Pengar som brott - Kulisser eller konkurs

Villes och Jannes fall är fiktivt, men grundar sig på observationer av professionell medhjälp i det verkliga livet

Vad händer när ett framgångsrikt företag söker hjälp av oärliga instanser? Det här är historien om Janne och Ville och om hur deras val leder till svårigheter med myndigheterna.

Ville och Janne bedrev byggverksamhet via ett företag de ägde. Verksamheten var omfattande och omfattade flera kända entreprenader samt tiotals anställda.

Företaget hamnade tyvärr i ekonomiska svårigheter och hotet om konkurs var inom synhåll. Ville och Janne ville dock inte förlora sitt kända rykte som pålitliga aktörer inom branschen. De ville inte ge upp den levnadsstandard de hade uppnått. Det sannolika konkursförfarandet skulle kunna hota deras familjers ekonomi, för att inte tala om bostäder och bilar.

Således kontaktade de den kända professionella medhjälparen Santeri, vars tjänster de hade fått höra om av en annan företagare inom byggbranschen.

Santeri gjorde genom sitt företag terminalvård, saneringar och företagsförvärv för företag. Ville och Janne var medvetna om att Santers företag var verksamt i den så kallade gråa zonen, men nöden har ingen lag.

Santeri ordnade en köpare för företaget, Aleksi, som är en professionell medhjälpare på lägre nivå, en så kallad bulvanaktör. Aleksi hade också en koppling till organiserad brottslighet. Som köpesumma avtalades en nominell ersättning på fem euro. Ville och Janne var lättade över att så lätt ha fått saken ur världen och att de kan blicka mot framtiden.

För försäljningen av företaget upprättades också ett officiellt köpebrev. I samband med affären fick den organiserade kriminella gruppen sin egen man i företagets ledning. Man ville att företagets verksamhet skulle fortsätta under Aleksis ledning, eftersom företaget ännu skulle få intern finansiering. Samtidigt inleddes också företagets terminalvård.

Man inledde en tömning av företaget, där man började överföra tillgångar och egendom utom räckhåll för borgenärerna. Flera aktörer inom organiserad brottslighet kom med. Aleksi arbetade via sina egna konton, tömde företagets tillgångar och betalade svarta löner till arbetstagarna. Samtidigt gav andra bulvanaktörer som anställts för verksamheten, professionella medhjälpare på lägre nivå, tillgång till sina egna konton för att tömma företaget. Santeri utnyttjade sitt eget företag för att tömma företaget och gjorde upp fiktiv fakturering mellan företagen. Samtidigt utarbetade man för Skatteförvaltningen deklarationer som visar falska mervärdesskatter som ska dras av för att spela tid.

Santeri och hans jurist planerade senare att gömma pengarna från terminalvården utom räckhåll för borgenärerna genom att utnyttja bland annat kryptovalutor och neobanker. Syftet var också att utnyttja juristens kundmedelskonto. Kanske skulle det också behövas några skrivbordsbolag utomlands.

Myndigheterna var dock redan nästan från början alerta och inom riskhanteringen blev företaget föremål för en noggrannare utredning. Skattemyndigheterna utarbetade redan i ett tidigt skede en preliminär begäran om utredning till polisen och på så sätt fick man också förundersökningsmyndigheterna snabbt med i utredningen.

Företagets skuldsättning måste avbrytas och även företagets konton skulle bedömas av boutredningsmannen, så konkursansökan anhängiggjordes av Skatteförvaltningen. Santeri och juristen reagerar dock snabbt. Företaget strävade efter att söka sig till företagssanering för att snabbt få skydd mot borgenärer och kunna fortsätta verksamheten – åtminstone en tid. Det fanns ju fortfarande gott om lätta pengar att få från det välrenommerade företaget.

Myndigheterna agerade snabbt och informerade domstolen om situationen; det fanns ingen anledning att låta företaget genomgå företagssanering. Företagets saneringsansökan var omsorgsfullt utarbetad av olika professionella medhjälpare, revisorer och jurister. På så sätt kunde till och med företagets finansiärer vilseledas.

Saneringsansökan avslogs tack vare myndigheternas snabba agerande och samtidigt fortsatte polisundersökningen. Polisens förtäckta inhämtande av information, bland annat teleövervakning, avslöjade snabbt kopplingarna mellan de olika aktörerna. Myndigheterna lyckades samla in starka bevis och åtal väcktes för grov penningtvätt, grova gäldenärsbrott och registeranteckningsbrott.

Företagets bokförare borde ha lagt märke till att den nya ägaren, Aleksi, inte var en pålitlig aktör som det lönar sig att fortsätta avtalsförhållandet med. Andra parter, såsom finansiärerna, borde bättre ha identifierat kundens verkliga syften.

Vad är Villes och Jannes ansvar för att de sålde sitt företag till en känd terminalvårdare som också har kopplingar till organiserad brottslighet? Terminalvård lyckas inte alltid, utan myndighetsundersökningar kan också gälla företagare som sålt sitt företag. Då kan även Ville och Janne bli ansvariga för företagets skulder. Även brottsutredningar kan gälla de ursprungliga företagarnas verksamhet. Det är ett slags hasardspel.

När professionella medhjälpare arbetar bakom olika ekonomiska brott utnyttjar de sin tillförlitlighet och samhälleliga ställning när de försöker undvika påföljder och straffansvar. De kan ha bra nätverk och ge en helt ärlig bild av sig själva och sin verksamhet utåt. Verkligheten kan dock vara en annan.

Alla professionella ska känna sina kunder och avstå från uppdrag när kundens tillförlitlighet är tvivelaktig. Varje professionell bör också fundera på uppdragets innehåll och om det är etiskt rätt att erbjuda sin yrkeskunskap för att genomföra uppdraget.