CSN:2018/50

Ärendet handlade om mervärdesskattebehandlingen av ortoser som A Ab lämnade ut i samband med en hälso- och sjukvårdstjänst.

Enligt ansökan om ett förhandsavgörande användes ortoserna i stället för gips vid operationer och behandling av frakturer på extremiteter. Syftet med ortoserna var att på samma sätt som gips begränsa extremiteters rörlighet for att uppnå behandlingsresultat. Ortosen sattes på patienten av den behandlande läkaren eller sjukhusets övriga personal enligt läkarens instruktioner. Vid behandling av frakturer eller efter en operation var användningen av ortos inte frivilligt för patienten, utan det var nödvändigt som en del av vårdåtgärden och för att uppnå behandlingsresultat.

När A Ab lämnade ut ortoser på det sätt som beskrivits i ansökan om ett förhandsavgörande vid en operation eller behandling av fraktur var det inte fråga om försäljning av ett frivilligt hjälpmedel, utan en vara som sedvanligt ingår i vården och som lämnats ut i samband med en vårdåtgärd och som har haft ett tätt samband med vårdåtgärdens utförande och som var nödvändig för vården på samma sätt som gips. Därmed var det fråga om en vara som sedvanligt ingår i vården som den som bedriver vårdverksamhet i samband med vården överlåter enligt 34 § 2 mom. i mervärdesskattelagen och mervärdesskatt behövde inte betalas för dess försäljning.

Förhandsavgörande för perioden 16.11.2018–31.12.2019.

Mervärdesskattelagen 1 § 1 mom. 1 punkten, 34 § och 35 § Momsdirektivet (2006/112/EG) artikel 132.1.b och 132.1.c
Europeiska domstolens dom i ärendet C-366/12, Klinikum Dortmund GmbH

Lagakraftvunnet