Låneavtal mellan koncernbolag

Då en marknadsmässig räntenivå vid låneavtal mellan koncernbolag fastställs används som utgångspunkt den räntenivå som tillämpas under motsvarande omständigheter i lånearrangemang mellan parter som är oberoende av varandra. Vanligen bedöms huruvida räntan är marknadsmässig genom att jämföra koncerninterna lånearrangemang med motsvarande lånearrangemang mellan oberoende parter. Den internprissättningsmetod som ska tillämpas är i så fall marknadsprismetoden (CUP-metoden).

Vid marknadsprismetoden kan interna eller externa jämförelseobjekt tillämpas. Om låntagarbolaget eller ett annat bolag inom samma koncern har ett internt jämförelseobjekt, det vill säga ett låneavtal med samma innehåll med en oberoende finansiär, kan det utifrån ett sådant avtal bedömas huruvida räntan på lånet mellan koncernbolagen är marknadsmässig . Koncernbolagens kreditvärdighet och deras förmåga att förhandla om lånevillkoren med finansiären kan avvika från varandra. Moderbolagets eller ett annat koncernbolags finansieringsvillkor kan därför inte automatiskt tillämpas som villkor för intern finansiering till andra koncernbolag.

Om interna jämförelseobjekt saknas kan en marknadsmässig ränta fastställas genom att till exempel söka jämförelseuppgifter i kommersiella databaser. I databaserna går det med hjälp av olika sökkriterier att få uppgifter om lån mellan bolag som är oberoende av varandra. Som sökkriterier går det att använda olika egenskaper som hänför sig till lånet och låntagarbolaget. Jämförelseobjektens kreditvärdighet bör vara på motsvarande nivå som låntagarens. Dessutom bör de jämförbara lånen ha sådana avtalsvillkor som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar avtalsvillkoren för det koncerninterna lån som är föremål för granskning.

Vid överenskommelse om avtalsvillkor för lån är det också bra att beakta till exempel följande faktorer som påverkar prissättningen:

  • lånebelopp,
  • lånets maturitet,
  • återbetalningsplan,
  • lånets karaktär och syfte (t.ex. rörelsekapital, inköpsskuld o.d.),
  • lånets prioritet i förhållande till annan finansiering,
  • låntagarens geografiska läge,
  • valuta,
  • säkerheter,
  • eventuella borgensförbindelser och deras karaktär,
  • huruvida lånet har fast eller rörlig ränta.

I praktiken kan det hända att vissa sökkriterier behöver breddas för att det överhuvudtaget ska gå att identifiera jämförbara lån i databaserna. Med hjälp av lån som bedömts vara jämförbara går det att fastställa en marknadsmässig räntenivå.

Fastställande av låntagarens kreditvärdighet

Fastställande av låntagarens kreditvärdighet spelar en central roll då en marknadsmässig räntenivå fastställs. Kreditvärdigheten kan fastställas för koncernen, ett separat bolag eller en viss låneemission. Av dessa ska väljas den kreditvärdering som är bäst lämpad för de aktuella omständigheterna.

Då kreditvärdigheten fastställs är det möjligt att utnyttja offentligt tillgängliga kreditvärderingar, metoder som tillämpas av kreditvärderingsinstitut eller offentligt tillgängliga kreditvärderingsverktyg.  I analyserna är det viktigt att beakta såväl kvalitativa (t.ex. bransch eller geografiskt område) som kvantitativa (t.ex. bokslutsuppgifter) egenskaper.

Då kreditvärdigheten bedöms är det viktigt att beakta inverkan av koncerntillhörigheten, dvs. det så kallade implicita stödet. Med implicit stöd avses i praktiken huruvida en extern finansiär i sin bedömning skulle ge låntagaren en bättre kreditvärdighet om låntagaren hör till en koncern än om låntagaren är ett självständigt bolag. Bolag som är strategiskt viktiga för koncernen kan i regel antas få stöd från andra koncernbolag och därför kan ett sådant bolags kreditvärdighet antas ligga närmare hela koncernens kreditvärdighetsnivå.

Jämförelseobjekt och andra prissättningsmetoder

Vid tillämpning av marknadsprismetoden kan låneavtal mellan parter som är oberoende av varandra tillämpas som jämförbara instrument, liksom även till exempel obligationer, insättningar, konvertibla obligationer och företagscertifikat. Väsentligt är att jämförelseobjekten är jämförbara med det instrument som ska prissättas. Vid behov görs justeringar av jämförelseobjekten, om dessa kan anses förbättra jämförelseobjektets jämförbarhet. Dessutom är det värt att notera att den genomsnittliga räntan på koncernens externa finansiering sannolikt inte uppfyller kraven på jämförbarhet, eftersom hela koncernens behov av extern finansiering och finansieringens form vanligen inte är jämförbara med ett enskilt koncernbolags situation.  Låneofferter från banker godtas vanligen inte heller som sådana som bevis på ett marknadsmässigt pris.

Även andra metoder kan tillämpas om det inte går att hitta tillräckligt jämförbara jämförelseobjekt för att tillämpa CUP-metoden. Särskilt i en sådan situation är det bra att noggrant överväga prissättningslösningarna och bedöma metodernas lämplighet. Då metoder som grundar sig på finansieringskostnaderna tillämpas (Cost of funds) är det viktigt att beakta även låntagarens perspektiv och att finansieringskostnaderna i det koncernbolag som erbjuder finansiering bör ligga på motsvarande nivå som hos andra sådana parter på marknaden som erbjuder finansiering. Skatteförvaltningen för gärna diskussioner på förhand om alternativa metoders lämplighet under olika omständigheter.

Läs mer om diskussioner på förhand.

Läs mer i OECD:s riktlinjer: Transfer Pricing Guidance on Financial Transactions