Påföljdsavgifter i fastighetsbeskattningen

Anvisningen har uppdaterats utifrån ändringar i 16 § i fastighetsskattelagen, som trädde i kraft 1.1.2024 (RP 39/2023 rd). Till 16 § 1 mom. fastighetsskattelagen lades det till som uppgifter som den skattskyldige ska anmäla uppgifter om stenbrott samt grus-, ler- och torvtäkter enligt 31 § 1 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen. Enligt den ändrade 16 § 2 mom. i fastighetsskattelagen kan Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas för fastighetsbeskattningen. Dessutom till det lagts till ett nytt 3 mom. i 16 §, enligt vilket en skattskyldig som inte har fått den utredning om fastighetsuppgifter som använts som grund vid fastighetsbeskattningen och som vid ingången av kalenderåret har ägt en skattepliktig fastighet för fastighetsbeskattningen utan uppmaning ska lämna Skatteförvaltningen de uppgifter om mark och byggnader som avses i 16 § 1 mom. Därför kan den skattskyldige i fastighetsbeskattningen från och med skatteåret 2024 påföras en förseningsavgift och en skatteförhöjning om uppgifterna inte har anmälts till Skatteförvaltningen.

1 Inledning

Med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 25 § i fastighetsskattelagen (654/1992) tillämpas det som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarande på påföljdsavgifter i fastighetsbeskattningen. Utöver i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995, nedan BFL) finns bestämmelser om skatteförhöjning också i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut (781/2013).

Påföljdsavgifter är skatteförhöjning och förseningsavgift. Skatteförhöjning påförs som påföljd av att den skattskyldige har försummat sin lagstadgade deklarationsskyldighet. Förseningsavgiften påförs i vissa situationer där den skattskyldige för sent kompletterar eller rättar fastighetsuppgifter som utgör grunden för fastighetsbeskattningen. 

De nuvarande skatteförhöjningarna är mer schablonmässiga än tidigare och myndighetens fallspecifika prövningsrätt är mer begränsad än tidigare. Med detta har man velat förbättra enhetligheten, förutsägbarheten och rättssäkerheten av påföljdsförfarandena. Även förseningsavgiften är schablonmässig. Grunderna för påförandet och nivåerna för påföljdsavgifterna för de olika skatteslagen har fastställts som så enhetliga som möjligt. Också påföljdsavgifterna för punktskatter och bilskatter förenhetligades med övriga skatter som Skatteförvaltningen tar ut (RP 54/2020 rd).

Bestämmelser om när skatteförhöjningar påförs och inte påförs finns i BFL 32 §. I fastighetsbeskattningen påförs skatteförhöjning utifrån ökad skatt. I BFL 32 b § föreskrivs om skatteförhöjningens storlek som påförs utifrån beloppet av den ökade skatten. Bestämmelser om grunderna för påförandet av förseningsavgiften, avgiftens storlek och grunderna för att någon förseningsavgift inte påförs finns i BFL 33 §. Tillämpningsområdena av skatteförhöjningen och förseningsavgiften har begränsats genom BFL 33 § som fastställer situationer där den skattskyldiga påförs p.g.a. en försummelse en förseningsavgift i stället för skatteförhöjning. I övriga fall påförs skatteförhöjning som påföljd av att den uppgiftsskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet.

Skatteförvaltningen påför den skattskyldige en förseningsavgift, om den skattskyldige på eget initiativ rättar eller kompletterar uppgifter som utgör grunden för fastighetsbeskattningen efter den föreskrivna tidsfristen men innan fastighetsbeskattningen slutförs. Från och med fastighetsbeskattningen som verkställs för år 2024 påförs en förseningsavgift också då en skattskyldig som inte har fått utredningen om fastighetsuppgifter på eget initiativ anmäler uppgifterna om mark och byggnader efter den utsatta dagen för anmälan men innan den ordinarie fastighetsbeskattningen slutförs. Förseningsavgiften som påförs fysiska personer och dödsbon är 50 euro för varje skatteår. Förseningsavgiften som påförs andra skattskyldiga är 100 euro för varje skatteår.  Förseningsavgift påförs inte om inlämnandet av uppgifterna har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldige, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen. Enligt den särskilda bestämmelsen i fastighetsskattelagen påförs förseningsavgift inte heller, om det i de uppgifter som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om (25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen).

Skatteförvaltningen påför den skattskyldiga en skatteförhöjning om de uppgifter, handlingar eller utredningar som ska lämnas för fastighetsbeskattningen är bristfälliga eller oriktiga eller överhuvudtaget inte har lämnats in. Skatteförhöjning påförs inte till den del som en förseningsavgift har påförts som påföljd av en försummelse. I praktiken innebär detta att skatteförhöjning påförs, om det finns brister eller fel i utredningen av de fastighetsuppgifter som utgör grunden för fastighetsbeskattningen eller om deklarationsskyldigheten i övrigt försummats och försummelsen inte rättas på eget initiativ innan fastighetsbeskattningen slutför. Från och med fastighetsbeskattningen som verkställs för år 2024 påförs skatteförhöjning också då en skattskyldig som inte har fått en utredning av fastighetsuppgifterna inte anmäler uppgifter om mark och byggnader till Skatteförvaltningen.

För skatteförhöjningen tillämpas i regel den fastställda grundnivån i procent. I situationer som särskilt föreskrivits i lagen kan skatteförhöjningen påföras förhöjd eller sänkt. Enligt BFL 32 a § 4 mom. påförs inte skatteförhöjning om försummelsen är ringa, om det finns ett giltigt skäl till försummelsen eller om påförande av skatteförhöjning skulle vara oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Enligt bestämmelsen påförs skatteförhöjning inte, om det i uppgifterna som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om (25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen).

Eftersom de nuvarande bestämmelserna om skatteförhöjningar är schablonmässiga lämnar de Skatteförvaltningen mindre prövningsrätt vad gäller påförande av skatteförhöjningar och deras storlek. Skatteförhöjning ska påföras om den skattskyldige har försummat sin deklarationsskyldighet. Man ska avstå från att påföra skatteförhöjning endast i de situationer om vilka särskilt föreskrivs i lagen.  De nuvarande påföljdsavgifterna tillämpas i fastighetsbeskattningen från och med år 2020. De tidigare bestämmelserna om skatteförhöjning tillämpas i fastighetsbeskattningen och ändringsbeskattningen för åren före skatteåret 2020.

2 Förseningsavgift

2.1 Allmänt

Enligt BFL 33 § 1 mom. påför Skatteförvaltningen i stället för skatteförhöjning den skattskyldiga en förseningsavgift, om den skattskyldiga lämnar in skattedeklarationen eller på eget initiativ rättar till en annan försummelse av sin deklarationsskyldighet som avses i BFL 32 § efter utgången av den tidsfrist som fastställts för inlämnande av skattedeklarationer, men innan beskattningen har slutförts. Förseningsavgiften är en påföljd av att den skattskyldiga inte har uppfyllt sin deklarationsskyldighet inom den utsatta tiden.

2.2 Om deklarationsskyldigheten i fastighetsbeskattningen

I fastighetsbeskattningen har den skattskyldiges ordinarie deklarationsförfarande i regel genomförts så att Skatteförvaltningen skickar en utredning av de fastighetsuppgifter (utredning av fastighetsuppgifter) som används som grund för fastighetsbeskattningen och ett beskattningsbeslut som uträknas utifrån dem till den skattskyldige, som ska betala fastighetsskatt. En utredning av fastighetsuppgifterna kan också skickas utan beskattningsbeslut. En utredning om fastighetsuppgifter kan vid behov sändas även när fastighetsskatt inte påförs den skattskyldige (fastighetsskattelagen 16 § 1 mom.).

Den skattskyldige ska granska de i utredningen antecknade uppgifterna om markens areal, byggrätt, planläggning, strandrätt, användningsändamål samt ägande- och besittningsrätt liksom de uppgifter och det användningsändamål som använts som grund för beräkningen av en byggnads återanskaffningsvärde. Den skattskyldige ska till Skatteförvaltningen anmäla eventuella fel i uppgifterna. Fastigheter och byggnader som saknas i utredningen samt ombyggnader och betydande reparationsåtgärder, uppgifter om stenbrott samt grus-, ler- och torvtäkt eller annan motsvarande förmån enligt 31 § 1 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen samt uppgifter om att en byggnad har rivits eller tagits ur bruk ska också anmälas (16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen). Enligt 16 § 2 mom. i fastighetsskattelagen kan Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas för fastighetsbeskattningen. Bestämmelsen har trätt i kraft den 1 januari 2024. Den skattskyldiges skyldighet att kontrollera och korrigera omfattar endast de uppgifter i utredningen som nämns i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen (regeringens proposition 6/2012 rd s. 4).

Den skattskyldige ska deklarera rättelser och kompletteringar elektroniskt i tjänsten MinSkatt eller på blanketten Fastighetsskattedeklaration (VEROH 3743r). Deklarationen ska inlämnas inom den föreskrivna tiden (se Skatteförvaltningens beslut om lämnande av skattedeklaration och deklaration för fastighetsuppgifter). Uppgifterna anses vara lämnade inom den utsatta tiden när de har kommit in till Skatteförvaltningen innan tidsfristen har löpt ut (16 § 2 mom. i fastighetsskattelagen).

Om den skattskyldige inte korrigerar uppgifterna som ligger till grund för fastighetsbeskattningen, anses han eller hon för fastighetsbeskattningen ha lämnat uppgifter som stämmer överens med utredningen (16 § 4 mom. i fastighetsskattelagen). Eftersom den skattskyldige då anses ha deklarerat uppgifterna enligt utredningen till Skatteförvaltningen påförs förseningsavgift inte i denna situation i fastighetsbeskattningen med anledning av att hela skattedeklarationen har lämnats in för sent.

Skatteförvaltningen har inte alltid aktuell information om fastighetens faktiska skattskyldige när Skatteförvaltningen tar fram utredningen som ligger till grund för fastighetsbeskattningen, och då skickas utredningen inte till rätt skattskyldig. Detta kan vara fallet när fastigheten nyligen överlåtits till en ny ägare i samband med arvskifte eller separat överlåtelse av en byggnad där överlåtelsen ännu inte registrerats.

Till fastighetsskattelagen har det till 16 § lagts till ett nytt 3 mom., som trädde i kraft 1.1.2024, enligt vilket en skattskyldig som inte har fått utredningen av fastighetsuppgifter och som vid ingången av kalenderåret har ägt en skattepliktig fastighet utan uppmaning för fastighetsbeskattningen till Skatteförvaltningen ska lämna de uppgifter om mark och byggnader som avses i 16 § 1 mom. Uppgifterna lämnas elektroniskt i tjänsten MinSkatt eller på blanketten Fastighetsskattedeklaration (VEROH 3743r).

Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 16 § 3 mom. i fastighetsskattelagen gäller situationer där den skattskyldige inte på grund av bristfällighet eller fel i registeruppgifterna eller av någon annan orsak har fått utredningen om fastighetsuppgifter (regeringens proposition 39/2023 rd s. 20). Enlig 16 § 3 mom. i fastighetsskattelagen och 33 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande kan en skattskyldig, som inte har fått utredningen om fastighetsuppgifter, påföras en förseningsavgift från och med fastighetsbeskattningen som påförs för år 2024 om uppgifterna om mark och byggnader har lämnats för sent men de på eget initiativ har lämnats innan den ordinarie fastighetsbeskattningen slutförts.

Eftersom det i fastighetsskattelagen inte tidigare funnits bestämmelser om den skattskyldiges skyldighet att utan uppmaning lämna uppgifter om mark och byggnader för fastighetsbeskattningen i det fall att hen inte har fått utredningen om fastighetsuppgifter, har den skattskyldige inte kunnat påföras en förseningsavgift i fastighetsbeskattningen för tidigare skatteår utifrån att deklarationen i ett sådant fall inte har lämnats.

Dessutom bör man observera att den skattskyldige enligt 7 och 10 § i lagen om beskattningsförfarande i inkomstskattedeklarationen ska deklarera i slutet av skatteåret ägda fastigheter samt tillgångar som avses i 2 § 2 mom. 1 och 2 punkten i fastighetsskattelagen. Om den skattskyldige försummar denna deklarationsskyldighet kan i princip också en förseningsavgift påföras i inkomstbeskattningen.

2.3 Grunder för påförande av förseningsavgift

2.3.1 Försenad korrigering av uppgifter och deklaration i fastighetsbeskattningen

I praktiken kan en förseningsavgift i regel påföras i fastighetsbeskattningen, om den skattskyldige inte deklarerar fel och brister i utredningen inom den föreskrivna tiden men korrigerar försummelserna på eget initiativ innan beskattningen slutförs. Förseningsavgift påförs i regel endast då beskattningsuppgifter korrigeras till den skattskyldiges nackdel, dvs. att skattebeloppet ökar. Förseningsavgift påförs till exempel om den skattskyldige deklarerar uppgifter om markgrunden eller byggnaden, som saknats i utredningen, efter den föreskrivna tiden men innan fastighetsbeskattningen slutförs.

En förseningsavgift tillämpas på korrigeringen av en brist eller ett fel i utredningen av fastighetsuppgifterna endast då den skattskyldige gör korrigeringen på eget initiativ. Korrigeringar görs på eget initiativ, om den skattskyldiga korrigerar bristen eller felet innan hen har fått vetskap om en övervakningsåtgärd som myndigheten har inlett för att fastställa skatten. Övervakningsåtgärder är t.ex. en skatterevision, ett kontrollbesök eller utrednings- och undersökningsåtgärder som riktas på en enskild sakfråga i den skattskyldigas beskattning. Korrigeringar görs inte på eget initiativ t.ex. då den skattskyldiga korrigerar bristen eller felet först efter att ha fått vetskap om en kommande skatterevision eller en uppmaning från Skatteförvaltningen att komplettera skattedeklarationen eller att lämna utredningar om saken. I dessa fall påförs skatteförhöjning som påföljd av bristen eller felet.

Från och med fastighetsbeskattningen som verkställs för år 2024 kan förseningsavgiften dessutom påföras om en skattskyldig som inte har fått utredningen om fastighetsuppgifter från Skatteförvaltningen och anmäler uppgifterna om mark och byggnader för sent men utan uppmaning och innan den ordinarie fastighetsbeskattningen slutförs.

Skatteförvaltningen kan på den skattskyldigas begäran förlänga tidsfristen för inlämnandet av skattedeklarationen eller därtill anslutna uppgifter och utredningar (BFL 8 § 3 mom.). En förseningsavgift påförs inte om uppgifterna för fastighetsbeskattningen lämnas in till Skatteförvaltningen före den förlängda tidsfristens utgång.

En förseningsavgift tillämpas, om en försummelse att lämna in skattedeklarationen rättas innan fastighetsbeskattningen har slutförts.  Fastighetsbeskattningen slutförs för varje skattskyldig på den dag som har antecknats i beskattningsbeslutet (22 a § 1 mom. i fastighetsskattelagen). Beskattningen slutförs därmed enligt ett individuellt tidsschema efter det att Skatteförvaltningen har verkställt fastighetsbeskattningen för den skattskyldiga. Fastighetsbeskattningen slutförs alltid senast vid utgången av oktober under skatteåret. En förseningsavgift tillämpas endast om försummelsen att deklarera rättas innan den skattskyldigas fastighetsbeskattning för skatteåret har slutförts.  Om försummelsen av deklarationsskyldigheten rättas först efter att den skattskyldigas fastighetsbeskattning har slutförts, påförs skatteförhöjning som påföljd av försummelsen.

Förseningsavgiften påförs den skattskyldiga. Om en fastighet har flera ägare, som äger kvotdelar av fastigheten är varje ägare skyldig att deklarera de uppgifter om fastigheten som ska kompletteras eller korrigeras. Därför granskas påförandet av en förseningsavgift separat för varje ägares del.

Det räcker med en gemensam deklaration av fastigheter som makar äger tillsammans (14 § 4 mom. i Skatteförvaltningens beslut om lämnande av skattedeklaration och deklaration för fastighetsuppgifter). Om en make har deklarerat uppgifterna om en gemensamt ägd fastighet i tid anses också den andra maken ha fullgjort sin deklarationsskyldighet i tid. Bägge makarna ansvarar dock för deklarationsförsummelser. Därför påförs vardera maken en förseningsavgift, om den ena maken inte har kompletterat eller korrigerat fastighetsuppgifterna överhuvudtaget, men den ena maken lämnat in förändringarna för sent.

Om det finns brister eller fel i den deklaration som lämnats in för sent, påförs den skattskyldige på grund av skatten som ökat med anledning av rättelse av uppgifterna utöver en förseningsavgift även skatteförhöjning.

Den skattskyldiga ansvarar för att deklarationsskyldigheten fullgörs korrekt och i tid även om hen skulle ha överlåtit inlämnandet av deklarationen till en annan person, som t.ex. en redovisningsbyrå eller ett ombud. Man kan inte låta bli att påföra förseningsavgiften på grund av att förseningen har orsakats av en annan persons förfarande.

Skatteförhöjning anses som en administrativ påföljd av straffkaraktär som kan förhindra utredningen i straffrättsligt förfarande av åtal för skattebedrägeri som gäller samma ärende (se avsnitt 3.3.3). Förseningsavgiften har däremot inte någon betydelse för eventuell straffrättslig hantering av försummelser av deklarationsskyldigheten med beaktande av grunden för påförandet av förseningsavgiften och avgiftens ringa belopp.  

2.3.2 Uppgifter som påverkar beskattningen till den skattskyldiges fördel 

Den skattskyldiges deklarationsskyldighet omfattar också uppgifter som är till godo för den skattskyldige, dvs. minskar skattebeloppet. För att beskattningsförfarandet ska vara smidigt är det viktigt att alla uppgifter som påverkar beskattningen deklareras inom utsatt tid. I regel påförs förseningsavgift inte på grund av att uppgifter som är till den skattskyldiges fördel deklareras för sent. En förseningsavgift påförs i regel inte till exempel om den skattskyldige efter den föreskrivna tiden deklarerar att arealen för byggnaden eller marken är mindre än enligt utredningen av de uppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen.

En förseningsavgift kan emellertid undantagsvis påföras, om den skattskyldige upprepade gånger lämnar in sina avdragsuppgifter för sent eller den skattskyldiges agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen (BFL 33 § 2 mom.).

2.4 Förseningsavgiftens storlek 

Förseningsavgiften är en engångsavgift som påförs till ett fast belopp. Förseningsavgiften som påförs fysiska personer och dödsbon är 50 euro för varje skatteår. Förseningsavgiften för andra skattskyldiga är 100 euro för varje skatteår (BFL 33 § 3 mom.). En förseningsavgift på 100 euro tillämpas till exempel på fastighetsbeskattningen av aktiebolag och personbolag. I fastighetsbeskattningen påförs öppna bolag eller kommanditbolag en förseningsavgift för personbolag liksom fastighetsskatt och skatteförhöjning, eftersom personbolag är en separat skattskyldig i fastighetsbeskattningen. I fastighetsbeskattningen påförs förseningsavgiften alltså inte personbolagets ansvariga bolagsmän såsom i inkomstbeskattningen. 

Förseningens längd eller fastighetsskattens belopp påverkar inte förseningsavgiftens storlek. I skatteårets fastighetsbeskattning påförs en skattskyldig endast en förseningsavgift för alla försummelser som hänför sig till skatteåret och som hör till förseningsavgiftens tillämpningsområde. Endast en förseningsavgift påförs även då den skattskyldige har flera fastigheter som deklarerats för sent.  Förseningsavgiften är dock skatteslagsspecifik. Den skattskyldige kan således påföras en förseningsavgift i fastighetsbeskattningen, även om en förseningsavgift redan påförts i den verkställda inkomstbeskattningen för samma skatteår.

2.5 Beslut att inte påföra förseningsavgifter                     

Förseningsavgift påförs inte, om inlämnandet av skattedeklarationen har försenats på grund av hinder som är oberoende av den skattskyldiga, om försummelsen är ringa eller om det finns ett giltigt skäl eller något annat särskilt skäl till försummelsen (BFL 33 § 5 mom.). Enligt den särskilda bestämmelsen i fastighetsskattelagen påförs förseningsavgift inte heller, om det i de uppgifter som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om (25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen).

2.5.1 Orsaker som är oberoende av den skattskyldige

Orsaker som är oberoende av den skattskyldige är t.ex. störning i ett allmänt datanät eller i Skatteförvaltningens elektroniska tjänster, varför den skattskyldige inte har kunnat korrigera och komplettera fastighetsuppgifterna inom den utsatta tiden. Beslut om att inte påföra en förseningsavgift förutsätter att uppgifterna deklareras utan dröjsmål, dvs. omedelbart efter att hindret har undanröjts.

2.5.2 Ringa försummelse

Hur ringa en försummelse av uppgiftsskyldigheten är bedöms i regel som ett eurobelopp eller tidsmässigt. Avsikten är att inte påföra förseningsavgifter om den ekonomiska betydelsen av beskattningsuppgifter som lämnats för sent är ringa eller om förseningen är kortvarig.

Det finns inte några närmare bestämmelser om ringa försummelser i BFL eller i regeringspropositionen 97/2017 rd. Skatteförvaltningen anser att en försummelse i fastighetsbeskattningen i allmänhet kan anses vara ringa när det gäller eurobelopp, om fastighetsskatten ökar med högst 100 euro till följd av de uppgifter som lämnas in för sent av den skattskyldige. Under den ordinarie fastighetsbeskattningen för den skattskyldige räknas tilläggen i fastighetsskatten som påförts för att fastighetsuppgifter deklarerats för sent ihop när ovan nämnda eurogräns tillämpas.

En försummelse kan i regel betraktas som tidsmässigt ringa, om de korrigerade eller bristfälliga uppgifterna i fastighetsskattedeklarationen lämnas in till Skatteförvaltningen senast på den tredje dagen efter utgången av deklarationstiden.

Trots de ovannämnda gränserna i euro och tidsfristerna kan en försummelse inte betraktas som ringa, om försummelsen är återkommande eller det är tydligt att den skattskyldiga gör sig medvetet skyldig till försummelsen. Den skattskyldiga ska på Skatteförvaltningens begäran uppvisa en utredning över de orsaker som har lett till förseningen eller brister eller fel i deklarationen. En förseningsavgift påförs, om den skattskyldiga inte i dessa fall lämnar en utredning om att det inte har varit fråga om en medveten försummelse. 

Den skattskyldige ska underteckna fastighetsskattedeklarationsblanketten som lämnas till Skatteförvaltningen (16 § i Skatteförvaltningens beslut om lämnande av skattedeklaration och deklaration för fastighetsuppgifter). Om den skattskyldiga inte har undertecknat blanketten men korrigerar sin försummelse på eget initiativ innan beskattningen har slutförts, kan försummelsen i regel betraktas som ringa och någon förseningsavgift påförs inte. En förseningsavgift ska emellertid påföras om försummelserna är återkommande.

2.5.3 Giltigt skäl 

Som giltigt skäl till förseningen betraktas t.ex. en plötslig sjukdom eller ett oöverkomligt hinder som gjort att den skattskyldiga inte har kunnat uppfylla sin deklarationsskyldighet inom den utsatta tiden. Deklarationsskyldigheten ska uppfyllas utan dröjsmål, dvs. så fort som hindret har undanröjts, för att någon förseningsavgift inte skulle påföras. Som giltigt skäl för försening anses inte t.ex. brådska på den skattskyldigas arbetsplats eller semester. 

2.5.4 Andra särskilda skäl 

Som andra särskilda skäl betraktas bl.a. räknefel, skrivfel eller fel i uttryckssättet som den skattskyldiga har gjort av misstag och som har gjort att deklarationsskyldigheten inte har uppfyllts korrekt inom den utsatta tiden. Det kan vara fråga om ett mekaniskt fel när fastighetsuppgifter inlämnats till Skatteförvaltningen och som leder till en alltför låg fastighetsskatt. Någon förseningsavgift påförs inte, om den skattskyldige omgående korrigerar ett sådant fel på eget initiativ efter att hen upptäckt felet. På begäran ska den skattskyldiga lämna en utredning om att det har varit fråga om ett fel som orsakats av misstag.

2.5.5 Fel som den skattskyldige inte varit medveten om

Förseningsavgift påförs inte, om det i de uppgifter som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om och den skattskyldige deklarerar de korrekta uppgifterna till sin egen nackdel för sent (25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen).   

Bestämmelsen i 25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas i situationer där uppgifterna i Skatteförvaltningens fastighetsdatabas inte är aktuella på alla punkter, till exempel för att byggnaden är gammal och förändringar i den såsom totalrenoveringar inte har införts i databasen. En skattskyldig kan ha skaffat fastigheten efter sådana förändringar och har inte nödvändigtvis ens tillgång till handlingar av vilka exakta uppgifter skulle framgå. Bland annat i sådana situationer kan det vara svårt för en skattskyldig att upptäcka att alla fastighetsuppgifter inte är exakta samt utreda och deklarera korrekta uppgifter. Förutsättningarna för påförande av en förseningsavgift prövas dock alltid från fall till fall.

Bestämmelsen i 25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas inte om fastighetsuppgifterna kan antas vara tillgängliga för den skattskyldige och möjliga att utreda. Den skattskyldige kan rimligen antas vara medveten om till exempel förändringar i fastigheten under den tid som den skattskyldige ägt fastigheten. Sådana uppgifter är bland annat totalrenoveringar eller omfattande underhållsåtgärder som den skattskyldige själv utfört. 

2.6 Förfarandet för påförande av förseningsavgifter och ändringssökande

Den skattskyldige hörs i regel inte förrän en förseningsavgift påförs. En förseningsavgift är avsedd att påföras schablonmässigt på basis av att skattedeklarationen eller en annan uppgift som ska deklareras har mottagits på Skatteförvaltningen efter den utsatta tiden. Eftersom grunderna för påförandet av förseningsavgifter i regel inte prövas från fall till fall och avgiftens storlek alltid är densamma, är det i allmänhet onödigt att höra den skattskyldige. Den skattskyldiga bereds tillfälle att lämna en utredning innan förseningsavgiften påförs, om det behövs av särskilda skäl (BFL 33 § 4 mom.). Hörande på myndighetens initiativ kan vara motiverat främst om det är oklart när fastighetsskattedeklarationsblanketten eller uppgifter har mottagits på Skatteförvaltningen.

Förseningsavgift påförs genom fastighetsbeskattningsbeslut.  När den skattskyldige har mottagit beskattningsbeslutet kan hen lämna en utredning om orsakerna till förseningen. Någon förseningsavgift påförs inte, om det finns en grund som avses i BFL 33 § 5 mom. eller 25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen för att inte ta ut en förseningsavgift. Om en utredning om detta lämnas innan fastighetsbeskattningen har slutförts, kommer någon förseningsavgift inte att påföras i den ordinarie beskattningen.

Efter att fastighetsbeskattningen har slutförts kan den skattskyldiga med en begäran om omprövning yrka på att förseningsavgiften hävs. Den skattskyldige ska lämna in begäran om omprövning av förseningsavgiften till skatterättelsenämnden inom tre år från utgången av skatteåret (det skatteår då förseningsavgiften för dröjsmål i deklarationen av fastighetsuppgifter påförts). Begäran om omprövning kan dock alltid lämnas in inom 60 dagar räknat från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet.

3 Skatteförhöjning

3.1 Allmänt

Skatteförvaltningen påför den skattskyldige skatteförhöjning, om en skattedeklaration eller en annan deklaration eller en annan föreskriven uppgift, handling eller utredning är bristfällig eller felaktig eller överhuvudtaget inte har lämnats in (BFL 32 § 1 mom. 1 punkten).  Skatteförhöjning är en påföljd för att den skattskyldiga har försummat sin lagstadgade deklarationsskyldighet. Skatteförhöjning kan i regel påföras för alla försummelser av deklarationsskyldigheten. Ett undantag utgörs av försummelser för vilka en förseningsavgift har fastställts som påföljd.

BFL 32 § är schablonmässig och innehåller mindre prövningsrätt för myndigheten än tidigare. Bestämmelsen om skatteförhöjning är förpliktande för myndigheten i och med att skatteförhöjning ska påföras om deklarationsskyldigheten har försummats (RP 97/2017 s. 147). En skatteförhöjning behöver inte påföras endast om försummelsen av deklarationsskyldigheten är ringa eller om det finns ett annat lagstadgat skäl till försummelsen (se avsnitt 3.5 Beslut att inte påföra skatteförhöjning).

3.2 Om deklarationsskyldigheten i fastighetsbeskattningen

I fastighetsbeskattningen har den skattskyldiges ordinarie deklarationsförfarande genomförts så att Skatteförvaltningen skickar en utredning av de fastighetsuppgifter som används som grund för fastighetsbeskattningen och ett beskattningsbeslut som uträknas utifrån dem till den skattskyldige, som ska betala fastighetsskatt. En utredning av fastighetsuppgifterna kan också skickas utan beskattningsbeslut. En utredning om fastighetsuppgifter kan vid behov sändas även när fastighetsskatt inte påförs den skattskyldige (fastighetsskattelagen 16 § 1 mom.).

Den skattskyldige ska granska de i utredningen antecknade uppgifterna om markens areal, byggrätt, planläggning, strandrätt, användningsändamål samt ägande- och besittningsrätt liksom de uppgifter och det användningsändamål som använts som grund för beräkningen av en byggnads återanskaffningsvärde. Den skattskyldige ska till Skatteförvaltningen anmäla eventuella fel i uppgifterna. Fastigheter och byggnader som saknas i utredningen samt ombyggnader och betydande reparationsåtgärder, uppgifter om stenbrott samt grus-, ler- och torvtäkt eller annan motsvarande förmån enligt 31 § 1 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen samt uppgifter om att en byggnad har rivits eller tagits ur bruk ska också anmälas (16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen). Enligt 16 § 2 mom. i fastighetsskattelagen kan Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas för fastighetsbeskattningen. Bestämmelsen har trätt i kraft den 1 januari 2024. Den skattskyldiges skyldighet att kontrollera och korrigera omfattar endast de uppgifter i utredningen som nämns i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen (regeringens proposition 6/2012 rd s. 4). Den skattskyldige ska deklarera rättelser och kompletteringar till Skatteförvaltningen elektroniskt i tjänsten MinSkatt eller på blanketten Fastighetsskattedeklaration.

Om den skattskyldige inte korrigerar uppgifterna som ligger till grund för fastighetsbeskattningen, anses han eller hon för fastighetsbeskattningen ha lämnat uppgifter till Skatteförvaltningen som stämmer överens med utredningen (16 § 4 mom. i fastighetsskattelagen).

Skatteförvaltningen har inte alltid information om fastighetens faktiska skattskyldig när Skatteförvaltningen tar fram utredningen som ligger till grund för fastighetsbeskattningen. Då kan utredningen inte skickas till rätt skattskyldig. Detta kan vara fallet till exempel när fastigheten nyligen överlåtits till en ny ägare i samband med arvskifte eller separat överlåtelse av en byggnad där överlåtelsen ännu inte registrerats i register som fastighetsbeskattningen baserar sig på.

Till fastighetsskattelagen har det till 16 § lagts till ett nytt 3 mom., som trädde i kraft 1.1.2024, enligt vilket en skattskyldig som inte har fått utredningen av fastighetsuppgifter och som vid ingången av kalenderåret har ägt en skattepliktig fastighet utan uppmaning för fastighetsbeskattningen till Skatteförvaltningen ska lämna de uppgifter om mark och byggnader som avses i 1 mom. Skyldigheten att lämna uppgifter enligt 16 § 3 mom. i fastighetsskattelagen gäller situationer där den skattskyldige inte på grund av bristfällighet eller fel i registeruppgifterna eller av någon annan orsak har fått utredningen om fastighetsuppgifter (regeringens proposition 39/2023 rd s. 20).

I fråga om den skattskyldiges skyldighet att lämna uppgifter för verkställande av fastighetsbeskattningen tillämpas förutom denna lag vad som i 2 kap. i lagen om beskattningsförfarande bestäms om den skattskyldiges deklarationsskyldighet (16 § 5 mom. i fastighetsskattelagen). Detta innebär till exempel att den skattskyldige ska på uppmaning av Skatteförvaltningen eller omprövningsmyndigheten lämna de kompletterande uppgifter och utredningar samt lägga fram de verifikat som kan behövas för fastighetsbeskattningen eller behandling av ändringssökande avseende den (BFL 11 a §).

3.3 Grunder för påförande av skatteförhöjning

3.3.1 Försummelse av uppgiftsskyldighet

I fastighetsbeskattningen påförs en den skattskyldige skatteförhöjning för det första ifall den skattskyldige inte korrigerar eller kompletterar oriktiga eller bristfälliga uppgifter i utredningen som nämns i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen och deklarerar dem till Skatteförvaltningen. Med tanke på förutsättningarna för skatteförhöjning betraktas som uppgifter som den skattskyldige lämnat de uppgifter som den skattskyldige uttryckligen lämnat och även de uppgifter i fastighetsskatteutredningen som han eller hon inte korrigerat (regeringens proposition 6/2012 rd s. 5).  Skatteförhöjning påförs till exempel om den skattskyldige låter bli att till Skatteförvaltningen deklarera en fastighet eller byggnad som saknas i utredningen eller uppgifter om totalrenoveringar eller omfattande reparationer.

Till fastighetsskattelagen har det till 16 § lagts till ett nytt 3 mom., som trädde i kraft 1.1.2024, enligt vilket en skattskyldig som inte har fått utredningen av fastighetsuppgifter och som vid ingången av kalenderåret har ägt en skattepliktig fastighet utan uppmaning för fastighetsbeskattningen till Skatteförvaltningen ska lämna uppgifter om mark och byggnader. Med stöd av 16 § 3 mom. i fastighetsskattelagen och 32 § 1 mom. 1 punkten i lagen om beskattningsförfarande kan den skattskyldige från och med fastighetsbeskattningen för skatteåret 2024 påföras en skatteförhöjning om uppgifterna inte har lämnats på eget initiativ och innan den ordinarie fastighetsbeskattningen har slutförts.

Eftersom det i fastighetsskattelagen inte tidigare funnits bestämmelser om den skattskyldiges skyldighet att utan uppmaning lämna anmälan för fastighetsbeskattningen i det fall att hen inte har fått utredningen om fastighetsuppgifter kan den skattskyldige inte påföras en skatteförhöjning i fastighetsbeskattningen för skatteår före år 2024 utifrån att deklarationen inte har lämnats.

Skatteförhöjningen påförs den skattskyldige. Om en fastighet har flera ägare, som äger kvotdelar av fastigheten är varje ägare skyldig att deklarera de uppgifter om fastigheten som ska kompletteras eller korrigeras. Därför granskas påförandet av skatteförhöjning separat för varje ägares del.

Det räcker med en gemensam deklaration av fastigheter som makar äger tillsammans (14 § 4 mom. i Skatteförvaltningens beslut om lämnande av skattedeklaration och deklaration för fastighetsuppgifter). Om en make har deklarerat kompletteringarna och korrigeringarna av uppgifterna om en gemensamt ägd fastighet i tid anses också den andra maken ha fullgjort sin deklarationsskyldighet.  Bägge makarna ansvarar dock för deklarationsförsummelser.  Skatteförhöjning påförs vardera maken, om ingendera maken har deklarerat kompletteringarna eller korrigeringarna av uppgifterna inom den utfärdade tiden eller på eget initiativ innan beskattningen slutförs. 

Det är fråga om en försummelse av deklarationsskyldigheten och skatteförhöjning kan påföras också i de fall där den skattskyldige inte lämnar alla uppgifter som krävs om sina fastigheter eller andra omständigheter som påverkar fastighetsbeskattningen, lämnar dem på ett vilseledande sätt eller på en annan än den avsedda punkten i skattedeklarationen på papper eller nätet.

Såsom uppgifter som den skattskyldige lämnat beaktas vid bedömningen av förutsättningarna för skatteförhöjning, förutom uppgifter som avses i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen, även uppgifter och handlingar som den skattskyldige har lämnat för verkställande av sin inkomstbeskattning eller om sin förmögenhet med stöd av lagen om beskattningsförfarande (25 § 3 mom. i fastighetsskattelagen). Därför påförs skatteförhöjning i regel inte i fastighetsbeskattningen, om den skattskyldige inte har deklarerat de uppgifter som avses i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen för fastighetsbeskattningen men har deklarerat dem korrekt i inkomstskattedeklarationen.

Utöver för försummelse av deklarationsskyldigheten enligt 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen kan skatteförhöjning påföras på grund av att den skattskyldige inte på uppmaning av Skatteförvaltningen eller en omprövningsmyndighet lämnar uppgifter och utredningar som kan behövas i fastighetsbeskattningen eller omprövningen. Den skattskyldige kan påföras en minimiförhöjning i euro om Skatteförvaltningens uppmaning inte iakttas (se avsnitt 3.4.7). För försummelsen påförs emellertid inte någon separat minimiskatteförhöjning, om den skattskyldige i samma ärende påförs skatteförhöjning på basis av ökad skatt.

Den skattskyldiges egen uppfattning om hur fastighetsuppgifterna påverkar fastighetsbeskattningen saknar betydelse vid bedömningen av om det handlar om en försummelse av deklarationsskyldigheten. Det har inte heller någon betydelse om den skattskyldige har handlat avsiktligt eller vårdslöst.

Den skattskyldige är ansvarig för de deklarerade uppgifternas riktighet även om de tagits fram eller deklarerats av en annan person, till exempel en redovisningsbyrå eller ett ombud. Skatteförhöjningen kan inte sänkas eller inte påföras på grund av att en brist eller ett fel i de deklarerade uppgifterna har orsakats av en annan persons förfarande.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i sitt beslut om inkomstbeskattning HFD 2018:60 att 32 § 3 mom. i den tidigare lagen om beskattningsförfarande, vars tillämpning förutsatt att den skattskyldige försummat sin deklarationsskyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, är en straffartad bestämmelse som förutsätter bedömning av den skattskyldiges skuld. En minderårig skattskyldig var inte ansvarig för inlämnandet av sin skattedeklaration, utan denna uppgift ankom enligt lagen på hens föräldrar i deras egenskap av intressebevakare. Enligt HFD kunde skatteförhöjning enligt BFL 32 § 3 mom. inte påföras den minderårige enbart på grund av intressebevakarnas agerande. Däremot ansåg HFD att den minderårige i regel kunde påföras skatteförhöjning med stöd av BFL 32 § 2 mom. på grundval av att den minderåriges företrädare (intressebevakare) lämnat in en felaktig eller bristfällig skattedeklaration på den minderåriges vägnar.

Påförande av skatteförhöjning enligt de nya skatteförhöjningsbestämmelserna i BFL förutsätter inte en motsvarande bedömning av skuld som tidigare BFL 32 § 3 mom. ens när det gäller förhöjd skatteförhöjning för de allvarligaste försummelserna. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan de nya skatteförhöjningsbestämmelserna tillämpas också på försummelser som inträffat i en minderårig skattskyldigs beskattning, och skatteförhöjning kan påföras en minderårig skattskyldig. Även när det gäller fastighetsbeskattning ansvarar intressebevakaren för att en minderårigs deklarationsskyldighet fullgörs. I fråga om de ömsesidiga ansvarsförhållandena mellan en intressebevakare och en minderårig gäller det att notera att en intressebevakare enligt 45 § i lagen om förmyndarverksamhet (442/1999) är skyldig att bland annat ersätta förmögenhetsskada som intressebevakaren i sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet åsamkat huvudmannen.   

Någon skatteförhöjning påförs inte om felet i beskattningen har någon annan orsak än försummelse av uppgiftsskyldigheten. Skatteförhöjning påförs inte t.ex. om den skattskyldige har deklarerat fastighetsuppgifterna korrekt, men de har inte beaktats alls eller delvis på grund av ett räknefel, skrivfel eller fel i sparandet som myndigheten har gjort. 

3.3.2 Uppgifter som påverkar beskattningen till den skattskyldiges fördel

Den skattskyldiges deklarationsskyldighet omfattar också uppgifter som är till godo för den skattskyldige, dvs. minskar skattebeloppet. Utgångspunkten är dock att någon skatteförhöjning inte påförs om den skattskyldige inte överhuvudtaget eller delvis har deklarerat uppgifter som är till hans eller hennes fördel. Skatteförhöjning påförs till exempel inte om byggnadens våningsyta enligt utredningen av de uppgifter som ligger till grund för fastighetsbeskattningen är för stor och den skattskyldige inte har korrigerat denna uppgift.  I undantagsfall kan skatteförhöjning emellertid påföras, om försummelsen upprepas eller tyder på den skattskyldiges likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen (BFL 32 § 2 mom.).

Det är en annan fråga om den skattskyldige i fastighetsbeskattningen deklarerar uppgifter som är till den skattskyldiges fördel och som är felaktiga så att skatten påförs till ett för litet belopp. När Skatteförvaltningen låter bli att godkänna felaktiga uppgifter ökar skattebeloppet. Då påförs den skattskyldige skatteförhöjning på grund av den ökade skatten.

3.3.3 Skatteförhöjning i förhållande till straffrättsliga påföljder

En försummelse av uppgiftsskyldigheten för vilken skatteförhöjning påförs kan också uppfylla rekvisitet för ett skattebrott. Skatteförhöjning är en administrativ påföljdsavgift av straffkaraktär som i ett straffrättsligt förfarande kan förhindra utredning av åtal för skattebedrägeri (RP 97/2017 s. 74). Det är fråga om den s.k. ne bis in idem-principen (”icke två gånger i samma sak”). Skatteförvaltningen kan i regel inte göra polisanmälan i samma gärning eller försummelse för vilken skatteförhöjning redan har påförts (3 § i lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut). Detta är fallet till exempel i en situation där brottsanmälan görs om en fysisk person på grund av inlämnande av samma felaktiga uppgift eller omständighet som påverkar skattebeloppet för vilken skatteförhöjning påförts i fastighetsbeskattningen. Däremot förhindrar inte skatteförhöjning som påförts ett aktiebolag för en försummelse i dess beskattning polisanmälan och straffrättslig påföljd på basis av aktiebolagets försummelse till den person som ansvarar för uppfyllandet av bolagets deklarationsskyldighet (se Skatteförvaltningens anvisning Ne bis in idem-principen och beskattningen).

Vid handläggningen av försummelse av uppgiftsskyldigheten och skatteförhöjning ska Skatteförvaltningen ta ställning till om försummelsen är sådan att den enligt lagen ska överföras för behandling i ett brottmål.  Med tanke på en eventuell polisanmälan ska Skatteförvaltningen också bedöma om gärningen eller försummelsen har varit tydligt avsiktlig, även om avsiktlighet inte är en förutsättning för påförandet av skatteförhöjning.

Om det är fråga om en försummelse som med beaktande av det undvikna skattebeloppet och övriga omständigheter ska överföras för behandling i ett brottmål och påförandet av skatteförhöjning skulle förhindra straffrättslig handläggning av saken, ska Skatteförvaltningen i enlighet med lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut låta bli att påföra en skatteförhöjning.

3.4 Skatteförhöjningens storlek

3.4.1 Allmänt

Utgångspunkten för bestämmelserna om skatteförhöjning är att skatteförhöjningens storlek ska bygga på den ekonomiska allvarlighetsgraden av försummelsen. Skatteförhöjningens storlek grundar sig inte på en bedömning av den skattskyldiges uppsåt eller oaktsamhet, utan den ska fastställas utifrån yttre indicier för fallet, som t.ex. det skattebelopp som berörs av försummelsen av deklarationsskyldigheten eller om försummelsen upprepas. Detta betyder i allmänhet att skatteförhöjningens storlek fastställs som ett procentuellt belopp av den ökade skatten. 

I fastighetsbeskattningen påförs skatteförhöjning utifrån ökad skatt. Om skatteförhöjningsprocentsatser som tillämpas på ökad skatt föreskrivs i BFL 32 b §. Samma skatteförhöjningssatser tillämpas på beskattningen av alla grupper av skattskyldiga.

Skatteförhöjningssatserna är fasta förutom för förhöjd skatteförhöjning.  BFL innehåller även bestämmelser om minimiförhöjning och beslut om att inte påföra skatteförhöjning. 

Grundnivå	10 % av beloppet av den ökade skatten	standardnivå som tillämpas om det inte finns några höjande eller sänkande faktorer
Förhöjd skatteförhöjning	15–50 % av beloppet av den ökade skatten	försummelsen är återkommande eller den skattskyldigas agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen
Sänkt skatteförhöjning	5 % av beloppet av den ökade skatten	ärendet lämnar rum för tolkning eller oklart skatteförhöjning enligt grundnivån är av någon annan särskild orsak orimlig
Korrigeringar på eget initiativ	2 % av beloppet av den ökade skatten	den skattskyldige begär på eget initiativ att felet korrigeras efter att beskattningen avslutats
Minimiförhöjning	75 euro (fysiska personer och dödsbon) 150 euro (övriga)	minimibeloppet för skatteförhöjning uppgiftsskyldigheten har försummats, men skatten ökar inte
Skatteförhöjning påförs inte		ringa försummelse giltigt skäl påförandet av sänkt skatteförhöjning är orimligt med beaktande av omständigheterna fel som den skattskyldige inte rimligen varit medveten om

Vid tillämpningen av fasta skatteförhöjningsprocenter räknas skatteförhöjningen i euro genom att multiplicera beloppet av den ökade skatten med den skatteförhöjningsprocent som är lämplig för försummelsen. Det finns ingen högsta gräns i euro för skatteförhöjningar. Som skatteförhöjning påförs ett belopp i euro och cent som räknats enligt den procent som gäller för den ökade skatten, och det belopp som räknats på detta sätt kan inte frångås. Beloppet för skatteförhöjning som räknas med en fast skatteförhöjningsprocent kan t.ex. inte sänkas för att beloppet i euro blir högt på grund av att den ökade skatten är hög. Å andra sidan leder fasta skatteförhöjningsprocenter till att skatteförhöjningen sänks på motsvarande sätt om den ökade skatt som skatteförhöjningen grundas på också sänks p.g.a. ändrad beskattning.

Det kan finnas flera brister eller fel av olika slag i den skattskyldiges skattedeklaration. Förutsättningarna för att påföra skatteförhöjning och huruvida skatteförhöjningen ska påföras enligt den grundläggande bestämmelsen eller den striktare eller en annan skatteförhöjningsbestämmelse ska prövas separat för varje fel och försummelse. I ett beskattningsbeslut ska det sammanräknade beloppet av skatteförhöjning som beräknats med hänsyn till olika fel och försummelser påföras som en enda skatteförhöjning (RP 97/2017 s. 78).

3.4.2 Ökad skatt

Skatteförhöjningen beräknas på basis av den ökade skatten. Med ökad skatt avses det belopp som läggs till på fastighetsskatten för skatteåret vid avvikelse från de uppgifter som den skattskyldige deklarerat eller rättelse av beskattningen. Som uppgifter som den skattskyldige deklarerat betraktas förutom uppgifter som den skattskyldige uttryckligen deklarerat även de uppgifter i fastighetsbeskattningsutredningen som den skattskyldige inte korrigerat.

Fastighetens respektive ägare eller delägare är skyldiga att kontrollera utredningen av fastighetsuppgifterna och deklarera fel och brister i dem. Skatteförhöjningen beräknas separat för respektive skattskyldig utifrån den skattskyldiges ökade skatt.

Om makar äger en fastighet tillsammans räcker det med att den ena maken deklarerar fel och brister i fastighetsuppgifterna (14 § 4 mom. i Skatteförvaltningens beslut om lämnande av skattedeklaration och deklaration för fastighetsuppgifter). Om ingendera maken deklarerar fel och brister i uppgifter om en gemensamt ägd fastighet påförs bägge skatteförhöjning, eftersom vardera maken ansvarar för försummelsen av deklarationsskyldigheten.  Skatteförhöjningen beräknas separat för vardera maken utifrån det ökade skattebeloppet.

Den ökade skatten beräknas mark- och byggnadsspecifikt. Om fastighetsskatten ökar till följd av verkställandet av fastighetsbeskattningen eller en rättelse av beskattningen av byggnad I medan den sjunker för byggnad II, beräknas skatteförhöjningen utifrån den ökade skatten på byggnad I utan att beakta den minskade skatten på byggnad II. Om det däremot finns fel eller brister i uppgifterna om samma byggnad eller mark och korrigeringen leder till ökad skatt, medan en annan korrigering av fel eller brister leder till sänkt skatt, beräknas skatteförhöjningen utifrån skillnaden mellan den ökade och sänkta skatten.  

3.4.3 Skatteförhöjningens grundnivå 

Skatteförhöjningens grundnivå är 10 procent av beloppet av den ökade skatten (BFL 32 b § 2 mom. 1 punkten). Skatteförhöjning på grundnivå påförs, om det inte finns lagenliga omständigheter som minskar eller höjer skatteförhöjningen. Om deklarationsskyldigheten har försummats påförs i regel alltid skatteförhöjning på grundnivå.

Skatteförhöjning kan inte påföras förhöjd enbart på basis av att den ökade skatten är ett högt belopp i euro. Däremot tyder det att fastighetsuppgifter i väsentliga delar är felaktiga eller bristfälliga, när det gäller tydliga omständigheter som påverkar skattebeloppet, på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen (se avsnitt 3.4.4).

3.4.4 Förhöjd skatteförhöjning

Den förhöjda skatteförhöjningen är minst 15 och högst 50 procent av beloppet av den ökade skatten (BFL 32 b § 2 mom. 2 punkten). Förhöjd skatteförhöjning påförs, om försummelsen av deklarationsskyldigheten är återkommande eller den skattskyldigas agerande tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. Bedömningen av klandervärdigheten ska bygga på de omständigheter som framgår av försummelsen och som kan konstateras utan att man egentligen behöver bedöma graden av oaktsamhet eller gärningens uppsåtlighet. Skatteförvaltningen prövar skatteförhöjningens storlek inom ovan nämnda gränser från fall till fall.

Det är fråga om upprepad försummelse t.ex. då en skattskyldig lämnar in en bristfällig eller vilseledande skattedeklaration för flera skatteår i följd. Det är fråga om upprepad försummelse också då den skattskyldige deklarerar samma uppgifter på ett felaktigt sätt efter att hen redan har fått ett beslut om eller handledning i denna posts korrekta skattebehandling. Skatteförhöjning påförs dock inte förhöjd om frågan om korrekt skattehantering är föremål för tvist i och med att den skattskyldige har ansökt om ändring till det beslut som hen har mottagit.

Undanhållande av fastigheter eller byggnader är agerande som tyder på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen.

Skatteförhöjning kan inte påföras förhöjd enbart på basis av att den ökade skatten är ett högt belopp i euro. Däremot tyder det att en skattedeklaration i väsentliga delar är felaktig eller bristfällig, när det gäller omständigheter som påverkar skattebeloppet, på uppenbar likgiltighet för de förpliktelser som gäller beskattningen. 

Förhöjd skatteförhöjning påförs inom gränserna av den fastställda skalan på basis av omständigheter som tyder på klandervärdigheten av försummelsen i varje enskilt fall så att skatteförhöjningen påförs ju högre desto allvarligare försummelse det är fråga om. Riksdagens finansutskott har i sitt betänkande som getts p.g.a. regeringspropositionen 97/2017 rd betonat att meningen är att hela skalan för skatteförhöjningar ska tillämpas, alltså också nivån på 50 procent (FiUB 26/2017 rd s. 11).

Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan en försummelse anses vara särskilt klandervärd om man kringgått eller försökt kringgå skatt genom att undanhålla eller förfalska uppgifter som påverkar påförandet av skatt.  Ett exempel på detta är att en skattskyldig bygger en byggnad utan bygglov och dessutom låter bli att deklarera uppgifterna om byggnaden för fastighetsbeskattningen. I sådana fall bör skatteförhöjningen i regel påföras med 50 procent av den ökade skatten. Om det är fråga om en försummelse som med beaktande av det undvikna skattebeloppet och övriga omständigheter ska överföras för behandling i ett brottmål, påförs inte skatteförhöjning om det förhindrar brottsanmälan (se Skatteförvaltningens anvisning Ne bis in idem-principen och beskattningen).

3.4.5 Sänkt skatteförhöjning 

Sänkt skatteförhöjning är 5 procent av beloppet av den ökade skatten (BFL 32 b § 2 mom. 4 punkten). Sänkt skatteförhöjning påförs, om ärendet lämnar rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i BFL 26 § 2 mom. eller om grundläggande skatteförhöjning är oskälig av en annan särskild orsak.

Sänkt skatteförhöjning påförs i situationer där ärendet kan anses lämna rum för tolkning eller är oklart på det sätt som avses i tillämpningspraxisen för bestämmelsen om förtroendeskydd, men de övriga förutsättningarna för förtroendeskydd (den skattskyldige har agerat i god tro enligt myndighetens praxis eller anvisningar) inte uppfylls. Om förutsättningarna för förtroendeskydd däremot uppfylls och ärendet avgörs till den skattskyldiges fördel läggs det i regel inte till någon ökad skatt för vilken skatteförhöjning kan påföras.

Andra särskilda skäl kan vara faktorer som hänger samman med den skattskyldiges omständigheter och till följd av vilka försummelse av uppgiftsskyldigheten eller skattebestämmelserelaterade misstag kan anses vara mindre klandervärda. Sådana faktorer kan vara till exempel den skattskyldigas hälsotillstånd och oerfarenhet när det gäller dylika skatteärenden (RP 97/2017 s. 152). Vid bedömningen av betydelsen av den skattskyldiges oerfarenhet ska man ta hänsyn till hens utredningsskyldighet. Även om den skattskyldige skulle vara oerfaren i skatteärenden, ska sänkt skatteförhöjning inte påföras om det finns tydliga anvisningar om ärendet i Skatteförvaltningens anvisningar. Bokföringsskyldiga kan i regel förväntas kunna lämna mer noggranna utredningar i ärendet.

Sänkt skatteförhöjning kan även påföras i situationer där grunden för fastställande av fastighetsskatt är oklar (RP 97/2017 s. 147) eller där det är fråga om ett oavsiktligt eller ringa fel i förhållande till omständigheterna.

3.4.6 Korrigeringar på eget initiativ

Skatteförhöjningen är 2 procent av det ökade skattebeloppet, om den skattskyldige på eget initiativ yrkar att ett fel ska korrigeras efter att beskattningen har slutförts och den skattskyldiga har fullgjort sin utredningsskyldighet (BFL 32 b § 2 mom. 5 punkten). Bestämmelsen gäller situationer där den skattskyldige yrkar på ändring av verkställd fastighetsbeskattning till sin nackdel, dvs. t.ex. att en fastighet eller byggnad som inte har deklarerats ska beskattas. Om den skattskyldige yrkar på korrigering av felet redan innan beskattningen har slutförts, påförs en förseningsavgift som påföljd.

Bestämmelsen om korrigeringar på eget initiativ tillämpas till alla slags av försummelser, dvs. försummelser som vid rättelse av beskattningen på myndighetens initiativ skulle leda till skatteförhöjning på grundnivån, förhöjd skatteförhöjning eller sänkt skatteförhöjning. Avsikten är att med hjälp av mindre skatteförhöjning uppmana den skattskyldige att själv korrigera försummelsen.

Den skattskyldiga yrkar på korrigering av felet genom att lämna in en begäran om omprövning (rättelseyrkande). I praktiken påförs skatteförhöjning främst då den skattskyldiga kräver att en fastighet, mark eller byggnad som inte deklarerats och inte beskattats läggs till i fastighetsuppgifterna. I detta fall utfärdar Skatteförvaltningen ett kompletterande beskattningsbeslut utifrån fastighetsuppgifterna enligt BFL 51 a § och påför skatteförhöjning på 2 procent för det ökade skattebeloppet. Påförandet av skatteförhöjning förutsätter inte att den skattskyldiga yrkar på skatteförhöjning, utan Skatteförvaltningen påför skatteförhöjningen på tjänstens vägnar.  

Den skattskyldige kan också yrka på att felaktiga uppgifter som godkänts i beskattningen och som varit den skattskyldige till fördel tas bort efter slutförandet av beskattningen. Eftersom det i detta fall inte är fråga om en ny avgift som avses i BFL 51 a §, fattas något kompletterande beskattningsbeslut inte i ärendet. Skatteförhöjningen kan i detta fall påföras med ett beslut som upprättas p.g.a. begäran om omprövning, om den skattskyldiga själv yrkar på skatteförhöjning. Beskattningen kan också upphävas och återförvisas att verkställas på nytt på basis av att den skattskyldiga har lämnat in en ny utredning som påverkar fastighetsbeskattningen och som inte har stått till Skatteförvaltningens förfogande vid verkställandet av beskattningen. Vid den på nytt verkställda beskattningen kan skatteförhöjning påföras.   

Huruvida korrigeringar görs på eget initiativ bedöms på samma sätt som vid påförandet av förseningsavgifter. Korrigeringar görs på eget initiativ om den skattskyldige korrigerar bristen eller felet innan hen har fått vetskap om en övervakningsåtgärd som myndigheten har inlett för att fastställa skatten. Övervakningsåtgärder är t.ex. en skatterevision, ett kontrollbesök eller utrednings- och undersökningsåtgärder som riktas på en enskild sakfråga i den skattskyldiges fastighetsbeskattning. Korrigeringar görs inte på eget initiativ t.ex. då den skattskyldiga korrigerar bristen eller felet först efter att ha fått vetskap om en kommande skatterevision eller en uppmaning från Skatteförvaltningen att komplettera skattedeklarationen eller att lämna utredningar om saken.

En övervakningsåtgärd kan riktas på en viss del av den skattskyldiges fastighetsbeskattning eller mer omfattande på riktigheten av de uppgifter som skattskyldige deklarerat. Om övervakningsåtgärden tydligt är begränsad till att exempelvis endast gälla en enskild omständighet som påverkar fastighetsbeskattningen anses rättelsen av övriga uppgifter i fastighetsbeskattningen ha gjorts på eget initiativ.

Tillämpningen av bestämmelsen om skatteförhöjning vid korrigeringar på eget initiativ förutsätter också att den skattskyldige har uppfyllt sin utredningsskyldighet. Med utredningsskyldighet avses att man är skyldig att delta i utredningen av ärendet och lämna de tilläggsutredningar och verifikationer som skattemyndigheten har begärt (se 16 § 5 mom. i fastighetsskattelagen och BFL 11 §). Skatteförvaltningen kan begära ytterligare utredningar till exempel om nybyggnader och deras utrustningsnivå för att säkerställa att alla uppgifter har deklarerats på ett korrekt sätt. Om den skattskyldige inte uppfyller sin utredningsskyldighet ska bestämmelsen om korrigeringar på eget initiativ inte tillämpas, utan skatteförhöjning påförs på basis av en annan tillämplig skatteförhöjningsbestämmelse.

Bestämmelsen om skatteförhöjning vid korrigeringar på eget initiativ påverkar inte den straffrättsliga bedömningen och behandlingen av försummelsen. Bestämmelsen möjliggör inte s.k. verksam ånger. På grund av försummelse av deklarationsskyldigheten kan den skattskyldiga påföras en straffrättslig påföljd, även om den skattskyldiga själv skulle ha krävt att felet i skattedeklarationen och fastighetsbeskattningen rättas. Vid handläggningen av den skattskyldigas krav ska Skatteförvaltningen ta ställning till om försummelsen av deklarationsskyldigheten är sådan att den enligt lagen ska överföras för behandling i ett brottmål.

Skatteförvaltningen överför gärningar och försummelser som uppfyller rekvisitet för skattebrott för behandling i ett brottmål, om man inte låter bli att göra en polisanmälan med stöd av 29 kap. 11 § i strafflagen. Om det är fråga om en försummelse som hänför sig till beskattningen av en fysisk person, ett dödsbo eller ett personbolag, påförs inte någon skatteförhöjning om Skatteförvaltningen gör en polisanmälan om samma försummelse (lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut). Om det emellertid är fråga om en försummelse som hänför sig till beskattningen av ett aktiebolag eller ett annat samfund, kan samfundet påföras skatteförhöjning även om en polisanmälan görs om den person som ansvarar för den försummelse som skett i beskattningen.

Den skattskyldiges yrkande om korrigering av fel på eget initiativ grundar sig på frivillighet. De uppgifter, utredningar och handlingar som den skattskyldiga i samband med ett dylikt yrkande lämnat på eget initiativ eller på Skatteförvaltningens begäran kan användas som bevis mot den skattskyldige och andra skattskyldiga vid ett eventuellt brottmål. Om det samtidigt med skatteärendet pågår en förundersökning i samma ärende, ska Skatteförvaltningen inte be den skattskyldige att lämna uppgifter, utredningar eller handlingar under hot om skatteförhöjning (se Skatteförvaltningens anvisning Skydd mot självinkriminering som tillämpas vid en brottmålsrättegång och inverkan av detta på beskattningsförfarandet).  

3.4.7 Minimiförhöjning

Skatteförhöjning som påförs fysiska personer och dödsbon är minst 75 euro. Skatteförhöjning som påförs andra skattskyldiga är minst 150 euro (BFL 32 a § 9 mom. och 32 b § 4 mom.). T.ex. i beskattningen av ett aktiebolag eller ett personbolag tillämpas en minimiförhöjning på 150 euro.

Minimiförhöjningen tillämpas parallellt med procentbaserade skatteförhöjningar så att om det sammanräknade eurobeloppet av procentbaserade skatteförhöjningar som påförs för den skattskyldige i samma beskattningsbeslut är mindre än minimiförhöjningen, ska minimiförhöjningen påföras som skatteförhöjning. Om åter det sammanräknade eurobeloppet av procentbaserade skatteförhöjningar som påförs i samma beskattningsbeslut är större än minimiförhöjningen, ska det sammanräknade eurobeloppet av skatteförhöjningarna påföras som skatteförhöjning.

Den skattskyldige påförs minimiförhöjning även i de fall där deklarationsskyldigheten har försummats men det inte görs något tillägg till skatten. Minimiförhöjning kan till exempel påföras på basis av att den skattskyldiga inte fullgör sin skyldighet att till Skatteförvaltningen lämna de tilläggsuppgifter, utredningar och verifikationer som Skatteförvaltningen har begärt (fastighetsskattelagen 16 § 5 mom. och BFL 11 §).

Minimiförhöjning kan också påföras om en skattedeklaration på papper inte har undertecknats. Om den skattskyldiga korrigerar försummelsen på Skatteförvaltningens uppmaning kan försummelsen i regel betraktas som ringa och någon skatteförhöjning påförs inte, om det inte är fråga om en återkommande försummelse.

En separat minimiförhöjning på grund av att en begäran eller uppmaning inte har iakttagits påförs den skattskyldige på grund av skatteförhöjning till följd av ökad skatt för en annans försummelse (eller en minimiförhöjning) (regeringens proposition 97/2017 s. 150). För försummelsen av att lämna tilläggsuppgifter, utredningar och verifikationer påförs dock inte någon separat skatteförhöjning, om skatteförhöjning påförs i samma ärende på basis av den ökade skatten.  

3.5 Beslut att inte påföra skatteförhöjning                     

Någon skatteförhöjning påförs inte, om försummelsen är ringa eller det finns en giltig orsak till försummelsen. Skatteförhöjning påförs inte heller om påförande av skatteförhöjning i fall som omfattas av tillämpningsområdet för sänkt skatteförhöjning i enlighet med BFL 32 a § 4 mom. skulle vara oskäligt med hänsyn till omständigheterna (BFL 32 § 3 mom.). Enligt den särskilda bestämmelsen avseende fastighetsbeskattning påförs skatteförhöjning inte heller, om det i uppgifterna som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om (fastighetsskattelagen 25 § 2 mom.).

3.5.1 Ringa försummelse

Vid skatteförhöjning bedöms huruvida försummelsen är ringa i regel i euro, dvs. på basis av den ökade skatten. Det finns inte några närmare bestämmelser om vilka försummelser som kan betraktas som ringa i BFL eller i regeringspropositionen 97/2017. Enligt Skatteförvaltningens uppfattning kan en försummelse i fastighetsbeskattningen i allmänhet anses vara ringa när det gäller eurobelopp, om fastighetsskatten enligt beskattningsbeslutet ökar med högst 100 euro till följd av de uppgifter som inte lämnats in. Trots den ovannämnda gränsen i euro betraktas en försummelse inte som ringa, om den skattskyldiges försummelser är återkommande eller tydligt avsiktliga. Den skattskyldige ska på Skatteförvaltningens begäran uppvisa en utredning av de orsaker som har lett till bristerna eller felen i de deklarerade uppgifterna. Skatteförhöjning påförs om den skattskyldige inte i dessa fall lämnar en utredning om att det inte har varit fråga om en medveten försummelse. 

Den skattskyldige ska underteckna en skattedeklaration på papper. Om den skattskyldige har försummat att underteckna deklarationen men korrigerar sin försummelse på uppmaning eller på eget initiativ innan fastighetsbeskattningen slutförs, kan försummelsen i regel betraktas som ringa. Detsamma gäller situationer där den skattskyldige lämnar in de tilläggsuppgifter och utredningar som Skatteförvaltningen separat har begärt för sent men innan den skattskyldiges fastighetsbeskattning slutförs. Skatteförhöjning ska emellertid påföras om försummelserna är återkommande. Skatteförhöjning ska påföras också i de fall där den skattskyldiges skatt ökas på grund av de inlämnade uppgifterna och utredningarna, om ökningen inte kan betraktas som ringa i euro.

3.5.2 Giltigt skäl

Som giltiga skäl betraktas t.ex. sjukdom eller ett oöverkomligt hinder som gjort att den skattskyldige inte har kunnat uppfylla sin uppgiftsskyldighet. I dessa fall påförs någon skatteförhöjning inte, om kunden kan påvisa att hen har försummat sin deklarationsskyldighet av ovannämnda orsak och hen uppfyller sin deklarationsskyldighet utan dröjsmål så fort som hindret har undanröjts.

3.5.3 Oskälighet 

Enligt BFL 32 a § 4 mom. är utgångspunkten att den skattskyldige påförs skatteförhöjning även i de fall där det ärende som försummelsen av deklarationsskyldigheten hänför sig till lämnar rum för tolkning eller är oklart eller om en skatteförhöjning på grundnivå av något annat särskilt skäl är oskälig (se avsnitt 3.4.5 Sänkt skatteförhöjning ovan). Undantagsvis kan man dock i de fall där sänkt skatteförhöjning tillämpas helt låta bli att påföra skatteförhöjning om det med hänsyn till de fallspecifika omständigheterna vore oskäligt att påföra skatteförhöjning. När man överväger att låta bli att påföra skatteförhöjning kan man till exempel beakta det stora rum för tolkning som ärendet ger eller att det är mycket oklart samt de åtgärder genom vilka den skattskyldige har strävat efter att utreda en korrekt behandling i beskattningshänseende av fastighetsuppgifterna och att fullgöra sin deklarationsskyldighet korrekt. Man kan också låta bli att påföra skatteförhöjning till exempel när den skattskyldiga anses ha misstagit sig i fråga om innehållet i skattebestämmelserna eller i fråga om sina skyldigheter när det gäller beskattningen och misstaget med hänsyn till den skattskyldigas omständigheter kan anses vara förlåtligt (RP 97/2017 rd, s. 79). Beslut att inte påföra skatteförhöjning är emellertid exceptionella. Även riksdagens finansutskott betonade att det ska vara exceptionellt att inte påföra skatteförhöjning, eftersom den uttryckliga utgångspunkten för de nya bestämmelserna är att skatteförhöjning ska påföras när förutsättningarna för den är uppfyllda (FiUB 26/2017 rd s. 12).

Fastigheters beskattningsvärde fastställs i regel schablonmässigt. Om grunderna för värderingen föreskrivs i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005), finansministeriets förordning om grunder för återanskaffningsvärdet av byggnader och Skatteförvaltningens beslut om grunderna för beräkningen av beskattningsvärdet för byggnadsmark. Om det sammanlagda beloppet av beskattningsvärdena för en fastighets fastighetsskattepliktiga delar och förmåner är högre än det sammanlagda gängse värdet av dessa delar och förmåner, anses det gängse värdet som värdet av fastighetens fastighetsskattepliktiga delar och förmåner (lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen 32 §).

En skattskyldig kan framställa ett yrkande till Skatteförvaltningen om att en fastighet ska värderas till ett lägre gängse värde än det schablonmässiga värdet. Den skattskyldige påförs inte skatteförhöjning på grund av att Skatteförvaltningen inte godkänner det värde som den skattskyldige yrkar på som grund för påförande av skatt, om den skattskyldige korrekt har deklarerat de uppgifter om egendomens kvantitet, kvalitet, slag och skick som nämns i 16 § 1 mom. i fastighetsskattelagen och som behövs för att bedöma yrkandets riktighet.    

Skatteförhöjning behöver inte heller påföras i situationer där den skattskyldige är genuint osäker på hur ärendet enligt skattelagstiftningen ska bedömas och deklarerar öppet i sin skattedeklaration korrekta uppgifter som är tillräckliga för att ärendet ska kunna avgöras.  Att underlåta att påföra skatteförhöjning förutsätter att den skattskyldiges osäkerhet om skattebehandlingen är förståelig med tanke på den skattskyldiges personliga och ärendets specifika omständigheter.

3.5.4 Fel som den skattskyldige inte varit medveten om

Skatteförhöjning påförs inte den skattskyldige, om det i uppgifterna som den skattskyldige har lämnat för fastighetsbeskattningen finns fel som den skattskyldige rimligen inte kan antas ha varit medveten om (fastighetsskattelagen 25 § 1 mom.).

Bestämmelsen i 25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas i situationer där uppgifterna i Skatteförvaltningens fastighetsdatabas inte är aktuella på alla punkter, till exempel för att byggnaden är gammal och förändringar i den såsom totalrenoveringar inte har införts i databasen. En skattskyldig kan ha skaffat fastigheten efter sådana förändringar och har inte nödvändigtvis ens tillgång till handlingar av vilka exakta uppgifter skulle framgå. Bland annat i sådana situationer kan det vara svårt för en skattskyldig att upptäcka att alla fastighetsuppgifter inte är exakta samt utreda och deklarera korrekta uppgifter. Förutsättningarna för påförande av skatteförhöjning prövas dock alltid från fall till fall.

Bestämmelsen i 25 § 1 mom. i fastighetsskattelagen tillämpas inte om fastighetsuppgifterna kan antas vara tillgängliga för den skattskyldige och möjliga att utreda. Den skattskyldige kan rimligen antas vara medveten om till exempel förändringar i fastigheten under den tid som den skattskyldige ägt fastigheten. Sådana uppgifter är bland annat totalrenoveringar eller omfattande underhållsåtgärder som den skattskyldige själv utfört.

3.6 Ne bis in idem

Skatteförhöjning påförs inte i samband med ett beskattningsbeslut, om Skatteförvaltningen gör eller överväger att göra en polisanmälan om samma försummelse och skatteförhöjningen och den straffrättsliga påföljden skulle påföras samma person (se närmare under avsnitt 3.3.3 Skatteförhöjning i förhållande till straffrättsliga påföljder).    

3.7 Förfarandet för påförande av skatteförhöjningar och ändringssökande

Den skattskyldige bereds tillfälle att bli hörd innan en skatteförhöjning påförs. Den skattskyldige kan då lämna en utredning av fel eller brister i skattedeklarationen och om den orsak som lett till försummelsen samt ge sin uppfattning om påförandet av skatteförhöjning och den skatteförhöjningsbestämmelse som är tillämplig på försummelsen. När den skattskyldiga uppmanas rätta en brist i skattedeklarationen eller lämna tilläggsuppgifter eller utredningar, ska den skattskyldiga meddelas och höras om skatteförhöjningen i samband med begäran om utredning. Om Skatteförvaltningen överväger att göra en polisanmälan om försummelsen, ska man för skatteförhöjningens del beakta principen ne bis in idem och lagen om skatteförhöjning och tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut.

Skatteförhöjning kan påföras i den ordinarie fastighetsbeskattningen eller vid ändring av beskattningen. Skatteförhöjning påförs i regel med det beskattningsbeslut eller beslut om rättelse av beskattningen som den skattskyldiga påförs skatt på den tillagda skatt som skatteförhöjningen baseras på. Skatteförhöjning kan också påföras genom ett särskilt beslut t.ex. då skatteförhöjning påförs enligt lagen om skatteförhöjning eller tullhöjning som påförs genom ett särskilt beslut.

Den skattskyldige kan yrka på att skatteförhöjningen undanröjs eller att en lägre skatteförhöjningsprocent tillämpas genom att lämna en begäran om omprövning till skatterättelsenämnden. I begäran om omprövning kan den skattskyldige till exempel lägga fram utredningar av orsaken till försummelsen av deklarationsskyldigheten. Den skattskyldige ska lämna in begäran om omprövning av skatteförhöjningen till skatterättelsenämnden inom tre år från utgången av skatteåret (det skatteår då skatteförhöjningen påförts på grund av försummelsen avseende deklarationen av fastighetsuppgifter). Begäran om omprövning kan dock alltid lämnas in inom 60 dagar räknat från den dag då den skattskyldige fick del av beslutet. 

 

generaldirektör Markku Heikura

överinspektör Päivi Saarnivainio