Arbetstagare utsända till andra nordiska länder

Förfarandet i finska företag

Ur arbetstagarens synvinkel har skattefrågor behandlats på sidan Beskattning av utlandsarbete. 

Om arbetsgivaren är finska staten eller ett finskt offentligt samfund, beskattas lönen för den utsända arbetstagaren vanligtvis på normalt sätt i Finland. Sexmånadersregeln, som utreds närmare nedan, är inte tillämplig och arbetsstaten har i allmänhet inte någon beskattningsrätt. 

Förpliktelserna i de situationer där man betalar lön till en utländsk arbetstagare som bor permanent utomlands har utretts på sidan Beskattningen av utlänningar som kommer till Finland.

1 Läs detta först

När företaget utsänder arbetstagare från Finland för arbete i ett annat nordiskt land, ska företaget innan arbetet inleds fylla i antingen blanketten 6134a, dvs. NT1 (förskottsinnehållningen till Finland) eller blanketten 5052a, dvs. NT2 (förskottsinnehållningen verkställs inte till Finland) och lämna in den till sin egen skattebyrå.

• 6134a, NT1, Anmälan om att förskottsinnehållning verkställs i Finland då arbetet utförs i ett annat nordiskt land
• 5052a, NT2, Anmälan om att försskottsinnehållning inte verkställs i Finland (arbete utomlands)

Företaget ska dessutom innan arbetet inleds utreda socialskyddsfrågorna tillsammans med Pensionsskyddscentralen www.etk.fi.

Arbetsgivaren bör helst kontakta skattemyndigheten i det nordiska land där arbetet kommer att utföras, t.ex. genom att anlita ett ombud. Man kan t.ex. be kontaktuppgifterna till skattemyndigheten på arbetsorten av den som beställt arbetet i arbetsstaten. Vissa kontaktuppgifter finns även på sidan Länkar. I synnerhet när det gäller byggnadsarbete bör man alltid kontakta skattemyndigheten i arbetsstaten. Det kan hända att arbetsstaten inte förutsätter att den finska arbetsgivaren ska verkställa förskottsinnehållningen eller sköta andra arbetsgivarförpliktelser. Arbetsgivaren bör emellertid alltid kontrollera detta i förväg hos myndigheten i arbetsstaten. Om arbetsgivarens verksamhet i arbetsstaten anses utgöra ett fast driftställe, (se nedan punkt 3.4.), medför detta alltid normala arbetsgivar- och skatteförpliktelser i arbetsstaten. Utred och sköt dessa förpliktelser helst i god tid, eftersom försummelser kan leda till betydande tilläggskostnader.

2 Socialskydd

Ett finskt företag som planerar att sända iväg arbetstagare till ett annat nordiskt land bör kontakta Pensionsskyddscentralen innan arbetet inleds. Då utreder man om arbetstagaren fortfarande omfattas av det finska socialskyddet under utlandsvistelsen. Om detta är fallet, utfärdar Pensionsskyddscentralen arbetstagaren intyg A1 eller E 101 över att arbetstagaren har utsänts till utlandet av sin arbetsgivare. Intyget gör att varken arbetstagaren eller arbetsgivaren krävs på socialskyddsavgifter i det nordiska land arbetstagaren kommer att arbeta i. Under den tid intyget är i kraft betalas alla socialskyddsavgifter till Finland. Om den lön man betalar för arbetet omfattas av den s.k. sexmånadersregeln som utreds närmare i avsnitt 3.1, fastställs arbetsgivarens socialskyddsavgift på basis av försäkringslönen. Om sexmånadersregeln inte kan tillämpas, betalas avgiften på basis av den förskottsinnehållningspliktiga lönen som betalas till arbetstagaren. Arbetstagaren får behålla ett exemplar av intyget, som han vid behov kan lägga fram åt myndigheterna i arbetsstaten.

Om man inte skaffar sig detta intyg, är det möjligt och i synnerhet i Norge rent av vanligt, att arbetsgivaren och -tagaren förpliktas att betala socialskyddsavgifter också i arbetsstaten. Trots detta kan man fortfarande ha vissa betalningsskyldigheter i Finland. För att slippa betala dubbla avgifter är det således viktigt att ha intyget A1/E 101.

3 Beskattning

Om en finsk arbetsgivare betalar lön för arbete som utförs i ett annat nordiskt land, är arbetsgivaren skyldig att fylla i antingen blankett 6134a (NT1) eller 5052a (NT2) och lämna den till sin egen skattebyrå.

De nordiska länderna har ingått ett inkomstskatteavtal som förutsätter att skatten på lönen för arbete som utförts i ett nordiskt land alltid ska betalas antingen till den stat där man bor eller till den stat där man arbetar (arbetsstaten). Arbetstagaren eller arbetsgivaren kan inte välja beskattsidaningsstaten, utan saken avgörs alltid enligt bestämmelserna i skatteavtalet. Utöver skatteavtalet gäller mellan de nordiska länderna även det s.k. TREKK-avtalet, en särskild överenskommelse som reglerar förskottsuppbörden. Detta avtal förutsätter att man vid tjänstgöring i Norden alltid ska betala förskottsskatten till något av de nordiska länderna. Om den finska arbetsgivaren inte verkställer förskottsinnehållningen i Finland, ska förskottet betalas i den stat där arbetet utförs. TREKK-avtalet förutsätter att man fyller i någondera av de ovan nämnda blanketterna NT1 och NT2. På detta sätt försäkrar man sig samtidigt om att samma lön inte blir förskottsbeskattad i två stater. 

De nordiska länderna har dessutom ingått ett avtal om handräckning i skatteindrivningsärenden. Om arbetsgivaren eller arbetstagaren lämnar skatterna i arbetsstaten obetalda, kan myndigheten i arbetsstaten vända sig till skattemyndigheten i hemstaten och be om handräckning för indrivning eller utsökning av skattemedlen i arbetsgivarens eller arbetstagarens hemstat.

3.1 Om förskottsinnehållning inte verkställs till Finland, ska arbetsgivaren fylla i blankett 5052a (NT2) (den s.k. miniinnehållningen upphäver inte skyldigheten att fylla i blanketten).

Om den finska arbetsgivaren anser att den lön som betalas för arbete utomlands är skattefri i Finland med stöd av sexmånadersregeln, verkställs ingen förskottsinnehållning till Finland (med undantag av den eventuella miniinnehållningen för sf-avgift).

Sexmånadersregeln kan tillämpas om följande två krav uppfylls:

1. skatteavtalet (se avsnitt 3.3) ger arbetsstaten rätten att beskatta lönen och
2. utlandstjänstgöringen pågår oavbrutet i minst 6 månader, under vilken tid arbetstagaren vistas i medeltal högst 6 dagar i månaden i Finland. Såväl avrese- som ankomstdagarna räknas till vistelsen i Finland.

Det vanligaste fallet som gör att arbetsstaten får beskattningsrätten är att arbetstagaren vistas i staten i mer än 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Ansvaret för tolkningen av regelns tillämplighet vid förskottsuppbörden ligger hos arbetsgivaren.

Om arbetsgivaren inte verkställer förskottsinnehållningen till Finland, ska han meddela om detta till skattemyndigheten inom sitt verksamhetsområde på blankett 5052a. Anmälan ska lämnas in inom en månad då man för första gången låter bli att verkställa förskottsinnehållningen.

Om arbetsstaten har beskattningsrätten, ska arbetsgivaren informera arbetstagaren om att denne ska betala förskottskatt och lämna in skattedeklaration i arbetsstaten. För närmare uppgifter om dessa skyldigheter bör arbetsgivaren eller arbetstagaren kontakta skattemyndigheten i arbetsstaten på arbetsorten, antingen själv eller genom ombud. På detta sätt får man veta hur och var man ska betala förskottsskatt på lönen samt på vilket sätt lönen ska deklareras i arbetsstaten. I vissa fall måste arbetstagaren själv betala förskottsskatten till t.ex. posten eller till en bank i arbetsstaten. Även då kan det i sista hand vara den finska arbetsgivaren som ansvarar för att förskotten sist och slutligen blir betalda. I Norge kan man eventuellt förutsätta att den finska arbetsgivaren fyller i blankett RF-1198 (se den bifogade modellen). Eftersom förfarandena varierar beroende på fallet och landet, bör man alltid se till att man har fått detaljerade anvisningar av den behöriga skattemyndigheten.

3.2 Om förskottsinnehållningen verkställs till Finland, fyller arbetsgivaren i blankett 6134a (NT1)

Sexmånadersregeln kan inte alltid tillämpas på utlandslöner eller tillämpligheten kan förefalla oklar. Då ska arbetsgivaren verkställa förskottsinnehållningen på lönen till Finland. Om arbetet utförs i ett nordiskt land, bör arbetsgivaren fylla i blankett 6134a och be sin skattebyrå i Finland att underteckna blanketten genast då arbetet inleds. Av den undertecknade blanketten får såväl arbetsgivaren som arbetstagaren var sitt exemplar. Detta exemplar kan vid behov visas upp för skattemyndigheten i arbetsstaten. På detta sätt försäkrar man sig om att arbetsstaten inte kräver verkställande av förskottsinnehållning i tjänstgöringsstaten. I synnerhet om man arbetar i Norge lönar det sig att fylla i blanketten även om tjänstgöringen varar en enda dag. I Norge förutsätter man förutom blankett 6134a även att man fyller i och lämnar in till myndigheten den norska blanketten RF-1198 ”Opplysninger om arbeidstakere”.

6134a (NT1) är en viktig blankett

Då arbetet utförs i ett annat nordiskt land har arbetsstaten alltid rätt att kräva betalning av förskottsskatten, förutsatt att man inte med hjälp av blankett 6134a bevisar att förskottsinnehållningen på lönen verkställs i arbetstagarens hemstat. Rätten att kräva förskottsskatt brukas i synnerhet i Norge. Förfarandet är inte beroende på vilken stat som har den slutliga beskattningsrätten. Det är således möjligt att arbetsstaten kräver betalning av förskottsskatten även om arbetsstaten inte har rätten att beskatta lönen vid den slutliga beskattningen. I dessa specialfall kommer arbetsstaten självfallet att senare återbära den uttagna förskottsinnehållningen. Betydligt enklare är det emellertid om man redan från början undgått förskottsinnehållningen i detta land genom att arbetsgivaren har fyllt i blankett 6134a och låter skattebyrån underteckna det i Finland. 

Om arbetsstatens skattemyndighet invänder att arbetstagaren i själva verket är uthyrd arbetskraft, åsidosätter denna invändning det skydd som blankett 6134a erbjuder. Uthyrningen av arbetskraft utreds närmare nedan i avsnitt 3.5.

Om skattefriheten konstateras först senare

Även om man verkställer förskottsinnehållning i Finland kan det under arbetets gång visa sig att sexmånadersregeln trots allt är tillämplig på lönen. I sådant fall bör arbetsgivaren se till att man börjar betala förskottsskatt på inkomsten i arbetsstaten. Om arbetsgivaren inte själv är skyldig att verkställa förskottsinnehållningen i arbetsstaten, bör han uppmana arbetstagaren att be skattebyrån på arbetsorten att fastställa förskottsskatten som arbetstagaren sedan betalar. Efter att förskottsuppbörden kommit i gång i arbetsstaten, kan arbetsgivaren på eget initiativ avstå från att verkställa ytterligare förskottsinnehållningar till Finland. Mini-innehållningen på 1,5 % ska dock verkställas om arbetstagaren är försäkrad i Finland. Någon ändring av skattekortet behövs inte, men arbetsgivaren är dock skyldig att anmäla ändringen till sin skattebyrå på blankett 5052 a (NT2). Man ska söka ändring av skattekortet i sådana situationer där den finska skattefriheten för lönen grundar sig endat på skatteavtalet och sexmånadersregeln inte är tillämplig.
För dylika situationer (förskottsinnehållning verkställts under en tid till Finland) finns det i blankettens nedre del ett särskilt fält som arbetsgivaren också bör fylla i. 

Arbetsgivaren kan inte återbetala till arbetstagaren sådana förskottsinnehållningar som verkställts på lönen innan man fastställt tillämpligheten av sexmånadersregeln. Detta beror på det ovan nämnda nordiska TREKK-avtalet. Enligt avtalet ska myndigheterna se till att de redan innehållna förskottsmedlen överförs från Finland till arbetsstaten på myndighetsinitiativ. Myndigheten i arbetsstaten använder de överförda medlen för avbetalning av arbetstagarens skatter i arbetsstaten.

3.3 Skatteavtalet

De nordiska länderna har ingått ett inkomstskatteavtal, som hindrar dubbelbeskattning av olika slag av inkomster. För löners del har man avtalat att beskattningsrätten enligt huvudregeln tillfaller den stat där arbetet utförs, dvs. arbetsstaten. 

Om en arbetstagare från Finland arbetar i ett annat nordiskt land och får sin lön utbetald av en finsk arbetsgivare, äger detta andra nordiska land beskattningsrätten om

1. arbetstagaren vistas mer än 183 dagar i arbetsstaten under 12 efterföljande månader (183-dagarsregeln), eller
2. det är fråga om ett undantagsfall, där den finska arbetsgivaren har ett i inkomstbeskattningen avsett fast driftsställe i arbetsstaten och lönen till arbetstagaren belastar detta driftsställes resultat, eller
3. det är fråga om ett undantagsfall, där arbetstagaren betraktas som en uthyrd arbetstagare som de facto arbetar för en annan arbetsgivare även om han eller hon får lönen av ett finskt företag.

Då man avgör frågan om vistelsen varar längre än 183 dagar, räknas delar av dagar som hela dagar. Fasta driftsställen och uthyrning utreds närmare nedan i avsnitten 3.4 och 3.5.

Arbetsstaten kan beskatta lönen förutsatt att kraven i åtminstone en av de ovan nämnda punkterna 1–3 uppfylls. Skatten påförs enligt bestämmelserna i staten i fråga. Närmare uppgifter om beskattningen i varje land ges av skattemyndigheterna i respektive stat.

Om ingen av kraven i punkterna 1–3 uppfylls, får arbetsstaten inte beskatta lönen, förutsatt att arbetstagarens egentliga hem fortfarande är i Finland.

3.4 Fast driftsställe

Om det finska företaget bedriver verksamhet även utanför Finlands gränser, kan företaget i vissa fall anses ha ett i inkomstbeskattningen avsett fast driftsställe i det andra landet. Om företaget har ett fast driftsställe eller inte avgörs i första hand i den utländska staten. Om företaget anses ha ett fast driftställe, har den finska arbetsgivaren olika slags arbetsgivarförpliktelser i denna stat. Samtidigt blir företaget skyldigt att betala skatt till detta land för den företagsinkomst som det fasta driftsstället genererar. Dubbelbeskattningen av företagsinkomsten undanröjs i Finland. För detta ska företaget bifoga till sin skattedeklaration i Finland en utredning av den skatt som man betalt till det andra landet och yrka att skatten avräknas. 

Den stat där det fasta driftstället är beläget har alltid rätt att ta ut skatt och kräva på förskottsinnehållning på de löner som belastar (eller som borde belasta) det fasta driftsställets resultat. Förfarandet är likadant även om arbetstagaren från Finland vistas endast en mycket kort tid i staten.

När bildas ett fast driftsställe?

Fasta driftsställen kan uppstå då ett finskt företag t.ex. öppnar ett kontor eller en filial i en annan stat. En vanlig orsak till uppkomsten av ett fast driftsställe är att man arbetar i byggnads-, installations- eller monteringsprojekt. Om ett finskt företag har ett dylikt projekt i ett annat nordiskt land under en tid som är längre än 12 månader, anses företaget ha ett fast driftsställe i landet. Vid beräkningen av tolvmånadersperioden beaktas även eventuella planeringsarbeten i början av projektet samt övervaknings- och kontrollarbeten i slutet av det. Man kan inte undvika uppkomsten av ett fast driftsställe genom att man t.ex. delar i kortare avsnitt ett arbete som varar över 12 månader. Om det finska företaget anlitar underentreprenörer i landet, räknas också underentreprenörens verksamhet med när man avgör om tolvmånadersperioden överskrids för det finska företagets del. Om det finska företaget själv fungerar som underentreprenör, beräknas denna 12 månaders tidsgräns självständigt för företagets del.

Arbetsgivarens förfarande

Det lönar sig att kontrollera hos skattemyndigheten i arbetsstaten redan då man planerar den kommande verksamheten eller genast då verksamheten inleds om myndigheten anser att projektet leder till uppkomsten av ett fast driftsställe. I vissa fall kan man konstatera uppkomsten av ett fast driftsställe först när arbetet har påbörjats. Om en finsk arbetsgivare mottar ett skriftligt meddelande från skattemyndigheten i arbetsstaten om att arbetsgivaren har ett fast driftsställe, ska arbetsgivaren börja verkställa förskottsinnehållning på lönerna i arbetsstaten. Närmare information om förfarandet ges av skattemyndigheten i arbetsstaten.

När man verkställer förskottsinnehållning för ett annat nordiskt land, förutsätter TREKK-avtalet att man inte behöver verkställa finsk förskottsinnehållning på inkomsterna för samma tidsperiod. Man ska dock söka ändring i arbetstagarens skattekort i Finland och lämna en kopia av meddelandet från arbetsstatens skattemyndighet till skattebyrån. 

Om man verkställt förskottsinnehållning på lönen till Finland i början av tjänstgöringen, får arbetsgivaren inte återbetala det innehållna beloppet till arbetstagaren. Förbudet följer av TREKK-avtalet. Avtalet förutsätter att förskottsinnehållningsmedlen överförs av skattemyndigheten i Finland till arbetsstaten som avbetalning av den skatt som påförs arbetstagaren i detta land.

3.5 Uthyrning av arbetskraft

I synnerhet inom byggbranschen i Norden hamnar finska företag ofta i kontakt med begreppet uthyrning av arbetskraft. I synnerhet i Norge är det vanligt att arbetstagaren anses vara uthyrd om det finska företaget har ställt arbetstagaren till ett norskt företags (eller ett utländskt företags fasta driftsställe i Norge) förfogande så att det finska företaget varken svarar för arbetets resultat eller blir utsatt för en därmed relaterad risk. Relevant i denna fråga är också vilket av företagen som har hand om den allmänna arbetsledningen, förser arbetarna med arbetsredskap och bestämmer antalet arbetstagare.

Om skattemyndigheten i arbetsstaten anser att det är fråga om uthyrning av arbetskraft, beskattas de uthyrda arbetstagarnas lön alltid i arbetsstaten – detta även om tjänstgöringstiden i staten är kort. Om det är fråga om uthyrd arbetskraft, kommer arbetsstaten också att kräva betalning av förskottsskatt oberoende av om man eventuellt haft och visat upp en ifylld Veroh 6134a (NT1)- blankett. Om en finsk arbetstagare som från Finland utsänts till t.ex. Norge har fått med sig intyget A1 eller E 101, förhindrar detta intyg att Norge tar ut försäkringspremier även om det är fråga om uthyrd arbetskraft.

Arbetsgivarens förfarande

Förfarandet är detsamma som i avsnitt 3.4. I uthyrningssituationer är det möjligt att den finska arbetsgivaren inte är skyldig att verkställa förskottsinnehållning i arbetsstaten, utan ärendet sköts av den arbetsgivare som betraktas som hyrestagare. Närmare information ges av arbetsstaten.

3.6 Anmälningsskyldighet om förskottsinnehållning inte verkställs i Finland

1. Bruket av blankett 5052a (NT2) har utretts ovan. 

Den finska arbetsgivaren ska lämna in till sin skattebyrå en ifylld blankett 5052a (NT2) inom en månad från att man för första gången inte verkställer förskottsinnehållning för Finland. Skyldigheten att lämna in blanketten gäller även om man endast verkställer miniinnehållningen.

2. Periodskattedeklaration och årsanmälan
Lön på vilken man inte verkställt förskottsinnehållning till följd av sexmånadersregeln ska uppges i såväl periodskattedeklarationen som årsanmälan. I periodskattedeklarationen antecknar man försäkringslönen i punkt 609, den verkställda miniinnehållningen i punkt 602 och arbetsgivares socialskyddsavgift i punkt 610. I specifikationen enligt löntagare är prestationsslagets kod 5.

Om sexmånadersregeln inte kan tillämpas på lönen till en arbetstagare som omfattas av den finska försäkringen, men förskottsinnehållning har inte verkställts för Finland på grund av situationerna i punkterna 3.4 eller 3.5, ska den normala lön som omfattas av förskottsuppbörden anmälas i punkt 601 i periodskattedeklarationen. Koden för prestationsslaget i specifikationen enligt mottagare i årsanmälan är P.

3. Kontrollanmälan
Arbetsgivaren är också skyldig att lämna in en kontrollanmälan till Finland med blankett 5053r, Anmälan om lön utan förskottsinnehållning pga. sexmånadersregeln eller skatteavtal. Anmälan görs i januari för sådana löner utbetalda under det föregående året på vilka man låtit bli att verkställa förskottsinnehållning till följd av tillämpning av sexmånadersregeln eller på basis av situationerna i punkterna 3.4 och 3.5. Denna anmälan ges inte till arbetsgivarens skattebyrå utan den lämnas in till skattebyrån i arbetstagarens hemkommun.

(Tidigare Skatteförvaltningens publikation 276r)