Högsta förvaltningsdomstolen meddelade två årsboksbeslut om internprissättning

Nyhet, 8.4.2020

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade 2.4.2020 två årsboksbeslut om internprissättning. Skatteförvaltningen anser att besluten är viktiga preciseringar i tillämpningen av 31 § i lagen om beskattningsförfarande och beaktar dem i sin verksamhet.

Det första beslutet (HFD 2020:34) gäller bedömningen av huruvida ett finländskt försäljningsbolags prissättning uppfyller kravet på marknadsmässiga villkor när bolaget under flera år idkat förlustbringande verksamhet. Det andra beslutet (HFD 2020:35) behandlar bland annat gränsdragningen mellan identifiering av en affärstransaktion och omdefiniering av en affärstransaktion.

Beslut HFD 2020:34

Högsta förvaltningsdomstolens beslut (HFD 2020:34) gäller bedömningen av de marknadsmässiga villkoren för ett förlustbringande finländskt försäljningsbolags prissättning och valet av testparter under skatteåren 2007–2010.

HFD ansåg att ett koncernbolags olönsamhet inte i sig visade att bolaget hade underlåtit att indriva en serviceavgift eller motsvarande prestation av ett sådant annat koncernbolag vars verksamhet gagnades av det olönsamma koncernbolaget. Det var fråga om en omständighet utgående från vilken man när beskattningen verkställdes skulle bedöma om det var skäl att närmare utreda marknadsmässigheten i det förlustbringande koncernbolagets internprissättning.

Därtill konstaterade HFD att när marknadsmässigheten i ett förlustbringande bolags internprissättning utreds med hjälp av kostnadsplus- eller nettomarginalmetoden borde det, enligt OECD:s riktlinjer för internprissättning, för det förlustbringande koncernbolaget och det koncernbolag som idkat näringsverksamhet med det, ett sådant företag väljas att testas för vars del det går att hitta tillförlitliga uppgifter om de mest jämförbara transaktionerna. Med beaktande av å ena sidan A Ab:s och å andra sidan de till A-koncernen hörande kontraktstillverkarnas funktioner, de risker de bar samt deras tillgångar, borde A Ab inte ha valts till företag att testas i stället för kontraktstillverkarna. Till företag att testas borde de kontraktstillverkare som ingick i koncernen ha valts precis som man gjort i A-koncernens internprissättningsdokumentation.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut 2020:34

Beslut HFD 2020:35

I beslutet prövades bland annat gränsdragningen mellan identifiering av en affärstransaktion och förbigående (omdefiniering) av en affärstransaktion. Beslutet gäller skatteåren 2011–2012.

HFD konstaterade att Koncernskattecentralen hade ignorerat de rättshandlingar A Abp och A Finance NV hade gjort, och särskilt det faktum att A Finance NV hade blivit bolagets fordringsägare. Den hade identifierat affärstransaktionerna mellan A Abp och A Finance NV efter apporten och ansett att A Abp i verkligheten hade uträttat alla betydande finansieringsfunktioner inom koncernen och att A Finance NV inte i verkligheten hade verkat som koncernens finansieringsbolag. Koncernskattecentralen hade därmed då den verkställde beskattningen till den skattskyldiges nackdel omidentifierat rättshandlingarna mellan A Abp och A Finance NV med stöd av 31 § i lagen om beskattningsförfarande. Sagda bestämmelsen ger inte Koncernskattecentralen rätt att omidentifiera den skattskyldiges rättshandlingar och det hade inte i ärendet påståtts att A Abp och A Finance NV skulle ha genomfört organiseringen av koncernens finansieringsfunktioner i syfte att kringgå skatt. Därför kunde inte Koncernskattecentralen på de uppgivna grunderna rätta A Abp:s beskattning för skatteåren 2011 och 2012 till den skattskyldiges nackdel och påföra bolaget en skatteförhöjning.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut 2020:35

Med Skatteförvaltningens nuvarande förhandsförfaranden kan man effektivt undvika skattetvister i efterhand. Skatteförvaltningen uppmanar sina kunder att använda möjligheten att exempelvis med en diskussion på förhand utreda tolkningsbara eller oklara internprissättningsfrågor.

Diskussioner på förhand är avsedda för utmanande skattefrågor