kap. i lagen om beskattningsförfarande delvis eller helt och hållet, kan den uppgiftsskyldige åläggas att i försummelseavgift betala högst 15 000 euro. 

Man kan av grundad anledning jämka försummelseavgiften eller låta bli att påföra den. Som grundad anledning kan man betrakta till exempel att den uppgiftsskyldiges försummelse är obetydlig efter omständigheterna.

Försummelseavgiften kan också höjas i särskilda situationer, till exempel om försummelserna upprepas. Då kan försummelseavgiften också vara högre än avgiften enligt tabellen – en försummelse som gäller betaltjänstleverantörernas informationsskyldighet ska anses återkommande om det under granskningsperioden året före rapporteringstidpunkten har skett motsvarande försummelser som tidigare. Denna granskningsperiod på ett år är inte bunden till ett kalenderår.

En försummelseavgift som påförs för försummelse av skyldigheten att lagra uppgifter fastställs alltid utifrån en fallspecifik helhetsbedömning. Denna försummelseavgift påförs separat från de försummelser som påförts för anmälningarna per kvartal av kalenderåret. I praktiken förutsätter påförandet av avgiften att vi har upptäckt en försummelse av lagringsskyldigheten, vilket kan till exempel ske vid en skatterevision.

Skyldigheten att lämna uppgifter är specifik för varje betaltjänstleverantören. På motsvarande sätt, i koncern- eller sammanslutningssituationer, kommer antalet betalningstransaktioner och eurobeloppet som används som grund för att fastställa försummelseavgiften att vara antalet som rapporterats av den enskilda betaltjänstleverantören och inte antalet av sammanslutnings eller koncernens kombinerade betalningstransaktioner eller eurobelopp.

4 Förfarande vid påförande av försummelseavgifter och ändringssökande 

Innan vi påför en försummelseavgift ska den som påförs avgiften alltid beredas tillfälle att bli hörd. Den uppgiftsskyldige kan då framställa en redogörelse för den orsak som lett till försummelsen av uppgiftsskyldigheten samt framföra sin uppfattning om påförandet av försummelseavgiften och dess belopp. När Skatteförvaltningen uppmanar den uppgiftsskyldige att rätta en försummelse, ska brevet innehålla information om att en försummelseavgift kommer att påföras. Försummelseavgiften påförs genom ett separat beslut.

I ett beslut av Skatteförvaltningen som gäller försummelseavgift får den uppgiftsskyldige och Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt söka ändring genom en skriftlig begäran om omprövning hos skatterättelsenämnden. Den anmälningsskyldige ska göra en begäran om omprövning 60 dagar räknat från det datum då den anmälningsskyldige har fått del av Skatteförvaltningens beslut. Tidsfristen för Enheten för bevakning av skattetagarnas rätt är 60 dagar från det att beslutet fattades. Omprövningsbegäran ska lämnas till Skatteförvaltningen inom den utsatta tiden.

generaldirektör Markku Heikura

ledande sakkunnig Lauri Luukkonen