CSN:2023/19

Sökanden hade grundats för att köpa och sälja tjänster för köp av aktier i fastigheter eller fastighetsbolag i Finland. Tjänsterna bestod av ekonomisk, teknisk och kommersiell utveckling av fastighetsobjekt. Fastighetsprojekten finansierades av B-fonden, som var en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet. När projektet hade nått det stadium då finansieringsbeslutet fattats och bolagen bildats debiterade sökanden tjänsterna antingen hos det anskaffningsbolag som köpt aktierna i det ömsesidiga fastighetsbolaget eller hos det fastighetsbolag som köpt fastigheten och som började bedriva näringsverksamhet på den. Om B-fonden efter likvidationen beslutade att ingen investering skulle göras, hörde kostnaderna för projektet ekonomiskt till B-fonden. Sökanden debiterade B-fonden (broken deal -kostnader) för tjänster i samband med projekt som inte hade genomförts.

Den i ansökan avsedda försäljningen av tjänster till fastighetsbolagen och deras ägare hänförde sig till B-fondens investeringsverksamhet så att det var fråga om investeringsverksamhet i de bolag som hörde till fondstrukturen och därmed i sista hand även till B-fondens investeringsverksamhet. I ärendet gällde det således att bedöma om undantaget för fondförvaltningen kunde tillämpas på försäljning där köparen inte ens indirekt var en särskild investeringsfond enligt mervärdesskattedirektivet, utan ett bolag som bedrev fastighetsaffärsverksamhet eller ett bolag som ägde bolaget med en sådan fondstruktur.

Eftersom köparen av tjänsterna inte var en särskild investeringsfond i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet och köparen av tjänsterna inte heller sålde tjänsterna vidare till en sådan aktör, var det inte fråga om försäljning av förvaltningstjänster för en särskild investeringsfond som var undantagen från mervärdesskatt. Sökanden var därför skyldig att betala mervärdesskatt på försäljningen av de tjänster till fastighetsbolagen och deras ägare som beskrivs i ansökan enligt 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen.

Till den del som sökanden debiterade B-fonden (broken deal -kostnader) för tjänster som inte hade genomförts, gällde det att bedöma om de tjänster som sökanden sålde till B-fonden var förvaltningstjänster för särskilda investeringsfonder, dvs. tjänster som i enlighet med EU-domstolens rättspraxis var typiska och väsentliga för förvaltningen av särskilda investeringsfonder.

I den situation som beskrivs i ansökan om förhandsavgörande stod det inte klart vid tiden för tillhandahållandet av tjänsten att B-fonden var den som köpte tjänsterna, utan tjänsterna kunde användas även för andra behov än B-fondens förvaltning. Tjänsterna vid den tidpunkt då de tillhandahölls var därför inte specifika och väsentliga för förvaltningen av en särskild investeringsfond i den mening som avses i EU-domstolens rättspraxis. Eftersom tjänsterna vid tidpunkten för tillhandahållandet inte kunde betraktas som mervärdesskattefria förvaltningstjänster för B-fonden, blev tjänsternas art inte en skattefri förvaltningstjänst för en särskild investeringsfond enbart på grund av att tjänsten slutligen debiterades B-fonden.

De tjänster som sökanden sålde till B-fonden kunde inte betraktas som skattefria finansiella tjänster i den mening som avses i 41 och 42 § i mervärdesskattelagen och inte heller som tjänster i den mening som avses i EU-domstolens rättspraxis och som är typiska och väsentliga för förvaltningen av en särskild investeringsfond. Sökanden var således skyldig att betala mervärdesskatt på försäljning av tjänster till B-fonden enligt 1 § 1 mom. 1 punkten i mervärdesskattelagen.

Förhandsavgörande för tiden 25.4.2023–31.12.2024.

Mervärdesskattelag 1 § 1 mom. 1 punkten, 18 § 2 mom., 41 § och 42 §
Mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG), artikel 135.1 g
Unionsdomstolens domar i målen C-169/04, Abbey National (EU:C:2006:289), C-58/20 och C-59/20 K och DBKAG (EU:C:2021:491), C-595/13, Fiscale Eenheid X (EU:C:2015:801), C-275/11, GfBk (EU:C:2013:141) och
C-231/2005, Blackrock Investment Management (UK) (EU:C:2020:513)

Lagakraftvunnet