Sexmånadersregeln för lön för utlandsarbete

Har getts
13.1.2025
Diarienummer
VH/7484/00.01.00/2024
Giltighet
13.1.2025 - Tills vidare
Bemyndigande
2 § 2 mom. i lagen om Skatteförvaltningen (503/2010)
Ersätter anvisningen
VH/6130/00.01.00/2023, 10.1.2024

Anvisningen anknyter till helheten: Internationell beskattning


Denna anvisning handlar om den så kallade sexmånadersregeln för lön för utlandsarbete vid inkomstbeskattningen.

Förfaranden som hänför sig till sexmånadersregeln för arbetstagare och arbetsgivare beskrivs i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete. I den redogörs också för beskattningen av lön från utlandsarbete ifall sexmånadersregeln inte är tillämplig.

Närmare anvisningar om anmälningar av löneuppgifter och om upplysningar som anknyter till utlandsarbete finns i inkomstregistrets anvisning Anmälan av information till inkomstregistret: internationella situationer.

Mer information om försäkringar i anslutning till utlandsarbete finns i Skatteförvaltningens anvisning Sjukförsäkringsavgifter och sjukförsäkringspremier i internationella arbetssituationer.

Till anvisningen har det lagts till exempel på vistelsedagar i Finland (kapitel 3.1.2) och på tvingande, av arbetstagaren och hens arbetsgivares oberoende, oväntade orsaker (kapitel 3.1.3). Till anvisningen har det också lagts ett nytt kapitel om förändring av skattskyldighetsstatusen och beräkningen av vistelsedagarna i Finland (kapitel 3.2.4). I texten har också gjorts ett antal andra preciseringar.

1 Inledning

Utgångspunkten är att inkomst som en i Finland bosatt allmänt skattskyldig person får från utlandsarbete är skattepliktig inkomst i Finland. Med stöd av vår nationella lagstiftning kan lönen emellertid på vissa villkor vara skattefri. Dessutom är det möjligt att Finlands beskattningsrätt begränsas genom skatteavtal.

Denna anvisning handlar om den i 77 § i inkomstskattelagen (1535/1992, ISkL) föreskrivna så kallade sexmånadersregeln samt de tillämpningsvillkor som ska uppfyllas för att lönen ska vara skattefri inkomst i Finland. I anvisningen behandlas också arbetsstatens beskattningsrätt och fastställande av lön som omfattas av sexmånadersregeln.

För annat utlandsarbete än det som omfattas av sexmånadersregeln redogörs närmare i anvisningen Beskattning av utlandsarbete.

Skatteförvaltningen har dessutom lämnat följande ställningstagande till coronapandemins påverkan på tillämpningen av sexmånadersregeln: Coronaviruspandemins påverkan på beskattning av utlandsarbete (sexmånadersregeln och tvingande orsaker).

2 Sexmånadersregeln enligt 77 § i inkomstskattelagen

I ISkL 77 § föreskrivs om den så kallade sexmånadersregeln, enligt vilken lön för arbete som utförts utomlands är skattefri inkomst i Finland. Regeln tillämpas om

  • personen vistas utomlands på grund av detta arbete (ISkL 77 § 1 mom.) och
  • utlandsvistelsen varar minst sex månader utan avbrott (ISkL 77 § 1 mom.) och personen vistas i Finland i medeltal högst sex dagar per arbetsmånad (ISkL 77 § 3 mom.) och
  • arbetsstaten enligt skatteavtalet har rätt att beskatta inkomsten (ISkL 77 § 1 mom.), om Finland och arbetsstaten har ett avtal om inkomstbeskattningen.

Bestämmelsen i ISkL 77 § tillämpas inte på lön för arbete hos ett finskt offentligt samfund, Business Finland Ab eller ett finskt fartyg eller luftfartyg (ISkL 77 § 1 mom.).

Finska offentliga samfund är bland annat staten, kommunerna, kommunförbunden, samkommunerna, välfärdsområdena, evangelisk-lutherska kyrkan och dess församlingar, ortodoxa kyrkosamfundet och dess församlingar, deras församlingsförbund och andra kyrkliga samfälligheter, Finlands Bank, Folkpensionsanstalten (FPA), Finlands Akademi, Centret för konstfrämjande och Naturresursinstitutet. Sedan 1.1.2010 har finska universitet inte betraktats som offentliga samfund i inkomstbeskattningen.

I 3–5 mom. i paragrafen föreskrivs därtill om hur mycket arbetstagaren får vistas i Finland under och före utlandsarbetet samt om situationer där utlandsarbetet antingen har blivit avbruten eller upphört på grund av tvingande eller vägande orsaker som är oberoende av arbetstagaren och arbetsgivaren. I 2 mom. föreskrivs om särskilda villkor för tillämpning av sexmånadersregeln för skattefrihet även på förmåner enligt ISkL 66 §.

Förutsättningarna för tillämpning av sexmånadersregeln behandlas närmare i kapitel 3 i denna anvisning. I det kapitlet redogörs också för när regeln undantagsvis kan tillämpas även om till exempel vistelsedagarna i Finland är fler än det antal dagar som föreskrivs i 3 mom. eller utlandstjänstgöringen inte har varat minst sex månader (ISkL 77 § 5 mom.).

Bestämmelsen i ISkL 77 § gäller endast löneinkomst. Därmed är exempelvis sociala förmåner och arbets- och bruksersättningar inte skattefria inkomster med stöd av den. Lön och andra prestationer som räknas som lön enligt sexmånadersregeln behandlas närmare i kapitel 4 i denna anvisning. I det kapitlet redogörs också för prestationer på vilka sexmånadersregeln inte kan tillämpas.

3 Förutsättningar för tillämpning av sexmånadersregeln

3.1 Utlandsarbete utan avbrott

3.1.1 Minst sex månaders utlandsvistelse på grund av arbete

För att sexmånadersregeln ska kunna tillämpas måste utlandsvistelsen bero på arbetet. Om vistelsen orsakas av familjeförhållanden eller studier kan regeln inte tillämpas. Orsaken till utlandsvistelsen kan dock förändras mitt under vistelsen. Om till exempel en person som ursprungligen flyttat till utlandet på grund av sin makes/makas arbete senare börjar arbeta i utlandet hos en lokal arbetsgivare, anses vistelsen i utlandet bero på arbete från tidpunkten då arbetet inleds.

Perioden på sex månader som nämns i ISkL 77 § är inte bunden till kalenderåret. På så sätt kommer sexmånadersperioden att uppfyllas för arbete under två olika kalenderår, till exempel 15.11–14.5. Till tiden räknas den verkliga tiden som beror på arbetet. Semester i början eller slutet av arbetsperioden förlänger inte den vistelse som beror på utlandsarbetet.

Däremot anses inflyttningsdagen till landet innan arbetet börjar och utflyttningsdagen efter att arbetet upphört vara dagar som beror på utlandsarbetet. Utlandsarbetet anses upphöra den dag då den skattskyldige skulle ha kunnat lämna landet efter att ha slutat arbeta (ISkL 77 § 4 mom.). I beslutet HFD 27.8.1998 liggare 1541 ansågs att vistelsen på grund av arbetet hade varat i minst sex månader enligt följande:

HFD 27-08-1998 liggare 1541

En rörmokare hade anlänt till Sverige 2.4.1995 för att arbeta där under perioden 3.4–30.9.1995. Hans arbetstid slutade 30.9.1995 kl. 17.00. Han packade sina saker och överlät sin hyresbostad 1.10.1995, och åkte hem till Finland. Vistelsen i Sverige på grund av arbetet hade pågått 2.4–1.10.1995, det vill säga oavbrutet i minst sex månader. Den löneinkomst rörmokaren fick i Sverige var inte skattepliktig inkomst i Finland. Skatteåret 1995.

Inkomstskattelagen 77 § 1 mom.

Bestämmelsen i ISkL 77 § 1 mom. förutsätter inte att utlandsarbetet ska pågå oavbrutet i minst sex månader i en och samma stat eller hos en också samma arbetsgivare. Det räcker att man över huvud taget arbetar i utlandet i minst sex månader utan avbrott. Korta avbrott i arbetet vid till exempel byte av arbetsgivare eller utstationering avbryter inte utlandstjänstgöringen. Beslutet HFD 2015:120 handlade om en situation av det här slaget.

HFD 2015:120

Den skattskyldiga hade i en följd arbetat i tre olika stater med vilka Finland inte hade skatteavtal, så att arbetet utomlands sammanlagt hade varat över sex månader. Alla dessa stater var stater med vilka Finland inte hade skatteavtal. I samband med att den skattskyldiga bytte arbetsstat hade han vistats i bland annat Finland. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att vid bedömningen av en sådan utlandstjänstgöring som avses i 77 § i inkomstskattelagen saknade det betydelse att den skattskyldiga efter vistelsen i Finland inte hade återvänt till samma arbetsstat där han arbetat före ankomsten till Finland. Skatteåren 2009 och 2010.

Inkomstskattelagen 77 § 1 och 3 mom.

3.1.2 Vistelsedagar i Finland under utlandsarbetet

En utlandsvistelse som beror på arbetet anses vara oavbruten bland annat om personen under den tid han arbetar utomlands vistas i Finland högst sex dagar i snitt per full månad av arbetstiden i utlandet (så kallade Finlandsdagar).

Exempel 1: Personen A arbetar utomlands 15.1–11.8. I denna period ingår sex hela månader under vilka hen kan vistas i Finland sammanlagt högst 36 dagar för att arbetet ska anses pågå utan avbrott.

Antalet vistelsedagar i Finland räknas för hela utlandstjänstgöringen. Därmed anses en utlandstjänstgöring på fem år pågå utan avbrott om personen vistas i Finland i högst 360 dagar (5 år x 12 mån./år x 6 dagar/mån.).

För att sexmånadersregeln ska kunna tillämpas får personen dock inte vistas i Finland flera än 60 dagar på förhand och hen ska efter en sådan vistelse i Finland återvända till arbetsstaten för att fortsätta samma utlandsarbete.

Orsaken till besöken i Finland eller antalet besök är inte av betydelse. Därför räknas även besök i Finland som hänger samman med utlandsarbetet med i vistelsedagarna i Finland. Lön för arbete som utförts i Finland är dock skattefri enligt sexmånadersregeln, om lönen betalas för arbete i Finland som utförs för samma arbetsgivare, som pågår högst några dagar om året och som hänger nära samman med utlandsarbetet (s.k. rapporteringsresor).

HFD 1987-B-565
För en sjöman som arbetade på ett utländskt fartyg räknades den tid som fartyget dröjde i Finland för att lasta och lossa som vistelse i Finland.
Skatteåret 1987 Förhandsbesked

Inkomstskattelagen 22 b § 2 mom.

HFD 31.12.1992 liggare 5030
För en sjöman som arbetade på ett i utlandet registrerat fartyg i utlandstrafik räknades den tid som fartyget rörde sig på finskt territorialvatten mellan olika hamnar inte som vistelse i Finland.
Skatteåret 1988.

Inkomstskattelagen 22 b §

Däremot räknas mycket kortvariga besök i Finland inte som Finlandsdagar.

HFD 1986-B-II- 554
För en sjuksköterska som arbetade i Sovjetunionen räknades besök i Finland med ambulans om en olyckshändelse inträffade i Finland inte som Finlandsdagar, eftersom varje besök bara varade ungefär en timme.
Skatteåret 1986 Förhandsbesked.

Inkomstskattelagen 22 b §

Veckoslut och andra korta perioder av ledighet som tillbringas i arbetsstaten är inga Finlandsdagar. Att tillbringa semester i arbetsstaten eller i en tredje stat räknas inte heller som Finlandsdagar (HFD 5.6.1981 liggare 2620, HFD 31.5.1988 liggare 2288 och HFD:2001:22).

HFD 2001:22
A arbetade i Storbritannien. Under den tid arbetet pågick tillbringade han semestrar även i Sverige och Danmark. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att sådan vistelse i tredje länder som ansluter sig omedelbart till semesterdagar och lediga dagar under utlandsarbetet inte kan jämställas med sådan vistelse i Finland som avses i 77 § 2 mom. i inkomstskattelagen (1535/1992). Högsta förvaltningsdomstolen hänvisade även till motiveringarna till i Centralskattenämndens avgörande i samma ärende, enligt vilka antalet dagar enligt 77 § 2 mom. i inkomstskattelagen under utlandsarbetets gång har begränsats endast med hänsyn till vistelse i Finland. Även i regeringens proposition (RP 229/1985 rd) konstateras beträffande begränsningen av antalet dagar endast att de gäller vistelse i Finland. I regeringens proposition jämställs semesterdagar som tillbringas i utlandet inte med vistelsedagar i Finland.
Skatteåret 2000. Förhandsavgörande. Omröstning 4-1.

Inkomstskattelagen 77 § 2 mom.

Flera fristående tjänstgöringsperioder utomlands kan betraktas som en sammanhängande tjänstgöring ifall tiderna mellan perioderna i kombination med övrig vistelse i Finland inte överstiger sex dagar i snitt per månad.

Exempel 2: Personen B arbetar på ett utländskt fartyg 1.2–30.4 och 1.6–31.8. Arbetet varar i 7 månader. Under denna tid kan antalet Finlandsdagar uppgå till högst 42. Eftersom tiden mellan arbetsperioderna är 31 dagar, kan antalet övriga Finlandsdagar vara högst 11.

Till vistelsedagar i Finland räknas även del av ett kalenderdygn, det vill säga ankomstdagen till och utresedagen från Finland.

Exempel 3: Personen C har börjat arbeta utomlands 15.4 och arbetet har upphört följande år 30.3. Hen har varit i Finland 1.7–3.8.2019 och 19.12–2.1. Nämnda perioder omfattar resedagarna. Antalet hela månader av utlandsarbete är 11 (15.4–14.3). Antalet Finlandsdagar kan därmed vara högst 66 för att villkoret om utlandsarbete utan avbrott, som är förutsättning för skattefrihet, ska uppfyllas. Hen vistades i Finland 34 dagar på sommaren och 15 dagar kring jul, det vill säga sammanlagt 49 dagar. I detta fall har utlandsarbetet pågått utan avbrott.

Under ett långvarigt utlandsarbete är det möjligt att antalet vistelsedagar i Finland överskrids, om man ser till deras antal under hela tiden för arbete utomlands. Om det emellertid finns en period under utlandsarbetet, under vilken alla förutsättningar för skattefrihet enligt ISkL 77 § uppfylls, är lönen för denna period skattefri. En löneinkomst på vilken sexmånadersregeln inte kan tillämpas är skattepliktig i Finland.

Exempel 4: Personen D har arbetat i utlandet 1.1.2023–31.5.2024. Hen har vistats totalt 110 dagar i Finland under sin utlandstjänstgöring. Det tillåtna antalet dagar i Finland enligt sexmånadersregeln under hela arbetsperioden hade varit 102 dagar (17 månader x 6 dagar/månad).

De dagar som D vistats i Finland fördelas visserligen så att hen har vistats totalt 83 dagar i Finland under perioden 1.1.2023–29.2.2024 (14 månader), det vill säga i genomsnitt mindre än sex dagar per arbetsmånad. Lönen för perioden i fråga är skattefri med stöd av sexmånadersregeln.

Eftersom sexmånadersregeln inte kan tillämpas på perioden 1.3–31.5.2024 beskattas lönen för D för denna period i Finland. Finland undanröjer också dubbelbeskattningen om arbetsstaten har beskattat lönen för samma period.

Exempel 5: Personen E har arbetat utomlands 1.1.2023–31.12.2024. Hen har vistats totalt 168 dagar i Finland under hela sin utlandstjänstgöring. Det tillåtna antalet dagar i Finland enligt sexmånadersregeln under hela arbetsperioden hade varit 144 dagar (24 månader x 6 dagar/månad).

De dagar som E vistats i Finland fördelas visserligen så att hen har vistats totalt 88 dagar i Finland under perioden 1.8.2023–31.10.2024 (15 månader), det vill säga i genomsnitt mindre än sex dagar per arbetsmånad. Lönen för perioden i fråga är skattefri med stöd av sexmånadersregeln.

Eftersom sexmånadersregeln inte kan tillämpas på perioden 1.1–31.7.2023 och inte heller på perioden 1.10–31.12.2024 beskattas lönen i Finland för E för dessa perioder. Finland undanröjer dubbelbeskattningen om också arbetsstaten har beskattat lönen för perioderna i fråga.

3.1.3 Oförutsett avbrott eller upphörande av utlandsarbete

Utlandsarbetet anses inte ha avbrutits om vistelsen i Finland beror på tvingande, av arbetsgivaren och arbetstagaren oberoende, oväntade orsaker (ISkL 77 § 3 mom.). Har den skattskyldiges utlandstjänstgöring upphört av vägande, av den skattskyldige och hens arbetsgivare oberoende, oförutsedda orsaker, är lönen för arbetet inte skattepliktig, även om sexmånadersvillkoret inte uppfylls (ISkL 77 § 5 mom.). Förutsättning för en skattefri inkomst är dock alltjämt att arbetsstaten enligt skatteavtalet har rätt att beskatta inkomsten eller att det inte finns något skatteavtal med arbetsstaten (se kapitel 3.2).

Som tvingande, av arbetstagaren och hens arbetsgivare oberoende, oväntade orsaker betraktas bland annat följande:

  • Arbetstagaren själv, en familjemedlem eller en nära släkting insjuknar allvarligt.
    • Familjemedlemmar är exempelvis make/maka eller sambo eller part i registrerat partnerskap, egna och makens/makans barn samt adoptiv- och fosterbarn som bor i samma hushåll som arbetstagaren.
  • Närvaro på en familjemedlems eller nära släktings begravning.
  • Förändringar i förhållandena i arbetsstaten som gör att arbetstagarens liv eller hälsa är i fara.
    • a. krigstillstånd, politisk oro, kärnkraftsolycka, sjukdomsepidemi.
  • Exceptionella svårigheter att få visum.

Reservövningar berättigar inte till extra vistelse i Finland vid beräkningen av vistelsedagar i Finland, eftersom man i praktiken på anhållan alltid kan bli befriad från en reservövning på grund av utlandsarbete.

Avbrytande eller upphörande av utlandsarbete ska dock alltid bero på tvingande skäl som riktar sig mot den skattskyldige själv, till exempel krigstillstånd eller politiska oroligheter. Dessutom ska orsaken vara oväntad för den skattskyldige. Till exempel utrikesministeriets uppmaning att lämna landet eller undvika alla resor till en viss stat eller en viss region innebär alltså inte automatiskt att alla dagar som tillbringats i Finland under denna tid inte räknas som vistelsedagar i Finland.

Skatteförvaltningen har publicerat ett separat ställningstagande om coronapandemins påverkan på tillämpningen av sexmånadersregeln Coronaviruspandemins påverkan på beskattningen av utlandsarbete (sexmånadersregeln och tvingande orsak).

Om arbetet utomlands inte anses vara avbrutet på det sätt som avses i ISkL 77 § 3 mom, inverkar tiden i Finland inte på det maximala antalet dagar som du kan vistas i Finland under hela den tid som du arbetar utomlands.

Exempel 6: Personen K har inlett sitt arbete utomlands den 1 januari och utlandstjänstgöringen pågår fram till utgången av året. Enligt sexmånadersregeln kan vistelsedagarna i Finland sålunda uppgå till sammanlagt 72 dagar (12 månader x 6 dagar/månad).

Situation a: K blir akut allvarligt sjuk och blir tvungen att komma till Finland för att få vård. Vården pågår i totalt en månad. Eftersom vistelsen i Finland för K har orsakats av tvingande, av arbetstagaren och hens arbetsgivare oberoende, oväntade orsaker enligt ISkL 77 § 3 mom. räknas inte vistelsen i Finland under sjukdomstiden i vistelsedagarna i Finland. Vistelsen i Finland under sjukdomstiden påverkar inte heller hur många dagar personen högst kan vistas i Finland under hela utlandstjänstgöringen.

Situation b: Efter vårdperioden på en månad hade K kunnat återvända till arbetsstaten. Hen beslutar dock att stanna ännu en månad och distansarbeta ifrån Finland innan hen återvänder till arbetsstaten. Personen har således endast 66 vistelsedagar kvar i Finland för arbetsåret (11 månader x 6 dagar/månad). Sexmånadersregeln är inte tillämplig på lönen för distansarbetet i Finland och sålunda beskattas lönen i Finland för distansarbetsperioden.

Orsaken till vistelsen i Finland kan ändras under vistelsen här eller orsaken kan inte längre anses vara tvingande eller oväntad. Då avbryts utlandsarbetet. Om den skattskyldige därefter återvänder till utlandet för att fortsätta arbeta, börjar en ny utlandsarbetsperiod.

Exempel 7: Personen L har på grund av coronaviruspandemin kommit från USA till Finland för att utföra distansarbete för sin amerikanska arbetsgivare. Efter sex månader skulle hen kunna återvända till USA, men hen har inlett en långvarig och planerad sjukvårdsbehandling i Finland och fortsätter att distansarbeta i ytterligare sex månader. De första sex månaderna har hen tvingande och oväntade skäl att vistas i Finland, och utlandsarbetet avbryts inte under denna tid. En långvarig behandling är däremot inte en sådan orsak. Utlandsarbetet avbryts vid den tidpunkt då orsaken på grund av pandemin upphörde och hen kunde ha återvänt till USA.

Förekomsten av en sådan tvingande, oförutsedd orsak som avses i ISkL 77 § 3 mom. ska bedömas från fall till fall. I lagen finns inga gränser för hur länge orsaken till vistelsen i Finland kan anses vara tvingande eller oväntad. Till exempel kan behandlingen av en allvarlig sjukdom kräva regelbundna månatliga besök i Finland, om det inte är möjligt att ordna vården på något annat sätt. I sådana fall kan besöken anses bero på tvingande och oväntade skäl, varvid utlandsarbetet inte avbryts.

3.2 Arbetsstatens beskattningsrätt

3.2.1 Arbetsstaten ska ha rätt att beskatta löneinkomst

Ett absolut villkor för tillämpningen av sexmånadersregeln är att arbetsstaten utifrån ett skatteavtal har rätt att beskatta löneinkomst som förvärvats i arbetsstaten, i de fall där Finland och arbetsstaten har ingått ett skatteavtal om inkomstbeskattning. Om det inte finns något skatteavtal med arbetsstaten, har arbetsstaten alltid rätt att beskatta den inkomst som hänför sig till arbete som utförts där. Att arbetsstaten i verkligheten beskattar inkomsten är inte i någotdera fallet en förutsättning för en skattefri inkomst i Finland.

3.2.2 Bestämmelser om löneinkomst i skatteavtalen

Enligt skatteavtalen har arbetsstaten i regel rätt att beskatta löneinkomst som fås för arbete som utförts i arbetsstaten. Ett undantag till detta utgörs av den så kallade mekanikerregeln (artikel 15.2 i OECD:s modellskatteavtal), som förhindrar beskattning i arbetsstaten när

  • arbetsgivaren inte har sin hemvist i arbetsstaten och
  • lönen inte belastar ett fast driftställe i arbetsstaten och
  • arbetstagaren vistas högst 183 dagar i arbetsstaten under en viss period.

Uppföljningsperioden kan beroende på skatteavtalet vara ett kalenderår, arbetsstatens skatteår eller 12 månader i följd.

Närmare information om arbetsstatens beskattningsrätt finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete. I anvisningen räknas också upp de skatteavtal i vilka vistelsen är bunden till kalenderåret respektive de avtal där vistelsen beräknas för 12 konsekutiva månader.

Förutsättningarna för tillämpning av sexmånadersregeln har också samlats i följande tabell: Lämplighetstest gällande sexmånadersregeln (pdf).

Exempel 8: Personen B har åkt från Finland till Frankrike för att arbeta hos en finsk arbetsgivare. Vistelsen som beror på arbetet började 1.9. Arbetet upphörde följande år 31.3. Därefter återvände B till Finland. Under arbetskommenderingen har hen inte vistats i Finland mer än sex dagar i snitt per arbetsmånad.

B har vistats oavbrutet i Frankrike i över sex månader på grund av arbetet. Enligt skatteavtalet har Frankrike dock ingen rätt att beskatta inkomsten, eftersom vistelsen i Frankrike inte överstiger 183 dagar under någotdera kalenderåret. Därför kan sexmånadersregeln inte tillämpas utan inkomsten för bägge åren beskattas i Finland.

Om B hade vistats i Frankrike i mer än 183 dagar under någotdera kalenderåret, skulle sexmånadersregeln ha tillämpats på beskattningen av lönen från arbetet under det året, förutsatt att de övriga villkoren uppfylldes.

Exempel 9: Personen A har åkt från Finland till Italien för att arbeta hos en finsk arbetsgivare. Hen anlände till Italien 1.5. Vistelsen i Italien som föranleddes av arbetet upphörde 30.11, och A anlände till Finland samma dag. A har varit i Finland under utlandsarbetet på arbetsresa 2.6–9.6 och på semester 1.7–23.7. Flygen från Italien hade avgått på eftermiddagen, och A hade anlänt till Finland under samma dygn. På motsvarande sätt hade flygen från Finland avgått på morgonen, och A hade anlänt till Italien under samma dygn.

På grund av arbetet har A vistats utomlands 1.5–30.11, dvs. sju månader. Hen har vistats i Finland 2–9.6 och 1–23.7, dvs. 31 dagar. Arbetet i Italien har pågått utan avbrott i minst sex månader, och förutsättningen för skattefri inkomst uppfylls till denna del. Enligt skatteavtalet har Italien rätt att beskatta inkomsten, ifall en arbetstagare har vistats i landet över 183 dagar under kalenderåret. A har vistats i Italien 1.5–2.6, 9.6–1.7 och 23.7–30.11, sammanlagt 187 dagar. Italien har rätt att beskatta inkomsten, och inkomsten är skattefri i Finland.

Skatteavtal kan innehålla bestämmelser om hyrd arbetskraft eller vissa stater kan tillämpa begreppet ”ekonomisk arbetsgivare” (dessa beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete). I dessa fall förhindrar den ovan nämnda mekanikerregeln inte beskattning av lönen i arbetsstaten och det är möjligt att sexmånadersregeln kan tillämpas, förutsatt att de övriga villkoren uppfylls.

En del skatteavtal innehåller bestämmelser om skattelättnader för lärare och forskare kan utgöra ett hinder för arbetsstatens beskattningsrätt och därmed också för tillämpning av sexmånadersregeln. De beskrivs närmare i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av högskoleanställda i internationella situationer (avsnitt 3).

Om en person är bosatt i arbetsstaten, på det sätt som avses skatteavtalet, har arbetsstaten alltid rätt att beskatta inkomst som förvärvats genom arbete i det landet (artikel 15.1 i OECD:s modellskatteavtal). Då har antalet vistelsedagar i staten ingen betydelse. Finland har inte rätt att beskatta inkomsten, och sexmånadersregeln kan därmed inte heller tillämpas.

3.2.3 Arbete i en tredje stat eller i Finland

Arbete i en tredje stat kan betraktas som utlandsarbete i enlighet med ISkL 77 §. Man bör dock komma ihåg att vistelse i en annan stat än den egentliga arbetsstaten (tredje stat) kan leda till att den egentliga arbetsstaten inte får beskattningsrätt med stöd av skatteavtalet. I så fall överskrider vistelsen både i den egentliga och i den andra arbetsstaten inte nödvändigtvis 183 dagar, varvid sexmånadersregeln inte kan tillämpas på lönen för arbetet i någondera arbetsstaten.

Exempel 10: A arbetar i ett finskt företags tjänst i Sverige. Hen har rest till Sverige 1.9 och återvänder till Finland följande år 1.7. Under tiden i Sverige åker hen på arbetskommenderingar: till Norge på sammanlagt 70 dagar, Danmark 30 dagar och Finland 25 dagar. Företaget har inget fast driftställe i Sverige, Norge eller Danmark. A:s vistelse i Sverige, Norge respektive Danmark överstiger inte 183 dagar, och därför får inget av dessa länder beskattningsrätt till hans inkomst enligt skatteavtalet. Med stöd av sexmånadersregeln är inkomsten inte skattefri.

Om en person regelbundet arbetar i flera stater, är det möjligt att en arbetsstat enligt skatteavtalet har rätt att beskatta löneinkomst som förvärvats i denna arbetsstat medan en annan arbetsstat inte har det. Då delas löneinkomsten in i en skattefri och en skattepliktig del.

Exempel 11: Personen C arbetar utomlands i en finländsk arbetsgivares tjänst. Under hela skatteåret arbetar hen i Tyskland fyra dagar i veckan och i Frankrike en dag i veckan. Arbetsgivaren har inte något fast driftställe i någondera staten. Enligt skatteavtalet har C sin hemvist i Finland.

C vistas i Tyskland i över 183 dagar, och därmed har Tyskland rätt till att beskatta inkomsten som förvärvats genom arbete som utförts i landet. Däremot har Frankrike inte rätt till att beskatta inkomsten som förvärvats genom arbete som utförts i landet, eftersom vistelsen i Frankrike inte överskrider 183 dagar. Lönen för arbetet som utförts i Tyskland är fri från skatt i Finland då de övriga förutsättningarna för sexmånadersregeln uppfylls. Däremot är lönen för arbetet som utförts i Frankrike skattepliktig i Finland.

När arbetsgivaren gör anmälningar i inkomstregistret ska den också dela in inkomsten i en skattefri och en skattepliktig del i samma proportion som antalet arbetsdagar i de olika staterna.

Lön för arbete som utförts i Finland är i allmänhet skattepliktig inkomst i Finland. Om en person arbetar utomlands i en finsk arbetsgivares tjänst kan det hända att det under hens kommendering uppkommer så kallade rapporteringsdagar, som är arbete i Finland. Sexmånadersregeln kan tillämpas på lön för arbete i Finland som utförs för samma arbetsgivare, som varar högst några dagar och som hänger nära samman med utlandsarbetet. Därmed kan lön för rapporteringsdagarna vara skattefri i Finland, när förutsättningarna för sexmånadersregeln för övrigt uppfylls. Rapporteringsdagarna räknas som vistelsedagar i Finland (kapitel 3.1.2).

Mer information om beskattning av distansarbete som utförts i Finland finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av utlandsarbete (avsnitt 6.4.2).

3.2.4 Förändring av skattskyldighetsstatus och beräkningen av vistelsedagarna i Finland

En arbetstagares skattskyldighetsstatus kan förändras från allmänt skattskyldig till begränsat skattskyldig under utlandstjänstgöringen. ISkL 77 § är endast tillämplig på allmänt skattskyldiga. Bestämmelsen kan inte tillämpas på begränsat skattskyldiga, och begränsat skattskyldiga är inte skyldiga att betala skatt på inkomst till Finland på annat än inkomster från Finland.

I beskattningspraxis har det dock varit möjligt att tillämpa sexmånadersregeln i situationer där skattskyldighetsstatuset förändras innan det har gått sex månader sedan utlandstjänstgöringen började. En förutsättning för detta har varit att de övriga villkoren för sexmånadersregeln uppfylls (bl.a. arbetsstatens beskattningsrätt, kapitel 3.2.1).

Eftersom ISkL 77 § inte längre kan tillämpas efter att en person blir begränsat skattskyldig i Finland, räknas eller beaktas inte heller antalet vistelsedagar i Finland för perioden med begränsad skattskyldighet. Om vistelsedagarna i Finland inom ramen för gränserna enligt ISkL 77 § 3 mom. har använts i förväg (kapitel 3.1.2), ska antalet vistelsedagar i Finland utjämnas till i snitt sex dagar per månad för den tid då personen ännu är allmänt skattskyldig. I övrigt kan sexmånadersregeln inte tillämpas.

Exempel 12: A, som är finsk medborgare, har flyttat utomlands från Finland den 1 december 2022 på grund av arbete. A blir begränsat skattskyldig från och med den 1 januari 2026.

A har varit allmänt skattskyldig 1.12.2022–31.12.2025. Vistelsedagarna i Finland kan under denna period uppgå till högst 222 dagar (37 månader x 6 dagar/månad). Före den 15 december 2024 har A vistats i Finland i genomsnitt sex dagar i månaden, alltså sammanlagt 144 dagar (24 månader x 6 dagar/månad). A har som avsikt att ta ut en längre semester i samband med julen innan hen återvänder till arbetsstaten. A vistas 60 dagar i Finland under sin semester.

För att sexmånadersregeln ska vara tillämplig på lönen som betalats ut för perioden 1.10.2022–31.12.2025 då A varit allmänt skattskyldig kan A vistas i Finland endast 18 dagar under perioden 12.2.–31.12.2025 (= 222 dagar - 144 dagar - 60 dagar).

4 Lön och andra prestationer som betraktas som lön enligt sexmånadersregeln

4.1 Lön från arbetsgivaren för utlandsarbete

Sexmånadersregeln om skattefrihet gäller endast löneinkomst som arbetsgivaren betalat för utlandsarbete. Utöver regelbunden lön för utlandsarbete är det möjligt att sexmånadersregeln kan tillämpas på följande andra prestationer som betraktas som lön:

  • Lön för introduktion och praktik som sker utomlands i anslutning till utlandsarbete. Utlandsarbetet anses börja när praktiken börjar.
  • Lön för utlandsarbete, även om lönen betalas efter utlandsarbetet.
  • Lön för semestertid som uppkommer för samma tid som för lönen för utlandsarbetet, även om den betalas senare.
  • Bonus- och resultatlön samt vinstpremie till den del den betalas för utlandsarbetet.
  • Anställningsoptioner (ISkL 66 §) till den del de intjänats under utlandsarbetet (mer information finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av anställningsoptioner och aktieemissioner som grundar sig på arbetsförhållande i internationella situationer).
  • Kostnadsersättningar som betalas till löntagare även om de till sin natur är skattepliktiga, eftersom skattepliktiga kostnadsersättningar är lön.
  • Så kallat bosättningsbidrag som betalas vid avresa till utlandet.
  • Lön under sjukledighet som arbetsgivaren betalar.
  • Prestation som arbetsministeriet betalar med stöd av lönegarantilagen, om prestationen grundar sig på utlandsarbete.
  • Underteckningsbonus (signing bonus) i fråga om ett avtal, när sexmånadersregeln kan tillämpas på arbetet som utförs på grund av avtalet.

Sexmånadersregeln kan också omfatta naturaförmåner som erhållits under utlandstjänstgöringen. En sådan förmån kan också vara bostadsförmån för en bostad i Finland, om förmånen grundar sig på utlandstjänstgöringen.

Utgifterna för förvärv av skattefri inkomst är inte avdragbara vid beskattningen. Utgifter från sådana löneinkomster från utlandsarbete som är skattefria med stöd av sexmånadersregeln är därmed inte avdragbara från övriga förvärvsinkomster. Däremot är de pensions- och arbetslöshetsförsäkringspremier som omfattas av sexmånadersregeln och tas ut av lönen avdragbara och kan dras av från övriga skattepliktiga förvärvsinkomster (ISkL 96 § 1 mom.).

4.2 Löneinkomst från annat arbete under utlandsarbetet

En skattskyldig kan under utlandsarbetet även få annan löneinkomst än den lön som omfattas av sexmånadersregeln. Lönen från annat arbete är skattefri om arbetet förutsätter vistelse utomlands och arbetsstaten utifrån ett skatteavtal har rätt att beskatta även den lönen. Exempel på en sådan inkomst är arvoden som betalas för artiklar som en arbetstagare skriver för en finsk tidning, när skrivandet av artiklarna förutsätter att arbetstagaren samlar in information i utlandet.

Arvodet kan i stället för lön också betraktas som ersättning för rätten att nyttja ett litterärt verk, varvid beskattningsrätten bestäms utifrån artikeln om royalty i skatteavtalet (artikel 12 i OECD:s modellskatteavtal). I sådana fall kan sexmånadersregeln inte tillämpas.

HFD 1996-B-518

X arbetade under skatteåret i FN:s fredsstyrkor på Golan. Samtidigt arbetade han som bisyssla i A:s tjänst som skadeinspektör i Israel och Syrien. Anställningen varade 12.12.1990–19.12.1991. Förvärvande av dessa biinkomster förutsatte att X vistades i arbetsstaten. Sexmånadersregeln tillämpades på lön för bisyssla till en person som arbetat utomlands i över sex månader även om regeln inte tillämpades på lön för huvudsysslan vid ett finskt offentligt samfund. Skatteåret 1991

54 § i inkomstskattelagen

Exempel 13: En arbetstagare i en finsk arbetsgivares tjänst arbetar utomlands med det finska företagets bokföring för en annan finsk arbetsgivares räkning. Eftersom arbetet inte förutsätter vistelse utomlands är lönen för bisysslan skattepliktig i Finland. Ett skatteavtal kan emellertid begränsa Finlands beskattningsrätt.

4.3 Prestationer som inte omfattas av sexmånadersregeln

Det är också möjligt att en arbetstagare under utlandsarbetet får andra prestationer som inte är lön för utlandsarbetet. En sådan situation kan uppstå exempelvis om arbetstagaren under utlandsarbetet är sjukskriven eller familjeledig eller efter en olycka erhåller, i stället för lön, en ersättning från FPA eller försäkringsbolaget.

Sexmånadersregeln tillämpas inte bland annat på följande ersättningar som betraktas som sociala förmåner i beskattningen och betalas till löntagaren själv:

  • Sjukdagpenning från FPA
  • Ersättning som grundar sig på olycksfalls- och trafikolycksfallsskyddet
  • Graviditets- och föräldrapenning (även retroaktivt betald) från FPA.

Sexmånadersregeln är inte heller tillämplig på lön som arbetsgivaren betalar för graviditets- och föräldraledighet, eftersom sådan löneinkomst inte betraktas som inkomst av arbete som utförts utomlands.

Arbetstagare kan ibland erhålla ett återflyttningsbidrag (bosättningsbidrag) vid återkomsten till Finland efter utlandsarbete. Om förutsättningen för utbetalningen av bidraget är att arbetstagaren kommer att arbeta i samma arbetsgivares tjänst, anses bidraget utgöra lön för i Finland utfört arbete. Sexmånadersregeln kan inte tillämpas på en prestation av det här slaget.

Även när en anställning upphör kan arbetstagaren få olika betalningar på olika grunder. När en anställning upphör kan arbetsgivaren till exempel betala avgångsvederlag, lön för uppsägningstiden och andra engångsersättningar till arbetstagaren. I vissa fall kan sexmånadersregeln tillämpas på dessa prestationer.

Mer information om prestationer som anknyter till att ett anställningsförhållande upphör finns i Skatteförvaltningens anvisning Beskattning av prestationer som anknyter till ett avslutat anställningsförhållande.


ledande skattesakkunnig Tero Määttä

skattesakkunnig Minna-Sisko Valta

Sidan har senast uppdaterats 13.1.2025